broderek

[broderek]

Bäst av bästklubben 2022 del 2

Björk - Fossora O: Artist känd från Bästkustens skivklubb. I stunder experimenterar hon med holländsk 90-talshårdtechno, och då kan det vara lite svårtuggat. Det uppstår dock en sorts aggressiv skörhet i kontrast med soundet i övrigt, som inte går att värja sig emot. Ljudbilden är som utgångspunkt ganska mörk, men letar sig mot ljuset. I skivans duetter blir det extra finstämt och lite avlastning från när Björk på gott och ont är väldigt mycket Björk. Ancestress är en bra plats att doppa tårna i.

Chat Pile - God's Country P: Årets tveklösa etta! Det var längesedan hårdrock lät så här bra. Det är som om man skulle blanda Hellboys HLM och en galen shaman och skruva upp det till hundra. Ibland känns det som att det inom hårdrocken är svårt att sticka ut nuförtiden, då allt har tagits till sin spets i sin respektive genre. Men här är ett exempel på att det fortfarande går. Kanske inte något för alla, men allt för de som orkar jobba sig genom det. Om ni bara ska lyssna på en låt: The Mask

King Gizzard & The Lizard Wizard - Omnium Gatherum M: Har fortsatt följa men tycker fortfarande Butterfly-skivan är bäst. Har en biljett till konserten på plan b i mars så får väl se om jag fortsätter efter det (kanske blir för mycket converse). Hänsynslöst genremässigt och snuddar stundvis in på metal. Hårt pressad dynamiskt vilket gör att jag kan somna till den.

Bill Orcutt - Music for Four Guitars N: Jag gillar skivor med gitarr och jag gillar skivor utan, men har en särskild plats i hjärtat för skivor med endast gitarr och inget annat. Möjligheterna känns oändliga. Inte en skiva för varje tillfälle, men när det behövs en riktig genomkörare finns den där och gör jobbet. Ut på andra sidan kommer man lite skarpare, redo att ta sig an världen.

Cate Le Bon - Pompeii R: Min sista skiva fick bli något lite mer i popvärlden. Det var svårt att välja, men jag tog en egensinnig artist jag gillar. Hon är lite av en modern John Cale för mig, kanske för att de båda kommer från Wales. Men det är något i hennes uttryck som för tankarna till honom. Jag upptäckte artisten på hennes skiva Reward från 2019 och den blev en favorit. Årets skiva bygger vidare på Reward och tar det någon annan stans. Det är mycket chorus, lite skeva och aviga melodier samtidigt som det är vackert stundom. Är det också lite John Cale? Hur som helst en väldigt bra skiva tycker jag som gör intressanta saker med den välbeprövade poplåten. Tycker absolut skivan kan vara med på en årets bästa lista. Det förekommer lite saxofon på skivan, bara en vänlig liten förvarning. Dock rätt nedtonat.

Hurray For The Riff Raff - Life On Earth N: En varm famn under en energifattig och oinspirerad höst. Lite depp, lite punk och en hel del bombasm.

Authentically Plastic - Raw Space M: Tror jag gillar för det låter som tren né blandat med Craig Leon och fungerat som inspiration. Monotont, rytmiskt och tribeigt.

Martin Hederos - Hederos C/O Satie R: Vi stannar kvar i Sverige en liten stund till och ett annat återseende. I början av 2000-talet var The Soundtrack of Our Lives stora. En våg av retrorock sköljde över oss. Martin Hederos spelade diverse klaviaturinstrument där, men gjorde inte så mycket väsen av sig annars. Det var ju i grund och botten ett gitarrdrivet band. Nu långt senare har jag fått upp ögonen för honom och hans mångsidighet. Bland annat med Tonbruket. I år släppte han en skiva där han improvisera på den klassiska kompositören Saties stycken. Två traditioner möts, klassisk och jazz. Den här typen av klassisk musik har dock något som passar för det här. Det är en stillsam och mysig pianoskiva för vintermörkret. Finns en bra intervju med honom från P1 Kultur där han pratar om skivan och konceptet kring den.

Jonathan Johansson - Om vi får leva T: Absolut inte Jonathans bästa skiva men ändå en skiva som jag har lyssnat mycket på i år. Lite säkrare och tråkigare än skivan innan som är snudd på ett mästerverk. Det är fortfarande Jonathan och då blir det sällan dåligt. Bästa låtar: Varje Regnbåge och På boulevarden.

King Gizzard & The Lizard Wizard - Changes D: Sist ut blir ett sista minuten-fynd tack vare Macke. Popigare och ett av de få av KGatLW’s album som utmärker sig med ett mer unikt sound. En hel del flöjt dessutom.

[broderek]

Bäst av bästklubben 2022 del 1

Animal Collective - Time Skiffs N: Gamla vänner som jag trodde mig vara trött på. Känns bekant utan att fördenskull bli gammal skåpmat. Bra driv, stundtals funkig med många hooks. Precis som man vill att gamla vänner ska vara.

Hinako Omori - a journey.. T: Detta har varit min go to skiva hela året. Att lyssna på denna i urar från början till slut är en fröjd och en härlig resa. Så härlig atmosfär så håret reser sig. Bästa spår: A Journey och Snow

Caroline - Caroline P: En viss nostalgi över att lyssna på den här skivan då soundet tar en tillbaka till ca: 2008. Lite Beirut, ambient, jazz, pop och folk. Många fina låtar där framförallt en är min favoritlåt för året 2022. Om ni bara ska lyssna på en låt: Skydiving onto the library roof

Dungen - En är för mycket och tusen aldrig nog M: Riktigt gamla vänner. Känns som de går tillbaka några år soundmässigt. Man får vad man vill ha och håller fortfarande. Gillar låtraden ”det finns ingen sanning, bara historier” på låten Om det finns något som du vill fråga mig. R: Genom våra säsonger har vi inte haft så värst mycket svensk musik, så jag tyckte det kändes kul att plocka upp den tråden trots att vi på sistone har fått en rätt några svenska akter och Toffe plocka med Jonathan Johansson på sin lista. Jag valde att plocka med en förvaltare av något jag uppfattar som vårt musikarv. Dels ligger där en äldre arv med vår folkmusik, dess skalor, men även mycket från den svenska proggen på 70-talet, nu kan ni nog gissa. Tycker alltid att det även finns en mängd andra influenser i musiken, gamla och nya, samt att texterna alltid är tänkvärda vardagsbetraktelser av livet. Skivan är Dungens - En är för mycket och tusen aldrig nog. Dungen är verkligen är alltid ett kärt återseende för mig.

Richard Dawson - The Ruby Cord O: Lite av en ny favorit för mig. Egensinnig gubbe i gränslandet mellan rocker och medeltida bard. Klingar starkt av urbrittisk folk och prog, men utan retrovurmande klichéer - temat här för den som går igång på sådant dessutom snarare framtidsdystopiskt. Triggervarning för mastig dubbel-LP, men rekommenderar att slå er ner med albumets öppning och magnum opus, The Hermit. En långsam berättelse stöpt i ett luftigt och frisläppt arrangemang, där bitarna som till en början kan kännas chansartade till slut faller på plats. Avnjuts med en stor, stark stout.

Katy Kirby - Cool Dry Place (Expanded version släppt 2022...) P: Soft-pop när den är som allra bäst. Den här skivan välkomnade jag våren i Sthlm med. Många tidiga morgnar på tunnelbanan med solen i ögonen över Skanstulls-bron. Skivan kan te sig mjuk vid första lyssningar men växer över tid med små finesser och melodier. Väl värd att checka in. Om ni bara ska lyssna på en låt: Traffic!

Cult Of Luna - The Long Road North D: Årets bästa och fetaste skiva kommer här, episk, grandios och hänsynslös välter den fram med en massiv ljudbild. En dynamisk ångvält av norrländskt vemod. Bara lyssna på mistluren som inleder skivan.

Shabason & Krgovich - At Scaramouche T: En stor favorit från detta året. Lyssna gärna på deras egna projekt som de gjort tidigare. Hade tänkt att köra denna skiva i klubben men nu fick den hamna här istället. Gillar verkligen detta; snygg ljudbild, lite skeva ljud, djup och nära sång och bra melodier. Favoritlåtar: Childhood Mcdonald's och I Am So Happy With My Little Dog.

Oren Ambarchi - Shebang O: Denna dök upp påpassligt medan jag var inne i ett Keith Jarrett-stim. Påminner en del om ECM och elektriska Miles. En gitarrskiva som inte direkt låter som en gitarrskiva. Det är repetitivt, aldrig enformigt, föränderligt och och fyllt av bra ljud som sveper in och ut från en ensemble som känns live men aldrig varit det. Har man hört Ambarchis tidigare är det nog bekant mark, men här kompletteras den drivande pulsen ännu mer av övriga musikers inspel, vilket gör den delvis till ett annat väsen. En skiva man kan återkomma till och hitta små nya detaljer i. 

Decapitated - Cancer Culture D: Nästa skiva är smålökig modern Tech Death, men de har dels lyckats få fram samma ös och teknisk ekvilibrism som på genombrottet 2006 trots att flera bandmedlemmar är utbytta, men det är också den perfekta mixen av det bästa med både Göteborg-och Stockholmsdöds. Ett väl förvaltat arv av såväl At The Gates som Entombed som gör att jag kan leva med de gästande sångarnas malplacerade skönsång, önskar att de bara låtit Jinjer leverera growl.

[broderek]

[broderek]

game on

deadline har passerat och totalt trillade tio tips in, en helt okej uppslutning med tanke på att det är första försöket. vi kan konstatera följande:

- trots att ingen klubb försvarat ett allsvenskt guld sedan 2003 så är malmö ff klar favorit att göra det i år. hela fem deltagare gissar att mff står som mästare säsongen 2014. aik och ifk göteborg fick två röster vardera. 

- moestafa el kabir vinner självklart skytteligan. åtminstone fick han flest röster, fyra stycken och klådde därmed kennedy igboananike som bara fick två. tilltron till häcken är överlag överväldigande stor, sex vilt chansande personer satte dem på topp 3 i år.

- totalt är det endast fem lag som förväntas slåss om topp 3-platserna; mff, aik, ifk göteborg, häcken och inte minst helsingborgs if som fick en hail mary-röst till att ta hem guldet... 

- henrik larsson får det jobbigt. vad som än händer åker falkenberg ut. samtliga deltagare satte nykomlingen bland bottentrion, varav sex personer satte dem allra sist. troligtvis ryker även gefle och BP, som fick sju respektive sex röster.

här är samtliga tips:

r.sjöborg:

1.Malmö FF 2. BK Häcken 3. AIK 4. IFK Göteborg 5. Djurgården 6. Helsingborg 7. IF Elfsborg 8. Kalmar FF 9. Åtvidaberg FF 10. IFK Norrköping 11. Mjällby AIF 12. IF Brommapojkarna 13. Örebro 14. Halmstads BK 15. Gefle IF FF 16. Falkenbergs FF

Skyttekung: Moestafa El Kabir (BKH) 17 mål

-

s.hagberg:

1. IFK Götet 2. AIK 3. Häcken 4. MFF 5. Kalmar 6. Helsingborg 7. Åtvidaberg 8. Elfsborg 9. Djurgårdens IF 10. Örebro 11. Mjällby 12. Norrköping 13. Halmstad 14. Gefle 15. Brommapojkarna 16. Falkenberg

Skytteligavinnare: Lars Vibe (IFK Göteborg) 15 mål

-

p.hilmersson:

1. Malmö FF 2. IFK Göteborg 3. BK Häcken 4. Helsingborg 5. AIK 6. Elfsborg 7. Åtvidaberg  8. Djurgården 9. Kalmar 10. Norrköping 11. Mjällby  12. Örebro 13. Brommapojkarna 14. Gefle If  15. Falkenberg 16. Halmstad

Skytteligavinnare: Moestafa El Kabir 16 mål

-

z.tallroth:

1: AIK  2: Häcken 3: Malmö 4: IFK Göteborg  5: Helsingborg 6: Kalmar 7: Elfsborg 8: Örebro 9: Mjällby 10: Gefle 11: Djurgården  12: Halmstad 13: Åtvidaberg 14: Brommapojkarna 15: IFK Norrköping 16: Falkenberg

Skytteligavinnare: Moestafa El Kabir 18 mål

-

j.widestål:

1 Malmö FF 2 IFK Göteborg 3 AIK 4 Djurgården 5 Elfsborg 6 Häcken 7 Helsingborg 8 Örebro 9 Kalmar 10 IFK Norrköping 11 Mjällby 12 BP 13 Åtvidaberg 14 Halmstad 15 Falkenberg 16 Gefle

Skytteliga: Marcus Rosenberg MFF 19 mål

-

k.carlsson:

1 Helsingborg 2 AIK 3 Göteborg 4 Malmö 5 Elfsborg 6 Djurgården 7 Häcken 8 Kalmar 9 Örebro 10 Norrköping 11 Halmstad 12 Åtvidaberg 13 Mjällby 14 Gefle 15 Falkenberg 16 Brommapojkarna

Skytteliga: Moestapha El Kabir 18 mål

-

s.hult:

1. IFK Göteborg 2. AIK 3. Häcken 4. Malmö 5. Helsingborg 6. Elfsborg 7. Djurgården 8. Åtvidaberg 9. Kalmar 10. Norrköping 11. Mjällby 12. Örebro 13. Gefle 14. Falkenberg 15. Halmstad 16. BP

Skytteligavinnare: Kennedy Igboananike, AIK, 16

-

r.göthesson:

1. Malmö FF 2. AIK 3. IFK Göteborg 4. IF Elfsborg  5. Helsingborgs IF 6. BK Häcken 7. Kalmar FF 8. Djurgårdens IF 9. Mjällby AIF 10. Åtvidabergs FF 11. IFK Norrköping 12. Örebro BK 13. Halmstad BK 14. Gefle IF 15. IF Brommapojkarna 16. Falkenbergs FF

Skytteligavinnare: Magnus Eriksson (Malmö FF), 18 mål

-

n.dahre:

1 Malmö FF 2 AIK 3 IFK Göteborg 4 IF Elfsborg 5 Helsingborgs IF 6 Kalmar FF 7 Djurgårdens IF 8 BK Häcken 9  Åtvidabergs FF 10 IFK Norrköping 11 Mjällby AIF 12 Örebro SK 13 IF Brommapojkarna 14 Halmstads BK 15 Gefle IF 16 Falkenbergs FF

Skytteligan: Guillermo Molins 21 mål

-

o.ekström:

1. AIK 2. Malmö FF 3. Häcken 4. IFK Göteborg  5. HIF 6. Djurgården  7. Elfsborg 8. Kalmar FF 9. Norrköping 10. Mjällby 11. Åtvidaberg 12. Gefle 13. Örebro SK 14. Brommapojkarna 15. Halmstad 16. Falkenberg

Skytteligan: Kennedy Igboananike 18 mål

[broderek]

helsvensk hasard

på allmän begäran drar vi ett stort streck över första omgången och kör igång nu istället (OBS! resultaten från första omgången räknas ändå).

du gör följande:

1. förutspår samtliga placeringar i den allsvenska tabellen 2014. det vill säga: placera alla lag på den plats du tror de befinner sig när säsongen är avslutad.

2. förutspår vem som tar hem skytteligan och hur många mål han gör.

3. skickar ovanstående via e-post till mig på oekstrom @ gmail . com, senast 18.55 den 4 april, innan omgång nummer 2 har sparkats av. OBSERVERA, deadline är alltså 18.55 den 4 april.

  4. i svarande post får du ett kontonummer dit insatsen ska överföras. insatsen är 100 svenska kronor.

när allsvenskan 2014 är över räknar jag ihop vem som fått flest poäng. poängen delas ut som följer:

- rätt allsvensk mästare ger 5 poäng.

- varje korrekt lagplacering ger 1 poäng.

- rätt topp 3-lag, oavsett inbördes ordning, ger 2 poäng.

- rätt 3 lag under strecket, oavsett inbördes ordning, ger 3 poäng.  

- rätt skytteligavinnare ger 4 poäng.

skulle två eller flera tävlande hamna på samma poäng, väger i första hand val av rätt mästare tyngst, sedan antal korrekta placeringar.

utifall att det osannolika scenario utspelas att två eller flera tävlande prickar in helt korrekt tabell samt skytteligavinnare, så avgör den som gissat närmast antal mål. råkar båda även ha gissat samma antal mål avgörs det genom någon form av tvekamp, som jag förbehåller mig rätten att bestämma utformningen av. 

prispengarna fördelas på följande vis:

- vinnaren får 75 procent av potten

- tvåan får 20 procent 

- trean får 5 procent 

då kvarstår (förhoppningsvis) bara frågan om jag ska publicera alla tips här så att vi kan följa dem i realtid, eller hålla på dem tills säsongen är avslutad? gör en kommentar kring detta i er röstsedel, så viker jag mig för majoritetens beslut.

lycka till!

[broderek]

[broderek]

yesterdaysmeme: 

Compilation of Tom Delonge singing the word “time”

the most important document of our generation

[broderek]

the knack

(Taken with http://cinemagr.am)

[broderek]

ray liotta engberg

[broderek]

6 juni

ser kungen hålla tal om sverige

så bra sverige blivit

men om sverige nu är så bra

varför finns det aids?

[broderek]

lycka

[broderek]

kaptenen:

[broderek]

[broderek]

[broderek]

Tup 10 ruck 2UU9

10. Ben Frost - By The Throat

Läskigaste skiten jag hört sedan Lagerbäcks post-Trinidad&Tobago-presskonferens 06. Vargarna på bilden sjunger verkligen på skivan, bara en sån grej. Oberäknelig, nattsvart ambient som förmodligen hade placerat sig högre på listan om jag bara hade vågat lyssna på den mer. Smakprov här: http://www.youtube.com/watch?v=ts5-00Aii_Y

9. Polvo - In Prism

Årets obligatoriska gubbruck, behöver inte krångla till det. Bra riff, bra tight, bra låtar. Med ena foten på gamla Sonic Youth-skivor och den andra på disten, FUCK YEAHHH!11 Skivan var i ärlighetens namn sådär på sina ställen men hade en av årets absolut mindre dåliga låtar i Beggars Bowl, döm själva: http://www.youtube.com/watch?v=InYNhLIfC2o

8. Supersilent - 9

Gjorde årets dummaste karriärdrag när de sparkade sin trummis, en av de bästa flintskalliga slagverkare som finns (lista kommer), men lyckades på kuppen göra en av de mer spännande och bokstavligen experimentella skivor jag hört. Efter att genom åren förfinat sitt sound med en rigg man troligtvis kan styra kryssningsmissiler med fick de tre virtuoserna för sig att istället att undersöka varsin Hammond-orgel och inget annat. Jag är övertygad att de här killarna kunnat göra musik med varsin kapsylöppnare om de så önskat. Det är musik som letar, men det är också musik som hittar. Oftast låter det som något man hittar ute i rymden, någonstans mellan USS Enterprise och den där planeten Sun Ra måste åkt hem till. Bjuder på ett smakprov på hur de alltså inte låter längre: http://www.youtube.com/watch?v=t6-PlpmFc-c

7. Tortoise - Beacons of Ancestorship

Hip-post-jazz-beat-electronica-trummor-Morricone-rock-kraut-skägg-y2k-hop. http://www.youtube.com/watch?v=TG0BxJsRQLA

6. Sunn O))) - Monoliths & Dimensions

DDDEEETTT ÄÄÄRRR DDDOOOOOOOOMMM.... OOOCCCHHH DDDDEEETTT ÄÄÄRRR SSSÅÅÅ MMMYYYCCCKKKEEET MMMMEEERRRR..... DDDDEEEETTTT ÄÄÄRRR SSSÅÅÅ MMMYYCCCKKKEETTTT MMMMMEERRRR... (Det är också hipstermetal!) Det är lätt att peka ut saker som inte hör hemma på den här skivan; tromboner, Ligeti-körer etc. Det är däremot svårare att skilja dem från helheten när man väl hör den, och inte bara för att det fortfarande finns en godkänd mängd öronbedövande (jo faktiskt) gitarrer kvar i mixen. Varenda detalj känns övervägd och genomtänkt, vilket ju å andra sidan inte kan vara så svårt med tanke på att det går så jävla långsamt. Innehåller också årets mest tårgripande tribut i Alice: http://www.youtube.com/watch?v=sKUOapQIl9w

5. Flower Corsano Duo - The Four Aims

Chris Corsano är en frälsare, en Messias. Michael Flower är en av de där långhåriga killarna som hänger lite vid sidan av honom och för en massa väsen. Som ni förstår är det svårt att inte bli religiös. Även om deras första skiva ihop (Radiant Mirror) var ännu mer av ett uthållighetstest på både medverkande och lyssnare, och kanske en hårsmån vassare, så bjuder duon här på en större mångfald och fler oväntade infall. Flower håller sig fortfarande främst till sin sk. japan banjo, som bringar de skönaste av drones när han så önskar, medan Corsano går lös på lite vad som faller honom in, vare sig det är slagverk eller hemmabyggda träblås. Trance music utan färggranna byxor och visselpipor (nåja). http://www.youtube.com/watch?v=UkU_j2F9KCo

4. Jim O'Rourke - The Visitor

Det förlorade geniet som alla älskar att gilla återvände alltså äntligen till musiken 2009. Jag hoppas fortfarande att han en dag får bli filmstjärna i Japan men tills vidare är jag oerhört tacksam. En låt, 38 min och ryktesvis tre miljoner spår i Cubase. Jim O sätter en enorm press på alla andra idioter som tror de kan göra musik på egen hand hemma i lägenheten med enbart en laptop och en handfull idéer. Om det är en klyscha att påstå att en skiva växer på en så väljer jag att spela det kortet nu, för det är ganska svårt att ringa in The Visitor på en lyssning. Det är lite som att titta på Lost, det är spännande och så första gången men det är först när man går tillbaka och kollar igen som man inser "Åh fan han dök upp redan där ja! Inte konstigt han är arg." och kan se den röda tråden. Finns det något att klaga på angående den här skivan är det möjligtvis att omslaget saknar ett gulligt gosedjur som blir sexuellt utnyttjat, om än att en krossad discokula också väcker något perverst i en gammal gitarrunkare som en själv.

3. Zu - Carboniferous

Jag antar att det hjälper att vara italienare. Hopplöst misslyckad statsapparat, ett hett temperament och en historiskt konstnärlig ådra är tre saker som säkert gynnat tillkomsten av det här lilla berget. Det krävs dock mer än rasbiologi för att förklara Carboniferous; originaltrion bidrar i vanlig ordning med ett jazzinspirerat skronk och flyktiga improviserade ögonblick men skivan präglas bokstavligen hårdare av gästspelen från freak som Mike Patton och King Buzzo från Melvins. Det är tight och det är meckigt och det är på gränsen till metal, men ändå hela tiden för kul för att gå över gränsen. Och deras val av umgänge är fläckfritt även när det inte gäller gästmusiker: http://www.youtube.com/watch?v=iPN2_WrWiTQ&feature=player_embedded

2. Richard Youngs - Beyond The Valley Of The Ultrahits

En av tre (tror jag, slutade räkna i oktober) skivor i år från den rastlösa veganen från det skotska låglandet. Youngs släpp brukar kunna delas upp i två kategorier: 1) stillsamma akustiska folky sångbaserade grejer och 2) experimentella elektroniska avantgardistiska grejer. Ultrahits däremot platsar inte riktigt i någon av dem. Plötsligt har mannen fått för sig att göra en skiva med 10 perfekta poplåtar a 3 min, arrangerad med trummaskiner och smäktande synthar. Och det bästa av allt är att han gör det helt uppriktigt. Ibland får jag för mig att det är såhär en modern Sting skulle kunna låta i ett parallellt universum där varken tantrasex eller lutor existerar. En av de mer nyckfulla och intressanta skivorna från en av 2000-talets bästa musiker.

1. Stålar - Skeenden

BOOM! Skämtar bara. Men allvarligt, har ni inte tankat den än så gör det nu, den är helt klart värd de absolut noll kronor ni behöver betala; STÅLAR.

1. Dirty Projectors - Bitte Orca

Det är 1935, Robert Johnson håller hov på en juke joint någonstans i Mississippi. Plötsligt briserar en smutsig bomb och ingen på syltan överlever, ingen kan berätta om vad de upplevt. Spola till 2009 och Dave Longstreth kölhalas för att ha gjort en av de mest förutsägbara, intetsägande skivorna på flera årtionden, Bitte Orca. Tribunalen i Haag dömer honom för brott mot mänskligheten och Longstreth bestraffas att putsa montrarna på Rock n Roll Hall of Fame-muséet med en gammal tandborste. Orca Bitte. In och ut-vända gitarrfigurer som jag efter 30 lyssningar fortfarande inte lyckas räkna men likförbannat får på hjärnan, snygga NY-hipsters som levererar hednisk stämsång i stereo, riff som bankar och smäller som Zeppelin självt och så den där sista avgörande kryddan alla talar om, de punkiga afrikanska rytmerna. Välj vad som passar, det är lika bra alltihop. Poäng för initiativ, utförande och klass. Lyssna:  Stillnes is the move