tjaman-blog

[tjaman-blog]

trevande testar jag pennan igen som en vän jag kände för länge sen  det är lugnt, det tar tid verkar speciell, du när jag tänker på dina ord, meningar en tid som blev längre än tänkt, längre än jag ville  

[tjaman-blog]

ångesten, och jag. känns som om vi återigen hittat rätt, hon och jag. kommit överens, tagit oss in. accepterandet av hennes närvaro, aldrig har något känts viktigare. 

[tjaman-blog]

.9

oroar mig för min dödlighet. mest för att hjärtat gör ont.  fysiskt alltså, för en gångs skull. undrar, varför du aldrig hörde av dig, blev jag för mycket, var det för dramatiskt, jag förmodligen. skulle aldrig trott något annat från början, borde aldrig någonsin tro förrän jag vet inte hoppas så mycket, högt förändra allting hos mig, i mig gärna nu 

[tjaman-blog]

fuck, känner mig så dum. känns som 2010 års ångest, fast utan nätter i tystnad. att jag aldrig räcker till. att jag alltid försöker för länge. släpp, taget.

[tjaman-blog]

minns två somrar sedan. låg vaken om nätterna, väntade på samtal. det var outhärdligt. sov ingenting. var inte vaken någonting. bara väntade, på just ingenting.  det är lite som nu. fast två andra, och olika, anledningar till väntan på samtal, eller kontakt. hur man nu ser det. egentligen söker jag mest bara sällskap. någon, ting. som håller tystnaden borta. var på fotboll idag med pappa och lillebror. det var skönt. komma bort. komma in i en 90 minuters gemenskap, med 10 000 andra. det är enklare att känna sig ensam då, och svårare att känna sig själv.  stöter bort människor, när jag egentligen vill ha dom närmre. märkligt, felaktigt, kanske mänskligt. önskar att någon oväntat gjorde något oväntat. tog på sig en hjälteroll. ska skriva om döden snart. är tanken. måste bara hitta tiden mellan ingenting och uppehåll. mest så dagarna flutit förbi. uppehåll mellan tomheten. luckor av aktivitet, i vågor av ingenting. hej. 

[tjaman-blog]

Skriver du dikter fortfarande? Din första bok har inspirerat mig så otroligt mycket i mitt egna skrivande och snart börjar jag mitt andra år på skrivarlinje på folkhögskola. Ville mest tacka för att du hjälpte mig hitta en av mina största passioner. Verkligen tack (hjartebrus.blogg)

Enormt tack! Jag skriver inte mycket längre, mest för att jag inte har haft något behov. Ska dock börja nu igen, mest för att jag har ett behov.Tack och lycka till!

[tjaman-blog]

minns med skam hur jag under ett tveksamt ögonblick i lördags ringde till dovas tjugo i tre och förbeställde 5 öl

[tjaman-blog]

awk! bara awk. känner mig bortom all kontroll, fuck, inte nu igen

[tjaman-blog]

all tid, tycks alltid, ta slut i maj

[tjaman-blog]

stunder med vänner °1

På bryggan där vi satt sommaren hade brutit sig igenom våren, nätterna hade blivit längre och än kvittrade fåglarna. vi sågs på bussen, från norra upp mot rotebro, eller för att vara ärligt, upp mot systembolaget. du med dina långa ben och emilmössa, jag med mina stuprör och mitt korta hår. en klassisk 520-runda. sen ner mot ip, längs idrottsvägen, för att slutligen slå rot på den där bryggan jag lärde mig om rock n' roll. du lärde mig mer om det än all musik från 106.7 min pappa matat mig på till och från alla fotbollsträningar.  minns att solen aldrig riktigt ville gå ner och att myggen aldrig tycktes ge sig. minns även hur vi lyssnade på mr. scruff och att jag på något vis blev lugn, där och då. för allt koas som fanns, fanns inte där. inte där, inte då. det fanns inte tid för det. det var sommaren då jag gjorde allt men ingenting rätt för att bli tillsammans med den tjej som nyligen lämnat mig. hon som lämnat mig kvar i spillror och med tusen frågor. jag hade inga svar, inte du heller. men du erbjöd ett sällsamt lugn när du sa: david, var bara rock n' roll. vi snackade väl mest bara skit, egentligen, men det var just det jag behövde då. en paus och avkoppling från det verkliga. och hur ärlig du än var mot mig, som var så skör, blev jag bara modigare och modigare. tills jag till slut insåg att allting låg i mina händer. mitt liv, mitt öde och mina handlingar, allting hos mig. ingen annan. det var jag som hade kontrollen över mitt liv. inte hon, inte du eller någon annan utomstående, bara jag.  jag insåg det då. men det tog ett halvår för mig att börja handla efter det. men det var ändå där, innan emmaboda, på bryggan som jag började förstå vad livet handlade om. och det har jag bara min bagheera att tacka för. vilket jag är evigt tacksam för. vi skrattade, jag kanske grät, vi drack, du berättade om livet, allting på bryggan, där jag alltid kunde känna mig trygg. tryggare på den bryggan än någon annanstans i stockholm. 

[tjaman-blog]

“Same-sex couples should be able to get married.”—President Obama 

[tjaman-blog]

tears out, it would feel so; heavenly, heavenly, heavenly hard now to picture a me without a you

[tjaman-blog]

four o'clock in the morning, walking singing songs meant just for you

[tjaman-blog]

en gång i tiden

det var en solig natt ingenting i mina öron annat än dova ljud om ensamhet en idé föddes sparkades igång jag kände att jag kunde dö där och då lika gärna som att resa mig därifrån det var inte mer än rätt att mitt hjärta slog 110 inte mer en märkligt eller mänskligt hade bara känslan av ensamhet kvar ensam skrev någonting om sara la det åt sidan lät tåget stryka vid sidan  en risk jag aldrig kan ta igen 

[tjaman-blog]

tristess som kom

någonting inom mig skriker efter mer. en annan del känner igen sig. en tredje vill bara ligga kvar i sängen, fosterställning, gråtandes. kanske är det för att den här tiden av året påminner mig om hur allting en gång brast. och fortfarande gör ont. 

känner mig varken vacker, ful eller nöjd, känner mig bara likgiltig till mig själv. varken till eller från om liv, igen.  i spanien mådde jag bättre. där, bekymmersfritt. börjar tänka om det ändå inte är så att jag måste försvinna. börja om igen. hitta något i livet som gör mig glad igen. eller någon. hitta en passion, något att brinna för.  ingen orkar längre med mig. känner det i mig. känner det på mig. känner det vid sidan av, precis som ni bredvid.  här om sist träffade jag en söt tjej. vad jag minns trivdes jag att prata med henne. minns att jag log. tyckte om det. skrattade. tror jag framstod som trevlig, eller åtminstone okej. behöver allt det där. jag har nästan inga känslor kvar. det är nog sant.  

[tjaman-blog]

.

[tjaman-blog]

söet, och så vidare. fan.