#vilken kvinna ändå | Explore Tumblr Posts and Blogs

evigtlivihimlen · 26 days

Text

KÄRLEK utan Helige Ande och Vad är GUDS NÄRVARO i Gudstjänsten!?

KÄRLEK utan Helige Ande och Vad är GUDS NÄRVARO i Gudstjänsten!? ❤️🔥

Det expanderar en trend i förkunnelsen av att byta ut ord och begrepp som "Helige Andes närvaro, Andens liv, Guds kraft" till Kärlek. Och nog finns vederhäftiga Bibliska argument att betona kärlek, men Inte på bekostnad av den Helige Ande, just det som ger oss Guds kärlek, Rom.5:5: "ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande, som han har gett oss"…

Pingstväckelsen var inte primärt ett utgjutande av kärlek, det var Guds Ande som föll över och uppfyllde människor, vilket resulterade i Andens frukter av bl a kärlek. Hela världen översvämmas av ordet kärlek, men det behöver definieras, ges en innehållsdeklaration till vad som menas med "kärlek"! Vilken sorts kärlek? Mänsklig med egennyttiga motiv eller Guds heliga och osjälviska kärlek? Man brukar kalla Guds kärlek för Agape, människans kärlek t ex vänner emellan för Fileo och den erotiska kärleken man och kvinna emellan för Eros. Bibeln talar nästan endast om Agape-kärleken. I världen skriker man "Kärlek" och kletar fast begreppet på vad som helst utan någon urskiljning. Vissa anser att kärlek för dem är pornografi, en katt, en bil eller ockulta kristaller, kanske sataniska ritualer osv…"All we need is Love" sjunger man, yeah, och de vet inte ens vad verklig kärlek är…Kärlek blir allt som "feels good", det som känns skönt och här sätter ju fantasin inga gränser.

När jag blev frälst 17/8-1995, strax efter kl.22:00 då jag bokstavligen mötte Jesus, ja, då mötte jag Gudomens fulla väsen; vilket innebar Guds Härlighet, Guds Helighet, Jesu Frid och strömmar av Liv, Andens Glädje, Guds andliga Eld och så Guds Kärlek. Och alla dessa egenskaper var inte separata utan samhöriga och samverkande! Så, när många talar om att de upplevt Guds närvaro på möten och då betonar nästan enbart kärlek så blir jag fundersam 🤔 När man läser vittnesbörd från olika väckelsehärdar historien igenom, så är inte kärleksbegreppet i förarsätet, nej, det är Jesus och den Helige Ande, kärleken finns med i den himmelska färden förståss.

Jag blir också fundersam över de gånger man ändå säger att "Nu är Guds närvaro här, Andens kraft verkar" och dyligt. Låt oss ha lite perspektiv, tänk på vittnesbörden från väckelser som Azusa Street, Wales och Evan Roberts, the Great Awakening på 1700-talet med Jonathan Edwards, Charles Finneys möten, Niilo Yli-Vainios och Frank Mangs möten, Kathryn Kuhlmans möten, väckelsen på Hebriderna, listan kan bli väldigt många sidor lång. Du kan googla och läsa på de nämnda. Det livsförvandlande som skedde på dessa möten är väldigt fjärran ifrån dagens väckelsemöten, där vi påstår att Guds närvaro är…

Världens barn kan gråta till romantiska filmer, bli djupt gripna med översvallande känslor vid katastrofer och bistå i "en anda" av kärlek, de kan med värme i bröstet sjunga nationalsången då Sverige vunnit i någon sport och de samlas i tusental med fantastisk atmosfär, ja "kärlek". Många i våra kristna möten förknippar en "trevlig, varm- och kärleksfull atmosfär" för att vara den Helige Ande, men också världens barn beskriver liknande mysiga miljöer… Kan vi till och med i våra "väckelsemöten" frammana rent mänskliga känslor och atmosfärer utan att Guds Ande medverkar?

Är det så, i dessa icke-väckesetider, i denna avfallets tid som föregår Jesu återkomst, att många kristna, inte minst pastorer och andra andliga "underhållare" som måste prestera och visa upp "andlighet", att det blir en fejkad Gudsnärvaro, man säger att Jesus är här och Anden verkar mäktigt, "ni känner ju vågen av kärlek", men allt är bara mänskligt? Hur ser Gud på sådant? I Bibeln känner en del av er berättelsen om Arons söner som bar fram "främmande eld", alltså mänskligt frammanad, falsk Gudsnärvaro. Vi har berättelsen om Ananias och Safira i Apostlagärningarna med viss beröringspunkt till detta, då de mitt i ett Andens utgjutande, "väckelse" ljög för den Helige Ande. Jo, var lugn nu, det nämnda var mycket speciella omständigheter, Jesu nåd täcker vår okunskap eller ovishet där vi agerar dumdristigt men "i god eller välvillig tro". Men, ändå, hur ser Gud på det fejkade?

Jag förstår att många måste protestera nu, och de påpekar att "andliga upplevelser är subjektiva och personliga". Jovisst, men inte bara, ty om Gud manifesterar sin närvaro på ett möte, en Gudstjänst så upplevs detta av samtliga som är genuint födda på nytt av den Helige Ande, av samtliga som har en daglig kontakt med Jesus och Hans närvaro. Tragiska är att många har förlorat denna andliga kontakt; genom synd som man vägrar lämna och omvända sig ifrån, genom att ha kompromissat med Guds ord och Kristi lära, genom att anamma villolära, genom ljumhet och världslighet, ty Jesus sade "Om någon törstar (efter Honom) så kom och drick", men om vi dricker ur andra källor, fyller hjärtat med mänskligt, världsligt bråte så finns ingen plats för den Helige Ande…Och till slut vet inte ens många predikanter "Vad Guds närvaro är för något", då blir kärlekspratet en desperat utväg och nödlösning…

Troligt är att många aldrig upplevt Andens uppfyllelse (vilket Bibeln klart uppmanar till) och därför inte ens efterfrågar dyligt. De "tror" och det räcker så, men gör det verkligen det? Hur kan man leva som Jesu lärjunge utan Andens livgivande kraft? Det är ju i denna Guds kraft vi övervinner värld och synd, i Andens förmåga tjänar vi Herren. Den Helige Ande är ett sigill på vår frälsning och som Ordet också säger "Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn" (Rom.8:16)…Följande Bibelställe förklarar att Guds kraft (närvaro) är något vi Ska känna, uppleva, alltså inte bara "tro":

"Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i GUDS KRAFT som ni skall få KÄNNA. PRÖVA er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet", 2 Kor.13:4‭-‬5

Tillbaka till huvudtemat; Låt oss inte säga att Guds närvaro är mäktigt utgjuten på våra möten, om det faktiskt inte är så! Självfallet så kan varje troende uppleva Andens närvaro inom sig på Gudstjänsterna, men ni som har upplevt det vi kallar för "Väckelseatmosfär", Guds andliga Eld och Härlighet vet vad det innebär när Gud manifesterar sin närvaro över mötet och folket, detta som vi läser om i särskilt gamla tiders väckelse skildringar. Hur Himlen intar platsen, en Helighet som inger Gudsfruktan ungefär som det måste varit för Mose vid brinnande busken. Hur Andens kraft tycks vibrera och den andliga elden påverkar varje atom i kroppen, varje själens vrå uppfylls av Gud, och allt du ser är JESUS! Herren är där och det enda du vill är att det aldrig tar slut, Ingen som tillhör Herren vill lämna ett sådant möte, någonsin! Det är en miljard gånger mer och bättre liv än något du tidigare upplevt! Det är livsförvandlande, en totalrenovering av din ande, själ och kropp. Du blir tokkär i Jesus, och får kraft att tjäna Honom oavsett vilket motstånd och förföljelse du möter…Ja, jag har upplevt själv detta, 17/8-1995, kl.22:00, och några droppar därefter genom åren. Det är därför jag håller på som "en dåre för Kristus"…Kan du förstå varför jag inte blir imponerad av alla som säger "Nu är Guds närvaro här" eller "Vilken Guds Kärlek vi upplever nu"…

Slutligen: Självfallet är Kärlek viktigt, en drivkraft och en absolut nödvändighet i all kristen verksamhet och kristenliv. Men, Allt börjar med Jesus och Hans Helige Andes närvaro och kraft, om du smiter förbi denna grund hamnar du i en sjunkande lervälling där allt möjligt osaligt kan kleta sig fast, i namn av "kärlek". Och detta mänskliga eller världsliga klet gör att du inte längre kan se klart, inte uppleva Guds sanna närvaro. Ja, du törstar inte ens efter det äkta eftersom du tror dig i stolthet "ha det"…Sök istället Herrens Ansikte, omvänd dig från synd, kompromiss, kanske villolära och ljumhet. Börja hungra, törsta och längta efter levande Gud, och se Guds nådefulla kärlek då Herren Jesus möter dig, fyller dig med den Helige Ande, Gudsnärvaron den riktiga och sanna. Och vad gäller ett genuint väckelseutbrott på våra möten och Gudstjänster? Det är samma ingredienser som det varit i 2000 år som gäller; Omvändelse, överlåtelse, 1:a kärleken till Jesus, helgelse och ständig, innerlig bön. Som väckelsepionjären Evan Roberts brukade be: "Bend us Lord!", alltså Böj oss, ödmjuka oss Herre, amen 🙏

"Jag råder dig att av mig köpa guld som är renat i eld, så att du blir rik, och vita kläder att skyla dig med, så att din skamliga nakenhet inte syns, och salva att smörja dina ögon med, så att du kan se. Alla som jag älskar tillrättavisar och tuktar jag. Var därför ivrig och omvänd dig. Se, jag står vid dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren, skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig"(Joh. Upp.3:18‭-‬20)…

P.S! "Väckelsen" hittar nya fåror då de förtorkade vägrar. Och vägrar lyssna gör de så länge "De etablerade plattforms-innehavarna" nöjer sig med självbelåten inbördes beundran och bekräftelse. Öronen öppnas endast gentemot samfundssystemets in- och utbakade bullar, med likasinnat kyrkligt korrekta och finjusterat religiösa åsikter. Övriga, "Röster som ropar i öknen" bannlyses, tigs ihjäl. Men, Jesus vandrar inte där mänskliga skyddsvärn och taggtråd reses upp gentemot dem som i Ande och Sanning följer Honom, Han tar de sina i hand och visar Sin väg utanför stadsmuren, genom både Getsemane och Uppståndelselivets Seger. Dag och natt sträcker Herren ut sina händer, i kärlek och nåd till Alla som vill ta emot, bara de kunde öppna sina hjärtan en millimeter så en droppe av denna Guds Härlighet fick slinka igenom, och väckelsens flod skulle bryta igenom, också hos de religiöst förtorkade, amen 🙏🔥💖

P.S2! Litet, kort tillägg. Ber om nåd och tålamod: Självfallet ska vi predika vår segerposition i Kristus, att vi kan och ska "göra samma gärningar som Jesus", i Andens kraft, i övernaturliga Nådegåvor osv. Ordets förkunnelse skapar tro, som behövs för Guds gärningar genom oss. Den Helige Ande bor i oss, och Allt är möjligt för den som tror. Men, för att kunna inta den Bibliska medicinen behöver sjukdoms-diagnosen ställas! Med rätt behandling, som t ex omvändelse, helgelse eller vad det nu är som hindrar det friska andliga flödet…Vissa säger att vi har redan "väckelse", det är bara att sätta igång, jaha, då vore sjukhusen tömda och folket frälst…Jodå, Andens kraft Är verksamt via individer, till viss del, och vi blir emellanåt obeskrivligt saligt fyllda av Helige Ande, både hemma och på möten. Men, det är inte samma sak som att tusentals kristna blir totalförvandlade och verkande i Andens kraft med enorma helandemirakler överallt, och hundratusentals nyfrälsta tvingar oss att bygga hundratals nya kyrkor och kapell för att ta hand om skörden, alltså Väckelse! Hoppas du förstår, amen 🙏🔥

0 notes

essaer · 2 years

Photo

Efter en viss besvikelse över Alice B Toklas självbiografi ville jag ändå ge Gertrude Stein en till chans. Pga Modernistas nyutgåva (2018) av Ida (1941) fanns nyligen författade recensioner där boken beskrevs som en exponent för Steins modernism. Ida saknar det linjära berättandet som finns i Alice B Toklas självbiografi, förståeligt när världskrigets universella (tids)referens samt kända namn är frånvarande. Steins utmärkande och sparsmakade användande av interpunktion är dock bekant. Språkligt är Ida definitivt mer experimentell, framförallt genom de många repetitionerna. Det är repetitioner i en och samma mening, utan skiljetecken, betoningen förändrar betydelsen.

Hon gav sig av på ett tåg i en bil med flygplan till fots (s 47).

Det finns en distans i texten, uppradande av skeenden som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Jag försöker läsa högt för att hitta en rytm men det går inte, och jag känner ännu mer att jag inte förstår varför vissa saker berättas, t.ex.:

Ida var alltid redo att vänta men det fanns inget att vänta på här och hon gav sig av (s 47)

Men så finns det också passager jag tolkar som samtidskritik som glimmar till. T.ex. den här passagen om politik som jag associerar till samtidens utsuddade gräns mellan varumärke och personliga värderingar, hur genuint menade åsikter förstärker produktplaceringar i flödena samtidigt som försäljaren glädjer sig åt att slippa kompromissa med sina värderingar trots att hen ägnar sig åt kommersiell verksamhet den säger sig egentligen vara emot:

Hon var snäll mot politiken medan hon var i Washington mycket snäll. Hon sa till politiken att det var mycket trevligt av dem att få henne att vara snäll mot dem. Och det var hon hon var mycket snäll (s 66).

De verkligt intressanta idéerna, förklarar hon i Everybody’s Autobiography, är verkligen de politiska eller sociologiska, utan de som behandlar en människas inre relation till sig själv. Amerikas geografiska historia är inte bara en historia om ett land, det är en historia om allting enligt Stein, den kan handla om att älska en man eller en kvinna eller till och med en liten eller stor hund. (Ida Björel, xiv)

Ida är det enda barnet, men hon skriver brev till en syster, som också heter Ida men kallas för Winnie för att hon vinner allt, själv är hon Ida-Ida. Ida träffar män, hon följer dem, eller inte, och gifter sig med dem, eller inte. Hon är ständigt trött och vilar, ständigt eftertraktad.

Den geografiskt svårdefinierade berättelsen och känslan av utsatthet påminner mig om Elfriede Jelineks Älskarinnorna, som jag minns mest var en beskrivning av en känsla, att vandra runt i ett landskap av ångest och våld. Som Ida Björel skriver i förordet: fokus är varseblivningen, inte det varseblivna.

Fick Alice B Toklas självbiografi i födelsedagspresent av Sara, dessvärre delar jag inte hennes fäbless för dokumentation av kändisliv. Boken är skriven utifrån Steins partners perspektiv men handlar huvudsakligen om Steins bedrifter, som Toklas visserligen möjliggjorde genom att sköta mycket kringarbete, i Paris 1903-1932.

Steins Toklas återkommer till en bokidé om geniers fruar. Är detta ett sätt att beskriva Toklas som sin fru? Annars känns det mest som en illustration om hur Toklas satt avsides, med rollen att underhålla hustrurna, för mitt intryck är inte att det är pga hustrurna är särskilt intressanta som de motiverar en bok. Av alla de uppburna personer hon möter är det några få hon ser som sanna genier - varav en är Stein - och på de många middagarna är det fruarna som Toklas får samtala med. Toklas tycks ha haft den genom historien klassiska rollen som faller på hustrun till en intellektuell, ansvarig för hushållet och ruljansen av det stora projekt som var att ständigt förse den strida strömmen celebra gäster med middag, men också en viktig roll i administrativa aspekter. I en passage beskrivs hur Stein vägrar lämna bilen med vilken hon kör förnödenheter till krigsskadade soldater i Paris för att visa sina papper, eftersom den typen av administrativt arbete förargade henne, utan istället skickar Toklas. Det är ett av fler exempel på Steins självklarhet, hur hon förväntade sig att saker ordnas åt henne, men som hon menade var tillåtet om man var grundad i en övertygelse om allas lika värde (s. 189). Toklas tycks ha varit den som bidragit till att raden från dikten Rose “a rose is a rose is a rose” kom att återanvändas, eftersom hon fann den i Steins anteckningar och såg till att den trycktes på bl.a. brevhuvudet, bordsporslinet och “överallt där hon lät mig sätta det” (s. 152).

Det tycks ha varit en medveten strategi av Stein att skriva om sin namnkunniga umgängeskrets för att få genomslag med sin bok, det blev också hennes kommersiella genomslag. Hon tycks ha tänkt mycket på litteraturen i teoretisk mening, för vidareläsning Composition as Explanation. Tack vare en tydligare röd tråd bestående av konst, konstnärer och konstnärlig produktion, med verkliga personer och tidsmarkörer är boken mer lättläst än Ida men likväl är det något med språkets rytm som får läsningen att halta, det blir lite väl mycket upprapande, alla detaljer illustrerar inte konstnärernas personligheter på ett sätt som motiverar dess plats i boken.

Det är inte så mycket Steins tankar eller den litterära kvaliteten i sig som jag tar med mig, det är det ständiga inflödet människor och nya intryck som Stein och Toklas fick uppleva som inspirerar mig. Jag vill öppna salong. Stein, tillsammans med sin bror, var konstsamlare och det tillhörde vanligheterna att det om kvällarna ringde på folk som kommit för att se på ett eller annat konstverk. Det krävdes inbjudan, men alla fick komma in, det räckte med att säga att hen kände den eller den som kände eller besökt Stein, och Stein visade allt, även de mycket ömtåliga sakerna som hon samlade på.

Carl van Vechten har i alla dessa år haft den charmerande vanan att skicka introduktionsbrev till Gertrude Stein med personer han tror skulle roa henne. Detta har han gjort med så stor noggrannhet att hon tyckt om dem alla (s. 152).

Citatet påminner mig om vikten av introduktion. I tv-programmet Babel listade Little Jinder saker för en lyckad utekväll, där vikten av att presentera folk för varandra en punkt. Även Laura nämner när hon tror vänner kan ha gemensamma intressen/samtalsämnen, som en slags öppning. Jag själv har försökt börja göra det men, och detta kan ha att göra med min ångest, jag är så rädd att det ses som ett övergrepp, att kränka någons rätt att själv få definiera sig och sina intressen. Samtidigt kan frånvaron av introduktion ses som ett symptom på den samtida synen på personlighet som essens, å ena sidan något som därmed borde gå att sätta ord på, men å andra sidan något som är något så djupt personligt att bara man själv är den sanna uttolkaren av vad som är Jag. Den typen av spontana möten som Stein och Toklas fick uppleva berodde delvis p.g.a. sin uppburna ställning och kulturella och ekonomiska kapital men också delvis, tror jag, p.g.a. den icke-digitala tid de levde i. Den som ville uppleva var tvungen att söka sig vidare, bjuda in sig själv till evenemang och platser, vilket i kanske större mån än idag krävde att man hade något att bidra med; förmåga att skapa trevlig stämning, en naturlig frågeställare, eller konkret kunskap. Samtidigt betydde troligen frånvaron av kommunikationsmedel att man var tvungen att ringa på dörren för att se om någon ville samtala en kort stund, och det var ute på stan man sprang in i och mötte folk och följaktligen där man rörde sig om man vill ses och bli sedd. Även den som vill springa in i folk idag får inte mycket ut av att spatsera på stan eller i Trädgårdsföreningen. Jag försöker därför nu etablera att folk ska bjuda in sig själva och även spontant ringa på hos mig, lika bra är jag dock ännu inte på att bjuda in mig själv (och vänner) hem till andra. Ett projekt i utveckling.

Stein beskriver också de materiella omständigheter under 1900-talets första decennium:

Och det stämde att konstnärerna då gjorde av med mycket pengar och gjorde av med allt de kom över för på den lyckliga tiden kunde man få vara skyldig pengar i flera år för färg och duk och hyra och mat och för i stort sett allt utom kol och lyxartiklar (s. 66).

Det var grogrunden för det konstnärliga livet, det gick att skapa utan stressen över nästa månads hyra flåsande i nacken. Men visst beskrivs också hur barn tvingas leva med bättre bemedlade släktingar i väntan på det stora genombrottet, inte allt är flådigt.

Det är i alla fall så, menar hon, att ingen konstnär behöver kritik, han behöver bara uppskattning. Om han behöver kritik är han ingen konstnär (s. 246).

Picasso påminner Stein om att “du glömmer att när vi var unga hann vi med mycket på ett år.” (s 207)

Stein kritiserade inte detaljer i text utan ägnade sig åt att se helheten i författarens text och hjälpa denne komma så nära verkligheten som möjligt (s. 227).

Konstens borde inte orsakas av saker, utan illustrera den inre processen i människan (s. 224).

2022-10-24

#gertrude stein #alice b toklas självbiografi #ida

0 notes

forlangda-anteckningar · 3 years

Text

Re: masterdoc

Jag har som alltid vänt blicken till killar. Eller alltid är nog helt fel att säga, jag var nog snarare lite sen med att blomstra i intresset för kärlek och relationer. I mellanstadiet började det smyga sig på hos de andra i klassen. “Fråga chans”-lappar skickades runt och relationer som övergavs lika snabbt som de uppstod och ledde max till en puss på kinden blev en norm. Men det intresserade mig inte. Varför skulle jag “vara ihop” med en kille i klassen som jag inte ens tyckte om? Nej, min längtan efter en relation kom samtidigt som högstadiet närmade sig. Och då ville jag ha något äkta, kärlek på riktigt.

Och här kommer “alltid vänt blicken till killar” tillbaka in i bilden. När denna längtan efter en relation uppstod kollade jag automatiskt på killar. Varför då? Jag vet inte helt ärligt. Jag tror inte jag visste något annat. Alla mellanstadie-relationer i klassen var ju mellan tjejer och just killar. Mina föräldrar är en kvinna och en man, och alla andra i släkten och i min närhet. Att killar och killar kunde dejta visste jag, man hade ju hört uttrycket bög. Men att två tjejer kunde dejta och älska varandra? Det tror jag faktiskt aldrig att jag fick se. Så beror min automatiska blick till killar på det här? Eller fanns det faktiskt en attraktion?

I åttan kom olika sexuella läggningar upp på tapeten. Jag umgicks med de hbtq-människorna som fanns i klassen och intresset för frågan började växa. Naturligt började jag fundera över vilken sexuell läggning jag skulle kunna ha. Min bästa vän och jag gjorde efterforskning på vilka olika läggningar som det ens fanns och vi kom över pansexuell. Enligt definition innebär den pansexuella läggningen “…en sexuell läggning där personen känner emotionell/sexuell dragning till personer oberoende av biologiskt kön eller könsidentitet.”. Det här lät väldigt rimligt och tryggt i mina 14 åriga öron. Jag tänkte: “Självklart blir man ju kär i en person för dess personlighet och inte dess kön, könet kvittar ju såklart”. Nästan så att jag hade svårt att förstå de som begränsade sig till bara ett kön i sin sexuella läggning. Men det här valet av identifiering grundades ju egentligen inte på att jag tidigare hade känt attraktion till flertalet kön, jag hade ju hitintills bara vänt mig till killar. Det var själva definitionen som kändes rätt.

Så vad hände efter min entré in som pansexuell fram till nutid? Definitionen för pansexuell har fortsatt känns trygg men egentligen har jag hela tiden ifrågasatt om jag faktiskt kunde bli kär i något annat kön än den manliga. Killar kändes lättare, de är ju som redan intresserad av en utan att man behöver anstränga sig. Samtidigt fortsattes jag enbart exponeras för heteroromantik. Jag lärde mig hur en gentleman skulle vara, vilka röda flaggor att se upp för och vilka egenskaper hos en man jag ska drömma om. Listan över egenskaper hos den “perfekta killen” blev mils lång och fick stanna i mitt huvud som en byggsats till mina dagdrömmar. Tjejerna las på hyllan. Det kändes jobbigt att eventuellt komma fram till att jag inte alls var attraherad till kvinnor och blev fast i en ond spiral med killar som aldrig skulle duga. Och helt ärligt hade det varit en besvikelse för mig att “bara vara hetero” eftersom att jag känner så starkt för hbtq-rörelsen och den gemenskapen de har. Hitintills hade jag aldrig känt något för en tjej, så att reda ut det frågetecknet kändes krångligt och jobbigt. Jag landade i någon slags slutsats som löd “jag är nog bara sexuellt attraherad av kvinnor (även fast jag inte hade något bevis för det heller) och kommer antagligen endast ha relationer med män”. Även fast den slutsatsen inte kändes helt bra.

Och vad hände på killfronten då? Jo, under både högstadiet och gymnasiet kände jag som en djup desperation över att få vara i ett förhållande. Jag ville ha det bandet med någon som är som speciell för just ett par. I gymnasiet fick jag en pojkvän. Om ska jag vara helt ärligt visste jag från dag ett att det inte skulle funka. Jag valde honom för att jag var desperat och han var intresserad av mig. Men jag blev aldrig kär i honom, vi hade en destruktiv relation. Vi fick ett band, det fick vi. Efter ett tag kände ingen mig som han gjorde. Men det tänker jag är uppnåeligt med en nära vän lika väl? Var jag attraherad av honom då? Återigen, jag vet inte. Sexet var ok men inte mer än så. Han kunde aldrig få mig att komma. Hans bortförklaring var att jag var svår, jag tror helt enkelt han inte kunde få mig tillräckligt kåt. Vi gör slut sommaren efter studenten.

Nu börjar vi närma oss nutid. Här kommer tiktok in i bilden som jag vet kan låta fånigt, men jag tycker det ändå har en tyngd till sig. För det var på tiktok jag fick min första ordentliga lesbiska representation. Det dröjde inte länge innan jag drogs in i den lesbiska delen av tiktok. Först var jag rädd återigen för att få svart på vitt att jag faktiskt inte gillade tjejer så som jag ville. För jag ville verkligen gilla tjejer, jag var genuint ledsen över att jag inte känt någon attraktion till någon tjej tidigare. Samtidigt börjar jag mer och mer dras till väldigt feminina killar.

En dag tar jag tag i det. Jag ställer in så att både män och kvinnor visas på min tinder för att se om jag kan känna något för någon tjej som kommer upp. Och det gör jag! Äntligen kan ska slappna av mer i min läggning som pansexuell. Och där är vi väl klara? Nej nej, det är nu trasslet börjar. Jag börjar prata med en tjej på tinder som jag klickar med och jag blir intresserad av henne. Jag får min första crush på en tjej och jag får ytterligare en bekräftelse som gör mig så glad. Kanske behöver jag inte leva ett halv-olyckligt liv med en man! För det var verkligen så det kändes, att jag aldrig skulle kunna hitta en man som skulle kunna göra mig lycklig på riktigt. Och fast den crushen inte blev något har det ändå lämnat något hos mig. Eller snarare tagit något ifrån mig. Jag känner inte längre någon attraktion till män. Inte ens en gnutta. Jag kan inte tänka mig något annat än att leva mitt liv med en kvinna, med min framtida fru. Jag blir som varm inombords bara att tänka på det.

Men vad betyder då det här? Var jag aldrig attraherad av män från första början? Var det bara heteronormen och patriarkatet som lurade i mig det? I möjlig kombo med internaliserad homofobi och kvinnohat? Är jag egentligen lesbisk och har bara inte förstått det förens nu? För var dag som går känns det mer och mer rätt att kalla mig själv homosexuell. Men jag är samtidigt rädd att jag ljuger för mig själv. Jag hoppas iallafall att det stämmer, att jag ska få privilegiet att få gifta mig med en annan kvinna och leva ett liv med henne. För det är exakt det som det hade känts som, ett privilegium.

2 notes · View notes

wearziusse-blog · 5 years

Text

Expertguiden för att Hitta en Stor Aftonklänning

En kvällsklänning är en av de mest spännande tillfällen klänningar som en tjej kan köpa! Naturligtvis vill alla hitta den speciella klänningen som får dig att se en miljon dollar, men innan du hittar det finns det några saker för dig att tänka på när du väljer din klänning. Läs vidare för att få några användbara förslag:

Få rätt utseende

Det finns formella klänningar för att tillgodose alla stilar. Går du till prinsessans utseende, eller vill du fånga allas uppmärksamhet genom att se super sexig? Du måste bestämma vilken typ av utseende du ska ha innan du handlar. Din klänning kan vara en spegel till din personlighet, så gå till stan på låga klänningar för en sexig bild och massor av dekorationer och funktioner som rhinestones och ruffles för en lekfull look. Nyckeln är att vara dig själv och låt din klänning tala för dig. Om du gillar ljusa färger, gå för det! När allt kommer omkring vill du att människor ska se vem du egentligen är, så var säker på din egen stil och gå med din magekänsla.

Passar din kroppsform

Varje kvinna är annorlunda, men kan grovt placeras i kategorier baserade på vissa former. Så när du letar efter kvällsklänningar måste du först vara medveten om din egen form. Till exempel A-line och Empire Style klänningar blir smickrande för varje kroppsform eftersom de definierar midjestilar ändå dölja möjliga problemområden som mage, lår och botten. Din hals är också ett viktigt område att tänka på eftersom det är en nyckelkomponent i någon klänning. Om du har en större byst kommer du att dra nytta av att visa den med en v-nacke och om du har snygga axlar och nacke ser du snygg ut i en strapless kappa. Än en gång måste du göra dina läxor på detta för att få en uppfattning om vilken halsring som hjälper dig att se bra ut.

Tänk på färgen

Hittills har du valt en aftonklänning som är din stil och smickrar din kroppsform, men den färg du bestämmer är också mycket viktig. Det kan delvis bero på händelsen att du deltar, så tänk på stämningen eller traditionerna i tillfälle innan du delar av pengar. Till exempel vet alla att undvika svartvitt vid ett bröllop! Lysare och mer levande färger är inte vardagliga, men de är mer lekfulla och därför inte så lämpliga för mycket formella och allvarliga händelser där dämpade och mörkare färger skulle bli bättre. Färgen på din klänning kan också vara vän eller fiende till din övergripande "look", eftersom vissa färger passar din hudtyp och hårfärg, medan andra kommer att låta dig se ut sköljd och blek. För enkla och fria råd om hudton matchning varför inte fråga i en lokal butik?

Vara bekväm

Din komfort är avgörande, eftersom du inte vill se tillbaka på en underbar händelse och bara komma ihåg hur fruktansvärt obekväma du kände i din klänning. Komfort har mycket att göra med att välja en klänning som passar din kroppsform, men tänker också på om du ska flytta runt mycket, dansa eller huvudsakligen bara sitta och det borde ha en inverkan på ditt val.

Så det är klart att du måste göra lite förberedelser innan du kan hitta en bra kvällsklänning, men det kommer att vara värt det, eftersom du ser bra ut, mår bra och ha det bra!

Wearzius gör det enkelt för dig att få mer information om tillfällen klänningar. Anmäl dig till vårt fantastiska, gratis nyhetsbrev för att få reda på hur du får de bästa erbjudandena på de senaste klänningar, klänningar och underkläder, snabbt och enkelt.

Ta tag i käftande klänningar till otroliga priser. Gå med i Wearzius community på: wearzius.se.

#Aftonklänning #aftonklänningar

1 note · View note

aspiringsomethin · 3 years

Text

Analysmodell

När du analyserar en novell skriver du ner dina synpunkter och funderingar kring novellen på ett personligt och intresseväckande sätt. Men en novellanalys ska ändå inte vara ett slags allmänt tyckande; det finns ett antal viktiga frågor som du bör besvara under skrivandet gång:

Kring vilket tema kretsar novellen? Temat kan översättas med grundtanken eller budskapet.

Vilket eller vilka motiv hittar du i novellen? Oftast bygger novellen på ett grundmotiv. Samma motiv kan förekomma i flera texter. Några vanliga motiv är: två män slåss om samma kvinna, offret hämnas på sin plågoande, en man/kvinna gör upp med sitt liv ...

När och var utspelar sig händelserna? Under hur lång tid? Beskriv miljön.

Vilken berättarsynvinkel har författaren valt? Är historien berättad i tredje person; är det en jag-berättelse; låter författaren någon av personerna föra historien framåt; är författaren "allvetande" eller registreras händelseförloppet objektivt som genom ett kameraöga?

Hur berättas novellen? I kronologisk ordning; med parallellhandlingar. Hur är de olika delarna sammanfogade?

Hur beskrivs personerna? Genom andras ögon; genom repliker och handlingar; genom personernas egna tankar; genom den allvetande författarens ögon?

Innehåller novellen symbolik? Ibland använder författare tecken eller symboler för att läsaren ska få vissa associationer.

0 notes

simmerellaswe · 6 years

Text

Disney Legacy Challenge (Svenska)

Det här är en legacy med 10 generationer som är baserade på Disneys prinsessor och dess filmer. Hoppas du kommer ha kul med den här utmaningen och får prova på nya saker i spelet som du aldrig gjort tidigare!

I den här utmaningen följer man de grundläggande reglerna som hör till en vanlig legacy utmaning. Du kan hitta dom reglerna här!

Generation ett: Snövit

Grundare har en ödmjuk början, så vilken prinsessa passar inte bättre än snövit? För att börja utmaningen, skapa din egna Snövit och gör henne till en ungdom. Du får själv välja hennes egenskaper och ambition.

Snövit måste vara en kvinna.

Hon måste skaffa sju barn (som representerar dvärgarna).

Varje barn måste ha en dålig egenskap (t.ex. elak).

Alla barn måste ha samma pappa.

Varje barn måste klara av sin ambition eller få ett A i betyg i skolan.

Snövit får aldrig öppna dörren för främlingar eller prata med äldre damer.

Generation två: Askungen

Trots att du hade sex syskon, var det alltid du som fick ta hand om matlagningen och städningen. Men på något sätt älskade du det, eftersom det transporterade bort dig från ditt kaotiska hemmaliv. När Askungen blir en tonåring börjar denna berättelse.

Askungen måste ha egenskaperna ordentlig och matfantast.

Hon måste städa huset varje dag och laga varje måltid.

Hon får inte gifta sig förrän hennes mamma har avlidit.

Hon får max ha tre barn.

Generation tre: Tiana

Din familj har knappt åstadkommit något under de senaste två generationerna och du är här för att ändra det. Denna berättelse börjar när Tiana blir en ungdom.

Tiana måste ha egenskapen ambitiös.

Hennes pappa måste ha dött innan slutet av hennes ungdom.

Hon måste ha ambitionen mästerkock.

Hon måste gifta sig med en sim som har något grönt (t.ex. gröna ögon, hår eller hud).

Generation fyra: Aurora

Tack vare din mammas hårda arbete, har du allt du alltid velat ha i livet, förutom kärlek. Din pappa var väldigt överbeskyddande och lät dig sällan gå ut ur huset. Denna berättelse börjar när Auror blir en ungdom.

Hon måste ha egenskapen lat.

Hon får ha max tre vänner.

Hon måste träffa sin framtida make på natten när hennes föräldrar sover.

Hon måste rymma för att gifta sig.

Hon får skaffa max två barn (helst två flickor).

Generation fem: Anna

Din syster höll sig undan från dig och du förstod aldrig varför. När ni var småbarn var ni bästa vänner men nu är drömmar allt du har kvar av den tiden. När Anna blir ett barn börjar denna historien.

Hon måste förlora all kontakt med sin syster ända fram tills hon blir en ungdom.

Bli kär i en kriminell.

Få en “nära döden upplevelse” i händerna på din älskade.

Hitta en ny kärlek när du blivit bästa vän med din syster.

Gift dig och skaffa endast ett barn.

Generation sex: Rapunzel

Din mamma litade aldrig på dig eller omvärlden. Du fick aldrig veta något om hennes förflutna och ville inte det heller. Allt du någonsin fick var ensamhet, men det spelade ingen roll. När Rapunzel blir en tonåring börjar denna berättelse.

Hon måste ha egenskaperna ensamvarg och konstälskare.

Hon måste nå nivå 8 i färdigheten målning innan hon blir en ungdom.

Hon får endast lämna huset för att gå till skolan.

Hon får inte ha några vänner förrän hon gifter sig.

Rym och gift dig (du har inga vänner ändå) och skaffa barn.

Generation sju: Belle

Du har alltid älskat böcker och besökte biblioteket ofta. Du brydde dig aldrig om utseendet, bara om skönhet som kom inifrån. Alla ville ha dig men du nekade dom alltid. Du villa välja ditt egna öde. När Belle blir en ungdom börjar denna berättelse.

Hon måste ha egenskapen bokmal.

Hon måste dejta minst fem män.

Möt mannen i dina drömmar - en ful sim (tolka hur du vill).

Gift dig och skaffa barn.

Din make blir vacker efter att första barnet är fött.

Generation åtta: Mulan

Dina föräldrar ville alltid att du skulle ta tillbaka förmögenheten till familjen genom att gifta sig med någon av hög status, men du drömde inte om kärlek, du drömde om ära. När Mulan blir en ungdom börjar denna berättelse.

Hon måste ha egenskapen aktiv.

Hon måste börja i astronaut-karriären.

Bli kär i en kollega när du har nått toppen av din karriär.

Gift dig och skaffa barn.

Generation nio: Jasmine

Du hatade att vara rik och leva som en prinsessa. Du hittar tröst i Raja, men ingen annanstans. Allt din far vill är att du ska gift dig rikt, men du vill ha ett liv utan rikedom. När Jasmine blir tonåring börjar denna berättelse.

Ha en bästa vän (Raja).

Hon får inte lämna huset förutom när du går till skolan.

Hon måste gifta sig med en fattig sim.

Älskaren måste vara aktiv i den kriminella karriären.

Skaffa max fyra barn.

Generation tio: Merida

Du undrade alltid varför din mamma gav upp sin rikedom för en fattig sim. Dina äventyr ledde dig alltid till problem och du hade nästan alltid utegångsförbud. När Merida blir en tonåring börjar denna berättelse.

Hon måste ha egenskapen självsäker.

Förlora dina syskon och mamma i en hemsk olycka.

Försök hitta ett sätt att ändra det förflutna och misslyckas.

Du tror inte på kärlek och gifter dig därför aldrig.

Du tror att du har en förbannelse över dig och skaffar aldrig några barn.

Väx upp ensam och ångerfull.

Utmaningen är skapad av @playingwithmah och är översatt till svenska av mig! Du kan hitta de ursprungliga reglerna här!

8 notes · View notes

joemarmalade · 3 years

Text

Vi på Saltkråkhen

Kulturkriget rasar ständigt vidare. Den här veckan är det Jennifer Wegerup som plockat upp stridsyxan och gett sig ut på slagfältet med ett gutturalt krigsrop. Här ska PK-huvuden rulla, det ska ni fan få se.

Men ska man vara reaktionär måste man liksom ha något att reagera på, och tyvärr verkar det varit riktigt tomt på den fronten just nu. För Jennifer kände sig uppenbarligen nödgad att spinna en hel text baserad på ett hypotetiskt argument som ingen människa verkar ha framfört.

Ska Båtsman heta Båtsperson i nya Saltkråkan?

Tänk vad tokigt om någon hade föreslagit det, tycker Jennifer. Det tycker jag också, faktiskt. Det hade varit väldigt tokigt. Om någon hade föreslagit det. Nu har ju ingen gjort det, så att lägga 3,5 tusen tecken på att argumentera om hur tokigt det hade varit känns i alla fall för mig lite som overkill. Men av oss två är det bara Jennifer som har ett jobb som krönikör på Expressen, så antar att det är jag som är idioten.

Den kanske roligaste frågan i debatten kring nyheten att en modernare version ska spelas in.

Nja, om vi får hitta på våra egna argument baserade på absolut ingenting så tror jag inte faktiskt att det är den roligaste frågan. Jag skulle nog kunna komma på något ännu tokigare som ingen argumenterat, om jag la manken till. Tänk om någon ville kalla serien Vi på Saltkråkhen, hade inte det varit alldeles kokobäng, så säg?

Att filmer och tv-serier görs om i modern tappning är inget unikt. Ibland blir det bättre, ibland sämre. Vi får se om nya Saltkråkan lyfter eller kraschlandar.

Detta är korrekt. Ibland blir remakes bra och ibland blir de dåliga, och vi vet inte hur den här serien kommer att bli eftersom den inte ens är inspelad än. Efter att ha skrivit de här två meningarna kan jag känna att Jennifer borde ha pausat lite och insett vilken fullständigt meningslös text hon var på väg att skriva.

Somliga har framfört att Astrid Lindgren verkligen hade budskap bortom underhållningen, ett patos, en vilja att beskriva samhället. Det är sant. Men som den stora författare hon var skedde det framför allt mellan raderna. Hon blev aldrig öppet politisk, övertydlig, dömande.

Om vi ignorerar de gånger Astrid Lindgren var öppet politisk så stämmer det absolut att Astrid Lindgren inte var öppet politisk. (Astrid Lindgren skrev bland annat ett flertal debattartiklar just i Expressen, men jag får väl anta att Jennifer bara refererar till hennes böcker). Däremot var hon väldigt ofta politisk, och inte superdiskret heller. Att lyfta upp Astrid Lindgren som om hennes storhet låg i att hon var apolitisk är nästan skrattretande. Och det faller precis i linje med konservativas tendens att hylla urvattnade versioner av historiska personer som de med all sannolikhet inte hade hållit med om de faktiskt var samtida.

Hon försökte inte få med varenda tänkbar grupp i samhället i varje bok, för så ser inte verkligheten ut, det blir inte trovärdigt. Istället skrev hon många olika berättelser, tog med oss till olika världar.

Jennifer fortsätter klampa runt och sparka upp imaginära dörrar. Astrid försökte faktiskt inte få med varenda tänkbar grupp i samhället i varje bok, till skillnad från… Ja, det är lite oklart. Någon hypotetiskt PK-författare som Jennifer fantiserat fram, antar jag.

Hon talade inte om för oss för vem vi skulle tycka om, tycka illa om eller tycka synd om. Det lämnade hon till oss läsare. Som en sann konstnär – och demokrat.

Jag vet inte vad Jennifer menar här med att kalla Astrid Lindgren för en “sann demokrat”. Men om jag kisar lite och försöker förvrida min hjärna så att den här texten skulle kunna upplevas som nästan rimlig, så antar jag att hon menar att sanna demokrater, det här människor som absolut inte tar någon sida, någonsin. För en människa som är så upprörd över historierevisionism som Jennifer verkar vara, verkar hon också helt okej med att själv historierevisionera Astrid Lindgren till någon slags mellanmjölkig centrist. Om vi nu ska prata om Astrid Lindgren som en moralisk förebild ska vi kanske istället läsa vad hon faktiskt sa angående att hennes verk kanske inte till 100% höll i en föränderlig värld.

Jag vill förresten bara flika in här att en karaktär i en av Astrid Lindgrens mest kända böcker bokstavligt talat hade ett hjärta av sten, vilket vissa litteraturvetare har spekulerat i kan vara hennes subtila sätt att berätta vem vi ska tycka illa om.

Jag hoppas att de som nu ska nyförvalta hennes arv gör det i denna hennes geniala och toleranta anda.

Här får vi dra fram dekoder-ringen igen. Med tolerans menar Jennifer här så klart inte tolerans för olika samhällsgrupper, eller sånt PK-trams, utan en mer abstrakt tolerans för alla tänkbara sidor i en diskussion. En tolerans som innebär att aldrig säga att någon är bra eller dålig.

Det är ju annars märkliga tider vi lever i. Så upplysta och ändå stundtals så självrättfärdigt inskränkta att det till och med finns de vill skriva om vår historia. Böcker ska förbjudas, sånger ändras, statyer rivas. Äldre tiders bokbål i digital version. Men det är som den tyske författaren Heinrich Heine skrev redan för 200 år sen: ”Där man bränner böcker bränner man till sist också människor”. Drygt hundra år senare fanns hans verk bland dem nazisterna slängde på bålen.

Nu är det dags för det tunga artilleriet. Att människor teoretiskt skulle vilja döpa om en hund i en TV-serie baserad på en barnbok, ja nog känns väl det ganska likt när nazisterna brände böcker? Det är en brant backe från Båtsperson till folkmord, förstår ni. Att det till stor del var specifikt böcker om transpersoner som brändes av nazisterna, och inte böcker som var alldeles för PK gällande kön, det gör vi så klart bäst i att förtränga.

Det är också i det här stycket som Jennifer breddar sitt argument och sätter det hela i kontext. Vi lever i en dingding värld, där kultur systematiskt förstörs. Böcker förbjuds, sånger ändras, statyer rivs. Hon presenterar inga exempel, utan gestikulerar bara lite vagt, men vi får väl anta att statyerna hon nämner är en referens till rörelsen att vilja ta ner statyer som är uppsatta för att hylla rasister och slavägare. Vilket reaktionärer varit riktigt upprörda över de senaste åren. Vi kan ju inte förstöra vår historia, säger de upprört. Och vi måste med trött stämma påpeka, igen och igen, att statyer inte är det främsta verktyget vi har för att bevara vår historia. Vilket är varför vi exempelvis kan minnas andra världskriget, utan att ha statyer av Hitler överallt.

Vilka böcker och sånger hon menar är jag mindre säker på. Kanske menar hon den där gången en Tintin-bok flyttades till en annan sektion i ett bibliotek. Vem vet. Annars är det ju faktiskt mest folk betydligt längre till höger som tenderar att förbjuda böcker, i min erfarenhet.

Den som har makten över orden har i slutändan makten över våra tankar. Men vem ger någon rätten att ändra i vår historia? Vart leder det oss?

Om vi nu trots allt måste argumentera med Jennifers grundtes tagen för givet, vilket jag för att förtydliga egentligen absolut inte vill göra, så vill jag bara påpeka att om nyversionen av Saltkråkan döper om hunden, så kommer det alltså inte innebära att alla versioner av den tidigare serien letas upp och bränns på bål. Den kommer fortfarande att finnas kvar. Du kan faktiskt, och detta är helt sant, titta på den precis just nu, om du vill.

Frågan aktualiserades i vårt grannland Finland när en man från Kenya spelade Gustaf Mannerheim i en film. Många, inte minst krigsveteraner, tog extremt illa vid sig av att en finsk nationalhjälte spelades av en svart man, i en slags omskrivning av historien.

Vad Jennifer refererar till här är filmen The Marshal of Finland, en finsk-kenyansk samproduktion från 2012, som presenterar en fiktionell version av Gustaf Mannerheim, och utspelar sig i Kenya. Man kan så klart kalla det för en omskrivning av historien, men det känns lite som att vara arg över att Abraham Lincoln: Vampire Hunter inte var en korrekt representation av Abe Lincolns liv. Det är också intressant att vad Jennifer väljer att fokusera på det faktum att huvudrollsinnehavaren var svart, och inte att filmen utspelar sig i Kenya. Hudfärgen är tydligen den viktigaste delen av den här historieskrivningen.

Konstens roll är att tänja på gränser. Å andra sidan bör de som fördömer protesterna fråga sig vad som hänt om en vit man skulle spelat Nelson Mandela eller Martin Luther King.

Jag måste säga, jag är imponerad. Att år 2021 spela “omvänd rasism”-kortet utan att ens blinka är vad vi i branschen kallar ett baller ass move.

Tanken bakom att göra färgblinda historiska fantasi-dramer, som Familjen Bridgerton, känns skön och rätt i tiden. Å ena sidan. Å andra sidan skulle jag som kvinna inte vilja se könsblinda verk där vi låtsas som om det var annorlunda än det verkligen var förr. Det är ju ur vårt historiska kämpande och lidande, allt i från häxbålen till rösträttsbarrikaderna, och kunskapen om denna resa, som vi formar dagen och morgondagen.

“Att låta svarta människor vara med i kostymdraman är ju bra och så, men” fortsätter Jennifer. Tänk om alla kostymdramer skrevs om så att kvinnor hade byxor, hade inte det varit helt fruktansvärt? Hur skulle vi då, i den hypotetiska situation, ens komma ihåg att de faktiskt brukade ha klänning? Värt att tänka på.

Som liten flicka led jag av att det inte fanns några böcker med tjejer som fotbollstjärnor. Men aldrig skulle jag vilja skriva om min barndoms böcker eller se en film där man låtsas att vi tjejer räknades lika mycket som grabbarna på 1980-talets planer. Istället har jag skrivit en rad egna nutida böcker med spelande flickor i centrum.

Och vet ni vad som också hade varit hemskt? Om någon skrev en fotbollsbok som utspelade sig på 80-talet där en tjej har huvudrollen och inte utsätts för en massa sexism. Det hade varit att atombomda vårt kollektiva minne av 80-talet. Ingen skulle ha någon som helst aning om att sexism ens fanns på 80-talet.

Där har jag också varit noga med att få med alla bra, sköna män som tränar damlag. Även männen är ju barn av vårt förflutna, föränderliga också de; vår färd framåt gör vi tillsammans, utan forcerade ställningskrig utifrån identitet.

Nu har Jennifer pratat väldigt mycket om sexism för att kunna göra sin poäng, men hon vill inte riskera att förlora sin huvudmålgrupp, som jag måste anta är medelålders, arga, vita män, så det är viktigt att påpeka att män faktiskt också är bra. Så att de inte känner sig attackerade.

Värt att tänka på är också att en dag kommer även vår samtid att granskas, revideras, kritiseras. Som de ska rotera i sina gravar då, de som så förmätet tycker att just de har alla rätt. Just de, just nu, trots att de likt oss alla bara är en blinkning i evigheten. Blott ett ögonblick i en historia utan slut. En historia vi inte ska skriva om, inte ens dess värsta kapitel, men aldrig sluta lära av.

Och så har vi då kommit till det tomma, platitydfyllda slutet. Vi är blott ett damkorn i ett evigt expanderande universum och det är faktiskt viktigt att barn får läsa böcker med n-ordet.

0 notes

cykelfilosofen · 3 years

Text

2021-03-25 18:50

TW: våldtäkt (var rädd om dig själv och läs inte vidare om ordet får dig att rycka till)

En man blir anmäld för våldtäkt.

En man frias från misstanke. Brott kan inte styrkas.

En fri man håller presskonferens och berättar om hur han kladdar (inte tafsar!) på fyllan och blir avvisad, instämmer i att han kanske är att likna vid en fadersgestalt för sin gäst. Mannen berättar hur hans svaga kött och veka ande tolkade gästens överförfriskade klängighet som en inbjudan. Han är oskyldig för att inget annat kan bevisas och med lagen och media i en kletig omfamning beskriver han en kvinna som galen; hon är en lögnerska och en bedragare.

En kvinna blir anmäld av en fri man. För falsk tillvitelse och för våldtäkt. En symbolisk anmälan, sägs det. Vilken symbol vill mannen peka på? Sitt svaga kött som inte höll emot hans impulser? Vems är övergreppet han anmäler?

En kvinna blir tillskriven skyddat boende på grund av hotbilden som riktats mot henne i samband med mannens berättelse. Hennes adress och namn sipprar ut och det skrivs i forum att “det är fritt fram nu, ingen kommer tro henne om hon anmäler igen”.

En kvinna är sviken av det system som lovat att skydda henne. Igen och igen. Hon får inte äga sin kropp, inte sin berättelse, inte sin identitet eller sin säkerhet.

Vi, här. I mörkret som aldrig tar slut. Vet inte om ögonen bränner av pollen eller ilska eller bottenlös sorg. Hur fan ska en kvinna våga anmäla en man för någon form av övergrepp någonsin igen med det här i bakhuvudet? Jag hör ord från evigheter sedan eka i huvudet och tänker att jag kanske inte visste det då, men jag drog tveklöst det längsta strået. Och ändå ekar det.

Det här är sånt som händer.

Sånt som händer.

Det här är sånt som händer om man hänger på internet.

Det här är sånt som händer om man är kvinna.

#tw våldtäkt

1 note · View note

nyfikenresenar · 3 years

Text

Skånsk lexikon Lär dig alla viktiga ord A A! - utrops ord, som uttrycker förundran, tvifvelsmål, smärta eller glädje. AÕdu - utrop som utstötes i sammanhang där inget synes särskilt imponerande på en malmöit. Abbekat - advokat. Abekatt - person som härmar andra. Abezätabok - abc-bok. Abezätaknekt - liten pojke som lär sig alfabetet. Ackedera - diskutera, förhandla. Stå inte där och ackedera, utan slå till nu innan det är för sent! Affeltag - 1) svårt fall av huvudvärk; 2) kraftigt tag; 3) när man slinter p g a av felaktligt grepp. Agarn - ekollon. Aga - åka. Nu ager vi himm innan far ramlar au stolen au allt fylle! Agebräda - kusksits, speciellt i pinnavagn (enkel höskrinda), men ordet blev med tiden allmän benämning på ÓåkbrädaÓ. Agedyna - åkdynan var: som livet i byahemmet. Mörk och tung i bottenfärgen, men med frikostig hand hade väverskan slagit in fagra blomster i mönstretÓ. (E. Frostin) Agerhöna - nyckelpiga. Ager - åker. Agnaso - sugga som äter mycket agnar. Han slo ihob flabben såm en agnaso. Ahång - girig eller snål typ. Akava - plötsligt, oförmodat. Akaven - bakvänt, krångligt Akrängd - krånglig, svår att komma överens med. Han var akrängdår å lei på alla vis. Alebonnar - tofflor eller kängor med sula av al. Alika - 1) kaja (zoolog.); 2) tillgjord, utspökad kvinna; 3) full som en alika. Alikehål - folklig benämning på alkohol. Allan - spela Allan, en som går och tror att han e nått. Allet- aldungen. Alló - oväsen, skrik, bullrande lek. Det var ett djävla alló pågarna håller! Allår - allra. Altarskåpsdocent - konsthistoriker med kyrklig konst som specialitet. Aläte - olåt, oljud. Ambulera - ommöblera, förändra. Amodalös - nyckfull. Amöla - matfrisk, flitig. B Backaloppa - barn från stadsdelen Backarna i Malmö. Backapåg/tös - ungar från backarna, ofta i nedsättande betydelse; backaungar = skitungar, backatös = något ännu värre. Backarna - stadsdelen Kirseberg i Malmö. Backhare - fegis. Han var rädd som en backhare. Badfitta - den som kommer sist upp ur vattnet vid badning. Badhöl - djupt badställe. Badsäng - simbassäng. Bagasare - 1) eftersläntare; 2) en som inte hinner med vad han skall. Bagbud - sända återbud. Bagelsepanna - sockerkaksform. Bagetter - efteråt. Bagetter spelar Pär Jakobsen (det är lätt att vara efterklok). Bagfläng - 1) så rak i ryggen att man viker sig bakåt; 2) bakfittad; 3) bakvänd. Baggbön - meningslös bön. Gud hör inga baggaböner. Bagvänd - fumlig, omständlig. Bakelsekagor - se; Klenor. Bakesa - bagerska. Bakombys - för sent. Bakomdörrs - mentalt efterbliven. Bakomsfummel - klackputsare (skomakarverktyg). Bakpatte - bakspene på kojuver. Bakreda - bakdel, ända. Baksken - solsken dolt bakom moln. BRYTARE.se - Allt om strömbrytare Belysningar.se - Mer om belysning och lampor C Clairobscurist - clartéist. Closetta - skämtsamt om Cloetta: Ät Closettas chokela. Cockabonnar - tjocka glasögon, som botten på gamla Coca Cola-flaskor. Cp- knast - invektiv barn emellan D Dabb - slemklump. Dabba sig - begå fel, göra bort sig. Dackla - baktala. Dagtragg - person som tjatar dagligen. Dagvard - frukost. Dalj - prygel, stryk. Dank - smalt ljus, taljdank Dall - stå vacklande. Stå dall, utan att ramla. Dallig - 1) dallrig. Fy, så dallig gelatinen känns. 2) ostadigt De va ett dallet bor, ska vi ente lägga nått unner? Dampen - fuktig, möglig. Dampos - lukt av något unket. Danske skidderöv - räligt svensktuppfunnet epitet på våra trevliga nabor danskarna. Darg - till höger; kommandoord till oxe. Datta - dia. En fyraåring diade sin mor. När en smed som såg detta skrattade, skrek barnet: Tyst gubbafan, medan jag dattar! Datte - kvinnobröst, napp. Daver - tidig frukost som på landet intogs klockan sju. Decka - gå med långa steg. Dejlös - lat typ som inte vill göra något. Dendarrade - den där. Di blåe - Malmö FF. Di gule - IFK Malmö. Di röe - Helsingborgs IF. Di vide - IFK Ystad. Dickadejor - ursäkter, påhitt, undanflykter. Dike - vall. I Skanör och Falsterbo finns fortfarande vallar av tång och torv, kallade ÓtångdikenÓ Daytoner - Toner & kontormaterial E Eblagröd - äppelkräm. Eda - äta. Man får eda de man haur o sjunga de man kan. Ed så du spricker, de e daj väl unt. Efterdradd - sladdbarn, yngsta barnet. Efterhöstgris - gris som fötts så sent på hösten, att den inte hinner bli slaktfärdig till julen. Eftersupa - mjölkmat som efterrätt. ELDIREKT.se - Världens bästa elmaterial Elefantare - Elefantøl, ett bland svenskar populärt danskt starköl från Carlsbergs bryggeri. Ella-kors - silverkors som antogs skydda mot sjukdomar, vilka man trodde spreds av älvor. Elmaterial.org - Lär dig mer om elmaterial. En juben - vad som ryms i två kupade händer. Ena - ensam, övergiven. Enestare - koltrast. Enmanskana - iskana gjord av och för en person. Ensdant - likadant, även bara ens. Ent - menlös smak, utan kryddor. Enärdig - nervös, ängslig, ivrig. Estras - vara nervös. Ettedrana - långsinta. Etterorm - giftorm. Ettöring - potta, nattkärl. Extersteg - onödigt steg. Han trådde ett extersteg. Extrakylling - nybörjare på Stuveribolaget i Malmö hamn. Till Ebeco golvvärme hos ELDIREKT.se F Fed - fet. De en edor saj mer än mätt po, de blir en fed av. Fede - förstärkningsord t ex fedebil om Rolls Royce. Fedja - skava, gnida. Felen - hemsk, otäck. Felig - velig. Femdasvickan - femdagarsveckan. Femtan fiffig - påhittig. Fesjunken - ljummen. Fesla - skvallra, vara insmickrande. Fesmase - person som är stor och grov i förhållande till åldern. Fesmölla - fläktapparat för luftväxling i restauranglokal. Festocke - person som fiser ofta. Fesvred - magknip. Fes dukenöt - fick du inte något. Fibba - fumla Fiktes - skyndade sig. Fil - brottas på lek. Ja brugte å lega å dra fil me grebbårna (Jag brukade att ligga och brottas på lek med flickorna). Filaduska - potatisskiva, stekt rå i ugn. En tidig variant av skånsk pommes frites. Filkig - hal, slipprig, lerig väg. Även t. ex om jäst öl som känns hal på tungan. Fillefem - fyra till fem stycken. Fillesex - fyra till sex stycken. Fillsingar - kalsonger. Fingling - finger i fingervante. Fingrera - tafsa, ta på. Finjaboss - råghalm. Finkepära - råa potatisskivor som steks tillsammans med sönderskuret och stekt ister Folkets tandvård - Folktandvård eller tandläkare G Gadegrim - sädesärla. Gadehus - gatuhus. Galenratta - argbigga. Mårtens kärring e en redig galenratta. Galen gya - lekfull flicka. Gallso - ofruktsam sugga. Galpinne - 1) struphuvud 2) tungspene. Galtalopp - skutt. Ta ett galtalopp över rullebören. Gamlahagla - 1) gammal gumma 2) gammal so. Gamla staden - staden innanför broarna i Malmö. Gammal - gammal, gamlare, gamlast - skånsk grammatik. Ganteri - tokeri. Gapgrin - gapskratt. Gare - cigarr. Gastafes - ljusblossfenom som uppstår när man kastar en hög torra ormbunkssporer upp i luften och sätter eld till. Gatehus - mindre hus beläget utmed bygata. Gatusnaskare - 1) sädesärla; 2) tiggare i stad. Gava - gapa, gäspa. Va sidder du å gavar för påg, gå ud å mocka istället! H Halskle - halsduk. Halvdum - en smula efterbliven. Halvkarl - yngre dräng. Halv vind - halvhjärtat. Den som springer med halv vind får inte uträttat vad han skall. Hamnstaden - Malmö i lundensisk folkmun. Hampa - lyckas Det hampa sej ida. Hampadänga - smörja, dumheter. Hamsa - 1) klydda till det; 2) slarvigt fruntimmer Handskäfter - skjortmanschetter. Hannasaglatta - diarré. Hansäl - han själv. Happerfitta - struntpraterska. Harcelera - flirta. Hialös - orolig, jäktad, stressad, stirrig. Hidder - heter. Hie - 1) tät buskvegetation; 2) dålig bostad. Hieri - bedrägligt förfarande. Hiig - nervös, jäktad, hialös. Hillad - fotfängslad. Hilleben - fälleben Hilletoppar - syrener. Himmalaved - hemlagad. Himmave - där hemma. Hina - de andra. Hindan - häromdagen. Hinhän - undan. I Igna - 1) hissna, kittla i maggropen; 2) inte våga. Ihu - ihåg. Ikarne - ekorre. Ill po cigaren - eld på cigarren (könssjukdom). Illaren - nedre delen av skorstenen, som används till eldning. Illavuret - otrivsamt, kusligt. Illbatting - envis omedgörlig person. Illbedårisk - i hög grad bedårande, förtjusande. Illebrann - ved. Illfänas - väsnas. Illglo - starrbliga. Iläl - likväl, ändå. Ingj - in. Ingmarig - illmarig. Innebrännare - finne som inte går att Óklämma utÓ. Inne för maten - travesti för informator, vilken bl a åtnjöt fri kost (akad. Lund). Insunera - insinuera. J Jidder - klydd, problem, strul. Jinna - schasa iväg. Jonatan - långbent spindel, ev lockspindel. Jonka - värma. Jons - i jons; i går eller häromdagen. Jorbana - utomhusdansbana av hårdtrampad jord. Jorbär - jordgubbar. Jorda - lördag. Jordförbättringshög - gödselhög. Jordgrafi - eufemism för geografi. Jormor - barnmorska. Jubba - jobba. Julagubbar - eller julamannar, bakades av barn vid jultiden. Formades av vetedeg med russin till ögon, näsa och mun. Julamann - jultomte K Kabbedank - utschasad, slut. Kadorra - kvinna som har hand om och/eller säljer fjäderfä. Kadorran - Helsingborgs gummifabrik, sedermera TreTorn. Huvudsakligen kvinnor arbetade här. Kaffedoppa - kakor lämpliga att doppa i kaffet. Kaffekel - kaffekittel. Kafsa av - svimma. Kagefolien - den populära musicalen på Malmö Stadsteater i mitten på 1980-talet ÓLa Cage aux FollesÓ. Kagehus - bageri, konditori. Kageman - en streber, en som tror han e nått, en som spelar Allan, helt enkelt en kagi typ. Kagig - kaxig. Kajhänd - vänsterhänt. Kaklonspärer - potatis som värmts på kakelugnen. Kaladans - kalvdans. Maträtt som tillagas av råmjölk. Kalkis - åderförkalkad. Kalköga - ögonprotes eller person med dylik. Kalunpölsa - korv som görs på komage L Laddad - full, spritpåverkad, dragen. Laddig - småfet, stöddig. Lagan - lakan. Lammeköd - ung attraktiv flicka. Landbo - brukare av annans jord (= fästebonde). Langs kysten - längs den skånska kusten; uttryck då alla skålar samtidigt runt bordet. Lank - värmekaffe, kaffe som fått stå på spisen hela dagen. Lankor - småvalör i kortspel. Lanningen - stranden precis i vattenbrynet. Lantboar - bönder. Laoar - lovar. Laotet - loftet. Lappen - att få ÓlappenÓ förr, innebar att man fick sparken från arbetet. Lappri - trolleri. Laputa - limpa Larmad - full, berusad. Larma - ge stryk M Mad - mat. Möen mad, go mad, mad i rättan tid å madaro. Madabit - matbit, något ätbart. De var dållit me madabidarna når ja växte opp. Madahus - skafferi. Madaklyka - mun. Madaknyde - matsäck. Nu ska de bli gott me kaffe å smörmada. Gå å hämta madaknyded påg! Madaloja - i Göingebygden är madaloja att totalt ha tappat aptiten. Madar - smörgåsar. Mor, ja vill ha pålägg po madarna! Madaro - lugn och ro medan man äter. Madasvång - hungrig. Madavisa - måltidsvisa. Madavänt - ätbart. Maitenslös - maktlös, kraftlös. Makta - klara av. Makårrja - merkurium, gammalt namn på arsenik. Malle - stake. Där är ingen malle i dig om du inte vågar gå in i grottan. Malme - Malmö. N Niglaholl - nyckelhål. Nim - 1) praktisk, händig, läraktig, med god fattningsförmåga. 2) enkel, lätt. Nock - nog. När de går galet, kan de inte bli galet nock. Nosdrag - aning. November - med "att titta i november" menas att vara skelögd. Nykommen - nytt och välkommet, som har nyhetens behag. De skulle var nykommed me litta pengar i borsen snart! Nyle - nystan. Nyslättad - nykammad. Nyssla - snubbla. Nytänning - nymåne. Näja - kärve. Se så många pjoddar som sidder po julanäjan. Nälla - brännässla. Nällad - otålig, angelägen. Nära sig - uthärda, utstå, finna sig i något. Näringsbör - kommersiell rullebör för exempelvis fisk. Näsgrus - näsan tryckt mot marken. O Okjevanes - gratis. Omböjd - ombyggd. Omtränt - cirka, ungefär. Onganskutt - ställt i ordning, färdig. Oppsättare - örfil, även: en sätt opp. Oppetittare - sup. Opphämta - vävnadsteknik. Oppkölne - vedstickor som används när man tänder en brasa. Ora - 1) stenig, vild mark; 2) stor skog. Ordbökare - lundensisk medarbetare av olika grader i Svenska Akademiens ordboksredaktion (akad. Lund). Ored - ordet. Orne - grisgalt. Ornvill - brunstig. Du får gi soen ti ornen, för hon e helt ornvill. Ortöj - ordspråk. Di hade ett ortöj i mina unga da. Di sa: Ung kan sporja längjer än gammal ha varred! P Panneknudor - pannkakor. Pantad - dum i huvudet. Pantare - person som skötte vissa ekonomiska angelägenheter i byalaget. Pantoffelstycke - potatisland. Pantofflagraven - magen. Pantofflagröd - potatismos. Pantofflor - potatis. Di dummaste bönnerna får di största pantofflorna. Paschascha - slagdänga, populär melodi. Patta - dia. Lide men gott, sa han som patta kattan. Patteglytt - dibarn, barnrumpa. Pattifikationer - kvinnobröst. Pedalhångel - fotflirt. Pela - peta. Sidd inte å pela näsan, när vi har främmad! Pengaaffär - bank. Pernittengryn - smeknamn på hustru, dotter eller annan kär feminin varelse. Pernittig - fin av sig, fisförnäm. Piba - 1) lipa; 2) pipa; 3) fågelpip. Pibesill - lipsill eller en som klagar på allt R Randa - prygla. Om du har stulit tian från min bors, så ska ja randa röven po daj! Ranhyvla - ge stryk, genomprygla. Rausetimme - att rasaut, släppa loss känslorna. Rav - bärnsten. Redig - duktig, riktig. Han hade fått redigt po flabben, bägge ögonen var igenmurade. Reg - räkor. Rennestet - spring med skvaller. Rent ena - alldeles ensam. Resaren - supen vid avresan från gillet. Reserverad - bli reserverad = bli serverad en gång till (akad. Lund). Resning i målet - uppstigning från måltidsbord (akad. Lund). Ribban - kort för Ribersborg, berömd badstrand, belägen i Malmö. Va fan e Rimini mot en spann bier po Ribban?! Ricka - rubba, vicka, stå ostadigt. Det var en rickig stol, den här S Sillabräda - eller sillafjel; se: Sovelbräda. Sillabåt - öppen båt som för sprisegel med tresidig topp på lös toppstång. Sillaglara - spelkula av glas. Inuti kulan fanns färgflagor som påminde om sillfjäll. Sillakryddor - om lagerkransen vid doktorspromotionen. Sillakrämare - fiskhandlare. Sillakärring - kvinnlig fiskhandlare. Sillanackar - 1) sill i allmänhet; 2) invånarna i Blekinge. Sillarumpor - epitet på fiskhandlarnas barn. Sillaspydd - järnställning på vilken sill träs vid halstring. Se: Ristad sill. Sillastrypare - hökare, specerihandlare, fiskhandlare. Sillatåget - Malmö-Limhamnjärnvägen. Sillmjölke - när man inte har några kråsor, då har man sillmjölke i armarna. Alltså inga muskler. Skitt - ha skitigt. Du går som du hadde skitt po daj. Skjudetöj - skjutvapen. Skoböjden - betoningen på ö:et, skogsbygden, inte bara skog i allmänhet utan särskilt norra Skåne. Sko - malmöitiskt för varsågod. Skogsskata - nötskrika. Skolekorg - se: Lönsbodakorg. Skorpa - Sagt om något ytterst obehagligt eller olustigt: Det är så man hostar skorpor. Skorpion - kaffebröd (skorpa). Ska de va en skorpion? Skovel - skyffel Spisa - Äta go mad. Stjärntandläkarna - Tandläkare i Malmö T Tannamagare - tandläkare. Tannavärksdoktor - tandläkare. Tannavärk - tandvärk. Tapprock - åkerfräken. Tarmakyll - kyla som tränger genom märg och ben. Tattarfullblod - mager häst som är färdig för avlivning. Tavarlig - aktsam, sparsam (ta vara på). Tavring - "sämre" folk, ofta av blandras. Tikassad - färdig till. Tillhopa - tillsammans/ihopa. Tilling - piska tillverkad av fina böjliga skott av pile. Tillingarna användes vid vallning av kor. Timmerman - baksmälla. Tisla - tistel. Tiss - tids nog. Titt - ofta. Det är inte titt man ager till Köpendanmark nu när inte tågfärjan går längre. Tjabba - prata i ett kör. Tjabbigt - taskigt. Tje - trött på. Gu va ja e tje po de här jobbet. Tjibbig, tjiffig - tuff, fräck, rolig Total EL - Elektriker i Malmö U Ude - ute. Udäring - utsocknas person. Uga - vecka. Ulma - värka. Ulrik - kräka. Naj, fyy fan, ja får min själ gå å kalla po Ulrik. Undervisning - upplysning. Ja vill gärna ha litta undervisning om hur möed ja får om ja gifter maj me din tös? Urkristendomen - det astronomiska uret i Lunds domkyrka (akad. Lund). Ur - i förbindelsen: Vad haur du uret till? (hur mycket är klockan?). Usenning - odåga. Uspil - road av skämt, påhittig. Utombyare - person som inte hörde till byn eller samfälligheten. Utslätt - hudutslag. V Valen - frusen. Valkebräda - tvättbräda. Vallkärra - norr om semaforen i Vallkärra, där börjar obygden för en lundabo Vangelibog - evangeli- och psalmbok. Vann - vatten. Sade pågen när han såg fontänen: Vannet ränner oppfor. Vannflo - översvämning. Vannhonga - vattniga, t ex om potatis. Vannkorra - vattenpöl, liten damm. Vannmölla - vattenkvarn. Vasen - predikostolen i Allhelgonakyrkan i Lund. Vaskabor - diskbänk. Vaskarör - avloppsrör under vasken. Vask - diskho, tvättställ. Vegelhuad - villrådig. Vehängelit - medfött Y Ynk - liten ömkansvärd person. Ynka - enda. Yrvidd - panik. Ystads sprättar - benämndes fordom militärerna i staden. Dessa vinna större lagrar i dansen, än på ärans fält. Ytterär - ytterliggående. Å Åkövnad - avsvimmad. Åla - säger man i Göinge när man tar bort groddarna på exempelvis potatis. Ålahumma - mjärde för ålfångst. Ålahuvud - invektiv. Ålaspydd - spjut, samma som sillaspydd, fast något längre. Åma sig - vara tillgjord. Ånnaförtröden - andtruten. Ä Äggaöl - se: Kvingedricka. Älling - ankunge. En av H C Andersens sagor heter "Den grimme ælling". Älta - tugga om, både vad gäller mat och tal. Ändon - ändå. Ännaklämd - rädd, ivrig, angelägen, nervös. Ännavänna - vända upp och ner på saker. Äntan - som i Óäntan eller...Ó, antingen eller. Äredsöl - arvöl, gravöl. Ärestass - likprocession. Äska - oval trälåda med lock att t. ex ha mat i på resor Ö Ög - häst. Ölsupa. Ömnen - ögonen. Ör - flack sandstrand och stenig terräng. Exempelvis; Öresund och Skanör. Öradekar - hoppfiskeanläggning för öringar. Vid exempelvis Verkeåns mynning vid Ravlunda. Örd - yr. Örk - uttryck för kväljningar eller när man tycker att något är äckligt. Örk, fy fan vikken spyblaga som ligger i trappen! Örla - 1) yra 2) irra, besinningslöst springa hit och dit. Örling - örfil. Örnastörta - tvestjärt (Farficula auricularis). Ösla - slösa, öda. Under arbete Agerhöna bengalo benghuve Blannevann Båla - elda bölebytta Ding i päran Fadakaffe po bid fesjunken Fittalase-Disktrasa Flabbnacke Flabbskrabare - Barberare Fladbonnad Fubbick Fubbick Fulafrö Fälleben Förtröden - avundsjuk Glosoppa Hagalen hatteröv Hia di hiagalen hialös Hialös Hoedet hotta möget Hussedrivare hynnsapirrare Kadong Klödderöv Knaga Knage Koddablära Korvalua Kyllna - Elda limhamsbakelse Lummerunkare lusaragan lynt Mada-smörgås Mattebankare Min gamle hunn har mula t Mojan Mojan Myggjagare-Skor Mög Mögtocke Nellad panneknudor Pantofflagröd Patteglytt Pibesill Pissekur Pjoddar Pjöfseröv pjöfseröv - fegis På hin sian gäred - På andra sidan ängen rabbemos Rännespraga Rövalomma Skånkar smaga Soffelocket Spittekaga springfitt i hossekanten Spritten Sulskånk Tannakrigare Tannamagare Toppalua Traderöv Tradig Träbonnar Tåbira Tåfis Vannkorror Vanntrövvling-klåpare Ålahue Ålahue ånnafåtaun Örla runt

0 notes

upptackrca-blog · 6 years

Text

Gamboula sjukhus

Jag som skriver dagens inlägg heter Josefin Henrysson, är 29 år och är precis färdig med min AT som jag gjorde på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Nu i augusti ska jag börja på anestesi/intensivvårdskliniken på Mölndals sjukhus i Göteborg där jag bor sedan drygt sju år tillbaka. Jag visste redan tidigt att jag någon gång skulle vilja åka utomlands och jobba som läkare och jag valde därför att göra mitt examensarbete i Uganda. Sedan dess har jag bara längtat efter att åka ut mer. Jag vet dock inte i vilken form det kommer att blir eller i vilket land/världsdel. Kanske blir det under en längre period eller bara under kortare perioder. Vi får se vart Gud leder. Jag känner mig otroligt tacksam för att ha fått möjligheten att komma hit till RCA för att se hur vården fungerar i ett av världens fattigaste länder och min tanke med detta inlägg är att försöka beskriva hur en vanlig dag på sjukhuset i Gamboula kan se ut.

Vi börjar alltid med att personalen samlas för en morgonandakt. Vi sjunger sånger på tango (språket befolkningen talar) och därtill kommer alltid en kraftfull, härlig predikan. Jag blev så glad över att häromdagen få sjunga en av mina favoritpsalmer ”Oh, store Gud” på sango och uppenbarligen var det även en favorit hos många i personalen då jag aldrig har hört dem stämma i så kraftfullt i sång som då. Fantastiskt! Efter andakten ställer vi upp oss på ett led och hälsar på varandra i hand innan vi går bort mot salen där morgonmötet hålls.

Under mötet får vi reda på att strömmen är borta på halva sjukhuset (det är inte helt ovanligt att kirurgerna under operation tvingas ta fram sina pannlampor i brist på annat ljus). Det lilla barnet som igår kom in på akuten med en enorm undernäring och vätskebrist gick tyvärr inte att rädda.

Så var det den 22-åriga kvinnan som under två veckor haft svår huvudvärk och feber. Man tog för några dagar sedan ett prov på ryggmärgsvätskan då man misstänkte hjärnhinneinflammation. Möjligheter att odla på ryggmärgsvätskan finns inte, men i gramfärgningen har man sett ett fåtal bakterier, även om man inte vet vad det är för sorts bakterier. Hon har olikstora pupiller vilket kan tyda på högt tryck i hjärnan, men man vet inte och någon skiktröntgen finns inte. I Sverige hade hon hamnat på intensivvårdsavdelningen men här finns ingenting sådant som vi har i Sverige, istället får man observera kliniskt. Hon är medvetandepåverkad och skulle hon bli sämre så dör hon med största sannolikhet. Att intubera är inte aktuellt (att intubera innebär att stoppa ner en slang mellan stämbanden och det är det enda sättet att helt säkerställa en fri luftväg) eftersom respiratorvård inte är möjligt. Vi får rapport om att hon idag har blivit ännu sämre med 41.5 graders feber. Hon får antibiotika och kortison och så får man hoppas och be att det går bra.

Efter rapporten delar vi upp oss och jag och David hamnar akuten. Patienterna får träffa personal som är något slags mellanting mellan sjuksköterska och läkare. Vid svåra fall konsulteras läkaren. In kommer man bärande på en ung man som precis varit med i en motorcykelolycka då han varit tvungen att väja för en lastbil. Han blöder från huvudet och har ont i låret. Patienten skriker efter sin bror som var med i olyckan då han inte vet vart han har tagit vägen. Han är i alla fall vaken och stabil vad gäller andning, blodtryck och puls. Har har rejält ont över låret och vi misstänker att han kan ha brutit lårbenet. Han rullas därför in på slätröntgen och vi kan se att lårbenet inte är brutet. Plötsligt hörs ett ramaskri ute i korridoren. Jag går ut och tittar och där får jag se en kvinna, patientens mamma. Hon skriker ut sin sorg då hon precis har fått reda på att brodern till patienten, hennes son är död. Några anhöriga följer med henne bort från sjukhusområdet. Jag står där bara helt lamslagen då jag verkligen kan känna en liten del av hennes smärta. Men jag får väldigt snabbt lägga band på mina känslor för personalen har redan gått vidare med nästa patient.

Anhöriga kommer inbärande på en kvinna i 40-årsåldern och lägger ner henne på britsen. Hon har rejält ont i magen, men något mer än så är svårt att få fram. Hon vrider sig av smärta på britsen samtidigt som hon kramar min hand. Hennes hand är iskall och jag kan inte känna någon puls. Personalen verkar inte vara jättestressade trots att detta är uppenbart akut. Hade hon varit i Sverige hade hon redan haft en nål i armen med ett dropp när hon kom in på rummet och man hade redan tagit ett stort batteri med prover. Jag hade haft både en medicinläkare, en kirurg och med tanke på att hon var så pass dålig, också en narkosläkare på plats. Jag och David börjar undersöka patienten. Vi vet att luftvägen är fri eftersom hon pratar. Hon andas väldigt snabbt. Magen är mjuk men hon har rejält ont när man trycker på den. Patienten har ett omätbart blodtryck. Detta är en akut sjuk kvinna och personalen verkar fortfarande inte jättestressade. Till slut sätter man en nål och kopplar ett dropp som går in i rask takt. Hon är rejält sjuk, men man vet inte varför. Troligen någon bukåkomma och förmodligen sekundär blodförgiftning. Jag försöker via David som tolkar, säga att jag tycker att man bör ge antibiotika nu direkt. Vid blodförgiftning så är det klart bättre prognos ju snabbare man får sin första dos av antibiotika.

Efter en stund skriver sjukvårdaren ner i journalen att hon ska få antibiotika. Men ingenting händer. Jag känner mig frustrerad. Jag hade dock glömt att jag inte befinner mig på en akutmottagning i Sverige. Jag är på en akutmottagning i RCA. Här måste man först gå och köpa sin antibiotika innan personalen kan ge den. Som tur är har någon av patientens anhöriga pengar och efter en stund kommer han tillbaka med ytterligare en droppåse och antibiotika. Patienten får sin antibiotika och sitt andra dropp. Här i RCA får man öppna upp magen direkt om man bedömer att det behövs. Dessvärre finns det ingen läkare på plats på sjukhuset. Den ende läkaren som finns har ansvar för hela sjukhuset ensam. Han rondar avdelningen, går rond på barnavdelningen, bedömer de patienter på akuten som behöver ses över av en läkare samt opererar. Han går jour varje kväll och eftersom han i morse stått och opererat fram till halv sex så har han nu gått hem för att vila en stund. Någon ringer och underrättar honom om läget och nu får man vänta tills han kommer tillbaka. Som ni säkert förstår så får sjuksköterskorna här ofta ta hand om mycket saker själva då läkare inte alltid finns tillgänglig då ju en enda läkare har ansvar för allt.

När jag går från sjukhuset den dagen har jag svårt att sätta ord på vad jag egentligen känner. En blandning av trötthet, frustration och tomhet är nog kanske ändå det som beskriver närmast vad jag känner. Med facit i hand så kan jag berätta att både den 22-åriga kvinnan och den 40-åriga kvinnan jag har berättat om här ovan tyvärr nu har avlidit. Det är så lätt att känna hopplöshet när man tänker på alla de barn och unga människor som dör och som hade kunnat räddas om de hade fått den sjukvård som finns tillgänglig i Sverige.

Men vi får inte glömma hur duktiga personalen är på att förhålla sig till de resurser man har och hur skickliga de är på att göra en klinisk bedömning av patienterna. Vi får inte glömma att på sjukhuset i Gamboula så räddas det liv dagligen. Vi får inte glömma de amerikanska missionärerna som har varit här under 10 års tid för att bl.a. jobba med utbildning och hur de under de allra tuffaste omständigheterna trots allt inte har gett upp. Vi får inte glömma hur han, sjukhusets enda läkare flyttade med sin familj till Senegal för att gå igenom en sjuårig läkarutbildning och sedan flytta tillbaka till Gamboula för att kämpa för sitt folk och sitt land. Trots den enormt tunga arbetsbörda han har så ger han inte upp. Vi får heller inte glömma den sköterskan på avdelningen för undernärda barn som till och med går till sjukhuset på natten för att ge barnen den regelbundna näring som de behöver. Man gör vad man kan med det man har och i många fall så blir det ändå väldigt bra.

Det känns fint att vara här. Det känns fint att på något sätt få visa att Sverige inte har glömt bort RCA. Jag ber er därför att vara med och be för sjukhuspersonalen, patienterna och hela landet. För Gud har inte glömt RCA. Gud har inte glömt en enda människa som bor i RCA. Vår Gud som är Herre över himmel och jord och som förmår göra lånt med än vad vi kan tänka eller föreställa oss.

/Josefin

1 note · View note

spafato · 4 years

Text

Om att börja om

ETT EXEMPEL

En kvinna gick bland ruiner. Hon gjorde det ganska långsamt för det blev svårt. Det kändes som om hon hade gått i en evighet utan att nå en plats föt att vila. Ibland riktade hon sin blick på omgivningen. Den måste ha varit en stad en gång. Hon påminde inte vilken. Stora, tomma hus med krossade fönster stod vid breda gator. Vita giganter med mörkra hål som själlösa ögon. Ögon som kunde inte längre se. De gatorna verkade dessutom även bredare nu där bara kvinnan gick på dem. Bredare men dammiga. Det fanns träd kvar men de var alla gråa och livlösa. Ingenting rörde sig, inte ens vinden. Till sist stannade kvinnan. Hon visste inte varför hon skulle går vidare. Men det var då, när ingenting verkade hända, att något hände med kvinnan. Hon kände plötsligt inte längre trötthet och förtvivlan. Hon var ledsen för hon hittade inga levande varelser. Och det var allt. Även rädslan var bort. För det fanns inte längre någon hon kunda vara rätt för. Det verkade att hon var sist kvar. Om det kunda vara möjligt. Jag är kanske också död, tänkte hon och var besviken att ruinlandskappet var samma i döden som i livet. Då såg hon en igelkott. En levande igelkott. Den verkade vara friskt, pigg, nästan saftigt. Fanns ändå livet kvar? -Ät mig inte, sa igenkotten. Det behövs inte länger. Och jag är här för att hjälpa dig. -Jag trodde att det här var slutet. Behöver jag ändå hjälp? -Det var slutet. Fast det är också en början, svarade igelkotten och vacklade framåt ut i det livlösa landskapet.

Det var omöjligt att säga om timmar eller dagar gick förbi. Tiden hade kanske helt stannat, tänkte kvinnan. Hon var dessutom fortfarande upptagen med att vara förvirrad om igelkottens ord. -Alla de ruinerna, den här tomma öknen - det är en ny beginnelse?, frågade hon en gång till. Vi gick genom den långa mardrömen. Jag vaknade till slutet men hittade bara de kalla ruinerna här. Allt det är knappt kvar och allt det saknas – det ska vara en ny början? Kan det vara det? -Ja. Om du vill kan vi kommer att se en nybörjan nu, svarade igelkotten och vacklade med sin svarta runda näsa. Kvinnan forstatte att titta på omgivningen. Husen föreföll snabbt. De var bara skelett av stål. Fönsterutor var borta liksom som nästan all betong. Alla växter var också borta nu. Av djur fanns inget spår heller. Kvinnan kände inte igen sin värld. -Människor finns också inte längre, tillsatte igelkotten. -Bara oss två finns kvar av djur och människor, påpekade kvinnan. -Jag är inget djur, betnade igelkotten och kikade upp till himlen med sina mörkra molnen.

Solen började förändras: Ljuset blev mindre och mindre pålitligt. Som en glödlampa som hade lossats. Fast kvinnan var säkert att det gick inte att skruva i den igen den här gången. Då blev det mörkt. Sedann kom ljuset tilbacka. Snart var det bort igen och de mörka pauserna blev längre och längre. -Kommer natten nu?, undrade hon och satte sig på en soptunna som hade vältat. -Ljuset kommer att släckas så klart, menade igelkotten. Den låg på sin mage på en sten som om den var varmt och bekväm. Då blev det mörkt. Mörkare än någonsin. Solen var bort och månen samt sjärnorna saknades med. Säker var de borta för gott. Världen blev osynlig för kvinnan. Hon visste att det här var ingen skugga och ingen natt utan ljus saknades helt. -Är du kvar?, frågade kvinnan. -Ja, svarade igelkottens i en lung röst. Då dundrade det. Det dundrade så högt att allt i världen verkade bara vara det där ljudet. Sedan splittrade något och ljuded splittrade med. Kvinnan förstod att hon hörde hur alla byggnader gick sönder, hur allt rivades. Det fortsatte och fortsatte till kvinnan tyckte att ingenting kunde vara kvar i världen. Och då blev det tyst igen. -Var det sista ett berg?, undrade kvinnan. -Jo. Det var det sista berget även, svarade igelkotten. Igelkottens röst kom från en närmare plats nu, trodde kvinnan. -Så det är allt bort?, frågade hon igen. Hon kände svaret men föredrog att höra det från igelkotten. -Vi är kvar. Soptonnen är kvar till du står upp. -Jag trodde att det var kanske bara vi människor som misslyckade. Att vår värld gick sönder men världen kring, universum kommer att klara sig, kommer att fortsätta. -Anta att det här allt är centrerat på människor, föreslog igelkotten. Se det mer som mytologi. Utan människor som observerare spelar allt annat ingen roll. -Så det är slut nu?, frågade hon igen och fattade att hon hade aldrig uppleft att riktigt slut. Tills nu. -Ja. Och din tur att börja om.

Det gick en lång tid i mörkret. Nej, tiden gick ju inte alls längre. Hon fattade det, påminde det. Kanske det var däremot inte så viktigt. För det fanns inget att göra. -Börja gärna om du är redo, sa då igelkottens röst någonstans i mörkret. -Börja?, frågade kvinnan. -Börja om om du är redo. -Börja om med... världen? -Börja om med allt. Och börjar ny, helt ny. -Varför jag? -För du var kvar, förklarade igelkotten i sin nästan tonlös röst.

Det fanns fortfarande ingenting. Ingenting utanför hennes huvud. Bara igelkotten. Och det fanns så klart allt inom hennes huvud kvar. Det fanns tanker och tvivel, drömmar och ideér, planer för hur en värld skulle se ut. Men inga av de ville komma ut i tomheten som var ingen värld men kunde väl blir det. -Kan vi få ljus?, frågade kvinnan. -Visst. Allt du vill och kan tänka dig kommer att bli, svarade igelkotten entusiastiskt. -Vi bör kanske ha lite ljus. Inte mycket ... än. Dropper av ljus. Kan vi få en regn av stora ljusande dropper? Det fanns inget svar utan det bara hände. Stora runda dropper började sjunka ner från ingenstans till ingenstans. Det fanns inget än att belysa utan kvinnan och igelkotten. Så dem kunde se varandra igen och kring sig ljusa pricker i tomheten.

Kvinnan satt på en soffa. Den var den enda saken som fanns annars än ljusregn och igelkotten. Kvinnan hade tänkt att det skulle vara bra att ha en soffa för att sitta på. Plötsligt fanns en soffa av obestämt färg med stora mjuka kuddar. Hon satt på soffan i väntan. Dock hon visste att det fanns inget att vänta på. -Vad händer om jag skapar inget?, frågade kvinnan. -Inget händer, var svaret. Igelkotten satt med på sofan. Ljusdropparna speglade sig i dess ögon.

Ett till ögonblick gick förbi – eller en evighet. Kvinnan kände ingen skillnad mellan dem. Hon tyckte dock fortfarande om att tänka i de begripparna. -Hur gör jag det? -Bara tänker eller säger vad du vill ha, sa igelkotten och vacklade med näsan. Sen blir det. Kvinnan funderade och sedan önskade sig sjärnor. Så många som möjligt. Så många att de kunde fylla en hel galaxi. Eller även flera. -Vintergatan och fler, alla galaxier som också fanns innan slutet, slutade kvinnan. -Igen?, frågade igelkotten. Det allt fanns ju redan den sista gången. Minst. Kvinnan försökte att tveka. Fast det gjorde inget när ingen tid gick. ärför ville hon har tiden tillbacka. Då tvekade hon igen. Hon tvekade ett ögonblick, en stund. Hon såg till sjärnorna som glittrade i den eviga rymden. De skappade mönster. Samma mönster som förut. Samma mönster som hon kände sedan sin barndom. Hon kände sig plötslig som hon var hemma i det här universet. Hon spenderade en tid för att bara titta på sjärnona. Hon sträckte sig ut på soffan. Igelkotten måste flytta sig och klätrate upp på armresten.

-Nu vill jag gärna ha tillbaka jorden. Den skulle vara grön och blå och underbart. Soffan ska stå på Jorden igen, sa kvinnan och då bev det så. Det var dock fortfarande natt och bara sjärnor på himlen. Igelkotten tittade direkt på kvinnan. -Får jag påperka att vi är på riktigt på väg att bara upprepa det som redan fanns förrut och inte börja nytt?, frågade igelkoten. Sedan klättrade den forsiktigt ner från soffan. Igelkotten gick till andra sidan och kisade upp direkt på kvinnans ansikte. -Jag är osäkert om jag kan ta fram en hel ny värld. Jag vet inte om jag har ordförrådet för det, erkände kvinnan. Allt jag vill säga, allt jag även tänker på är komplet kopplat till världen som jag gick misste i. Världen där jag har lärt mig beskriver världen. Hur ska jag skapa något utan att hålla mig fast i kedjan av uttryck och symboler som visar på andra uttryck och symboler till oändligheten? Hur ska jag göra det nu där kedjan är bruten? Jag är osäkert om det går att skapa något helt utan referens. Därför behöver jag kedjan igen. -Jaså, sa igelkotten. Det är kanske en brist i hela affären. Sedan blundade igelkotten.

Tiden gick igen. Jorden fanns igen samt gräs, träd, solen och moln. Allt var dock inte så verkligt som sist, tyckte kvinnan. Hon var missnöjd med det. Omgivningen, världen, allt, såg ut som en teaterscen. Allt verkade vara trä eler kartong med litte färg på. Ingenting hade en djupare form. Hon behövde skapa världen tydligare, insåg hon. Fast hur gjorde man det? Igelkotten granskade kritiskt ett äpple kvinnan hade skapat åt den. -Du behöver kanske tänka mindre abstrakt, sa igelkotten efter en tid.

Hon försökte berätta mer om världen hon skulle bygga. Så var hon mer och mer säkert på att hon ville använda sin gamla värl som förebild för den nya. På det sätt, på att beskriva vad hon kände, skulle hon lyckas börja om och skapa en levande värld. Men minnan var som ett vasst kniv. Hon kunde använda den som ett verktyg men behövde vara forsiktigt. Det kändes lätt att skära sig när hon tänkte på allt som hon hade förlorat. Och så börjadde hon prata om världen. Hon berättade för igelkotten hur solen skulle kännas på en varm sommerdag. Hon berättade väl också hur den skulle kännas på en vinterdag då kylan annars biter en i ansiktet med sina så små men så vassa tändar. Då fick den nya solen en riktig form, blev från en strålkastare till en brinnande ball av gas långt bort i rymden. Och då började den nya jorden kretsa kring solen. Sedan beskrev hon till igelkotten hur en skog luktade på morgonen, hur den låtade när vinden gick genom den och med alla djur som levde där. Då blev skogen verklig, fylld med träd, buskar och djur. Den luktade rätt, den låtade rätt. Den var som kvinnan påmindes den: livet fullt av ännu mer liv. Kvinnan var nöjd med det fast det gjorde hon också melankoliskt. Hon påminnade det samtidigt om allt hon hade förlorat. Nästan allt i alla fall. Vissa saker ville hon inte röra än. Den hela tide satt igelkotten stilla på sin rupan och tittade på kvinnan. Den tittade på henne från stora svarta ögon. Ibland undrade kvinnan om den lilla varelsen var makten som skappade en värld efter hennes ord.

-Vad händer när min uppgift här är slut? Vad finns efter jag har berättat om allt jag vet och allt jag vill skapa?, undrade kvinnan högt. Hon vågade inte fråga om hon skulle komma leva i sin egen värld. Igelkotten såg upp. Just innan hade den betraktat en vanlig igelkott som satt i gräset i näherten. Då blev det tydligt för kvinnan att den speciella igelkotten hon kände var ganska olika från riktiga djur. -Det beror på, svarade igelkotten. Det här är ett nytt universum. Så det finns inga regler, bara de du sätter. Hon funderade om det. Hon funderade utan att nå en slutsats. Så fortsatte hon att berätta hur havet sågt ut, hur det luktade när man stod på stranden och hur måsar skrek i luften. Och då blev det allt verkligheten. Den nya världen växte vidare fram. Den var inte perfekt, tyckte kvinnan, inte alls. Men det skulle räcka om den blev bra eller bättre även.

En natt betraktade kvinnan sjärnorna. Hon upptäckte då att månen saknades. En stund funderade hon om den behövdes. Sedan kom hon ihåg vad hon hade lärt sig om den i skolan. Världen skulle säkert också ha en måne. Men det blev ett problem. -Hur skulle jag beskriva månen? Jag såg bara en sida av den. Bara hälften. Endast när solens ljus träffar månsidan som tittar mot oss, får vi se. Annars finns bara mörkret. Till och med får vi bara vad andra belyser och vad månen själv sträcker åt oss. Därför kan jag inte beskriver månen. Inte på riktikt och inte så att jag kann åerskappa den. Hon såg ner på igelkotten. Igelkotten såg upp till henne. Den såg däremot också litte beskymrad ut. -Om du kan inte beskriva månen så finns den inte i din värld. Och va ska vi göra då mitt i natten? -Det vet jag inte heller, svarade kvinnan. Det verkar vara lätt att bare tillsätta en måne. Fast hur får jag göra det om jag inte känner den? Igelkotten rullade sig ihop till en liten ball. Konversationen verkade vara slut för natten.

Kvinnan satt på en sten och tittade på ett gäng små pelsdjur. De lekte och det var inge speciellet med dem än. De interagerade med sin omgivning men de hade inte börjat skriva dikter om den eller påverka den. -Jag är inte alls säkert om jag har gjort det här rätt, sa kvinnan. Kanske det blev allt fel. Kankse det blir kaos snart. Nu byger och ygger jag bara. Men vad händer när jag släppa kontrollen och låter världen bara vara? Tänk om allt kommer att går sönder igen. -Det vore inte första gången, sa igelkotten, blundade och vacklade med näsan. -Men jag ville att allt skulle bli bättre den här gången. Först hade jag ingen aning vad ja skulle göra. Fast det fanns ju ingen annan här som kunde göra vad jag gjorde. Så försökte jag att skapa något bra, något bättre än vad fanns innan. Annars ser jag ingen mening med det. Om jag kan och om jag lyckar, så klart. Kanske jag förmår inte beskriva allt riktigt. Eller det är som du sa och skapa bara en kopia som går sönder som förra gången. Hon var tyst för en stund, kisade igen på djur. -Och till det kommer frågan om vad händer med den här världen när allt går vidare och utvecklar sig. För jag har bara satt igång allt... Ibland önskar ja att världen kunnde stanna so jag har just skapat den. Att den kunde bevaras. Men den skulle ju också vara levande. Jag tror inte att bodå saker funkar. -Jag är ingen expert, började igelkotten. Sedan fortsatte den dock aldrig. Den kliade sin hals med en tass och teg.

Kvinnan satt fortfarane på en sten. Världen blev så pass fullständigt som hon tyckte kunna göra det. Månen var bara en disk, en krets, men jorden var en klott, vaker och full av liv. Hon var klar med uppgiften. Lite oroligt tittade kvinnan på några apper som verkade lära sig använda verktyg. Nu var världen tydligen i en utvecklingsfas, tyckte kvinnan. Nu hade hon ingen ting mer att göra. -Det här är ingen slut, hellre en hel ny början, påståde igelkotten och åt en päron. Allt kommer att gå som det kommer att gå. Du har startat livet och det är en stor framgång. -Jag är ändå oroligt. Det handlar inte om kontroll – hoppas jag. Det handlar om hop – tycker jag. Det handlar om mina förhoppingar att skapa något bättre den det som jag har upplevt. Jag ville gärna använd mina erfarenheter och styra den här världen i den rätta riktningen. Om jag kunde jobba med den som med en trädgård. Fast det låter också allfarligt. Så jag måste släppa det, tycker jag. Jag vill gärna gå nu...

#fantasy #post-apocalypse #svenska #fiction #short fiction

1 note · View note

oscarhellichius · 4 years

Text

Skäms lite över mina utläggningar, nej jag skäms inte, det gör jag bara inte. Istället så funderar jag över min utläggningar, om de är passande, fel och allt det där. Dem är ärliga i alla fall, tror jag. Att promenera är skönt, det var skönt, kände mig något stolt över något, inget jag gjort, utan något jag befinner mig i, är eller närmar mig. Jag har spenderat mina 38,76 kr, det gjorde jag igår, inte allt, jag spenderade bara 33 kr, så nu har jag 6,06 kr kvar. Jag köpte tre Heinz vita bönor i tomatsås. Funkar väl med ris, potatis plus lite salt och citron peppar samt några skivor gul lök. Promenaden tog typ 40-45 min tror jag, det var skönt. Jag har tänkt på en sak, inte en sak utan någon de senaste dagarna, jag har tänkt på den här personen sedan jag såg henne i torsdags, jag var ute på promenad med min vän, vi hade valt att dricka tre öl på ett ställe, prata prata, sedan gå till ett nytt ställe. Oceanen heter det. Alkholen slog inte hårt men hårdare efter som att vi gick i ganska hastig fart till det nya stället. Jag är inte hungrig just nu, det är ganska skönt, sedan pantade jag även gamla ölburkar idag, tretton styck, så jag gick och köpte frukost bröd för dem pengarna. Det var gott men nu är smöret nästan slut men det gör inte så mycket. Det löser sig, funderar på att gå ut sent ikväll och leta i mataffärens container efter slängd mat, känns lite fel att göra det på egen hand men vad fan det är ju med all sannolikhet inte så farligt. Sedan har jag sökt några jobb idag, ett tror jag faktiskt, ett som kock. Men hur som helst, den här unga kvinnan har jag svårt att släppa, bilden av henne var vacker, lugn och intressant, det var längesedan jag kände mig ställd när jag såg på någon. Men det gjorde jag, den här gången var hon blondare än tidigare, mer mogen, säkrare, erfaren, allt detta tror jag bara, vill gärna veta men just nu gissar jag bara på grund av mina känslor, jag såg henne dock tror jag, varför ljuger jag mina ögon sviker mig aldrig, jag såg henne för några år sedan på ett ställe, en bar som hette hops, nu är det dött, då var det populärt, jag kommer ihåg då att vi kollade mycket på varandra, jag ville göra något men jag vågade inte, även om jag var full, men jag tänkte göra något men hon hann gå, du ser det tar lång tid för mig att bygga upp modet. Hon har någon, hon känns rätt, jag vet inte, annorlunda från mycket, många, jag vet inte om romantiken är död så känns det som att den ropar på mig från andra sidan så svagt, gud vilken hemsk mening! Jag såg henne igen, blev något chockerad när ögonen landade på hennes ansikte, i hennes ögon, stora och djupa, vill varken kan beskriva henne, något får väl vara heligt? Jag vet i alla fall att hon hade på sig en ylletröja, av typen tjocktröja, påminde om de tyg som vissa nallar eller gosedjur hade, sa jag att den var mörkblå, hur som helst såg den väldigt skön ut, det var nämligen lite kallt, hennes hår var blont, inte naturligt blont, det såg inte naturligt ut, utan färgat men ändå fint. Hennes hår var uppsatt tror jag, i en sådan där stor plastklämma, väldigt fint, hela hon påminde om kravlös semester sommar, lugn i djupet av andra känslor som vilade just då. Det kanske dem inte gjorde, vad vet jag. Men det fascinerande med att se någon man uppmärksammat för så länge sedan, var att jag kunde se som i mig själv en förändring, eller så såg jag bara mig själv i henne, kanske var det bara som att se sig själv sittandes där på uteserveringen, jag vet inte hur hennes liv ser ut och vart hon är i det, om jag ska vara helt ärlig kanske jag uppriktigt sagt inte bryr mig så mycket om det, inte nödvändigtvis för att ta nödvändigt avstånd som man ska göra, men jag undrar om hon också har varit borta ett eller två år, utbildat sig, träffat någon, gjort, arbetat med något under den tiden och nu efter en massa förändringar, upplevelser och händelser, saker som har fått henne att växa och förstå, komma tillbaka till samma plats, samma gator och stenar som man varit på innan, möta det gamla inuti det nya, i början känns det overkligt, visst. Jagar du efter ditt gamla jag, var det mer levande, melankoliskt eller äkta eller vill du lämna den gamla sidan bakom dig? Möta den vid vissa stunder eller bli det gamla, jag vet inte och bryr mig inte, eller gör jag det jo men det kanske jag gör, hur som helst vill jag träffa henne, det skulle vara härligt, egentligen kanske jag bara vill träffa något, är det fel att finna att vissa människor bara fastnar? Jag känner henne inte, vet inte vem eller vad hon är, men det finns något där, hennes gestalt, barndom allt hon varit med om och inte varit med om, hennes tankar, konst, händer och rörelser, blick och tankar, hennes tankar och ord, handlingar och viljor, de talar till mig, eller så är det bra brister på något, något i mig, nej det är inte sant. Att inte äta gör mig stark, äkta och närvarande, plötsligen mår jag bättre än tidigare, att ta ansvar och konsekvenser riktiga sådana är heligt, att skala av allt. Jag skulle vilja våga prata med henne, jag skulle vilja göra det, undra vad hon gör för något, skriver hon, ritar hon, målar hon, formar hon, jobbar hon med något, vad som helst, sjunger hon, spelar hon något, gör hon inget eller massa, jag skulle vilja lyssna på musik med henne en kväll/natt, det hade varit underbart. Det var en trevlig kväll, jag kände mig yngre än vad jag är, jag är ung och kände mig yngre, inget fel på det. Vi drack några öl, de sista av mina pengar, det tog slut, så jag åkte och köpte chips med min kompis innan butiken stängde, två för 30 kr, sedan åkte vi tillbaka till baren för han sade något om att en tjej, ung kvinna eller vad fan det nu är man säger kollade på mig, “Hon gav dig fina eller intressanta blickar” hon med blommiga byxor, jag var röksugen, alltid sugen på alkohol och sällskap, så vi gick tillbaka med de två chipspåsarna och de tomma fickorna, jag smsade tjejen, unga kvinnan som bott hos mig den helgen, hon som har lämnat kvar sin lukt på en handduk i min lägenhet, och på några ställen i min säng, hennes läppstift och smink syns på några ställen på mitt lakan samt på några av mina handdukar, jag smsade henne om jag kunde få en öl av henne för jag misstänker att våran sociala relation och hennes tillgång till pengar, samt kärlek till alkohol skulle göra det mer möjligt för henne att gå med på att skicka lite pengar till en fattig själv, något som jag skrev, inte något jag är, man är inte fattig bara för att man inte har haft pengar i några veckor. Men precis när vi skulle ge upp och gå hem så skickade hon 200 kronor, jag blev glad, småsprang in baren igen, nej nu minns jag fel. Jag gick in på baren för att ge den unga kvinnan, inte hon som jag såg först, utan hon min vän såg. Tanken var att jag skulle ge henne mitt nummer på en servett, jag vågade inte. Jag såg pengarna på kontot och tänkte att jag skulle dricka till mig lite mer mod, så jag ropade in min vän, han fick en kaffe, jag tog en öl, vi satt oss ner pratade lite om de unga kvinnorna i baren, de två vi sett, de gick efter en stund, samma känsla varje gång, man bryr sig mindre om den efter varje gång, haha, löjliga dörröppning, löjliga känslor av övergivenhet. Skit i det vi spelade kort, drack och gick sedan hem till min vän och såg på film, åt av chipsen, delade på en folköl, filmen var av David Lynch, har sett den förut, den heter Lost highway, jag missade mycket av filmen, jag var dull, trött, allt snurrade, intressant att se filmen i det tillståndet, helt underbart oförståeligt, jag somnade, däckade i mitten av chipsen och scenerna, vaknade i klimaxet, perfekt tajming. Filmen tog slut vi delade några ord om den, det var mörkt utomhus, jag sprang hem, lyssnade på musik, dansade mig fram, det var kul, inga människor på gatan för att det var torsdag, rättare sagt fredag morgon, gick på spårvagnsspåret, puttade de där elektriska sparkcyklarna till marken, blir alltid lite destruktiv när jag är så full och unga kvinnor varit involverade. Tappade mina hörlurar, tog ett kort på ett hus på vägen hem. Nu är jag väldigt sugen på öl, jag skulle dela eller dricka en öl med henne, hon på oceanens trappa, det tycker jag låter fint, hon satt där på oceanens trappa. Jag skulle verkligen vilja ha några folköl nu, kanske några chips och lyssna på musik och kolla på tv, vindruvor eller körsbär hade också varit gott, även en god saftig hamburgare. Aja, jag har min snus. Tankarna räcker, dessa fina tankar av henne räcker och varar tills jag ser henne eller något liknande igen, bilden av något skönt, eller rättare sagt upplevelsen av något oerhört skönt är inte en särskilt ovanlig känsla, inte vardaglig, inte vanlig, det är ovanlig, här går jag och väntar på nästa gång jag upplever något vackert och skönt. Men öl hade varit väldigt gott. Några öl, en eller två cigaretter,, sedan skit mat. Mums, längtan är bättre än saken.

Amen.

0 notes

sinoes · 4 years

Photo

Det finns så många idéer om hur kvinnor ska vara, till exempel förväntan om att en kvinna ska lägga allt annat åt sidan när hon blir mor och prioritera sina barn framför allt. Kanske är det inte alla som SÄGER att det är vad som förväntas, men om en mamma gör på något annat sätt brukar det pratas om henne och vilken usel förälder hon är. Parallellt med denna förväntan finns nidbilden av kvinnan som liksom är FÖR MYCKET mamma; hon som låter sitt utseende förfalla, som slutar ha sex med sin man och som aldrig kan prata om någonting annat än sina barn. Så vill man ju inte att en kvinna ska vara! Så himla TRÅKIGT och OSEXIGT med en kvinna som tycker att hennes föräldraskap är så viktigt att hon slutar behaga män utseendemässigt och blir oskön på fest. Helst ska man bara vara en perfekt mamma helt naturligt utan att det kräver den minsta lilla ansträngning eller på något sätt ändrar ens övriga prioriteringar i livet. Man får under inga omständigheter sluta ha sex med sin man, för det vore ju helt sjukt om han på något sätt skulle behöva göra någonting annorlunda bara för att han blivit pappa. Det är ändå otroligt hur kvinnor liksom aldrig får vara fredade, inte ens i föräldraskapet som ju av många anses vara vår största uppgift i livet. Berätta gärna om de förväntningar ni upplevt finns på kvinnor när de blir mammor. https://www.instagram.com/p/CCRdRo2h42v/?igshid=2yapp6av8jz0

0 notes

kvinnosakens-blog · 6 years

Text

Allt du inte visste (och inte får veta) om TERFS

“TERF” är det där fruktade ordet som gör en kvinna till ett fritt fram byte för hat, våldtäktshot, dödshot och obegränsad misogyni, det där ordet som villkorar en kvinnas mänsklighet och rättigheter, och som appliceras på kvinnor som ... ja, vad? “TERF” står för Trans Exclusonary Radical Feminist, och om vi direktöversätter det blir det helt enkelt: en radikalfeminist (med andra ord ofrånkomligen en kvinna) som fokuserar kvinnofrågor i sin feminism och inte prioriterar eller ser transfrågor som feminismens uppgift och område. Ingenting i detta ställningstagande säger något om att hon inte tillåter andra att föra en kamp för personer med könsdysfori: hon väljer helt enkelt bara själv att fokusera världens mest förtryckta grupp, biologiska kvinnor, och det könsbaserade förtryck alla kvinnor utsätts för i sin feminism. Vilket är ganska rimligt - ingen kan förväntas ta alla kamper samtidigt. Att just detta ofta ändå förväntas av kvinnor är ingen slump. Kvinnor socialiseras till att ta hand om alla, men vi har all rätt att också ta hand om oss själva, även i första hand. Biologiska kvinnor är en specifik klass, en specifik förtryckt klass, inom vilken förtryck som rör rasifiering, ekonomisk klass, sexualitet och funktionsvariationer kan intersektera. Gemensamt är dock den materiella verkligheten i att vara född kvinna, grunden för kvinnoförtrycket, och kring detta måste det få existera en kamp.

Vad kan en “TERF” mer vara? Onekligen hamnar kvinnor som är kritiska till transideologin och könsidentitetsrörelsen och ser dess analyser och ideologi som anti-feministiska eller reproducerande av könsnormer också under detta epitet. Att vara kritisk till dessa analyser och ideologier är inte heller det förbjudet eller ondskefullt. Gender critical feminister, som vi kan sammanfatta oss som, förespråkar aldrig våld, förtryck, diskriminering eller att överge människor med psykisk ohälsa. Vi har bara en annan förståelse av problemet, intar en kritisk, för att inte säga fördömande inställning till patriarkatets könsnormer, och erkänner den materiella verkligheten i biologiska kön, ett erkännande som är grundläggande för att förstå patriarkatet och dess kvinnoförtryck. Många gender critical radikalfeminister lider själva av könsdysfori och har insett att transideologin inte bär svaret - att den snarare reproducerar och uppmuntrar psykisk ohälsa, könsnormer, ytliga ideal och ytliga “lösningar”. Kritiken bottnar i en vilja att skapa verklig frigörelse, att inte förstärka könsnormer, att inte kasta kvinnor under bussen för män som approprierar ett kvinnoskap de aldrig har eller kan ha “rätt” till, och att våga ställa de viktiga frågorna som skapar de klaraste svaren och riktiga lösningarna.

En tredje kategori kvinnor som brukar märkas som “TERFs” är lesbiska kvinnor. Biologiska kvinnor som endast attraheras av andra biologiska kvinnor, vill säga. När dessa kvinnor kallas “TERFs” är de för att de vägrar ge upp sina underkläders så kallade “cotton ceiling” (ett vidrigt, lesbofobiskt uttryck myntat och använt inom transrörelsen, just en sådan företeelse kvinnor blir kallade TERFs om de lyfter och kritiserar) och “acceptera” penis och biologiska män i sitt sexliv och som partners. Här blir uttrycket med andra ord ett homofobiskt, misogynt, våldtäktsursäktande begrepp som antyder att kvinnor är skyldiga att ha sex med män. Vilket ingen, någonsin är - ingen är någonsin skyldig någon sex, varken för att bekräfta deras “identitet” eller någon annan orsak.

Så har vi de små myterna om TERFs som vissa gärna sprider för att dehumanisera en grupp kvinnor och legitimera det ovan nämnda hatet, våldtäktshoten, dödshoten och den obegränsad misogynin liksom villkorandet av kvinnors mänsklighet (”om ni inte håller med oss förtjänar ni att förtryckas”, kan logiken sammanfattas). Har ni till exempel hört att TERFs har blod på sina händer? Tänk om. De ovan nämnda kvinnorna tar aldrig till våld, och att förneka kvinnors rätt att göra egna analyser, prioritera kvinnor i sin kamp eller att insistera på sin specifika existens genom att anklaga dem för “våld” eller att “orsaka personers självmord” är djupt manipulativt, oärligt, för att inte säga ondskefullt. Ingen kvinna ska behöva offra sig själv och sin kamp mot ett dödligt förtryck för att andra inte kan hantera den, hur mycket hon än önskar alla fria från sin psykiska ohälsa. Det enda blodet som finns är det på mäns händer (med varierande “identiteter”), som faktiskt misshandlar och mördar både kvinnor och män.

Kanske har ni också hört att TERFs bara är vita, kolonialistiska, rasistiska kvinnor? Ja, i sådan hög grad att en känd nigeriansk feminist plötsligt blir en “vit feminist” för att hon vet att biologiska kvinnor har specifika erfarenheter? Faktum är ju att de flesta kvinnor, jorden runt, vet att kvinnor är en specifik klass med specifika erfarenheter, och att radikalfeminismen finner många av sina rötter hos framför allt svarta och judiska feminister. Feminister som bara osynliggörs orättfärdigt genom lögnerna som sprids. Nog har ni också hört att TERFs spenderar så mycket tid med att “hata transpersoner” att de inte har tid att faktiskt kämpa för kvinnor? Visst är det ett faktum att vi skulle ha betydligt mer tid att kämpa för kvinnor om vi slapp kämpa för att alls få prata om kvinnofrågor utan att riskera att kallas “transfobiska”, det är det. Det är dock bortom en överdrift att kalla kvinnofrågor “hat”. I övrigt är de feminister som skulle kallas “TERFs” om de hade olyckan att hamna i fel strålkastarljus de som gör allra mest för allra flest kvinnor. Utöver detta är det värt att poängtera att många av de kvinnor som kallas TERFs och därmed blir accepterade måltavlor för hat och förnedring själva är offer för våldtäkt, misshandel, prostitution och andra former av exploatering och övergrepp, kvinnor utan reell makt och inflytande, kvinnor utsatta för de grövsta formerna av förtryck som varken har förmågan eller viljan att skada någon annan.

Så frågan är: är TERFs ondskefulla förtryckare som förtjänar att misshandlas, få våldtäktshot och tystas, eller är detta begrepp ett som i sig skapar en häxjaktseffekt mot en grupp kvinnor som inte alls är farliga (för annat än destruktiva, patriarkala krafter), men som utmålas som det i syfte att tysta dem? Är lesbiska förtryckare för att de har en specifik sexualitet? Är kvinnor som erkänner biologiskt kön för att de själva förtrycks genom våld, lagar och diskriminering knutet till just deras kön ondskefulla mördare genom sina ord och tankar? Är kvinnor som väljer att föra en kvinnokamp äckliga fascister? Borde alla kvinnor som vill krossa könsnormer eller som vet att bara kvinnor föder barn och därför förtrycks på grund av patriarkatets projekt att kontrollera kvinnors reproduktiva förmåga få ett knytnävsslag i huvudet, släpas i klitoris eller våldtas som en “cumbag” för män, alla tre genuina hot som kvinnor som blivit märkta som TERFs fått? Säkert? Till och med i feminismens namn?

Nej. Just det.

#terfs #terf #radikalfeminism

4 notes · View notes