#om man inte verkligen gillar spikmattor

[tryingtounderstandbrainheart]

Tack för din input hjärnan, men du VET inte

Men vem liksom vet? Det kanske inte behöver bli totalt åt helvette utan faktiskt mycket bättre än man trott! Det är ju lustigt hur hjärnan går 30 steg framåt och ba japp såhär blir det..! Men den har ju ingen jävla aning om morgondagen. Det Kan ju faktiskt bli...liksom...Bra. Utan smärtor från avgrundsmörkret.

Men jo hjärnan spelar ju helt klart bandy med ens känslor ibland. Kanske för att visa att sådär skulle det kännas om du valde dedär nu. Det är väl då man märker att man inte är redo. Tanken på Malmö och flytta 60 mil från min absoluta trygghet vaju unheard of för 5 år sen. Tanken skrämde ihjäl mig och hade nån tvingat iväg mig då hade jag hatat den för evigt. Jag VAR inte redo. Det VAR inte rätt. Även om det lockade och jag ville samtidigt.

Men åren gick och Örebro visade inte världens mest lovande framtid. Det var verkligen ugh. Nä...här ugglar jag fan sönder. Visst Malmö är ovisst och det kan fullkomligt bli kaos men jag Kan inte heller stanna i det här.

Sen kom en morgon då jag var nära mig själv och bara kände...nä...let's do this. En vecka senare så började hela flyttkalaset. Det va en jävligt cool känsla när lastbilen kom fram till nya lägenheten första kvällen. Det va skymning och alldeles tyst och lugnt.

Visst det va lite sura miner av att vi skulle flytta och vissa trodde inte att jag skulle fixa det. But I did. And I AM.

Jag ångrar verkligen inte beslutet. Det är mycket mer lovande här och det är redan way better livskvalitet än i Örebro. Men det Blev inte total ångest och skitläskiga saker. Det blev väldigt fridfullt och lugnt - för att jag var redo. Jag tror det Är så. Oavsett vad det än är. Därför som sånna som ska dö blir så lugna, för de är redo för nästa grej.

Men hjärnan hade säkert rätt. Att när det gav FETA ångestpåslag så var jag inte redo. Även om jag i efterhand känner att jag gärna gjort detta tidigare så VAR jag verkligen inte mogen för det. There's a time and a place. Och om det ger fet ångest när hjärnan spelar bandy så tror jag man kan ta det som att ahaa nope not ready for that. Men också att inse att framtiden är oviss och att man vet fan inte. Det KAN bli bra. Det behöver inte kännas som organ ska slitas ur med gaffel. Jag tror liksom inte det är rätt. Om man inte verkligen gillar att plåga sig själv to feel oså.

När hallon är mogna så lossnar de lätt från kvisten. När kyckling är ätbar så lossnar köttet från benet. När vi är mogna så är det...tror jag...smärtfritt.