#muminhuset

[mumriksworld]

Charcoal drawing of Too-Ticki and Ninni 🙂

Red and black charcoal and graphite. No digital enhancements.

[skruttet]

mini! ❤️

[andraluu]

Moominhouse 🏡💛🎩 Finally! The full version of my illustration for moomin-zine is here! As references, I used the plan of Moominhouse from books and its visual embodiment from Japanese film adaptation :) Hope you like it ✨ You can see a video of drawing process on my instagram: https://www.instagram.com/p/B7O7hlSCBSU/ 

[miniatureworlds]

Moomin House (1:12 scale) by Muumimaalla

Handmade and bought furniture and accessories.

[absurdditties]

Tiny moomin house on a postcard. I made it for my mom.

[borkborkrawr]

Dreamy

[marsmombestmom]

Foldable Moomin house from the 60s.

[danniscornerab]

För de allra minsta blivande muminfantasterna Finns att köpa på http://danniscorner.se Set i fem delar av melamin med motiv från Tove Janssons sagor. Fint set för frukost, barnkalas eller picknick. Setet innehåller skål, flat tallrik, fin mugg och 2-pack skedar med motiv! Tvättråd: DISHWASHER 45°C Tillverkningsmaterial: Melamin, testat enligt EU's krav för plastprodukter med matkontakt. Inga ftalater, BPA eller PVC Produktens storlek: Tallrik =20cm, skål =14cm, mugg =7,6cm, skedar (längd)=14cm Kan användas från (månader): 0mths+ . #muminhuset #moominhouse #mumin #mumintrollet #tovejansson #mumindalen #moomin #moomins #moominshop #muumi #instamoomin #moominofficial #arabia #lillamy #snusmumriken #moominvalley #ninni #lillamy https://www.instagram.com/p/CJo3EBUj2s6/?igshid=1gud9r2jvl43g

[orsakullan]

Muminmuggar - Mumin på äventyr Flytten. Trogen sitt ursprung & Sov gott.

Muminmuggar – Mumin på äventyr Flytten. Trogen sitt ursprung & Sov gott.

Jag handlade lite fina Muminmuggar från KitchnSverige.se här förra veckan. Jag hade presentkort så slog till, blev sammanlagt att jag fick betala 120 kronor för alla tre. Så jag var verkligen jättenöjd, nu har jag alla som går att handla (alltså de som fortfarande finns i butiker) förutom Hattifnattarna, den ska jag köpa så fort den kommer ut med den nya specialstämpeln.

[troominmoll]

micaxiii

replied to your post

“i gotta find the strength to draw again cause i just decided the only...”

ok I wanna hear the thoughts behind these ships! plz tell me :o

hghg yeah, it’s really just crackship territory but fun.

stinky and joxter are just, two smelly hairballs, they belong together. their dynamic in my mind is joxter being cuddly and affectionate and stinky reluctantly dealing with it lmao. i like the image of stinky getting his fur messily groomed cat-style by joxter, plus i bet he makes the best pillow. (one time i got a few people drawing stinky/joxter in an anondraw session and it was great)

as for uh, stinky and pappa. i just read Skurken i muminhuset recently, and in the end moominpappa admits that stinky is his secret special buddy that he messes around with. plus, they have a few fun interactions in the comic series so i can’t NOT ship it. they’re both assholes, they deserve each other.

and then just smooshing two ships together automatically makes them better. i dont normally ship pappa/joxter seriously (except sometimes for pappa having an angry one sided crush of sorts) but i can get behind this.

[hauptlakrits]

Fler nyheter från Mumin by Haupt Lakrits! Välkommen in i Muminhuset. Muminhuset var knivig att sätta smak på och vi funderade och provade med allt ifrån äppelvin, rönnbärslikör, pannkakor och krokantårta till att göra en blandburk med Mumintroll, Muminmamma, Muminpappa och Lilla My. Det blev varken bra eller kändes rätt. Tillbaka till sagoböckerna där vi helt plötsligt läste om änglamat som ibland serveras i Muminhuset. Änglamat! Denna klassiker bland husmansdesserter bestående av vispad grädde med irörda kaksmulor eller skorpor och sylt. Här pratar vi alltså riktigt mumsfilibabbavarning och vi tänker långkokt söt lakrits omgiven av krämig vit choklad smaksatt med en gnutta vaniljsirap, rejält med hembakade kaksmulor och jordgubbssylt. Desserten är serverad. #hauptlakrits #lakrits #lakris #lakrids #tryswedish #liquorice #salmiakki #moominbyhaupt #moomin #muminhuset @moominofficial @moominproductgallery - https://www.lakrits.se

[mumriksworld]

Moominmamma looking at the night ^^

Graphite, charcoal and digital enhancements.

[skruttet]

A dramatic story for Gunilla!

Your friends the housebuilders Tove and Tuulikki

[tovejanssonblogg]

Ett farväl till muminfamiljen - Sent i november

Tove Janssons sista muminbok utkom 1971, drygt ett år efter att modern Signe avlidit. Boken är den första i serien i vilken familjen, alltså Mumin, mamman, pappan och lilla My, inte är närvarande. Händelserna går parallellt med den tidigare romanen, Pappan och havet. Medan muminfamiljen är borta på sin resa till ön mitt i havet börjar plötsligt ett antal andra muminfigurer sakna familjen och dalen. Romanen behandlar karaktärerna på en psykologisk nivå, inte helt olikt de tidigare två böckerna, men stämningen är mörkare. Familjen saknas, såväl av figurerna som läsaren. Det märks, redan efter första sidvändning, att detta är ett farväl till familjen.

Figurerna vi följer är Snusmumriken, Hemulen, Filifjonkan, Onkelskrutten, Mymlan och homsan Toft. Samtliga söker sig alltså till mumindalen till följd av något som stör dem mentalt – Snusmumriken kan inte finna inspiration till sånger, eftersom han följs av skuldkänslor då han glömt att skriva brev till Mumin. Hemulen saknar sin förebild, pappan och Filifjonkan förebilden mamman. Onkelskrutten minns dalen som ett paradisiskt minne och Mymlan söker ett hem samtidigt som hon söker systern. Toft har storsinta drömmar om muminmamman som en idealmamma, han drömmer om den perfekta modern och att få befinna sig i hennes närhet. Samtliga figurer anländer dock till en tom Mumindal och stannar där för att behandla sina känslor.

”Jag försöker så förskräckligt, utbrast Hemulen bakom honom. Jag vill så hemskt mycket. Snusmumriken gjorde sitt vanliga obestämda ljud som betydde att han hade hört på men inte hade något att tillägga.” (s. 67)

Små konflikter uppstår karaktärerna emellan och allt leder slutligen till en fest som hålls i muminhusets salong. Men till skillnad från de tidigare fester vi upplevt i muminböckerna är den underlig – något går inte helt rätt till. Dessutom håller man en ”tyst minut” i muminfamiljens ära, som om de vore borta för alltid.  Under festens gång stöter dock figurerna ihop – Onkelskrutten avslöjas ha gömt ett brev, Filifjonkan anklagas för att försöka vara mamman, homsan Toft konfronterar det ”djur” han skapat, ett metaforiskt djur som representerade hans höga drömmar om mamman och familjen. I slutändan lämnar alla mumindalen, nu självsäkra och utan behov av familjen eller dalen. Det är bara homsan Toft som lämnar kvar för att ta emot familjen, för det är bara han som får välkomna familjen tillbaka.

”Det är en sak som är konstig, sa Hemulen. Ibland tycker jag att allt vi säger och gör och allt som händer har hänt en gång förut, va? Förstår ni hur jag menar. Allting är likadant.” (s. 141)

Det som imponerat mig mest med denna avslutning på muminserien är den mängd allegorier man kan utläsa ur figurerna och hur de ser på muminfamiljen. För är inte figurerna en metafor för läsarna – som håller muminfamiljen i hög dager och drömmer om den paradislika, perfekta dalen? Homsan Toft är särskilt intressant, eftersom han fungerar som en inskriven Tove Jansson. Toft idealiserar familjen så till den grad att han skapar egna berättelser om dem, som en form av eskapism. Men slutligen måste han inse att han inte längre kan skapa dessa berättelser eftersom de håller på att ta över hans liv – och han glömmer alla tankar om familjen som idoler och ser dem istället som de vardagliga verkliga figurer de är – med sina fel och imperfektioner. Toft, eller Tove, säger att han inte tänker skriva mer berättelser om dem, men ändå är det han som tar emot familjen till slut. För är det inte han som har rätten till det, snarare än de andra figurerna?

Sent i november är den mest välskrivna avslutning på en serie jag någonsin tagit del av. Den är sorglig, behandlar mycket verkliga situationer och figurer med psykologiska men. Det syns djupa spår av saknar för muminmamman, vilka troligen var Toves sätt att bearbeta den egna sorgen för modern Signe – som ju var inspirationen för muminmamman. Men trots detta mörker behandlas allting på ett mycket moget sätt. Med denna avslutande roman förklarar Tove att mumintrollen är hennes skapelse, de kommer existera i hennes minne och i de böcker som redan finns men nu kan hon inte längre skriva mer. Med de andra figurerna i boken uppmanas läsaren ta farväl och inse att familjen inte borde fungera som en form av eskapism. Det är en vacker, värdig avslutning.

[muminkoppar]

Muminhuset

[marsmombestmom]

Who is Mini?

I’ll come clean here, this is a pickle completely fabricated by me. I’ve mentioned Mini in passing as an obscure Moomin character more than once, and particularly through me including him very deep in the iceberg chart I likely made this figure appear A LOT more mysterious than he really is. Mini is a character who appears briefly in the 1980 book Skurken i Muminhuset (An Unwanted Guest), the only stand-out aspect of him is how he is the only named character who has never appeared in previous stories and with no ties to them (there’s an astronomer mentioned in passing, but the link there would be Comet in Moominland). My intrigue was basically all that, who is Mini and why does the book talk about him like I’d know who he is? So first off, let’s actually look at the text, here we go:

This is a scan of text from the page where Mini shows up, translated to English below:

Forward, loyal soldiers, said little My to herself and stepped out on the loggia. She stopped and judged the situation. At the roof sat the family’s smallest guest, called Mini. He was watching the full moon. - Hi, said My. Why are you on the roof? - Hi hi, answered Mini. I’m sleeping outside tonight because I’m olfactive. My got very interested because this was a new word, which she didn’t know. She said: - Could you elaborate? - It means that I’m sensitive to smell, said Mini.

Mini is never mentioned again after this. The page ends there and on the next one My immediately meets Toffle and Miffle instead. The accompanying picture shows My speaking to Mini from the loggia. There are two different editions of this book that feature different pictures (more about that here), below are the two distinct versions of the scene.

So basically, Mini is a little kid with messy hair and a striped pajamas like Toby in Labyrinth. He sleeps on the roof, watches the moon, is sensitive to smells and uses big complicated words (strange words is a theme in this story). That should be where this ends. After all, Mini is never mentioned again, but of course there are characters showing up in the background of other pictures in the story, and this is where things get confusing. Throughout the book there are more kids with messy hair and striped pajamas. Obviously, some of these aren’t even implied to be Mini, the one sitting in Snufkin’s lap for example clearly has no relation to Mini, who should be on the rooftop. However, once the whole house is called for a meeting, there are two Mini-adjacent characters who show up in the same shot, which confirms that there definitely are doppelgängers walking about. Who is the real Mini? Is there some secret conspiracy situation going on in the Moominhouse?

I’ve cross referenced these pictures, and honestly, I’m not sure Mini ever actually reappears after his scene. The establishing pictures from his segment are helpful in showing us his face, the stripes on his clothes, and together they give a good impression of how the hair is shaped. By comparing these pics, I’d say that there are AT LEAST three dolls in the story that look roughly the same. What really throws me off is how some have a match in clothes and the one under the table has a match in head, but none has both. Is the essence of Mini located in the head or the striped clothes? Is this a hidden conflict of physicality and performativity? Who knows! It’s possible that the heads of these dolls come off really easily and that Mini had just been Frankensteined a little bit when he reappeared below the table. Maybe his head is on back to front? Or maybe it’s another doll altogether? Surely, the real Mini should be sleeping on the roof right now. For clarity, here is my totally scientific evaluation of the situation:

Conclusively, Mini is an unassuming character that was probably birthed from a surplus of dolls with messy hair and stripy clothes. He has his one and only hurrah in the final Moomin story where he teaches readers about the word “olfactive“, and truthfully, he was seemingly so unremarkable that the confusion of having his impostor clones pop up throughout the story was of no concern. Regardless, I think he’s a very funny little guy who has put me in more trouble than I’d ever expect. So if you ever visit the Tampere Moomin museum where they have the big Moominhouse model used in this story, be sure to look out for Mini and his clones!