#inte det här plus resten av skiten

[ultimate-queen-of-fandoms2]

@svenskjavel som om 2024 inte kunde bli värre händer det här!

[user-411]

Dead from Mayhems real note

Den kända repliken ursäkta blodet, men jag har skurit upp handlederna och halsen. Det var meningen att jag skulle dö i skogen så att det skulle ta några dagar innan jag eventuellt skulle upphittas. Jag hör hemma i skogen och har alltid gjort det. Anledningen till detta kommer ändå ingen fatta. För att ge någon sånär förklaring så är jag inte en människa, det här är bara en dröm och snart vaknar jag. Det var för kallt och blodet levrades hela tiden plus att den nya kniven är för slö. Om jag inte lyckas att dö av kniven så blåser jag ut skiten från skallen. Än så vet jag inte. Jag lämnade alla mina texter vid "Let the good times roll" -- plus resten av pengarna. Den som hittar dem får skiten. Som en sista hälsning får jag lov att presentera "Life Eternal". Gör vad ni vill med skiten. / Pelle.

[r0tnroll]

DEAD’S SUICIDE LETTER (SWEDISH)

————————————————————

"Ursäkta blodet, men jag har skurit upp handlederna och halsen. Det var meningen att jag skulle dö i skogen så att det skulle ta några dagar innan jag eventuellt skulle upphittas. Jag hör hemma i skogen och har alltid gjort det. Anledningen till detta kommer ändå ingen fatta. För att ge någon sånär förklaring så är jag inte en människa, det här är bara en dröm och snart vaknar jag. Det var för kallt och blodet levrades hela tiden plus att den nya kniven är för slö. Om jag inte lyckas att dö av kniven så blåser jag ut skiten från skallen. Än så vet jag inte. Jag lämnade alla mina texter vid "Let the good times roll" -- plus resten av pengarna. Den som hittar dem får skiten. Som en sista hälsning får jag lov att presentera "Life Eternal". Gör vad ni vill med skiten. / Pelle.”

[heminous]

Den kända repliken ursäkta blodet, men jag har skurit upp handlederna och halsen. Det var meningen att jag skulle dö i skogen så att det skulle ta några dagar innan jag eventuellt skulle upphittas. Jag hör hemma i skogen och har alltid gjort det. Anledningen till detta kommer ändå ingen fatta. För att ge någon sånär förklaring så är jag inte en människa, det här är bara en dröm och snart vaknar jag. Det var för kallt och blodet levrades hela tiden plus att den nya kniven är för slö. Om jag inte lyckas att dö av kniven så blåser jag ut skiten från skallen. Än så vet jag inte. Jag lämnade alla mina texter vid "Let the good times roll" -- plus resten av pengarna. Den som hittar dem får skiten. Som en sista hälsning får jag lov att presentera "Life Eternal". Gör vad ni vill med skiten. / Pelle.

Jag kom inte på det här nu, utan för sjutton år sedan.

[mouldymango-blog]

Den kända repliken ursäkta blodet, men jag har skurit upp handlederna och halsen. Det var meningen att jag skulle dö i skogen så att det skulle ta några dagar innan jag eventuellt skulle upphittas. Jag hör hemma i skogen och har alltid gjort det. Anledningen till detta kommer ändå ingen fatta. För att ge någon sånär förklaring så är jag inte en människa, det här är bara en dröm och snart vaknar jag. Det var för kallt och blodet levrades hela tiden plus att den nya kniven är för slö. Om jag inte lyckas att dö av kniven så blåser jag ut skiten från skallen. Än så vet jag inte. Jag lämnade alla mina texter vid "Let the good times roll" -- plus resten av pengarna. Den som hittar dem får skiten. Som en sista hälsning får jag lov att presentera "Life Eternal". Gör vad ni vill med skiten. // Pelle

[kajsasindien]

Det är i alla fall billigt

Man kan leva och resa mycket billigt i Indien, jämfört med svenska förhållanden. Vill, och kan, man går det bra att spendera stort och leva lyxigt också. Hittills denna resa har jag i snitt gjort av med 6 600 kronor i månaden här. Ungefär lika mycket som jag betalar i hyra varje månad hemma har det alltså kostat mig att resa, äta, bo, handla, betala entréer, besöka doktor och annat. Billigt för mig men mycket pengar för väldigt många indier, åtminstone i de kretsar av människor som jag mest har vistats under mina vistelser i landet. Och ändå betalar jag och alla andra utlänningar, trots ivrigt prutande, ofta mer än vad infödda gör eftersom det finns parallella prissättningar, en för indier, en för utlänningar. Ganska självklart egentligen. De vet att vi har råd.

Lägenheten i Arambol kostar mig 17 000 rupees i månaden, cirka 2 200 kronor. Det är nog en helt normal, kanske till och med låg, turisthyra för två rum och kök nära stranden i turisttäta Goa. Men det är ingen mysig lägenhet. Den ligger på övervåningen i ett rosa, rektangulärt hus utan något av den charm som typiskt goanska hus med drag av portugisisk arkitektur har. Väggarna inomhus är också rosa. Jag gillar inte rosa.

Och det är varmt. Viktigast av allt när man väljer boende är att det omges av svalkande skugga, har jag lärt mig nu. Den saknas här. Lägenheten får helt enkelt många minuspoäng. Ett stort plus är dock att på det stora taket utanför min lägenhet har grannen under gjort iordning en träningsstudio. Som också har använts till fest. Jag är ganska övertygad om att jag hade känt mig bättre till mods om jag hade trivts med mitt boende. Nu handlar det mest om att hitta strategier för att stå ut. Precis som valet av Arambol i stället för mitt hemtama Palolem var en strategi som till stor del styrdes av farhågan att sir C. skulle jobba där. Vilket jag inte ville utsätta mig för. Med tiden förstod jag att så inte var fallet. Men alternativet att flytta finns av olika anledningar ändå inte.

När jag flyttade in i mina två rum och kök fanns bara en dubbelsäng och ett litet plastskåp med hyllor i sovrummet. I det andra rummet fanns ett platsbord, en plaststol och en tv-bänk med en trasig tv på. Köket var utrustat med ett stort kylskåp med en dörr som inte gick att stänga. På den lilla köksbänken av sten stod en skitig och rostig gasspis med två lågor. Det vanliga här. Bänken har också en nedsänkt vask och en kran med kallvatten. Inga husgeråd, hyllor eller skåp. Inte ens krokar. Av någon anledning har indierna inte upptäckt fördelen, för att inte säga nödvändigheten, med dessa inredningsdetaljer. Några lampor fungerade, de flesta inte. Duschen såg ut att vara utrustad med varmvatten. Men det var en synvilla. Uppvärmningen fungerade inte. Jag upptäckte också att vattentrycket är lågt vilket i princip gör handfatet värdelöst för tvagning och tandborstning. Den ingrodda skiten efter tidigare hyresgäster har jag till viss del städat bort efter hand.

Det är vanligt att man som hyresgäst själv får skaffa det man behöver och fixa sådant som inte funkar. Oftast är det också smidigast eftersom hyresvärdar sällan har någon brådska. Min kanske mindre än många eftersom han bara sköter uthyrningen åt den släkting som äger huset och som bor någon helt annan stans. Vilket han också brukar påpeka.

“Fast du har ju ändå ansvaret och du kunde ha kollat vad som inte fungerade och behövde fixas innan jag flyttade in så hade jag sluppit komma till dig och tjata”, tänker jag. För tjatig känner jag mig på grund av hans attityd. Har i stort sett slutat att räkna med honom över huvud taget. Kylskåpet fixade han i alla fall. Och den allra nödvändigaste utrustningen för att bo här har jag köpt. Man kunde kanske tycka att saker som hyresgäster lämnar kan få vara kvar till nästa. Men vad jag förstår tar värden vad de de vill ha och säljer resten, som en liten extra bonus. Inget av ovanstående har kommit som några överraskningar direkt. Jag har ju som bekant varit i Indien förut och hyrt boende, dock inte lägenhet, för både kortare och längre tid. Och naturligtvis är inte alla hyresvärdar stöpta i samma form, även om mönstren går igen. Precis som på andra håll i världen. Ville med detta mest förmedla en bild av hur det kan vara, och hur det är för för mig. Alltid lär man sig något som man måhända kan få användning av en annan gång. Om det blir en annan gång för mig i Indien återstår att se. Att det i så fall inte blir i Arambol är jag dock säker på.