#hur dumma kan man va

[dreamyberry]

/ 2.6.23

[cowgirlodyssey]

12. December del 3

Det blev en lyckad jul:) Släkten var packade på en båt! Sedan blev det 25:e december. Kändes som näst sista avsnittet av en serie. ALLA karaktärer från ALLA säsonger kommer tillbaka, allt är kaos och man undrar hur fan kommer de lösa den här röran när det bara är ett avsnitt kvar??? Det hela börjar med att jag inte har några planer överhuvud taget. Ligger på soffan och degar. Sofia, min juristkompis, föreslår att vi ska festa på Stureplan med en tjej som har haft en trekant med Zac Efron. Det är ett otroligt frestande förslag, ?såklart?, men jag väljer istället att göra planer med bildisgänget (planer med bildisarna är alltid motsatsen till en trekant med Zac Efron. Många lebbar, många ölglas). Vi bestämmer oss för att mötas på <3Medis<3 och <3ta det därifrån<3. Sofia hänger movilligt med på första ölen för hennes Stureplankväll började senare än vad som va planerat. Ylva meddelar att hon är sjuk och Tilde säger att hon inte kan komma. Så jag, Lily och en sur Sofia springer runt på medis en måndag kväll och ber till gud att en bar ska va öppen (Lily vägrade gå till Carmen för hon och hennes kompis Hedda blev utslängda därifrån den 23e december). Vi hamnar till slut på ..... baras backe...... Fruktansvärd stämning!!! Källaren luktar röv och är typ ett fritids för 17 åringar. Hedda kommer dit. Alice och Isak komemr dit!<33 Det är konstig stämning, grupperna skär sig och ingen vill va på baras backe. En random kille sätter sig vid oss och undrar hur vi känner varandra. Ingen känner någon. :,( Sofia säger att hennes gamla kompis Malkolm (som jag dejtade lite under sommaren efter Öland) frågar om han och hans kompis får komma. Jag får en brain freeze av att tänka på alla dessa människor vid samma bord men säger ändå något i stil med "Han får väl göra vad han vill".

Fast forward till att jag vill skjuta mig själv. Drömmer om att borda på stureP med en tjej som haft trekant med Zac Efron. Vad fan som helst men inte baras backe med den sliskigase killen någonsin + alla mina underbara kompisar som inte vibar med varandra. Isak o Alice flyr snabbt fältet. Går till Carmen. SOFIA vågar lämna mig med den här snubben (Lily och Hedda är kvar tack och lov). Hedda och jag bestämmer att vi tar med oss Lily och flyr. Vi flyr till Carmen och lämnar allt bakom oss. Vafan gör det att Hedda och Lily hade spytt ner bargolvet på Carmen i förrigår? Vafan gör det om vi blir nekade? Vad fan gör man inte för att bli av med sliskiga Lundstudenter?? Vi flyr. Till Carmen. Jag hittar Alice och Isak, Lily och Hedda flyter iväg i folkhavet. Sätter sig någonannanstans. Men jag slår mig ner, känner mig trygg och lättad. Båten har gått i land. Vid min sida sitter Albin. Jag har inte sett honom sedan jag åkte till Köpenhamn. Sedan han gav mig en kärleksförklaring. Skiskade ett argt sms till honom i som han inte har svarat på - med all rätt! Slay. Men det känns bra. Kul att sitta och snacka med honom igen. Såklart.

Isaks syrra har lista på UB. Alla ska dit. Till och med Rodrigo är där. Det första som händer är att jag tappar mitt kort (eller så blir det taget på dansgolvet idk men det är december så jag blir inte ens förvånad at this point). Min mobil plingar för att en sliskig lundstudent vill att jag ska komma till häktet. Aldrig i livet. Jag tar med mig Albin ut till rökrutan och ber om förlåtelse för mitt dumma sms. Han säger att vi kan göra det enkelt. Han sträcker fram handen. (Inte mot min midja) Vi ska skaka hand. Bara vara vänner. Och vet ni vad jag gör?? Jag kysser honom ?

Vi håller på ett tag och han frågar om jag vill hem till honom men då tänker jag att fan NU är det dags att gå.

Gör planer med honom dagen efter. Han verkade inte så glad. Vi skulle ses på en öl men jag hade ju inget kort jag kunde bara swisha (osexigt som fan) så vi gick en promenad. Jag sa I'm just a girl without a card standing in front of a boy with a card asking him to hang out with me. Jag behöver inte ens ölen. Jag sover hos honom. Dagen efter sover jag hos honom igen. Sedan åker jag till Göteborg.

TMI: Vi skiljs åt på Stureplan av alla ställen? Han skickar en låt till mig: Until It's Time For You To Go, av Buffy Sainte-Marie

---------

Känns bra att avsluta inlägget här. Ska skriva en kort del 4 om Göteborg.

[iiwiiaiiwymi]

D: Hur ska vi lägga lakanet ?

E: Hon la det så här men sen tyckte hon det va för obekvämt så hon la sig så här i stället.

D: Hur fick hon plats att sova så haha, fast hon är ju rätt liten.

E: Aa liten och kåt!

D: va..?

E: INGET never mind !!

D: …

Det har varit en del konstiga sexuellt relaterade kommentarer om dig sen jag kom hit. Så klart mest från J. Det är inget nytt. Men det känns bara så konstigt att höra dem nu när vi inte är oss längre. Vet inte om det är fler än vanligt. Tycker dem kommer i varannan mening. Men det kan vara att det hört på ett annat sätt nu. Innan va det mer på skämt för vi visste att det va dig och mig det handlade om. Men när han säger det nu så låter det inte alls lika dant. Inte alls. Och jag gillar det inte. För nu när jag vet att det inte handlar om mig. Så är det som om det bara är ”allmänt” och det får dig att låta som alla killarnas favorit genom tiderna. Billig och lättfotat. Jag gillar inte det alls. Jag blev så chockad när han började säga dem. Jag tänkte. Vet han inte att vi inte är oss längre. Vet han inte hur respektlöst det här låter. Både mot henne och mig. Så nästa gång han gör det så kommer jag säga ifrån. För jag tolererar fan inte att någon drar ditt namn i smutsen. Inte ens efter allt som hänt..

Men det va när E sa den där kommentaren. Som de va något i mig som gick sönder. Rösten i mitt huvud har inte låtit mig sova sen dess. Du kan bara tänka dig vad den har sagt. MEN det spelar ingen roll. För dem har FEL! Du är inte billig och lättfotad. Du är en BRA människa. Och en respektabel kvinna som har lagt dem vanorna bakom sig. Och det VET jag!!

Och om du är kåt, det vet jag inget om. Men. Då ska jag försöka vara GLAD för din skull. För det är hälsosamt och helt normalt. Och jag hoppas bara du inte låter det ta över så du gör fler dumma misstag!! Du har inte känt det på så länge innan Karlstad. Kanske va du uttråkad och trött på mig. Behövde något nytt? Lite omväxling. Och det är helt förståeligt. Alla vet att det alltid blir sämre efter först året. Oavsett vilka man är. Det är helt normalt. Så jag har full förståelse. Och är försöker vara glad för din skull. Där emot. Om du gör det bara för att du KAN och du känner att det får dig att må bättre över dig själv (eller saker du har komplex över) av någon anledning. Så ska du veta att du är perfekt som du är. Du behöver inte andras godkännande. Och oavsett om det ”får dig. Att känna dig vackrare” så är det inte hälsosamt i längden. Lär dig att älska dig själv precis som du är. För du är så galet vacker och fin och det är fakta!!

SÅ snälla för guds skull.. gör inget dumt på fyllan.. och använd kondom!! Du har inte gjort det på SUPER länge men sätt det som ett nytt MÅSTE. För dina piller hjälper BARA mot att bli gravid INTE sjukdomar. Så snälla va rädd om dig själv och våga säga NEJ om dem inte vill använda kondom. Och låt inte kåtheten ta över. För det är efter man tänkt ”äh fuck it, orkar inte, för mycket krångel!” Eller ”fuck it det är ju så mycket skönare utan!” Som du kan få skit som du får leva med resten av livet, saker som gör att du aldrig kan ha sex igen utan att det gör brutalt ont och som kan påverka om du kan få barn eller inte sen. Och det är inte värt den lilla stunden av njutning. Så snäll. Ta hand om dig själv. Du har en lång och ljus framtid att se fram emot! Tänk på den!!

Jag vet så klart inte vad dem menar med det dem säger. Antagligen eftersom att jag brukar överreagera och över analysera allt så va det väll bara tomma ord som kommit fel. Idk. Men jag vill bara låta dig veta. Att jag försöker vara okej med tanken på att du är ”fri” och kan göra vad du vill. Och att det ända jag bryr mig om. Är din lycka. Du kanske inte vill ha mig som din pojkvän men jag vill alltid vara din vän. Och om du inte vill det heller. Så kommer du alltid kunna vända dig till mig ÄNDÅ.

Får du en sjukdom eller det gör ont och du skäms och vill inte söka hjälp och du känner ”fans helvete varför gjorde jag det!!” Snälla snälla snälla. Hör av dig till mig. Eller om du skäms för mycket.. Skriv till min mamma. Eller prata med S. Så hjälper vi dig!

Så.. testa eller ta inte droger, någonsin!! Drick med måtta!! Lär känna dina gränser!! Ha kul. Skaffa nya erfarenheter. Och nya minnen. Men nya människor. Men använd ALLTID kondom! och viktigast av allt. Va ALDRIG ensam!!!! Åk INTE hem till främmande killar utan att folk vet vart du är och du har en laddad mobil. För du känner INTE dem. Dem kan vara vem fan som helst. Så våga säga NEJ om du har druckit eller känner dig konstig. Ta inga onödiga risker!! Det är både roligare och mer äkta om ni är nyktra!!

Det är inte värt det. Du är ung. Och vacker. Du kommer få miljoner fler tillfällen. Du har inte bråttom. Så kasta inte ut dig själv som ett fiskespö. Tänk efter noga och och ta inga onödig risker. Och vaaaaa tydlig. Sluuuuta teasaaa killar. Det slutar sällan bra!!

Du är. Vad du. Gör dig till.

Gör Nya E till något som du kan vara stolt över.

(Är så glad att jag slapp säga de här till dig. För du hade slagit mig så hårt. Och sagt att allt jag säger nu är helt fel. Att jag pappa predikar och inte har med det att göra och att jag bryr mig om saker jag ska ge fan i. För vi inte är tsm längre och att du gör vad du vill och sen hade du antagligen skrikit på mig) 😅

Men! Nu vet du vad jag har legat och tänkt på hela natten i den obekväma soffan 💁🏽‍♂️😆

[dirbyagnesvarda]

.

[sagittariusboyfriend]

nu har jag tillåtit någon annan att få tycka om mig. att sova med mig. och det känns fel och tungt. går emot mina egna känslor men någon vill vara med mig i alla fall. vill inte riktigt själv. har inget emot att ha en varm kropp nära mig men… det är fel människa. kan inte sluta tänka på det. men någon slags närhet erbjuder han i alla fall. har verkligen nekat mig själv det under så lång tid. sånt man gör när man är committed till någon. men hur skulle jag kunna veta att nothing really was there. alltså. fuck. känner mig sårad och tom och ledsen. hatar detta. tänk om jag bara kunde få känna starka känslor för någon som vågade känna det tillbaka någon gång. hela min kropp och mitt dumma jävla idiothjärta längtar efter v. alltså… jag är precis HÄR. vad jag än sagt och vad jag än visat för försvarsmekanismer så har jag varit precis här hela tiden. blir inte klok på mixade signaler. bara va med mig. det värsta som kan hända är att jag tycker om dig. du sa ju att det kunde bli vi. gråter över det varje gång jag tar en cigg klockan ett på natten, varje gång countrymusiken kommer på min spotifylista. måste ta bort dom. men… jag är precis här. och jag står ut med mycket. har jag alltid gjort. snälla kasta inte bort det

[brucestanley1]

Trofésamlaren

Tishoko anammar talibansk kultur där man skär huvudet av sina offer vilket bevaras som en trofé

Till mångas glädje och någras förtret så skall jag nu publicera en säregen historia vilket utspelar sig i de lilla pittoreska Uddevalla där förövaren Ahmed, Tishko Shabaz född den 11 januari 1997 dräper sin tidigare sambo, Wilma Andersson och bevarar hennes huvud likt en trofé.

För att få en förståelse i vad som hänt så kommer jag att korta ner händelseförloppet varpå dom som efterfrågar fler detaljer hänvisas till de förundersökningsmaterial som återfinns vid fotnoten av inlägget.

Mordplatsen

Vi börjar med anmälan som gjordes per telefon av Andersson, Linda Kristina 2019-11-17 klockan 17:34 till Hans Köning

HÄNDELSEN (polisrapport)

Wilma har bott hos sin pojkvän Shabaz Tishko på Göteborgsvägen 23C i Uddevalla. De har till och från gjort slut. Wilma har uttalat suicidtankar och enligt anmälaren Linda har hon vid ett tillfälle, när de gjort slut, försökt att hänga sig på vinden. Detta försök avbröts av pojkvännen.

Enligt pojkvännen hade han och Wilma ett gräl torsdagen den 14 november vilket mynnade ut i att bägge lämnade hemmet. Sedan dess är Wilma försvunnen och har inte hörts av. Ingen av Lindas närmsta bekantskapskrets vet var hon är och de har heller inte hört något från henne. Bägge vårdnadshavarna söker efter Wilma.

Wilma har en mobiltelefon, men denna är avstängd. Wilma har alltid haft för vana att höra av sig till Linda när det har varit oroligt i hennes förhållande med pojkvännen. Denna gång har hon inte hört av sig, vilket framkallat stor oro hos Linda.

Ett två minuter långt samtal till Tishko från region ledningscentralen (RLC) den 17 november klockan 15:36, i samband med att Markus Karlsson som är pappa till Wilma anmäler henne försvunnen.

RLC – fet stil Tishko – normal stil

-Tishko. -Hej pratar jag med Shabaz? -Öh, Tishko. -Tishko, ja, hej jag ringer från polisen, Jasmine heter jag. -Okej -Hej, vi har en Marcus Karlsson här som är pappa till Wilma Andersson och är jätteorolig för sin dotter för att hon inte svara när han ringer. -Ja? -Vet du möjligtvis var hon finns någonstans? -Eh, hon är mitt ex och vi gjorde slut i torsdags och jag vet inte var hon är nu. -Du har inte hört något ifrån henne sen i torsdags? -Nä. -Nä, okej, då förstår jag. Hennes telefon är avstängd där nämligen så vi fick ditt telefonnummer från Marcus så då vet vi att hon inte är hemma hos dig i alla fall? -Nä, jag inte (ohörbart) hennes nummer faktiskt. -Å du har inte hört någonting från henne sen i torsdags och hon sa ingenting vart hon drog nånstans? -Nej vi hade ett stort gräl å ja vi grät lite grann å så och så gick hon iväg. -Ja okej och sen har du inte hört nånting? -Ja, asså Marcus har ringt en massa gånger men jag har inte lust att prata med honom om jag ska vara ärlig. -Nej, de klart. Det är upp till dig om du vill svara eller inte det är inget konstigt alls det var mest det att vi fick ditt telefonnummer å så tänkte vi att du inte orkar prata med hennes pappa det kan vi förstå också därför ringer vi och kollar så hon inte sitter hemma hos dig eller nått sånt där då vet vi att hon inte är där så vi får fortsätta leta helt enkelt men skulle du få kontakt med henne så får du jättegärna ta kontakt med Marcus. -Med Marcus då? -Ja, du kan ringa till Marcus eller skicka ett sms till honom om det är så att hon skulle höra av sig till dig för då hör han av sig till oss för vi har en kontakt med honom. -Tack så mycket. -Tack själv, hej då.

 Samma dag kl.16.28 samtal två från RLC till Tishko, vilket varar i lite drygt tre minuter.

-Tishko. -Hej det var Jasmine från polisen igen. -Hallå! -Hej. Du vi fick pratat lite med Wilmas mamma här och hon berättade att någon gång som ni hade gjort slut som hon hade gått upp på vinden och försökt hänga sig. -Ja då ringde jag hennes pappa. -Ja? -Så kom han där. -Å hämtade henne där. Du har ingen möjlighet att gå upp och kolla på vinden så att det inte är så att hon är där igen. -Äh…det kan jag göra faktiskt, men jag tror inte att hon är dö, hon var arg när hon gick så. -Hon var arg när hon gick ja. Tog hon med sig sina grejer eller tog hon bara sin telefon och gick? -Hon tog sin handväska, kläder, smink och telefonen så kla, hon tog allting nästan. -Ja. -Men alltså det hon kunde bära så. -Ja, men det är jättegulligt där. Då kan vi utesluta det i alla fall. -Jag hoppas i alla fall inte. -Det får vi inte hoppas men de. Vi har jagat runt här. -Kan inte ni… alltså avstängd sa ni? -Ja den är ju de, vi kan inte göra någonting med den telefonen, vi får inte nån kontakt alls. -Hennes vänner å sånt då? -Vi har ringt runt bland dem eller Marcus har kollat med äh, det var nån som bodde i Uddevalla, nån i Stenungsund där och sen men hon verkar inte va nånstans dessvärre (ohörbart). -Du vet (ohörbart) vi har gjort slut tusen gånger och den här gången var det på riktigt. -Ja, var det du som gjorde slut? -Ja, vi grät. Det var jag som fick ta tag i det ja- -Ja. -Hon är inte här. -Ja det var väl skönt. -Jag ska kolla andra sidan också. -Det var jättesnällt av dig. -Nej de klart, hoppas ni hittar henne…nej. -Det var tomt där också? -Jajamen! -Det var skönt i alla fall. -Ja, hoppas ni hittar henne. -Det hoppas vi med. -(ohörbart) hon är lite dramatisk. -Ja, nej vi får hoppas att hon är och surar nånstans. -Ja, hon kanske är hos nån kille. Hon hota mig med det en massa ganger. -Ja, hon har säkert vänner som inte hennes mamma och pappa vet om också så vi får hoppas på det helt enkelt, tack för hjälpen så länge Tishko. -Tack själv. -Tack, hej.

Ovanstående två samtal åskådliggör nog mer om förövaren Tishkos personlighet än vad hela utredningen kommer till att utvisa. Det är med en förslagenhet som han utger sig för att vara behjälplig samtidigt som han låter sig meddela om en önskan till att finna henne, och detta trots sin trofé som varo ordentligt inlindad i folie och plast, vilket placerats i en kabinväska.

Fynd av kroppsdel (polisrapport)

Torsdagen den 28 november 2019 skulle det under eftermiddagen ske ett sök med en specialutbildad, renodlad likhund, i lägenheten.

Då vi kommer till lägenheten den dagen kl.11.30 möttes vi direkt av en specifik lukt då vi öppnade dörren till lägenheten. Lukten kunde efter ett visst letande lokaliseras till garderob nr 3 i sovrummet.

På översta hyllan låg en svart cabinväska som funnits där sedan första

undersökningsdagen. Väskan låg på ett mönstrat tyg och längst fram på hyllplanet stod en träskylt med inbränd text THUG LIFE och ett ansiktsporträtt. En rödaktig vätska hade sipprat ut och hamnat på tyget som väskan stod på. I samråd med kommissarie Sten-Rune Timmersjö kom vi överens om att ta ned väskan efter det att likhunden sökt av lägenheten. Detta för att isolera doftmängden så att doftbilden inte skulle bli för stark för likhunden och på så sätt störa dess arbete.

Garderobsdörren stängdes.

Väskan är en svart cabinväska på hjul som såg använda ut. Väskan hade alla dragkedjor igendragna. Från väskans övre högra hörn/kant sipprade röd vätska ut. Väskan öppnades och det som då syntes var ett ovalt paket gjort av packtejp och aluminiumfolie, ett ljusgrått/vitt gosedjur, ett svart klädesplagg och en träbit som låg längs med ena långsidan. Läckaget kom från det avlånga paketets ena kortsida.

Ingenting i väskan packades upp/hanterades. Väskan stängdes igen.

  Ett SMS från Wilma till Tishko 20219-01-02 kl 09:44 ( se aktbilaga 124 sidan 30 )

Kommer inte göra dig missnöjd ta den möjligheten och det finns inga problem kvar. Gör ja något litet fel ja är borta ja svär på mina bröder. Och ja svär på mina bröder ja kmr hålla min lydnad totalt hela tiden. Allt för dig och mig. Jag älskar dig. För våran tid och kärleks skull. Du kommer älska när jag lyder dig så sexigt och med sån fokus och respekt. Svär Tishko du kommer inte ångra dig. Ge det ett försök en möjlighet det är värt det jag svär på mina bröder. Jag kommer inte göra dig besviken. Jag ska göra dig stolt Jag är din lilla prinsessa och du är min gud min man mitt allt Ett försök en möjlighet som ändrar allt jag har svärt på mina bröder nu jag ska ha 100%lydnad mot dig och det ordet håller jag tills döden skiljer oss åt. Tycker du ja misslyckas ja håller tyst och är borta för alltid. Men låt mig ge dig min lydnad först och få dig att inse att allt kommer lösa sig för jag lyssnar och lyder dig endast dig. Bli min och ge oss en möjlighet att inte ta våran kärlek ifrån varandra när det finns lösningar på det stora min totala lydnad. Då är allt löst. Säg bara ja så är resten upp till mig älskling som sagt jag har svurit på mina bröders död och liv att jag har den tills döden skiljer oss åt och att jag inte kommer göra dig besviken. Svär på dom tro mig jag håller mitt stora ord ge det en möjlighet du kommer inte ångra dig. Säg ja älskling. Det finns inget att förlora. Eftersom ja har min totala lydnad så är det värt allt.

SMS från Wilma till Tishko 2019-06-29 kl 22:18: ( se aktbilaga 124 sidan 32 )

jag ber om ursäkt för mitt sätt att utrycka min svartsjuka på det var jätte fel och jag är ledsen för det. Förlåt. Jag lovar att inte låta min svartsjuka gå ut på det sättet nånsin igen. Jag gjorde bort mig och jag ångrar det mer än något annat. Jag älskar dig och jag hoppas du kan förlåta mig för mitt dumma fel. För mig kan inget komma emellan oss du är allt för mig oavsett vad hoppas du känner samma sak och kan förlåta mig för hur jag uppträde. Du förtjänar mer än en ursäkt… jag vet det. Du är fantastiskt och underbar på alla möjliga sätt de 2 anledningar varför jag älskar dig mer än någon annan och otroligt mycket. Om min svartsjuka kan förstöra så för oss så jag förlorar dig så vet du att det kommer skärpas. Du är för betydelsefull för mig. Du är inte bara en otroligt fin man utan tvekan utan även en fantastisk bästvän den bästa och det kärleksfullaste familj man kan få eller ens drömma om. Du Tishko Shabaz Ahmed är den ända Jag älskar på ett sånt starkt sätt på den ända Jag verkligen kan säga allt till och kan känna mig som tryggast vid och du får mig känna mig speciell genom att vara min för att jag får en sån ära. Jag kan skriva romaner,böcker, dikter om varför jag älskar en sån unik underbar fin man som dig. I love u and i’m more than sorry….hoppas du vill ha en operfekt tjej som mig… men jag kommer alltid bry mig om dig och älska dig mer än vad någon kan älska någon just för du är du för mig och jag kommer inte reagera så nånsin igen. Jag var pinsam och jag skäms över mitt uppträdande mot dig. Det händer inte igen jag tillåter inte mig själv till något liknande igen. Förlåt verkligen jag menar det från botten av mitt hjärta till dig.

Efter att läst igenom förundersökningen så får man ta del av Tishkos skrämmande läggning där han minst sagt är kontrollerande. Han ser till att ha GPS positionering på Wilma så att han kan följa henne i vartenda steg. När Wilma vid något tillfälle yppade att hennes systers tvååriga son var värdens sötaste så blev Tishko arg och menade på att hon minsann skulle tycka att han var värdens sötaste. Wilma dög aldrig som hon var. Hon tvingades ständigt bära smink – även då hon sov. Hon fick heller inte umgås med vem hon ville – helst så skulle hon inte umgås med någon alls. Inte ens med hennes släkt. Att deras förhållande även resulterade i Wilmas sexuella debut bekom föga Tishko utan han pressade henne till att tillfredsställa hans sjuka böjelse till allt ifrån gruppsex till strypsex. Vid något tillfälle så hade han övertalat Wilma till ha med sig sin femtonåriga vän varpå hon blev ombedd att stå i hallen och titta på medan han förlustade sig på henne, vilket hon givetvis inte förmådde varpå hon begav sig in i sovrummet för att där tvingas lyssna på akten.

Trotts Tishkos idoga försök till att göra rent hus så gick inte spåren att städa bort.

Tishko var extremt svartsjuk – och då menar jag måttlöst svartsjuk. Det framkommer i förundersökningen att Wilma anförtrott sin syster genom att berätta om en händelse där dom varit ute med kompisar och möts av en bil som tutat, vilket föranledde att Tishko blivit arg och inte pratat med henne. Dagen efter så hade han tagit tag i henne och förklarat att hon har skyldighet till att förklara varför en bil tutat på henne. Svinet blir upprörd över att en bil tutar medan han själv rättfärdigar sig till att ligga med Wilmas vänner samtidigt som hon tvingas höra på.

Min spontana slutsats är Wilmas älskandes tvång till en bostad. Hon hade visserligen föräldrar men dessa varo icke intresserade av att husera sin avkomma, varpå Wilma var helt beroende till att sova med sin fiende. Vid något tillfälle så ringde hon till sin mor och vädjade om bostad men denne ignorerade sin dotters önskan, varpå hon ytterligare tvingas mottaga hugg och slag – en gång så kraftigt att hon svimmade. Icke att förglömma är även den psykiska pressen – för att citera en av uppgiftslämnarna då denne redogör för vad Tishko sagt. “Du ska uppföra dig på ett visst sätt framför andra. Du skall veta din plats. Jag skall veta att du skall verka som den perfektaste och snällaste flickvännen framför andra”.

Rekommenderad läsning. Förhör med kriminalvårdens Fredrik Lundgren som jobbar på häktet där Tishko sitter varpå han anförtror denne anmärkningsvärda detaljer. Bilaga FUP Del 5, sid 787 & 791.

Gärningsmannens Tishko förhör börjar i bilaga FUP Del 5, sid 850, och jag rekommenderar verkligen att dessa läses då han trotts sin grova gärning anammar tystnadskulturen i nästintill vartenda förhör.

För att kunna ta del av dokumenten, vänligen sätt markören över dessa och klicka.

Dagboksblad, Häktningsframställan, Stämningsansökan

FUP Del 1 av 5, FUP Del 2 av 5, FUP Del 3 av 5

FUP Del 4 av 5, FUP Del 5 av 4, Segment SMS-Trafik

Inlägget Trofésamlaren dök först upp på Jonehrsson.se.

from Jonehrsson.se https://jonehrsson.se/trofesamlaren/ from Jon Ehrsson https://jonehrsson.tumblr.com/post/619717948304670720

[deidramonika2]

Trofésamlaren

Tishoko anammar talibansk kultur där man skär huvudet av sina offer vilket bevaras som en trofé

Till mångas glädje och någras förtret så skall jag nu publicera en säregen historia vilket utspelar sig i de lilla pittoreska Uddevalla där förövaren Ahmed, Tishko Shabaz född den 11 januari 1997 dräper sin tidigare sambo, Wilma Andersson och bevarar hennes huvud likt en trofé.

För att få en förståelse i vad som hänt så kommer jag att korta ner händelseförloppet varpå dom som efterfrågar fler detaljer hänvisas till de förundersökningsmaterial som återfinns vid fotnoten av inlägget.

Mordplatsen

Vi börjar med anmälan som gjordes per telefon av Andersson, Linda Kristina 2019-11-17 klockan 17:34 till Hans Köning

HÄNDELSEN (polisrapport)

Wilma har bott hos sin pojkvän Shabaz Tishko på Göteborgsvägen 23C i Uddevalla. De har till och från gjort slut. Wilma har uttalat suicidtankar och enligt anmälaren Linda har hon vid ett tillfälle, när de gjort slut, försökt att hänga sig på vinden. Detta försök avbröts av pojkvännen.

Enligt pojkvännen hade han och Wilma ett gräl torsdagen den 14 november vilket mynnade ut i att bägge lämnade hemmet. Sedan dess är Wilma försvunnen och har inte hörts av. Ingen av Lindas närmsta bekantskapskrets vet var hon är och de har heller inte hört något från henne. Bägge vårdnadshavarna söker efter Wilma.

Wilma har en mobiltelefon, men denna är avstängd. Wilma har alltid haft för vana att höra av sig till Linda när det har varit oroligt i hennes förhållande med pojkvännen. Denna gång har hon inte hört av sig, vilket framkallat stor oro hos Linda.

Ett två minuter långt samtal till Tishko från region ledningscentralen (RLC) den 17 november klockan 15:36, i samband med att Markus Karlsson som är pappa till Wilma anmäler henne försvunnen.

RLC – fet stil Tishko – normal stil

-Tishko. -Hej pratar jag med Shabaz? -Öh, Tishko. -Tishko, ja, hej jag ringer från polisen, Jasmine heter jag. -Okej -Hej, vi har en Marcus Karlsson här som är pappa till Wilma Andersson och är jätteorolig för sin dotter för att hon inte svara när han ringer. -Ja? -Vet du möjligtvis var hon finns någonstans? -Eh, hon är mitt ex och vi gjorde slut i torsdags och jag vet inte var hon är nu. -Du har inte hört något ifrån henne sen i torsdags? -Nä. -Nä, okej, då förstår jag. Hennes telefon är avstängd där nämligen så vi fick ditt telefonnummer från Marcus så då vet vi att hon inte är hemma hos dig i alla fall? -Nä, jag inte (ohörbart) hennes nummer faktiskt. -Å du har inte hört någonting från henne sen i torsdags och hon sa ingenting vart hon drog nånstans? -Nej vi hade ett stort gräl å ja vi grät lite grann å så och så gick hon iväg. -Ja okej och sen har du inte hört nånting? -Ja, asså Marcus har ringt en massa gånger men jag har inte lust att prata med honom om jag ska vara ärlig. -Nej, de klart. Det är upp till dig om du vill svara eller inte det är inget konstigt alls det var mest det att vi fick ditt telefonnummer å så tänkte vi att du inte orkar prata med hennes pappa det kan vi förstå också därför ringer vi och kollar så hon inte sitter hemma hos dig eller nått sånt där då vet vi att hon inte är där så vi får fortsätta leta helt enkelt men skulle du få kontakt med henne så får du jättegärna ta kontakt med Marcus. -Med Marcus då? -Ja, du kan ringa till Marcus eller skicka ett sms till honom om det är så att hon skulle höra av sig till dig för då hör han av sig till oss för vi har en kontakt med honom. -Tack så mycket. -Tack själv, hej då.

 Samma dag kl.16.28 samtal två från RLC till Tishko, vilket varar i lite drygt tre minuter.

-Tishko. -Hej det var Jasmine från polisen igen. -Hallå! -Hej. Du vi fick pratat lite med Wilmas mamma här och hon berättade att någon gång som ni hade gjort slut som hon hade gått upp på vinden och försökt hänga sig. -Ja då ringde jag hennes pappa. -Ja? -Så kom han där. -Å hämtade henne där. Du har ingen möjlighet att gå upp och kolla på vinden så att det inte är så att hon är där igen. -Äh…det kan jag göra faktiskt, men jag tror inte att hon är dö, hon var arg när hon gick så. -Hon var arg när hon gick ja. Tog hon med sig sina grejer eller tog hon bara sin telefon och gick? -Hon tog sin handväska, kläder, smink och telefonen så kla, hon tog allting nästan. -Ja. -Men alltså det hon kunde bära så. -Ja, men det är jättegulligt där. Då kan vi utesluta det i alla fall. -Jag hoppas i alla fall inte. -Det får vi inte hoppas men de. Vi har jagat runt här. -Kan inte ni… alltså avstängd sa ni? -Ja den är ju de, vi kan inte göra någonting med den telefonen, vi får inte nån kontakt alls. -Hennes vänner å sånt då? -Vi har ringt runt bland dem eller Marcus har kollat med äh, det var nån som bodde i Uddevalla, nån i Stenungsund där och sen men hon verkar inte va nånstans dessvärre (ohörbart). -Du vet (ohörbart) vi har gjort slut tusen gånger och den här gången var det på riktigt. -Ja, var det du som gjorde slut? -Ja, vi grät. Det var jag som fick ta tag i det ja- -Ja. -Hon är inte här. -Ja det var väl skönt. -Jag ska kolla andra sidan också. -Det var jättesnällt av dig. -Nej de klart, hoppas ni hittar henne…nej. -Det var tomt där också? -Jajamen! -Det var skönt i alla fall. -Ja, hoppas ni hittar henne. -Det hoppas vi med. -(ohörbart) hon är lite dramatisk. -Ja, nej vi får hoppas att hon är och surar nånstans. -Ja, hon kanske är hos nån kille. Hon hota mig med det en massa ganger. -Ja, hon har säkert vänner som inte hennes mamma och pappa vet om också så vi får hoppas på det helt enkelt, tack för hjälpen så länge Tishko. -Tack själv. -Tack, hej.

Ovanstående två samtal åskådliggör nog mer om förövaren Tishkos personlighet än vad hela utredningen kommer till att utvisa. Det är med en förslagenhet som han utger sig för att vara behjälplig samtidigt som han låter sig meddela om en önskan till att finna henne, och detta trots sin trofé som varo ordentligt inlindad i folie och plast, vilket placerats i en kabinväska.

Fynd av kroppsdel (polisrapport)

Torsdagen den 28 november 2019 skulle det under eftermiddagen ske ett sök med en specialutbildad, renodlad likhund, i lägenheten.

Då vi kommer till lägenheten den dagen kl.11.30 möttes vi direkt av en specifik lukt då vi öppnade dörren till lägenheten. Lukten kunde efter ett visst letande lokaliseras till garderob nr 3 i sovrummet.

På översta hyllan låg en svart cabinväska som funnits där sedan första

undersökningsdagen. Väskan låg på ett mönstrat tyg och längst fram på hyllplanet stod en träskylt med inbränd text THUG LIFE och ett ansiktsporträtt. En rödaktig vätska hade sipprat ut och hamnat på tyget som väskan stod på. I samråd med kommissarie Sten-Rune Timmersjö kom vi överens om att ta ned väskan efter det att likhunden sökt av lägenheten. Detta för att isolera doftmängden så att doftbilden inte skulle bli för stark för likhunden och på så sätt störa dess arbete.

Garderobsdörren stängdes.

Väskan är en svart cabinväska på hjul som såg använda ut. Väskan hade alla dragkedjor igendragna. Från väskans övre högra hörn/kant sipprade röd vätska ut. Väskan öppnades och det som då syntes var ett ovalt paket gjort av packtejp och aluminiumfolie, ett ljusgrått/vitt gosedjur, ett svart klädesplagg och en träbit som låg längs med ena långsidan. Läckaget kom från det avlånga paketets ena kortsida.

Ingenting i väskan packades upp/hanterades. Väskan stängdes igen.

  Ett SMS från Wilma till Tishko 20219-01-02 kl 09:44 ( se aktbilaga 124 sidan 30 )

Kommer inte göra dig missnöjd ta den möjligheten och det finns inga problem kvar. Gör ja något litet fel ja är borta ja svär på mina bröder. Och ja svär på mina bröder ja kmr hålla min lydnad totalt hela tiden. Allt för dig och mig. Jag älskar dig. För våran tid och kärleks skull. Du kommer älska när jag lyder dig så sexigt och med sån fokus och respekt. Svär Tishko du kommer inte ångra dig. Ge det ett försök en möjlighet det är värt det jag svär på mina bröder. Jag kommer inte göra dig besviken. Jag ska göra dig stolt Jag är din lilla prinsessa och du är min gud min man mitt allt Ett försök en möjlighet som ändrar allt jag har svärt på mina bröder nu jag ska ha 100%lydnad mot dig och det ordet håller jag tills döden skiljer oss åt. Tycker du ja misslyckas ja håller tyst och är borta för alltid. Men låt mig ge dig min lydnad först och få dig att inse att allt kommer lösa sig för jag lyssnar och lyder dig endast dig. Bli min och ge oss en möjlighet att inte ta våran kärlek ifrån varandra när det finns lösningar på det stora min totala lydnad. Då är allt löst. Säg bara ja så är resten upp till mig älskling som sagt jag har svurit på mina bröders död och liv att jag har den tills döden skiljer oss åt och att jag inte kommer göra dig besviken. Svär på dom tro mig jag håller mitt stora ord ge det en möjlighet du kommer inte ångra dig. Säg ja älskling. Det finns inget att förlora. Eftersom ja har min totala lydnad så är det värt allt.

SMS från Wilma till Tishko 2019-06-29 kl 22:18: ( se aktbilaga 124 sidan 32 )

jag ber om ursäkt för mitt sätt att utrycka min svartsjuka på det var jätte fel och jag är ledsen för det. Förlåt. Jag lovar att inte låta min svartsjuka gå ut på det sättet nånsin igen. Jag gjorde bort mig och jag ångrar det mer än något annat. Jag älskar dig och jag hoppas du kan förlåta mig för mitt dumma fel. För mig kan inget komma emellan oss du är allt för mig oavsett vad hoppas du känner samma sak och kan förlåta mig för hur jag uppträde. Du förtjänar mer än en ursäkt… jag vet det. Du är fantastiskt och underbar på alla möjliga sätt de 2 anledningar varför jag älskar dig mer än någon annan och otroligt mycket. Om min svartsjuka kan förstöra så för oss så jag förlorar dig så vet du att det kommer skärpas. Du är för betydelsefull för mig. Du är inte bara en otroligt fin man utan tvekan utan även en fantastisk bästvän den bästa och det kärleksfullaste familj man kan få eller ens drömma om. Du Tishko Shabaz Ahmed är den ända Jag älskar på ett sånt starkt sätt på den ända Jag verkligen kan säga allt till och kan känna mig som tryggast vid och du får mig känna mig speciell genom att vara min för att jag får en sån ära. Jag kan skriva romaner,böcker, dikter om varför jag älskar en sån unik underbar fin man som dig. I love u and i’m more than sorry….hoppas du vill ha en operfekt tjej som mig… men jag kommer alltid bry mig om dig och älska dig mer än vad någon kan älska någon just för du är du för mig och jag kommer inte reagera så nånsin igen. Jag var pinsam och jag skäms över mitt uppträdande mot dig. Det händer inte igen jag tillåter inte mig själv till något liknande igen. Förlåt verkligen jag menar det från botten av mitt hjärta till dig.

Efter att läst igenom förundersökningen så får man ta del av Tishkos skrämmande läggning där han minst sagt är kontrollerande. Han ser till att ha GPS positionering på Wilma så att han kan följa henne i vartenda steg. När Wilma vid något tillfälle yppade att hennes systers tvååriga son var värdens sötaste så blev Tishko arg och menade på att hon minsann skulle tycka att han var värdens sötaste. Wilma dög aldrig som hon var. Hon tvingades ständigt bära smink – även då hon sov. Hon fick heller inte umgås med vem hon ville – helst så skulle hon inte umgås med någon alls. Inte ens med hennes släkt. Att deras förhållande även resulterade i Wilmas sexuella debut bekom föga Tishko utan han pressade henne till att tillfredsställa hans sjuka böjelse till allt ifrån gruppsex till strypsex. Vid något tillfälle så hade han övertalat Wilma till ha med sig sin femtonåriga vän varpå hon blev ombedd att stå i hallen och titta på medan han förlustade sig på henne, vilket hon givetvis inte förmådde varpå hon begav sig in i sovrummet för att där tvingas lyssna på akten.

Trotts Tishkos idoga försök till att göra rent hus så gick inte spåren att städa bort.

Tishko var extremt svartsjuk – och då menar jag måttlöst svartsjuk. Det framkommer i förundersökningen att Wilma anförtrott sin syster genom att berätta om en händelse där dom varit ute med kompisar och möts av en bil som tutat, vilket föranledde att Tishko blivit arg och inte pratat med henne. Dagen efter så hade han tagit tag i henne och förklarat att hon har skyldighet till att förklara varför en bil tutat på henne. Svinet blir upprörd över att en bil tutar medan han själv rättfärdigar sig till att ligga med Wilmas vänner samtidigt som hon tvingas höra på.

Min spontana slutsats är Wilmas älskandes tvång till en bostad. Hon hade visserligen föräldrar men dessa varo icke intresserade av att husera sin avkomma, varpå Wilma var helt beroende till att sova med sin fiende. Vid något tillfälle så ringde hon till sin mor och vädjade om bostad men denne ignorerade sin dotters önskan, varpå hon ytterligare tvingas mottaga hugg och slag – en gång så kraftigt att hon svimmade. Icke att förglömma är även den psykiska pressen – för att citera en av uppgiftslämnarna då denne redogör för vad Tishko sagt. “Du ska uppföra dig på ett visst sätt framför andra. Du skall veta din plats. Jag skall veta att du skall verka som den perfektaste och snällaste flickvännen framför andra”.

Rekommenderad läsning. Förhör med kriminalvårdens Fredrik Lundgren som jobbar på häktet där Tishko sitter varpå han anförtror denne anmärkningsvärda detaljer. Bilaga FUP Del 5, sid 787 & 791.

Gärningsmannens Tishko förhör börjar i bilaga FUP Del 5, sid 850, och jag rekommenderar verkligen att dessa läses då han trotts sin grova gärning anammar tystnadskulturen i nästintill vartenda förhör.

För att kunna ta del av dokumenten, vänligen sätt markören över dessa och klicka.

Dagboksblad, Häktningsframställan, Stämningsansökan

FUP Del 1 av 5, FUP Del 2 av 5, FUP Del 3 av 5

FUP Del 4 av 5, FUP Del 5 av 4, Segment SMS-Trafik

Inlägget Trofésamlaren dök först upp på Jonehrsson.se.

from https://jonehrsson.se/trofesamlaren/

from Jon Ehrsson - Blog https://jonehrsson.weebly.com/blog/trofesamlaren

[jonehrsson]

Trofésamlaren

Tishoko anammar talibansk kultur där man skär huvudet av sina offer vilket bevaras som en trofé

Till mångas glädje och någras förtret så skall jag nu publicera en säregen historia vilket utspelar sig i de lilla pittoreska Uddevalla där förövaren Ahmed, Tishko Shabaz född den 11 januari 1997 dräper sin tidigare sambo, Wilma Andersson och bevarar hennes huvud likt en trofé.

För att få en förståelse i vad som hänt så kommer jag att korta ner händelseförloppet varpå dom som efterfrågar fler detaljer hänvisas till de förundersökningsmaterial som återfinns vid fotnoten av inlägget.

Mordplatsen

Vi börjar med anmälan som gjordes per telefon av Andersson, Linda Kristina 2019-11-17 klockan 17:34 till Hans Köning

HÄNDELSEN (polisrapport)

Wilma har bott hos sin pojkvän Shabaz Tishko på Göteborgsvägen 23C i Uddevalla. De har till och från gjort slut. Wilma har uttalat suicidtankar och enligt anmälaren Linda har hon vid ett tillfälle, när de gjort slut, försökt att hänga sig på vinden. Detta försök avbröts av pojkvännen.

Enligt pojkvännen hade han och Wilma ett gräl torsdagen den 14 november vilket mynnade ut i att bägge lämnade hemmet. Sedan dess är Wilma försvunnen och har inte hörts av. Ingen av Lindas närmsta bekantskapskrets vet var hon är och de har heller inte hört något från henne. Bägge vårdnadshavarna söker efter Wilma.

Wilma har en mobiltelefon, men denna är avstängd. Wilma har alltid haft för vana att höra av sig till Linda när det har varit oroligt i hennes förhållande med pojkvännen. Denna gång har hon inte hört av sig, vilket framkallat stor oro hos Linda.

Ett två minuter långt samtal till Tishko från region ledningscentralen (RLC) den 17 november klockan 15:36, i samband med att Markus Karlsson som är pappa till Wilma anmäler henne försvunnen.

RLC – fet stil Tishko – normal stil

-Tishko. -Hej pratar jag med Shabaz? -Öh, Tishko. -Tishko, ja, hej jag ringer från polisen, Jasmine heter jag. -Okej -Hej, vi har en Marcus Karlsson här som är pappa till Wilma Andersson och är jätteorolig för sin dotter för att hon inte svara när han ringer. -Ja? -Vet du möjligtvis var hon finns någonstans? -Eh, hon är mitt ex och vi gjorde slut i torsdags och jag vet inte var hon är nu. -Du har inte hört något ifrån henne sen i torsdags? -Nä. -Nä, okej, då förstår jag. Hennes telefon är avstängd där nämligen så vi fick ditt telefonnummer från Marcus så då vet vi att hon inte är hemma hos dig i alla fall? -Nä, jag inte (ohörbart) hennes nummer faktiskt. -Å du har inte hört någonting från henne sen i torsdags och hon sa ingenting vart hon drog nånstans? -Nej vi hade ett stort gräl å ja vi grät lite grann å så och så gick hon iväg. -Ja okej och sen har du inte hört nånting? -Ja, asså Marcus har ringt en massa gånger men jag har inte lust att prata med honom om jag ska vara ärlig. -Nej, de klart. Det är upp till dig om du vill svara eller inte det är inget konstigt alls det var mest det att vi fick ditt telefonnummer å så tänkte vi att du inte orkar prata med hennes pappa det kan vi förstå också därför ringer vi och kollar så hon inte sitter hemma hos dig eller nått sånt där då vet vi att hon inte är där så vi får fortsätta leta helt enkelt men skulle du få kontakt med henne så får du jättegärna ta kontakt med Marcus. -Med Marcus då? -Ja, du kan ringa till Marcus eller skicka ett sms till honom om det är så att hon skulle höra av sig till dig för då hör han av sig till oss för vi har en kontakt med honom. -Tack så mycket. -Tack själv, hej då.

 Samma dag kl.16.28 samtal två från RLC till Tishko, vilket varar i lite drygt tre minuter.

-Tishko. -Hej det var Jasmine från polisen igen. -Hallå! -Hej. Du vi fick pratat lite med Wilmas mamma här och hon berättade att någon gång som ni hade gjort slut som hon hade gått upp på vinden och försökt hänga sig. -Ja då ringde jag hennes pappa. -Ja? -Så kom han där. -Å hämtade henne där. Du har ingen möjlighet att gå upp och kolla på vinden så att det inte är så att hon är där igen. -Äh…det kan jag göra faktiskt, men jag tror inte att hon är dö, hon var arg när hon gick så. -Hon var arg när hon gick ja. Tog hon med sig sina grejer eller tog hon bara sin telefon och gick? -Hon tog sin handväska, kläder, smink och telefonen så kla, hon tog allting nästan. -Ja. -Men alltså det hon kunde bära så. -Ja, men det är jättegulligt där. Då kan vi utesluta det i alla fall. -Jag hoppas i alla fall inte. -Det får vi inte hoppas men de. Vi har jagat runt här. -Kan inte ni… alltså avstängd sa ni? -Ja den är ju de, vi kan inte göra någonting med den telefonen, vi får inte nån kontakt alls. -Hennes vänner å sånt då? -Vi har ringt runt bland dem eller Marcus har kollat med äh, det var nån som bodde i Uddevalla, nån i Stenungsund där och sen men hon verkar inte va nånstans dessvärre (ohörbart). -Du vet (ohörbart) vi har gjort slut tusen gånger och den här gången var det på riktigt. -Ja, var det du som gjorde slut? -Ja, vi grät. Det var jag som fick ta tag i det ja- -Ja. -Hon är inte här. -Ja det var väl skönt. -Jag ska kolla andra sidan också. -Det var jättesnällt av dig. -Nej de klart, hoppas ni hittar henne…nej. -Det var tomt där också? -Jajamen! -Det var skönt i alla fall. -Ja, hoppas ni hittar henne. -Det hoppas vi med. -(ohörbart) hon är lite dramatisk. -Ja, nej vi får hoppas att hon är och surar nånstans. -Ja, hon kanske är hos nån kille. Hon hota mig med det en massa ganger. -Ja, hon har säkert vänner som inte hennes mamma och pappa vet om också så vi får hoppas på det helt enkelt, tack för hjälpen så länge Tishko. -Tack själv. -Tack, hej.

Ovanstående två samtal åskådliggör nog mer om förövaren Tishkos personlighet än vad hela utredningen kommer till att utvisa. Det är med en förslagenhet som han utger sig för att vara behjälplig samtidigt som han låter sig meddela om en önskan till att finna henne, och detta trots sin trofé som varo ordentligt inlindad i folie och plast, vilket placerats i en kabinväska.

Fynd av kroppsdel (polisrapport)

Torsdagen den 28 november 2019 skulle det under eftermiddagen ske ett sök med en specialutbildad, renodlad likhund, i lägenheten.

Då vi kommer till lägenheten den dagen kl.11.30 möttes vi direkt av en specifik lukt då vi öppnade dörren till lägenheten. Lukten kunde efter ett visst letande lokaliseras till garderob nr 3 i sovrummet.

På översta hyllan låg en svart cabinväska som funnits där sedan första

undersökningsdagen. Väskan låg på ett mönstrat tyg och längst fram på hyllplanet stod en träskylt med inbränd text THUG LIFE och ett ansiktsporträtt. En rödaktig vätska hade sipprat ut och hamnat på tyget som väskan stod på. I samråd med kommissarie Sten-Rune Timmersjö kom vi överens om att ta ned väskan efter det att likhunden sökt av lägenheten. Detta för att isolera doftmängden så att doftbilden inte skulle bli för stark för likhunden och på så sätt störa dess arbete.

Garderobsdörren stängdes.

Väskan är en svart cabinväska på hjul som såg använda ut. Väskan hade alla dragkedjor igendragna. Från väskans övre högra hörn/kant sipprade röd vätska ut. Väskan öppnades och det som då syntes var ett ovalt paket gjort av packtejp och aluminiumfolie, ett ljusgrått/vitt gosedjur, ett svart klädesplagg och en träbit som låg längs med ena långsidan. Läckaget kom från det avlånga paketets ena kortsida.

Ingenting i väskan packades upp/hanterades. Väskan stängdes igen.

  Ett SMS från Wilma till Tishko 20219-01-02 kl 09:44 ( se aktbilaga 124 sidan 30 )

Kommer inte göra dig missnöjd ta den möjligheten och det finns inga problem kvar. Gör ja något litet fel ja är borta ja svär på mina bröder. Och ja svär på mina bröder ja kmr hålla min lydnad totalt hela tiden. Allt för dig och mig. Jag älskar dig. För våran tid och kärleks skull. Du kommer älska när jag lyder dig så sexigt och med sån fokus och respekt. Svär Tishko du kommer inte ångra dig. Ge det ett försök en möjlighet det är värt det jag svär på mina bröder. Jag kommer inte göra dig besviken. Jag ska göra dig stolt Jag är din lilla prinsessa och du är min gud min man mitt allt Ett försök en möjlighet som ändrar allt jag har svärt på mina bröder nu jag ska ha 100%lydnad mot dig och det ordet håller jag tills döden skiljer oss åt. Tycker du ja misslyckas ja håller tyst och är borta för alltid. Men låt mig ge dig min lydnad först och få dig att inse att allt kommer lösa sig för jag lyssnar och lyder dig endast dig. Bli min och ge oss en möjlighet att inte ta våran kärlek ifrån varandra när det finns lösningar på det stora min totala lydnad. Då är allt löst. Säg bara ja så är resten upp till mig älskling som sagt jag har svurit på mina bröders död och liv att jag har den tills döden skiljer oss åt och att jag inte kommer göra dig besviken. Svär på dom tro mig jag håller mitt stora ord ge det en möjlighet du kommer inte ångra dig. Säg ja älskling. Det finns inget att förlora. Eftersom ja har min totala lydnad så är det värt allt.

SMS från Wilma till Tishko 2019-06-29 kl 22:18: ( se aktbilaga 124 sidan 32 )

jag ber om ursäkt för mitt sätt att utrycka min svartsjuka på det var jätte fel och jag är ledsen för det. Förlåt. Jag lovar att inte låta min svartsjuka gå ut på det sättet nånsin igen. Jag gjorde bort mig och jag ångrar det mer än något annat. Jag älskar dig och jag hoppas du kan förlåta mig för mitt dumma fel. För mig kan inget komma emellan oss du är allt för mig oavsett vad hoppas du känner samma sak och kan förlåta mig för hur jag uppträde. Du förtjänar mer än en ursäkt… jag vet det. Du är fantastiskt och underbar på alla möjliga sätt de 2 anledningar varför jag älskar dig mer än någon annan och otroligt mycket. Om min svartsjuka kan förstöra så för oss så jag förlorar dig så vet du att det kommer skärpas. Du är för betydelsefull för mig. Du är inte bara en otroligt fin man utan tvekan utan även en fantastisk bästvän den bästa och det kärleksfullaste familj man kan få eller ens drömma om. Du Tishko Shabaz Ahmed är den ända Jag älskar på ett sånt starkt sätt på den ända Jag verkligen kan säga allt till och kan känna mig som tryggast vid och du får mig känna mig speciell genom att vara min för att jag får en sån ära. Jag kan skriva romaner,böcker, dikter om varför jag älskar en sån unik underbar fin man som dig. I love u and i’m more than sorry….hoppas du vill ha en operfekt tjej som mig… men jag kommer alltid bry mig om dig och älska dig mer än vad någon kan älska någon just för du är du för mig och jag kommer inte reagera så nånsin igen. Jag var pinsam och jag skäms över mitt uppträdande mot dig. Det händer inte igen jag tillåter inte mig själv till något liknande igen. Förlåt verkligen jag menar det från botten av mitt hjärta till dig.

Efter att läst igenom förundersökningen så får man ta del av Tishkos skrämmande läggning där han minst sagt är kontrollerande. Han ser till att ha GPS positionering på Wilma så att han kan följa henne i vartenda steg. När Wilma vid något tillfälle yppade att hennes systers tvååriga son var värdens sötaste så blev Tishko arg och menade på att hon minsann skulle tycka att han var värdens sötaste. Wilma dög aldrig som hon var. Hon tvingades ständigt bära smink – även då hon sov. Hon fick heller inte umgås med vem hon ville – helst så skulle hon inte umgås med någon alls. Inte ens med hennes släkt. Att deras förhållande även resulterade i Wilmas sexuella debut bekom föga Tishko utan han pressade henne till att tillfredsställa hans sjuka böjelse till allt ifrån gruppsex till strypsex. Vid något tillfälle så hade han övertalat Wilma till ha med sig sin femtonåriga vän varpå hon blev ombedd att stå i hallen och titta på medan han förlustade sig på henne, vilket hon givetvis inte förmådde varpå hon begav sig in i sovrummet för att där tvingas lyssna på akten.

Trotts Tishkos idoga försök till att göra rent hus så gick inte spåren att städa bort.

Tishko var extremt svartsjuk – och då menar jag måttlöst svartsjuk. Det framkommer i förundersökningen att Wilma anförtrott sin syster genom att berätta om en händelse där dom varit ute med kompisar och möts av en bil som tutat, vilket föranledde att Tishko blivit arg och inte pratat med henne. Dagen efter så hade han tagit tag i henne och förklarat att hon har skyldighet till att förklara varför en bil tutat på henne. Svinet blir upprörd över att en bil tutar medan han själv rättfärdigar sig till att ligga med Wilmas vänner samtidigt som hon tvingas höra på.

Min spontana slutsats är Wilmas älskandes tvång till en bostad. Hon hade visserligen föräldrar men dessa varo icke intresserade av att husera sin avkomma, varpå Wilma var helt beroende till att sova med sin fiende. Vid något tillfälle så ringde hon till sin mor och vädjade om bostad men denne ignorerade sin dotters önskan, varpå hon ytterligare tvingas mottaga hugg och slag – en gång så kraftigt att hon svimmade. Icke att förglömma är även den psykiska pressen – för att citera en av uppgiftslämnarna då denne redogör för vad Tishko sagt. “Du ska uppföra dig på ett visst sätt framför andra. Du skall veta din plats. Jag skall veta att du skall verka som den perfektaste och snällaste flickvännen framför andra”.

Rekommenderad läsning. Förhör med kriminalvårdens Fredrik Lundgren som jobbar på häktet där Tishko sitter varpå han anförtror denne anmärkningsvärda detaljer. Bilaga FUP Del 5, sid 787 & 791.

Gärningsmannens Tishko förhör börjar i bilaga FUP Del 5, sid 850, och jag rekommenderar verkligen att dessa läses då han trotts sin grova gärning anammar tystnadskulturen i nästintill vartenda förhör.

För att kunna ta del av dokumenten, vänligen sätt markören över dessa och klicka.

Dagboksblad, Häktningsframställan, Stämningsansökan

FUP Del 1 av 5, FUP Del 2 av 5, FUP Del 3 av 5

FUP Del 4 av 5, FUP Del 5 av 4, Segment SMS-Trafik

Inlägget Trofésamlaren dök först upp på Jonehrsson.se.

from Jonehrsson.se https://jonehrsson.se/trofesamlaren/

[sinoes]

Män pratar om att kvinnor "får" det ena och det andra. Drinkar på krogen och romantiska middagar och gud vet allt. Detta är tydligen någonting som gör patriarkatet okej, för kvinnor förstår inte hur mycket de skulle förlora på att det försvann. Då skulle ju män sluta va snälla mot oss! Dumma vi är som inte fattar det och kräver idiotiska saker som att bli behandlade som hela människor... För det första kan man fråga sig om man kan tala om att "få" någonting när det alltid är behäftat med olika förväntningar, och att man ofta straffas när dessa förväntningar inte uppfylls. Om en man varit "snäll" förväntar han sig något i utbyte. Det räcker med att han varit en "schysst kompis" och typ... Pratat med en om känslor. Detta ska kompenseras med sex. Även om det är något kvinnor gör för varandra exakt hela tiden. För det andra är det konstigt hur män alltid tjatar om dessa chokladaskar och drinkar, men är blinda inför att män "får" en massa saker som till exempel billig arbetskraft, kärlek, omtanke och även sina själva liv av kvinnor. Varför är de så sällan tacksamma för att kvinnor utför merparten av världens arbete? Varför är de så sällan tacksamma för att kvinnor jobbar i underbetalda vårdyrken? Dessa "gåvor" är alltid villkorade. De ges till de kvinnor män anser vara värda dem. Det är ett sätt att kontrollera kbinnor beteende. Samma sak gäller när män är "ridderliga" och typ... Öppnar en dörr eller nån skit. Det är ju inte som att detta tillfaller kvinnor i stort, det är ju ett litet fåtal. Den stora majoriteten av kvinnor är värdelösa i mannens ögon. Dumheten i att tro att rätten att bestämma över sitt eget liv skulle kompenseras av en ridderlig gest.

[tryingtounderstandbrainheart]

Aj mitt ego.

Nä…jag måste jobba på min helhet. Jag märker att det nånstans ändå blev fel igen. Jag började ge mer än jag fick. Då är man in a world of shit. Fan min tid måste ju spenderas så som jag VILL inte som jag ”borde” och annat fake. Jag behöver liksom lita på att jag är nog tror jag. Att jag inte ska behöva konstla till det. När jag är halv och mindre så kommer det vara rörigt, men jag blir lättare halv när jag hela tiden tar av min energi och inte ger mig själv den energin. När jag börjar göra sånt som jag tror är klokt så är jag i farozonen igen.

Jag behöver lära mig igen att mitt liv är för MIG. Jag bestämmer vad jag ska göra. Och det jag gör är för mig. Fan…jag behöver verkligen träning här. På att bygga mig, på att klättra upp så jag ser igen. Hur sjutton ska jag kunna fatta beslut på vad jag ska ha med mig, var jag ska om jag inte kan få någon bearing? Då irrar jag ju omkring.

Jag gick och tog en dusch, efter timmar av ojjande och gömma sig i täcket och bara ååååååååååååååååhneeeeej. Jag tog på mig nya kläder som jag valde för jag tyckte de var fina och jag ville ha dem. Jag satte dit några klisterblinggrejer på kindbenet och hade lite mascara. Jag gjorde lite godare och snäll mat och jag kröp ner under täcket igen.

Det flummiga är ju också att igår så skrev jag ju att jag ville stärka andra och på kvällen så sa jag typ att jag ville ha lite direction, lite hjälp med hur jag ska tänka/var jag ska men inte på nåt himla blodigt sätt utan snällt och liksom gör såhär. Idag kom den. Det var en magvridare men ingen hamnade på akuten eller nåt annat asdramatiskt. Men I FELT IT, make no mistake. Ajajaj mitt ego.

Jag ska prova att ”bara” vara den här veckan. Inga projekt och om jag får lust med nåt mest kolla att det är för att JAG vill. Inget görande för andra direkt eller indirekt. En slags självbootcamp.

När man ”gör det man vill” och man hamnar i de basala behoven tror jag att man inte gjort det man velat på så länge att den muggen är f-ing tom. Man typ blir sådär dum i huvet nästan. Som en cromagnon öööööööeh….jag vill ha fint? *städa städa* Ju mer man gör det man vill desto ”smartare” tror jag man blir där. Man vet vad man vill NÄR man vill och det blir som second nature. Jag var ju där ett tag, jag gjorde saker jag gillade och det va så. Lite då och lite då.

Jag kan liksom inte säga att jag gillar saker som jag gör 1 gång per år och sen vadå lever på det? Det blir ju RIKSFUCKAT.

Men jag tror att gå efter sina drömmar är lite som att dejta sin drömpartner. Det är fucking assvårt att bara aaaah näää jag ska bara va mig själv här för det räcker. Man skulle ju hamna i imponeraträsket så det skrek om det. Men då ska man bara nä men det här är jag och det ska räcka. Sen är det ju så, om man har höllt på att imponera har de ju inte fått en chans att se vem man verkligen är. Man kanske inte flyger helikopter till jobbet varje dag liksom 😊 Samma gäller väl nu egentligen. Har jag gett en rättvis bild? Eller försöker jag göra konstiga konster? Aj mitt ego.

Tänk om TOOL trodde att de behövde låta som Lotta Engberg. Att så gjorde man. Fyfan vilken episk waste. De skulle mått skit för de var inte sanna mot de själva och ärligt talat…hur bra hade det blivit?

Alltså jag tror jag var på rätt väg men så lyckades jag återigen krångla in det så 89% var för dem och jag glömdes bort på vägen. Den där gången jag bara njöt och till och med hamnade i zonen? När va det? Typ september? Sen blev det horder med ”jobb” med den och där slutade det roliga. Det är inte riktigt sant vad djupt det här satt. Jag tror jag hugger i ”korken”.

Jag får nog inse att det här inte kommer vara att ”bara”. Men ja…när man gör om samma dumma misstag om och om igen så känner man sig inte som världens mest smarta direkt. Ajaj mitt ego.  

Aja…

Jag tror jag fick nån tydlighet idag. Den jag ville ha. Det är lite jävla äckligt dedär. Jag kom ihåg hur jag sa att jag ville att T skulle vara hemma ett tag så jag hann laga magen i lugn o ro. Samma dag ringde han och sa att han skulle vara hemma dagen efter. Det var i höstas. Sen den dagen var han hemma. Ja menar jag kom ihåg hur många gånger jag gick ner 2 kg och upp typ 2 kg. Hur jag tyckte jag åt bra och allt sånt. Men jag hade ju inte bestämt mig. Men sen när jag gjorde det? PANG. Done. 

Man kan inte vara fattig och rik samtidigt. För att vara rik så måste man våga överge fattigdomen. Om jag vill göra det jag mår bra av, måste jag överge det jag inte mår bra av. Skulle jag ätit som de andra velat och gjort hade jag legat i sängen konstant och knappt kunnat andas och varit konstant livrädd. Det som är rätt för vissa är inte rätt för alla. Jag väljer ju nu att äta det som JAG mår bra av och det är ju helt galet vilken skillnad det är.  

*deep sigh*

För vad hände med alla skojiga projekt jag ville göra? Fan…det är no joke. T sa ju det, det här är liksom kopplat till ens överlevnad liksom. Reasons to live. Där kan man liksom inte välja andra. …då…dör man. Jag känner det, det drar i livstrådar. Scary motherfucking shit är vad det är.

*deep sigh*

…

Aja…

Behovlådan måste fram igen och bara hälla ut allt och börja typ. Fast snällt och liksom på nivå 1. Lite sådär lektion 1: Ta ut leksaken och titta på den. Nämen typ. 

*stirra i taket och tycka det är fan inte sant*

Aja... 

“what eludes you now come to you in time“ sjunger han. Mmmh måste mes tupp där igen. Få lite himla utsikt och bearings igen. 

Jag tror jag måste börja och sen sådär...vem vet var man hamnar? Det kanske blir nåt HELT annat än man trodde liksom. Men...hopefully bra :) Ugh. 

[tryingtounderstandbrainheart]

Kungliga krångel

Drottningen är inte hemma. De hade olika saker att sköta. Det har varit lite ett förhållande på pappret ett tag. Ett ytligt band, som kung och drottning. Men det började inte så. 

För längesedan valde han en ungmö som han föll för. Hon grävde ner i den han var och inte den titel han hade. Hon var minst lika uppsatt som han och det va något med henne som… han inte kunde sätta fingret på. Hon var den som var på hans nivå från början. De roade sig och tycke uppstod. I ett long time ago. 

De gifte sig och hon blev drottning med allt vad det innebar. Hon fick sysslor och offentliga tal som skulle hållas. Bandet finns kvar men alla sysslor och roller tog över och mitt i allt detta hann de inte med varandra. De blev alltmer främlingar. På olika platser och med olika roller. Till sist blev det mer något de var på pappret. Resten var sysslor och åtaganden. 

En natt togs hon bort från slottet. De smög sig in och med några snabba rörelser så var drottningen i munkavle och hennes händer bundna. Allt gick fort och kungen skulle försöka hålla god min utåt. Men inuti rördes många känslor. Vad gör han nu? 

Lösensumman var väldigt hög och han försökte mest hålla hela kungariket i ordning. 

-VAR är drottningen? 

Folket hade fått nys om att hon blivit bortrövad på natten och krävde nu att få se henne. Mitt i allt detta, som på något sätt blev mer sysslor, så fick han se ett foto på henne. Hon var vid liv. Hennes hår var inte perfekt uppsatt som det alltid skulle vara, utan lite tilltufsat och hennes vackra klänning var sönderriven och smutsig. 

De skulle mest skicka en bild för att visa att hon fortfarande var vid liv men han fick se något annat. Han fick se henne. Ungmön han valde för eoner sen. Hon som han föll så för att ingen annan hade en chans. Han såg såret i hennes ansikte och hur hon försökt att behålla sin grace även när döden kunde vara nästa anhalt. Den bilden etsade sig fast. Hon. Hon som blev hans drottning. 

Hon tog den titeln på allra största allvar och skulle bli en god och rättvis drottning. Hon gjorde verkligen sitt bästa men på något sätt så försvann deras relation i alla möten, måsten och kungliga plikter.

Ett foto. Den bilden väckte något i honom. Under alla skal av borden och ansvar är hon fortfarande hon. Han vill ha henne. Han vill ha HENNE. Inte alla åtaganden och hon i de vackra klänningarna och det hårt uppsatta håret; utan den lite livliga flickan och kvinnan under. 

Det har bildats djupa sår. Sår som täckts över och aldrig fått läka för något annat viktigt har fått ta den platsen. 

Det blev inte så som det var tänkt. Tempot blev för högt och de hann knappt se varandra. De blev främlingar. Kungen roade sig vid sidan om men ingen har berört honom som hon. Där var det inte bara lek och lust utan djup och kärlek. Det var ömhet och berörande av varandras ömma punkter. 

Hans lekar på slottet har fått läggas på paus för nu är det allvar. Om han inte gör som de säger så är det adjöss med henne. ALLT ställs på sin spets och allt kommer tillbaka. Hur det skulle vara hon och han. Hur de styrde riket så bra i början och vad som hände. Rollerna åt upp dem och kvar blev ett skal av deras faktiska kärlek. 

Kanske anordnade han kidnappningen? Kanske för att han ville se henne på riktigt igen. Utan allt vitt smink och stora leenden som gör ont. Fanns hon kvar därunder? Hur skulle hon reagera? Inget kanske ens är på riktigt, utan stageat för att han inte klarade att se den han älskar mest tyna bort under tjocka lager av smink och måsten. Det var inte den han föll för. Han vill ha tillbaka HENNE. Hon som hon är utan allt låtsasnonsens. Hon i sin bruna klänning, så som han såg henne för första gången på ängen. Han vill höra hennes skratt igen, det där som klingar och värmer hela honom. Hennes äkta. Så han iscensatte en kidnappning.

Allt är under strikt kontroll men samtidigt behövde det verka så äkta det bara kunde. De behövde putta ner henne i geggan, riva sönder hennes klänning och bruka visst våld.  

Där, på trappen, full av blåtiror och rufsigt hår så ser han det han älskar mest av allt. Henne. Det han gör allt för att få tillbaka.

Hon älskade att vara drottning och hon passade. I början axlade hon uppgiften som hon inte gjort något annat. Den perfekta drottningen. Men hon ville för mycket och uppgiften åt upp henne mer och mer. Mer stora leenden, mer perfekta håruppsättningar och mer möten med högt uppsatta. Där någonstans drunknade hon nästan och han fick nog. Drastiska åtgärder krävdes.

Hon är fortfarande kvar därunder. Nu ska han mest få hem HENNE till slottet utan att hon ska drunkna i uppgiften igen. 

Han vågar inte släppa in henne igen, han älskar henne för mycket för det. Hon ska få vara där, hitta tillbaka till sig själv så hon kan komma tillbaka som den drottning hon alltid passat som. Hon mest trodde att hon inte räckte till. Att hon behövde le större och göra sig vacker och… men den han vill ha är hon som är under allt.

Han skickade en bild till henne också, han la den i hennes jackficka, så hon skulle kunna se honom när hon var bortrövad. Ett foto på honom där han står utan mantel, i något som påminner mer om det han klädde sig i när de träffades. Han vill visa att han inte valde henne för att han ville ha nån kylig drottning vid sin sida, utan för att han valde…henne. För det ÄR hon. Allt annat är lek och nonsens i jämförelse. Hon är den som fick hans hjärta. Nu vill han börja om; bygga ett NYTT kungarike där äkthet får råda och där de inte låter sina roller äta upp dem. För det finns ingen han hellre vill ha vid sin sida. Ett band som skrevs i sten eoner ago.

Det är känsligt att visa sig naken för henne men han måste den här gången. Hon ser den sårbarheten. Sår som inte hanterats på rätt sätt visar sig. Sår de aldrig redde ut. Sår hon burit på i åratal. Saker hon sett som gjort ont gång på gång men hon inte pratat om. Sånt han trodde hon aldrig såg. Men hon såg.. Varje gång flickorna smög in till hans kammare på natten, varje gång han stängde dörren och han låste ute henne. Han har trampat gång på gång på hennes ömma tår och han såg det aldrig. Hon fick nog och tog på sig mer ansvar, allt för att gömma tårarna och hur oälskad hon kände sig. Deras brist på kommunikation har skapat stora sår. Det hon inte såg var hur han lät flickorna smyga in till honom för hon aldrig hade tid med honom längre och han kände sig oälskad. I själva verket, långt där nere på djupet så älskar de varandra fortfarande. Under alla sår och nödlösningar så finns det en kung som bara har en drottning och det är hon.

Det kommer krävas jobb. Det kommer krävas jobbiga samtal och känslofulla möten, där man öppnar sig och är sårbar. Men priset är den eviga kärleken, den perfekta drottningen och kungen. Låter de det fortgå och fortsätter att såra varandra så kan såren bli så stora att de till sist inte går att reparera och stora hål som kanske aldrig läker. Sår som kommer fyllas med nonsens av billig njutning och olika preparat för att ta udden av alla känslor som egentligen känns.

Den arrangerade kidnappningen gick i lås. Nu står de inför ett vägskäl; närma sig varandra eller förlora varandra för evigt.  

 Mitt i denna röra så vill han öppna grinden för sin syster. Han är ensam. Kungariket blev inte som han tänkt sig. Båda ska se efter kungariket egentligen. 

Sist blev det bråk. Han skulle minsann bestämma och ha på sitt sätt. Hon fick nog och drog. Hon satsade på sin karriär och han fick stanna i slottet och styra upp allt. Hon flyttade ut i en av familjens stugor i skogen. De kommer aldrig överens. Det blir alltid bråk om vem som ska göra vad.  Men nu är det så rörigt att han…faktiskt skulle behöva hennes hjälp.

You sure? För du vet hur det blev sist. …

De bråkar alltid. Hon är dumma storasyster som tror hon kan bättre. Fast…faktum är att vissa saker kunde hon bättre. Han har försökt att axla de uppgifterna men… Det var längesen hon var på slottet. De skildes inte på de bästa av sätt och det blev mest sårigt och trasigt. De sårade varandra sen skildes de. De räknade dock aldrig att det skulle bli såhär. 

Han har kvar bollen de brukade spela med, hon har hopprepet. Storasyster som liksom brukade… rätta till och hjälpa honom. Han blev lämnad där; hon tyckte att om han nu så gärna ville bestämma allt så bestäm ALLT. Sen drog hon. Hon packade en väska och visade inte hur ledsen hon var. Han hade gjort illa henne och trampat på ömma tår. Jamen DÅSÅ, då får vi se hur bra han kan klara att axla det här SJÄLV, tänkte hon när hon smällde igen dörren till droskan.

Hon bosatte sig därute i stugan. Det började som ett sätt att visa honom hur illa det går att bara göra som han tänkt. Men hans envishet nådde nya höjder och han skulle minsann inte visa…hur han egentligen tyckte det var lite väl stort och svårt, hur han egentligen var lillebror trots allt. Samtidigt har han växt med uppgiften och flera saker har han klarat av. Han fick växa upp lite extra. Men trots det är skorna för stora för hans småttiga fötter. Han försöker hålla ställningarna så gott han kan.

Hon börjar bli trött på bråket. Det har nästan tagit komiska proportioner. Vad blev det här? 

Fast han tar uppgiften på stort allvar, men någonstans så inser han att…han inte klarar det själv. Han har fått nog av de för stora skorna man bara ramlar i och känner sig liten i. Samtidigt är han dumma envisa lillebror som inte ger sig. Det är stolthet på spel. 

När hon tittar på honom och tycker att det kanske är dags att gräva ner den gamla yxan så tittar han bort. Då suckar hon och tittar bort och då tittar han på henne och skulle vilja…begrava yxan. De har båda ärvt det envisa draget och det innebär att ingen ger sig och det bara fortsätter. Happ, då bor jag kvar i min stuga här då, menar hon. 

Hon har det ändå rätt bra därute men det skulle vara skönt att laga banden och såren med honom igen. Hon har inte kunnat vara i sitt rum och i sin del av slottet på evigheter på grund av denna tvist. Hon hade inte planerat att vara borta längre än några veckor men veckor blev månader och månader blev till år. Hon har kvar alla sina saker där borta men fick köpa nya kläder och saker för hon kom inte åt dem. Han hade stängt av hela slottet och hon var INTE välkommen. Tvisten som började som ett bråk, växte sig större på bredden och längden och sedan hade det blivit ett monster ingen av de kunde ro på.

Han har öppnat grindarna igen. Men hon har varit i den här snurren förut. Då har han smällt igen grinden framför näsan på henne och skrattat. ALDRIG att du kommer in här igen. DUMMA DIG, flytta ut i skogen och STANNA DÄR!

Sår på såren.

Men nu är det extra svårstyrt och…egentligen skulle han behöva hennes hjälp. Hon kanske bara kan…göra vissa enkla grejer…för vissa grejer kan han nu. Neee…hon kommer bara tycka att han inte gjort det bra nog och börja göra annorlunda.

Men grinden ÄR lite öppen. 

Han saknade henne en dag och gick upp till hennes gamla rum. Där fanns hennes nalle och dagbok och svärd. Det blev så stort och konstigt. Sen var hon bara borta. I ett ögonblick där så tyckte han att näe nu är jag stor nog att faktiskt hantera det här. Då öppnade han grinden. Den stod öppen men inget hände. Hon kom inte springande. Han tittade efter henne men hon var inte där. Han insåg att han kanske får stänga grindarna för hon…aldrig kommer dyka upp igen. Det vill han inte. Det gör ont och han håller hennes nalle. Hon ska få den när hon … om hon…

Ingen har sårat henne som han gjorde. Alla gånger han skrattade, alla gånger han stängde grinden och hon klämdes. En gång höll hon på att mista livet. Grinden slog rakt mot hennes lungor och hon fick inte luft. En vass stålbit borrade sig rakt in i sidan och blod forsade ut. Han såg aldrig det. Hur hon varit vid grinden så många gånger att hon till sist tröttnade. Så nu när han öppnar så tror hon inte honom. Hon kan inte riskera sitt liv igen. Inte ens för älskade lillebror.

[tryingtounderstandbrainheart]

“You do fucking You”

Sa han och menade det med största allvar, tyngd och värme. Det är ju lite ...eh...instabilt just nu. Det är lägga nya delar för nya vägar, det är inte lätt och jag hamnar i stora gråtfrenzies ibland. Jag märker hur nära såret jag är, hur ont det gör och att ens tänka tanken att få laga såret är nästan too much. 

Nya bilder på framtid börjar dyka upp och de slåss med gamla rädslor och tankar. Men hittills har inte de gamla varit tillräckligt starka. Trots att jag stått inför mina gamla dragplåster så är det nu sådär att näe...det spelar inte sån roll att jag tänker ge upp det här. It just...isn’t worth it. 

Jag märker att magnesiumrik mat påverkar mitt psyke i hög grad. Jag gick inatt ifrån att duscha benen i nån lätt frenzy med frasen “cardiac arrest” på repeat i mitt huvud tills jag började gråta. Jag ville inte dö. Jag vill ju leva. T hade extremt passande vaknat och jag bröt ihop och han kramade om mig. Efter gråtstunden så bestämde jag mig för att äta lite banan, granola, kikärtsgrejer och dricka pellegrino. I den stressen och stunden så bestämde jag mig för att baka mina havrescones. Efter typ 1 sån började systemet återhämta sig. Allt blir lite annorlunda. Nästan som att gå från att vara i en krigssituation till att märka att det visst mest va en film. Nästan. Att ta ett bad kändes sådär aaahjo...det är nog lugnt :) likaså med tabletterna. Allt inom loppet av typ en timme.

Kanske är det så att jag nu börjar vänja hjärnan vid en helt ny verklighet. Att det kommer ta lite tid av få den att fästa, då det i sådant fall kommer bli ett gigantiskt skift i mitt liv. It might be, jag vet inte. Men jag sår den tanken oftare och nya tankar follows. Lite så att om A så blir det BCD. Ett äppelfrö ger ett äppelträd. Man kan inte så kiwifrön och tro att det blir äppelträn då. 

Det kan bli ett fokus på att återigen hålla ihop oss och tankar på att vi kanske inte alltid kommer vara tillsammans. Men jag märker hur jag missat en mycket större kärlek och det är kärleken till mig och mitt liv och till mina val. DÄR måste ju kärleken va liksom. För jag har inte ens knappt en förälskelse med mig själv nu. Det är mer nåt släpa med/försöka acceptera. Som en trasig gammal bil man svär över när den inte startar eller rullar 5 mil och brakar ihop. Det finns en kärlek men den är utnött och sprakig. Men att hitta betydelsen av magnesium känns ändå som att jag tar mer kontroll. Jag springer inte bara till första bästa trygga plats och stannar utan börjar vända mig och ba...hm...vad ÄR du för monster egentligen? 

De senaste 10 läskiga nervsammanbrotten/rädslan/stressen löstes inte genom hans kramar och ord. Visst hjälpte de men det var inte det avgörande. Det var jag som lugnades ner mig med andningsövningar från medicinsk yoga och göra det som min kropp behövde. Jag börja se hur monstret sprungit, vad den ätit och hur den överlevt. Jag ser mönstrena nu. Nåt jag aldrig gjort innan, inte såhäär tydligt och jag tror det var för att jag inte vände bort huvudet den här gången. Jag behövde se, som att det fick bära eller brista. 

HUR äckligt är det inte att det bara kan försvinna från ens medvetande och tankegångar? Som att det aldrig existerat. Som att man ryckt upp det med rötterna. Sen när jag sådde igen var det lite som att tända en gammal lampa på vinden. Som att återfinna mina gamla anteckningar där och se att jag redan varit där och rotat. Ett olöst fall med trådar och händelser på väggen. Välkommen hem till mig typ. TOTALT bortblåst. Äta dumma mellanmål på skolan som förvärrar för att inte TALA om yoghurtträsket som hände nu i sommar. Men det var ju också det som fick mig upp på vinden igen. Fallet känns mer löst nu. Cirkeln är nästan hel. Lite så att om jag inte hittat the culprit så äter jag upp min hatt. Det ÄR mannen i den blå rocken. Han har dragit i trådarna sen dag ett. Men han är en rackarns HAL jäkel och kommer ofta undan. 77 alibin och trovärdiga stories. Men den här gången...tror jag att jag fick honom. Det är för många snören och härledningar till honom att det inte kan vara något annat. Inget har varit så trovärdigt och sannolikt som att det är han som är boven. Sen han blev inlåst och under tillsyn så har inte samma mängd brott begåtts. Det lugnade ner sig. Så..han får sitta kvar där until further notice. Han kanske får livstid. Då...firar jag som jag aldrig firat förut. 

Som att en stor tung sten ramlade ner på mig och bröt mina ben precis framför stegen till vinden. Som att jag behövde ligga där och se vindsluckan för att komma ihåg. Mina ben läker nu men det tar tid för det blev en jävla smäll. 

I gotta live before I die...!, kände jag igår och bröt ihop. Samtidigt märker jag att jag inte får stressa på det här genom att maxa tabletter och mat. Det fuckar sig totalt istället då. Kroppen blir känslig som fan med magnesiumbrist och man behöver easa in to it. Lite mer här och där. Ta det väldigt lugnt och låta energin byggas upp igen. En byggnad som får byggas långsamt för nu ska den hålla ett liv. Det har tagit typ 20 år att sabba den så jag inser ju att det kommer ta tid att bygga upp igen. Så länge jag märker att det blir bättre så är det ok. 

Nyfikenheten på hur jag kommer känna mig om jag blir trygg i mig själv igen är rätt...stor. Vem blir jag, vad gör jag när jag är...jag igen?  

[tryingtounderstandbrainheart]

Hon

Jag läser ju gärna av andra men vad händer om jag riktar den energin...mot mig?

Nära till tårar. Hon är blekt, strypt. Ska det…va såhär..? hon gillar mörkret? Näe, det har blivit en överlevnadsmekanism. Bli ett med the darkness. Men hon är inte mörk, hon är ljus. Nåt ljust som hamnat i mörkret. Nåt vilse som håller upp ett ljus. Det är nåt hon inte kan hantera med sig själv. Nån sida. Hon är inte all light?

Det har nästan blivit komiskt hur länge hon varit där. Får väl bygga bo här då. .. i mörkret. ..bland soten och kylan. Det finns inget att bygga med här. Hennes lott. Hon håller sot i händerna och hennes fötter är svarta. Nästan så hon tar soten och smetar den i ansiktet, be done with it. Hon ÄR svart nudå. Hon är soten och kylan. Men nåt i hennes vägrar. Hon ÄR inte….som att hon hamnat i totalt omvänt element. En sol på natten. Hon är rädd för att lysa? Hon lös dåligt? Konstigt att lysa. Fast nu har svärtan och mörkret blivit värre än även det. Hon kommer ihåg dagen och ljuset. Barnen som lekte och vindarna. En tår droppar ner. Det hon valde bort. Skulle hon lära sig att lysa ännu starkare? Hon vågar inte lysa, faalalalalaaaaaa. Hon har svårt att acceptera att hon är en s-s-sån som lyser. Hon är ovan med att lysa. Men det ljuset har hjälpt henne i de mörka gångarna där nere. Ingen märker hur ojämnt hon lyser där? Hon lyser ojämnt för att…? Det är väl den hon är säger hon och skakar på axlarna. Fast det finns nån ratt. ”Flicker” valet. Gnällde de på hur hon lös?

Eller är hon i ett mörkt rum? Svårt. Kanske en mörk skog. Hon lyssnar på björnskrik?? Nåt är bättre än det som är utanför. Björnskriken bedövar. Är det egentligen ljust där utanför skogen? Näe. Hon trodde det men de tär bara mer mörker. Antingen det eller så sitter hon med en handduk över huvudet på en strand. Så HÄR mörkt va det. Den läskiga historien. Helt derived from ljus.

Det är nåt hon gömmer. Det ÄR såhär jävla mörkt. Och sen nästan ett flin. Tillbaka till kompis med mörkret. Hade inte överlevt annans. Hon mergeade med the darkness. Det fanns inget annat. Jo…små vackra saker, några fina blommor. De sparade hon på.

Hon har fått ett brev som får henne att stirra rakt ut och tårar som trillar en efter en. ”Vägen ut”. En karta. ”Du skulle svängt höger”. A looooong long time ago så valde hon vänster. Det var bäcksvart och hon var rädd. ”Hello? Is there anybody here? Here? here? here? here?”ekade det. Hon hade ramlat ner i ett hål, gjort sig illa. Det glada lilla ljuset. Hon bröt nåt och kom inte upp. Då…valde hon den vänstra vägen.

Hon visste det? Hon ville tortera sig? Näe, mer försök att vara ett med mörkret. Men nåt va det. Nåt svårt gömt.

Det var bäcksvart den kvällen och tidvattnet hade ökat. Hon behövde göra ett snabbt beslut. Hon valde högra. Ett beslut som gjorde att hon fick spendera åratal i grottorna. Åratal av inget och mörker. Men trots åratal där nere så är det som om svärtan är ytlig. Inget fäster på ljuset. En odödlig ville ge sig in i det dödliga?

Hon stryper sig själv för att hon inte vill va så stark? Näe mest konstiga lekar i mörkret. Hon gör det på sig själv så gör de andra inte det. Mörkerlekar som hon inte tycker är roliga alls. Inte gjorda för ljuset.

Hon skickar ut röksignaler och hoppas nån någon gång ser att det är nån där nere. Hon vet inte vägen ut. Hon har gått i så många vägar och labyrinter att …hon hamnar tillbaka i hennes cirklar. Hon fnyser nästan åt lösning. Men den senaste berörde henne. Hon är långt ifrån den där höger/vänster tunneln nu men hon trodde det va fel väg? Hon fortsatte mest åt nåt håll. Framåt tänkte hon. Borde ju leda en rätt…till s-s-s-ist…

Tankar på när hon ramlade har dykt upp i henne igen. Hur hon va innan allt detta. Tårar rinner ner. Innan. Ljuset. Solen. Vinden. Skratten. Inte mer sot än den i grillen. Forever ago. Kan hon hitta tillbaka till höger/vänster. Tanken på att det kan leda henne faktiskt rätt ur mörkret är för mycket. ONCE and for ALL. Hon tror inte på det men hon har inte mycket annat hopp. En sån liten skitgrej. Nästan dumdum på den men ändå så…om det skulle leda henne ut ur detta eviga mörker s-s-å…

Hon kommer ihåg ljuset ovanför sig. Där hon ramlade ner. Sista ljuset hon såg. Drömmar om ljuset. Komma hem. Den lågan har tänts igen. Det ljuset. Tunnlarna och platsen då allt började. Det är nästan för mycket att hantera att om hon b-b-bara valt höger så… men hon valde vänster. Vänster och längre och längre in i tunnlarna. Hon fick överleva där. Hade inget val.

Hon som var på väg framåt igen. Hon skulle gräva vidare på tunnel XDF3 men på vägen i sorgen, i tårarna och det enorma frustrationen av att ge upp, att inte längre orka kämpa så ser hon en sten under sig. Som en gammal pil. Utåt, stod det. En gammal läskig grotta som lades ner för längesen.

PRECIS motsatt väg mot det hon tänkte gå. Hon skulle gå…bakåt? Frenetiskt började hon gräva och då hittade hon en till. En till pil, i samma riktning. Sju pilar grävde hon fram. Nu står hon emellan att fortsätta XDF3 och använda den styrkan att gå rakt emot. Rädslan har styrt henne så länge. Som en hund som fortsätter gräva istället för att vända sig om och gå därifrån.

Det är jobbigt hur gedigna pilstenarna är. Som att hon behövde de som ett sätt att SLUTA GRÄVA.  Hon trodde ju att hon skulle hitta…tillbaka till sist. Att vägen måste leda…hon har famlat i mörkret. Som att hon nästan fick hjälp från ovan. Som att hon kontaktat dödsgudarna. Som att hennes tålamod var done. Inte en dag till i detta helvette.

Hon fick svar. Hon låg på lösningen. Det är en LÅNG väg tillbaka men vissa passager kommer hon ihåg. Stenarna är så verkliga som hon kan se. De ÄR här! Annars gick hon mental och mörkret fick henne. Men näe…hon HAR inte…gått i högra tunneln. Huh….

Hon behöver inte gräva för att ta sig tillbaka hon har redan grävt den vägen. Hon måste mest se till att ha mat och överleva. Ja…då blir det a-a-a-lla kort på h-h-högra tunneln, säger hon och vet att hon överger den långa vägen hon redan byggt. Nästan så att hon bombar igen där hon grävt. Aldrig mer hit igen. Aldrig mer.

Hon lyssnar på vinden och skratten som en boost, som att veta varför hon går där. Måste påminna. Hon tog sin yxa och började gå. M-m-m-ot h-h-högra tunneln då. Vad har hon att förlora? Hon dör hellre än att stanna där iaf. Är det fel då dör hon men då har iaf försökt.

Det dumma tunnelvalet. Hundra år sen. Hon visste väl inte! Tidvattnet var på väg in och hon behövde agera snabbt. Hon börjar se…hur det valet….fick galet stora konsekvenser. Hon som mest trodde de var typ samma…

Hon ville dränka sig själv? Dålig sol? Hon kunde inte reglera styrkan. Antingen för varm eller lyste för lite. J-j-jättesvårt. Trasig sol. Puttad på. Egentligen hade hon mest…lite VÄL mycket ljus. Konstigt mycket mer än andra. Hon ville dölja sitt konstiga ljus. Men hon VA sån sol! Hon visste mest inte hur man skulle hantera det. Passade inte in. Det ljuset har räddat henne här nere. Det lilla andra hade aldrig lyst nån väg? Hon hade inte överlevt då. Så det som va så fel, räddade henne. Lite hon är den hon är. Ja hon lyser starkt. Hon lyser starkare än andra. Minnen av att bli puttad på. Lyser konstigt. De hade nästan av och på knapp när hon fick en ratt. Jättesvårt att justera. Vred för mycket eller för lite. Solskolan. Som en ferrari i volvoskolan. Inte samma motor. En vit bland bruna. Annorlunda. Dålig sol. Ett test? Motstånd som ger styrka? Hon var tvungen att använda den styrkan för att ta sig igenom det motståndet? Ja, flinar hon nästan. Det som gjorde att hon vågade vrida högre på ratten? Jo…

Ville va som de andra och vred för lågt hela tiden? Ställa in på 2 när hennes gick upp till 14. Ja. Whoa…hon puttades ner där för att hitta sitt starka ljus..?? hon hade inte överlevt på 2 därnere. Hon fick lära sig att lysa till 14 i sin ensamhet. För att se, för att överleva. H-h-hon gåju till 14 l-l-liksom. Hon har inte vågat ta sig tillbaka…? Hellre mörkret? Ingen ser henne där. De är dumma och hon får lysa som hon vill?

Gömde sig i en mörk tunna för att dö? Dåligt ljus iaf så…fast nja…. Mer som hantlar där. Vrida på ratten själv. Prova lysa i mörkret utan att nån ser. Lära sig reglaget. Hon hade inte samma enkla knapp. Helt annan. Mycket svårare variant. Tog tid. Ja. Droppar.

Börjar se skillnaderna. Hur hon tyckte hon va dålig, när det mest var mycket svårare variant. Det förklarar. Det helar. Hon va inte ens sån som dem. Hon ville aldrig ha den enkla knappen. Som att köra en Ferrari i 50. Kan va Ferrari? Varför har man annars en sån ratt??

Det har blivit kallt om baken och hon har suttit där i mörka hålet ett tag nu. Är nyfiken på att gå ut och prova hennes nya skills som hon lärt sig. Lysa som hon vill. Ibland upp till 14 om hon vill. Man får lysa 1 också. För att samla kraft. Man får. Fortfarande läskigt med 14 och allt över 7. Konstigt ljus. Skört där. Fortfarande svårt där. Vilja gömma sig. Kan det. Gjort det. Gömma sitt ljus i mörkret. Lyser lagom då. Nån slags kärna. 8 är terrifying och 14 what the HELL is 14?! Svårt att möta sig själv. Lättare att gömma sig och dra ner på ljuset. Fast…? Det räcker inte för henne? En Ferrari är gjord för att åka fort. Hon fick åka fort i de mörka gångarna? J-j-ja. I skydd av mörkret. Långt bort. Åka foort där. Prova 14 där. Men det blev tråkigt att åka där själv ändå? Hon måste tillbaka? Ja. En ensam lek för att få prova 14? Alla andra var 7? Hittade ingen annan 14? Mjo…men de var hon rädd för? Hon ville prova själv först. De hade en knapp de också 7-14. De var duktiga på det. Hon behövde prova. S-s-svårt att gå från 1 till 10. De hade INTE 1-6!

Sen växte hon upp bland 1-6. Det var så man skulle göra. Hon behövde mixtra själv. Trodde inte hon va 14, förmodligen trasig bara. Korta stunder av 14. Skrämt och förvånat andra. Osäker på 14. Aldrig varit 14. Drömmer om att få åka med andra 14. Måste acceptera sin 14 först? Sin helhet? Svåååårt. Men MÅSTE få åka fort och tunnlarna är ensamma. Ingen där. Hon står i öppningen. Dags att ta steg ut dit igen. Prova åka…fortare där. She has to. Det blev inte bra att åka för länge i tunnlarna heller. Vill dela 14? Ja. Visa sig som 14. Final frontier? Jag tror det.