#helenaandersson

[therese-c-larsson-bokblogg]

Mörk vikingasaga som väcker starka känslor

Det där med att en bok ska lyckas väcka känslor är för mig som läsare en av de viktigaste punkterna. Och boken Döttrar av Rig, skriven av Helena Andersson gör definitivt det! Som läsare känner jag både kärlek och ilska, nästintill hat gentemot vissa av karaktärerna. Jag upplever vad de gör. Väver drömmer och oroas med dem. Sörjer och gläds. Stundtals känns det som om det vore jag själv som vandrar på en bro mellan hopp och vanmakt. 

Döttrar av Rig är en aningen mörk vikingasaga där trälens fasor möter den högättades privilegier. Asatron möter kristendomen. Verkligheten möter fantasin, en drömvärld. Bilden av dödens fasor etsar sig fast i mitt minne. Krälande ormar, stympade lik och torterade levande döda. Men mitt i allt det mörka finns förstås ljuset. Hoppet om att kanske inte allt står skrivet i Nornornas väv. För nog kan vänskapens starka band, blodsband eller magiska krafter ha förmågan att påverka? Och vi ska inte glömma gudarnas egna spel, människornas starka vilja och ödets nycker. Eller Rigs egna planer för sina ättlingar förstås. Dessutom, kärlekens och vänskapens makt är en kraft man inte bör räkna bort. Speciellt inte då Freja själv i sin fågelskrud gör entré och ändrar spelreglerna.

Jag tycker att Helena Andersson har lyckats mycket fint med uppföljningen till boken Söner av Heimdall som går i samma tonart. Författaren fortsätter med sina underbara naturskildringar där man får dundra fram på hästryggen med fartvinden i håret. Ta del av skogens djupa hemligheter eller dras in i gripande beskrivningar om havets förrädiska krafter.

Sammanfattningsvis tycker jag att serien Heimdalls ättlingar väcker starka känslor. En saga som stannar kvar och följer med en långt efter att man lagt ned boken. Att rekommendera för vuxen intresserad av vikingatid och asatro. Nu kommer jag till det svåra; man måste vänta på att nästa bok ska komma ut! 

[therese-c-larsson-bokblogg]

“En målande och stundtals grym vikingasaga“

Bokrecension av boken “Söner av Heimdall” författad av Helena Andersson.

I flygande tölt över det isländska västlandet bär de stadiga islandshästarna sina ryttare, över stelnande mörk lava, genom frodiga dalar och på förrädiska bergsstigar. Vidare tar boken med läsaren på en resa via vikingarnas stridsskepp till Danernas- och Svearnas rike där krigstider fyllda med offerriter och blodsdränkta fält väntar. Vänskap och kärlek brottas mot hat och avundsjuka, eller rädslan för det okända och ovissheten om vad framtiden har i sitt sköte.

Året är 984, regnbågens väktargud Heimdall (Rig) kallas till nornorna där framtidens norna i gåtfulla ordalag avslöjar för Heimdall om framtidens väv där fimbulvintern nalkas. Asaguden uppmanas finna sina ättlingar, tre tvillingpar sprungna ur hövdingaklanen, bondesläkten och trälätten, alla vars öden kommer få betydande konsekvenser i en tid då ragnarök ofrånkomligen närmar sig för att avgöra gudarnas och människornas öden. Inte bara människornas maktlystnad och storslagna planer försvårar sökandet för Heimdall, även gudarna gör sitt för att påverka de livsöden han så febrilt kämpar för att nå innan någons livsväv brister.

Boken är stundtals brutal och och inte enbart vikingens bärserkeri beskrivs detaljerat utan som läsare får man en ganska klar bild över hur utförandet av blodsoffer kunde gå till eller hur gränslös och grym bestraffningen över en träl skulle gå till för att anses vara på sin plats. En bok som för läsaren tillbaka till vikingarnas tid då fler världar än den vi vandrar i togs för given. En tid då asatron gick kristendomen till mötes. Vi får ta del utav det svallande hövdingablodet, bondens slitsamma göra och den rättslösa trälen som alltid fick dra det kortaste strået.

Boken igenom varvar författaren vems tankeflöde vi får följa och varför de handlar som de gör. Jag tror det var minst nio karaktärer som för berättelsen framåt genom att just deras synvinkel gör sig hörd. Utan att själv vara påläst inom ämnet vikingar eller asatro får jag känslan av att författaren valt sina karaktärer omsorgsfullt med tanke på den tid de lever i och har hämtat sin inspiration från både historiska personer och skapat fiktiva baserade på skrönor och sägner. På de mest underligaste av sätt vävs karaktärernas livsöden samman, vissa sprungna ur hjärtats längtan och andra ur tragedier och ödets nyck.  

Det tog mig några kapitel att komma in i sagan, antagligen mest för att min kunskap om ämnet asatro var en aning ringrostigt, men väl inne i boken och jag är fast.  Den liksom ”sög in mig” och fick mig ofta att reflektera över karaktärernas öden, lyckan eller hopplösheten över den lott livet givit var person. Det är en bok som får känslorna att svalla, grym och brutal stundtals för att sedan kontra med stark kärlek och vänskapsband, vackra drömmar eller väsen hämtade ur sagovärlden, alla utspelade i en naturskön omgiving alternativt en skräckinjagande omänsklig värld. Jag vill veta fortsättningen och kan knappt vänta på att ”Döttrar av Rig” ska komma ut!