#havsdjur

[hercla]

#131

Idag var det svårt att bestämma sig för vad jag skulle skriva om. Det står mellan kräftdjur, stickade havsdjur, skaparglädje, kängurur och Chang Loo. Alltså blir det inget av dom och en pinterest-blandning istället :)

Veckans låt blir Hemlighet - Ros

Hare gött!

[yashuworld]

Havsdjur - Sea Animals in Swedish & English

[mylittleliterarian]

Denna vecka har vi Böcker-med-ljud-special här på Little Literarian. Kan böcker med ljud vara den bästa barnpassaren medan man själv fixar med disken? ”Barnens bok om havens djur” är en barnanpassad ljudbok som är toppen för egenläsning. Dessutom får man diska till ljudet av gråsälens råmande och knölvalens sång! På varje knapp finns en detalj från bilden så det är lätt för barnet att hitta vilket ljud som hör till vilket djur. Och så skojigt de låter. Visste ni till exempel att både lunnefåglar och flasknosdelfiner låter som gamla rassliga trampmopeder som inte vill starta!

https://www.bokus.com/bok/9789171264497/barnens-bok-om-havens-djur-fantastiska-djur-med-bilder-och-laten/

[famgvgoessydney2017]

The thrill of the day!

Ångestnivån när man sitter å kollar på säkerhetsfilmen före snorklingturen i Stilla havet med hela familjen... 😝 och de visar bilder på tio dödliga havsdjur!

MEN turen blir inställd pga för mycket vind, så vi får en lektion i poolen och en ny chans på onsdag morgon!

...bra med några extra dagar för att lugna mina nerver... 😘👍🏻

[droms]

Acceptans

Jag drömde att jag och Deniz låg och sov. Men så vaknade jag av att något droppade på mig. Jag tittade upp i taket och hela taket droppade och fylldes med bubblor under takskivan, som att det var översvämning på våningen ovan. Jag väckte Deniz och vi hoppade ur sängen. Deniz började rikta någon slags tork-apparat mot taket, för att stoppa flödet. Men det gav inget.

Martin dök upp i drömmen nu. Taket blev lite glömt. Martin jagade mig/os, eller ville komma nära. Han dök upp hela tiden och ville inte försvinna. Han väntade på at denim skulle dyka upp och attackerade honom / ville slåss / göra upp / ta tillbaks mig. Han följde efter mig och jag försökte undvika honom, ville inte träffas.

Han tog sig in hemma hos oss. Hotade, ville vara nära, ville slåss, ville ha min kärlek. När jag avvisade honom och tog mig därifrån hittade jag honom sen i badrummet med massa blod om armarna. Jag slet ner ett plagg som hängde på tork och skulle stoppa blodet. Men det visade sig att han inte alls hade skurit sig. Jag vet inte om det var en bluff, eller om jag missuppfattade.

Han försvann aldrig, men jag gick undan, gömde mig, undvek honom. Men sen dök han upp igen, han hade aldrig gått. Bara stannat i ett annat rum, utanför huset, eller bara i periferin.

Jag vet inte om jag blev trött på att han fortsatte dyka upp, om jag var nyfiken och drogs till honom eller om jag bara ville hjälpa honom. Hjälpa honom att klippa banden. Jag beslöt mig för att möta honom, ta tjuren vd hornen. Vi var utanför en stor lagerlokal i en hamn. Lokalen var hemma och jobbet. Alla kollegor var där samt pappa. Martins kläder hade blivit blöta under badrumsgrejen så han hade lånat av de andra kläderna som hängde på tork där. Det var pappas kläder. Så här dök han upp med pappas jeans och en typisk pappatröja från 90talet.

Jag mötte honom. Mina kollegor turades om att vakta oss, eller honom snarare. Jag vet inte om han skulle göra något mot mig, skada mig. Eller vad de vaktade egentligen. Han kändes ganska desperat, men snarare desperat för tydlighet, ett avslut på sina känslor, eller på vår relation. Först kände jag att jag ville ha kollegorna nära, för att skydda mig. Men när vi började prata och umgås så märkte jag att det inte var någon fara. Jag visste att jag kunde ge honom min tid och mitt engagemang, att mjukt och respektfulle avsluta vår relation. Tydligt och kärleksfullt.

Vi pratade litegrann, men mest var det som att jag guidade honom känslomässigt genom hans smärta och de otydligheter som var kring vårt uppbrott. Han ville hela tiden ha mer, ville hålla om mig, ville ha mig, ville ha löften och närhet. Men jag höll mina gränser och han respekterade dem, men testade dem återkommande. Men det var som att han ville bli stoppad, guidad. Han ville ha tydlighet.

Där vi var fanns det massa kristaller och ädelstenar. Det var som ett gruvbrott eller nåt. Jag vet inte om jag redan hade fått en sten från honom eller om jag sa till honom att välja en sten åt mig. Jag föreslog att vi skulle ta stenen och göra en ring åt mig, som jag alltid kunde ha med mig som påminnelse om vår relation, om vår kärlek, som något vackert, utan att det behövde vara något aktivt som gjorde ont.

Han började direkt rita och designa och var helt uppslukad av att ge mig något fantastiskt. Hans skiss var ett intrikat romantiskt arbete av silverband och stenar vävda i en design som såg väldigt exklusiv och nästan kunglig ut. Jag sa till honom att jag kan inte ha den ringen. Jag kan inte låta honom vara representerad på det sättet på min hand, i mitt liv. Jag ritade ett eget förslag. En tunn enkel silverring med två små stenar, som kulor, satta på toppen av ringen. Kulorna var sida vid sida, men de rörde inte varandra. ”Såhär ska den se ut” sa jag. och han accepterade.

Vi behövde material till ringen, metall. Först tror jag att vi var på Disneyland och letade efter färdiga smycken att fästa stenarna på. Men allt var krafsigt och fel och Martin var ledsen och inte alls nöjd med idén. Det var för opersonligt och för hastigt. Och jag kände samma, det blev liksom inte som jag tänkt, som ritningen, och det kändes som att jag bara försökte få det överstökat genom att hitta nåt färdigt.

Istället tog vi oss till havet, där i hamnen, och skulle ”fiska” metall. Det fanns en grej i vattnet, inte en pir, utan snarare de stöttande pelarna på en pir, fast utan bryggan. Så en var tvungen att ta sig fram mellan pelarna genom att simma eller hoppa. vi tog oss ut några steg och det var säkert 10m djupt redan. Nästan glasklart vatten. Vi såg havslivet röra sig under, med växter, mineraler, mindre fiskar och enorma valar och andra havsdjur. Det var mäktigt och läskigt att stå mitt i detta havslandskap, även om vi var trygga vid pelarna. Metallen låg på botten och vi skulle fiska upp den på något sätt. Det var oklart hur. Med magneter på snöre?

Jag tror inte vi kom vidare därifrån. Men jag kände mig mer lugn med Martin omkring. Jag ville vara med honom, fast inte på ett romantiskt sätt. Jag ville möta honom med respekt, för att han är, eller var, viktig för mig. Jag hade älskat honom och jag ville hjälpa honom hitta frid och klarhet i sina känslor. De andra vaktade oss och kom springande ibland för att vi hade flyttat oss utan att de hade märkt, men jag kände inte alls att jag behövde det. Jag var i kontroll över mina gränser och jag var inte rädd för honom, eller mina egna känslor.

/F

[orsakullan]

Drömmar om valar.

Inlägget är i samarbete med Kokosbutiken.

Jag har en dröm, och det är att en dag åka upp till Nordnorge för att se på valar. Framförallt önskar jag att få se späckhuggare i det fira, jag har sedan Lekis som idag heter förskoleklass drömt om att se späckhuggare. Min pappa var på besök i förskoleklass och läste för mig i en bok om havsdjur och någonstans där och då föll jag pladask för dessa…

[alfredpetersson-blog]

Det har rapporterats att ungefär 3–30 miljoner djurarter har identifierats på vår planet. Detta antal är i konstant tillväxt, eftersom många nya arter upptäcks årligen. Forskare upptäcker kontinuerligt nya djur på olika ställen över hela världen såsom ryggradsdjur, fåglar, havsdjur och däggdjur, det finns djur i olika livsmiljöer utspridda över världen. De vanligaste är framför …

[empanportfolio-blog]

Logg vecka 11

Den här veckan har jag redigerat mina bilder, och gjort en layout med dem på vit bakgrund. Jag har även börjat skissa på den första av de tre fine liner teckningarna jag ska göra i mitt andra projekt som ska ingå i portfolion. Jag har använt mig av blyerts på det bruna pappret. Jag har bestämt mig för att gestalta tre havsdjur som på något sätt påverkats negativt av mänskliga influenser. Jag har börjat skissa på en späckhuggare, då de ofta behandlas illa av människor då de fångas och tränas till att uppträda på platser som djurparker. 

[mylittleliterarian]

”Var inte rädd lilla krabban” av Chris Haughton är en grafisk explosion av färger och en spännande bok om mod. Perfekt att läsa när barnet ska göra något det är lite ängsligt för. Som till exempel börja förskolan, lära sig  simma, cykla, börja på en fritidsaktivitet med nya barn, ja allt som känns nytt och läskigt.

https://www.bokus.com/bok/9789178130955/var-inte-radd-lilla-krabban/

[mylittleliterarian]

August jublade av lycka när vi öppnade detta bokpaket. Möt Jättesjöormen, mönstermonstret, jättehummern, sjöslökorven, mörkrets rocka och de andra monstren i denna lyriska lekfulla bok av Laura Ruohonen och Erika Kallasmaa. ”Havsodjur” är uppbyggd så att läsaren med hjälp av färger och former även kan skapa egna varelser. En drömbok för den som gillar mystiska sjöodjur! Boken ingår i kampanjen #VÅRTHAV som Moomin Characters lanserar år 2020 tillsammans med John Nurminens Stiftelse. För varje såld bok doneras 1€ eller 10 kronor till stiftelsens arbete för att rädda Östersjön och dess kulturarv. 

https://www.bokus.com/bok/9789523332751/havsodjur/