#flickor

[melting-kisses]

Cherie vs Dani

[thefeatheredsnake]

Elsa - en digital förstagång

[missmeganlee]

Guy, you can win a chance to own the Hillerska uniforms Nikita or Frida wore in Young Royals by donating to this link

[oldsardens]

Lena Cronqvist - Flickor

[just-my-onion]

Front row flickor at Max Mara Resort 2024

[friendlymathematician]

Socialdemokraterna har till och med myntat begreppet “tjejskolan” för att verkligen banka in hur orättvist livet är för pojkar. Men vem trivs bäst i tjejskolan egentligen? Enligt studien är pojkar mer positiva till skolan jämfört med tjejer, när det gäller kraven i skola, ljudnivån, kompisarna, diskriminering och graden av inflytande i klassen. Pojkar upplever också mer stöd från sin familj och från lärare än flickor. 

[weirdthoughtsandideas]

You ever get stuck on one song and spend an hour just listening to different covers of it?

This was me with this song

It is quite an odd song, the term that they are ”little girls” makes it seem like they are minors while the two men are adults. But it could just be like 19 year old boys with like… 16 year old girls.

Also I wonder how 8 people fit in a backseat but american cars aren’t like swedish ones.

Yeah, speaking of swedish… this song got quite popular in Sweden and I have spent the last hour just listening to different versions.

Now, in swedish versions, the most popular versions are ones where the perspective is from one of the girls instead. There’s some from the driver’s perspective too, but they are less common.

Here are my favorite 3 versions:

It’s a duet and the music is really catchy. The only downside is that they randomly leave comments during singing. ”Oh, we weren’t supposed to count down this time?”, ”no, I sang wrong!”, ”How long is this song?!”

But this also adds to the charm. It’s not perfect, it’s not polished, and it feels real in that sense. But at the same time it can be a little annoying.

This is so odd if you listen to it with headphones. Feels like two people trying to sing in each ear and you don’t know which one to listen to.

The choir in this is just 👌🏻👌🏻

[goldcleaver]

ALLA FLICKOR?? 2023???? JA TACK!!!

[alexbkrieger13]

These were five interesting outlooks from the week domestically and internationally

[melting-kisses]

Gal vs Eva

[thefeatheredsnake]

Kati - Raised Fist (ink exercise)

Övningarna i bläckteckning fortsatte med ett test av reservoarpenna på ritfilm av hjältinnan Kati med näven höjd i trots eller manande till strid(?). Undertecknad behöver knappast inspireras av internationella Kvinnodagen för val om motiv, men det var ändå på sitt sätt passande att det var den 8:e mars som man tog fram en idékladd som legat i över tio år. Det var en av otaliga snabba…

[idagnyheter]

Flickors frigörelse och frihetens konsekvenser

Scen “Extas” Regissör: Malin Axelsson. Scenografi och kostymdesign: Anna Dolata. Mask och peruk design: Agnes Kenttä. Komposition och ljuddesign: Jonas Redig. Ljusdesign: Tobias Hallgren. Koreografi: Camilo Ge Bresky. Dramatiker: Ninna Tersman. Regissörsassistent: Nadine Holmberg. Medverkande: Pascalle Arias Basualto, Fanny Färingö, Krister Kern, Cilla Thorell och William Wahlstedt. Samproduktion…

[atsvensson]

Fattigdom ligger bakom ungdomsbrottslighet

Fattigdom ligger bakom ungdomsbrottslighet. Att begå brott är mycket vanligt bland ungdomar. I den senaste skolundersökningen om brott 2023 uppgav drygt hälften av alla ungdomar (51,3%) att de begått brott under de senaste 12 månaderna. Över längre tid är det sannolit en ännu större andel. Flickor uppger att de begått brott i liak stor utsträckning som pojkar (51,3% när det gäller pojkar…

[there-are-4-lights]

Idag får vi inte glömma att fira våra segrar, systrar! För herregud vilken framgångsrik historia feminismen har varit de senaste sisådär 150 åren! Vi har erövrat så mycket: rösträtt, myndighet även som gift kvinna, rätt till högre utbildning, rätt till skilsmässa, rätt att vara vårdnadshavare för våra barn. Och fler generationer kvinnor fortsatte: rätt till abort, rätt till förskola.

Så är det färdigt nu? Har kvinnorörelsen varit så framgångsrik att den inte längre behövs, i alla fall inte i vårt land? Det verkar som om vissa resonerar så. I alla fall är två av de saker som det alltid har varit självklart att feminism handlar om inte längre självklara.

För det första: varför existerar överhuvudtaget feminismen? Svaret har tidigare varit: för att förbättra för gruppen kvinnor och motverka kvinnors samhälleliga underordning under män. Men det svaret är inte längre självklart. Det har blivit svårare att hävda att feminism är en teoribildning och en rörelse som fokuserar på just kvinnor, utan den ses allt oftare som en större rättviserörelse för alla underordnade grupper och inte primärt för gruppen kvinnor.

Så här skrev till exempel Elsa Kugelberg i Dagens nyheter i en runa över bell hooks: ”Feminism är ’motstånd mot förtryck’, där förtryck förstås som ’frånvaro av valmöjligheter’. De som säger sig se och kämpa mot förtryck måste börja med förtrycket där det är som starkast. En feminism värd namnet behöver koncentrera sig på samhällets mest utsatta: flyktingar, sexarbetare, hemlösa, transpersoner, funktionsnedsatta. Vad säger de? Vad skulle göra deras liv bättre, friare?”

För det andra: vi är inte längre överens om vad kön överhuvudtaget är, och därmed inte heller vad en kvinna är. Och kön har ju trots allt varit det som feminismen har byggt på eftersom patriarkatet bygger på det.

Fram till för bara något decennium sedan var vi tämligen överens om att kön är ett biologiskt faktum, man föds till flicka eller pojke. Och med det kommer en rad olika förväntningar på denna nya individ – förväntningar som vi kallar genus. Det får resultatet att flickiga pojkar och pojkaktiga flickor bestraffas. Men det får också konkreta resultat i lägre löner för kvinnor, sämre vård för den som specifikt handlar om kvinnor, såsom förlossningsvården, färre forskningsresurser till kvinnosjukdomar etcetera.

Men i och med den nya syn på kön som har växt fram inom transrättsrörelsen, och som nu till exempel RFSL står för, kan vi inte längre självklart utgå från denna syn på kön och genus. Enligt den nya teorin om kön har alla en inre könsidentitet som inte behöver sammanfalla med det biologiska kön som man har blivit, som de uttrycker det, ”tilldelad”. Vilket kön du tillhör bestämmer du själv; det beror på din egen känsla och visshet – din könsidentitet.

De här två uppfattningarna – att feminism bör vara en mer allmän kamp mot diskriminering och förtryck av alla grupper, oavsett grunden för denna diskriminering eller detta förtryck (det kan vara kön, hudfärg, kroppsfunktion, klass, sexualitet) samt uppfattningen att kön är en fråga som den enskilda individen själv bör få bestämma – gör att feminismen är förvirrad för tillfället.

Vilken är vår motståndare? Är det patriarkatet och sexismen, är det kapitalismen, rasismen, normen om heterosexualitet eller en viss uppfattning om vad kön är?

Och vilken är vår kamp? Är det en kamp för att befria oss från könsroller, en kamp mot mäns våld mot kvinnor, en kamp för lika lön för lika arbete? Eller är det en kamp mot alla former av underordning och mot en syn på kön som en fråga om biologi istället för den enskilda individens känsla? De här frågorna bör var och en av oss tänka igenom och ta ställning till.

För övrigt har jag varit i kontakt med vården på grund av en fraktur i foten. Räkningen kom igår: 300 kronor. Å, vad mycket vi får för skattepengarna!

[naran-blr]

Greta Olga Hällfors-Sipilä (1899-1974) pintora finlandesa. 

Nacida en Helsinki, Hällfors-Sipilä estudió primero en Läroverket för gossar och flickor y después se graduó en la Escuela de Dibujo de la Sociedad de Arte Finlandesa de 1915 a 1917.

A pesar de la Primera Guerra Mundial, hubo varias exposiciones internacionales en Helsinki presentando obras impresionistas y cubistas. Entre los participantes se encontraban pintores del grupo alemán Der Blaue Reiter, los suecos Isaac Grünewald y Sigrid Hjertén, y el ruso Wassily Kandinsky, todos los cuales emocionaron a Hällfors-Sipilä con su toque libre y colores brillantes.

Se embarcó en pinturas de la vida urbana, optando por la abstracción y la simplificación de sus temas. La influencia de Matisse y Chagall también se puede ver en algunas de sus obras, especialmente las que representan bailarines o músicos.

 Participó con entusiasmo en las nuevas tendencias que llegaron a la escena artística de Finlandia a principios del siglo XX, abrazando el impresionismo, el funcionalismo y el cubismo.

Era una apasionada de la música. Fue una pianista competente y estudió en el Instituto de Música de Helsinki entre los años 1910 y 1930. Allí desarrolló un interés común por el modernismo con su amigo Sulho Sipilä (1895-1949), a quien había conocido en la escuela de arte cuando tenía 16 años. Se casaron en 1924. Adoptaron los apodos de Tiva y Halle y vivieron en el centro de Helsinki, cerca de la iglesia de San Juan, que ambos pintaron a menudo en sus cuadros.

A partir de 1917, expuso con frecuencia en Finlandia y en el extranjero, aunque el trabajo de su marido recibió en general más atención que el suyo. Como mujer, nunca pudo organizar una exposición individual, aunque en una ocasión expuso junto con su marido. Después de años de soledad mientras su marido servía en la marina, enfermó mentalmente y a partir de 1946 fue internada en un hospital psiquiátrico.

Murió en Kellokoski.

Le ponemos cara, con su marido.