'Snufkin continued to scull in silence for a long time. Moomintroll sat looking at the well known and comforting outline of his old hat against the night sky and the puffs of pipe-smoke rising in the quiet air. "Everything'll be all right now," he thought.'
1953-11-28 DN
This is it, this is the most surprising thing I found while digging through the newspapers. A Moomin short story from 1953 named När parkvakten blev självlysande (When the Park Keeper Became Luminescent), as you might recognize, this became a chapter in Moominsummer Madness the following year, so it’s not a completely new story. Large portions are identical to the final print, others are basically just rephrasing the same things. Some parts are shorter, it’s overall structurally a bit briefer and Little My doesn’t sing her song. Little My is also the one spreading the Hattifattener seeds as she is small enough to pass through the fencing.
However, the beginning and end differentiate more. In this short story, Snufkin simply finds Little My by chance while fishing. There’s no flood and My hasn’t capsized from the floating theater. She simply claims to have run from home. Snufkin himself has the same motivation for committing acts of terrorism playing tricks on the Park Keeper, there is however no significance on it having to be on midsummer eve.
In the end, instead of reluctantly becoming a caretaker, Snufkin gladly brings the kids to his cabin (?!) and lets them stay for awhile. Although he does state that he never stays in the same place for long and that he’ll try to return the children to their parents further on. Meanwhile, the Park Keeper found it delightful to suddenly glow in the dark and amuses himself by surprising friend and acquaintances that way.
Very notable are the unique artwork, the first being a front page information on the short story that was later completely redrawn for the finished book. Then there’s the large color illustration unique for this print. Notably, the Park Keeper is portrayed as a human. (The bag says “Hattifattener seeds” and the upside-down sign says “Forbidden to read funny books”.)
The third illustration is an early version of a picture later used in the finished book, it is slightly different, notably clothing and the bowl Snufkin carries. The final illustration is just taken straight out of the Exploits of Moominpappa.
This is a very fascinating piece of history that kind of acts as an earlier draft to what would become a classic story. By this point, Moominsummer Madness was still about a years off, according to my clippings it seems to have been released in Sweden by November 1954, though I suspect it was released in Finland a bit earlier. I would suppose that this sort off informed how the rest of the book would’ve been written, as to implement this story into the greater whole, Snufkin needed to be absent for everything prior.
The final clipping is a radio schedule from Söderhamns tidning 1954-03-03, showing the story was read in Swedish radio by Greta Brotherus at 17:10 Friday March 5th 1954.
If I am to be a complete asshole about this, I’d suggest that we revise the official chronology of Moomin books to include this, but I refrain.
snufkin, on acquiring 24 kids: I don't even know if I like children!
snufkin, literally two pages later: *breaks into someone's home, raids their pantry, and dumps a literal keg of beans onto the dining room table as to serve as dinner for 25* I'm A Dad Now
I was looking for something in my closest and I found the very same copy of Moominsummer Madness that my mum used to read me when I was a little kid. Even though it's in very poor condition now, it was such a nice thing to read it all again. It made me feel so old tbh ;) ahh such a nostalgic feeling
@languagesandshootingstars suggested a Moomin vocab list (sorry it took so long!), I thought to include the Swedish and Finnish names as well. Maybe not really a vocab list, I just collected the character names and book titles. But I can include some random words too :D
The second book on the list (about the magic hat) also has an earlier translation, I included the alternative names from this one where I could find one. In this earlier version the name for the Moomins is múmin, while in the new books they are called mumin (with a short u).
Muminbocs és az üstökös - Comet in Moominland - Kometjakten/Kometen kommer - Muumipeikko ja pyrstötähti
A bűvös cilinder (Varázskalap a Múminvölgyben) - Finn Family Moomintroll - Trollkarlens hatt - Taikurin hattu
Muminpapa hőstettei - The Exploits of Moominpappa/Moominpappa's Memoirs - Muminpappans bravader/Muminpappans memoarer - Muumipapan urotyöt
Szentivánéji rémálom - Moominsummer madness - Farlig midsommar - Vaarallinen juhannus
Titokzatos tél a Mumin-völgyben - Moominland Midwinter - Trollvinter - Taikatalvi
A láthatatlan lurkó - Tales from Moominvalley - Det osynliga barnet - Näkymätön lapsi ja muita kertomuksia
Muminpapa és a tenger - Moominpappa at sea - Pappan och havet - Muumipappa ja meri
A Mumin-völgy novemberben - Moominvalley in November - Sent i november - Muumilaakson marraskuu
Some further links:
Moomin characters in Finnish (Wikipedia)
Moomin characters in Swedish and Finnish
Moomin characters in Swedish (Wikipedia)
Moomin characters in English (Wikipedia)
Some episodes in Hungarian (Youtube)
Hi Dear ... Do you recommend any swedish children book to read 👶👶👶
hello! first of all i recommend Astrid Lindgren, she’s the epitome of children’s literature! and if you want to understand swedish culture (which i guess is part of the point in learning a language?) i think reading her works would be a major key.here are some classics:
Astrid Lindgren:
Bullerbybarnen
Pippi Långstrump
Bröderna Lejonhjärta
Madicken
Mio, min Mio
Lotta på Bråkmakargatan
Rasmus på Luffen
Vi på Saltkråkan
Emil i Lönneberga
Ronja Rövardotter
Karlsson på taket
Elsa Beskow (her illustrations are also iconic for the swedish national romanticism and the jugend era, so if you’re interested in swedish art, Elsa Beskow is a good place to start):
Sagan om den lilla, lilla gumman
Solägget
Tant Brun, tant Grön och tant Gredelin
Tomtebobarnen
Olles skidfärd
Peter Cohen:
Olssons pastejer
Herr Bohm och sillen
Gunilla Bergström:
Alfons Åberg
Barbro Lindgren:
Loranga, Masarin och Dartanjang
Sunkan flyger
Ulf Nilsson:
Adjö, Herr Muffins
Selma Lagerlöf:
Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige
Gösta Berlings saga
Erik Åkerlund:
Bland tomtar och troll (old norse / swedish mythology, made famous by the John Bauer illustrations (and for being an amazing piece of literature))
Tove Jansson (she was a finnish author but she was a finn-swede and alors, she wrote in swedish):
Tove Jansson’s sketches for the illustrations in Moominsummer Madness, complete with coffee stains.
Of note:
- Early map layout for Spruce Creek
- Cooking Snufkin
- Misabel deserved no grace in her sorrow, but was instead only perfected when she got the ugly cry
Finlandssvenska Förlaget tar nu över all utgivning av Tove Janssons originalböcker om Mumin i Sverige. Förlaget grundades 2015 på initiativ av Tove Janssons brorsdotter Sophia Jansson och hennes man, Roleff Kråkström, med ambitionen att föra arvet efter Tove Jansson vidare och skapa möjligheter för nya författarskap och illustratörer att växa fram. Kapitelböckerna har fått nya omslag, som ligger nära originalutgåvorna och bilderböckerna har återfått de originalfärger som Tove Jansson ursprungligen tog fram. Tove Jansson gav ut den första berättelsen om mumintrollen 1945. Totalt blev det elva böcker. Muminböckerna finns översatta till 55 språk och har sålt i över 15 miljoner exemplar. Dessutom säljs Muminprodukter globalt för omkring 7 miljarder kronor per år. Japan står för 40% av marknaden, och i mars öppnade temaparken Moominvalley Park i Hanno utanför Tokyo, som förväntas locka en miljon besökare årligen. Denna vecka tipsar vi om några av våra favoriter från Förlagets utgivning. Vi börjar med underbara ”Farlig midsommar”, berättelsen om vad som hände i den magiska månaden juni samma år som det eldsprutande berget rörde på sig och Mumintrollets mamma gjorde sin vackraste barkbåt.
Efter läsningen av Jaques artikel om idyllisk nostalgi och natur i Småtrollen och den stora översvämningen började jag fokusera allt mer på naturen och dess stora roll i muminböckerna. Det är ju av stor relevans som Jaques redogör för gällande naturen och dess betydelse i berättelserna och i synnerhet hur naturen visar både en god och katastrofal sida för varelserna i muminvärlden. Redan i titlarna Småtrollen och den stora översvämningen, Kometen kommer, En farlig midsommar, Trollvinter och Pappan och havet framkommer det tydligt naturalistiska anspelningar och att omgivningen är betydelsefull.[1]
Bild från Trollvinter
Muminfamiljen är i princip i alla böcker en del av någon form av naturens opålitliga framfart från katastrofala förödelser som en komet och översvämning till hemska oväder till sjöss. Dessutom noterade jag att Jansson ofta använder sig av skrämmande kreatur ur naturen som dels kunna likna motsvarigheter i vår egen värld, så som den köttätande angosturan och den stora bläckfisken i Kometen kommer och jätteormen i Småtrollen och den stora översvämningen. Andra skrämmande naturrelaterade kreatur som jag alltså kopplar till resonemanget att Jansson har skapat en natur som är rätt så opålitlig och farlig är bl.a. Mårran, Edward, sandlejonet och isfrun. Som även Jaques konstaterar finns det ju förstås en harmlös och skön sida av naturen i muminvärlden. Det sker bl.a. i Muminpappans Memoarer då pappan nyligen rymt från Hemulens värd och nu njuter av sin frihet: ˮNär jag vaknade såg jag rätt upp i en ny, alldeles grön värld [...] Vems vackra plats är det här?...ˮ (s. 25). Utgående från ytterligare läsning av Janssons böcker noterar jag att naturen oftast upplevs som skön och harmonisk. Trots oväder och strapatser är det ändå det dramatiska som är grädden på tårtan då allting lugnat sig och en stillsam ro lägger sig över allting och man kan återigen njuta av omgivningen.
Mumintroll är inte heller helt anpassade till naturen så som den är och är alltså i ständigt behov av och strävar efter bekvämligheten.[2] De klarar inte kyla utan måste ha ett bo åtminstone under vintern och de är dessutom rätt rädda av sig då det kommer till främmande och hotande situationer, vilket framkommer i Småtrollen och den stora översvämningen där Muminpappan skrivit en flaskpost och beskriver sin ensamhet och ängslan efter att översvämningen förstört hans hus och är nu i nöd och behöver hjälp. På basis av brevet han skriver i flaskposten som hittas av Muminmamman inser jag att Muminpappan kan vara en riktig hjälplös fegis trots att han ibland framstår som så händig och stabil. Se sid 20 i boken.
Bild från Småtrollen och den stora översvämningen
Källor
[1] Jaques Zoe, ”Tiny dots of cold greencitattecken” Pastoral Nostalgia and the State of Nature in Tove Janssons “The Moomins and the Great Flood”, 2014,. s. 200–201.