#exempel på indikatorer

[universalinfo]

En omfattande guide för framgångsrik hållbarhetsrapportering inom olika sektorer

Introduktion:

Hållbarhetsrapporter spelar en avgörande roll för företag och organisationer som strävar efter att integrera hållbarhetsmålen i sin verksamhet. I denna omfattande guide kommer vi att utforska betydelsen av hållbarhetsrapportering inom olika sektorer och erbjuda strategier och tips för att skapa framgångsrika rapporter. Genom att lära av exempel så kommer du att få verktyg för att förbättra din egen rapportering och maximera dess värde och effektivitet. Låt oss dyka in i världen av hållbarhetsrapporter och ta reda på hur du kan göra en verklig skillnad genom din organisations hållbarhetsinsatser.

Del 1: Vad är hållbarhetsrapportering?

Hållbarhetsrapportering definieras som processen att mäta, redovisa och kommunicera ut en organisations ekonomiska, miljömässiga och sociala prestanda. Syftet med hållbarhetsrapportering är att ge intressenter, inklusive investerare, medarbetare, kunder och samhället i stort, en öppen och transparent bild av organisationens hållbarhetsinsatser och resultat.

Inom hållbarhetsrapportering täcks ett brett spektrum av områden, inklusive klimatpåverkan, energieffektivitet, vattenförvaltning, rättvisa arbetsvillkor, mänskliga rättigheter, samhällsengagemang och etik. Genom att rapportera inom dessa områden kan organisationer identifiera sina framsteg, utmana sig själva att förbättra sin prestanda och skapa incitament för att bidra till en hållbar utveckling.

Del 2: Strategier för framgångsrik hållbarhetsrapportering

För att skapa en framgångsrik hållbarhetsrapport finns det flera viktiga strategier att beakta:

Identifiera och engagera intressenter: För att säkerställa att din hållbarhetsrapport är relevant och meningsfull är det viktigt att identifiera och involvera dina intressenter. Genom att förstå deras förväntningar och prioriteringar kan du fokusera på de områden som är mest betydelsefulla för dem och kommunicera effektivt.

Fastställa tydliga och mätbara mål: För att driva hållbarhetsinitiativ och mäta framsteg behöver du etablera tydliga och mätbara mål. Dessa mål bör vara kopplade till de viktigaste hållbarhetsaspekterna för din organisation.

Skapa en strukturerad ram för rapportering: Det är viktigt att ha en strukturerad ram för hållbarhetsrapportering för att säkerställa att alla relevanta områden och indikatorer täcks. Det finns flera ramar och riktlinjer tillgängliga, såsom Global Reporting Initiative (GRI), Sustainability Accounting Standards Board (SASB) och United Nations Sustainable Development Goals (UN SDGs). Genom att använda en etablerad ram kan du öka jämförbarheten och trovärdigheten hos din rapport.

Integrera hållbarhetsaspekter i verksamheten: För att skapa en meningsfull och hållbar rapport är det viktigt att integrera hållbarhetsaspekter i företagets verksamhet och beslutsfattande processer. Detta kan innebära att identifiera och hantera risker och möjligheter, integrera hållbarhet i produktutveckling och leverantörskedjor samt främja en kultur av ansvarstagande och etik.

Del 3: Hållbarhetsrapportering inom olika sektorer: Exempel och lärdomar

I denna del kommer vi att undersöka några exempel på framstående hållbarhetsrapportering inom olika sektorer:

Exempel 1: Hållbarhetsrapportering inom tillverkningssektorn

Exempelvis kan en tillverkningsföretagets hållbarhetsrapport fokusera på områden som energieffektivitet, avfallshantering, säkerhet på arbetsplatsen, användning av förnybar energi och leverantörskedjans ansvar. Genom att använda konkreta mål och tydlig rapportering kan företaget visa sina framsteg och åtaganden.

Exempel 2: Hållbarhetsrapportering inom livsmedelsindustrin

Inom livsmedelsindustrin kan hållbarhetsrapporter fokusera på områden som jordbrukets hållbarhet, vattenförvaltning, minskat matsvinn, ansvarsfulla inköp och ansvarsfull hantering av försörjningskedjan. Genom att kommunicera initiativ för att minska klimatpåverkan och främja hållbar odling kan företag inom livsmedelssektorn bygga förtroende hos sina kunder och intressenter.

Exempel 3: Hållbarhetsrapportering inom finanssektorn

Inom finanssektorn kan hållbarhetsrapporter betona områden som socialt ansvarstagande, god företagsstyrning, miljövänliga investeringar och påverkan på samhället. Banker och investeringsföretag kan rapportera om sina hållbarhetsinitiativ, inklusive finansiering av förnybar energi, sociala investeringar och utvärdering av ESG-kriterier för investeringsbeslut. ESG står för “Environmental, Social and Governance” och är kriterier för att veta om en investering är hållbar.

Genom att undersöka dessa exempel får du insikter i hur olika företag och sektorer strukturerar sina hållbarhetsrapporter, vilka områden de betonar och hur de kommunicerar sina framsteg. Det ger dig möjlighet att lära av bästa praxis och tillämpa dem på din egen hållbarhetsrapportering.

Del 4: Framgångsfaktorer och tips för effektiv hållbarhetsrapportering

För att skapa en framgångsrik hållbarhetsrapport finns det flera viktiga faktorer och tips att beakta:

Tydliga och mätbara mål: Etablera tydliga och mätbara mål för din hållbarhetsrapportering. Dessa mål bör vara specifika, mätbara, accepterade, realistiska och tidsbundna (SMART). Mål ger riktning och möjliggör uppföljning av framsteg.

Relevans: Identifiera de hållbarhetsfrågor som är mest relevanta för din organisation och intressenter. Fokusera på de områden där ni har störst påverkan och där ni kan göra en verklig skillnad.

Datainsamling och verifiering: Säkerställ att ni har en strukturerad process för att samla in, övervaka och verifiera hållbarhetsdata. Det är viktigt att datan är tillförlitlig och korrekt för att kunna kommunicera på ett trovärdigt sätt.

Stakeholder-engagemang: Engagera era intressenter genom att involvera dem i er hållbarhetsrapportering. Lyssna på deras förväntningar och prioriteringar och visa hur ni tar hänsyn till dem. Detta kan bidra till att stärka legitimiteten och trovärdigheten i er rapport.

Kommunikation och transparens: Var transparent i er rapportering och kommunicera både framsteg och utmaningar. Använd en tydlig och lättläst språklig stil för att göra er rapport tillgänglig för en bredare publik. Utöver den skriftliga rapporten kan ni också överväga att använda andra kommunikationskanaler såsom sammanfattande faktapapper, visuella presentationer och webbplatsinnehåll.

Integrera hållbarhet i verksamheten: För att skapa en meningsfull hållbarhetsrapport är det viktigt att integrera hållbarhetsaspekter i er verksamhet och beslutsfattande processer. Detta innebär att identifiera och hantera risker och möjligheter, integrera hållbarhet i produktutveckling och inköp samt främja en kultur av ansvarstagande och etik.

Kontinuerlig förbättring: Hållbarhetsrapportering är en kontinuerlig process. Utvärdera och förbättra er rapportering över tid genom att lära av tidigare erfarenheter, hålla er uppdaterade om utvecklingen inom hållbarhetsområdet och anpassa er rapport efter ny kunskap och bästa praxis. Se till att hålla er uppdaterade om riktlinjer och ramverk för hållbarhetsrapportering, såsom Global Reporting Initiative (GRI), Sustainability Accounting Standards Board (SASB) och United Nations Sustainable Development Goals (UN SDGs), och anpassa alternativt er rapportering efter dem för att vara aktuella och relevanta.

Del 5: Hållbarhetsrapportering i framtidens landskap

Hållbarhetsrapportering fortsätter att utvecklas i takt med förändringar i det globala landskapet. Här är några trender och framtida utmaningar att överväga:

Integrering av ESG: ESG (Environmental, Social, and Governance) -faktorer blir alltmer centrala inom hållbarhetsrapportering. Framtida rapporter bör integrera dessa faktorer för att ge en komplett bild av en organisations hållbarhetsprestanda. Det inkluderar att rapportera om miljöpåverkan, sociala initiativ, företagsstyrning och andra faktorer som påverkar organisationens hållbarhetsaspekter.

Standardisering och harmonisering: Det finns en ökande efterfrågan på standardisering och harmonisering av hållbarhetsrapporter. Globala ramverk som Global Reporting Initiative (GRI), Sustainability Accounting Standards Board (SASB) och United Nations Global Compact arbetar för att etablera enhetliga riktlinjer för rapportering. Detta underlättar jämförbarhet och ökar transparensen i hållbarhetsrapporteringen.

Fokus på klimatrelaterad information: Med ökad medvetenhet om klimatförändringar kommer framtidens hållbarhetsrapporter att lägga större tonvikt på klimatrelaterad information. Detta inkluderar hantering av koldioxidutsläpp, klimatmål och anpassningsstrategier. Rapporterna kan också inkludera information om företagets strategier för att minska sin klimatpåverkan och anpassa sig till ett förändrat klimat.

Teknologiska framsteg: Teknologiska innovationer, såsom blockchain, artificiell intelligens och stora datamängder, kommer att påverka hållbarhetsrapportering. Dessa teknologier kan underlätta verifiering av hållbarhetsprestanda och spårbarhet längs leverantörskedjan. De kan också förbättra insamling, analys och presentation av hållbarhetsdata.

Ökad betoning på social rättvisa och mångfald: Framtidens hållbarhetsrapporter förväntas inkludera mer information om social rättvisa, inkluderande arbetsmiljöer, jämlikhet och mångfald. Detta innefattar att rapportera om initiativ för att främja jämställdhet, inkludera marginaliserade grupper och säkerställa socialt ansvarstagande.

Påverkan av COVID-19: Pandemin har satt hållbarhet i fokus och framtidens hållbarhetsrapporter kan spegla lärdomar från krisen. Pandemin har visat på sårbarheten i våra system och betonat behovet av att bygga motståndskraft och hållbarhet. Framtida hållbarhetsrapporter kan därför omfatta strategier för riskhantering och krishantering, flexibilitet och anpassningsförmåga till förändrade förhållanden samt insikter om hur organisationer har bidragit till att lindra de sociala och ekonomiska effekterna av pandemin.

Ökad uppmärksamhet mot investerare: Investerare blir alltmer intresserade av hållbarhetsprestanda vid sina investeringsbeslut. ESG-kriterier blir alltmer relevanta och investerare kräver mer transparent och kvalitativ hållbarhetsrapportering. Framtida hållbarhetsrapporter måste vara utformade för att möta dessa behov och ge relevant information för investeringsbeslut.

Slutsats:

Hållbarhetsrapportering är en viktig process för att mäta och kommunicera en organisations hållbarhetsprestanda. Genom att tillämpa strategier, såsom att sätta tydliga mål, involvera intressenter, använda tillförlitliga data och vara transparent, kan organisationer skapa effektiva hållbarhetsrapporter. Framtidens landskap för hållbarhetsrapportering präglas av trender såsom integrering av ESG-faktorer, standardisering och harmonisering av rapporter, fokus på klimatrelaterad information, teknologiska framsteg, betoning på social rättvisa och mångfald, samt ökad uppmärksamhet gentemot investerare. Genom att vara medvetna om dessa trender kan organisationer anpassa sina rapporter för att möta framtida krav och förväntningar. Hållbarhetsrapportering spelar en central roll för att driva förändring och skapa en mer hållbar och ansvarsfull framtid för företag och samhället som helhet.

Content source: https://nyckeltal.se/sb/framgangsrik-hallbarhetsrapportering-i-olika-sektorer/

[scandinavianhomes]

Exempel På Indikatorer

Oskar uggla ugglansno. 901 87 umeå tel.

5 Sar Fran Barndomen Som Paverkar Vuxna Utforska Sinnet Barndom Halsa Och Fitness Utforska

090 786 51 21 e post.

Exempel på indikatorer. Kriterier och indikatorer på hållbar utveckling. Betydelse synonymer och översättningar finns. Isländska myndigheter har sedan i mitten av juni varnat för höga halter av svaveldioxid i luften som kan vara en indikator på att grímsvötn är på väg att få ett utbrott rapporterar afp.

Det finns ett par naturliga indikatorer och rödkål är ett exempel. Ph metern ger snabba och exakta svar. Förord denna bakgrundsrapport har finansierats av acanalys projektet samt ume.

Exempel på hur man använder ordet indikatorer i en mening. Droppa i lite saft av kokt rödkål så kommer din lösning ändra färg beroende på ph t. Exempel från teori och praktik johanna liljenfeldt carina keskitalo.

090 786 56 99 fax. De bästa indikatorerna för aktivitetsnivån i ekonomin är enligt bergqvist mått som trafikflöden och elkonsumtion. Detta är en positiv indikator.

En elektrisk apparat som ger ett exakt ph värde med en decimal. Cerum report nr 27 2011 isbn 978 91 7459 170 5 issn 0282 0277 cerum. Detta verktyg används av kemister.

Rödkål ger ett mer exakt resultat än btb. Exempel på indikatorer antocyanin finns naturligt i blommor och växter bromtymolblått btb indikerar surt neutralt eller basiskt fenolftalein indikerar surt eller basiskt indigokarmin malakitgrönt lackmuspapper indikerar surt eller basiskt universell indikator indikerar ett grovt ph värde.

Pin Pa Miljoutmaningen

17 Citat Som Far Dig Att Reflektera Over Livet Utforska Sinnet Citat Citat Om Relationer Inspirerande Citat

Pin Pa Things I Want To Watch Read Or Buy

Forelasningsmaterial Oh Material Pa Www Slideshare Net Miljoekonomi Naturekonomi Ekonomi

Vad Du Inte Bor Gora I Rattegangen Youtube Beteende Bors Berattelser

Uskotko Henkiseen Uskottomuuteen Mielen Ihmeet Coaching Historical Figures Historical

7 Satt Att Identifiera Mastare Pa Manipulation Utforska Sinnet Emotionell Intelligens Relationer Motiverande Ord

Pin Pa Kallkritik

Naturlig Harvard For Pappor Innebar Att Vara Snall Mot Sitt Skagg Kemikalieklok Farsdag In 2020 Mens Sunglasses Sunglasses Men

[glitterandshit121-blog]

Några grunderna i Blogging Search Engine Optimization

En grov illustration av hur SEO fungerar

Låt mig börja med att ge dig ett grovt exempel på hur Google SEO fungerar.

Google har utvecklat automatiska algoritmer som rankar din webbplats. De skickar ut vad som kallas "spindlar" för att "krypa" din webbplats och kontrollera den för över 100 indikatorer som avgör om din webbplats är värdefull eller användbar. Dessa indikatorer inkluderar saker som bakåtlänkar, domän ålder, trafik, nytt innehåll, etc.

SEO är konsten att se till att dessa spindlar är nöjda med vad de hittar. Det är ett extremt komplicerat fält som ständigt förändras men i allt det kaoset finns några konstanter som har varit sanna från början. Jag ska prata om de här.

De 10 grunderna i blogging SEO

Som alltid killar och gals, om du har några andra tips, vänligen lämna mig en kommentar och lägg till det roliga. Jag älskar absolut att läsa de stora kommentar-uppsatserna som du alla tenderar att skriva.

1. Du behöver din egen domän och värd

Det första som nybörjare behöver veta är att du behöver din egen domän och värd. Gratis blogginställningar gör inga favörer för din SEO-insats. Varför är det så?

Många människor spekulerar på att om du verkligen var seriös om din webbplats skulle du få ditt eget namn och vara värd det själv. Och Google vill bara peka på webbplatser som anses vara allvarliga och trovärdiga och så är detta en väldigt grundläggande signal.

Jag rekommenderar att alla nya bloggare får sin egen domän och värdinstallation redan från början. Du kan läsa mer om varför i min blogg värdrecension som jag nyligen gjorde eller kolla in den här detaljerade guiden om hur man startar en blogg och dominerar din nisch som går över allt du behöver veta innan du börjar en blogg.

2. Lös problem med originalinnehåll

Du måste komma ihåg att Googles hela syfte är att ge sina kunder relevanta och användbara sökresultat. Allt de gör bygger på premissen.

Och för att vara realistiskt kan det viktigaste du kan göra för din SEO skapa massivt användbar innehåll som löser människors problem. Om du löser problem som folk söker efter är det troligt att du kommer att bli delad på sociala medier och rankad i Google.

Uttrycket "originalinnehåll" betyder så mycket mer än bara blogginlägg nuförtiden. Du bör börja expandera till:

Fotografi Här är en stor guide för att hitta bilder för din blogg som talar om varför du behöver originala bilder och foton och hur man använder dem till din bästa fördel. videoklipp Gör handledning eller gör videopost med din webbkamera. Detta bygger länkar och trafik från YouTube och fungerar bra på mobila enheter. podcasts ITunes växer snabbt eftersom människor blir bättre smarta telefoner och spenderar mer tid plugged in. Du kan kolla in min podcast här. Verktyg och plugins Om du kan utveckla ett originalverktyg och installera det på din webbplats kan du försäkra dig om topp Google rankningar under lång tid. Google älskar absolut verktyg och användbara plugins som människor kan använda i sina liv. Tanken är att skapa en relation med dina läsare genom att hjälpa dem ut. Detta kommer att innebära mer delning och snabbare resultat på SERPS (positioner i sökmotorns rankningar).

Men du vill också se till att innehållet du producerar är annorlunda på något sätt. Om du tittar på Google-startsidan ser du att alla resultat är lite annorlunda och du måste försöka tillgodose det.

Till exempel lade vi till en bloggarquiz på det här inlägget om att starta en blogg som ett sätt att ge läsare bonusinformation. Det inlägget innehåller också infographics, videor och andra resurser som ett sätt att ge människor så mycket värde som möjligt. Detta bidrar till att locka till fler länkar, vilket leder oss till nästa avsnitt.

3. Bygg relevanta backlinks på ett naturligt sätt

Om du bara har börjat med SEO kanske du vet lite om backlinks och varför de spelar roll. En backlink är när en annan webbplats länkar tillbaka till din webbplats från deras webbplats.

Inte alla backlinks skapas lika men. Några saker att veta:

Köp aldrig dem Jag hörde en gång om en kille som var chef för SEO för en investmentbolag. Han köpte några billiga bakåtlänkar på ett domännamn med miljontals dollar och fick saken bannlyst från Google. Köp aldrig backlinks. Google är på dem. Källan är viktig Bloggen som ger dig bakåtlänkar gör en stor skillnad. Om det är ett gammalt domännamn med utmärkta rankningar i sig, räknas backlinjen för mer. En bra länk från ett auktoritets domännamn (.edu och .gov är fantastiskt) och dina rankningar förändras mer än hundratals små. Ankare texten är viktig Ankartexten är de ord som används som länk. Till exempel, i stycket nedan ser du orden "en bloggstrategi" markeras som ankare texten för den länken. Det brukade vara att du försökte få ankare texten matcha sökorden som du riktar in, men det har ändrats de senaste åren, som du kan läsa om i det här inlägget om gästbloggar. Som omnämnande

[pwrmos]

Människor med Moral är Irrationella!

Börje Fors   @pwrmos​

Vår moral, vilken programmeras och internaliseras under uppväxten, stoppar oss från att göra saker vi exempelvis har drivkrafter eller rationella skäl att göra men som vi inte får göra enligt samhällets normer. Moral fungerar som en inre broms. Att människan kan tillägna sig en moral som förhindrar henne från att fatta rationella beslut är en av flera indikatorer på att människan är irrationell. Om man har internaliserat samhällets moraliska normer under uppväxten så är de och upplevs som ens egna som vuxen. De moraliska normerna är olika för olika kulturer. Inom islam har martyren högst värde, därefter den muslimske mannen, sedan den muslimska kvinnan med halva värdet och efter henne dhimmis dvs judar och kristna som betalar jizya för att få leva som tredje klassens medborgare och sist de otrogna hundarna som måste konvertera eller dö. I Sverige anser de politiskt korrekta att “alla människors lika värde” är en universell norm som omfattas av alla i hela världen även muslimer. Samtidigt som de politiskt korrekta anklagar politiska motståndare som Sverigedemokraterna för att inte tro på “alla människors lika värde”.

Människan är inte rationell.

Man kan se den processen som att vi är formbara / programmerbara när vi är barn och ungdomar. Formbara som betong men när vi nått vuxen ålder så stelnar betongen och formbarheten upphör nästan helt. Moraliska normer har ingen gråskala, det är antingen rätt eller fel: 

- Du skall… - Du skall inte… 

Det som är tabubelagt är omoraliskt lika med Fel. 

Jag påstår att massinvandringspolitiken i nuläget är en moralisk fråga. Normerna och tabuna som är grundbultarna i denna moral är fastgjutna i stelnad betong, den betong som är vilka vi är som personer. De är i stort sett oåtkomliga utifrån vilket gör diskussionen om asylinvandringen så irrationell och fastlåst. När exempelvis kostnaderna för flyktingmottagandet kommer upp så försvinner all rationalitet från debatten:

- Människoliv går inte att värdera i pengar. - Att begära en utredning av kostnaderna tyder på en vedervärdig människosyn!

Landstingen ansvarar främst för samhällets offentligt finansierade hälso- och sjukvård. Man kan ju undra hur Landstingen klarar att hålla sjukvårdskostnaderna inom budget om de inte prioriterar hårt och håller i skattepengarna. Hur hög skulle landstingsskatten bli om vården likt asylinvandringen fick gå på löpande räkning utan kostnadsuppföljning?

Människan är inte rationell.

Svart stolthet & makt i Afrika och kurdisk stolthet & makt i Kurdistan hyllas av de politiskt korrekta. Vilka samtidigt är benhårda moraliska motståndare till vit stolthet & makt i vita länder. De ser med absolut äkta vämjelse på vit stolthet & makt i Sverige. Blotta tanken är absolut förbjuden. Det är inte en åsikt som går att resonera kring, det är moraliska normer ingjutna i stelnad betong. Skillnaden i bedömningen av legitimiteten och önskvärdheten hos vit och ickevit makt gör att de moraliska normer vita internaliserar som unga är tveklöst antivita. Vita lever och försvarar med näbbar och klor normer som utgör ett hot mot deras fortsatta existens. Antingen skall all makt baserad på etnicitet fördömas och bekämpas eller så ska alla etniciteter få bejaka sig själva och sina maktanspråk. Allt annat är riktad fientlighet.

Människan är inte rationell.

Människor med moral är således så irrationella att de kan fås att anamma moraliska normer som leder till den egna undergången. Jag säger inte att moral är förkastlig - tvärtom - människor utan moral fungerar inte socialt, det leder obönhörligen till konflikter. Men har man moral så är man irrationell och har man en utopisk moral så är man väldigt irrationell. Alla barn i väst programmeras under uppväxten till att internalisera att vit stolthet & makt är så moraliskt fel som något kan bli. Det är fullständigt irrationella och suicidala normer i ett multietniskt samhälle.

Vita programmeras således till att inte försvara sina egna länders demografi och maktstruktur. Vilket också leder till att det blir en god gärning att förgöra sina egna länder och sin egen civilisation. Vita är alltså moraliskt förbjudna att formera ingrupper samtidigt som vita är påbjudna att hylla andras ingrupper exempelvis svart makt. Eftersom vit stolthet & makt i nuläget är djupt omoralisk och tabubelagd så blir det moraliskt och en god gärning att på alla sätt verka för att reducera vit stolthet & makt. Det perverterar allt.

Att fylla landet med människor som har en fientlig inställning till väst blir med denna moral en god gärning. Likaså att slösa bort skattepengar på dem utan några som helst motkrav. Kort sagt allt beteende som är skadligt för den västerländska civilisationen blir goda gärningar så länge som vit stolthet & makt i väst är moraliskt Fel. 

Solidaritet kan till exempel ha flera orsaker samtidigt: viljan att hjälpa flyktingar och samtidigt den (o)medvetna moraliska viljan att stjälpa västvärlden och viljan att säkra röster till det egna politiska lägret. 

Vänstern och de politiskt korrekta kan därför rationalisera fientliga och gruppegoistiska motiv inför sig själva och andra som exempelvis solidaritet.

Det ligger alltså även moralisk fientlighet bakom det som benämns solidaritet, tolerans, godhet och altruism vilket perverterar begreppen till att omfatta endast de som har en fientlig inställning till vit stolthet & makt.

Man säger att västvärlden lider av kollektiv patologisk altruism och masochism eller självhat. Ursprunget till den patologiska altruismen och masochismen är alltså de moraliska normer som tabubelägger vit stolthet & makt.

Läs gärna en betydligt utförligare förklaring i bloggposten:

Den Vite Mannens Eviga Arvsskuld

Börje Fors   @pwrmos   10 maj, 2017

[petpri]

Lite teori om styrning

Ett litet utdrag ur självständigt arbete inom rektorsutbildningen. Mer kommer senare (för den intresserade).

Först en tabell över de modeller för styrning som har använts i skolan sedan mitten av 1800-talet.

Ett urval av teorier har gjorts och det föreligger en förenkling av de teorierna. Modellerna för styrning som har använts inom skolan sedan mitten av 1800-talet och framåt har påverkat lärares handlingsutrymme. Möjligheten för lärare att själva fatta beslut som rör undervisningen har varierat beroende på styrningsmodellerna. Styrning och professionalism hänger samman. Exempelvis brukar en hög grad av professionalism i ett yrke förknippas med en styrning som har en hög grad av tillit. Styrningen av det professionella arbetet i välfärden kan beskrivas med hjälp av begreppen yrkes- och organisationsprofessionalism (Evetts, 2006). En genomgång av dessa begrepp följer längre fram i texten.

Styrning

Styrning kan betraktas ur flera olika perspektiv. Foucault (2004) menar att styrning av verksamheter fungerar på två olika sätt parallellt. Begreppet governmentality delar han in i två skilda styrningsteknologier, den suveräna som utgör lagar, förordningar och straff samt den disciplinära som bland annat verkar genom individens strävan efter normalitet. Individen styr sig själv inom de givna ramarna. Det finns ett ömsesidigt beroende mellan dessa teknologier för styrning och de verkar samtidigt.

Lisa Asp-Onsjö (2011) använder Foucaults modell i en text som handlar om dokumentation, stöd och åtgärdsprogram i skolan. Här nedan finns ett citat där hon sätter elevens självstyrning i relation till den hårda styrningen i skollag, förordning etc. Motsvarande resonemang fungerar om ordet eleven byts ut till läraren.

I styrningen av skolan blir båda de av Foucault […] beskrivna sätten tydliga. Styrdokument som skollag och förordningstexter reglerar ramarna och styr verksamheten på ett handfast eller “hårt” sätt i enlighet med den suveräna principen. Samtidigt ska eleven styra sig själv på ett “mjukare” vis genom olika självstyrningsprinciper.

(Asp-Onsjö, 2011, s. 41)

 Med minskad hård styrning (enligt den suveräna principen) får professionalismen ökad betydelse och omvänt. Yrken har olika uttryck för professionalism. Läraryrket anses inte fullt ut vara ett professionsyrke. Trots det finns det adekvat teoribildning kring profession och professionalism som är intressant i sammanhanget.

 […] en profession är ett yrke som framförallt kännetecknas av en teoretisk kunskapsbas, lång utbildning, autonomi i yrkesutövandet, kontroll över vilka som släpps in respektive utesluts ur kåren, kontroll över kunskapsutvecklingen inom yrket (kunskapsmonopol) och etiska regler. Med en sådan definition är det tveksamt om läraryrket är eller någonsin har varit en profession. Det skulle i så fall vara läroverkslärarna före 1950- och 60-talens skolreformer.

(Carlgren & Marton, 2000, s. 105)

 Inom skolan och inom de lärarfackliga organisationerna har det definitivt förekommit rörelser mot professionalisering och även rörelser som varit deprofessionaliserande. Yrken som anses ha tydliga kunskapsmonopol är exempelvis advokater, läkare och socionomer. Bland andra Carlgren och Marton (2000) menar att lärare inte har kunskapsmonopol och att det till och med kan vara svårt att ringa in de lärarunika kunskaperna. Carlgren (2009) menar att redovisningssamhällets genomslag på skolområdet i kombination med professionaliseringens rörelse mot självstyrning skapar spänningar. Olika forskare tolkar förhållandet mellan de polerna som tecken på deprofessionalisering respektive professionalisering – de talar om utifrånstyrning respektive inifrånstyrning.

 Genom att specificera vad det är skolan skall producera blir det möjligt att ”släppa skolan fri” för att sedan kontrollera resultaten. Det innebär en mer indirekt styrning än tidigare – en styrning som öppnar ett större utrymme för de professionella att fatta egna beslut om hur resultaten ska nås. Omstruktureringen av skolsystemen kan förstås som ett uttryck för det så kallade redovisningssamhällets genomslag på skolområdet. Självorganiseringen är den ena sidan av redovisningssamhället och resultatkontrollen den andra.

[…] Den inre, professionella, styrningen är en förutsättning för att mål­ och resultatstyrningen ska kunna fungera bra. […] För närvarande tycks det som om den inre, professionella styrningen är svagare än den yttre, ”inspektörs”­styrningen. Medan lärarnas professionella ansvar och kunskaper betonades i början och mitten av 1990­ talet har det därefter blivit alltmer självklart att formulera lösningar på olika problem i form av ytterligare kontroller och mätningar.

(Carlgren, 2009, ss. 9-10)

 Carlgrens (2009) begrepp inifrånstyrning, kan jämföras med Foucaults (2004) mjukare styrning där individen styr sig själv. Omvänt gäller att utifrånstyrning kan jämföras med den suveräna styrningsteknologin (hård styrning). Granström (2011) menar att utbildningssystemet vid övergången till 2000-talet har kommit in i ett system med standardisering. Det innebär att man vill reglera hur saker kan göras på rätt sätt, mer eller mindre oberoende av vad som skall göras. Granström (2011) menar att det är en underförstådd regelstyrning. Detta exemplifierar han med tre former - quality certification i form av exempelvis ISO 9000, SIQ, TQM eller liknande. System med kvalitetsindikatorer är en annan form och slutligen nämner han inspektionssystem. Denna regelstyrning skulle i så fall räknas till den mjuka styrningen (självstyrning), dvs det finns inga exakta regler för vad som ska göras och hur det ska göras, vilket ger ett handlingsutrymme för läraren, men effekten och resultatet kontrolleras efteråt. Ett lågt värde i en bedömning från SIQ eller ett kritikutlåtande från Skolinspektionen leder till åtgärder för att undvika låg bedömning eller inspektionskritik nästa gång.

 En variant av styrning går under namnet New Public Management (NPM). Det var neo-institutionell ekonomisk teori om nyttomaximering och idén om ett ”vetenskapligt ledarskap” som fördes samman och blev vägledande för styrning av offentlig verksamhet runt om i världen (Hood, 1991). Kortfattat kan man säga att NPM förespråkar en tydligare styrning där offentliga resurser ska utnyttjas på ett effektivt och rationellt sätt. Och det var just i effektivitetens namn som NPM sakta med säkert etablerade sig som styrfilosofi inom den offentliga sektorn. Framförallt var det i England under 1980 talet (då Thatcher var premiärminister) som genomförandet av idéer ur NPM tog fart. Montin (2015) menar att det fick stort genomslag i Sverige på 2000-talet. I Sverige gick vi från en förvaltningskultur bestående av tilltro till en kultur av misstroende. En bärande del i en misstroendebaserad styrning handlar om granskning (Montin, 2015; Montin, 2016). ”Om de aktörer som granskningen riktar sig mot vore att lita på fullt ut skulle det inte behövas någon granskning” (Johansson & Karlsson, 2013, p. 44). Denna förändrade syn på förvaltning i stat och kommun finns alltså i all offentlig verksamhet, inte bara i skolan. Tilltrobaserad styrning kan knytas till senare tids litteratur om New Public Governance (NPG) inom vilken det finns en uppfattning om att styrning sker bäst genom deliberation och professionella nätverk (Montin, 2015). NPG har då många beröringspunkter med begreppet yrkesprofessionalism som presenteras längre fram i detta kapitel. Omvänt gäller att NPM kan knytas till organisationsprofessionalism.

Lingard och Ozga (2007) belyser vilka effekter NPM har haft på nationell politik:

Usually this new management within the state has been framed by a contemporary version of neoliberal politics and economics, which privilege the market over the state and indeed want to marketise aspects of the state and its policies […] and which regard competition and individual responsibility as central to the production of a buoyant economy and society. This neoliberal state steers at a distance via policy frameworks through an emphasis on product accountability, resulting in the rise of a culture of performativity and audit.

(Lingard & Ozga, 2007, s. 3)

 Den mjuka styrningen (självstyrning) kan sägas ske på distans med hjälp av olika teknologier: språkliga, utkrävande av ansvar (inspektion, nationella prov) och självvärdering (där man genom värdering får lärare att tro att de upptäcker själva i vilken riktning de ska gå). Kollegialt lärande, lärande gemenskap och professionalism är en blandning av detta. Det är ett kraftfullt symbolspråk som de flesta verksamma i skolan upplever som positivt. Gemensamt för dessa begrepp är att de bidrar till en känsla av ansvarstagande. Vem vill inte uppfattas som professionell (i vid bemärkelse som en skicklig och kunnig yrkesperson)? En mjuk styrning är dessutom generellt tilltalande eftersom den signalerar aktivitet och egenmakt. Det finns i styrdokumenten för skolan ett helt batteri av uppgifter som signalerar lärarens individuella ansvar. En annan följd av NPM är rankninglistor och kunskapsmätningar för att hitta effektiva metoder för den nationella utvecklingen i skolan. Prestationer och indikatorer mäts och värderas i internationella jämförande studier som till exempel PISA, PIRLS och TIMMS samt ”Education at a glance”. I Sverige arbetar Skolverket fram SIRIS och SALSA. Statistik och siffror blir ett starkt inslag i styrningen.

 Teori om yrkesprofessionalism och organisationsprofessionalism

Evetts (2006) menar att yrkesprofessionalism innehåller en kollegial kontroll av kvaliteten på arbetet, kunskapssyn baserad på tyst kunskap som de professionella fått genom högre utbildning och socialisation in i yrket och förtroende för de professionellas eget omdöme i arbetet. Slutligen att professionell legitimitet har företräde. Organisationsprofessionalism bygger på en byråkratisk kontroll av de professionella, att dokumenterad kunskap används och att de professionella kan hållas ansvariga. Byråkratisk legitimitet har företräde.

Formen för professionellt arbete varierar i välfärden och i skolan. En viktig del är att det är självständigt när det gäller att planera och genomföra uppgifter. I litteraturen om professionellt arbete beskrivs att handlingsutrymmet är centralt och att det därmed finns val att göra, att handlingsutrymmet är nödvändigt och komplext samt att det är en viktig del av den professionella identiteten att få styra över vissa arbetsuppgifter. Handlingsutrymme benämns i litteraturen med begreppet diskretion (Liljegren & Pardin, 2010).

 Beslut kan alltså fattas oavsett om yrkesutövaren har diskretion eller inte, men vid icke-diskretionärt beslutsfattande styrs beslutet av regler och förordningar, medan vid diskretionärt beslutsfattande är det beslutsfattaren som efter sitt eget omdöme, utifrån den profesionsspecifika kunskapsbasen, fattar besluten.

(Liljegren & Pardin, 2010, s. 273)

 Hög grad av diskretion / handlingsutrymme för de professionella kan orsaka problem för organisationen. Handlingsutrymmet kan beskrivas som ett demokratiskt problem för staten när politiska beslut kan frångås i själva tillämpningen av de professionella (Rothstein, 2002).

Yrkesprofesionalism baseras enligt (Evetts, 2006) på kollegialitet. Professionen styr verksamheten främst via den högre utbildningen och socialisation in i yrkesetiken i form av normer och värderingar. Liljegren och Pardin (2010) skriver att det finns problem med kollegialitet som styrningsverktyg eftersom det ofta innebär en stark lojalitet mellan de professionella. Handlingsutrymmet med stort ansvar behöver en hög grad av tillit till att den professionella kan sin sak och sköter arbetet på ett föredömligt och adekvat sätt.

 Organisationsprofessionalism bygger på den organisatoriska logiken, den drivs av ledningsnivån och baseras på regler och procedurer där verksamheten och dess aktiviteter standardiseras i hög grad, utvärderingar genomförs systematiskt, och beslut tas baserat på hierarkiska auktoritetsstrukturer. […] Olika kvalitetssystem, vilka ofta går under paraplytermen TQM (total quality management), används för att följa upp verksamheten och kontrollera att uppsatta mål nås. […] Organisationsprofessionalismen bygger inte bara på externa kontrollmekanismer utan även på att yrkesutövarna internaliserar styrningsramar. För att beskriva denna form av styrning användes Foucaults begrepp governmentality, vilket skulle kunna översättas styrningsmentalitet.

(Liljegren & Pardin, 2010, s. 280)

  Lilja (2010) menar att det finns stora likheter mellan NPM och det som Evetts (2006) kallar för organisationsprofessionalism och att det finns ett tydligt drag av professionalism i tankarna bakom NPM. Den professionelle inom ramen för NPM är i större utsträckning någon som har en ledande befattning kopplat till ett större personligt ansvar, menar Lilja (2010). Evetts (2003) menar att det finns strävanden i styrningen mot att knyta samman yrkesprofessionalism med organisationsprofessionalism.

 […] professionalism is being used as an ideological instrument and a mechanism to promote and facilitate occupational change. In effect, professionalism is being used to convince, cajole and persuade employees, practitioners and other workers to perform and behave in ways which the organization or the institution seem to be appropriate, effective and efficient.

(Evetts, 2003, s. 411)

 Organisationsforskningen kan ge bidrag till förståelsen av styrningen av skolan. (Rothstein, 2007) beskriver två skolbildningar – incitamentsskolan och en skolbildning som handlar om mer mjuka variabler som sociala normer, organisationskultur och ledarskap. I en organisation med incitamentsstrukturen finns belönings- och bestraffningssystem som ger signaler till medarbetare när de gör rätt respektive fel.

 Ledningen behöver egentligen inte vara närvarande i organisationen när väl en sådan incitamentmaskin har konstruerats eftersom dess övriga insatser kommer att sakna betydelse. Det kanske tydligaste exemplet på detta i den offentliga sektorn är övergången från enhetliga tarifflöner till olika former av individuell lönesättning. […] Ytterligare ett exempel är att universitet erhåller medel efter hur många studenter de examinerat.

(Rothstein, 2007, s. 74)

 Det finns inbyggda problem med incitamentsstrukturen och det är bland annat att ledningen behöver detaljerad information om arbetet och svårighetsgraden. Medarbetarna håller inne med problemformuleringar, utmaningar och misslyckanden eftersom de agerar efter en nyttomaximeringsprincip (Rothstein, 2007). Den andra skolbildningen fokuserar på organisationens anda, vision och kultur. Ledningens uppgift blir att personifiera denna. Dialog och god kontakt med medarbetare är centralt i denna modell. Forskningen kring modellerna ser radikalt olika ut, menar Rothstein (2007). ”Man kan säga att medan den förra liknar den moderna matematiskt orienterade nationalekonomin så kan den senare ses som antropologisk” (Rothstein, 2007, s. 7).

Deltagande målstyrning och stort handlingsutrymme

Med början under 1980-talet och med framläggande av en proposition i riksdagen 1990 beslutades om en ny ansvarsfördelning för skolan – stat, kommun, skolor och rektorer samt lärare. Samma år överfördes även skolans personal till kommunerna. Riktade statsbidrag till skolan togs bort ett par år därefter. Decentralisering, lokalt ansvar och lokalt utvecklingsarbete betonades (Jarl, et al., 2007). Ett citat från propositionen om den nya ansvarsfördelningen visar lagstiftarens tilltro till lärare och lärares profession.

Styrning som en process förutsätter nämligen att resultat hela tiden bedöms och påverkar den fortsatta styrningen. Uppföljning och utvärdering har i detta perspektiv syftet att synliggöra resultat och ge underlag för förändringar. Att synliggöra resultat är inte bara en fråga om att kontrollera hur ansvaret fullföljs, det är också en fråga om hur arbetet skall drivas vidare. Uppföljning och utvärdering blir i detta perspektiv en del av den dagliga verksamheten, en del som behövs för att arbetet skall kunna utvecklas och ge resultat. (Utbildningsdepartementet, 1990, s. 102)

 Decentraliseringen var även en strategi för att avlasta den statliga budgeten. Det finansiella ansvaret flyttades från stat till kommun (Pierre, 2007).

 Nya läroplaner infördes 1994. Ändrat betygssystem samt ämnes- och kursplaner med strävansmål och uppnåendemål infördes också. Den tidigare stödfunktionen i form av Skolöverstyrelsen, länsskolnämnder och skolstyrelser försvann och uppgifter överfördes till det nya Skolverket samt till huvudmännen (Jarl, et al., 2007). Skolverkets uppdrag och ansvar för utvecklingsarbete minskade. ”Statistikhantering, nationell utvärdering, nationella prov och kursplaneproduktion blev huvuduppgifter som kunde förse rikspolitiker med strategisk information.” (Ekholm, 2008, s. 5).

 Det fanns en stor förväntan på enskilda lärare och på lärare som kollektiv om att de skulle förstå den nya styrningen samt använda det stora handlingsutrymmet. Torsten Madsen (1994) skriver i antologin Lärares lärande att lärarnas kompetens måste stå i centrum för den långsiktiga utvecklingen av skolan. Skolan behöver bli en lärande organisation som möjliggör för lärare att lära tillsammans. Decentraliseringens möjligheter och utmaningar, lärares systematiska reflektion samt lokal utvärdering och uppföljning är några av de områden som behandlas av olika forskare och lärare i antologin. Bakgrunden till boken är en serie regionala konferenser som dåvarande Skolöverstyrelsen planerade att genomföra tillsammans med fortbildningsavdelningarna 1991. I förordet anges att det plötsliga beslutet om att Skolöverstyrelsen och statens stöd till fortbildning avvecklades bland annat resulterade i antologin. Jag lyfter fram detta som ett tecken på den tidens snabba och omvälvande beslut av styrning, ledning och utveckling av skolan. I början av 1990-talet arbetade Läroplanskommittén fram den nya läroplanen (Lpo94 och Lpf94) samt tillhörande kursplaner. En bärande idé var just att lämna stort handlingsutrymme till skolor och lärare - staten skulle inte detaljstyra. Profession, professionalism, professionalitet och professionalisering. Ord och begrepp som har använts i diskussion om lärare och lärares uppdrag under den fjärde modellen (men även delvis under modell tre). Staten argumenterade för ett ändrat styrningssystem där professionen gavs ett större handlingsutrymme (övergången från modell tre till modell fyra). Lärarfacken började argumentera för professionalisering och tecknade till slut till och med ett flerårigt avtal om skolutveckling som hette Lärarna lyfter Sverige.

 I vissa avseenden är det ganska klart att de svenska lärarna fått en ökad kontroll över verksamhetens utformning och uppläggning. Jämfört med den ökade detaljstyrningen i många länder skiljer sig de svenska styrdokumenten för skolan i flera avseenden. […]

I andra avseenden har emellertid kontrollen över lärarnas arbete ökat – olika slag av utvärderingar, nationella prov liksom kraven att eleverna ska bli godkända har avsevärt bidragit till detta. Just nu är pressen på lärarna och skolan ganska stor – inte minst genom den uppmärksamhet frågorna om skolans resultat fått i media. Öppenheten gentemot elever och föräldrar hör också hit. Lärarna förväntas vara tydliga i vad de kräver av eleverna och kommunicera det till såväl elever som föräldrar.

(Carlgren & Marton, 2000, s. 107)

 I betänkandet Skola för bildning menade Läroplanskommittén (1992) att den utveckling mot ökad decentralisering som hade skett inom skolans område tidigare talade för en återaktualisering av bildningsbegreppet.

 Lärarna får anledning att ta egen ställning till bildningsfrågan och till frågorna kring läroplanen i dess vidaste mening.

(Läroplanskommittén, 1992, s. 56)

 I en avhandling om kunskapsdiskurser i svensk och europeisk utbildningspolicy skriver Nordin (2012) att det ökade ansvaret för lärarna att förstå grundläggande läroplansteoretiska frågor kring urval av kunskap och organisation i kombination med dubbelheten med det tydliga bildningsidealet och mätbarhet, tydlighet och likvärdig utbildning skapade inbyggda konflikter.

 Den bildningstanke som förs fram i betänkandet [Skola för bildning] skulle kunna beskrivas som en nyhumanistiskt orienterad bildningssyn med rötter hos Immanuel Kant och upplysningstidens frihetsideal där individcentrering och ett fritt kunskapssökande utan på förhand uppställda mål tjänar som vägledande principer. […] I sitt försök att göra bildningsbegreppet rättvisa föreslår Läroplanskommittén ett dubbelt målsystem i form av ”mål att uppnå” och ”mål att sträva mot” som skulle svara upp mot bildningsbegreppets dubbelhet som både mål och process. Mål att uppnå syftar då på de ämneskunskaper som varje elev förväntas besitta och som i någon mån avgör huruvida han eller hon kan anses bildad eller ej. Mål att sträva mot skulle då istället svara upp mot bildningens fostrande och mer processorienterade aspekt. För att ytterligare förstärka kunskapens dubbelhet gjordes också en distinktion mellan kunskap och kunskapande. Kunskap skulle enligt Läroplanskommittén förmedlas på ett systematiskt och koncentrerat sätt medan kunskapandet inte ansågs ha något mål bortom själva arbetsprocessen. Genom att göra bildningsbegreppet till utgångspunkt för skolans kunskapsförståelse tvingades med andra ord Läroplanskommittén att utforma ett dubbelt system för kunskapsorganisering, vilket också innebar en ökad komplexitet.

[…]

Än mer problematiskt blir bildningsbegreppet i takt med att resultatfokuseringen inom skolan tilltar.

(Nordin, 2012, s. 159)

 Hur gick det med likvärdigheten i skolan när ansvar och befogenheter fördes från stat till kommun, skolor, rektorer och lärare? Likvärdighet garanterades i modellerna ett till tre genom regler för resursfördelning, juridisk styrning i läroplanen mm.

 Den likvärdiga utbildningen, sägs det i propositionen […], garanteras av att samma mål och riktlinjer ska gälla för alla skolor i landet. Det är i sig ingen nyhet, de mål som tidigare har funnits för skolan har naturligtvis också gällt för hela landet. Det nya är istället att likvärdigheten ska garanteras endast med hjälp av de nationella mål som riksdag och regering har angett. Därutöver finns en stor frihet för kommunerna att bedriva verksamheten. Kravet på kommunerna består i att målen ska nås, inte i att de hanterar regler och statsbidrag på rätt sätt.

(Wahlström, 2002, s. 175)

 Skolkommittén arbetade under åren 1995–1997 med att belysa det inre arbetet i det offentliga skolväsendet. Kommittén skulle föreslå åtgärder för att stimulera den pedagogiska utvecklingen. Bland annat skrivs en hel del om bildningsbegreppet, det nya uppdelade kunskapsbegreppet och om kursplanerna.

 De nya kursplanerna mottogs av skolan med blandade känslor. Kritiken från lärarhåll gick framför allt ut på att de remitterade kursplaneförslagen var alltför luddiga och för lite konkreta. Tanken var att lärarna själva skulle ta ställning till hur kursplanernas mål skulle tolkas, formulera undervisningsmål och sedan bestämma hur undervisningen bäst skulle utformas för att eleverna skulle nå målen. Men man efterlyste ofta konkretiseringar och precisering av det slag som inte skulle ges från centralt håll.

(Skolkommittén, 1997, s. 131)

 Skolkommittén (1997) lämnade tre betänkanden och hade en mycket ambitiös dialog med lärare, skolledare och forskare inom skolområdet. Kommittén betonar på flera ställen i texterna lärarens stora möjligheter att påverka, använda samt utveckla sin professionalitet. Kommittén lyfter också fram utmaningar, till exempel kraven på att motivera och förklara sina beslut som lärare för elever, föräldrar och skolpolitiker. Därmed menar kommittén finns en ny utsatthet för lärare. Det förs även ett kortare resonemang om att den deltagande målstyrningen och dess möjligheter sannolikt har påverkats negativt av de relativt omfattande besparingar som genomfördes i den offentliga sektorn samtidigt med de omfattande förändringarna. Detta är något som även Pierre (2007) lyfter fram. Kommittén återkommer ofta till att nuvarande styrning av skolan är bra – ordet decentralisering nämns frekvent. Vad som också är viktigt är att kommittén argumenterar för att staten ska visa tålamod med skolor och lärare. Det krävs tydlighet med vad som förväntas, men även lika mycket tillit. Med detta och stöd till skolor och lärare i professionaliseringsarbetet kommer skolan att utvecklas i rätt riktning. I sin förlängning kommer detta att leda till ett ökat, effektivare och autentiskt lärande hos eleverna, enligt Skolkommittén (1997).

 Skolan kan idag inte fullgöra sitt uppdrag enbart genom att varje medarbetare tilldelas sin uppgift och sköter den på egen efter bästa förmåga. Det nya styrsystemet [deltagande målstyrning] innebär en omfattande decentralisering av beslut i viktiga frågor. Det förutsätter att personalen i varje skola gemensamt diskuterar hur skolans arbete skall läggas upp. Skolledning, lärare och övrig personal behöver också samtala och samverka med varandra för att eleverna skall få ut av skoltiden det som är meningen. Eftersom lärarrollen inte längre har ett starkt stöd i skolans auktoritet som institution och i yrkets traditioner, blir lärarna som personer mer såbara än tidigare. Detta förstärker också behovet av det kollegiala samtalet mellan de vuxna i skolan.

(Skolkommittén, 1997, s. 330)

 Skolkommitténs resonemang om skola, lärare och utveckling samt förslagen i utredningen överlämnades till regeringen utan att resultera i proposition och förändrad skolverksamhet. Den dåvarande regeringen förde fram enstaka delar av kommitténs tankegods i sin utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning. Ett citat om läraryrkets utveckling är passande i det här sammanhanget:

 Läraryrket kommer också i framtiden att kräva högre teoretisk kompetens, när det gäller att analysera och diskutera innehåll och uppläggning av skolarbetet. Såväl kraven på ämneskompetens som allmändidaktisk kompetens kommer att öka.

(Utbildningsdepartementet, 1999, s. 54)

 Jarl (2007) skriver att systemet med makt och ansvar fördelat på flera olika nivåer och mellan aktörer skapar ett beroende som är större än i tidigare hierarkiska modeller för styrning. Att ge ökat handlingsutrymme till lärare är positivt ur verksamhetsperspektiv, men ur demokratiperspektiv kan det bli ett för stort utrymme (Jarl, 2007). Spänningen mellan yrkesprofessionalism och organisationsprofessionalism är påtaglig. I slutet av 1990-talet förde både riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket fram kritik mot statens bristande styrning av skolan och ordningen med lokalt utvecklingsarbete. Riksrevisionsverket skrev i en rapport 1998:

De iakttagelser vi har gjort under denna granskning tyder på att det fria utrymme för skolutveckling som skapats genom 1990-talets reformer till stor del har kommit att fyllas genom den kommunala aktörens ambitioner och strävanden. Möjligheterna för andra aktörer, främst de professionella (här inbegripet skolledarna) har därigenom kommit att begränsas.

(Riksrevisionsverket, 1998, s. 43)

 Decentralisering, lokalt handlingsutrymme och målstyrning kan inte betraktas som tillräckliga förutsättningar för att enskilda skolor ska utvecklas, menade Riksrevisionsverket (1998). Ekholm (2008) menar att handlingsutrymmet för rikspolitiken inom skolområdet blev kraftigt beskuren i och med den nya ordningen för skolväsendet. Ekholm skriver om ordningen med lokalt utvecklingsarbete beskrivet i kvalitetsredovisningar, med skolchefer och rektorer som styr och driver arbetet. Ekholm skriver om dåvarande utbildningsminister Östros och den tydligaste representanten för oppositionen, Björklund:

 Vägvalet, att åter satsa på skolinspektion, var inte betingat av omsorg om skolornas kvalitet. Det gjordes utifrån politiskt taktiska överväganden. Östros ville i 2002 års valrörelse tysta den högljudde oppositionspolitikern Björklund, genom att använda dennes egna argument kring skolan, men omsätta dem i en socialdemokratisk klädedräkt. Östros lyckades få Björklund att dämpa sig i valet 2002 och inspektionen var ett faktum.

(Ekholm, 2008, s. 5)

 Det nya styrsystemet med målstyrning i skolan och läroplanen som betonade bildning sammanföll i princip samtidigt med att offentlig verksamhet i princip övergick till en beställar- och utförarorganisation. Kundbegrepp, marknadstänkande och en styrning starkt influerad av affärsvärldens modeller kom att stå i fokus i slutet av 1990-talet och in i 2000-talet. Allt detta samlat under begreppet new public management (NPM). Under tidsperioden intensifieras mätningen av resultat. Lindgren (2008) skriver i Utvärderingsmonstret om svårigheten att operationalisera mål på ett sätt som kan mätas i siffror. Det leder ofta till att det är det mätbara som mäts. En annan problematik som Lindgren lyfter fram är att effektmål ofta är osäkra mått.

 En verksamhets effekter påverkas av en mängd oberoende faktorer i omvärlden och det är därför, […] riskabelt att utgå från att uppmätta effekter kan tillskrivas just den verksamheten.

(Lindgren, 2008, s. 90)

 Lindgren (2008) lyfter särskilt fram problem kring skolans mål- och resultatstyrning och de omfattande utvärderingar och mätningar som görs av kommuner och myndigheter inom skolområdet. Politiken formulerar mål och vill med utvärderingar och kvalitetsmått kunna följa upp och styra utvecklingen i verksamheten. Om beskrivningen av måluppfyllelsen som ges politiker är otydlig, måtten oklara och mätfel förekommer så haltar styrningen. Ofta ägnar sig skolor och lärare åt det som mäts. Wahlström (2009) skriver bland annat om att de nationella proven har påverkat innehåll och fokus i undervisningen.

Styrning och lärares handlingsutrymme

Lärares handlingsutrymme och möjligheten att själva fatta beslut som rör undervisningen har varierat. 1840-talet medförde störst utrymme. Då fanns styrning som riktade in sig på vissa regelverk och på ramar för resurserna. Dessa regler och ramar riktades mot kommun och skola. 1960-talet medförde att staten gick förbi lärarna och riktade sig mot eleverna, med detaljer i styrningen och specifika metodanvisningar med mera, vilket innebar litet utrymme för läraren. 1980-talet medförde mer inflytande för lärare och beslut om undervisning fattades av lärare, staten försökte påverka genom rekommendationer och olika stödinsatser. 1990-talet medförde en ny ansvarsfördelning mellan stat, kommun, skola och lärare. Deltagande målstyrning gav handlingsutrymme för lärare, men inom begränsade ramar och inledningsvis en inspektion som endast ingrep vid misstanke om missförhållanden (Richardsson, 1990; Skolkommittén, 1997)

När försvann statens tillit till lärarna? 

Läs här

Referenser

Asp-Onsjö, L., 2011. Dokumentation, styrning och kontroll i den svenska skolan. Educare - vetenskapliga skrifter, Volym 2, pp. 39-56.

Carlgren, I., 2009. lärarna i kunskapssamhället – flexibla kunskapsarbetare eller professionella yrkesutövare?. i: Den forskande läraren - med ansvar för yrkets kunskapsbildning. Stockholm: Stiftelsen SAF i samarbete med Lärarförbundet, pp. 9-23.

Carlgren, I. & Marton, F., 2000. Lärare av i morgon. Stockholm: Lärarförbundets förlag.

Ekholm, M., 2008. Rektor i ett historiskt perspektiv. Vägval i skolans historia, pp. 3-6.

Evetts, J., 2003. The Sociological Analysis of Professionalism. Occupational Change in the Modern World. International Sociology, Volym 18 (2), pp. 395-415.

Evetts, J., 2006. Organizational and occupational professionalism: The challenge of new public management. u.o., Paper presented at the XVI World Congress of Sociology.

Foucault, M., 2004. Övervakning och straff: fängelsets födelse. Lund: Arkiv förlag.

Granström, K., 2011. Vad är värt att utveckla i skolan – vem bestämmer. i: R. Thornberg & K. Thelin, red. Med ansiktet vänt mot Europa - Perspektiv på skolutveckling. Stockholm: Lärarförbundet, Skolverket, Sveriges Skolledarförbund, pp. 24-36.

Hood, C., 1991. A public management for all seasons?. Public Administration, Volym 69, pp. 3-9.

Jarl, M., 2007. Det professionella är politiskt- om rektorsrollen i den decentraliserade skolan. i: J. Pierre, red. Skolan som politisk organisation. Lund: Gleerups, pp. 101-120.

Jarl, M., Kjellgren, H. & Quennerstedt, A., 2007. Förändringar i skolans organisation och styrning. i: J. Pierre, red. Skolan som politisk organisation. Lund: Gleerups, pp. 23-48.

Johansson, V. & Karlsson, L., 2013. Granskning som möjlighet och hot. i: V. Johansson & L. Karlsson, red. Uppdrag offentlig granskning. Lund: Studentlitteratur.

Läroplanskommittén, 1992. Skola för bildning. SOU 1992:94. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Lilja, P., 2010. Professionalism som policy - om globalisering, staten och läraryrkets professionalisering. Malmö, Malmö högskola.

Liljegren, A. & Pardin, K., 2010. Ändrad styrning av välfärdsprofessioner - exemplet evidensbasering i socialt arbete. Socialvetenskaplig tidskrift, Volym 3-4, pp. 270-288.

Lindgren, L., 2008. Utvärderingsmonstret. Kvalitets- och resultatmätning i den offentliga sektorn. Lnud: Studentlitteratur.

Lingard, B. & Ozga, J., 2007. Globalization, Education Policy and Politics. i: B. Lingard & J. Ozga, red. The RoutledgeFalmer Reader in Education Policy and Politics. New Yrok: Routledge, pp. 65-82.

Little, J. W., 1990. The Persistence of Privacy: Autonomy and Initiative in Teachers' Professional Relations. u.o.:Teachers College Record.

Madsen, T., red., 1994. Lärares lärare. Lund: Studentlitteratur.

Montin, S., 2015. Från tilltrobaserad till misstrobaserad styrning. Nordisk Administrativt Tidsskrift, Volym 1, pp. 58-75.

Montin, S., 2016. Bilaga 2 till rapport Statens styrning av kommunerna (2016:24), Stockholm: Statskontoret.

Nordin, A., 2012. Kunskapens politik - en studie av kunskapsdiskurser i svensk och europeisk utbildningspolicy. Växjö: Linnéuniversitetet.

Pierre, J., 2007. Decentralisering, styrning och värdekonflikter i skolan. i: J. Pierre, red. Skolan som politisk organisation. Lund: Gleerups, pp. 9-22.

Richardsson, G., 1990. Svensk utbildningshistoria. Lund: Studentlitteratur.

Riksrevisionsverket, 1998. Lokal skolutveckling - statens roll och ansvar. Stockholm: Riksrevisionsverket.

Rothstein, B., 2002. Vad bör staten göra? Om välfärdsstatens moraliska och politiska logik. Stockholm: SNS.

Rothstein, B., 2007. Den effektiva skolan och ledarskapets mystik. i: J. Pierre, red. Skolan som politisk organisation. Lund: Gleerups, pp. 67-80.

Skolkommittén, 1997. Skolfrågor. Om skola i en ny tid. SOU 1997:121. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Utbildningsdepartementet, 1990. Om ansvaret för skolan. Prop 1990/91:18. Stockholm: Regeringskansliet.

Utbildningsdepartementet, 1999. Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning samverkan, ansvar och utveckling. Skr. 1998/99:121. Stockholm: Regeringskansliet.

Wahlström, N., 2002. Om det förändrade ansvaret för skolan: Örebro Studies in Education, 3. Diss.. Örebro: Örebro universitet, pedagogiska institutionen.

Wahlström, N., 2009. Mellan leverans och utbildning. Om lärande i en mål- och resultatstyrd skola. Göteborg: Daidalos.

[universalinfo]

Så använder du nyckeltal för att förbättra ditt företag

Om ditt företag har problem är det troligt att du kan behöva lite hjälp av KPI:er. Men vad är KPI:er? Det är nyckeltal för prestanda och de kan ge värdefulla insikter om hur ditt företag mår. Vi berättar allt du behöver veta om hur man inrättar KPI:er och använder dem för att förbättra sitt resultat.

Vad är Key Performance Indicators(KPI:er)?

Det första steget för att lära sig använda KPI:er är att förstå exakt vad de är. Enkelt uttryckt är KPI:er mätvärden som mäter ett företags eller en organisations resultat i förhållande till viktiga mål. Dessa mått kan användas för att spåra prestanda, identifiera problem och isolera områden där förbättringar kan göras inom en organisation. Genom att spåra dessa indikatorer över tid kan företag få insikt i sin verksamhet och göra förändringar i enlighet med detta.

Det finns många typer av KPI:er som företag kan använda för olika ändamål. Finansiella KPI:er mäter till exempel ett företags ekonomiska hälsa genom att spåra saker som intäktstillväxt, kostnader, vinstmarginaler och ROI (return on investment). Andra typer av KPI:er är kundnöjdhetsmått som Net Promoter Score och First Call Resolution Rate, marknadsföringsmått som Lead To Conversion Rate, driftsmått som genomsnittlig väntetid och medarbetarmått som Turnover Rate eller medarbetarengagemang.

Så här ställer du in och använder Key Performance Indicators(KPI:er)

Nu när vi vet vad KPI:er är kan vi titta närmare på hur du kan skapa och använda dem i ditt eget företag. Det första steget är att definiera vilka specifika mätvärden som är mest användbara för att hjälpa dig att nå dina mål. Detta kräver att du eller alternativt det företag du tar hjälp av tar sig tid att tänka igenom vilka mål du har för varje område av din verksamhet – t.ex. försäljningsmål för marknadsföring eller kundservicemål för kundframgång – och sedan identifierar vilka specifika resultatindikatorer som kommer att hjälpa dig att spåra dessa mål över tid. När du har identifierat rätt resultatindikatorer för ditt företags behov är det dags att börja samla in data om dessa mätvärden så att de kan följas över tid.

När du väl har samlat in de data som behövs för att spåra dessa resultatindikatorer över tid är det viktigt att analysera dessa data regelbundet för att få insikt i hur väl ditt företag presterar i förhållande till sina mål. Denna analys bör innefatta att titta på aktuella trender samt historiska trender för att avgöra om det finns några områden där prestationen har sjunkit på senare tid eller om det finns några områden där man bör fokusera på förbättringar framöver. Det är också viktigt att jämföra tidigare resultat med branschgenomsnitt eller riktmärken när det är tillämpligt så att du kan bedöma om dina resultat ligger över eller under genomsnittet jämfört med andra liknande organisationer i din bransch.

Slutligen, när du väl har samlat in dessa uppgifter och analyserat dem grundligt är det viktigt att åtgärder vidtas utifrån dessa insikter för att säkerställa en kontinuerlig förbättring inom organisationen över tid. Detta kan innebära att man investerar mer resurser i vissa områden där det behövs förbättringar eller att man flyttar fokus från områden där prestationen har nått en platå och istället övergår till områden där ytterligare tillväxt fortfarande är möjlig – alla beslut bör i slutändan baseras på de specifika insikter som man får genom att analysera sina egna nyckeltal över tid i förhållande till sina mål och målsättningar som företag eller organisation.

Slutsats:

Det är ett effektivt sätt för nyckelfigursföretag av alla storlekar och branscher att mäta sina framsteg mot att nå sina mål över tid – men bara om dessa nyckeltal är korrekt utformade och används effektivt. Genom att ta lite tid i förväg och fundera igenom vilka specifika KPI:er som bäst skulle tjäna deras behov innan de börjar samla in data om dessa KPI:er, analysera dessa data regelbundet och sedan agera på alla användbara insikter som erhålls från denna analys – kommer företag att kunna positionera sig för fortsatt framgång och tillväxt i framtiden. Så vänta inte – börja använda KPI:er idag och se hur ditt företag verkligen lyfter!

Originally Published At: https://nyckeltal.se/sb/anvand-nyckelsiffror-forbattra-din-verksamhet/