#eller bara lyssna på allt vafan

[tipsy-nostalgic]

asså loke nyberg 👌👌👌👌👌

[iiwiiaiiwymi]

Jag har nytt jobb.

Nya rutiner.

Nya förväntningar.

Från både dem och mina föräldrar.

Det är nya tider.

Ny dyngnsrytm.

Jag har inte råd att misslyckas med det här.

Därför prioriterar jag saker som mitt mående och mitt humör. Jag tänker inte lägga min tid och energi på saker som jag anser är onödigt.

Om det finns något du vill prata om. Tänk efter noga på hur du vill att jag ska hantera det.

Vill du att jag ska ta dig seriöst. Så kan du inte bete dig som en barnunge. Du kan inte bara lägga på och sen sluta höra av dig för resten av dagen när de passar dig. Och sen förvänta dig att jag ska lägga ner allt jag håller på mig så fort du hör av dig.

Gör man valet att ta avstånd från mig. Så får man ta konsekvenserna. Är jag inte värd en förklaring och en diskussion för att kunna nå en slutsats på en dispyt i samma stund som den äger rum. Då får man helt enkelt vänta tills jag känner att jag har tid och lust att ta upp de igen. Om jag inte gör det. Så betyder det att jag har gått vidare. Pratar jag inte om de. Så har jag släppt det. Tar du då upp det igen. Så kommer jag tycka du är jobbig och jag kommer ha svårt att lyssna på vad du har att säga.

Man är alltid välkommen att ringa mig om man vill prata med mig. Men om jag vet att du kommer ringa och försöka ge mig dåligt samvete genom tårar och snörvlande och sen avsluta med ett utbrott och lägga på luren i örat på mig. Så kommer jag välja att inte svara.

Om jag då frågar vad du vill. Säg i stället vad du vill så jag förstår vad det handlar om. Då kommer chansen att jag svarar öka betydligt. Men jag lägger inte min tid på onödigheter. Så om du inte säger vad det handlar om eller säger något som vi båda vet inte egentligen är något värt att prata om. Så kommer jag antagligen välja att lägga den tiden och energin på något annat. T.ex. att göra mat inför veckan. Eller ta hand om min sjuka hund. Eller något annat som faktiskt har en betydelse i mitt liv. En diskussion om något oväsentligt som är helt meningslös har ingen betydelse för mig. Har den det för dig. Då får du säga det. Så kan jag ha bättre förståelse och kanske överväga att lägga tiden på det. Men om du inte säger något. Och bara stör. Och är grinig. Och spammar. Utan att ge någon information om vafan du vill. Så får du bara inse att de inte är så jag fungerar. Så fungerar det inte. Var vänlig och försök igen vid ett senare tillfälle.

[neverbeenacorpse]

Jag är väldigt bitter över denna överdrivna fascination vid in-ear-lurar.

Mest för att jag aldrig funnit ett par som passar mig

Jag har provat; en vän lånade mig sina dyrbara in-ear som hade ett halv-dussin olika storlekar. Jag fick prova alla olika, men ingen fastnade. De små ramlade ut, de stora ramlade ut, pressade jag in dem djupare tog det stopp och allt gjorde ont. Seriöst; allt gjorde bara ont. Vänner har försökt låna ut sina till mig, eller bara få mig att lyssna på något, men jag lyckas aldrig få dem att funka.

Nu har jag sen länge övergivit alla former av minimala hörlurar. När jag fyllde år för 2-3 år sedan, tror jag, fick jag ett par AKG-lurar som inte alls stod på min önskelista, men fan vad jag är tacksam för dem.

ÄLSKLINGAR!!!

De hade underbart ljud, som passar underbart till min musik-smak; aggrotech och industrial, och en del psy-pop och electro-tech eller vad fan det heter. Iaf enligt Spotify, men jag litar på dem; spenderar fan mitt liv med Spotify Premium. En av de väldigt få månadsbundna kostnaderna jag har i mitt liv.

Mina hörlurar var en av de ägodelar som var mig kärast; jag tänkte ofta att om jag hade min dator, mina hörlurar och min telefon så skulle jag klara mig. De var mina 3 käraste ägodelar. Är det väl fortfarande, om jag ska vara ärlig.

Mina vackra AKG stod ut med mycket. Jag lyckades med att bränna en del av sladden, när chinchillorna var nya och jag inte förstod deras otroligt nyfikenhet och oförståelse kring att vissa saker faktiskt inte går att äta (så som öppna lågor; vafan Halsey). Det sista misslyckandet innebär att de blev nästintill obrukbara för min telefon; jag lyckades fastna med sladden under skon när jag ställde mig upp, och även om detta hänt alldeles för ofta, så var denna gång lite för mycket.

Piggen böjdes. Den som sätts i mobilen. Den där delen som är nödvändig för hela jävla mekaniken att fungera. Jag böjde tillbaka den så gott jag kunde, men jag misstänker att även mobilens jack fick sig en omgång, för även om AKG-lurarna fungerar i datorn så funkade de inte lika bra i mobilen.

Jag skaffade till slut ett par trådlösa Philips Fidelio-lurar för ca 3k, och har aldrig ångrat mig.

Men hela den grejen med in-ear; serier älskar agenter och spioner med små in-ear-lurar som kopplas upp till någon ‘guy-in-a-chair’ som ger dem uppdrag och information, och nya iPhones skippar jacket helt och förlitar sig på sina trådlösa in-ears.

Jag har funnit min frälsning inom ljud och hörlurar; men jag fascineras av hur industri och samhälle förväntar sig att alla kan anpassa sig efter vad som fungerar för majoriteten. Hur Apple kan resonera att de inte behöver något jack pga det finns in-ears; att marknaden för ‘vanliga’ mini-lurar nästan är helt uttömd, och det nu är val mellan in-ear och dessa stora hörlurar.

Min hjärna kopplar till många olika ämnen; alla som innebär att någon eller några individer bygger sin bild på att alla har samma möjligheter. Utan att inse att vad de anser som självklart är långt ifrån möjligt för alla eventuella kunder.

En lärdom som samhället i stort verkligen behöver ta till sig.

In-ear Jag är väldigt bitter över denna överdrivna fascination vid in-ear-lurar. Mest för att jag aldrig funnit ett par som passar mig…