#detnyaSverige

[rebootasverige]

Vilka omständigheter det rör sig om som inte framkommit under de två år som ärendena tidigare utretts, framgår inte. Det är också oklart när ett slutgiltigt beslut i de fem ärendena är att vänta.

[rebootasverige]

Inte kompatibla

De är inte kompatibla med västerländska värderingar. De tar med sig sin kultur, sina åsikter, sina vanor och traditioner och sina konflikter till Sverige. Det kaos vi nu ser utvecklas i Sverige beror till stor del på just detta. Om man förnekar detta är man naiv, ansvarslös och verklighetsförnekare, eller så har man en dold agenda. Det handlar om sunt förnuft. Vill vi bevara vårt land - eller är vi beredda att låta det förfalla till ett Mellanösternliknande kaos och förfall?! Människor som inte respekterar, accepterar och är beredda att verka inom vårt samhällsbygge ska heller inte vara här.

Dagens Sverige går i en farlig utveckling.

  Sverige har blivit odemokratiskt, otryggt med avvecklad välfärd.

Islam sprider sig med importerade islamska värderingar. Islamiska våldet bryter ner Sverige.

Bland de många nyanlända finns det en stor andel som inte är kompatibla med ett öppet, demokratiskt och jämställt samhälle.

Det enda man egentligen kan debattera är hur stor denna andel är.

De…

[rebootasverige]

En ny opinionsmätning bland muslimska skolungdomar i Niedersachsen i Tyskland visar att en dryg fjärdedel, 27,4 procent, tycker att sharia är bättre än tysk lag. Nästan en femtedel menar att det är en religiös plikt att bekämpa icke-muslimer och upprätta islam över hela världen. Omkring 30 procent kan tänka sig att offra livet för islam. Hm… en sådan inställning till tysk lag kanske delvis kan förklara kriminellt och asocialt beteende. Värstingarna på orten må inte vara religiösa, men de kan ändå vara präglade av tänket: det är inte vår lag, det är deras lag. Vem bryr sig om svensk polis som upprätthåller fejk-lagar? Shariapoliser däremot, de ska man lyssna på respekt. Ja, kanske har det här tänket någon betydelse för hur blåljuspersonalen blir bemött ute på orten. För vi har samma problem i Sverige som i Tyskland. En annan opinionsundersökning bland turkiska ungdomar i Tyskland fann att nära en tredjedel av de svarande vill ha ett samhälle som efterliknar profeten Muhammeds. Behöver knappast sägas att det varken fanns demokrati, yttrandefrihet eller religionsfrihet i Muhammeds samhälle. Och en femtedel tycker att muslimer är ”förtryckta” och måste svara med våld. Enligt Pew Research Center kommer andelen muslimer i Europa att öka dramatiskt, vilket kommer att förändra vårt samhälle. I Sverige kan muslimer utgöra 30% av befolkningen år 2050. Studien publicerades den 4 december 2017 och finns att läsa här Hur kommer det då att stå till med respekten för svensk lag? Värstingarna som skjuter och kastar granater är inga religiösa unga män som sitter i moskéerna och läser Koranen hela dagarna. Men många av dem, kanske de flesta är kulturmuslimer. Det var åtminstone min upplevelse när jag levde i det invandrartäta Gottsunda utanför Uppsala. Jag hörde hur föraktfullt värstingarna pratade om polisen, om Sverige och ”svennarna”. Vad jag försöker säga att det finns att risk att när gruppen muslimer växer, så minskar också respekten för svensk lag bland en allt större del av befolkningen. Och denna grupp kan också känna sig dessutom utanför i annan bemärkelse – de har en icke-svensk identitet. En lag som är fejk, eftersom sharia är den ideala och riktiga lagen, och dessutom svensk, en kategori man inte upplever att man tillhör, kan jag tänka mig blir svår att respektera. En undersökning från 2016, utförd av föreningen Varken hora eller kuvad, visade att en av tio elever mellan 12 och 18 år i Göteborgs nordöstra förorter, bland annat Angered och Bergsjön, sympatiserade med Islamiska Staten och liknande jihadistgrupper. På skolgårdar i Göteborg leker pojkarna jihadistlekar och skryter om pappor som slåss för IS. Detta är alltså en av tio elever. Räknar vi bara de muslimska eleverna så är siffran självklart mycket högre! Elva procent svarade ”ja, jag har sympati” och tretton procent svarade att de kände någon annan med sådana sympatier. ”Älska islamiska staten!” skrev en elev. Hela 32 procent av de tillfrågade vägrar att fördöma de som använder våld mot de som häcklar/tecknar karikatyrer av profeten Muhammed. Det kan förklara varför vi har sett hätska muslimska demonstrationer mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo, men knappt någon upprördhet alls mot jihadisterna som massakrerade redaktionen. Att häckla eller överhuvudtaget tala vanvördigt om Muhammed är förbjudet enligt traditionell sharia, islamisk lag, och 23 procent av de tillfrågade i undersökningen vill att sharia införs i Storbritannien. Den ”humana” invandringspolitiken i Sverige har lett till att inhuman, islamisk fundamentalism vinner allt större spridning i vårt land, och i förlängningen kommer göra vårt samhälle mindre humant.

[rebootasverige]

Mamma Susanne kommer från en familj som hon inte kallar för speciellt judisk. De har inte firat högtider eller anammat judiska traditioner. Stora delar av hennes släkt mördades under Förintelsen. Efter kriget uppmanades hon till att inte skylta med sitt ursprung. Det var enklast så. Rebecka lämnade skolan på Södermalm i Stockholm. När hon skulle börja högstadiet bytte hon till en skola i centrala Stockholm som har en judisk klass i varje årskurs, där eleverna får lära sig hebreiska, judisk historia och judisk kultur. Där skulle hon vara trygg och lära känna sina judiska rötter. Det skulle bli en fristad, tänkte de. Aftonbladet har granskat den växande antisemitismen i Sverige. I dag har den blivit en del av Rebeckas vardag. Trots tryggheten med att gå i samma klass som andra judar, beskriver hon högstadiet som en smäll av hat. Hat från elever från andra klasser som kopplar ihop hennes judiska rötter med Israel och landets politik. Hat från tonåringar från Mellanöstern, säger hon, som ställer henne till svars för konflikten mellan Israel och Palestina. – De säger att de ska mörda mig, döda min familj. Att vi ska befria Palestina. Kränkningarna ökar markant om någonting kring konflikten blossar upp i media, svarar hon. Rebecka beskriver också hatet från de som kopplar ihop hennes rötter med Förintelsen, de som heilar i skolkorridoren som Adolf Hitler när hon och hennes klasskompisar passerar. Hon berättar om det som klottras på skolans anslagstavlor. Hakkors. Vid ett tillfälle även på Rebeckas mapp med skolpapper. – När vi går förbi drar de judeskämt. Som vad? – Ja, hur går den nu ... Vad som är likheten mellan en jude och en pizza? Båda ska in i ugnen. Vad säger de mer? – De kallar oss för judehora, säger att vi ska åka hem till Polen, tillbaka till lägren. Vi har tagit upp det här med lärare och skolledningen, men ingenting händer. De skyller på att de som håller på bara är småpojkar, typ. Vi känner oss utstötta av hela skolan. Tidigare har det funnits en judisk klass i varje årskurs på skolan. I dag är hennes klass, niondeklassarna, den enda kvar, berättar hon. – Det är knappt några judar som söker till skolan längre eller föräldrar som vågar sätta sina barn i den här skolan, säger Rebecka. Rebeckas mamma Susanne är inte öppen på jobbet med att hon är judinna. Det skulle bara bli problem, säger hon. Hon vill ändå uppmuntra sin dotter att vara en stolt judinna, känna en styrka i det. Men det är svårt. Rebecka säger att hatet inte gör henne rädd. Men sedan det som hände i mellanstadiet har hon i perioder varit deprimerad. – Jag kan ha väldigt mycket ångest när jag vaknar på morgonen. Deppig över min judiska identitet. Jag tänker att i dag vill inte vara jude, i dag orkar jag inte vara jude. Jag tänker på det varje dag, att jag är jude, att jag kan inte gå ut med det hur jag vill. De har aldrig polisanmält någon av händelserna. Inte heller anmält skolan för att de inte tar tag i problemen. Orolig för att det ska bli konsekvenser i skolan för Rebecka. Hur påverkar det dig att så ofta få höra glåpord och hat? – Jag kommer ju alltid vara stolt för den jag är, men jag vågar inte riktigt vara judinna egentligen. Ibland känner jag att jag behöver ta av mig mitt halsband, min Davidsstjärna, och gömma det. Jag känner en besvikelse mot skolledningen, att de inte gör något trots att vi berättar om vad som händer i skolan. Utanför skolkorridoren fortsätter hatet i sociala medier. På Instagram och Snapchat, berättar hon. I hennes flöden ser hon elever från hennes skola som delar antisemitiska bilder. – Jag kan inte vara jude någonstans egentligen. I synagogan, med mina judiska vänner, är jag som lyckligast, det är där jag kan vara mig själv. Vad tänker du om framtiden? – När alla som överlevt Förintelse är döda, då kommer det bli värre. I gymnasiet kommer jag inte gå ut med att jag är jude, jag kommer gömma halsbandet eller inte ha på mig det alls. Hur känns det? – Jobbigt, det svider i hjärtat.

[rebootasverige]

– Jag kunde aldrig föreställa mig att man än i dag ostraffat skulle skulle ropa ”död åt judarna” mitt i Malmö, säger hon. – Pojkarna brukade kasta sten på oss. Det fanns gator vi undvek helt, berättar Lea Gleitman om uppväxten i den polska staden Sosnowiec under 1930-talet. I dag är det hennes dotter Barbro Posner, 66, som håller sig borta från vissa delar av Malmö. Hon sitter med under intervjun och flikar in att hon aldrig skulle bära davidsstjärnan synlig i stadsdelarna Holma, Lindängen eller Rosengård. Det gör Lea Gleitman ledsen, arg, orolig. När brandbomber kastas mot synagogan i Göteborg och när judiska begravningskapellet i Malmö skändas och när demonstranter ropar ”död åt judarna” på Möllevångstorget känns minnena från kriget extra plågsamma. – Jag ångrar att jag stannade i Sverige och inte flyttade till Israel, säger Lea Gleitman. Hon är förfärad över utvecklingen. Att judar i Malmö fortfarande ska behöva vara rädda, 73 år efter att Auschwitz befriades är en skam, anser hon. De flesta förövare i dag härstammar från Mellanöstern, enligt flera Malmöbor med judisk bakgrund. Och Lea Gleitman tycker att politiker och myndigheter har varit undfallande. – Ingen straffas. ”De kommer från hemska förhållanden”, säger man. ”De kommer med hemska upplevelser”. Man kommer bara med bortförklaringar. Men vi då? Vi kom från helvetet. 1950 diskuterade Lea och Josef om de skulle flytta till Israel. Makens syster bodde redan där och det var hon som avrådde dem. Det rådde matbrist i Israel, landet höll på att byggas upp efter kriget 1948. ”När ni har haft turen att hamna i Sverige, stanna där så länge och vänta tills förhållandena blir bättre här”, var hennes budskap. – Det ångrar jag mest av allt i dag, säger Lea Gleitman. Hon bär stolt den israeliska flaggan på jackan och tills nyligen gick hon runt med sin käpp prydd med davidsstjärnor. Nej, hon själv har aldrig blivit utsatt, säger hon. Kanske för att hon är för gammal, kanske för att hon inte ser direkt ”judisk” ut. Men varenda gång en jude attackeras känns det som om det drabbar henne själv. Och hon tror att det bara kommer att bli värre om inte politikerna verkligen sätter handling bakom orden. Antisemitiska händelser i Sverige de senaste åren I april stängde judiska församlingen i Umeå ner sin lokal och verksamhet efter flera hot från nazister, som Hitlerbilder, krossade bilfönster, rasistiska affischer i brevlådan. I augusti kallade en imam vid en moské i Helsingborg judar för apornas och svinens avkommor. Händelsen inträffade i juli när en demonstration hölls i protest mot att Israel hade begränsat möjligheten att komma in till al Aqsa-moskén i Jerusalem, efter bland annat att två poliser skjutits ihjäl. I september demonstrerade nazister från Nordiska motståndsrörelsen i Göteborgs innerstad. Nazisterna bar plakat med bilder på bland annat Förintelseöverlevande med rubriken ”Förbrytare” samt använde tyrrunan, som användes av flera högt uppsatta i Nazityskland och bars av de som gått i den så kallade ”Förintelseskolan”. Demonstrationen blev en av de största polisinsatserna i Sverige på tio år. I december kastade ett gäng maskerade personer brandbomber, så kallade molotovcocktails, mot synagogan i Göteborg. I församlingshuset bredvid pågick en ungdomsfest. Attacken skedde kort efter att den amerikanske presidenten Donald Trump erkände Jerusalem som Israels huvudstad. Polisen kopplar dådet med konflikten mellan Israel och Palestina. Inga människor skadades i attacken. Kort efter hittade polisen två brandbomber vid ett kapell på gamla judiska begravningsplatsen i Malmö. Runt 200 demonstranter samlades i Malmö för att protestera mot Donald Trumps beslut. "Vi vill ha vår frihet tillbaka, och vi ska skjuta judarna", sades det bland annat, rapporterar Sveriges Radio Malmöhus.

[rebootasverige]

Alicia från Göteborg tvingades gifta sig med sin äldre kusin när hon bara var 12 år. Ett år senare blev hon mamma. Svenska myndigheter behöver inse att kusinäktenskap utgör del av hedersförtrycket och måste bekämpas. Barn till kusiner löper även ökad risk att födas med missbildningar, sjukdomar och att dö i förtid. Tretton år ung föder Alicia tvillingar på Östra sjukhuset i Göteborg. Socialtjänsten kopplas in men blundar. Något år senare sänder Alicias föräldrar dottern och barnbarnen till Irak där svärsonen väntar. Till slut lyckas Alicia genomdriva en skilsmässa och återvänder till Sverige. Men till ett högt pris. Tvillingarna, som är svenska medborgare, hålls kvar hos sin far. Alicia fortsätter ändå formellt vara svensk vårdnadshavare. Nu, tio år senare, vill mannen som våldtog Alicia flytta till Sverige med sönerna. Svenska myndigheter är behjälpliga. Alicia förlorade nyligen vårdnaden efter en dom i Stockholms tingsrätt. Hennes förövare blir istället ensam vårdnadshavare till pojkarna. Motiveringen är att det är han som tagit hand om barnen fram tills nu. Domen är skrämmande läsning. Brottsofferperspektivet lyser med sin frånvaro liksom kunskap om hedersförtryck. I domen hävdar mannen att ingen hederskultur förekommit, tvärtom inledde parterna frivilligt sitt förhållande. Han uppger att han inte visste att Alicia var ett barn när det gifte sig. Påståendet luktar lögn. Alicia är hans kusin, vilket år hon föddes borde rimligen vara känt i släkten eller i alla fall inte svårt att informera sig om. Dessutom var hon så liten att en pall ställdes fram när bröllopsfotot togs. Hur kan en svensk domstol år 2018 anse att en man som med öppna ögon tagit sig en barnbrud och snabbt gjort henne gravid är den lämpligaste vårdnadshavaren till två minderåriga? Domen sänder en uppgiven kulturrelativistisk signal. Stockholms tingsrätt sviker inte bara Alicia utan alla flickor som tvingas in i äktenskap. Svenska myndigheter måste börja inse att kusinäktenskap allt för ofta utgör en del av arkaiskt hedersförtryck. Denna ledarsida har tidigare uppmärksammat att varken Socialstyrelsen eller Folkhälsomyndigheten befattar sig med kusingifte (20/11 2017). Att gifta sig med sin kusin är lagligt i Sverige och de flesta andra länder. Men bara för att något är tillåtet betyder det inte att det är harmlöst. Det finns en rad svenska exempel på att kusingifte och hedersförtryck går hand i hand. Fadime Sahindals föräldrar krävde att dottern, likt sina äldre systrar, skulle gifta sig med någon av kusinerna i Turkiet (SVT 18/1 2017). Hon vägrade och blev senare skjuten till döds av sin far  i Uppsala. I höstas dömdes ett föräldrapar av Västmanland tingsrätt för att ha fört sin dotter till irakiska Kurdistan och där tvingat 19-åringen in i äktenskap med hennes kusin. Det är inte bara flickor som drabbas. Arkan Asaad, född 1980 och som flyttade till Sverige som liten, blev i sena tonåren hjärntvättad av släkten att gifta sig med sin kusin i Irak. Han har skrivit om sitt trauma, ur en mans synvinkel, i debutboken ”Stjärnlösa nätter” (Nordstedts 2011). Mycket pekar således på att kusinäktenskap är ett fenomen som förtjänar att tas på allvar. Det kan vara fråga om tvångsäktenskap inom en och samma släkt. Urstark social kontroll i kombination med hot om våld gör det omöjligt för paret att vägra giftemål. Dessa brottsoffer måste synliggöras så att rättsväsendet kan kopplas in. Både vårdpersonal och socialtjänst är ålagda att upptäcka våldsutsatthet. Det finns även medicinsk evidens att barn till föräldrar som är släktingar, i synnerhet om kusingifte praktiserats i generationer inom samma släkt, löper ökad risk att födas med svåra missbildningar, genetiska sjukdomar och att dö i förtid. I den erkända medicinska tidskriften The Lancet presenterades 2013 en brittisk studie som visar att risken för medfödda missbildningar fördubblas om fadern och modern är kusiner.

[rebootasverige]

Den nya segregationen är här ”Jag blev arg, rädd, helt tom. När han drog fram kniven kändes det som om tiden stannade.” 14-årige Lukas Axelsson är en av de barn och unga som rånats av ett maskerat killgäng i Nacka den senaste tiden. Rånarna tog Lukas bankkort, SL-kort och en femtiolapp. Den 8 december skedde totalt fem rån eller rånförsök kring samma plats. Offren var mellan 12 och 15 år och de blev bestulna på mobiltelefoner, jackor och kontanter (Expressen 23/1). Enligt Polisen rör det sig, i åtminstone dessa fall, om gärningsmän i åldrarna 14-18 år med afrikanskt ursprung. Den 15 januari runt 15.30-tiden knivhotades en åttaåring bara hundra meter från sin skola. ”Vi har pratat om hur han ska göra om han hamnar i en sådan situation. Att han ska vara lugn och ge ifrån sig det de vill ha. Men det är ju sjukt att man ens ska behöva ha sådana diskussioner med sitt barn”, berättar pojkens pappa (SVT 17/1). ”Sjukt” är en underdrift; att föräldrar i Sverige år 2018 ska behöva prata med sina barn om hur de ska agera om någon knivrånar dem på väg hem från skolan är skandalöst och något som alla politiker som suttit vid makten de senaste decennierna bär ett ansvar för. Några dagar senare, fortfarande i Nacka, sparkas en 14-årig pojke i ansiktet varefter han blir bestulen på mobil, jacka, collegetröja, t-shirt och mössa. Pojkens pappa berättar att sonen ”är väldigt dämpad och ska få samtalsterapi. Vi har övervägt om vi ska flytta. Det känns inte tryggt här” (Expressen 23/1). I Facebookgrupper berättar föräldrar hur skolorna i Nacka uppmanar eleverna att inte gå hem ensamma när det är mörkt ute varför en del föräldrar har börjat hämta sina barn efter skolan. Därmed har människor redan börjat kringskära och anpassa livet efter de kriminella. Den senaste tidens incidenter illustrerar att våld och oroligheter inte längre enbart förekommer i utsatta förorter. Tvärtom brer otryggheten ut sig i medelklassens områden. I den politiska debatten har begreppet segregation länge varit synonymt med utrikes föddas isolering i vissa stadsdelar eller förorter. Men segregationen sker, och kommer i allt högre utsträckning att ske, från två håll då också de som har möjlighet, oavsett etnicitet, kommer att söka sig till områden som upplevs som tryggare. När det kommer till kritan är ytterst få beredda att offra sin eller sina barns trygghet och framtid i syfte att inte bidra till samhällets uppdelning. Att segregera sig har paradoxalt nog därmed blivit en metod för att lösa de problem som bristen på integration givit upphov till. Vill man komma åt det alltmer splittrade samhället bör man alltså gå till botten med det utanförskap som vuxit fram. Ett utanförskap som är ett resultat av att det saknats en långsiktigt hållbar migrationspolitik som tagit hänsyn till Sveriges förmåga att absorbera en stor mängd människor på relativt kort tid. Mot denna bakgrund - med dessa hjärtskärande berättelser liksom med de rubriker som man möts av en helt vanlig januarimorgon när man slår på mobilen: ”Man stucken i halsen utanför nattklubb”, ”Kvinna utsatt för våldtäktsförsök - en gripen”, ”Explosion i lägenhet i Biskopsgården - familj omhändertagen” (SVT 21/1), eller Nationella trygghetsundersökningen som visar att 30 procent av Sveriges kvinnor uppger att de känner sig mycket/ganska otrygga eller så otrygga att de avstår från att gå ut på kvällen - i åtanke framstår det som stötande att vice statsminister Isabella Lövin (MP) tar varje tillfälle i akt att dividera om det pågår en svartmålning av ”verklighetsbilden” eller ej. Lövins relativiserande av en avskyvärd samhällsutveckling är ett hån mot alla de människor, gamla som unga, som dagligen faller offer för decennier av politiska misslyckanden. Det finns ingen ekonomisk högkonjunktur eller några startups i Stockholm som hjälper det barn, den kvinna eller den åldring som inte längre vågar gå ut ensam i sitt eget bostadsområde. Och eftersom det råder en nästan fanatisk ovilja att angripa samhällsproblem när de är i sin linda står vi nu med monumentala utmaningar, som det heter på politiska. Nu behövs hårdare tag mot kriminaliteten; nolltolerans mot all form av brottslighet, fler poliser, jourdomstolar, hårdare straff, straffutmätning som spänner över hela straffskalan, slopad straffrabatt, fotbojor och sannolikt sänkt straffmyndighetsålder rent utav. Men i längden kommer det inte att räcka med att enbart strama upp och anpassa det polisiära och juridiska systemet efter en ny, alltmer brutal verklighet. Också det uppluckrade normsystemet behöver vattentätas efter decennier av erosion. Där har vi alla ett ansvar. ”Hänsynslösheten har blivit större, så att man tar mindre hänsyn till om tredje man kommer till skada”, påpekar Linda H Staaf vid Polisens nationella operativa avdelning med hänvisning till de 320 skjutningar som ägde rum i Sverige i fjol (Svt 19/1). Just hänsynslösheten, men också bristen på empati, går igen på område efter område, oavsett om det handlar om gruppvåldtäkter, knivrån eller simpelt härjande på gator och torg. Den gränslöshet och avsaknad av normer som genomsyrar de senaste årens utveckling härrör från de goda värderingarnas reträtt. Allt mer fjärran ter sig religionen, vänsteridealismen och den borgerliga ”göra rätt för sig”-moralen som referensram. Därmed blir det än viktigare att staten inte retirerar från sin främsta uppgift: att säkerställa medborgarnas säkerhet och frihet. Därför är kampen mot de som hotar andras rätt till liv grundläggande. Det är en kamp bortom höger eller vänster.

[rebootasverige]

Barn blir trygga av att få frihet från sina föräldrar. Men vågar man låta dem gå till skolan längre? En färsk doktorsavhandling från Karlstad universitet, visar att det är en god idé att inte skjutsa sina barn till skolan. Jessica Westman, doktor i psykologi, har undersökt saken och funnit att barn som har en ”aktiv skolväg” är gladare och gör bättre ifrån sig i skolan. Det innebär inte att man nödvändigtvis måste gå om det är långt, även att cykla eller åka buss räknas som aktiv skolväg. Det avgörande är att barnen, på lämpligt vis, tar sig till skolan på egen hand, kanske i sällskap med kompisar. "Barn som inte reser självständigt förlorar naturliga möjligheter att utforska sin närmiljö och att umgås med kompisar på egen hand. Man blir trygg av att utforska området där man bor utan föräldrarnas översyn", säger Jessica Westman till TT. Det låter både rimligt och sunt. Men på min egen föräldranivå för vi dessvärre samtal som går i motsatt riktning. Måste vi börja skjutsa igen? Den tänkta aktiva skolvägen börjar bli stökig. Rånvåg mot barn I TV4 berättar en far om hur hans åttaåring rånades på sin telefon, bara ett stenkast från skolan. Av fem maskerade och knivbeväpnade män. När man i Expressen läser om utvecklingen vad gäller rån mot minderåriga i Nacka är det svårt att vara pepp. 2013 rånades åtta barn. 2014 utsattes tolv. 2016 dubbelt så många: 24. Förra året 38. I veckan kunde vi läsa om en flicka under 15 år i Malmö som rånats av tre män på sina kläder. Liknande dåd har inträffat i Västerås, Lund, Malmö och Helsingborg under hösten. De här brotten sker inte frampå småtimmarna, på en bakgata i stan, utan vid skolorna, på cykelvägarna eller gågatorna, vid tider som vi inbillar oss är trygga. Barns frihet har redan begränsats många gånger om sedan jag var barn. Ett barns tillåtna rike att ströva fritt i var till ytan större än i dag. Att få en peng i fickan och gå och handla åt föräldrarna kräver att samhället har en rimlig nivå av tillit och barnvänlighet. Att få nyckeln och gå hem själv, utforska omvägar och genvägar. Att inte bara bli rastad, utan en självständig varelse. Man behöver den känslan. Det finns dock gränser för hur ”aktiva” skolvägar vi kan acceptera.

[rebootasverige]

Ordningsvakter och väktare ska lösa polisbristen och bidra till att mota otryggheten, sägs det. Från Säkerhetsföretagens sida har man börjat lobba för ett trygghets-RUT, det vill säga ett skatteavdrag för säkerhetstjänster. På så vis kan kommuner köpa in lite mer trygghet till ett stökigt torg eller ett belastat kvarter. Nu verkar emellertid verkligheten komma ifatt igen. För två veckor efter den där misshandeln i Bergsjön låter Arbetsmiljöverket, via skyddsombudet, hälsa att vaktbolaget härmed är förbjudet att utföra arbete på torget, med hot om vite på 100 000 kronor. ”Det som både arbetsgivaren och skyddsombuden beskrev för oss var långt över vad man kan förväntas behöva möta i jobbet som väktare”, förklarar Pernilla Niia, enhetschef Arbetsmiljöverket Väst för SVT. Rut-avdrag löser inte problemet Skyddsombudet självt beskriver skälen: ”bevakningspersonal i arbetet riskerar att utsättas och utsätts för hot om våld, grov misshandel, våldsamt upplopp riktat mot bevakningspersonal. Stoppet läggs på grund av risk för hot och våld, och fara för eget liv.” Man sjappar, kort sagt. Och det är fullt förståeligt. Ett avdrag kan säkert täppa en kommuns budgethål när kostnaderna för väktare och annat stiger. Men det kan inte tvinga fram orimliga krav på mod och självuppoffring från vanliga anställda. En person har fått sina händer krossade för att en kassörska skulle gå hem från jobbet. Det som kommer att hända är inte att vi envist fortsätter att eskortera kassörskor, för att inte låta våldet vinna - eller hur de politiska högtidstalens version nu skulle låta. För vi kan inte kräva detta av människor.

[rebootasverige]

Flickan som kommer från en invandrar­familj i Göteborg giftes bort och våldtogs av sin nyblivne man. Som 13-åring fick hon två tvillingar. Tvillingar som hon nu, efter en tvist i Stockholms tingsrätt, ska överlämna till barn­våldtäkts­mannen. Mannen har redan satt kurs från arabvärlden och väntas inom kort anhöriginvandra till Sverige, rapporterar Göteborgs-Posten som granskat fallet. Stockholms tingsrätt motiverar sitt beslut med att barnen tillbringat nästan hela sin uppväxt tillsammans med pedofilen i Irak, vilket enligt rätten betyder att det är bäst att pedofilen får vårdnaden. Enligt modern togs tvillingarna ifrån henne och fördes bort, men det ändrar inte domstolens bedömning. Regeringens hedersexpert Juno Blom vid vid länsstyrelsen Östergötland kallar tingsrättens beslut för "det vidrigaste jag läst i hela mitt liv" och menar att ärendet är ”en skam för svenska myndigheter”. – En liten flicka har förts ut ur Sverige, gifts bort, våldtagits och blivit av med sina barn utan att myndigheter agerat. Och nu sätter man sista spiken i kistan genom att ta ifrån henne vårdnaden, säger hon till Göteborgs-Posten.

[rebootasverige]

Illegala migranter pressar ner lönerna i vissa sektorer. En sorts underklass vi inte sett i Sverige på hundra år har uppstått. Det är inte ett exempel där EU:s fria rörlighet har varit av godo. Ungefär 50.000 illegala migranter finns i Sverige, enligt officiell statistik. Det ligger dock i sakens natur att siffran är osäker och vissa spekulerar i betydligt högra siffror. Trenden torde dessutom vara ökande genom att de som får avslag efter de senaste årens asylvåg går under jorden. Visserligen kan illegala invandrare i vissa fall kvittera ut bidrag, men vanligtvis behöver de försörja sig på annat sätt. Hur påverkar detta den svenska arbetsmarknaden? Någon offentlig debatt värd namnet har inte förts om detta, men det finns information om man bara orkar ta fram den. Mycket riktigt uppstår en informell arbetsmarknad som är helt oreglerad, förutom att arbetsgivaren i många fall kan hota med att kalla på polis och därmed befinner sig i överläge gentemot arbetstagaren. Falska identiteter och adresser köps och säljs i stor skala på svarta marknaden och vissa betalar stora summor till sina arbetsgivare (nivåer på 100-150 tusen har dokumenterats) för att få arbete i Sverige. Ofta förekommer denna exploatering inom den egna etniska gruppen.

[rebootasverige]

En person har under kvällen rånats på värdesaker i Upplands Bro av tre gärningsmän. Personen ska ha blivit av med värdesaker och i samband med rånet stickskadats. Polisen söker nu igenom platsen med helikopter och hundpatrull. – Offret har förts till sjukhus för en undersökning, säger Carina Skagerlind på polisen i Stockholm.

[rebootasverige]

– I Sverige vågar jag inte visa att jag är jude. Folk på tågstationen ropade ”Jävla jude!” när jag gick omkring med en davidsstjärna som halssmycke, säger Natalie Ivgi, 25, från Mölndal utanför Göteborg som i dag bor i Israel. Andra svenska judar som flyttat till Israel säger att de paradoxalt nog ofta känner sig säkrare i sitt nya hemland – trots krig och terror – än i Sverige. – Jag var två kvarter från ett terrordåd i Tel Aviv där jag bor. Men jag tycker att jag är säkrare här. Här vet jag att folk på gatan skulle gripa in omedelbart och hjälpa mig om det händer något, i Sverige är jag inte så säker på det, säger Alice Hüttner, 26, från Stockholm. Många svenska judar vittnar om rädsla för antisemitism och i till exempel Judiska församlingen i Göteborg går mer än hälften av medlemsavgifterna till säkerhetsåtgärder. Mer än hälften av förövarna bakom antisemitiska hot och attacker uppfattas av offren vara personer med extremistiska muslimska åsikter, enligt en forskningsrapport. Under de senaste fem åren har i genomsnitt 228 antisemitiska hatbrott anmälts per år, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). I Sverige finns cirka 20 000 judar, enligt Judiska centralrådets uppskattning. Under de senaste åren har ett 30-tal svenska judar utvandrat till Israel varje år, enligt de israeliska migrationsmyndigheterna. Jean-Pierre anser att ”den ständiga medievinklingen mot Israel förstärker antisemitismen” i Sverige. Den förtäckta antisemitismen är svårare att bemöta än öppna och tydliga antijudiska slagord som hörs i demonstrationer, säger han. – Svenska politiker arbetar inte aktivt mot antisemitism. Framför allt inte mot den nyare typen, den som inte kommer från högerextremister utan från islamistiskt håll, säger han. Han säger att han aldrig har varit utsatt för några egentliga antisemitiska hot, inga som han brytt sig om i alla fall. – I början av karriären med Army of Lovers fick jag meddelanden på telefonsvararen och dåligt stavade brev från skinnskallar. Inga hot, bara hat. Jag hamnade i två kategorier, både ”judesvin” och ”bögjävel”, säger Jean-Pierre. Joel säger att det blev värre i högstadiet. Där blev han utsatt oftare. Kanske för att han var mörk och ”såg mera judisk ut” än andra judiska elever i skolan, säger han. – I högstadiet var det riktigt jobbigt. Elever från Mellanöstern skrek ”Jävla jude, synd att Hitler inte avslutade sitt jobb!”. En annan, från Polen, var på mig dagligen och skrek: ”Jude, jude!”, säger Joel Lagerlöv vars morföräldrar är överlevare från Förintelsen. Han berättar att det ett par gånger blev näst intill slagsmål med elever som gav sig på honom för att han var jude. Men senare, i gymnasiet, gick skollivet utan incidenter. Joel var medlem i en religiös judisk ungdomsförening. Han hade kippa på huvudet när han gick till aktiviteterna på söndagarna. På 1990-talet gick det ännu att bära kippa på Malmös gator utan att bli påhoppad. I dag deltar politiker och andra i särskilda kippavandringar i Malmö för att visa solidaritet med stadens utsatta judar. Han är inte överraskad av den senaste tiden antisemitiska incidenter i Malmö – och säger att antijudiska stridsrop på arabiska länge har förekommit vid demonstrationer mot Israel i staden. – Se på rabbinen i Malmö. I tio år har han blivit påhoppad på gatan. Det är fruktansvärt att man inte kan gå runt som jude på Malmös gator, säger Joel. – Det är situationen, den kommer inte att ändras. Jag är inte tillräckligt stark för att bo i ett sådant samhälle. Därför väljer jag att bo i Israel.

[rebootasverige]

En skåpbil har körts rakt in i en polisbil utanför Stockholm – Expressen erfar att det gjordes avsiktligt. Tre poliser är skadade och har förts till sjukhus med ambulans. En person är gripen – ytterligare en jagas, erfar Expressen. Föraren är nu misstänkt för mordförsök. Bilen är registrerad på en kriminell man som tidigare dömts för våld mot poliser. Händelsen inträffade i Alby i Botkyrka kommun söder om Stockholm på onsdagseftermiddagen. Larmet kom in till polisen vid 16.21. Föraren misstänks för mordförsök alternativt grov misshandel. – I samband med att vi ska stoppa en bil uppstår en sammanstötning mellan den bilen och en polisbil. Vi har gripit en person, säger Carina Skagerlind vid Stockholmspolisen.

[rebootasverige]

Skattemedel utan kontroll till antiisraeliska föreningen Grupp 194 Malmö stad har till varje pris försökt försvara Grupp 194 trots att de inte har något underlag om vad denna organisation står för, skriver Nima Gholam Ali Pour (SD), ledamot i Malmö stads Arbetsmarknads- och socialnämnd. Detta apropå att gruppen fått kommunala bidrag för nattvandring trots att den pekats ut som både pro-palestinsk och antisemitisk. Det har aldrig funnits någon konsensus omkring förslaget om att Trygg Malmö skulle få ekonomiskt stöd för att nattvandra. SD, L och M reserverade sig när beslutet togs. Att tre partier reserverade sig mot detta beslut beror delvis på att nattvandrarverksamhet inte brukar kosta 132 000 kr men också på grund av att Grupp 194 främst är en pro-palestinsk organisation och har tydliga åsikter angående Israel-palestina-konflikten. Själva namnet, Grupp 194 kommer från FN:s generalförsamlings resolution 194, som berör Israel-Palestina-konflikten. Aktörer som nattvandrar ska vara politiskt neutrala så de kan inleda dialog med så många människor som möjligt. Grupp 194 har flera kanaler och plattformar och det är inte svårt att ta reda på vilka åsikter de har. För att ta reda på detta så krävs inte det som Malmö stad kallar ”legala förutsättningar” för ”underrättelsearbete”. Tio minuter framför datorn räcker för att ta reda på att Grupp 194 har extrema åsikter om Israel-Palestina-konflikten samt ett nära samröre med den paramilitära organisationen Demokratiska Fronten för Palestinas Befrielse (DFLP), som stödjer Syriens diktator Bashar Al-Assad. Dessa uppgifter är inte några hemligheter. Om Malmö stad hade frågat Grupp 194 så hade man fått dessa uppgifter. Det är just därför Sveriges främste terrorforskare Magnus Ranstorp på Twitter kommenterade Malmö stads ekonomiska stöd till Grupp 194 med orden ”vilket haveri”. Har Malmö stads rödgröna politiker mejlat Ranstorp för att fråga varför han oroar sig för detta?