#den mörka tiden flyr

[musanocturnis]

Sisten till Blåkulla tvättar grodorna

[hemligheternaiblackthornhall]

Kieran till General Winter

General Winter, Tre solnedgångar. Jag sa till dig att jag har tre solnedgångar. Jag kommer att vara tillbaka inom precis den tiden. Det är inte en väldigt lång tid. Och ändå har du skrivit till mig, och spenderat både din och min värdefulla tid för att du inte kunde vänta tre solnedgångar för att få veta om jag föredrar sammet i midnattsblå eller en i färg som liknar en aubergine. Det tror jag var hur du uttryckte det.  Ursäkta mitt humör. Jag är egentligen inte arg på dig. Jag är bara något ur form den här morgonen efter en natt av munterhet och nyckfullhet på Londons gator tillsammans med mina nefilimvänner. Bevisligen består vilken fétillställning som helst av såna mörka njutningar som dödliga bara kan drömma om, och så vidare, men efter den föregående natten måste jag erkänna en ovillig respekt för festkapaciteten hos en oväntad grupp: Londons affärsmän i sena medelåldern. På våra äventyr har vi stött på vad som här kallas “Pensionsfest”, en typ av rörlig fest där dessa affärsmän färdas genom staden för att fira en utvald person. I detta fall kallades han “Kraig”.  Vi stötte på hans grupp tre gånger föregående natt! Den första gången, på Tongue & Grapes, delade vi bara ett ömsesidigt erkännande av vänskapliga celebranter som möts i natten. Den andra gången, på Inn of the Shaved Werewolf, var det ömsesidiga rop av igenkännande från båda grupperna och ett traditionellt utbyte av drycker, som är en sed. Och den tredje gången, på Pigeon & Spoon, välkomnades vi som - en stor ära - hedersmedlemmar i gruppen där vi fick festliga hattar och rockar i jerseybomull som visade kungligheten hos den store Kraig. Så du förstår om jag har sämre tålamod än vad jag skulle önska denna dag, då jag har en avskyvärd huvudvärk från för mycket en dryck som dödliga kallar “shandy”, en motbjudande dryck med ett sting som en arg kelpie. Den gjorde att min kära Cristina somnade på ett klibbigt bord på Pigeon & Spoon; Mark och jag var tvungna att bära henne tillbaka till Institutet. Hon är självklart vaken nu och kräver kaffe med mer eftertryck än vanligt. Med tanke på att jag har ont om tid ska jag försöka svara på dina frågor så bra jag kan. Jag tycker att den midnattsblå färgen lämpar sig för tronrummet. Det passar de slingrande klätterväxterna bra och jag tror också att du antydde att du gillar den färgen du med. Härnäst håller jag med om att den allmänna estetiken i tronrummen bör ha en frodig gotisk känsla istället för dess föregångares känsla av “vindpinat helvete”. Låt oss påminna vårt Hov om att vi är Månen medan Seeliehovet är Solen, hellre än att de är Skönhet och vi är Smaklöshet.

Däremot håller jag inte med om dödskallarna. Jag tycker att de borde vara kvar. Dödskallar passar perfekt i en frodig gotisk miljö. Jag kan faktiskt inte komma på en stil där dödskallar inte skulle vara passande. Om en sådan stil existerar skulle den definitivt inte vara ett bra val för tronrummet för kungen av Unseelie, låt oss i alla fall vara överens om det.

Slutligen är jag upprörd över att höra att Seeliehovet fortsatt avvisar mina förfrågningar om möten om fred. Du hade rätt när du uttryckte dina misstankar förut; de har blivit mer hemlighetsfulla, även för dem, det senaste året. Vi får se om våra spejare lyckas få reda på något, dock säger min erfarenhet min att våra spejare oftast påbörjar förbjudna romanser med Seeliespejare och sedan flyr de tillsammans; vi förlorar runt fyra av fem på det sättet. Jag antar att jag säger att jag inte direkt håller andan. (Ett förtjusande mänskligt uttryck, är det inte?)

Du behöver inte föreslå att jag ska kontakta Adaon; han är min egen bror och jag talar med honom ofta. Varje gång jag tar upp möjligheten om ett förenat hov, eller ett möte mellan mig och Seeliedrottningen, så säger han samma sak: att nu inte är tiden för ett möte som kan leda till oenighet - nu är tiden att bibehålla den sköra freden mellan de två hoven genom att låta saker och ting vara. Drottningen litar på honom, så jag måste lita på att han vet något som jag inte vet. Ändå, du vet att det inte ligger i min natur att inte göra någonting och kalla det framsteg.

På tal om den sköra freden måste jag fråga - har dina mannar fått reda på något mer om den märkliga närvaron som har märkts av i Faerie, och om den är välgörande eller en motståndare till våra mål? Jag känner av den genom min band till markerna - jag vaknar av den ibland, den där närvaron som jag inte kan definiera, vetandes att den är både från Faerie och inte, och att själva markerna är rädda. 

Nog om det. Jag litar på att du kan hålla Hovet i schack de återstående 36 timmarna jag är borta. Om det behövs göras fler färgval innan min återkomst litar jag på att du följer dina instinkter, som alltid har tjänat dig väl.

Tills dess har jag äran att förbi Din Eviga Häskare, Herren av Trollen och Husandar, Förstörare av de Splittrade Markerna, Kronan under Kullen, Mörka Stjärnor på Kvällen, Vän till Kraig, och Kund av Unseeliehovet -

Kieran

[kingdomsalvationsv]

Kapitel 13

Gud hatar alla ättlingar till den stora röda draken och han hatar den stora röda draken ännu mer. Detta är roten till vreden i Guds hjärta. Det verkar som om Gud vill kasta allt som tillhör den stora röda draken i sjön av eld och svavel för att förbränna det fullständigt. 

Det finns tillfällen då det till och med verkar som om Gud vill sträcka ut sin hand för att personligen tillintetgöra den – endast det skulle kunna utplåna hatet i hans hjärta. Varenda person i den stora röda drakens hus är ett odjur som brister i fråga om mänsklighet, vilket är orsaken till att Gud kraftfullt kväste sin ilska för att säga följande: ”Bland allt mitt folk, bland alla mina söner, det vill säga bland de som jag har utvalt ur hela det mänskliga släktet, tillhör ni den lägsta gruppen. ...” Gud har påbörjat en avgörande strid mot den stora röda draken i dess eget land och när hans plan förverkligas kommer han att förgöra den, inte längre låta den fördärva mänskligheten eller sarga deras själar. Det går inte en dag utan att Gud ropar till sitt sovande folk för att rädda det, men alla är tröga som om de hade tagit sömntabletter. Om han ens för ett ögonblick underlåter att ruska på dem återvänder till sitt sovande tillstånd, omedvetna om allt. Det verkar som om hela hans folk är i stort sett förlamat . De känner inte sina egna behov eller sina brister och vet inte ens vad de ska ha på sig eller vad de ska äta. Det visar att den stora röda draken har lagt ner mycket möda på att fördärva människor. Dess otäckhet sträcker sig över Kinas alla regioner. Den har till och med gjort människor irriterade och ovilliga att stanna kvar i detta dekadenta, vulgära land. Vad Gud hatar mest är den stora röda drakens väsen och det är därför han varje dag påminner människor med sin vrede och människor varje dag lever under hans vredes öga. Trots det vet de flesta människor fortfarande inte att söka Gud, utan de sitter bara där och tittar och väntar på att blir matade. Även om de höll på att svälta ihjäl skulle de inte vara villiga att gå och leta upp sin egen mat. Människors samveten fördärvades för länge sedan av Satan och förändrades till sin kärna till att bli hjärtlösa. Inte undra på att Gud sade: ”Om jag inte hade drivit på er, skulle ni inte ha vaknat än, utan ni skulle fortfarande ha varit som nedfrusna och dessutom som om ni vore i dvala.” Det är som om människor var som övervintrande djur i dvala som inte bad om något att äta eller dricka; just sådant är det rådande tillståndet för Guds folk, vilket är skälet till att Gud bara kräver att människor ska känna igen den inkarnerade Guden själv i ljuset. Han ställer inga krav på att människor ska förändra en hel del eller att de ska ha stor tillväxt i sitt liv. Det skulle räcka för att besegra den smutsiga, oanständiga stora röda draken och på så vis bättre manifestera Guds stora makt.

När människor läser Guds ord är den bokstavliga betydelsen allt de kan förstå; de är oförmögna att förstå ordens andliga innebörd. De tre orden ”de upprörda vågorna” har förbryllat varenda en av hjältarna. När Guds vrede förevisas, är då inte hans ord, hans handlingar och hans sinnelag de upprörda vågorna? När Gud dömer hela mänskligheten, är inte det en uppenbarelse av hans vrede? Är det inte då som de upprörda vågorna får sin verkan? Finns det någon som inte lever mitt i de upprörda vågorna på grund av människans fördärv? Det vill säga, vem lever inte mitt i Guds vrede? När Gud vill utmäta en katastrof över mänskligheten, är inte vad folk ser ett ”tumlande virrvarr av mörka moln”? Finns det någon bland människorna som inte flyr från katastrofen? Guds vrede utgjuts över människor som ett tungt regn och blåser omkring dem som en våldsam vind. Människor renas helt genom Guds ord, som om de hade mötts av en virvlande snöstorm. Det är Guds ord som är mest outgrundliga för mänskligheten. Det är med sina ord som han skapade världen och även med sina ord som han leder och renar hela mänskligheten. Och till sist kommer han att återställa hela universums renhet med sina ord. I varje del av hans ord kan man se att Guds Andes tillvaro inte är ihålig. Det är bara i Guds ord som människor kan se ett stycke av vägen mot överlevnad. Alla människor kan värdesätta hans ord eftersom de innehåller livets uppehälle. Ju mer människan fokuserar på hans ord, desto fler frågor kommer han att framställa för henne – det gör människan helt förvirrad och hon hinner inte svara. Guds upprepade ifrågasättande, för att inte tala om resten av hans ord, är tillräckligt för att få människor att begrunda saker och ting för en tid. I Gud är allt fullt och rikligt och inget saknas. Men människor är inte kapabla att njuta mycket av det; de känner bara den ytliga sidan av hans ord, som om de bara kunde se kycklingskinnet och inte kunde äta kycklingköttet. Detta visar att människors välsignelser är alltför begränsade och att de faktiskt är oförmögna att njuta av Gud. I människors föreställningar har var och en av dem en viss Gud i sitt hjärta, vilket är anledningen till att ingen har någon aning om vad en vag Gud är, eller vad Satans avbild är. Så när Gud sa ”för det ni tror på är bara Satans avbild och har inget som helst att göra med Gud själv” blev alla häpna över att de hade varit troende i så många år, men ändå inte hade insett att vad de trodde på var Satan och inte Gud själv. De kände en plötslig tomhet men de visste inte vad de skulle säga. Vid den tiden började de bli förvirrade igen. Endast genom att arbeta på detta sätt kan människor bättre acceptera nytt ljus och därmed förneka det gamla. Oavsett hur bra de tycks vara, kommer de inte att duga. Detta är till större hjälp för människor för att förstå den praktiske Guden själv och för att därmed kunna befria sig från den ställning som människors uppfattningar har i deras hjärtan och låta Gud själv besitta människor. Endast på detta sätt kan inkarnationens innebörd uppnås och människor känna den praktiske Guden själv med sina fysiska ögon.

Gud har många gånger berättat för människor om den andliga världens omständigheter: ”När Satan kommer inför mig, ryggar jag inte undan för hans rasande vildsinthet och jag är inte heller rädd för hans avskyvärdhet: jag struntar helt enkelt i honom.” Vad människor har förstått av detta är bara situationen i verkligheten; de känner inte till sanningen i den andliga världen. Eftersom Gud har blivit kött har Satan tagit till alla slags metoder för att anklaga honom, för han vill attackera Gud på det här sättet. Men Gud retirerar inte på grund av detta — han bara talar och verkar bland människorna och låter människor känna honom genom hans inkarnerade kött. Satan ser rött av ursinne och har lagt ned en hel del ansträngning på att göra Guds folk negativt och få det att retirera och till och med gå vilse. Men på grund av Guds ords effekt har Satan misslyckats, vilket förstärker hans hänsynslöshet. Det är därför Gud har påmint alla: ”Det kan komma en dag i era liv när du hamnar i den här sortens situation. Skulle du då villigt låta dig tas till fånga av Satan eller kommer du att låta mig vinna dig?” Även om människor inte är medvetna om de saker som sker i den andliga världen, blir de försiktiga och rädda så snart de hör ord som dessa från Gud – detta slår tillbaka Satans angrepp, vilket är tillräckligt för att visa Guds härlighet. Trots att de trädde in i en ny arbetsmetod för länge sedan, har människor fortfarande inte klarhet i fråga om livet i riket – även om de förstår, så saknar de klarhet. Sedan Gud utfärdat en varning till människor presenterade han därför essensen i livet i riket för dem: ”Livet i riket är folkets och Guds eget liv.” Eftersom Gud själv är inkarnerad har ett liv som i den tredje himlen uppnåtts här på jorden. Detta är inte bara Guds plan, utan Gud har också fullbordat det. Med tiden lär människor känna Gud själv mer och mer och därmed blir de mer kapabla att smaka livet i himlen, eftersom de verkligen har känt att Gud är på jorden, att han inte är en vag Gud i himlen. Livet på jorden liknar alltså det i himlen. Verkligheten är att Gud blir kött och smakar på den mänskliga världens bitterhet, och ju mer han kan smaka på denna bitterhet i köttet, desto mer bevisar det att han är den praktiske Guden själv. Det är därför som följande ord är tillräckliga för att bevisa den praktiska läggningen hos dagens Gud: ”I min boning, som är den plats där jag är dold, i denna min boning, har jag icke desto mindre besegrat alla mina fiender. I min boning har jag fått verklig erfarenhet av att leva på jorden. I min boning iakttar jag människans varje ord och handling, och vakar över och styr hela det mänskliga släktet.” Att faktiskt leva i köttet, faktiskt erfara människans liv i köttet, faktiskt förstå hela mänskligheten från insidan av köttet, faktiskt erövra mänskligheten i köttet, faktiskt utkämpa den avgörande striden med den stora röda draken i köttet och att utföra allt Guds verk i köttet ‒ är inte detta exakt vad den praktiske Gudens tillvaro innebär? Men det är mycket sällsynt att människor kan se skickligheten i dessa alldagliga ord från Gud. De passerar bara snabbt genom dem och känner inte hur värdefulla eller sällsynta Guds ord är.

Guds ord kan överföras mycket bra ‒ frasen ”eftersom mänskligheten ligger medvetslös ” gör beskrivningen av Gud själv till en beskrivning av hela mänsklighetens tillstånd. Då representerar ”stötar av kylig strålglans” inte Österns blixt, utan det är Guds ord, det vill säga hans nya arbetssätt. I detta kan man följaktligen se alla typer av mänsklig dynamik: efter att ha trätt in i den nya metoden, förlorar alla sin orientering och vet inte varifrån de kommer eller vart de är på väg. ”De flesta människor träffas av de laserliknande strålarna” syftar på de människor som elimineras med den nya metoden, de som inte kan uthärda prövningarna eller utstå förfiningen i lidandena och som därför än en gång kastas i den bottenlösa avgrunden. Guds ord avslöjar mänskligheten till en viss grad ‒ det verkar som om människor blir rädda när de ser Guds ord och de vågar inte säga något, som om de såg gevärspipan riktad direkt mot deras hjärta. Men de känner också att det finns goda saker i Guds ord. Deras hjärtan är mycket kluvna och de vet inte vad de ska göra, men på grund av sin tro är allt de gör att stålsätta sig själva och gräva djupare i hans ord av rädsla för att Gud ska överge dem. Precis som Gud sade: ”Vem befinner sig inte i mitt ljus? Även om du är stark eller tror att du är svag, hur ska du kunna undvika ankomsten av mitt ljus?” Om Gud använder några kommer han, även om de är svaga, ändå att kasta ljus över och upplysa dem i sin tuktan, så ju mer människor läser Guds ord, desto mer förstår de honom, desto mer vördnad har de för honom och desto mindre vågar de vara obetänksamma. Att människor har tagit sig hit i dag beror helt på Guds stora makt. Det är på grund av hans ords myndighet, alltså på grund av Anden i hans ord, som människor fruktar Gud. Ju mer Gud avslöjar mänsklighetens sanna ansikte, desto mer känner de vördnad för honom och desto säkrare är de på att han verkligen existerar. Detta är Guds fyrbåk på mänsklighetens väg till att förstå Gud; detta är den stig som Gud har gett dem att följa. Om du tänker över det noga, visst är det så?

Är inte det ovansagda fyrbåken på vägen framför mänskligheten?

från "Ordet framträder i köttet"

[easternlightningsv]

Kapitel 13

Gud hatar alla ättlingar till den stora röda draken och han hatar den stora röda draken ännu mer. Detta är roten till vreden i Guds hjärta. Det verkar som om Gud vill kasta allt som tillhör den stora röda draken i sjön av eld och svavel för att förbränna det fullständigt. Det finns tillfällen då det till och med verkar som om Gud vill sträcka ut sin hand för att personligen tillintetgöra den – endast det skulle kunna utplåna hatet i hans hjärta. 

Varenda person i den stora röda drakens hus är ett odjur som brister i fråga om mänsklighet, vilket är orsaken till att Gud kraftfullt kväste sin ilska för att säga följande: ”Bland allt mitt folk, bland alla mina söner, det vill säga bland de som jag har utvalt ur hela det mänskliga släktet, tillhör ni den lägsta gruppen. ...” Gud har påbörjat en avgörande strid mot den stora röda draken i dess eget land och när hans plan förverkligas kommer han att förgöra den, inte längre låta den fördärva mänskligheten eller sarga deras själar. Det går inte en dag utan att Gud ropar till sitt sovande folk för att rädda det, men alla är tröga som om de hade tagit sömntabletter. Om han ens för ett ögonblick underlåter att ruska på dem återvänder till sitt sovande tillstånd, omedvetna om allt. Det verkar som om hela hans folk är i stort sett förlamat . De känner inte sina egna behov eller sina brister och vet inte ens vad de ska ha på sig eller vad de ska äta. Det visar att den stora röda draken har lagt ner mycket möda på att fördärva människor. Dess otäckhet sträcker sig över Kinas alla regioner. Den har till och med gjort människor irriterade och ovilliga att stanna kvar i detta dekadenta, vulgära land. Vad Gud hatar mest är den stora röda drakens väsen och det är därför han varje dag påminner människor med sin vrede och människor varje dag lever under hans vredes öga. Trots det vet de flesta människor fortfarande inte att söka Gud, utan de sitter bara där och tittar och väntar på att blir matade. Även om de höll på att svälta ihjäl skulle de inte vara villiga att gå och leta upp sin egen mat. Människors samveten fördärvades för länge sedan av Satan och förändrades till sin kärna till att bli hjärtlösa. Inte undra på att Gud sade: ”Om jag inte hade drivit på er, skulle ni inte ha vaknat än, utan ni skulle fortfarande ha varit som nedfrusna och dessutom som om ni vore i dvala.” Det är som om människor var som övervintrande djur i dvala som inte bad om något att äta eller dricka; just sådant är det rådande tillståndet för Guds folk, vilket är skälet till att Gud bara kräver att människor ska känna igen den inkarnerade Guden själv i ljuset. Han ställer inga krav på att människor ska förändra en hel del eller att de ska ha stor tillväxt i sitt liv. Det skulle räcka för att besegra den smutsiga, oanständiga stora röda draken och på så vis bättre manifestera Guds stora makt.

När människor läser Guds ord är den bokstavliga betydelsen allt de kan förstå; de är oförmögna att förstå ordens andliga innebörd. De tre orden ”de upprörda vågorna” har förbryllat varenda en av hjältarna. När Guds vrede förevisas, är då inte hans ord, hans handlingar och hans sinnelag de upprörda vågorna? När Gud dömer hela mänskligheten, är inte det en uppenbarelse av hans vrede? Är det inte då som de upprörda vågorna får sin verkan? Finns det någon som inte lever mitt i de upprörda vågorna på grund av människans fördärv? Det vill säga, vem lever inte mitt i Guds vrede? När Gud vill utmäta en katastrof över mänskligheten, är inte vad folk ser ett ”tumlande virrvarr av mörka moln”? Finns det någon bland människorna som inte flyr från katastrofen? Guds vrede utgjuts över människor som ett tungt regn och blåser omkring dem som en våldsam vind. Människor renas helt genom Guds ord, som om de hade mötts av en virvlande snöstorm. Det är Guds ord som är mest outgrundliga för mänskligheten. Det är med sina ord som han skapade världen och även med sina ord som han leder och renar hela mänskligheten. Och till sist kommer han att återställa hela universums renhet med sina ord. I varje del av hans ord kan man se att Guds Andes tillvaro inte är ihålig. Det är bara i Guds ord som människor kan se ett stycke av vägen mot överlevnad. Alla människor kan värdesätta hans ord eftersom de innehåller livets uppehälle. Ju mer människan fokuserar på hans ord, desto fler frågor kommer han att framställa för henne – det gör människan helt förvirrad och hon hinner inte svara. Guds upprepade ifrågasättande, för att inte tala om resten av hans ord, är tillräckligt för att få människor att begrunda saker och ting för en tid. I Gud är allt fullt och rikligt och inget saknas. Men människor är inte kapabla att njuta mycket av det; de känner bara den ytliga sidan av hans ord, som om de bara kunde se kycklingskinnet och inte kunde äta kycklingköttet. Detta visar att människors välsignelser är alltför begränsade och att de faktiskt är oförmögna att njuta av Gud. I människors föreställningar har var och en av dem en viss Gud i sitt hjärta, vilket är anledningen till att ingen har någon aning om vad en vag Gud är, eller vad Satans avbild är. Så när Gud sa ”för det ni tror på är bara Satans avbild och har inget som helst att göra med Gud själv” blev alla häpna över att de hade varit troende i så många år, men ändå inte hade insett att vad de trodde på var Satan och inte Gud själv. De kände en plötslig tomhet men de visste inte vad de skulle säga. Vid den tiden började de bli förvirrade igen. Endast genom att arbeta på detta sätt kan människor bättre acceptera nytt ljus och därmed förneka det gamla. Oavsett hur bra de tycks vara, kommer de inte att duga. Detta är till större hjälp för människor för att förstå den praktiske Guden själv och för att därmed kunna befria sig från den ställning som människors uppfattningar har i deras hjärtan och låta Gud själv besitta människor. Endast på detta sätt kan inkarnationens innebörd uppnås och människor känna den praktiske Guden själv med sina fysiska ögon.

Gud har många gånger berättat för människor om den andliga världens omständigheter: ”När Satan kommer inför mig, ryggar jag inte undan för hans rasande vildsinthet och jag är inte heller rädd för hans avskyvärdhet: jag struntar helt enkelt i honom.” Vad människor har förstått av detta är bara situationen i verkligheten; de känner inte till sanningen i den andliga världen. Eftersom Gud har blivit kött har Satan tagit till alla slags metoder för att anklaga honom, för han vill attackera Gud på det här sättet. Men Gud retirerar inte på grund av detta — han bara talar och verkar bland människorna och låter människor känna honom genom hans inkarnerade kött. Satan ser rött av ursinne och har lagt ned en hel del ansträngning på att göra Guds folk negativt och få det att retirera och till och med gå vilse. Men på grund av Guds ords effekt har Satan misslyckats, vilket förstärker hans hänsynslöshet. Det är därför Gud har påmint alla: ”Det kan komma en dag i era liv när du hamnar i den här sortens situation. Skulle du då villigt låta dig tas till fånga av Satan eller kommer du att låta mig vinna dig?” Även om människor inte är medvetna om de saker som sker i den andliga världen, blir de försiktiga och rädda så snart de hör ord som dessa från Gud – detta slår tillbaka Satans angrepp, vilket är tillräckligt för att visa Guds härlighet. Trots att de trädde in i en ny arbetsmetod för länge sedan, har människor fortfarande inte klarhet i fråga om livet i riket – även om de förstår, så saknar de klarhet. Sedan Gud utfärdat en varning till människor presenterade han därför essensen i livet i riket för dem: ”Livet i riket är folkets och Guds eget liv.” Eftersom Gud själv är inkarnerad har ett liv som i den tredje himlen uppnåtts här på jorden. Detta är inte bara Guds plan, utan Gud har också fullbordat det. Med tiden lär människor känna Gud själv mer och mer och därmed blir de mer kapabla att smaka livet i himlen, eftersom de verkligen har känt att Gud är på jorden, att han inte är en vag Gud i himlen. Livet på jorden liknar alltså det i himlen. Verkligheten är att Gud blir kött och smakar på den mänskliga världens bitterhet, och ju mer han kan smaka på denna bitterhet i köttet, desto mer bevisar det att han är den praktiske Guden själv. Det är därför som följande ord är tillräckliga för att bevisa den praktiska läggningen hos dagens Gud: ”I min boning, som är den plats där jag är dold, i denna min boning, har jag icke desto mindre besegrat alla mina fiender. I min boning har jag fått verklig erfarenhet av att leva på jorden. I min boning iakttar jag människans varje ord och handling, och vakar över och styr hela det mänskliga släktet.” Att faktiskt leva i köttet, faktiskt erfara människans liv i köttet, faktiskt förstå hela mänskligheten från insidan av köttet, faktiskt erövra mänskligheten i köttet, faktiskt utkämpa den avgörande striden med den stora röda draken i köttet och att utföra allt Guds verk i köttet ‒ är inte detta exakt vad den praktiske Gudens tillvaro innebär? Men det är mycket sällsynt att människor kan se skickligheten i dessa alldagliga ord från Gud. De passerar bara snabbt genom dem och känner inte hur värdefulla eller sällsynta Guds ord är.

Guds ord kan överföras mycket bra ‒ frasen ”eftersom mänskligheten ligger medvetslös ” gör beskrivningen av Gud själv till en beskrivning av hela mänsklighetens tillstånd. Då representerar ”stötar av kylig strålglans” inte Österns blixt, utan det är Guds ord, det vill säga hans nya arbetssätt. I detta kan man följaktligen se alla typer av mänsklig dynamik: efter att ha trätt in i den nya metoden, förlorar alla sin orientering och vet inte varifrån de kommer eller vart de är på väg. ”De flesta människor träffas av de laserliknande strålarna” syftar på de människor som elimineras med den nya metoden, de som inte kan uthärda prövningarna eller utstå förfiningen i lidandena och som därför än en gång kastas i den bottenlösa avgrunden. Guds ord avslöjar mänskligheten till en viss grad ‒ det verkar som om människor blir rädda när de ser Guds ord och de vågar inte säga något, som om de såg gevärspipan riktad direkt mot deras hjärta. Men de känner också att det finns goda saker i Guds ord. Deras hjärtan är mycket kluvna och de vet inte vad de ska göra, men på grund av sin tro är allt de gör att stålsätta sig själva och gräva djupare i hans ord av rädsla för att Gud ska överge dem. Precis som Gud sade: ”Vem befinner sig inte i mitt ljus? Även om du är stark eller tror att du är svag, hur ska du kunna undvika ankomsten av mitt ljus?” Om Gud använder några kommer han, även om de är svaga, ändå att kasta ljus över och upplysa dem i sin tuktan, så ju mer människor läser Guds ord, desto mer förstår de honom, desto mer vördnad har de för honom och desto mindre vågar de vara obetänksamma. Att människor har tagit sig hit i dag beror helt på Guds stora makt. Det är på grund av hans ords myndighet, alltså på grund av Anden i hans ord, som människor fruktar Gud. Ju mer Gud avslöjar mänsklighetens sanna ansikte, desto mer känner de vördnad för honom och desto säkrare är de på att han verkligen existerar. Detta är Guds fyrbåk på mänsklighetens väg till att förstå Gud; detta är den stig som Gud har gett dem att följa. Om du tänker över det noga, visst är det så?

Är inte det ovansagda fyrbåken på vägen framför mänskligheten?

från "Ordet framträder i köttet"