#akibiyori

[lyssahumana]

[maggiecheungs]

Late Autumn // Akibiyori (1960) dir. Yasujirô Ozu

[museu-degrandes-novidades]

Early Summer (Bakushu - 1951)

Equinox Flower (Higanbana - 1958)

Late Autumn (Akibiyori - 1960)

[nobbykun]

Artist - あべ静江 (Abe, Shizue) Song - 秋日和 (Akibiyori) [Eng. "Clear Fall Day"] Release Date - August 1974

Listen 🎶

My blog: Showa Music Library https://nobbykun.tumblr.com/

[fffframes]

Akibiyori (1960)

Dir. Yasujirō Ozu

[earlysummer1951]

LATE AUTUMN ‘秋日和, Akibiyori’ (1960) dir. Yasujirō Ozu

[highvolumetal]

Late Autumn , Yasujiro Ozu , 1960.

[theothersideofcinema]

秋日和 / Late Autumn (Yasujiro Ozu, 1960)

[sesiondemadrugada]

Akibiyori (Yasujirô Ozu, 1960).

[folie-atwo]

秋日和 Late Autumn (1960, Yasujirō Ozu)

[mariocki]

Akibiyori (Late Autumn, 1960)

“We tend to make things complicated in life. Maybe life’s simpler than we think?”

[maggiecheungs]

LATE AUTUMN || Akibiyori (1960) dir. Yasujirô Ozu

[cinematographic]

2018 Movie Diary - 106/365

Akibiyori | Yasujiro Ozu | 9/10

[coelacance]

late autumn (yasujiro ozu, 1960)

[nostalgic-solitude7]

Late Autumn (1960)

[agneskollarfilm]

Sent om Hösten (1960)

Sent om Hösten (1960) är den fjärde filmen jag ser av Yasujiro Ozu och den berör likt hans andra filmer the comes and goes of family life, livets olika faser som kan vara sentimentala eller till och med smärtsamma men ack så oundvikliga. Detta är en variation på hans tidigare film Sent om Våren från 1949, som jag också sett. Där handlar det om far och dotter, här är det mor (den återkommande Setsuko Hara) och dotter. En grupp äldre män som är vänner till familjen anser att det är hög tid för dottern att gifta sig. Även modern som är änka, anser de bör gifta om sig, och strax börjar de smida planer för att få sin idé att gå i lås. 

Sent om Hösten rörde upp många fler känslor inom mig än vad Sent om Våren gjorde, och var därmed en starkare filmupplevelse. Det är sällan som jag blir illa till mods av hur äldre filmer ibland kan porträttera en vardag som idag känns förlegad. Men det var faktiskt ganska upprörande att se de där mansgrisarna i den här filmen sitta och snacka om de båda kvinnorna, diskutera hur vackra de är och fundera kring vem av dem de föredrar, för att sedan helt skamlöst gå hem till sina fruar och fortsätta prata om hur vackra änkmor och dotter är. Något som fruarna bara sväljer, med inget mer än en svag underton syrlighet. Dessa män har heller inga problem med att driva med tjocka kvinnor eller att nonchalant slänga kavajen på golvet när de kommer hem för frun att plocka upp. 

Även den konstlade artigheten störde mig. I de tidigare Ozu-filmerna jag sett har jag liksom tyckt att de något påklistrade maner av artighet och nöjdhet som de vuxna karaktärerna besitter, speciellt kvinnorna, varit ganska charmigt. Deras ständigt smilande ansikten som endast vid ett fåtal tillfällen spricker ut i något annat. Jag har väl förstått att det är en slags fasad och att det var sed och bruk att visa upp ett sansad och belåtet yttre (och så är det ju än idag till viss del). Men det blev så otroligt tydligt i denna film att det gömmer sig så mycket andra känslor där under som sällan får komma fram. Setsuko Hara är en expert på detta leende. 

Det som jag tror gör mig så illa till mods är att jag tycker det är så svårt att veta om maneren i denna film är stilistiska eller om det verkligen speglar livet i 60-talets japan. Var kvinnorna så undergivna? Och vill Ozu visa på denna tydliga maktstruktur eller är det en självklar vardag för honom?