#Vice statsminister

[atsvensson]

Busch festade med gängbossar och antisemiter

Busch festade med gängbossar och antisemiter. Ebba Busch som är vice statsminister var på bröllop. Högerextremisten Jimmie Åkessons bröllop. Där var också den norska antisemiten och proryska aktivisten Rebecca Mistereggen. Ebba Busch poserar glatt på flera bilder ihop med Mistereggen som i tidningen Expo bland annat beskrivs så här: Privat så sprider Mistereggen återkommande anti-muslimsk…

[idagnyheter]

Ny rapport: Comanches ”klart mer aktiva” i Sverige

Rapporten, som tagits fram av undersökningsföretaget Acta Publica, beskriver ett trendbrott i att organiserad brottslighet “öppet” släpps in i de politiska finrummen. Förutom stora delar av partiledningen deltog vice statsminister Ebba Busch (KD) och en rad andra politiska företrädare vid SD-ledarens bröllop. Att gänget toppar från Comancherna stod på samma gästlista som två partiledare i…

[rebootasverige]

Den nya segregationen är här ”Jag blev arg, rädd, helt tom. När han drog fram kniven kändes det som om tiden stannade.” 14-årige Lukas Axelsson är en av de barn och unga som rånats av ett maskerat killgäng i Nacka den senaste tiden. Rånarna tog Lukas bankkort, SL-kort och en femtiolapp. Den 8 december skedde totalt fem rån eller rånförsök kring samma plats. Offren var mellan 12 och 15 år och de blev bestulna på mobiltelefoner, jackor och kontanter (Expressen 23/1). Enligt Polisen rör det sig, i åtminstone dessa fall, om gärningsmän i åldrarna 14-18 år med afrikanskt ursprung. Den 15 januari runt 15.30-tiden knivhotades en åttaåring bara hundra meter från sin skola. ”Vi har pratat om hur han ska göra om han hamnar i en sådan situation. Att han ska vara lugn och ge ifrån sig det de vill ha. Men det är ju sjukt att man ens ska behöva ha sådana diskussioner med sitt barn”, berättar pojkens pappa (SVT 17/1). ”Sjukt” är en underdrift; att föräldrar i Sverige år 2018 ska behöva prata med sina barn om hur de ska agera om någon knivrånar dem på väg hem från skolan är skandalöst och något som alla politiker som suttit vid makten de senaste decennierna bär ett ansvar för. Några dagar senare, fortfarande i Nacka, sparkas en 14-årig pojke i ansiktet varefter han blir bestulen på mobil, jacka, collegetröja, t-shirt och mössa. Pojkens pappa berättar att sonen ”är väldigt dämpad och ska få samtalsterapi. Vi har övervägt om vi ska flytta. Det känns inte tryggt här” (Expressen 23/1). I Facebookgrupper berättar föräldrar hur skolorna i Nacka uppmanar eleverna att inte gå hem ensamma när det är mörkt ute varför en del föräldrar har börjat hämta sina barn efter skolan. Därmed har människor redan börjat kringskära och anpassa livet efter de kriminella. Den senaste tidens incidenter illustrerar att våld och oroligheter inte längre enbart förekommer i utsatta förorter. Tvärtom brer otryggheten ut sig i medelklassens områden. I den politiska debatten har begreppet segregation länge varit synonymt med utrikes föddas isolering i vissa stadsdelar eller förorter. Men segregationen sker, och kommer i allt högre utsträckning att ske, från två håll då också de som har möjlighet, oavsett etnicitet, kommer att söka sig till områden som upplevs som tryggare. När det kommer till kritan är ytterst få beredda att offra sin eller sina barns trygghet och framtid i syfte att inte bidra till samhällets uppdelning. Att segregera sig har paradoxalt nog därmed blivit en metod för att lösa de problem som bristen på integration givit upphov till. Vill man komma åt det alltmer splittrade samhället bör man alltså gå till botten med det utanförskap som vuxit fram. Ett utanförskap som är ett resultat av att det saknats en långsiktigt hållbar migrationspolitik som tagit hänsyn till Sveriges förmåga att absorbera en stor mängd människor på relativt kort tid. Mot denna bakgrund - med dessa hjärtskärande berättelser liksom med de rubriker som man möts av en helt vanlig januarimorgon när man slår på mobilen: ”Man stucken i halsen utanför nattklubb”, ”Kvinna utsatt för våldtäktsförsök - en gripen”, ”Explosion i lägenhet i Biskopsgården - familj omhändertagen” (SVT 21/1), eller Nationella trygghetsundersökningen som visar att 30 procent av Sveriges kvinnor uppger att de känner sig mycket/ganska otrygga eller så otrygga att de avstår från att gå ut på kvällen - i åtanke framstår det som stötande att vice statsminister Isabella Lövin (MP) tar varje tillfälle i akt att dividera om det pågår en svartmålning av ”verklighetsbilden” eller ej. Lövins relativiserande av en avskyvärd samhällsutveckling är ett hån mot alla de människor, gamla som unga, som dagligen faller offer för decennier av politiska misslyckanden. Det finns ingen ekonomisk högkonjunktur eller några startups i Stockholm som hjälper det barn, den kvinna eller den åldring som inte längre vågar gå ut ensam i sitt eget bostadsområde. Och eftersom det råder en nästan fanatisk ovilja att angripa samhällsproblem när de är i sin linda står vi nu med monumentala utmaningar, som det heter på politiska. Nu behövs hårdare tag mot kriminaliteten; nolltolerans mot all form av brottslighet, fler poliser, jourdomstolar, hårdare straff, straffutmätning som spänner över hela straffskalan, slopad straffrabatt, fotbojor och sannolikt sänkt straffmyndighetsålder rent utav. Men i längden kommer det inte att räcka med att enbart strama upp och anpassa det polisiära och juridiska systemet efter en ny, alltmer brutal verklighet. Också det uppluckrade normsystemet behöver vattentätas efter decennier av erosion. Där har vi alla ett ansvar. ”Hänsynslösheten har blivit större, så att man tar mindre hänsyn till om tredje man kommer till skada”, påpekar Linda H Staaf vid Polisens nationella operativa avdelning med hänvisning till de 320 skjutningar som ägde rum i Sverige i fjol (Svt 19/1). Just hänsynslösheten, men också bristen på empati, går igen på område efter område, oavsett om det handlar om gruppvåldtäkter, knivrån eller simpelt härjande på gator och torg. Den gränslöshet och avsaknad av normer som genomsyrar de senaste årens utveckling härrör från de goda värderingarnas reträtt. Allt mer fjärran ter sig religionen, vänsteridealismen och den borgerliga ”göra rätt för sig”-moralen som referensram. Därmed blir det än viktigare att staten inte retirerar från sin främsta uppgift: att säkerställa medborgarnas säkerhet och frihet. Därför är kampen mot de som hotar andras rätt till liv grundläggande. Det är en kamp bortom höger eller vänster.

[kopparsvinet]

Internt MP-möte med vice statsminister Isabella Lövin (på/i Avestas bibliotek)

[gemensamt]

Stor skillnad på samarbete åt vänster eller höger

Stor skillnad på samarbete åt vänster eller höger

Det senaste dygnet har både vice statsminister Isabella Lövin och finansminister Magdalena Andersson gjort utspel där de talat varmt om regeringssamverkan med Liberalerna och Centerpartiet. Jonas Sjöstedt lyfte därför frågan i riksdagen med statsminister Stefan Löfven om vad han egentligen vill.

– Det skulle innebära en helt annan politik än idag då regeringen samarbetar med oss i Vänsterpartiet.…

[whatwouldjmdo]

making sweden great again

Det har nu gått snart ett år sedan jag fick det asballa förtroendet att som förbundsordförande leda Rädda Barnens Ungdomsförbund. När styrelsen tillträdde gjorde vi det i en tid där organisationen krävde mycket omsorg, kärlek och tålamod. Finansieringen hade fått nya utmaningar, kansliet likaså och medlemmarnas engagemang dalat. Väldigt få saker var alltför enkla.

En av de första tankarna ständigt snurrade i huvudet var: “Hur har Sara (fd. ordf) ens orkat?”. Till den lilla sagostund tillkommer också den svenska migrationspolitiken. September månad var full av människor som ville engagera sig i vad som kallades för den största humanitära krisen vi sett på tiotals år. Det är den jag vill skriva om. Jag vill beskriva hur vår organisation har observerat asylrätt kopplat till fenomenet “politikhyckleri” från och med september 2015 till och med dagens datum. 

Samtidigt som mailen går på högvarv, lokalgrupper skickar volontärer till tågcentraler, och förbundsstyrelsen skriver debattinlägg efter inlägg om hur vi bäst kan hantera situationer låter Stefan Löfven applåderas mellan pauserna i sitt fantastiska tal från en Refugees Welcome-manifestation. Stefan och regeringen jobbar på. Snabbt efter demonstrationen vänder hela den svenska migrationspolitiken. 

Miljoner människor är på flykt undan krig och fruktansvärd terror, människor som du och jag med drömmar och förhoppningar, men som tvingas fly undan bomber med sina barn i famnen. På vägen riskerar de sina liv – i trånga lastutrymmen, i containrar, i sjöodugliga båtar. Alla klarar sig inte. Alan, 3 år, sköljdes upp på stranden. Fasan, rädslan som denna lilla pojke upplevt, ska ingen någonsin behöva uppleva. 

- Stefan Löfven 

Regeringen är snabba. Till slutet av november meddelas det i en presskonferens att ID-kontroller måste införas på tåg över Öresundsbron. Dåvarande vice statsminister Åsa Romson står tårögd framför kameror.

Rädda Barnens Ungdomsförbund håller demonstration. Vi skriker oss hesa under parollen “Finns i chatten, Stefan Löfven </3”. Våra krav är simpla: Slopa ID-kontroller, se till att tillhandahålla ett rättssäkert mottagande och ge mer resurser till Migrationsverket. Vi kan helt enkelt inte se på när fler barn blir nekade asyl. Vi vill stå på rätt sida av historien. 

Och sedan: tystnad.

Fast-forward: mars månad. Regeringen tar in remissvar på deras lagförslag som heter “Förslag om att tillfälligt begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige” som ska gälla i tre år. Massvis av remissinstanser, däribland Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, CSN, Kammarrätten i Stockholm, Rädda Barnen, Amnesty Intl., Röda Korset, RFSL, RFSU (ni fattar!) sågar lagförslaget. Det är helt enkelt inte rätt väg att gå, enligt det civila samhället.   RBUF är superduperduperduper tydliga: Denna tillfälliga lagstiftning bryter mot barnkonventionen.

Lagen klubbas igenom den 21 juni och Sverigedemokraterna applåderar. Att söka skydd i Sverige blir en omöjlighet, istället för en rättighet. Stefans ord, om sjöodugliga båtar gäller inte längre. Vi lever i en paradoxens tid. 

Det finns väldigt lite vi kan göra för att få lagen ogjord eller riven i skrivande stund. Vad finns det då kvar att kämpa för? Snart är det Barnrättskongress i Rädda Barnens Ungdomsförbund. 

Det betyder att massa medlemmar, i åldrarna 0-25 år kommer att samla i Karlstad, den 9-11 september för att sätta en ny riktning i RBUF, välja nya personer som leder organisationen och besluta över förbundets politik och fokus för 2017. Det är nu vi organiserar oss. 

Vi gör det eftersom vi vill göra Sverige till ett bra land. För oss innebär det: 

Att Sverige öppnar sina gränser, slopar ID-kontroller och tillhandahåller permanenta uppehållstillstånd till de personerna som söker skydd i Sverige.

Att inga barn ska utvisas eller deporteras.

Att Sverige river den tillfälliga utlänningslagen.

Att Sverige åtar sig att fullt ut respektera barnkonventionen som är tydlig med att: art. 2.    Inget barn får diskrimineras  art. 3.   Barns bästa ska komma i det främsta rummet i beslut som rör barnet  art. 12.  Barn har rätt till åsikter och de ska tas på allvar art. 22. Barn på flykt har rätt till skydd och staterna ska hjälpa till med familjeåterföring.

Nu: till lite mer asylrättskamp. 

[gemensamt]

Magdalena Andersson och Isabella Lövin till IMF:s och Världsbankens vårmöten i Washington

Magdalena Andersson och Isabella Lövin till IMF:s och Världsbankens vårmöten i Washington

Finansminister Magdalena Andersson och minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat samt vice statsminister Isabella Lövin deltar i IMF:s och Världsbankens vårmöten den 20-23 april i Washington D.C. Huvudteman för vårmötena är läget i den globala ekonomin, inkluderande tillväxt och Världsbankens framtida roll och resurser.

Från: Finansdepartementet

[gemensamt]

Jobb, skola, klimat och välfärd i fokus vid regeringssammanträde i Falun

Jobb, skola, klimat och välfärd i fokus vid regeringssammanträde i Falun

I dag har regeringen haft sammanträde i Falun. I anslutning till regeringssammanträdet höll statsminister Stefan Löfven, minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat samt vice statsminister Isabella Lövin, finansminister Magdalena Andersson och utbildningsminister Gustav Fridolin en gemensam pressträff. Vid pressträffen redogjorde de för fyra av de beslut som fattades på…