#OM HBTQ FRÅGAR OCKSÅ

[shiroselia]

Asså man vet att det går åt helvete när AFTONBLADET snackar mer vett än fucking SVERIGES TELEVISION like herregud knip mig hurfan kom vi hit

[pellemedsvans]

Här har ni Måns på på mitt egna konto! Inklusive lite annat mög här nedanför

- fick typ.. världens största crush på Pelle när han först såg honom men låtsades som raka motsatsen

- han och Gullan är egentligen bara riktigt nära vänner men bland folk låtsas dem att vara ihop för att täcka för varandra med tanke på att båda är gay

- han ÄLSKAR att få morrhåren och klorna klippta på Gullans salong och prata om rykten som går runt

- när hans hypomaniska episoder kickar in är det för det mesta pågrund av Pelle och hur glad och snäll han i som både öppen som hbtq och med sin svanslöshet. Han brukar mest försöka sabotera honom under sina maniska episoder men efter dem så mår han så dåligt att han knappt vill lämna sitt hus. Han gillar egentligen inte den personen han har byggt upp sig att vara men ser inget sett att fly från det

- han har ett självskadebeteende och brukar göra det under sina depressiva episoder, han skyller på grannens hund om folk frågar om såren. Han ser också till att hans klor är alltid vält klippta pågrund av det

[dagenssvenska]

Vet inte om du fortfarande behöver transperspektiv, men jag är ickebinär + har inte kommit ut till i princip någon förutom mina närmsta vänner. Lite imposter här och inte exakt det du frågade om, men kan berätta lite hur det varit sedan två kompisar kom ut.

Min mamma lärde sig rätt snabbt att säga rätt, men hon förstår inte riktigt hur eller varför någon är trans. Jag har försökt förklara, men jag tror inte hon är så pass intresserad att det fastnar. Hon frågar fortfarande om rätt namn och pronomen på min ena polare, för han kom ut rätt nyligen, men hon försöker. Hon frågar mycket om hormoner och operationer och jag tror det har mycket med att göra att hon är rädd att mina vänner ska ”ångra sig”. Hon försöker nog lära sig, men kan uttrycka sig rätt respektlöst.

Pappa har väl varit lite mindre mottaglig. Han har äntligen lärt sig rätt pronomen och namn, och har aldrig varit elak i närheten av mina transvänner, utan det händer lite mer när det bara är familjen hemma. Han skämtar om det på ett elakt vis, men det mesta av hans humor är sån så jag vet inte om det är hans humor eller om han försöker vara elak. Kan tillägga att jag bett honom sluta.

En nära vän till familjen är väldigt kristen och öppet emot allt som har med hbtq+ att göra, men har nog varit den som är snällast! Jag fick skjuts av henne och vi var helt ensamma, så hon frågade lite om en av mina vänner. Eftersom att det är något hon inte vet så mycket om så var hennes frågor rätt klumpiga, men hon försökte verkligen vara så snäll som möjligt. Hon frågade om vilket namn och vilka pronomen hon skulle använda och vad det innebar. Jag försökte förklara så bra som möjligt, och sedan var det inte mer med det. Hon har inte frågat mer sedan dess och tror inte hon kommer göra det. Jag trodde verkligen att hon skulle bete sig illa, men hon överraskade mig positivt.

Min mormor och morfar tycker nog också det är lite konstigt, och morfar är inte så insatt i mina vänner, men mormor försöker faktiskt också! Hon använder fel pronomen, men använder rätt namn. När jag påminner henne använder hon rätt pronomen, men hennes minne är inte vad det har varit och har känt mina vänner sedan vi var rätt små. Tror det ställer till det lite för henne.

Den ”värsta” i min närhet, som verkligen beter sig som skit, är nog min moster. Hon har tack och lov aldrig träffat mina vänner, men hon är generellt elak, tycker att transpersoner borde steriliserad och skrattar åt att folk kan ”vara så dumma”. Det knäppaste är väl att hon är utbildad assistent och har jobbat en del med hbtq+ personer.

Mina ena kompis, han som kom ut rätt nyligen, har inte kommit ut till sina föräldrar ännu, så jag vet att hans tjej iallafall använder rätt pronomen och namn när de är ensamma, men inte när de träffar hans föräldrar.

En gammal vän vägrade använda rätt pronomen och namn när hon pratade om mig, men använde rätt pronomen och namn till mina transvänner utan problem. Jag har inga problem med mitt biologiska namn och använder mest de pronomen jag haft sedan jag var liten, men berättade för henne att jag var ickebinär och hon sa typ ”jag kommer inte ändra mig för din skull”, vilket är ett svek som fortfarande kan gör rätt ont.

Hade också en kompis som inte tycker att transpersoner är kloka, men han var alltid schyst mot personer som var trans och uttryckte sig aldrig otrevligt runt personer han inte kände väl.

Mina gymnasielärare var alltid väldigt öppna för förändring och många började använda hen/henom när könet var ospecificerat.

Annars tror jag typ klasskompisar och lärare och så har varit förvånansvärt respektfulla! Det finns ju alltid ett å annat ruttet ägg, men det kunde varit betydligt värre. Hälsa din kompis lycka till med uppgiften! :)

Tusen tack! :D

[sportnewsthings]

L-Politiker: Vi vill se Erik Ullenhag som ny partiledare

Vi vill se Erik Ullenhag som ny partiledare L-politiker: Vårt parti måste stå upp för de liberala värderingarna DEBATT. Liberalerna står inför ett avgörande vägskäl när vi nu ska välja partiledare. Liberala grundvärderingar om frihet och mänskliga rättigheter hotas i hela världen. Det är lätt att nedslås och det finns många utmaningar i vårt samhälle, men vi ledande liberala kommunpolitiker är övertygade om att liberalismen och Liberalerna behövs mer än någonsin.

Just därför är det så viktigt att vi får ett positivt ledarskap, som visar på framtidstro och optimism. Ett ledarskap som svarar på det människor frågar efter och som gör det på ett sätt som alla förstår. Som kommunpolitiker får vi ofta ta del av människors vardag och problem. Vi har örat mot marken och hör vad som efterfrågas. Det här är våra förväntningar på framtidens ledarskap för Liberalerna. För det första, ideologin – Liberalernas existensberättigande ligger i att vi tar strid för de liberala värderingarna och det liberala samhället, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet. Europas nationalistiska högerpopulism representeras i Sverige av Sverigedemokraterna (vars idéarv och program står mycket långt från de flesta svenskars värderingar). Nästa partiledare för Liberalerna måste vara tydlig i ställningstagandet mot denna nationalistiska högerpopulism och mot samverkan eller samarbete med Sverigedemokraterna. För det andra, sakpolitiken – Liberalerna har en bra och genomarbetad politik. I valrörelsen framgick t ex att vi har den bästa miljöpolitiken i Alliansen enligt miljöorganisationer, den bästa hbtq-politiken enligt hbtq-organisationer – och den bästa skolpolitiken enligt väljarna. Vi ska naturligtvis hålla fast vid våra styrkor, men vi ska också bredda vår sakpolitiska profil. I kommunerna ser vi inte minst behovet av att lyfta de socialpolitiska frågorna i vid bemärkelse. Sjukvården, som angår alla och gång på gång prioriteras högst av alla frågor av väljarna. Men också skyddsnäten som måste vara starka då krisen drabbar och livet sviker. Ett område som är lätt att glömma bort men som är grundläggande i ett demokratiskt samhälle är kultur- och mediepolitiken – ytterst handlar det om den mångfald och yttrandefrihet som vi idag tar för givet men som hotas av mörka krafter. Vi får inte heller tappa bort de alltid aktuella jämställdhetsfrågorna och där har vi ett stolt arv att förvalta.

Allt detta är vad socialliberalism handlar om. För det tredje, organisationen – Liberalerna består av individer med ett enormt engagemang och bred kompetens. Vi måste få ta plats, synas – och samtidigt kunna ta ett ansvar för partiets och politikens framtid. Vår framtida partiledare kan inte förväntas vara en ensam frälsare. Hen måste bygga ett team och stå fast förankrad i vad partiets medlemmar och företrädare står för – och omvänt kunna känna ett stöd i partiorganisationen. Alla vi liberaler har starka viljor och röster – vi måste också bli bättre på att tillsammans föra fram den liberala politik vi enats om. Finns det någon som kan leva upp till dessa förväntningar? Ja, för oss framstår Erik Ullenhag som starkast av de namn som nämns. Han har en lång erfarenhet inom politiken på olika positioner men också med en yrkeskarriär i bagaget. Erik Ullenhags omvittnat positiva och samlande ledarskap är något Liberalerna behöver. Han är en god lyssnare och många vittnar om hans förmåga att möta både medlemmar och väljare. Vi är övertygade om att Erik Ullenhag kan navigera ideologiskt och principiellt i ett komplicerat politiskt landskap och vi hoppas därför att Erik Ullenhag ställer upp som partiledarkandidat. Rasmus Jonlund, ordförande Kungsholmens stadsdelsnämnd Stockholm (L) Marianne Damström Gereben, gruppledare, skolkommunalråd Solna (L) Peter Edholm, vice gruppledare, kultur- och fritidskommunalråd Solna (L) Lars Johansson, kommunalråd Botkyrka (L) Moa Rasmusson, kommunalråd Sollentuna (L) Göran Hellmalm, gruppledare Ekerö (L) Daniel Forslund, biträdande regionråd Region Stockholm (L) Jan Jönsson, socialborgarråd Stockholm (L) Amelie Tarschys Ingre, kommunalråd Lidingö (L) Daniel Adborn, kommunalråd Nynäshamn (L) Metin Hawsho, gruppledare Södertälje (L) Anne-Lie Elfvén, gruppledare SDN Södermalm (L) Christoffer Jönsson, gruppledare SDN Hässelby-Vällingby (L) Jessica Sjönell, gruppledare SDN Skarpnäck (L) Åsa Nilsson Söderström, gruppledare SDN Spånga-Tensta (L) Abit Dundar, ordförande SDN Hägersten-Liljeholmen (L) Martin Vallas, gruppledare SDN Skärholmen (L) Pernilla Enebrink, gruppledare SDN Älvsjö (L) Mats Hasselgren, gruppledare SDN Östermalm, f d kommunalråd Täby (L) Asi Rebbati, gruppledare SDN Rinkeby-Kista (L) Charlotta Schenholm, ordförande Liberala kvinnor Stockholms län (L) Anna Starbrink, regionråd Region Stockholm (L) via Blogger http://bit.ly/2IzNFAL

[lansbibliotek]

För fjärde året i rad anordnade Kultur i Väst bibliotekskonferensen Bibliotopia. Årets konferens var förlagd till Vara konserthus torsdag 6 april. Temat för konferensen var biblioteken och demokratin och för mig kändes detta som en god fortsättning på Halmstadkonferensen som ägde rum två veckor tidigare.

Kampen om kulturen – Helene Lööw, docent i historia vid Uppsala universitet inledde konferensen. Aktionskampanjer tvingar institutioner att ta ställning. Dessa kampanjer kan utlösas av i princip vad som helst menar Helene. Exempelvis av att ett museum ändrar i sin basutställning vilket kan utlösa ilska och starka reaktioner. Minoriteters och svaga gruppers historia skrivs om, även lokalt, och övergrepp lyfts fram – sådant vill vi inte veta av!

Kulturen har inte setts som en arena där strider kan uppkomma, institutioner och makthavare har inte varit beredda på detta. Men nu är vi där säger Helene och fortsätter: Nordiska motståndsrörelsen har ända sedan 1980-talet lyft fram historien som en biologisk kamp mellan raser och ideologier. Man målar gärna upp undergångsscenarier och hävdar att det finns en sann historia som förtigs. Den högerextrema rörelsen trycker om äldre litteratur och man är väl medvetna om vad man vill se på bibliotek och museer. Dagens identitetspolitik, feminism och HBTQ-rörelser är avskyvärda.

Breda grupper anser att man idag har för lite att vara stolt över; man vill få vara stolt över sin historia. Biblioteken behöver ha en god omvärldsbevakning för att kunna förutse och hantera de situationer som uppstår.

– Vad ska köpas in? En diskussion och debatt har kommit igång vilket är bra säger Helene. Tidskriften Nya tider beskriver hon som ”gott och blandat i extremistbranschen”. Tidskriften flyter ideologiskt vilket gör att den är svår att ta ställning till.

Yttrandefrihet: Betydelsen av ordet har fått en kraftig förskjutning, idag betyder yttrandefrihet ungefär ”rätten att i alla sammanhang få säga sin mening, samt att få stå oemotsagd”. I själva verket är det så att yttrandefrihet och censur reglerar förhållandet mellan staten och individen, biblioteken behöver bli tydligare på den punkten. Högerextrema grupper har drivit mängder av yttrandefrihetsmål och ser sig som de sanna försvararna av yttrandefriheten. Deras tolkning har satt sig i den offentliga debatten. Rätten till kulturarvet och yttrandefriheten är två kärnfrågor för de högerextrema grupperna, Helene Lööw menar att striden kommer att hårdna framöver.

*** *** *** Flera intressanta föredrag på förmiddagen följdes av valbara seminarier efter lunch. Som avslutning talade Brian Palmer, socialantropolog och lektor vid Uppsala universitet, om vikten av civilkurage i en värld av hat.

Vi högaktar människor som visar prov på civilkurage, varför? – Därför att de rör vid livets gåta, som Brian uttrycker saken. Vad får vi då av dessa individer? – Vi får hopp!

Brian berättade om ett antal människor i historien som visat stort prov på civilkurage och mod. Han inledde med att tillägna föreläsningen minnet av sin vän Zaida Catalán som nyligen hittades död i Kongo. Sedan följde berättelser om fredspristagaren Malala, Amy Goodman och Sophie Scholl men också om mer okända hjältar som polacken Witold Pilecki eller de 11-åriga tvillingarna Ellen och Jonna Hansson i Eskilstuna som vägrade sjunga vid luciafirandet hos vapentillverkaren Bofors. – Kurage kan vara nästan lika smittsamt som rädsla. Vi vet att rädsla smittar men även kurage kan smitta menar Brian, något som han kunde ge flera exempel på.

Hur kan vi hantera andras lidande? Filosofen Emmanuel Levinas menade att vi har ett obegränsat ansvar men en begränsad förmåga. – Hur lever vi med detta glapp? frågar sig Brian Palmer retoriskt.

Alla föreläsningarna filmades och finns nu på Youtube

Tack för en intressant och väl genomförd konferens! /Eiler Jansson, regionbiblioteket

via Regionbibliotek Hallands blogg