#Marknadshyror

[atsvensson]

Folkrörelser stoppade marknadshyran

Löfven får svar på tal av hyresaktivister. Folkrörelser stoppade marknadshyran. — För mig och oss i Hyresgästföreningen (HGF) och folkrörelsen Nej Till Marknadshyra var det mycket mer än en utredning att släppa marknadskrafterna ännu mer fria i hyresbostäderna. Det hette ”i nyproduktion” men skulle ha kommit på hela hyresmarknaden. Sossarna svek när de dagtingade med detta för att rädda…

[bojonascarlsson]

Ny undersökning: överväldigande majoritet av svenskarna emot marknadshyror

En ny undersökning utförd av Indikator Opinion på uppdrag av Hyresgästföreningen visar att en överväldigande majoritet av svenskarna är emot marknadshyror. Och resultatet står sig oavsett vilken partitillhörighet man säger sig ha, vilken upplåtelseform, eller vilket län man bor i.Ny undersökning: överväldigande majoritet av svenskarna emot marknadshyror

[anderslindberg]

Högerns hånskratt ger inte fler bostäder

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/W0lJAr/marknadshyror-hogerns-hanskratt-ger-inte-fler-bostader?utm_source=dlvr.it&utm_medium=tumblr

[demonindistress]

Inte utan att man gnolat på sista versen under de senaste dagarna...

[norsesuggestions]

Sjöstedt:

A social democratic led goverment

Happy Sjöstedt

Marknadshyror och urholkad arbetsrätt

Sjöstedt makes 1 threat

[joemarmalade]

Lena Mellin och den politiska kaffesumpen

Få saker får det att pirra till i magen på politiska kommentatorer som en ny opinionsundersökning att sätta tänderna i. Likt en spågumma petar de fingrarna djupt i den politiska kaffesumpen och slänger ur sig vilda spekulationer som vore det strålat in i deras huvuden direkt från en högre makt.

Det som möjligtvis kan konkurrera om att ge politikspanarna ståpäls är en gammal hederlig regeringskris. Aldrig har det funnits ett mer gyllene läge att med säker stämma deklarera vad precis alla borde ha gjort annorlunda.

Så föreställ er bara den jackpot det innebär när de två sakerna kombineras.

Häromdagen var det Lena Mellin på Aftonbladets tur att låta ögonen lysa mjölkvita och spana in i etern. Och resultatet blev ett politiskt horoskop dränkt från ingress till byline i tveksamma slutsatser och genomskinlig partiskhet. Låt oss ta en närmre titt!

Förtroendet för V-ledaren Nooshi Dadgostar har gått som en raket under denna korta period. Andelen som har stort eller mycket stort förtroende för henne har ökat med hela sju procentenheter under denna korta tid. Nu har 39 procent, nästan fyra av tio, stort eller mycket stort förtroende för henne.

Förtroendet för Vänsterpartiets partiledare har skjutit i höjden efter att hon tog ställning mot marknadshyror. Det här var något Vänsterpartiet hade lovat att göra sen länge, och att en politiker faktiskt gör vad de lovat är uppenbarligen något som uppskattas av många väljare. Det här är ärligt talat en ganska enkel analys att göra. Men den verkar inte passa in i Lena Mellins världsbild, för hon väljer istället en annan väg.

Man kan tycka att det är märkligt eftersom det var Vänsterpartiets motstånd mot ett utredningsförslag om fri hyressättning i nybyggda hus som utlöste den nuvarande krisen och att regeringen röstades bort. Många väljare anser att det är rent trams. Men trots det ökar förtroendet för Dadgostar.

Trots att Lena Mellin alltså sitter på facit - att det Nooshi Dadgostar och vänsterpartiet gjorde var enormt populärt bland deras väljare - så väljer hon att kasta bort det till förmån för att påpeka att många väljare faktiskt tyckte att det var tramsigt. Istället för att fundera på varför förtroendet ökar gör hon poängen att det inte borde öka.

Om jag vore en cyniker hade jag kanske sagt att Lena Mellin är mer intresserad av att uttrycka sin egen åsikt än att skildra verkligheten här. Men låt oss istället gå vidare och se vad mer för guldkorn vi kan gräva fram.

Det gör det också för statsminister Stefan Löfven. Under den senaste veckan, sedan han röstades bort för att en majoritet i riksdagen saknade förtroende för honom, har hans förtroende stärkts hos allmänheten med två procentenheter.

Här görs ingen analys alls, vilket kan tyckas märkligt. Ungefär lika märkligt som det kan tyckas att Löfven stigit i förtroende trots att han röstats bort från sin position som statsminister. Kanske kände Lena inte att hon hade någon bra analys här och gav istället bara upp.

En intressant sak att ta upp här är konceptet felmarginal. En sak som ni kanske inte vet om mig är att jag pluggade journalistik en gång för ungefär fyra miljarder år sedan. Jag var visserligen en absolut bedrövlig student som snubblade mig genom mina tre år på universitetet och sedan direkt gav upp på idén att bli journalist, men någonstans långt bak i huvudet minns jag fortfarande lektionerna i statistik.

När man gör en statistisk undersökning är det sällan möjligt att fråga hela populationen man vill dra slutsatser om. Demoskop, som utfört den här opinionsundersökningen, har exempelvis inte frågat alla tio miljoner invånare i Sverige om deras åsikt om partiledarna. Istället har de frågat 1184 personer, och extrapolerat statistiken från svaren de fick.

Man kan så klart inte veta säkert att de 1184 personerna är ett perfekt genomsnitt för det svenska folket, så därför måste man räkna med en viss felmarginal. Aftonbladet har inte valt att publicera någon information om undersökningens felmarginal, i alla fall inte i den här texten, vilket tyvärr är vanligare än man skulle önska i tidningsbranschen, men lite googlande tog mig till Demoskops egen sida om felmarginal.

Säg att skattningen av sympatierna för ett visst parti är 18 % i ett urval om 1000 personer. Det ger en felmarginal på +/- 2,5 %. Felmarginalen kompletteras med något slags sannolikhetsutlåtande, en konfidensnivå. Ofta är denna nivå satt till 95%. Det betyder att om undersökningen upprepades många gånger skulle felmarginalen skriven som ett konfidensintervall 18% +/- 2,5 % innehålla det sanna värdet i 95 % av fallen.

De räknar alltså med en felmarginal på 2,5%, med en konfidensnivå på 95%. När jag gjorde en egen uträkning via en tjänst online så fick jag det till 3%, men jag är ganska dum i huvudet, så jag kan inte svara på vem som har rätt. Oavsett om felmarginalen är 2,5% eller 3% så är den dock högre än den rapporterade ökningen med två procentenheter för Löfven. Vilket betyder att den siffran är helt meningslös, något man tycker att en professionell journalist som Lena Mellin borde veta.

Har förtroendet för Löfven ökat? Kanske. Men statistiken som Aftonbladet har kan inte användas för att dra den slutsatsen.

Förlorat på regeringskrisen har däremot Centerledaren Annie Lööf gjort. Väljarnas förtroende för henne har minskat med tre procentenheter på drygt en vecka.

Tre procentenheter är precis över felmarginalen som Demoskop anger, så låt oss anta att förtroendet faktiskt har sjunkit för Annie Lööf, även om det är ganska osäkert. Vad kan då detta bero på?

Förklaringen kan vara hennes motstånd mot allt samarbete med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Hon kan framstå som alltför principfast.

Slutsatsen att det är Annies Lööfs överdrivna principfasthet som gjort att hon fallit i allmänhetens ögon är bara möjlig om man ignorerar det faktum att Nooshi Dadgostar fått ökat förtroende just tack vare sin principfasthet. Som tur är har Lena Mellin gjort precis det, så här finns ingen logisk inkonsistens att hitta.

Det kan så klart vara så att det faktiskt är ovilligheten att samarbeta med båda SD och V som satt henne i skiten, det låter för mig som en inte helt otrolig analys faktiskt, men om det är så så skulle jag inte säga att problemet var hennes principfasthet. Om jag skulle gissa skulle jag istället tro att problemet är det konsekventa likställandet av de två partierna som folk nu börjar tycka skaver.

Men vi är inte här för att diskutera vad jag tror, det här är Lenas tid att skina.

Tappat har också Moderatledaren Ulf Kristersson gjort. Han förklarade att det var omöjligt för honom att väljas till statsminister efter att ha funderat på saken i mindre än två dygn.

Förtroendet för Kristersson har under den senaste veckan minskat lika mycket som den ökat för Stefan Löfven, två procentenheter. Men Kristersson är fortfarande den partiledare som flest väljare har stort eller mycket stort förtroende för.

Här har vi igen ett fall där ändringen faller inom felmarginalen, så vi borde helt bortse från siffran. Men det har inte Lena Mellin gjort, så det är fortfarande intressant att ta det i beaktning när vi tänker på hennes övergripande analys. Om det nu faktiskt var så att Ulf hade fallit i opinionen så går det ju lite emot Lena Mellins tankar om att det skulle vara Annie Lööfs principfasthet som var problemet, eftersom Kristersson helt saknar principer.

Det kan ju fortfarande vara så att det är Kristerssons principlöshet som gjort honom så populär som han är, och att det är andra saker som nu ställt till det (eller inte ställt till det, siffrorna är som sagt fortfarande inom felmarginalen), men nog känns det lite som att Lena mest gissar här.

Vilket ju så klart är precis vad hon gör.

Nooshi Dadgostar når tre toppnoteringar i den här mätningen. Hon är för det första den partiledare som de kvinnliga väljarna just nu har det högsta förtroendet för. För det andra är hon den partiledare som den yngsta väljargruppen, under 30 år, har högst förtroende för. Det kan bero på frågan hon tagit stridit för eller snarare emot, fri hyressättning. Den frågan är större och viktigare bland de yngre väljarna än bland andra.

Ding ding ding! Det känns kanske lite märkligt att det tog så här lång tid innan Lena Mellin nådde slutsatsen att väljarna gillar en politikers politik, men jag är bara glad att hon till slut hittade hit. Grattis Lena!

Dadgostar är dessutom den partiledare som lägst andel väljare saknar förtroende för. ”Bara” en fjärdedel av väljarkollektivet saknar helt förtroende för henne. Samma siffra för Nyamko Sabuni (L), som ligger sämst till, är 64 procent.

Tänka sig, trots att “många väljare”, enligt Lena Mellin, anser att V:s handlingar är “rent trams” så är det väldigt få som inte har förtroende Dadgostar. Det är ju rent av chockerande.

Stefan Löfven ligger femma i partiledarnas förtroendeliga. Statsministern borde ligga högre men har alltså stärkt sin ställning något sedan han röstades bort.

Det har han alltså inte.

Noteras bör dock att det är fler som helt saknar förtroende för Löfven, 52 procent, än som har det, 35 procent.

Hälften av alla manliga väljare har stort eller mycket stort förtroende för Ulf Kristersson (M), något färre än för en vecka sedan. Det är där han har sin starkaste supportergrupp. Annie Lööf har alltså tappat förtroende i hela väljarkollektivet men allra mest bland männen. Där kan man tala om ett ras, nio procentenheter på bara drygt en vecka. Kanske retar hennes principfasta hållning upp dem?

Lenas något inkonsekventa hållning tidigare får här kanske sin förklaring. Det är så klart män som hatar principfasthet. De ser något med principer och börjar genast tugga fradga, slå näven i bordet och hoppa upp och ner i rent raseri.

Men Lööf har också tappat stort bland väljarna under 30 år under den senaste veckan, fem procentenheter. Förklaringen kan vara samma som för Dadgostars uppgång - hyresfrågan. En varningsklocka för Lööf borde det också vara att hela 60 procent helt saknar förtroende för henne. Bara Nyamko Sabuni och Per Bolund (MP) ligger sämre till.

Liberalerna med Nyamko Sabuni i spetsen bytte sidan i politiken samma dag som Stefan Löfven fick sparken av riksdagen och den förra Demoskopmätningen gjordes. Sedan dess har förtroendet för henne ökat något, med två procentenheter. Hon ligger inte längre sist i förtreondeligan. Bara näst sist. Vi får se om trenden är bestående.

Återigen pratar vi här om en ändring med två procentenheter, vilket är inom felmarginalen och kan ignoreras. Men att byta sida i politiken är antagligen principlöst nog för att ökningen ska passa perfekt in i Lena Mellins världsbild.

En solklar vinnare på regeringskrisen är alltså Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar. Av huvudrollsinnehavarna har också Stefan Löfven gynnats. Medan förtroendet för Annie Lööf och Ulf Kristersson har minskat.

Av de fyra partiledare som Lena Mellin lyfter fram i sin slutsats är det alltså bara två vars popularitetsförändring faktiskt är statistiskt säkerställd, och den ena av dem bara precis. Men sådana detaljer kan vi så klart inte låta stå i vägen när vi plirar i spåkulan.

Jag har en teori om att politisk analys har en degenerativ effekt på den mänskliga hjärnan. Jag har inga direkta belägg för den teorin, men det känns väl ganska passande i sammanhanget.

Folk som tillbringar all sin tid med att kommentera politik som om det vore en fotbollsmatch förlorar med tiden sin förmåga att faktiskt förstå att politiken också påverkar och påverkas av verkligheten. Istället reduceras politiken till en rad taktiska manövrer vars enda syfte är att plocka politiska poäng. Och det är bara i den världsbilden som principfasthet kan presenteras som ett problem att göra sig av med.

[amaltheabokkafe]

Släppmingel - BRAND nr 3/2018 - Hemmet

Amalthea Bokkafe är stolta att presentera årets tredje nummer av Brand och temat är Hemmet! Numrets redaktör berättar lite om det aktuella temat och om Brands arbete. Det inhägnade hemmet, det gästfria hemmet. Det prekariserade, tillfälliga hemmet. Hemmet som handelsvara, hemmet som tillhörighet och sammanhang. I hemmet upplever vi gemenskap. I hemmet isolerar vi oss. I hemmet tar vi emot gäster. I hemmet stänger vi ute omvärlden. I hemmet är vi trygga. I hemmet är vi rädda. Hemmet är en konfliktyta, där det privata är politiskt och där skoningslösa kapitalrörelser möter kämpande gemenskaper. Tillgången till bostad har blivit en avgörande skiktning och konflikt i klassamhället. Bostaden har samtidigt blivit den centrala varan i den finansiella spekulation som håller liv i kapitalismen. Med sina vulgära manér försöker medelklassen sko sig på de smulor av bolånefesten som fallit ned till den genom att hyra ut till ockerpriser, i andrahand eller till inneboende. För bostadsrätts- eller villaägaren har hemmet samtidigt blivit en gisslan som finanskapitalet använder för att tvinga fram politisk lojalitet. Bakom hörnet hotar hela tiden den växande privata skuldsättningen och nästa bostadsbubbla. Varje politiskt förslag som marknaden reagerar negativt på blir ett hot mot hela ens tillvaro. För många är ett hem en dröm att sträva efter snarare än en levd erfarenhet. Korta andrahandskontrakt, rivningskontrakt och att hyra rum som inneboende har blivit standard för en hel generation och för allt fler äldre. Renovräkningar driver ut människor som trodde att hemmet var tryggt, samtidigt som de nyproducerade hyresrätterna är svindyra. Nyliberaler argumenterar för marknadshyror med att människor som kan betala mer hyra ”värderar bostäder högre”, som om tillgång till pengar vore ett mått på behov. För andra ligger hemmet i en svunnen tid på en plats långt borta. Krig, miljöförstöring och ekonomisk utsugning driver människor att migrera till rikare trakter, där de skeppas runt mellan olika boenden under hot om att deporteras, kanske in i döden. Hemmet används också som en metafor för nationen, för att mobilisera en gemenskap mot ”inkräktare”. Samtidigt kan de som verkligen tar ifrån folk deras hem fortsätta sko sig på det. De senaste årens kamper för rätten till bostad och rätten att bo kvar har gjort det tydligt att modellen med Hyresgästföreningen som representant för boendes rättigheter är död. Över hela världen visar boende själva på nya vägar framåt genom lokal organisering. Parallellt experimenterar allt fler med alternativa boendeformer, med målet att ta makten från fastighetskapitalet och skapa egna strukturer. Mot patriarkalt hem ställer vi kollektivboende. Mot bostadskarriär ställer vi platsanknytning. Mot deportation ställer vi gränsers avskaffande. Mot marknadens arkitektur ställer vi den självstyrda zonen. Mot spekulation ställer vi rätt till bostad. Mot renovräkningar ställer vi hyresstrejk. Mot rivningskontrakt ställer vi ockupation. Drömmen lever och kampen fortsätter för hem åt alla, som vi bestämmer över tillsammans. Var: Amalthea Bokkafe, Kristianstadsgatan 41c När: Lördagen den 6:e Oktober, 17:00 - 20:00 Välkomna!

[bojonascarlsson]

Titta på ”Marknadshyror eller hyresreglering - hur ska vi ha det?” på YouTube

[demonindistress]

Inga. Jävla. Marknadshyror.

[lhrumba]

1. Hyresförhandling

Ja till kollektiva förhandlingar enligt bruksvärde, nej till marknadshyror  Detta innebär att vi tycker att de ska vara lägenhetens bruksvärde som ska avgöra hur hög hyran blir, det vill säga lägenhetens kvalitet och standard. Hur hyran kan förändras ska också vara förknippat med tydliga villkor, så att hyresgästen ska känna sig trygg. Mer information1. Hyresförhandling

[lhtorgvagen]

1. Hyresförhandling

Ja till kollektiva förhandlingar enligt bruksvärde, nej till marknadshyror  Detta innebär att vi tycker att de ska vara lägenhetens bruksvärde som ska avgöra hur hög hyran blir, det vill säga lägenhetens kvalitet och standard. Hur hyran kan förändras ska också vara förknippat med tydliga villkor, så att hyresgästen ska känna sig trygg. Mer information1. Hyresförhandling

[lhbergsvagen]

1. Hyresförhandling

Ja till kollektiva förhandlingar enligt bruksvärde, nej till marknadshyror  Detta innebär att vi tycker att de ska vara lägenhetens bruksvärde som ska avgöra hur hög hyran blir, det vill säga lägenhetens kvalitet och standard. Hur hyran kan förändras ska också vara förknippat med tydliga villkor, så att hyresgästen ska känna sig trygg. Mer information1. Hyresförhandling

[lhmuskoten]

1. Hyresförhandling

Ja till kollektiva förhandlingar enligt bruksvärde, nej till marknadshyror  Detta innebär att vi tycker att de ska vara lägenhetens bruksvärde som ska avgöra hur hög hyran blir, det vill säga lägenhetens kvalitet och standard. Hur hyran kan förändras ska också vara förknippat med tydliga villkor, så att hyresgästen ska känna sig trygg. Mer information1. Hyresförhandling

[lhsorunda]

1. Hyresförhandling

Ja till kollektiva förhandlingar enligt bruksvärde, nej till marknadshyror  Detta innebär att vi tycker att de ska vara lägenhetens bruksvärde som ska avgöra hur hög hyran blir, det vill säga lägenhetens kvalitet och standard. Hur hyran kan förändras ska också vara förknippat med tydliga villkor, så att hyresgästen ska känna sig trygg. Mer information1. Hyresförhandling

[hgfnynas]

1. Hyresförhandling

Ja till kollektiva förhandlingar enligt bruksvärde, nej till marknadshyror  Detta innebär att vi tycker att de ska vara lägenhetens bruksvärde som ska avgöra hur hög hyran blir, det vill säga lägenhetens kvalitet och standard. Hur hyran kan förändras ska också vara förknippat med tydliga villkor, så att hyresgästen ska känna sig trygg. Mer information

[lhtoppstigenkrokvagen]

Vi säger nej till marknadshyror!

Vi säger nej till marknadshyror!