#I död och lust | Explore Tumblr Posts and Blogs

tryingtounderstandbrainheart · 2 years

Text

Jag har haft en riktigt bra dag idag <3

Den började på shakey ground och när han sjöng på "it's time to go into my below, my morbid selftjofräs.." så sa jag faktiskt till honom att please...

Det fick vara Nej, inte nu, inte idag imorse. Nej, bort. Det var fett med falalalaaaa not gonna die, not worth it.

Kom dit och symaskinen va fortfarande paj (jag vet inte hur jag lyckades men den betedde sig som den i Hovsta efter 2 ggr) så jag satte mig och skulle måla nån fisk med de där akvarellfärgerna jag fick av M för hundra år sen som jag seriöst inte använt.

Så jag satt där och flippade på bilder på fiskar och J var där och jag försökte återigen prata med honom och det verkligen är sån misslyckat match att det nästan är komiskt. Men nånstans så vill jag ändå...jag vet inte inkludera honom? Få det att funka? Men jag märker att jag anstränger mig för att prata med honom. Som att jag är villig och ge massa energi och sabba för mig för honom. Nästan så jag skulle behöva lämna rummet och samla mig och Mig nu. Han klarar sig. But I don't.

Jag hittar ingen bra fisk så jag börjar mest att prova lite färg och det blev en fisk och sen var det igång med lite alla möjliga grejer och jag njöt av hur färgerna mixades så fint.

Kort därefter så ...öh... började det droppa in lite folk och det var sådär lagom mysig stämning. Sen gick jag ut och hittade en fin gren som jag ville ha men visste inte vad jag skulle göra med. Satte mig i solen med lugn musik i lurarna och njöt av att bara vara. Det var skönt att vara själv en stund och bara få landa med tankarna. Klura på vad jag skulle göra med grenen och mest...njuta av livet.

Åt lite tacopaj och nånstans då så dök P upp. och jag märkte hur jag blev glad. Jäjj P är här! Han satte sig mot mig och vi började prata och jag märker hur vi funkar. Japp, trivs med honom. Japp he is clever. Så vi har det bra och skrattar där och då kommer J och vill sätta sig bredvid mig igen... >_< jag kan ju inte säga nej och jag tycker väl...jooo det går väl. Men det känns lite off. Som jag får vibbar av att han vill vara nära mig. Men jag fortsätter och prata mest med P och J försöker va med men jag känner verkligen hur...olika vi är. Jag har jättesvårt att relatera till honom även om han bara vill väl. Han märker att jag pratar mest med P och jag tror han känner att det blir weird? Jag mest känner att jag greppar P, vi är lika, vi fattar varann på nåt sätt. Jag mår bra av honom.

Efter ett tag kommer en äldre man in som saknar lite framtänder och håller en tavla i handen. Han börjar berätta om sitt liv och nu är jag delad för jag hade hellre pratat mer med P men han håller låda och jag babblar lite med honom. Han påminde rätt mycket om pappa. Fick pappavibes. Lite sådör om pappa valt konstnärsspåret istället. Han höll mycket ögonkontakt med mig, det va lite intressant. Varför jag liksom?

Nånstans ett tag efter kommer H in med hans kompis, han som jag blev tredje hjulet med när han träffade honom ute en annan gång. Han kom dit. Han som jag tyckte åh han ser snäll ut. H säger typ i bakgrunden sådär att här kan du vara, du behöver inte vara ensam i lägenheten typ. Han presenterar sig som L och sa typ att han inte visste vad det där var för ställe och när han fattade att han kunde vara där och träffa människor så blev han uppenbart tårögd och jag ba hade lust att gå fram och krama om honom. Det gjorde jag inte. Men jag pratade lite med honom och han drog upp energier, meditation och när H sa att hans telefon var död så kontrade han med "det viktigaste är att du lever" . damn. En till bra. Så jag sa nåt till honom innan han gick att han gärna får komma dit fler gånger och nåt om att nu har en till bra hittat hit eller nåt. Han bugade en slags namaste mot mig och jag ba...fan vad mycket bra människor det finns, det är fan inte sant.

Fleraa där skulle se eller hade sett Banksy utställningen. ..! Jag som trodde den var kontroversiell och ooooh vad odd..! Så kommerhela gänget och bara accepterar....det som jag tycker är udda med mig. Jag har aldrig känt mig så accepterad som jag gör där. jag har aldrig...känt det här. T sa att "jag tror du har hittat din tribe" och ja...det känns inte långt ifrån.

H, P och jag kollade sen på en grymt bra dokumentär om Banksy och de visste inte ens vem han var men de var lika sålda som jag. Sådär...shiiiat. Så vi satt där, tillsammans i ett litet rum men det var så bekvämt.

Det är som att jag träffar mig själv i så många olika former..! De tär ascoolt. Kanske för att jag för första gången accepterar mig och mina sidor på ett sätt jag aldrig gjort i hela mitt liv.

Jag är omgiven av kärlek och jag känner hur jag vill sprida den vidare. Alla ska känna såhär! Jobb i all ära men...samhörighet är faaan så mycket viktigare.

Det är ett home away from home. Så lustigt att jag flyttar till en storstad och känner ingen och på några veckor har jag hittat bättre människor och mer connection än vad jag någonsin gjort. Jag är nog mycket mer...öppen och obrydd nu. Det finns inte alls lika mycket spärrar, jag tror inte jag känner att det är värt det längre. Så...jag slänger ur mig saker och när nån pongar tillbaka bollen ...då känner jag att japp, dig kan jag spela med.

Jag bjöd med/ut P på nån konstutställning som var nu som tydligen skulle va instressant. Men jag vet inte...det känns som jag ska fråga ut nån på dejt varje gång och det blir sådär...osmidigt :D men han va game så, jäjj :)

Jag hoppas mest inte han tror att det är nåt sånt. Kan inte människor bara vaaaaa liksom? Jag gillar honom men jag gillar L också. Då är jag gay också. Det tror jag inte jag är. Ugh.

Jag har jallefall haft en fin dag full av bra samtal och massa fina människor. <3

#mars #2023 #tankar #feel good #progress

0 notes

spirit-of-an-angeel · 2 years

Text

Från barfota till klackskor. Kommer du ihåg? Jag kommer i alla fall ihåg hur jag i princip behövde lyfta era hakan

Vi pussades där utanför toaletten, sedan bråkade du om mig med en annan. Bad mig hålla avstånd. Starka känslor var min drog. Jag är nog fortfarande lite beroende

Jag kommer ihåg din personliga mening som för dig inte alls var svår att nämna

Och samma du ville smyckas, men jag tror i stället att det var då du maxade mitt adrenalin och gjorde mig stark. Knäppa du. Dig jagade jag, men förgäves. Ditt as. Min uppmärksamhet. Min tid. Min ork, lust och behov efter närhet. Ville vi inte ha varandras kroppar? Arg? Besviken? Dra åt helvete. Mina fötter är kalla. Du hade inte kunnat värma dem. Inte ens med gossestrumpor. Jag pratar bara om stundens känsla. Du har ingenting med mig att göra. Du ville inte då och jag vill inte nu. Dela inte dig själv ens på 5% om du är som då. Eller hur mycket är minimum egentligen?

Alla gator och minuter. Du gjorde allt och står kvar i det.

Jag kommer ihåg den svarta pälsen. I säkert olika situationer.

Jag kommer ihåg hur jag tog avstånd när det du sa egentligen träffade mig på det djupaste av dem djupaste planen. Utan att jag visste just då. Det tog en stund. Förlåt för att jag gick ifrån dig litegrann. Och vädrade dina ord

Bekräftelse bekräftelse bekräftelse. Lilla söta A. En lite mindre sådan hade jag velat ha i ett annat liv. För jag lever inte så länge som du förhoppningsvis skulle göra. Är du död

När dem ansvariga öppnade dörren och såg andra väggar passade vi på. Skräckblandad förtjusning och det lever kvar än. Kanske det första. Var det inte alltid så? Vi kollade kollade såg tittade observerade bytte kanske några ord och det kröp inuti mig

Och det som stod på tavlan, ljudet och den lugnt ledande rösten. Lite som spagetti. Fast utan krav. Jag tycker om kravlöst. Och det där var helt min stund. Och sen kanske vi satt i tåg.

Ett mynt var som fastlimmat i gallret som skulle skydda för smällar och olyckor. Hur hamnade det ens där? Hur hamnade ens vi där? Någon rik dåre kanske

Och så var det glasögon på flera håll ändå. Bebiströst i för hög ålder, sedan gick jag snett och ibland kan jag kolla ner och rysa

Var det på grund av honom som du lät mig se åtminstone lite verklighet?

Jag kommer ihåg soluppgången och din väns utanförskap

Jag kommer ihåg hur du, unga flicka, var beroende av den svarta drycken. Jag har inte hamnat där än. Undra hur det gick för dig. Du är kanske fast. Kanske fri

Dessa bubblande spår på marken. Ditlockad av puckon.

Du var rätt cool där ett tag. Ett tag bara, för att sedan få upptäcka att du klär dina läppar. Du önskade stöd och du fick dem. I smyg. Pinsamt? Konstigt. Jobbigt? Märkligt. Förståelse härifrån? Absolut. Jag känner liknande fast lite på låtsas nu. Samma ämne på något sätt, men helt fel avstånd.

Om vi visste hur de fungerade? Absolut. Lite idiot på dig med.

Jag kommer ihåg delad vårdnad och sedan meningen som fick mig att bryta ihop. I tystnad, mitt sällskap fick inte se

Jag kommer ihåg hur din hand för första gången höll min. Jag vet vart vi var. Lite skyddat, men det var okej. Jag brydde mig inte om det. Jag förstod, men inte på samma sätt som du

Pastan, det starka. Fira, men varför? Tack.

Och det värmande mot det kalla. Ditt hjärta är stort och rymmer mer än många andras. Krävdes det övning? För vi vet alla att det ger färdighet. Hör vi kunskap som fortsättning på den. Och när jag öppnade den där dörren. Den var tung och trög, men när jag vågade ta sats så mötte du upp mig som en vänlig gäst

Jag kommer ihåg alla gånger då jag gissar att du velat klippa av dem två du hör med, men du har låtit bli. För att du är den finaste jag vet

Ont i fingrarna, ett eventuellt långt innesittande förlåt.

Pinnar på pinnar, grodor eller ödlor, missförstånd, välklädda väggar, kryckor, ljust hårt bröd, halvdant badande, ovan där uppe, uppmuntrade ord flera år senare. Kanske, men ändå kanske en fråga om en speciell kyss just där. Nära en kväll på olika sätt. Fel ställe på fel dag. Hur kommer det sig? Jag minns inte alla otäcka meningar. Såna meningar som får en att känna sig så splittrad och ovälkommen trots att du är den som är mest önskad på något sätt.

Alla gånger vi har diskuterat bläck. Tack som fan

Och så kommer vi till det där som är närmre nu. Och jag har ta mig fan inte ett jävla piss att säga

Ge mig en giftpinne och eld

Men jag kommer ändå inte ihåg. Det var en tystnad, men jag försökte ändå höra på.

#always

0 notes

don-lichterman · 3 years

Text

The Trip | Official Trailer | Netflix

Well, that escalated quickly. Lars and Lisa’s marriage has seen better days. But a weekend trip to the family cabin in the woods offers them both a chance to start fresh. As soon as the other one is dead. SUBSCRIBE: http://bit.ly/29qBUt7 About Netflix: Netflix is the world’s leading streaming entertainment service with over 209 million paid memberships in over 190 countries enjoying TV series,…

View On WordPress

#Aina Kuolemaan Asti #Aksel Hennie #André Eriksen #Atle Antonsen #Christian Rubeck #cult film #Film #I död och lust #I Lyst Og Dod #I Onde Dager #Netflix #Nils Ole Oftebro #Noomi Rapace #norway #splatter movie #The Trip #Tommy Wirkola #Tor Erik Gunstrøm

1 note · View note

tankaromrap · 5 years

Text

Slutet på Basso

I september fick både programledare och lyssnare en smärre chock när Bassoradio meddelade att de från och med den 30 december slutar så gott som alla av de cirka femtio specialprogrammen på kanalen.

Enligt Basso Media Oy:s värkställande direktör Riikka Reunanen handlar reformen om att göra musikinnehållet mer enhetligt. Den nya strategin baserar sig troligen ändå mer på att Basso har börjat drivas av ett vinstintresse och att de med en generisk spellista kan konkurrera med de större kanalerna. Detta innebär att program som Alas, Ghettotyylit, Dark Days, Rap Scholar och Kultabassokerho slutar, åtminstone på Bassoradios frekvens.

Basso etablerades 2004 som en webradio och fick sin radiofrekvens tre år senare. Nischprogrammen var redan i ett tidigt skede en stor del av kanalens innehåll. Med radiokanalen och sin tidskrift ”Basso” påbörjade Basso Media sin erövring som en medieinstitution som koncentrerade sig på den inhemska urbana kulturen. Trots att tidningen lades ner år 2013 och att företaget gjort förlust sedan början, blev Basso en viktig del av huvudstadsregionens kultursfär, i synnerhet för ungdomar.

Under åren ökade Bassoradios repertoar till över 50 olika specialprogram som gjordes av över 120 DJ:s. Efter 15 år ansågs programmen, som hela tiden utgjort kärnan för Bassos verksamhet, vara en svaghet för kanalen. De äldsta specialprogrammen som exempelvis Alas fyllde 14 innan beslutet att lägga ner presenterades för allmänheten.

Nerläggningen är utan tvekan en sorlig utveckling men den är också fullt förståelig. Digitaliseringen har påverkat alla traditionella mediers roll, inte minst radions, och Basso är inget undantag. Många av Bassos nischprogram har redan en längre tid varit tillgängliga på strömningstjänster och det väcker frågan om vilket innehåll radiokanaler nuförtiden ska erbjuda? Ändå känns det otroligt trist att programmen slutar och jag lyfter verkligen på hatten till alla DJ:s som har skapat hundratals, om inte tusentals, sändningar utan betalning, bara för kärleken till musiken.

För mig har Bassoradios hjärta alltid varit specialprogrammen och det är därför som nedläggningen symboliskt känns som Bassos död. Jag har fått så mycket kunskap av programmen och är för evigt tacksam för det. Dessutom har programmen erbjudit oförglömliga stunder och det är med varm nostalgi jag tänker på dessa minnen. Ghettotyylit-programmets nio timmar långa nattliga livesändning, den knäppa intervjun med Eevil Stöö från 2012 och det fnissiga uppträdandet av Euro Crack på Basson Keskipäivä är bara en mikroskopiskt liten del av de minnen som jag bär med mig av det utbud som Basso bjudit på under åren.

Att specialprogrammen läggs ner lämnar ett tomrum som inte lätt går att fylla. Jag vill ändå påstå att det fortfarande finns ett intresse för specialprogram och att Bassos nedläggning inte är ett slut utan snarare en ny start.

Det går inte att förutspå vad som kommer att hända till näst, men jag skulle vilja hoppas på en utveckling där de som har en passion för att göra nischradio i fortsättningen skulle få betalt för att göra det. Ansvaret flyttar nu till andra potentiella aktörer som har lust att främja kulturen också i fortsättningen.

Lars / Inlägg nummer 28 / 2019

2 notes · View notes

cruzlilje · 5 years

Text

Fina recensioner av NAKNA SOM FOSTER OCH GUDAR!

Aftonbladet: "Isabel Cruz Liljegrens Nakna som foster och gudar är en helhetsupplevelse. Publiken möter en tajt liten ensemble i ett rappt drama, förhöjt av dynamisk videokonst."

"Trots eller tack vare sin mörka grundton så kommer det så mycket kraft ur den här uppsättningen. Den stärker sin publik och är sitt eget universum. Kort sagt är det här viktig, välgjord och vacker scenkonst."

Expressen: "Cruz Liljegrens manus är lyriskt och träffsäkert, med väl genomförda kronologiska utflykter"

"”Nakna som foster och gudar” börjar och slutar i en drömbild, en dödsbild, men Isabel Cruz Liljegren och Helena Sandström Cruz har fått henne att komma till liv – och det är en stor kulturgärning."

GöteborgsPosten: "”Nakna som foster och gudar” behandlar de två kvinnornas kärlekshistoria med stor varsamhet och respekt. Särskilt effektfullt blir det när poesin får eka genom föreställningen. Även titeln är lånad från en dikt, den tvetydiga ”Vällust” där lust och död går hand i hand. Det är välfunnet, genomtänkt liksom det mesta i denna pjäs."

Läs fler recensioner!

0 notes

mattiaspersson1 · 6 years

Photo

Exakt. Så VEM får ta sig rätten att kalla dig sjuk för att du ALDRIG lyckats få ett acceptabelt liv. Ett liv som går att bygga vidare på, ett liv som du åtminstone i nån form kan anse vara fungerande. Om ditt liv i 44 år tas ifrån dig. Alla dina planer alltid grusas, men du ändå aldrig kastar in handduken & gör dig redo att dö, ändå ska puckon som inte begriper ha SYNPUNKTER på dina val. Inte ens ditt eget liv är ditt, för att OM du VÄLJER ATT AVSLUTA livet, så RADERAS orsakerna bakom ditt beslut. Alla klassar dig som ”sjuk”, som mindre tillräknelig, som någon som inte BEGRIPER SITT EGET BÄSTA, för ”alla, underbara, otroliga människor runtom dig” lyckas få ett fungerande liv, således, är det DITT FEL, det ÄR du som är sjuk, eller hur? För OM vi faktiskt inser HUR ENSAM DU VARIT i 43 år av ditt snart 45-åriga liv, så ensam KAN DU OMÖJLIGEN VARIT, för det kan INGEN överleva. Ergo; DU är den sjuke. DU är offerkoftan. DU inser inte ”ditt eget bästa”. DU, med all rätt, är OMÄNSKLIG & måste således långsamt svältas ihjäl. För om vi vet att du inte VILL stjäla, bli en tjuv, och vi samtidigt FÖRVÄGRAR DIG ALLA MÖJLIGHETER till en ekonomi som går att bygga ett liv på, då MÅSTE DET VARA DITT FEL när du ger upp & svälter ihjäl. För kan vi inte svälta ihjäl dina drömmar, vilka alla är krossade, ditt hopp eller din innovationsförmåga för att orka fortsätta leva, då kan vi alltid svälta ihjäl dig fysiskt, för vi har aldrig lärt dig att odla, fiska eller jaga; det ”behövs inte” i ett normalt liv. Dessutom måste gör vi dig till kriminell om du skaffar ett jaktvapen, för du har ingen licens & inga pengar till ammunition. Så frågan är; räcker 2 månader för att lära en modern människa att fullständigt överleva på naturens villkor? Ja, det gör. Jag skulle definitivt kunna lära att överleva. Frågan borde ställas: vill du en ytterligare gång i ditt liv, utan lust, önskan, vilja, hopp om ett bättre liv ta dig igenom vad som krävs; plåga djur till döds då du inte hanterar teknikerna etc. frysa, vandra ensam, frusen, kall utan att få äta på 1 månad mellan skrovmålen bara för att dö lika ensam som du alltid tvingats vara. Utan hopp om något du faktiskt VILL HA? #levaförattdö https://www.instagram.com/p/BsMHJbnh5Mf/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=jxzdkiox9jjh

#levaförattdö

0 notes

kingdomsalvationsv · 4 years

Text

Arbete och inträde (1)

Ända sedan människorna slog in på den rätta vägen till tro på Gud, har det funnits mycket som de fortfarande är osäkra på. De är fortfarande fullständigt förvirrade när det gäller Guds verk och när det gäller mycket av det arbete de bör utföra. Detta beror, å ena sidan, på deras avvikande erfarenheter och deras begränsade förmåga att ta emot; å andra sidan beror det på att Guds verk ännu inte har fört fram människorna till detta stadium. Därför är alla tvehågsna i de flesta andliga frågor.

Ni är inte bara osäkra på vad ni bör inträda i, ni är ännu mer okunniga om Guds verk. Detta är mer än bara en fråga om era brister: Det är ett stort fel som är gemensamt för alla i den religiösa världen. Häri ligger nyckeln till varför människor inte känner Gud, detta fel är alltså en gemensam defekt som delas av alla dem som söker honom. Inte en enda människa har någonsin känt Gud eller ens sett hans sanna ansikte. Det är på grund av detta som Guds verk blir lika mödosamt som att flytta ett berg eller torrlägga havet. Så många människor har offrat sina liv för Guds verk; så många har fördrivits på grund av hans verk; så många har för hans verks skull plågats till döds; så många har dött orättfärdigt med ögonen fulla av tårar på grund av kärleken till Gud; så många har utsatts för grym och omänsklig förföljelse. ... Att dessa tragedier sker – beror inte allt på att människorna saknar kunskap om Gud? Hur kan någon som inte känner Gud ha fräckheten att komma inför honom? Hur kan någon som tror på Gud och ändå förföljer honom ha fräckheten att komma inför honom? Denna otillräcklighet gäller inte bara dem som finns i den religiösa världen, utan den är snarare gemensam för både er och dem. Människor tror på Gud utan att känna honom; det är av denna enda anledning som de inte vördar Gud i sina hjärtan och inte fruktar honom i sina hjärtan. Det finns rent av människor som, öppet och skamlöst, utför det arbete som de föreställer sig i sin egen fantasi i denna ström och går omkring och utför det arbete som Gud har uppdragit åt dem enligt deras egna krav och omåttliga begär. Många människor handlar okontrollerat, de visar ingen respekt för Gud utan följer sin egen vilja. Är inte dessa exempel perfekta manifestationer av människornas själviska hjärtan? Visar inte dessa exempel tydligt överflödet av bedrägeri hos människorna? Människor kan förvisso vara synnerligen intelligenta, men hur kan deras gåvor ersätta Guds verk? Människorna kanske verkligen bryr sig om Guds börda, men de får inte handla alltför själviskt. Är människors gärningar verkligen lika Guds? Kan någon vara säker till hundra procent? Att vittna om Gud, att ärva hans härlighet – det är Gud som gör ett undantag och lyfter människor; hur skulle människorna kunna vara värdiga? Guds verk har just börjat, och hans ord har just börjat talas. Nu känner människorna sig nöjda med sig själva, men är inte detta helt enkelt inställsam ödmjukhet? De förstår alldeles för lite. Inte ens den mest begåvade teoretiker, den mest vältalige talare, kan beskriva hela Guds överflödande rikedom, så hur mycket mindre kan ni göra det? Ni bör inte placera ert eget värde högre än himlen, utan ni bör snarare betrakta er själva som ringare än någon av dessa förnuftiga människor som försöker älska Gud. Detta är den väg ni ska följa för att träda in: att se er själva som betydligt ringare än alla andra. Varför har ni så höga tankar om er själva? Varför uppskatta er själva så högt? På den långa livsresan har ni bara tagit de första stegen. Allt ni ser är Guds arm, inte hela Gud. Det anstår er att se mer av Guds verk, att upptäcka mer av det som ni bör träda in i, för ni har förändrats alltför lite.

När Gud fullkomnar människan och förvandlar hennes sinnelag upphör hans verk aldrig, eftersom människan har alltför många brister och inte alls lever upp till hans krav. Och därför kan man säga att i Guds ögon kommer ni för alltid att vara nyfödda spädbarn, med mycket få av de egenskaper som behagar honom, för ni är ingenting annat än levande varelser i Guds händer. Om en människa blir självbelåten, skulle Gud då inte avsky henne? Att säga att ni kan tillfredsställa Gud i dag är att tala utifrån er köttsliga kropps begränsade perspektiv; om ni verkligen skulle tävla mot Gud, skulle ni besegras för alltid på arenan. Människans kött har aldrig någonsin upplevt seger. Endast genom den helige Andes verk är det möjligt för människan att ha några försonande drag. I den myriad varelser och ting som Gud har skapat är människan förvisso den lägsta. Även om hon är herre över allting, är människan den enda varelse som utsätts för Satans bedrägeri, den enda som faller offer för hans fördärv på en oändlig mängd sätt. Människan har aldrig haft makt över sig själv. De flesta människor lever i Satans vidriga välde och utsätts för hans hån; han retar dem på många olika sätt tills de bara är till hälften levande och får utstå alla växlingar, alla vedermödor i människornas värld. Efter att ha lekt med dem beseglar Satan deras öde. Och därför lever människor hela sitt liv förvirrade och vimmelkantiga; inte en enda gång får de åtnjuta det goda som Gud har berett för dem, i stället skadas de av Satan och lämnas i spillror. I dag har de blivit så förslappade och likgiltiga att de helt enkelt inte har lust att bry sig om Guds verk. Om människor inte har lust att bry sig om Guds verk, är deras erfarenhet dömd att för alltid förbli fragmentiserad och ofullständig, och platsen för deras inträde kommer för alltid att vara tom. Under de tusentals år som förflutit sedan Gud kom in i världen har ett antal människor med höga ideal anlitats av Gud för att arbeta för honom ett antal år; men de som känner hans verk är så få att de nästan inte finns. Därför tar ett oräkneligt antal människor på sig rollen att motarbeta Gud samtidigt som de arbetar för honom, därför att de, hellre än att utföra hans verk, i själva verket utför mänskligt arbete i en ställning som Gud har gett dem. Kan det kallas arbete? Hur kan de träda in? Mänskligheten har tagit emot Guds nåd och begravt den. Av dem som sedan generationer tillbaka utför hans verk är det därför inte många som får träda in. De talar helt enkelt inte om att känna Guds verk, för de förstår alltför lite av Guds visdom. Man kan säga att även om det finns många som tjänar Gud, har de inte kunnat se hur upphöjd han är, och det är därför som alla har satt sig själva i Guds ställe för att dyrkas av andra.

Gud har förblivit dold i skapelsen i så många år; han har iakttagit så många vårar och höstar genom ett beslöjande dis; han har blickat ner från den tredje himlen så många dagar och nätter; han har vandrat omkring bland människorna i så många månader och år. Han har suttit ovanför alla människor och lugnt väntat under så många kalla vintrar. Inte en enda gång har han visat sig öppet för någon, inte gett ifrån sig ett enda ljud, och han går sin väg utan något tecken och återvänder lika stilla. Vem kan känna hans sanna ansikte? Han har aldrig talat med människan, aldrig framträtt för människan. Hur lätt är det för människorna att utföra det verk som Gud har uppdragit åt dem? De inser föga att det svåraste av allt är att lära känna honom. I dag har Gud talat till människan, men människan har aldrig känt honom, därför att hennes inträde i livet är alltför begränsat och ytligt. Utifrån hans perspektiv är människorna inte alls lämpade att träda fram inför Gud. De har alltför liten kunskap om Gud och drar sig alltför långt undan honom. Dessutom är de hjärtan med vilka de tror på Gud alltför komplicerade, och de har helt enkelt inte Guds avbild i sina hjärtans innersta. Följden är att Guds mödosamma ansträngningar och hans verk, likt stycken av guld begravda i sanden, inte kan avge en strimma av ljus. För Gud är dessa människors kaliber, motiv och åsikter ytterst motbjudande. Utarmade när det gäller förmågan att ta emot, okänsliga intill känslolöshet, förnedrade och degenererade, överdrivet fjäskande, svaga och utan viljekraft, måste de ledas så som man leder boskap och hästar. När det gäller deras inträde i anden, eller inträde i Guds verk, bekymrar de sig inte det ringaste och de har inte ett uns beslutsamhet att lida för sanningens skull. Det kommer inte att vara lätt för Gud att göra detta slags människa fullkomlig. Därför är det absolut nödvändigt att ni tar itu med ert inträde från denna utgångspunkt – att ni genom ert arbete och ert inträde börjar lära känna Guds verk.

#tro på Gud #Guds verk #Ordet framträder i köttet #sanningen #Böcker

0 notes

easternlightningsv · 4 years

Text

Arbete och inträde (1)

#tro på Gud #Guds verk #Ordet framträder i köttet #sanningen #Böcker

0 notes

brucestanley1 · 4 years

Text

Trofésamlaren

Tishoko anammar talibansk kultur där man skär huvudet av sina offer vilket bevaras som en trofé

Till mångas glädje och någras förtret så skall jag nu publicera en säregen historia vilket utspelar sig i de lilla pittoreska Uddevalla där förövaren Ahmed, Tishko Shabaz född den 11 januari 1997 dräper sin tidigare sambo, Wilma Andersson och bevarar hennes huvud likt en trofé.

För att få en förståelse i vad som hänt så kommer jag att korta ner händelseförloppet varpå dom som efterfrågar fler detaljer hänvisas till de förundersökningsmaterial som återfinns vid fotnoten av inlägget.

Mordplatsen

Vi börjar med anmälan som gjordes per telefon av Andersson, Linda Kristina 2019-11-17 klockan 17:34 till Hans Köning

HÄNDELSEN (polisrapport)

Wilma har bott hos sin pojkvän Shabaz Tishko på Göteborgsvägen 23C i Uddevalla. De har till och från gjort slut. Wilma har uttalat suicidtankar och enligt anmälaren Linda har hon vid ett tillfälle, när de gjort slut, försökt att hänga sig på vinden. Detta försök avbröts av pojkvännen.

Enligt pojkvännen hade han och Wilma ett gräl torsdagen den 14 november vilket mynnade ut i att bägge lämnade hemmet. Sedan dess är Wilma försvunnen och har inte hörts av. Ingen av Lindas närmsta bekantskapskrets vet var hon är och de har heller inte hört något från henne. Bägge vårdnadshavarna söker efter Wilma.

Wilma har en mobiltelefon, men denna är avstängd. Wilma har alltid haft för vana att höra av sig till Linda när det har varit oroligt i hennes förhållande med pojkvännen. Denna gång har hon inte hört av sig, vilket framkallat stor oro hos Linda.

Ett två minuter långt samtal till Tishko från region ledningscentralen (RLC) den 17 november klockan 15:36, i samband med att Markus Karlsson som är pappa till Wilma anmäler henne försvunnen.

RLC – fet stil Tishko – normal stil

-Tishko. -Hej pratar jag med Shabaz? -Öh, Tishko. -Tishko, ja, hej jag ringer från polisen, Jasmine heter jag. -Okej -Hej, vi har en Marcus Karlsson här som är pappa till Wilma Andersson och är jätteorolig för sin dotter för att hon inte svara när han ringer. -Ja? -Vet du möjligtvis var hon finns någonstans? -Eh, hon är mitt ex och vi gjorde slut i torsdags och jag vet inte var hon är nu. -Du har inte hört något ifrån henne sen i torsdags? -Nä. -Nä, okej, då förstår jag. Hennes telefon är avstängd där nämligen så vi fick ditt telefonnummer från Marcus så då vet vi att hon inte är hemma hos dig i alla fall? -Nä, jag inte (ohörbart) hennes nummer faktiskt. -Å du har inte hört någonting från henne sen i torsdags och hon sa ingenting vart hon drog nånstans? -Nej vi hade ett stort gräl å ja vi grät lite grann å så och så gick hon iväg. -Ja okej och sen har du inte hört nånting? -Ja, asså Marcus har ringt en massa gånger men jag har inte lust att prata med honom om jag ska vara ärlig. -Nej, de klart. Det är upp till dig om du vill svara eller inte det är inget konstigt alls det var mest det att vi fick ditt telefonnummer å så tänkte vi att du inte orkar prata med hennes pappa det kan vi förstå också därför ringer vi och kollar så hon inte sitter hemma hos dig eller nått sånt där då vet vi att hon inte är där så vi får fortsätta leta helt enkelt men skulle du få kontakt med henne så får du jättegärna ta kontakt med Marcus. -Med Marcus då? -Ja, du kan ringa till Marcus eller skicka ett sms till honom om det är så att hon skulle höra av sig till dig för då hör han av sig till oss för vi har en kontakt med honom. -Tack så mycket. -Tack själv, hej då.

Samma dag kl.16.28 samtal två från RLC till Tishko, vilket varar i lite drygt tre minuter.

-Tishko. -Hej det var Jasmine från polisen igen. -Hallå! -Hej. Du vi fick pratat lite med Wilmas mamma här och hon berättade att någon gång som ni hade gjort slut som hon hade gått upp på vinden och försökt hänga sig. -Ja då ringde jag hennes pappa. -Ja? -Så kom han där. -Å hämtade henne där. Du har ingen möjlighet att gå upp och kolla på vinden så att det inte är så att hon är där igen. -Äh…det kan jag göra faktiskt, men jag tror inte att hon är dö, hon var arg när hon gick så. -Hon var arg när hon gick ja. Tog hon med sig sina grejer eller tog hon bara sin telefon och gick? -Hon tog sin handväska, kläder, smink och telefonen så kla, hon tog allting nästan. -Ja. -Men alltså det hon kunde bära så. -Ja, men det är jättegulligt där. Då kan vi utesluta det i alla fall. -Jag hoppas i alla fall inte. -Det får vi inte hoppas men de. Vi har jagat runt här. -Kan inte ni… alltså avstängd sa ni? -Ja den är ju de, vi kan inte göra någonting med den telefonen, vi får inte nån kontakt alls. -Hennes vänner å sånt då? -Vi har ringt runt bland dem eller Marcus har kollat med äh, det var nån som bodde i Uddevalla, nån i Stenungsund där och sen men hon verkar inte va nånstans dessvärre (ohörbart). -Du vet (ohörbart) vi har gjort slut tusen gånger och den här gången var det på riktigt. -Ja, var det du som gjorde slut? -Ja, vi grät. Det var jag som fick ta tag i det ja- -Ja. -Hon är inte här. -Ja det var väl skönt. -Jag ska kolla andra sidan också. -Det var jättesnällt av dig. -Nej de klart, hoppas ni hittar henne…nej. -Det var tomt där också? -Jajamen! -Det var skönt i alla fall. -Ja, hoppas ni hittar henne. -Det hoppas vi med. -(ohörbart) hon är lite dramatisk. -Ja, nej vi får hoppas att hon är och surar nånstans. -Ja, hon kanske är hos nån kille. Hon hota mig med det en massa ganger. -Ja, hon har säkert vänner som inte hennes mamma och pappa vet om också så vi får hoppas på det helt enkelt, tack för hjälpen så länge Tishko. -Tack själv. -Tack, hej.

Ovanstående två samtal åskådliggör nog mer om förövaren Tishkos personlighet än vad hela utredningen kommer till att utvisa. Det är med en förslagenhet som han utger sig för att vara behjälplig samtidigt som han låter sig meddela om en önskan till att finna henne, och detta trots sin trofé som varo ordentligt inlindad i folie och plast, vilket placerats i en kabinväska.

Fynd av kroppsdel (polisrapport)

Torsdagen den 28 november 2019 skulle det under eftermiddagen ske ett sök med en specialutbildad, renodlad likhund, i lägenheten.

Då vi kommer till lägenheten den dagen kl.11.30 möttes vi direkt av en specifik lukt då vi öppnade dörren till lägenheten. Lukten kunde efter ett visst letande lokaliseras till garderob nr 3 i sovrummet.

På översta hyllan låg en svart cabinväska som funnits där sedan första

undersökningsdagen. Väskan låg på ett mönstrat tyg och längst fram på hyllplanet stod en träskylt med inbränd text THUG LIFE och ett ansiktsporträtt. En rödaktig vätska hade sipprat ut och hamnat på tyget som väskan stod på. I samråd med kommissarie Sten-Rune Timmersjö kom vi överens om att ta ned väskan efter det att likhunden sökt av lägenheten. Detta för att isolera doftmängden så att doftbilden inte skulle bli för stark för likhunden och på så sätt störa dess arbete.

Garderobsdörren stängdes.

Väskan är en svart cabinväska på hjul som såg använda ut. Väskan hade alla dragkedjor igendragna. Från väskans övre högra hörn/kant sipprade röd vätska ut. Väskan öppnades och det som då syntes var ett ovalt paket gjort av packtejp och aluminiumfolie, ett ljusgrått/vitt gosedjur, ett svart klädesplagg och en träbit som låg längs med ena långsidan. Läckaget kom från det avlånga paketets ena kortsida.

Ingenting i väskan packades upp/hanterades. Väskan stängdes igen.

Ett SMS från Wilma till Tishko 20219-01-02 kl 09:44 ( se aktbilaga 124 sidan 30 )

Kommer inte göra dig missnöjd ta den möjligheten och det finns inga problem kvar. Gör ja något litet fel ja är borta ja svär på mina bröder. Och ja svär på mina bröder ja kmr hålla min lydnad totalt hela tiden. Allt för dig och mig. Jag älskar dig. För våran tid och kärleks skull. Du kommer älska när jag lyder dig så sexigt och med sån fokus och respekt. Svär Tishko du kommer inte ångra dig. Ge det ett försök en möjlighet det är värt det jag svär på mina bröder. Jag kommer inte göra dig besviken. Jag ska göra dig stolt Jag är din lilla prinsessa och du är min gud min man mitt allt Ett försök en möjlighet som ändrar allt jag har svärt på mina bröder nu jag ska ha 100%lydnad mot dig och det ordet håller jag tills döden skiljer oss åt. Tycker du ja misslyckas ja håller tyst och är borta för alltid. Men låt mig ge dig min lydnad först och få dig att inse att allt kommer lösa sig för jag lyssnar och lyder dig endast dig. Bli min och ge oss en möjlighet att inte ta våran kärlek ifrån varandra när det finns lösningar på det stora min totala lydnad. Då är allt löst. Säg bara ja så är resten upp till mig älskling som sagt jag har svurit på mina bröders död och liv att jag har den tills döden skiljer oss åt och att jag inte kommer göra dig besviken. Svär på dom tro mig jag håller mitt stora ord ge det en möjlighet du kommer inte ångra dig. Säg ja älskling. Det finns inget att förlora. Eftersom ja har min totala lydnad så är det värt allt.

SMS från Wilma till Tishko 2019-06-29 kl 22:18: ( se aktbilaga 124 sidan 32 )

jag ber om ursäkt för mitt sätt att utrycka min svartsjuka på det var jätte fel och jag är ledsen för det. Förlåt. Jag lovar att inte låta min svartsjuka gå ut på det sättet nånsin igen. Jag gjorde bort mig och jag ångrar det mer än något annat. Jag älskar dig och jag hoppas du kan förlåta mig för mitt dumma fel. För mig kan inget komma emellan oss du är allt för mig oavsett vad hoppas du känner samma sak och kan förlåta mig för hur jag uppträde. Du förtjänar mer än en ursäkt… jag vet det. Du är fantastiskt och underbar på alla möjliga sätt de 2 anledningar varför jag älskar dig mer än någon annan och otroligt mycket. Om min svartsjuka kan förstöra så för oss så jag förlorar dig så vet du att det kommer skärpas. Du är för betydelsefull för mig. Du är inte bara en otroligt fin man utan tvekan utan även en fantastisk bästvän den bästa och det kärleksfullaste familj man kan få eller ens drömma om. Du Tishko Shabaz Ahmed är den ända Jag älskar på ett sånt starkt sätt på den ända Jag verkligen kan säga allt till och kan känna mig som tryggast vid och du får mig känna mig speciell genom att vara min för att jag får en sån ära. Jag kan skriva romaner,böcker, dikter om varför jag älskar en sån unik underbar fin man som dig. I love u and i’m more than sorry….hoppas du vill ha en operfekt tjej som mig… men jag kommer alltid bry mig om dig och älska dig mer än vad någon kan älska någon just för du är du för mig och jag kommer inte reagera så nånsin igen. Jag var pinsam och jag skäms över mitt uppträdande mot dig. Det händer inte igen jag tillåter inte mig själv till något liknande igen. Förlåt verkligen jag menar det från botten av mitt hjärta till dig.

Efter att läst igenom förundersökningen så får man ta del av Tishkos skrämmande läggning där han minst sagt är kontrollerande. Han ser till att ha GPS positionering på Wilma så att han kan följa henne i vartenda steg. När Wilma vid något tillfälle yppade att hennes systers tvååriga son var värdens sötaste så blev Tishko arg och menade på att hon minsann skulle tycka att han var värdens sötaste. Wilma dög aldrig som hon var. Hon tvingades ständigt bära smink – även då hon sov. Hon fick heller inte umgås med vem hon ville – helst så skulle hon inte umgås med någon alls. Inte ens med hennes släkt. Att deras förhållande även resulterade i Wilmas sexuella debut bekom föga Tishko utan han pressade henne till att tillfredsställa hans sjuka böjelse till allt ifrån gruppsex till strypsex. Vid något tillfälle så hade han övertalat Wilma till ha med sig sin femtonåriga vän varpå hon blev ombedd att stå i hallen och titta på medan han förlustade sig på henne, vilket hon givetvis inte förmådde varpå hon begav sig in i sovrummet för att där tvingas lyssna på akten.

Trotts Tishkos idoga försök till att göra rent hus så gick inte spåren att städa bort.

Tishko var extremt svartsjuk – och då menar jag måttlöst svartsjuk. Det framkommer i förundersökningen att Wilma anförtrott sin syster genom att berätta om en händelse där dom varit ute med kompisar och möts av en bil som tutat, vilket föranledde att Tishko blivit arg och inte pratat med henne. Dagen efter så hade han tagit tag i henne och förklarat att hon har skyldighet till att förklara varför en bil tutat på henne. Svinet blir upprörd över att en bil tutar medan han själv rättfärdigar sig till att ligga med Wilmas vänner samtidigt som hon tvingas höra på.

Min spontana slutsats är Wilmas älskandes tvång till en bostad. Hon hade visserligen föräldrar men dessa varo icke intresserade av att husera sin avkomma, varpå Wilma var helt beroende till att sova med sin fiende. Vid något tillfälle så ringde hon till sin mor och vädjade om bostad men denne ignorerade sin dotters önskan, varpå hon ytterligare tvingas mottaga hugg och slag – en gång så kraftigt att hon svimmade. Icke att förglömma är även den psykiska pressen – för att citera en av uppgiftslämnarna då denne redogör för vad Tishko sagt. “Du ska uppföra dig på ett visst sätt framför andra. Du skall veta din plats. Jag skall veta att du skall verka som den perfektaste och snällaste flickvännen framför andra”.

Rekommenderad läsning. Förhör med kriminalvårdens Fredrik Lundgren som jobbar på häktet där Tishko sitter varpå han anförtror denne anmärkningsvärda detaljer. Bilaga FUP Del 5, sid 787 & 791.

Gärningsmannens Tishko förhör börjar i bilaga FUP Del 5, sid 850, och jag rekommenderar verkligen att dessa läses då han trotts sin grova gärning anammar tystnadskulturen i nästintill vartenda förhör.

För att kunna ta del av dokumenten, vänligen sätt markören över dessa och klicka.

Dagboksblad, Häktningsframställan, Stämningsansökan

FUP Del 1 av 5, FUP Del 2 av 5, FUP Del 3 av 5

FUP Del 4 av 5, FUP Del 5 av 4, Segment SMS-Trafik

Inlägget Trofésamlaren dök först upp på Jonehrsson.se.

from Jonehrsson.se https://jonehrsson.se/trofesamlaren/ from Jon Ehrsson https://jonehrsson.tumblr.com/post/619717948304670720

0 notes

deidramonika2 · 4 years

Text

Trofésamlaren

Tishoko anammar talibansk kultur där man skär huvudet av sina offer vilket bevaras som en trofé

Mordplatsen

Vi börjar med anmälan som gjordes per telefon av Andersson, Linda Kristina 2019-11-17 klockan 17:34 till Hans Köning

HÄNDELSEN (polisrapport)

Ett två minuter långt samtal till Tishko från region ledningscentralen (RLC) den 17 november klockan 15:36, i samband med att Markus Karlsson som är pappa till Wilma anmäler henne försvunnen.

RLC – fet stil Tishko – normal stil

Samma dag kl.16.28 samtal två från RLC till Tishko, vilket varar i lite drygt tre minuter.

Fynd av kroppsdel (polisrapport)

Torsdagen den 28 november 2019 skulle det under eftermiddagen ske ett sök med en specialutbildad, renodlad likhund, i lägenheten.

På översta hyllan låg en svart cabinväska som funnits där sedan första

Garderobsdörren stängdes.

Ingenting i väskan packades upp/hanterades. Väskan stängdes igen.

Ett SMS från Wilma till Tishko 20219-01-02 kl 09:44 ( se aktbilaga 124 sidan 30 )

SMS från Wilma till Tishko 2019-06-29 kl 22:18: ( se aktbilaga 124 sidan 32 )

Trotts Tishkos idoga försök till att göra rent hus så gick inte spåren att städa bort.

För att kunna ta del av dokumenten, vänligen sätt markören över dessa och klicka.

Dagboksblad, Häktningsframställan, Stämningsansökan

FUP Del 1 av 5, FUP Del 2 av 5, FUP Del 3 av 5

FUP Del 4 av 5, FUP Del 5 av 4, Segment SMS-Trafik

Inlägget Trofésamlaren dök först upp på Jonehrsson.se.

from https://jonehrsson.se/trofesamlaren/

from Jon Ehrsson - Blog https://jonehrsson.weebly.com/blog/trofesamlaren

0 notes

jonehrsson · 4 years

Text

Trofésamlaren

Tishoko anammar talibansk kultur där man skär huvudet av sina offer vilket bevaras som en trofé

Mordplatsen

Vi börjar med anmälan som gjordes per telefon av Andersson, Linda Kristina 2019-11-17 klockan 17:34 till Hans Köning

HÄNDELSEN (polisrapport)

Ett två minuter långt samtal till Tishko från region ledningscentralen (RLC) den 17 november klockan 15:36, i samband med att Markus Karlsson som är pappa till Wilma anmäler henne försvunnen.

RLC – fet stil Tishko – normal stil

Samma dag kl.16.28 samtal två från RLC till Tishko, vilket varar i lite drygt tre minuter.

Fynd av kroppsdel (polisrapport)

Torsdagen den 28 november 2019 skulle det under eftermiddagen ske ett sök med en specialutbildad, renodlad likhund, i lägenheten.

På översta hyllan låg en svart cabinväska som funnits där sedan första

Garderobsdörren stängdes.

Ingenting i väskan packades upp/hanterades. Väskan stängdes igen.

Ett SMS från Wilma till Tishko 20219-01-02 kl 09:44 ( se aktbilaga 124 sidan 30 )

SMS från Wilma till Tishko 2019-06-29 kl 22:18: ( se aktbilaga 124 sidan 32 )

Trotts Tishkos idoga försök till att göra rent hus så gick inte spåren att städa bort.

För att kunna ta del av dokumenten, vänligen sätt markören över dessa och klicka.

Dagboksblad, Häktningsframställan, Stämningsansökan

FUP Del 1 av 5, FUP Del 2 av 5, FUP Del 3 av 5

FUP Del 4 av 5, FUP Del 5 av 4, Segment SMS-Trafik

Inlägget Trofésamlaren dök först upp på Jonehrsson.se.

from Jonehrsson.se https://jonehrsson.se/trofesamlaren/

0 notes

tryingtounderstandbrainheart · 4 years

Text

Nu börjas det igen

Det är morgon. Inte för att jag sovit men det är ljust ute och sånt. Jag sov feta 20 minuter inatt kl 02. Igår sov jag typ 1 timme. Jag har sovit för lite förut. När vi tågluffade så sov jag inte på 56 timmar. Jag kom ihåg att man blev helflummig och lite att man trodde man tagit nåt. Men kroppen var ändå hyfsat stark. Jag kunde byta tåg hit och dit ändå i olika länder. Men den här tröttheten är inte samma sak. Den här är förmodligen pga magnesiumbrist. Den är sju år mer otäck. Det rycker i musklerna i händer och fötter, som om hela ådrorna börjar spännas eller förvandlas till trä typ. Det trycker över bröstet och så fort man försöker slappna av och somna så trycker det extra hårt, som om det är en spärr mot avslappnad. Ja gick upp igår natt och försökte göra ingefärste, tulsi och amalaki. Nåt borde ju funka. Nope. Snarare blev det lite mer stress och i ren desperation gick jag upp och gjorde det som numera blivit min got-to för soothing - havrevälling. Så jag gick återigen upp. Den här gången märker jag hur mycket sämre andningen är och mina ben orkar mig knappt. Jag har lust att bara bryta ihop i en pöl men kroppen är för trött så jag ser mest skrynklig och sad ut. Jag dricker lite och kanske blev det lite bättre. Jag somnade om. Men sömnen var inte vanlig sömn och jag vaknar i ett obehag och stress. Nu känns det som att kroppen håller på att köra upp i 140 knyck och det finns ingen broms. Jag försöker desperat att lugna ner mig genom att duscha men jag orkar inte stå upp och det funkar inte. Inte heller kramen av honom. Jag är så slut och kan knappt luta mig tillbaka i soffan för trycket över bröstet ökar drastiskt. Åka ner akut börjar ringa i mig. Och sånt som shit...jag tror jag håller på att dö. Jag frågar om han kan göra någon frukost till mig och han hjälper till. Spenat med lite svarta bönor och olivolja. Maxartime med magnesium. Jag börjar äta och kroppen går från 140 till 70. Det blir bättre men inte bra. jag kommer inte ner i varv och dödstankarna låg kvar såpass att jag bad honom sätta sig i soffan med mig och hålla min hand. Han skulle bara spela klart, det tog 30 minuter. Långa minuter.

Väl i soffan började jag känna visst lugn. Han höll min hand och pratade om att han trodde detta berodde på sömnbrist och oro. Att oftast-fel fått styra igen. Stämningen lättade och han fick mig att skratta. Det ledde till att jag ville visa en video som jag tyckte var så mycket livskraft i, som om den speglar det jag tycker gör livet värt att leva. Sail away med flipside. Det i sin tur ledde till kitesurfingtankar och min hjärna började ändra inriktning från död till liv.

TVÅ dagar. Två dagar hann jag vara i dedär rummet i källaren innan det kändes som monster försökte riva ur mina tarmar och totalt mosa mina ben. Jag grät och ville ut men han stod där och höll min hand. Sedan blev det ändå bättre. Jag maxade magnesiumintaget utan att äta fett och nötter.

När det var dags att sova igen kändes oron. Neej...nu kommer allt dedär tillbaka. Jag vågade knappt somna. Men jag somnade 20 minuter. Jag vaknade men det var lite tryck och lite drag. Inte lika illa och jag var mycket lugnare. Jag orkade gå och göra grönt te och äta några pekannötter med finncrisp. Min kropp ba ÅH YUM. Det var inga svimningsattacker och benen orkade ändå hålla mig bättre. Jag har inte sovit än men jag försöker hålla mig lugn och mest det får väl komma när det kommer. Men jag sände ut en önskan till universum att jag ville bli hon som va stark; hon som vaknar 05 för att ta en springtur istället pga överskottsenergin. Jag fick en liten blick i det när jag joggade till bilen bara för några dagar sen. Hur pigg jag var, hur mycket energi som fanns i mig och hur lätt jag var. Idag...är det ett kärt minne. En jävla smärtsam kontrast. INTE där än.

Men jag har ju fullkomligt ÖST i mig yoghurt. 1 liter om dagen? typ. i veckor i sträck. MÄNGDER med magnesiumätande kalcium i. Lägg till stress och oro och ansträngning får man en fantastisk concoction.

Så nu blir det in med mer magnesium i kosten igen och hålla ett lugn ett tag. Snälla pensionärsaktiviteter såsom korta promenader och pyssel.

Förmodligen därför jag sov fem timmar en hel vecka också, nåt jag inte fattade. Dålig sömn= highly likley för lite magnesium i kroppen. OOooooh well.

Jag känner vidare och ibland är det lite väl mycket kniven mot strupen för min smak och jag bara ber universum att backa på intensiteten. It’s TOO MUCH.

Det är konstigt...dedär med att inte sakna hästen förrän stallet är tomt. Att så många grejer i kroppen kan trassla och man tänker knappt på hur fantastiskt de tär när den väl funkar. Hur det känns att inte ha en klump i halsen av metall som gör det tungt att andas exempel. Att känna hur kroppen inte går i 140 knyck.

Men ja...det här himla råtthjulet jag verkar byggt mig själv som nån tragisk intensitetsbehov? Som en bestraffning? Ett kontrollbehov? Vad det än är så är jag så fed up. Jag måste av och facea det som finns där. Jag håller ju på ändå. Jag backar inte och jag är kvar i rummet även om jag klöste på dörren i ren desperation och rädsla för min existens igen.

0 notes

listervik · 4 years

Text

Jorden runt på alla fyra

del 7

Uppmärksamheten blev till slut för mycket. De kunde inte ens gå in på en restaurang och äta lite spagetti och dricka ett glas lantvin utan att folk trängde sig in i restaurangen. Det blev kaos i trafiken och till sist upplyste polisen dem om att det var bäst om de genast fortsatte sin färd. Men de var trötta och hade ingen lust att just då börja gå vidare, så under mörkrets beskydd gick de längs med husväggarna och drog sig ner i hamnen för att finna ett natthärbärge. De smög ombord på ett fartyg. En vakt såg dem och då de frågade om det fanns någon hytt de kunde hyra över natten sa han att så inte var fallet. Men om de höll till godo under en presenning i en livbåt så gick det bra. De tog anbudet. Vakten lovade att han skulle väcka dem på morgonen innan båten skulle gå. Men det glömde han tydligen och de for iväg med båten. När båten efter en tid nådde land smög flickorna sig in bland passagerarna och lyckades ta sig ut. Var var de? En tjänsteman stämplade deras pass och där stod det Trieste.

De blev trötta på alla italienare som uppmärksammade dem och erbjöd dem giftermål. Några ville sova i tältet hos dem och andra skulle nöja sig med en hårlock.

Greta och Lisbeth fortsatte sin vandring till Venedig, Bologna och Pisa. De liftade och en bil stannade och det visade sig vara två norrmän, som bilade runt i Europa. Norrmännen och tjejer såg Rom tillsammans och sedan skildes deras vägar år. Norrmännen lämnade efter sig varsin dikt:

Greta och Lisbeth på vej genom verden. Fulgte oss trofast to dage paa färden Med ilfluers dans i mörkret Under Italiens brinnande sol Bland gresshoppe, med sang och törne

Verden derute kan kalle. Med byer och skog og elv. Men den störste skatt av dem alle. Finns kun i nere self.

Färden gick nu vidare via Neapel, Foggia, Bari, Taranto till Brindisi. Där träffade de Topsy som skulle följa dem en bit på vägen. “Topsy blev en besvikelse. Hon var lat och dum och envis och hade svårt att hålla takten med oss. Hon hade också en irriterande förkärlek för tistlar vid vägkanten”. Topsy var en åsna.

En gång när Lisbeth satt på Topsys rygg och Greta gick lite bakom, stannade en bil vid Greta och undrade om hon ville åka. Hon hoppade in i bilen. Karlen satte fart och for förbi Lisbeth. Greta som var bra på jiujitsu fick karln att stanna bilen, sedan kastade hon honom i diket. Han for in i bilen och iväg i en väldig fart i motsatt riktning.

Vid gränsen till Albanien förklarade de för tulltjänstemannen att de hade bråttom och Topsy fick gå över gränsen. Tjejerna skulle fortsätta med en båt. Tullmännen kollade deras bagage och hittade dynamit och stubintråd i ryggsäcken. Då blev det stopp. Dynamiten hade de fått av några skrattande vägarbetare i Albanien. Greta och Lisbeth förklarade att de skulle gå över bergen i Albanien och då kunde de kanske behöva dynamiten. Mannen stoppade ner fynden i ryggsäcken och sa “Var rädda om Albanien”.

En natt blev de inlåsta i en moské, de kunde inte ta sig ut. I en kista låg en död man. Det blev en skräcknatt. Inga slöjor hade de och de tillhörde de otrogna. På morgonen då moskén låstes upp lyckades de smyga ut osynliga.

De gick via Vallon i Albanien till Korcia, vid den grekiska gränsen. Där träffade de en trevlig löjtnant, som kunde tala tyska. Han bjöd in dem att bo hos honom och hans familj. När de skulle lämna stället så tog löjtnanten med sig sitt gevär ut och avlossade fem skott. Det var ett sätt att hedra dem med salut. Ingen av grannarna reagerade på skottlossningen, “ett skott i Albanien uppmärksammades i stort inte mer än en nysning”. Albanien var svår forcerat med sina höga berg och djupa dalar. Bergen var branta och en dag när Lisbeth red på Topsy så snubblade Topsy till och Lisbeth föll av och rullade ner för den steniga branten. Hon mörbultades mer och mer desto längre ner hon rullade. Färden slutade med att hon slog huvudet i en sten och domnade av. När hon vaknade upp kunde hon konstatera att alla ben i kroppen var hela.

fortsättning följer.

0 notes