#Hjalmar gullberg

[lesser-known-composers]

Hjalmar Borgstrøm (1864-1925) - Violin Concerto op. 25 - I: Allegro moderato

Live performance by Eldbjørg Hemsing and The Arctic Philharmonic, conducted by Eivind Gullberg Jensen in Stormen Concert Hall, Bodø, Norway.

[esters-notepad]

The reddish street lights glisten

upon the frost and snow.

A moment I could listen

to voices long ago.

Past forests dense and clinging,

past rivers cold and gray,

I heard the shepherds singing:

A child was born today!

I stop. Am I just dreaming?

Or have I gotten lost?

The reddish light is gleaming

upon the snow and frost.

An icy wind is beating

my warmth and breath away.

But in my heart, repeating:

A child was born today!

O spirit, mute and cowering:

Into your winter night

where frost is all-devouring,

the gospel shines its light!

The darkness all around you

will scatter from the dawn.

Not even death has bound you.

Today, a child is born!

-Hjalmar Gullberg, translated by me

[misformillie]

Every year in October, my school performs this musical work called Förklädd Gud (“God in Disguise”). The poem is written by Hjalmar Gullberg and the music is composed by Lars-Erik Larsson. Most of it is sung, some parts are instrumental and some parts are recited.

The poem is about Apollo’s time as a mortal serving the king of Thessaly after he killed the cyclops for making Zeus’s lightning bolt that killed Asclepius and so on. The message is that the gods (Apollo) are among us and does good things, but we can’t see them. I can’t describe my love for this musical work in words!

Before you kill me for not sourcing correctly, I can’t find who has translated this from Swedish to English.

____________________________

A God in Disguise

Prelude

This is not for the strong in the world but the weak.

Not for warriors but for peasants, who have

Ploughed their simple plots without complaining

That a God plays on his flute.

This is a Grecian legend…

I

Who breathes an air in season

upon his pipe at dawn

too high for human reason,

born of the heaven-born?

Who makes interpretation,

knows the flute’s hidden word

turned earthly elation

for plant and herd?

Who is it gently leading

his flock afield to graze,

kindly his creatures feeding

with herb and crystal lays?

Who walks amid the meadow

where sultry summer fails,

and sleeps in earth’s shadow

on straw with thralls?

II

Apollo dwells in a Thessalian stable.

There are no laurels round his golden head:

He was sent down from the high god’s Olympian hall,

doomed for a year to earn his daily bread,

a shepherd lives in a Thessalian stable.

The servants know him not in their attire,

far down the board they lay his bowl and spoon.

He shares his bed with cattle in the byre.

No earthly object does he call his own.

A god goes hid in shepherd’s plain attire.

III

Round watchful autumn embers

He gathers the shuddering band,

and binds up the wounded members

with comforting hand.

A home in story fits him,

in song and poem his birth.

Yet plaintiess he acquits him

in duly on earth.

IV

Where gods have passed over will blessing be spread.

What though the cloak cover his golden head,

bare soil blossoms forth in his tread.

He plays in a hollow new-turned by the plougher,

for creatures to follow, for sun and shower,

where Death is deprived of his power.

V

Now blessed be Tessalia’s lord,

within whose courts we toil.

When cock-crow summons him abroad,

he walks on hallowed soil.

For he who dwells with hinds in stall,

whose common fare he shares,

has moon for sister, sun at call,

and walks among the stars.

VI

What woodland is transmuted in radiance,

as wedding-songs are fluted, and creatures dance?

From out what unknown portal took he his way,

who is not as a mortal, nor come to stay?

Does he remember, banished by mead and shore,

a world of music vanished and known no more?

Does he recall the singing, the virgin choir,

the ecstasy outwinging a deathless lyre?

VII

And gods are walking yet upon this earth.

One of them may be sitting by your hearth.

Do not suppose a god can ever die.

He passes you unmarked by your dull eye.

He bears no purple robe, no sceptred rod.

Only his influence reveals the god.

The never-broken rule runs in this wise:

A god who walks on earth walks in disguise.

VIII

Think you at morning hour

sheep-flocks would crop the mound,

that grass-grown earthly bower,

if gods could not be found?

Think you the spring would flower

binding a wreath around

all dead men’s earthly bower,

if gods could not be found?

IX

If a look bid us mingle in quiet Agape

us, dull and coldly single as most men be;

if a hand, all unbidden, like true celestial balm

on soul misery-ridden, should touch our palm;

and if radiance guide us where we tormented trod —

then unrevealed beside us there walks a god.

____________________________

Source

____________________________

This poem reminds me of Trials of Apollo in some ways. Not only “Apollo is banished from Olympus and has to live as a puny mortal for a while”. But the way Apollo spreads music and learns to care for others.

Also the last lines in A God in Disguise

if a hand, all unbidden, like true celestial balm

on soul misery-ridden, should touch our palm;

and if radiance guide us where we tormented trod —

then unrevealed beside us there walks a god.

and the last lines in Tower of Nero

Any time you take aim and prepare to fire your best shot, any time you seek to put your emotions into a song or poem, know that I am smiling on you. We are friends now. Call on me. I will be there for you.

have similar feels, though worded differently. Both texts wants to tell us that Apollo cares for humanity, which is a message I love.

And guess what?!

I was chosen as one of the narrators for this year’s performance! I’m really happy and it feels like a big honour to do this. I’m going to read the entire poem in front of the audience and hopefully make Apollo proud!☀️

[kattahj]

Hjalmar Gullberg, Förklädd Gud/Disguised God (I/IX)

Since people expressed interest in getting more posts about classic Swedish literature, I decided to share Hjalmar Gullberg’s Förklädd Gud, a multi-part poem about Apollo living as a mortal. Beneath the original there’s a translation by John Hearne.

Because the poem is so long, I’m sharing it a little at a time. Each post will also have a link to the music by Lars-Erik Larsson – all in one piece, though. (Would you prefer the same one every time, or a different recording? There are several. Either way, do listen to the music, it’s gorgeous!)

Prolog:

Ej för de starka i världen men för de svaga. Ej för krigare men för bönder som plöjt sin jordlott utan att klaga spelar en gud på flöjt. Det är en grekisk saga... 

I.

Vem spelar på en pipa en låt av gryningsluft, för himmelsk att begripa, höjd över allt förnuft? Vem äger lösenorden, flöjtvisans dolda text? Vem spelar på jorden för djur och växt?

Vem är den gode herden som för sin flock i vall och som med gräs förser den och toner av kristall? Vem går på betesängar i sommardagens kvalm och sover bland drängar på jordisk halm?

John Hearne’s translation:

Preface:

Not for the strong in the world but for the feeble. Not for the warlike, but for the humble who till the soil without a grumble a god plays on a flute. It is a Grecian fable.

I.

Who plays upon a pipe as the dawn awakes the land? From heaven comes a message No one may understand. Who put the secret password into the hidden flute? Who plays for the earth, for the flesh and fruit?

Who is that goodly shepherd who leads his flock through here so they may graze in peace, hearing tunes so crystal clear? Who wanders through the meadows in summer’s shining day and sleeps in the shadows on fragrant hay?

https://www.youtube.com/watch?v=SMM-qpISYEA

[livets-tragedier]

Han kom som en vind.

Vad bryr sig en vind om förbud?

Han kysste din kind,

han kysste allt blod till din hud.

Det borde ha stannat därvid;

du var ju en annans, blott lånad

en kväll i syrenernas tid

och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster en vind

sig vid om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans.

Det kommer en vind och går:

och hela din världsbild rasar

för en fläkt från syrenernas vår

och gullregnens klasar.

-Kyssande vind, Hjalmar Gullberg

[i12bent]

Hjalmar Gullberg (May 30, 1898 - 1961) was a Swedish poet and translator (of the Greek and Latin classics, Shakespeare, Lorca, a,m.o.) He was for many years a member of the Swedish Academy, and a well-loved poet in his native country.

Here is the opening of a poem in which he enters into dialogue with Keats, through a nightingale:

To a Nightingale in Malmö

I met so many friends and friendship lingers but loneliness was left the fate for me I love the things that slip through our fingers I love the hidden things we cannot see I lie imprisoned underneath a blanket And listen in the darkness around me I love the darkness and will always thank it I love the silence turned to melody

(Translation: Björn Thegeby)

[ludvigj]

Hjalmar Gullberg, ur Död Amason (hyllningsdikt till Karin Boye) i Masmo

[robbialy]

24 april (eller 23 april) 1941 tog poeten Karin Boye sitt liv. Hon hittades utomhus, vid en kulle strax norr om Alingsås, några dagar senare. Hjalmar Gullberg skrev dikten Död amazon om henne. Svärd som fäktar mot övermakten, du skall brytas och sönderslås ! Starka trupper ha enligt T.T. nått Thermopyle, Greklands lås Fyrtioåriga Karin Boye efterlyses från Alingsås. Mycket mörk och med stora ögon; klädd i resdräkt, när hon försvann. Kanske söker hon bortom sekler, dit en spårhund ej vägen fann, frihetspasset där Spartas hjältar valde döden till sista man. Ej har Nike med segerkransen krönt vid flöjtspel och harposlag perserkonungen, jordens gissel. Glömd förvittrar hans sarkofag. Hyllningkören skall evigt handla om Leonidas' nederlag. För Thermopyle i vårt hjärta måste några ge livet än. Denna dag stiger ned till Hades, följd av stolta hellenska män, mycket mörk och med stora ögon deras syster och döda vän. #kvinnohistoria 📸. Svenskt Porträttarkiv (CC-BY-NC-SA 4.0) https://www.instagram.com/p/CODazmVJB09EgUh-QMASs_3W1qQO7FEk-LYsrU0/?igshid=ir25qqqkpljq

[cornelias1]

Förklädd Gud

Vilken härlig oktoberdag 🙂 Från en klarblå himmel sprider solen tillsammans med de sista höstlöven sitt gyllene ljus över oss som om vi badade i guld! Se en troligen lika gyllene mån-nedgång denna mån-dagkväll som vi bjöds i helgen! För att fira skönheten kan vi läsa och/eller lyssna på den här gamla inspelningen av Hjalmar Gullbergs Förklädd Gud, tonsatt av Lars-Erik Larsson, eftersom talaren…

[dengronemannen]

Syrenernas tid och gullregnets månad

Sångerskan Karin Juel hördes ofta i radion när jag var liten. Med sin mörka timbre sjöng hon bl.a.en tonsättning av Hjalmar Gullbergs fina dikt med samma namn som rubriken ovan. Men som litet oskyldigt gossebarn, obekant med poetisk erotik, tyckte jag det lät väldigt läskigt med passusen “han kysste allt blod till min hud”. Jag såg den stackars blodiga tanten framför mig och rös av obehag....

[relovetheworld]

Hjalmar Gullberg. Dikt. Ångest. Änglar. Öde skog. Snap Back! #RunnersPhoto (på/i Kooptima)

[esters-notepad]

Rödaktigt lyktsken glänser

på frusen trottoar

Långt bortom tidens gränser    

ett ögonblick jag var. 

Jag hörde bortom tunga  

grå fält och vattendrag 

en herdeskara sjunga:  

Ett barn är fött i dag!

 

Jag hejdar mig och tänker:  

Står jag i hörnet kvar?   

Rödaktigt lyktsken blänker  

på frusen trottoar. 

Mitt öra blåsten piskar  

med kalla gisselslag  

men djupt i mig det viskar:  

Ett barn är fött i dag!

Din vinternatt som kuvats  

av frosten och låg stum,  

o ande, har förljuvats  

av evangelium!  

Snart skingrar morgonglöden  

allt mörker kring ditt jag.  

Förgänglig är blott döden.  

Ett barn är fött i dag!

-Hjalmar Gullberg

[lacocinadelalma]

“Pienso marcharme a un largo viaje,
probablemente tardaremos mucho en volvernos a ver.
No es una decisión precipitada, he ido madurando el plan durante mucho tiempo,
aunque no he podido hablar abiertamente hasta ahora.
He arreglado gran cantidad de detalles relacionados con el viaje,
he preparado todo excepto el itinerario mismo:
adónde me llevará finalmente, eso trataré de ir descubriendo poco a poco.
Me marcho a buscar algo en mí mismo que nunca encontré aquí.
Parece que me llaman de la lejanía, allí quiero ir.
Me creo capaz de afrontar un buen número de dificultades para llegar a mi meta.
Siento un gran alivio en el corazón, se me ha quitado el gran peso
que me oprimía el pecho.
Es como si una gran alegría me estuviese esperando en alguna parte.” Hjalmar Gullberg/Pienso marcharme a un largo viaje.

[kattahj]

Hjalmar Gullberg, Förklädd Gud/Disguised God (IV/IX)

Here’s part four of Förklädd Gud/Disguised God! (Translation by John Hearne below the Swedish text - I have to say, today I think the translation doesn’t quite measure up!)

Today’s video has some nature images, if you want to mix up the music with brooks and meadows. :-)

IV.

Välsignelse följer i gudarnas spår. Om kappan än döljer hans gyllne hår, så blomstrar den mark där han går.

Han spelar för djuren, som följa hans takt, för solen, för skuren i nyplöjd trakt, där döden förlorar sin makt.

IV.

Well-being will follow the path of a god. A cloak may be covering his golden hair, but flowers will mark where he trod.

He plays for the creatures that follow his voice, for sun and for shower in new-ploughed earth, where death is no longer a force.

Music (by Lars-Erik Larsson, sung by Petri Sångare chamber choir)

[iamsaramodig]

Konfererandes - dag 36 i #blogg100

Konfererandes – dag 36 i #blogg100

Vaknar upp på hotellet i Åre, där jag delar en 8-bäddslägenhet med 7 andra damer/kvinnor/tjejer. Flera av mina rumskamrater har jag aldrig träffat tidigare, och det är en märklig känsla att snabbt slungas in i den intimitet som det innebär att dela rum och badrum.

Ska tillbringa två dagar på konferens, med nya och gamla bekantskaper. Jag har börjat komma till insikt om att för mig, som alltmer…

[lukasmoodysson-blog]

that day when me and my best buddy LUDDE gick till hjalmar gullbergs och greta thotts grav och lade två syrenkvistar på stenen, jag visste inte vad syren hette på engelska och bytte därför till swedish, och ludde fick lov att vila en stund på graven, han får annars inte beträda gravar förstås jag är ju konservativ och reaktionär, jag tänkte att hjalmar och greta nog skulle tycka att det var okej, men sedan började ludde tugga på den ena kvisten