#Folkton

[thesilicontribesman]

'The Folkton Drums', Neolithic Chalk Decorated Grave Goods, Replica, The Hull and East Riding Museum, Hull, Yorkshire

[magnusrosen-blog]

En underbar konsert i Nössemarks kyrka / Dalsland med stående ovationer.

Ja det är inte så dåligt måste jag säga.

Inte att vi är bättre någon annan utan att vi fick nöjet att uppträda inför en sådan magnifik publik.

Både jag och Mikael var så tacksamma och glada när vi åkte hem i går att vår premiär med musik a la Sven Bertil Taube, folktoner från bl.a 1700 talet samt några fina låtar från vår tid samt lite poesi med bastoner.

Vi lyfter på hatten för gårdagen!!

Make the world a better place Love, p.e.a.c.e & Understanding Questions give knowledge Free s.p.e.e.c.h gives a F.r.e.e World.

Magnus Rosen - Ambassador for Green Cross P.e.a.c.e on Mother Earth Green-Cross www.green-cross.se

www.magnusrosen.com www.baibang.se www.magnusrosenband.com www.culturemeetsindustry.com www.covershow.se

@followers @all @everyone #bahiarock #brazil @följare #baibang #sverigesriksdag #nyheterna #allfollowers #avelibooks #alibris #basenimitthjärta #ebs #rotary #proudandjoy #magnusrosen #magnusrosen #ebs #factorbasses #hardrock #rock #rockmusic #glamrock

[lesser-known-composers]

Wilhelm Peterson-Berger: "Fyra visor i svensk folkton" op.5 - No. 3: Som stjärnorna på himmelen (H. [sic!]) ·

Anne Sofie von Otter · Bengt Forsberg

[enmusasblog]

MahRoot fångar essensen av svensk sommar på ny singel Efter månader av vintermörker bryter äntligen ljuset igenom och allting väcks till liv igen. På MahRoot nya singel Sommarregn som släpps 31 maj på Smilodon har de lyckats förenar svenskt vemod med somrigt gung och värme. Gruppen MahRoot föddes i influenser från svensk folkton, jazz och roots reggae, sammanfogade av texter med upplyftande budskap.  ”Låtskrivandet blev ett sätt att reflektera över livets upp- och nedgångar. Och genom vår publik har jag också förstått att jag inte är ensam om mina funderingar”, säger Eva Karman.  Tillsammans med musikerna Peter Sjölund, Björn Viitanen och det kreativa bollplanket Erik Holmberg har hon nu ett multibegåvat team i arbetet med produktionen av det kommande debutalbumet och kommande konserter.  "Allt började en sommar då Eva Karman sjöng Jimmy Cliff-covers i en källare med några vänner. Hon bestämde sig för att försöka skriva egna låtar på svenska. Gruppen gjorde femton spelningar utan att ha släppt något material. Småningom har flera av MahRoots låtar hamnat på stora playlists, och bandet har spelat på klubbar, festivalscener och bokats till Öland Roots. Förra året gjorde de tre tolkningar på hyllningskonserten för Magnus Lindberg på Skottvångs Grufva, i sällskap av etablerade artister som Sophie Zelmani, Toni Holgersson och Anna Stadling."  Nya singeln Sommarregn låter en spröd melodika fånga känslan av dragspel och bryggor, och ruset som bara den svenska sommaren kan ge. ”Sommaren blir varmare med reggae. Även om det regnar”, säger Eva  Sagt om MahRoot  ”MahRoot levererar upplyftande budskap som är både hjärtliga och upproriska. Det är varmt. Mycket varmt. Så varmt att en får sommarkänslor i januari!” Öland Roots, 2020 För mer information https://www.mahroot.se/ För intervjuer kontakta: Anette Ståhl Enmusa Music Tel: 0707-180 120 E-post: anette@enmusa.se

[thearchaeologiststeacup]

It's the fourth Tuesday of the month which means it's time for the next episode of "Tea-break Time Travel"! . When is a drum not a drum? When it's a Folkton Drum! In this episode I chat with photographer, videographer, and archaeological replica-maker Emma Jones (@prehistoric_jewellery ) all about these fascinating objects. How much do we really know about the people who created these drums? What insights can we gain from replicating them ourselves? Why are children always forgotten? And if you think you have difficulty making your eyebrows even, imagine the issues of trying to carve them into chalk... . Listen directly through the @archpodnet website or via your favourite podcasting platform! . #podcast #NewEpisode #ArchaeologyPodcast #archaeology #archaeologist #ArchaeologistsOfInstagram #ArchaeologyLovers #FolktonDrums #prehistory #prehistoric #SciComm #TeaDay #CuppaTea #TeaTime https://www.instagram.com/p/CqVTiA_KT1V/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[popfolk-katalog]

Велчо Велев и орк. Веселие Димитровград - На мравките правех път (MC) (1993)

Download

[theancientwayoflife]

~ The Folkton Drums. Date: 2500-2000 B.C. Place of origin: Bording Dale, England Period: Neolithic, Late Neolithic Medium: Chalk

[blueiscoool]

Ancient Drum Found in Children's Grave Billed 'Most Important' Piece of Prehistoric Art in 100 Years

5,000-year-old chalk drum will go on public display for the first time next week, more than six years after it was first uncovered by archaeologists in England.

The object was discovered alongside the burial of three children and has been billed "the most important piece of prehistoric art to be found in Britain in the last 100 years," in a press release by the British Museum, who will unveil it next week as part of the "World of Stonehenge" exhibition.

First discovered by independent company Allen Archaeology during a routine excavation at the village of Burton Agnes in Yorkshire in 2015, the drum has since been the subject of significant research and conservation work. Despite its name, the object is not thought to be a musical instrument but rather a piece of sculptural art.

Project curator for the British Museum's exhibition, Jennifer Wexler, said that the find was particularly remarkable in the context of three similar drums first discovered in the village of Folkton -- around 15 miles from Burton Agnes -- in 1889.

"This drum is particularly intriguing, because it basically encompasses a sort of artistic language that we see throughout the British Isles at this time, and we're talking 5,000 years ago," Wexler said.

The Burton Agnes drum has a "solar cross" on its top, and Wexler said the drum features "all these ideas that we're seeing across the board, but in one really amazing object" -- decorated with motifs resembling others seen in Scotland and Ireland.

"Because of this new discovery, we're actually able to date the skeletons with carbon-14 dating (also known as radiocarbon dating)," Wexler said. "So what we have found out is that these style drums are 500 years older than we thought, which is amazing."

The museum said the Folkton drums were previously believed to date to 2500-2000 BC, but radiocarbon dating from the Burton Agnes children showed a date of 3005-2890 BC, around the same time as initial construction of British monument Stonehenge.

Wexler said the children's skeletons will also undergo DNA analysis, which will be used to work out their relationship. She said they were of varying ages, with the eldest aged 10-12, while the younger ones were between six and nine years old and between three and five years old.

They were found placed in the grave with the eldest holding the two younger ones, who were holding hands, and Wexler said the drum could have served as a toy for the children, and that there could have been wood versions that did not survive over time.

The museum said the drum was found above the head of the eldest child and included three "hastily added holes, perhaps marking the presence of the three bodies in the grave." A chalk ball and a polished bone pin were also found in the grave.

The rarity of the drum is particularly notable, with Wexler saying that even burials were rare at the time and usually reserved for children -- and the museum said it was "one of the most elaborately decorated objects of this period found anywhere in Britain and Ireland."

By Jeevan Ravindran.

[shamandrummer]

5,000-Year-Old Drum Discovered in Britain

A Stonehenge-era chalk drum is the "most important piece of prehistoric art to be found in Britain in the last 100 years," according to the British Museum. The 5,000-year-old drum, discovered within an ancient children's burial site, is going on display for the first time. It will be unveiled, six years after its discovery, as part of the "World of Stonehenge" exhibition at the British Museum.

The drum was found on a country estate near the village of Burton Agnes in East Yorkshire, England in 2015 when a routine excavation had to be carried out so the owners could erect a structure. During the routine excavation, a team of archaeologists with the independent company Allen Archaeology found an ancient burial site. Within the burial site were the remains of three children, aged 3 to 12, whose bones had been intertwined for millennia.

"They were cuddling," according to Mark Allen, the founder of Allen Archaeology. The drum was placed above the head of the eldest child, along with a chalk ball and a polished bone pin. Archeologists do not believe the drum was used as a musical instrument despite the name. It was more likely a piece of sculptural art, a talisman, or, perhaps, a toy for the children. The grave is a rare find, because ancient people in Neolithic Britain would usually leave bodies for cremation or to be eaten by crows.

And the drum is so significant because it is "one of the most elaborately decorated objects of this period found anywhere in Britain and Ireland," the British Museum said. The carvings on the drum, which show spirals and triangles, feature a "butterfly" motif. They are artistically similar to other objects found at Neolithic sites in Scotland and Ireland, Wilkin said, suggesting that prehistoric communities were in communication with each other despite significant geographical distances.

"This drum is particularly intriguing, because it basically encompasses a sort of artistic language that we see throughout the British Isles at this time, and we're talking 5,000 years ago," project curator Jennifer Wexler said. The discovery comes more than 100 years since the unearthing of the Folkton Drums. Three similar chalk drums were found in the village of Folkton -- around 15 miles from Burton Agnes -- in 1889. "We've been waiting for over 100 years for another one of these amazing objects to come up, and for it to come up with children -- again -- is astonishing," Wilkin said.

[shadowywerewolfqueen]

Third Eye

For Suptober Day 15 and the prompt was third eye.

Castiel Novak drove down the main road of the small city of Folkton; the population no more than a few thousand. He pulled into the only hotel the city had and turned his truck off. He grabbed his bag and headed inside to rent a room for a few nights. Once he was settled, he took a shower, got dressed, and headed to get something to eat.

He ended up going to the Roadhouse, a bar that was highly recommended by the lady at the front counter of the hotel. Cas walked inside and looked around. It looked like any other roadside bar. The walls were covered with pictures, signs, and instruments while a jukebox sat in the corner. The tables, benches, and chairs were all a dark wooden brown. There was a large bar counter that took up half the right side of the restaurant, a wall of liquor behind it.

Cas sauntered over to the bar and took a seat. A middle-aged woman walked up immediately and asked, “Hey there handsome, what can I get you?”

“A burger, fries, and a couple shots of whiskey along with a coke,” Cas answered.

“Coming right up,” the woman said and walked off.

Half an hour later, Cas was just finishing his last fry when a man sat next to him. He looked over and his eyes went wide. The man next to Cas was the whole reason he had come to Folkton.

Castiel was a psychic and had been given a vision of the man he was going to spend the rest of his life with. He had seen them dating, getting married, adopting kids, and growing old together. Cas had packed his bags up, quit his job, and drove to Folkton to meet this man. Now, here he was without Cas even having to look for him.

The man turned his head and looked at Cas, a dazzling smile on his face. “Hello there. Don’t think I’ve seen you here before. I should know since I practically live at this place.”

The man in front of him was the most gorgeous person Cas had ever laid eyes on. He had bright forest green eyes, tons of freckles, a gorgeous smile, and a light stubble that Cas ached to run his fingers across. Cas blushed as he stumbled over his words. “Uh, hel-hello. I’m C-C-Cas and I’m n-new to town.”

“Don’t let Dean get your tongue,” the waitress said.

Dean looked at the woman and grinned. “Oh hush Ellen and let me talk to the new guy in peace.”

“Sweetheart if he gets to be too much, just throw a pie at him and that will distract him long enough for you to get away. Dean comes on strong, but he’s harmless. I’m Ellen, by the way.” The woman flashed Cas a smile.

“Nice to meet you, both of you. I, uh, just moved here,” Cas explained.

“Where are you living at?” Dean asked.

Cas rubbed at the back of his neck before saying, “The hotel. It was kind of a spur of the moment decision, so now I’ve got to start looking for a place.”

Ellen walked away to wait on some customers while Dean asked, “What made you decide to come here? Folkton ain’t exactly a big city on the map.”

Cas downed his second shot of whiskey before looking at Dean and saying, “Would you believe me if I said you were the reason?”

Dean tilted his head slightly. “What’s that supposed to mean Cas?”

“It means,” Cas said as he stared at his empty shot glass, “It means that I saw visions of you and I knew I had to find you.”

“You psychic Cas? Got an invisible third eye in that head of yours,” Dean said with a smirk.

Cas’ jaw dropped. “I can’t tell if you’re being serious or just making fun of me right now.”

Dean turned to face Cas more directly. He kept eye contact as he reached out and took Cas’ hand in his. “I’m being totally serious. I’ve got a friend, Missouri, who’s psychic and may have told me that the man of my dreams was going to be rolling into town pretty soon. Are you that guy Cas?”

“I really hope so because I may have seen quite a few visions of our lives together before I came down here. It was wonderful Dean, and I can’t wait to start making some of those visions a reality,” Cas said as he squeezed Dean’s hand.

“Neither can I baby,” Dean whispered before leaning forward and pressing his lips gently against Cas’. What a life it was that they had together.

[thesilicontribesman]

Replicas of 'The Folkton Drums' Prehistoric Carved Chalk Grave Goods, Museum of Hull and East Riding, Hull, Yorkshire

[magnusrosen-blog]

George Keczan Flugel and Magnus Rosén bass opened yesterday in a packed Cathedral with Swedish folk music à la fusion Classical music: Vernissagen / Book release with Lennart Nilsson / Göteborgs Profiler

So exclusive and beautiful!

We invited Folkton this evening in our own little way.

Good luck with the book and your beautiful paintings / photographs with Göteborgs Profiler best Lennart.

Love Peace Understanding : Questions give knowledge Free Speech gives a Free world

www.magnusrosen.com www.magnusrosenband.com www.culturemeetsindustry.com'

#book #magnusrosenband #outsidetherockbox #soundpollution #romelanda #moderearth #spiritual #kärleken #godheten #ljuset #höst #fall #Lennartnilsson #domkyrkan #göteborgprofiler #avelibooks #soundpollution #artificialintelligence #magnusrosen #bassplayer #ljuset #miraclet #basenimitthjärta #avelibooks #mrb #nyhetsmorgon #tv4#rocknytt #manneinstrument #manneguitars #ebs #mannebass #understanding #thesea #sun #heavymetal #rockmusic #rock #itstimetorocktheworldagaink

[lesser-known-composers]

Adolf Wiklund (1879-1950) - Tre stycken för stråkorkester och harpa (1924):

0:00 I folkton (Tranquillo) 4:00 Andante espressivo 8:47 Molto ritmico (Allegro)

Stig Westerberg, dirigent Sveriges Radios symfoniorkester

[filmskribent]

“Midsommarmusiken och den förhöjda skräcken” (publicerad i Filmrutan, nr. 3 2019)

Precis som att tystnad i film kan skrika volymer, kan ett genomtänkt score bidra så mycket till filmupplevelsen, att det är svårt att ta till sig allt i en enda titt (och lyssning). På andra sidan Atlanten, har inflytelserika filmsajter och magasin för vana att recensera och lyfta fram filmmusik, som något att avnjuta i sin egen rätt. Det fokuset lär inte avta i och med de senaste årens uppsving för amerikansk independent-skräck.

Ari Aster, som har skrivit och regisserat sommarens rysarsnackis Midsommar, betraktas likt Jordan Peele (Get Out och Us) som en auteur. Deras filmer brukar räknas till den lösa familjen “elevated horror”, enkelt översatt: finskräck. Benämningen har även tillskrivits It Follows (David Robert Mitchell, 2014), Asters långfilmsdebut Hereditary (2018), samt The Witch (2015) och The Lighthouse (2019), båda signerade Robert Eggers. Vissa retar sig på denna möjligen onödigt polemiska term, som antyder finkulturell inramning och hög kvalitet, jämfört med förmodat trött genrefilm som förlitar sig alltför mycket på jump scares. Andra föredrar begreppet “social thriller”, som för att betona att filmen vill säga mer än att “bara” skrämmas. 

Pretentiös kontext eller ej, ligger det något i vad en skribent för Consequence of Sound har beskrivit som gemensam nämnare för framstående indie-skräck av idag: “immersive scores” med en “sinking feeling”. Det är förstås upp till var och en att tolka dessa kroppsliga sensationer – högst personliga reaktioner när de audiovisuella intrycken sköljer över en och suger in en i narrativet. Vad gäller avsedd påverkan och effekt, är det logiskt om filmmakare som vill positionera sig gentemot de vanligaste  Hollywood-schablonerna, anlitar kompositörer som inte drar sig för att måla med den djärva ljudpenseln.

En solskenshistoria De mentala stämskruvarna får jobba rejält i Midsommar. Ett studentikost gäng unga vuxna beger sig till ett midnattssoligt Sverige för att ta del av nordisk mytologi och en amishliknande tillvaro i Hälsinglands skogar. Alla är amerikaner utom resans initiativtagare, exilsvensken Pelle som är i USA för att missionera. Christian och Dani, den senare märkt av sorgen efter en fruktansvärd familjetragedi, är ett par i eskalerande förtroendekris. Mark suktar mest efter kvinnlig fägring och Josh har ett examensarbete i antropologi i tankarna. Väl på plats i byn Hårga, inser gästerna gradvis att något är fruktansvärt fel. Deras värdar är nämligen mer bokstavstroende sekt än drogliberal hembygdsförening.

Vän av folkmusik som har skolats med Hårgalåten, vet att den handlar om ungdomar som av djävulen utklädd till speleman, luras in i en dödsdans på Hårgaberget. Mycket i Midsommar känns då igen, då dess musikaliska teman delvis bygger på Hårgasägnen. Arkitekten bakom filmens komplexa musikbygge, är britten Bobby Krlic. Den ockulta inspirationen märks redan på namnet till hans experimentella soloprojekt, Haxan Cloak. 

“Haxan” är lånat från svenskan och blir i sammanhanget, avsiktligt eller ej, även en uppenbar referens till stumfilmen Häxan (Benjamin Christensen, 1922). På hans självbetitlade debutalbum från 2011, gör låtar som Burning Torches Of Despair skäl för namnet och levererar mörker. Inte särskilt behaglig lyssning i traditionell mening, men allt i livet är inte ämnat att behaga. Med olycksbådande stämning i kärv folkton, låter det nästan 11 minuter långa spåret Disorder som något som skulle kunna vara direkt hämtat ur Midsommar. 

I intervjuer har det framkommit att Ari Aster skrev manuset till Midsommar medan han lyssnade intensivt på Haxan Cloaks musik. Manegen var krattad för samarbete och Aster blev en av de filmskapare som inte har kunnat slita sig från sitt temp track. Termen åsyftar inspirationsmusik som används tidigt i produktionen, för att i slutändan användas i den färdiga filmen, eller som här, göda motsvarande, ny musik av samma kompositör. 

Ibland jobbade Aster och Krlic närmast som en låtskrivarduo. Processen ska ha gått till så att Aster, på plats i Krlics musikstudio i Los Angeles, gav fingervisningar om vilka typer av stämningar han ville frammana, varpå Krlick improviserade sig fram tills de hittade rätt känsla. Det om något är ett exempel på när musik, bild och dialog ges förutsättningar att växa fram i symbios. Ett vanligare scenario är annars att filmmusiken infogas i ett relativt sent skede. Inte för att det finns något absolut rätt och fel, men det är tydligt att Aster inte lämnade något åt slumpen.

Att tonsätta ättestupa

“I'm absolutely terrified of [death]. It scares the living hell out of me. It's the unknown element that gets to me. It's the human condition to be afraid of the unknown.” – Bobby Krlic, 2013

För Bobby Krlic måste det ha varit en delikat utmaning att tonsätta ett brinnande helvete mitt på ljusa dan. Att dynamiken är viktig i Krlics klangvärld märks, dock utan att det blir banalt och skriva på näsan-tematiskt. Där sker en ständig dragkamp mellan det vackra och trasiga, en polerad yta som maskerar en bottenlös svärta. Bland det första som hörs i Midsommar – snutten heter lämpligt nog Prophesy – är en himmelsk harpa som sjunger av falsk trygghet, symboliserat av skeva, fallande toner i slutet av det korta stycket. 

Även om det senare förekommer elektroniska element och ambienta ljudmattor, som i Ritual In Transfigured Time och Chorus of Sirens, läggs störst vikt på användandet av live-stråkar. Skira melodier möter atonala kluster, ett (icke-melodiskt) kontrollerat kaos när det vackra perverteras till något förrädiskt. Stråkarna spelar ofta glissandon, det vill säga toner som glider mellan varandra, som för att betona desorientering, rentav illamående. Det är helt enkelt mer krävande att lyssna på toner som inte landar varsamt, utan räta linjer för örat att följa. Balanssinnet rubbas, om man så vill.

Innan huvudpersonerna anländer till Sverige, hörs stycket Gassed i en scen som är så gastkramande, att den är svår att skaka av sig. Konsekvenserna av en ung människas fatala beslut, ledsagas av ett stråktungt arrangemang som blöder av smärta. Kort därefter introduceras Hårga, en plats som sjuder av liv, mycket tack vare de diegetiska inslagen (ljud och musik som ingår i själva handlingen); tjo och tjim och folkmusik. Bland annat förekommer en kontrollerad, distinkt utandning, till synes rituell som allt annat i Hårga. Även ramsorna som folk trallar på är specialskrivna.

Till de mest intensiva kompositionerna hör Hårga, Collapsing, som endast överträffas av de 10 insprängda sekunderna i Hålsingland, som när de exploderar skär genom märg och ben. Mest bisarr är passagen döpt till A Language of Sex, i filmen en parningsrit ackompanjerad av himmelska körer och kollektiva stön. Det nio och en halv minut långa stycket Fire Temple blir en slags summering av allt som har lett fram till filmens sista, skälvande ögonblick. Efter en praktfull stund, får det förvridna slutligen sippra igenom. Gemenskapens bevarande kräver enorma uppoffringar – in med det nya, ut med det gamla, som bokstavligen går upp i rök.

Den hedniska Sverigebilden I en intervju med tidskriften FLM, resonerar Ari Aster kring hur det är att ta sig an en ny plats ur en utomståendes perspektiv. Att använda kulturkrockar till sin fördel brukar vara ett lyckat grepp. Generationer av biobesökare har skrattat och gråtit till svenskheter filtrerade genom (den på 1980-talet invandrade) Colin Nutleys blick. Vi blågula brukar annars älska att se oss själva genom amerikanska ögon. Även om Midsommar räknas som en amerikansk film, samt av budgetskäl inspelad i Ungern, är helhetsbilden tillfredsställande nordisk. Nyckelordet är (illusionen av) autenticitet. Förutom att titeln är på svenska, är filmen en svenskamerikansk samproduktion och Hårgaborna spelas av svenskar. Det bidrar till att åskådaren tror på att filmen faktiskt utspelar sig i Sverige, vilket är viktigt för att inte heller musiken ska falla platt och bli exotisk karaoke.

Talar man om subgenren folkskräck, där Midsommar ingår, är det oundvikligt att nämna kultklassikern Dödlig skörd (The Wicker Man, Robin Hardy, 1973). Till skillnad från The Blood On Satan's Claw (Piers Haggard, 1971) och nyare rullar som Apostle (Gareth Evans, 2018) och The Ritual (David Bruckner, 2017), som alla har övernaturliga inslag, fokuserar Dödlig skörd och Midsommar på mänsklig ondska. I den senare finns stråk av svart humor, på bekostnad av skräcken enligt vissa kritiker. Ari Aster själv har benämnt den som en “breakup film”. Det är i slutändan i betraktarens öga, men Bobby Krlics musik förstärker känslan av att som så ofta i skarp komik, bortom glada tillrop och kluckande skratt, finns ett ständigt närvarande mörker. Alla i Hårgakulten ser ut att vara genomlyckliga, ett oroväckande naturtillstånd. Ljudmattor som skiner och krackelerar, skvallrar om hjärntvätt och de maniska leendenas charad. 

[canaldelmisterio]

Misteriosos cilindros de tiza se usaron para levantar Stonehenge

Misteriosos cilindros de tiza se usaron para levantar Stonehenge

Misteriosos cilindros de tiza se usaron para levantar Stonehenge

Se trata de tres cilindros de caliza macizos con forma de tambor, de entre 12 y 15 centímetros de diámetro y entre 8 y 12 de alto, que tienen grabados geométricos y antropomorfos. La parte superior de los cilindros presenta decoración de círculos concéntricos y dos de ellos incluyen un par de ojos estilizados que parecen…

[popfolk-katalog]

Цеца и Велчо Велеви - Танцуващо сърце (MC) (1994)