#Film I verkligheten | Explore Tumblr posts and blogs

viktorfredriksson · 1 year ago

Text

»Oppenheimer« – Nolans varnande historielektion imponerar

Vid en första anblick framstår »Oppenheimer« inte som den typiska Christopher Nolan-filmen. Som dialogstinn verklighetsbaserad biopic rör sig filmen långt ifrån regissörens tidigare filmer. Men på vissa punkter upprepar sig Nolan. Intresset för kvantfysiken och lekfulla berättarstrukturer består. Nolan växte fram ur det sena 1990-talet med filmer som »The Truman Show«, »eXistenz«, »Dark City« och inte minst »The Matrix« – samtliga produkter av samtidens postmodernistiska idéer om den subjektiva upplevelsen och avsaknaden av objektiva sanningar.

youtube

Storybygget i »Oppenheimer« är uttalat inspirerat av Nolans »Memento«, den film som mest uppenbart tacklar dessa idéer. »Oppenheimer« är en berättartekniskt väsentligt enklare film att förstå men liknande visuella markörer används för att beteckna tids- och perspektivskiften:

I very much loved the structural assistance and the aesthetic charge of shifting between color and black and white that I had on Memento. I’d always been looking for a reason to go back to that. And in the case of Oppenheimer and the way in which we tell this story, it’s very subjectively [told], but also with a more objective story strand that intertwines with that. It was really the perfect time to go back to that device that I loved so much.

»Oppenheimer« utspelar sig under två parallella tidslinjer. Större delen av filmen utgörs av tillbakablickar i färg som berättar historien om Oppenheimers (Cillian Murphy) väg från begåvad student inom teoretisk fysik till rekryterad ledare av Manhattanprojektet och dess utveckling i mytomspunna Los Alamos som kulminerade i Hiroshima och Nagasaki. De svartvita scenerna utspelar sig efter krigets slut med utgångspunkt i två förhör: det ena i senaten med republikanen och atomkraftsförkämpen Lewis Strauss (Robert Downey Jr) sedan president Eisenhower nominerat honom till handelsminister; det andra med Oppenheimer själv där han i efterkrigstidens kommunistjakt kämpar för att behålla den högsta säkerhetsklass han tidigare tilldelats.

Det är en angelägen film på flera sätt. En rät linje kan förstås dras till dagens upptrappade kärnvapenretorik, men även klimatkrisen och den samtida AI-hysterin gör sig olustigt påminda; tipping point-scenarier där forskning och politik måste förenas, där tekniska landvinningar tvingas vägas mot den framtida undergången.

Oppenheimer själv är delad. Pusslet i Oppenheimer är titelmannen själv, för likt kvantfysiken är Oppenheimer en person full av motstridigheter. Han försöker förgifta sin lärare trots att han hävdar att han tycker om honom »väldigt mycket«. Hans inställning till projektet pendlar mellan passion och skräckslagenhet, och var hans politiska sympatier ligger är höljt i dunkel. »Nobody knows what you think — do you?« frågar någon honom.

Att publiken förnekas en objektiv förståelse för hur saker och ting förhåller sig är typiskt för vore gode regissör. Kriget är alltid långt borta i »Oppenheimer«. Nolan visar exempelvis aldrig själva bombningarna. Det skulle kunna tolkas som en försköning av verkligheten – och visst kan man argumentera för att Nolan är mer intresserad av krigets mekanismer än dess offer – men det är ett konsekvent och smart val i en karaktärsstudie. Robert Oppenheimer bevittnade aldrig själva nedslagen utan kunde distansera sig från den makabra verkligheten med hjälp av tomma dödstal. Och som Alissa Wilkinson från Vox briljant påpekar så var aldrig bomben själva poängen med bomben – utan den ultimata symbolen för den maktkamp som utspelade sig (en metafor som fungerar ännu bättre på engelska där ordet power betyder både makt och kraft).

Samvetskval fick Oppenheimer att efter krigets slut bli ordförande för General Advisory Committee vid USA:s atomenergikommission (AEC) och yrka på en begränsning av framtida användning av kärnvapen – i synnerhet vätebomben som han var en uttalad motståndare till. Efter bombningarna i Hiroshima och Nagasaki förflyttas filmens fokus till AECs förhör 1954 gällande Oppenheimers säkerhetsklassificering där flörtar med kommunismen och otrohetsaffärer användes som bevis på bristande patriotism och karaktär. Här uppstår inledningsvis en viss emotionell dissonans: insatserna och konsekvenserna upplevs som så mycket högre för atombomben (krigsslut, liv och död, total undergång) än för Oppenheimers säkerhetsklassificering.

Men Nolan ror det i hamn. I slutändan är det en film om makt och sanning, om konflikten mellan politik och vetenskap. Om den tunna tunna linjen mellan framgång och undergång. Hanteringen av dessa såväl historiskt avgörande som brinnande aktuella frågor, genom filtret av Hoyte van Hoytemas och Ludwig Göranssons utsökta foto och musik, gör »Oppenheimer« till ännu en stor och minnesvärd filmupplevelse.

#Youtube

0 notes

famousblueraincoatmp3 · 2 years ago

Text

november reading catch up

hello! this is always a time of year where i read the most, i love those long cold nights of reading under the covers, im a bit of a romantic if you havent noticed. little women by louisa may alcott i love and grew up watching the film w winona ryder, and its just such a cozy little book. its over 600 pages and they flew by! one of the most delightful experiences ive had with reading this year. my absolute favorite part is how dynamic all the characters are. my fav is still amy of the sisters, i positively adore her dramatic ass.

the odyssey by homer (trans. robert fagles and bernard knox) long time followers of this blog will know that i started this in august, im still only halfway through. i like taking poetry quite slowly, and im really enjoying it a lot more than when i started it. im also looking into the emily wilson translation, if anyone has a pdf link drop it pls.

bring up the bodies by hillary mantel “he was watching his children fall from the sky,” what a terrific knockout this series is. i read wolf hall last fall and it was so absorbing, i spent days just locked in my room going over the pages with ink and love. my copy is completely damaged with my love for it, i adored it. it was one of my favorite books i read last year. it’s definitely re-ignited my passion for great historical fiction.

mrs dalloway by virginia woolf one of literatures most famous parties, virginia woolf translates the labor of womens under appericiated work into a digestable novel format. reading this whilst our coursework has been about the novella is so interesting, i got to learn an incredible amount about the crafting of a novel, all the while mrs dalloway throws parties to cover up the silence. an incredible experience to finally get to read this little gem.

a farewell to arms by ernest hemingway this is the year ive re-discovered my love of hemingway. masculinity, social isolation, alcoholism and war. what a terrible combination that all is. whilst his friend fitzgerald’s work focused on the glitz and glamor that the 20s had to offer, hemingway gets real about the impact of patriarchy on the average man. it’s the repressed, depressed and poor writing of a man broken by a system that disregards him. it’s endlessly fascinating, and world war 1 continues to serve as a reminder that war is pointless except to the ones who hold all the power.

a head full of ghosts by paul tremblay readers of these kinds of posts by me, will know i love survivor song by this author. i’ve hesitated to pick up anymore of his work, because ive heard such mixed things. this was a mid-experience. i liked the pacing, the twist, and the characters. i found marjorie to be a really interesting protaganist. however, this story struggles to ever form because before it has found its identity its over. i would have liked a longer book, because i think this story would benefit from not ending before it has truly started. i also do not like the decision to place the final scene as a blog post. it feels very gimmicky, and lazy. i also thought this was supposed to take place more during the filming of the tv show, rather than recollections through a blog, but whatever. thats more on me. for anyone interested in the concept of a novel that takes place during the filming of a tv show, i highly recommend the novella “verkligheten” by john ajvide lindqvist, which is about a reality tv star who begins to question the foundation of her reality whilst being constantly observed by cameras.

#sam.txt #reading log #book recs

1 note · View note

whitewaterpaper · 2 years ago

Text

En tunn månad mina damer och herrar. Vet inte om det beror på semester men jag har haft viss beslutsångest i vilka filmer jag skall se (så det har blivit ett och annat fall ihop med Vera på SVT Play).

Aguirre: Guds vrede / Aguirre, der Zorn Gottes (1972) [__] Intressanta miljöer och karaktärer, och avgjort en relativt bra story som är rotad i verkligheten. Inte fantastisk, kanske svår att rekommendera men heller inte dålig.

Den fantastiska resan till jordens medelpunkt / Viaje al centro de la Tierra (1977) [👍] Kul spansk take på Jules Vernes klassiker. Inte den mest påkostade produktionen men ett solitt äventyr som går sin egen väg.

Den äventyrliga flykten / Escape to Witch Mountain (1975) [👍] Klassisk disneyfilm från början av deras mörka period.

Dredd (2012) [👍🔁] Den bättre av de två Judge Dredd filmer som producerats. Bra rakt igenom, och jag sröjer fortfarande att vi inte fick mer.

France Inc. / France Société Anonyme (1974) [🛑👎] Värdelös fransk science fiction-film inte ens regissören själv vill veta av. Det tar aldrig slut. Märklig story, och när den behöver piffas till slänger man in nakna kroppar, våld och förnedring. Oftast i kombination, oftast kvinnor och alltid utan att kvinnorna protesterar.

Green Knight, the (2021) [👎] Sidospår från Arthur-sagan. Ger vibbar av Tale of Tales. Tråkig.

Heat, the (2013) [👍🔁] Röjjig buddy-cop film. Tåls att se om och om och om igen.

Helt hysteriskt: Filmen / Absolutely Fabulous: The Movie (2016) [👍🔁] Världens två favoritfyllon på äventyr.

Jurassic Predator (2018) [👎] Jag är inte helt säker men större delen av filmen känns det här som om man försöker att aktivt parodiera b-films action med monstertema. Och hade det här varit roligt hade de antagligen kommit undan med det. Nu blir det mest fånigt, tråkigt och slätstruket.

Den Hemlighetsfulla Ön / Mysterious Island (2005) [👍] Hallmarks produktion av en Jules Vernes klassiker. Patrick Stewart.

Robin Hoods Äventyr / Adventures of Robin Hood, the (1938) [👍🔁] Så många fula frisyrer i en och samma film. Men annars är den kanonbra.

Rogue (2020) [__] Såg den för jag främst var nyfiken på Megan Fox i den här filmen. (Hon övertygar inte, men det kan också bero på hennes bagage). Inte dålig, men ooriginell och slätstruken.

Trafic (1971) [👎] Ännu en film som jag vill tillskriva @kulturdasset. Inte rolig någonstans utan är en räcka incidenter som främst beror på dumt folk som tar dumma beslut. Konkurrerar med förra månades Wacko om titeln som den absolut sämsta komedin jag sett.

Som månadens kanske största överraskning kan jag känna att Den fantastiska resan till jordens medelpunkt är en film väl värd att ge en chans om man finner möjligheten.

40 notes · View notes

karantandikt · 5 years ago

Photo

jag har väntat på jordens undergång i 25 år jag har väntat på att bo i en lägenhet med bidé i 25 år att tvätta sig i bidén och leka att man är en stor fågel i ett litet fågelbad tänjer på verklighetens gränser

det har varit en tuff dag låg i sängen och tryckte kudde över huvudet – det är vad jag kallar ångesthantering

hur mycket vin dracks igår? jag drack en flaska, nä okej en halv för jag delade med mig älskar små glas det är så förlåtande, allt är tillåtet då ja verkligen man kan bara ta ett till och ingen kommer döma med dig för vadå det är ju så litet

jag tycker också det är kul för på samma sätt som man kan låtsas som att man är en stor fågel i litet fågelbad i bidén kan man låtsas som att man är en skitstor människa som dricker ur små små små glas

jag gillar att leka med proportioner

vi sparade en ikeakartong i ett par veckor för att det såg ut som en stor bok o så turades vi om att låtsas läsa den och va små personer

vad fint att ni leker med varandra asså inte förminskande så Haha ni leker med varandra utan snarare som att Ni är varandras leksaker som ni leker dockhus att vara i karantän är så mycket dockhus

undra om corona kommer sätta ett stopp på svärmen av bilder på blomstrande körsbärsträd i år som om ett stort gapande hål kommer hamna mellan vinter och sommarestetiken på instagram undrar om sommaren ens kommer! sommaren är cancelled och ingen är gladare än jag

vill bli besatt av en demon som är en dietist okej mitt gravallvar blir bara att jag beskriver vad jag gjort idag fast det har jag redan gjort men den finns något med hur det här påverkar ens tidsuppfattning veckan går liksom upp i rök, dagarna förlorar sin särart när eurovision blev inställt så satte jag huvudet i händerna när jag fick höra att melodifestivalen inte skulle bli av nästa år la jag mig på golvet det var nog mest för komisk effekt men fan vad nere jag kände mig då det var efter det jag la gjorde det där med kudden i sängen jag ser en sponsrad story på snap som heter i did 100 squats a day and the results are *emoji med chockat ansikte* och jag tänkte om jag inte hostade hade jag också gjort 100 squats a day sitter nu på en parkbänk och tittar ut över kungsholmen / stadshuset och vattnet som går i ~vågor ~ som alltid är samma tills det inte är samma längre does it make sense solen har börjat gå ned och himlen är väl vacker i guess några bänkar bort sitter en man och fikar satte mig inte på bänken bredvid för det kändes helt enkelt för intimt

kan vi prata om matt damon såg talented mr ripley innan vi flyttade till italien för att få lite inspo o känsla och för att jag skulle kunna känna mig som gwyneth paltrow i korta hotpants men jag blev så oerhört nedslagen för det första tyckte jag inte att dom lyckats fånga matts otroliga erotiska utstrålning, han var blott en pojke utan social förmåga och ska vi prata om det, är talented mr ripley särskilt talented? matt damon i en roll där han varken e talented eller rip eller en mr överhuvudtaget han e ju ingen leo i catch me if you can om man säger så en riktig hjälte ska aldrig vackla jag tycker inte att huvudkaraktärer eller hjältar behöver ha djup för att vara trovärdiga jag vill ha dom platta och oövervinnerliga annars kan jag ju ba sluta kolla på film o hänga i den verkliga världen jag ska inte ljuga, jag grät i slutet av talented mr ripley men det är bara för att jag är så förtjust i captain norrington från pirates of the caribbean

jag önskar jag sa nej mer enkelt egentligen så lika på så många språk

jaja determinismens lilla väg till helvetet går via paradiset. eller tvärtom determinismens lilla väg till paradiset går via helvetet ensamhetens vaggvisa går ungefär så här: fri vilja finns inte

fri vilja skulle va det värsta som finns om det fanns jag önskar mig: mindre valfrihet ge mig pillret

nedbruten i små smulor och såld till google på internet är alla horor

7 notes · View notes

d-issen-t · 5 years ago

Text

Baby Ivan. 23 år gammal och har precis tagit sig till LA och tar sig fram genom diverse småroller i indie-filmer. När han inte jobbar är han ute på klubbar, dricker och snortar, eller sitter i sin mörka, shabbiga lägenhet med en flaska i handen och en glödande cigarett i andra som enda tecken på liv. I samma trappuppgång bor David Schmirk, 26 år gammal och stapplandes genom livet med en kamera framför ansiktet och ett anteckningsblock i handen. De är inte en given match. David är blyg och uppe bland molnen, Ivan är rak och vill synas och höras. De vet knappt själva hur det går till, men någon bjuder (halvt skojande) in den andre på en öl, och de fattar tycke för varandra. David känner sig trygg i Ivans närvaro, och Ivan känner sig för första gången på länge glad. Någonting med den ljushåriga mannen får Ivan att vilja göra mer än att jobba och supa. De börjar snart åka på dagsresor tillsammans - bort från stressen och pressen i LA. Oftast sätter de sig bara i Davids bil och kör planlöst (Ivan sitter sällan bakom ratten, men med en lagom mängd alkohol i kroppen kan han i alla fall bidra med trevligt sällskap), men ibland har de ett mål i sikte. På sommaren bestämmer de sig att åka iväg, längre. Davids familj äger ett sommarställe några timmar från LA. Det något öde vita huset med blåa knutar blir snabbt en favorit. På nätterna när Ivan inte kan sova tar de med sig ett paket cigaretter ut på verandan och går inte in igen förrän paketet är tomt. Ibland dansar de med varandra i månskenet till musik som bara de kan höra. Ibland har inte Ivan någon flaska i handen - men oftast har han det, och när ångesten och verkligheten brottar ner honom på gårdsplanen till den vita lilla huset på landet höjs (som med en inövad reflex) flaskan till läpparna och världen fortsätter vara dimmig. Regniga dagar ligger de tillsammans i sängen i sovrummet på ovanvåningen. Ivan ligger helst med örat mot Davids bröstkorg, så att han hör hjärtat dunka. Dessa dova läten är märkligt rogivande. Så en kväll när Ivan druckit hårdare än vanligt och de är ute och går i dunklet delar de sin första kyss. Första kärleken - och plötslig förstår Ivan vad alla romantiska filmer handlar om. Problemet var bara att han inte fann sig i en romantisk komedi. Det var en bister film, och till råga på det är det även en kortfilm. Några dagar senare åker de tillbaka till LA igen. Ivan är tyst i bilen - en skarp kontrast mot deras vanliga åkturer. Samma kväll ringer Ivan sin hyresvärd och säger upp kontraktet. Fyra dagar senare flyttar han in i en annan lägenhet. Den är dyrare, mindre och i ett sämre kvarter. Han får betala tre månaders hyra på den gamla men det är det värt. Skammen, och den flyktiga kärleken, lämnar han kvar i sin lilla tvåa i Davids trappuppgång.

1 note · View note

ingemarpongratz · 5 years ago

Text

Är demokratin garanterad?

Av Ingemar Pongratz

Summer skies by Ingemar Pongratz

I Sverige och Europa har vi haft demokrati länge. Efter andra världskriget gjorde de demokratiska principerna sitt intåg i väst och efter Berlinmuren fall följde Östeuropa och började bygga upp sina demokratiska institutioner.

Då det började bra, men hur ser det ut idag? Är demokratin garanterad?

Vi har onekligen sett mycket som inte är roligt, vi har sett hur högerpopulistiska partier växer, partier som har väldigt lite intresse att hålla sig till de demokratiska principerna. I länder som Italien, Österrike, Ungern, Polen och flera så har högerpopulismen genomfört så kallade reformer som har väldigt lite med demokrati att göra. Samma tendenser ser vi idag i USA och Storbritannien. Men det har onekligen hänt positiva saker också. I Österrike, Italien och andra länder har vi sett att väljare har röstat bort högerpopulistiska partier. I Danmark så Danske Folkeparti nära nog utraderats i EU valen.

Allt detta är positivt.

Men det är viktigt att komma ihåg att demokrati måste försvaras. Höger och vänsterpopulistiska partier som hittar på sina egna nyheter eller tolkar verkligheten som kommer annars att växa och bli större.

Det är ett stort problem. Helt klart.

Här i Sverige ser vi att Sverige Demokraterna (SD) växer och blir större. SD är inte ett normalt parti. SD är ett parti som bygger sitt budskap att icke svenskar är ett hot, just för att det inte är svenskar. SD gör skillnad på folk, beroende på var de är födda.

SD har idag stöd av över 20% av den svenska befolkningen, och har varit stadigt växande i flera år.

Jag ser hur SD anhängarna blir fler och fler. De dominerar diskussionen och sprider ett budskap som är baserat på rädsla. Enligt SD så är ”alla” i Sverige rädda. Rädda för att gå ut, rädda för att åka buss eller rädda för att gå till skolan. Det är just detta som karakteriserar partier som SD. Alla skall vara rädda, rädda för det ”andra”.

Och deras budskap får fäste. För några veckor såg jag en film på Twitter. Den byggde just på rädsla och förutfattade meningar. ”Alla vet” och ”dom andra” gör det ena och det andra. Lösningen är att slänga ut dom enligt SD…Konsekvenserna bryr de inte sig om.

Problemet är, tycker jag, att etablerade partier och politiker inte har bemött SD argument på rätt sätt. Politiker som Annie Lööf vägrar att ta diskussionen med SD. Tvärtom SD skall isoleras. Se hur bra det har gått. Över 20% av den svenska befolkning tycker att SD är bästa partiet. Det är uppenbart att strategin inte har fungerat så då är dags att testa något nytt.

För det är uppenbart att demokratin och allas lika värde inte är garanterad, inte ens här i Sverige. Försöken att isolera SD har helt klart inte fungerat. Dags att göra nått nytt.

Lake in Sweden by Ingemar Pongratz

Ingemar Pongratz är forskare och entreprenör. Han etablerade Fenix Scientific AB och Pongratz Consulting och nu senast Letavis AB.

via WordPress https://ift.tt/2OIjIB4

#Ingemar Pongratz #Science #Sweden #Research

1 note · View note

eternal-calypso · 5 years ago

Text

CFAI: Master Post - Nya Spirituella Upplevelser

Saker man Bör och ej Bör Göra

Liknande förklaringar och hjälp kommer taggas som CFAI (Carros Förklaringar om Allt och Ingenting) och ny tagg kommer skapas efter post titel.

Denna post kommer rebloggas varje gång den uppdateras. Det nya stycket som skrivits kommer markeras i början med en stjärna (*).

Rita ej på måfå o gör symbol utav det du ritat. Om inom witchcraft utövar du sigil magick var 100% säker på vad din symbol betyder. Om din symbol känns som två saker du vill ha/manifesta aktivera ej den. Om din symbol ser ut som något som får dig att tänka på annat aktivera ej den. Om du tror du aktiverat den förstör/riv den ej. Vik den 3 gånger. Och vik den ifrån dig. Alltså utåt ej inåt. För att visa att du ej vill ha den trots din skapelse. Sedan begrav den, lös upp den i vatten eller bränn den. Bara med ett element kan du förstöra och neutralisera sigil magick.

Gör ej kontakt med Dubbelgångare, inte någons. Prata ej med dem eller under stunden, gör inga gester som kontakt, kontakta inte riktiga personen under stunden. GÖR INGEN SOM HELST KONTAKT MED OMVÄRLDEN. Alltså skriv ej sms, lyssna ej på musik, vinka ej åt grannen. Men VIKTIGAST ÄR GÖR EJ ÖGONKONTAKT. Vänd på klacken och gå normalt. Titta ej bak, titta helst alltid ner. Ta dig bara till din destination. Om du ej har en destination, börja röra dig ändå och bestäm en som har tillräckligt distans att du ej kan se dubbelgångaren eller helt enkelt ta dig hem eller till nån kompis. En busshållplats är en destination.

För att veta om du stött på en dubbelgångare: En dubbelgångare beter sig o ser ut:

-Suddig - Som om dens kropp ej kan hålla form

-Lite mörkare i kontrast - Kan vara kläder eller bara känslan av mörkare (obs ej evil/dålig, bara mörk (den) som vars motsats är ljus (vi) som natt och dag)

-Ha en busig look - Le mkt / se ut att skratta / Ha roligt

-Röra sig konstigt - För snabbt / Härma dig / Vingla / Snubbla / Fram och tillbaka

-Verka som dens ben, armar fingrar är för långa för att sedan se normal ut, man pendlar mellan att se detta

-Ha en svart "halo" / Aura

Om du tror du sett en dubbelgångare som ej lämnar dig ifred/följer efter dig, ring mig (SMSA EJ BARA RING) MEN PRATA EJ, jag kommer veta o kommer försöka leda dig genom det. Du bara lyssnar som om jag ej fanns där.

(Förklaring om dem för bättre förståelse att detta ej är farligt eller att de är evil): *Flyttad till Ny Post i Ny Blogg

Försök inte se energier. Auran av människor är ok, auran av andar är ok. Men försök ej se vad mer det finns om det är oklart för dig vems energi det är. Om ny energi uppstår, om färg eller ljus eller mörk uppstår (energier) försök ej förklara vems eller vads det är. Gör något annat visuellt och som distraherar dig från det. Kolla film, läs en bok, integrera med en människa. Om energin fortfarande uppstår och/eller följer efter be dina spirit guides hjälpa dig och den största highest self att snälla ta bort energin. Ring mig även om något av dessa ej funkar. Nytt för mig med.

Lyssna inte efter ditt namn och svara inte efter om du hör den. Om du hör ditt namn eller något/någon som försöker få din uppmärksamhet men ej vet vart det kommer ifrån ignorera det. Gör ej kontakt. Om det fortsätter sätt på dig hörlurar, lyssna på musik men helst sätt på högtalarna. Sätt på musik som är uplifting och som betyder mycket. Om du ej har sådan musik lyssna/kolla på nyheterna eller youtubers prata om världsliga saker. T.ex. Byggprogram eller låt som får dig att hoppa o dansa.

Simpel Sammanfattning: Basically, om något eller någon försöker få DIN UPPMÄRKSAMHET och det är NYTT något du EJ VET TILLRÄCKLIGT OM ignorera helt. Det är okej att tänka spirituellt och vilja hitta nytt i det men isåfall är det DU som ska hitta DET. Ej tvärtom. Du ska bli medveten om det nya FÖRST. Om något nytt inom spiritualitet försöker få kontakt GÖR EJ KONTAKT.

1. DU SKA BLI MEDVETEN AV DET NYA FÖRST.

2. Du ska VILJA ha kontakt med det nya FÖRST.

3. Du ska ha TILLRÄCKLIG MED INFO om det nya. Info som att MAN VET TILLRÄCKLIGT OM DENS PURPOSE, HUR DET FUNGERAR OCH DENS PROCESS.

4. Du ska EJ få en KONSTIG/OTRYGG/UDDA/WEIRD/RÄDD/OTHERWORLDY/ÄVENTYRLIG/NYFIKEN KÄNSLA. Varken när något vill få din uppmärksamhet ELLER när du blivit medveten först. Ingen jobbig känsla ska uppstå eller kännas för nytt. Så fort något känns annorlunda. Ignorera. Den spirituella upplevelsen ska kännas som en självklarhet, tryggt och på nått sätt som om du känner igen det. Som en del av dig och dina egna uppfattningar av livet.

Saker att uppmärksamma om du befinner dig i en konstig situation som du ej vet är dåligt eller inte än märkt att det är något som vill bli uppmärksammad och som du BORDE ignorera. Kan även hjälpa att analysera tillbaks på konstiga händelser

-Tiden går snabbt

-Verkligheten känns som en dröm

-Luften blir elektriskt. Känn på ditt hår om det är frissigt, kolla på armhår om det står upp.

-Din kropp är stel, särskilt axlarna

-En känsla av att saker snurrar/pendlar, brukar kännas i ovanför huvudet, i bröstet o magen. Ik konstigt.

-Om allt du upplever just i den stunden läggs snabbt som ett minne

-Du rör dig långsamt och som i trans

-En jobbig/ Udda / Annorlunda känsla uppstår

Beskydd: Be ALLTID dina spirit guides om hjälp och beskydd men även den highest self, gud/skapare, bara att highest self är ett mer korrekt ord. Du är alltid beskyddad men om du ber och medvetet accepterar det blir det ett större och enklare beskydd.

Att säga denna mening högt funkar att balansera din energi, ej känna rädsla osv. Funkar alltid men var snäll och citera meningen exakt, den är analyserad och så korrekt formulerad som möjligt. Du kan skrika, ropa eller viska. Vad som med din röst funkar.

OBS!! Om du vill citera detta under en Dubbelgångar upplevelse se till att du redan är påväg någonstans o ej ser den.

OBS!!!!!

För varje upplevelse se till att ha gjort allt till sista punkt eller gör den sista punkten sedan säg denna mening. Be om beskydd i dina tankar, gör det som står däruppe according to upplevelse OCH SEDAN säg denna mening högt.

Funkar att säga i tankarna också men din röst med mening bakom skapar energi, som skapar frekvenser som fyller tystnaden i all tid o rum. Denna mening funkar bäst med röst.

Meningen att säga för större beskydd: "Jag ber nu mina spirit guides och den highest self (kan säga gud om så vill eller ej ta med gud) att beskydda mig så att allt som jag ej vill ska påverka mig, ej längre kan påverka mig. Hjälp mig balansera min energi och låt den vara enbart min och vår (din, spirit guides o highest self). Inget kan eller får påverka mig i denna stund. Var snäll och lämna mig ifred du är ej välkommen här. Detta är min värld, där jag lever i. Detta är mina regler, detta är allas regler. Den som ej följer detta får konsekvenser. Jag vet mycket och jag vet tillräckligt.

Markera dessa ord långsamt och bestämd i slutet: "Jag är beskyddad och kommer alltid att vara beskyddad, fear me den som ej följer mina regler. "

Att visualisera att ens energi blir överflödig som vågor o drar iväg allt är en väldigt bra hjälp att förmedla detta meddelande till vem som än lyssnar. Det är för att ens energi blir det. Samtidigt som det blir en fast och oförstörbar shield. (An immovable object and unstoppable force i sin renaste form)

Jag upprepar att allt man upplever ej är negativt, vi är bara lite ljusare i allt så allt annat upplevs mörkare eller ljusare beroende på vem/vad som vill ha kontakt, men så att INGET är egentligen dåligt BETYDANDE att du är och kommer alltid att vara okej. Detta är behövligt för er/dig under stunden. TILLS you get the big picture. Av varje liten detalj. Tom jag håller mig borta från Dubbelgångaren när de uppstår trots att jag vet att de ej är dåliga så vet jag bara inte tillräckligt.

Om något känns oklart eller knas eller bara vill veta mer, kontakta mig närsom ❤️

*Generall Note *Fyttad till Ny Blogg där jag ska börja posta cfai grejs. Blir för mkt crazy annars och vill behålla den här bloggen som personlig.. Lämnar dock denna post här då den är viktig men kommer troligen uppdatera i andra bloggen.

Blogg där jag kommer posta all bullshittery!!!: 6cfai9.tumblr.com

#Carros Förklaringar om Allt och Ingenting #CFAI #Nya Spirituella Upplevelser #NSUorig

3 notes · View notes

aimitis · 6 years ago

Link

Chapters: 1/1 Fandom: SKAM (Norway) Rating: Not Rated Warnings: Creator Chose Not To Use Archive Warnings Relationships: Even Bech Næsheim/Isak Valtersen Characters: Isak Valtersen, Even Bech Næsheim Additional Tags: Depression, Suicidal Thoughts, Panic Attacks, Tung men med en strimma hopp Summary:

Depressionen är som ett hav. På film och i konst kan det se lugnt och stilla ut, estetiskt, romantiserat, små krusande vågor man tar sig över, även om man sitter i en sliten eka med enbart åror. Tillslut kommer man till en strand där vattnet är klart, himlen är blå och alla lever lyckliga i alla sina dagar. I verkligheten är havet förrädiskt och han befinner sig oftast överallt förutom på små krusande vågor. Långt ner är det kolsvart och stilla, utan ljus och utan något förutom okända ljusskygga varelser att hålla dig sällskap. Tyngden från vattnet gör det svårt att simma uppåt och utan något ljus som kan tränga sig ner är det svårt att ens veta i vilken riktning upp är. På ytan stormar det och vågorna slår hårt mot den stackars ekan, som bryts likt spröda kex av dess kraft. Snart klamrar man sig fast vid en sketen planka för att hålla sig över ytan och känner sig nästan lättnad när kraften tar slut och man sjunker ner mot botten igen. Där är man visserligen ensam och rädd, men man slipper smärtan av vågor som slår mot kroppen och sliter den i stycken.

Eller - Even och depressionen

Trigger Warning: Självhat, depression, panikångest och insinuerade självmordstankar.

#fic recs #atimeinspace #do yourself a favour and read!#svenska är fan bäst

3 notes · View notes

oskarskriver · 6 years ago

Text

Bromölla biograf.

Det finns ett ingenting som man bara känner till om man som femtonåring drivit runt i Bromölla centrum en februarikväll. Just att det inte händer något gör att det lägger sig en märklig stillhet över byn. Det enda som är öppet är bowlinghallen. Där vinglar besökarna fram och tillbaka mellan baren och banan i snurrande neonljus till de faller som käglor. Jag var full här för första gången. Smirnoff Ice ihop med det för tunga bowlingklotet drog mig ner på backen. Utanför dånar fanimej tystnaden. Parkeringarna är tomma på bilar och torget är tomt på människor. Det gör att stjärnorna syns klarare här. Synd att vi aldrig kollade upp på dem. Ett bråk blossar upp nån får på käften några röster höjs lite längre bort, men sänks snart igen och försvinner ut i det skånska småstadsmörkret. Här lärde vi oss stångas med tystnaden.

Den tjugoandra december 2001. Bromölla biograf utses till Sveriges finaste biograf i SVT:s filmkrönikan. Biografen har stått sen femtitalet. Ägaren intervjuas och svarar “en enkel julmust” på frågan hur han ska fira utmärkelsen.

Ibland gick vi på bio för att fördriva tiden. Vi gick in på biografen utan att veta vilken film som spelades. Vi gick dit för att vi inte hade någon annanstans att gå. Det hände att vi somnade fem minuter in. Rufsigt hår när eftertexterna rullade. Vi gick dit för att kasta popcorn på raden framför. Ibland gick vi dit för att få popcorn kastade på oss från raden bakom. Det skulle vi aldrig säga men det var mysigt där inne; att sjunka ner i vinterjackan, med popcorn och cola, omfamnade av biomörker och surroundsystem, sjunka djupare och djupare ner i biostolen. Det är svårt att veta vad kultur är i en by som Bromölla, svårt att förstå vad det ens betyder - där författare, konstnär, filmskapare och andra krångliga ord bara är just krångliga ord. Det närmaste konst vi kom var B:s brorsa som hade en gitarr. Här bygger vi ställningar, går till pappersbruket eller sjukhuset. Vi gör toalettstolar på Iföverken bakom bowlinghallen. En klasskompis fyller tjugotre på fängelse.

En annan är död nu. En andra och tredje är död nu. I en by som är full av felstavade liv, så svältfödd på ord, litteratur, känslor, film - och på det som rör om något inuti i oss! - är det svårt att beskriva vad en biograf betyder. Den blir ett fönster till världen. Ett trappsteg ut från verkligheten. Det finns något som är större än detta, är det ett sammanhang, en kärlek, ett annat liv, andra människor, meningen som säger allt, platser som är vackrare än den utanför bowlinghallen. Vi är i en stad som inte dånar av tystnad. Ägaren smyger ljudlöst ut i salongen. I samma sekund som eftertexterna rullar låser han upp dörren. En liten stund senare hasar vi oss ut på gatan, bruksortens söner, det är kallt, vinternatt, vandrar upp för Folkets Husgatan, doft från bruket, stjärnklart. Idag blev ingenting till någonting.

Stjärnorna syns verkligen klarare här.

1 note · View note

waitongutbildning · 3 years ago

Photo

Lösningsfokuserad Världsdag 3/5 & SFLK-medlemskväll SFLK firar i Malmö med Lösningsfokuserat kvällsmingel och film med temat; Det var bättre förr? Nu efter Corona så vill vi verkligen träffa andra lösningsfokuserade praktiker på riktigt, IRL, i verkligheten och inte bara på Zoom. Vi träffas helt anspråkslöst; minglar, fikar lite, ser på film och diskuterar olika aspekter av filmen och den lösningsfokuserade modellen. Dag: 220503 Tid: 18.00-20.00, filmen börjar 18.30. Film: En överraskning, nostalgisk höjdare från 1994. Fika: Enklare fika finns och är kostnadsfritt men hör gärna av dig så att vi vet ungefär hur många vi blir. Plats: Toftanässkolan, Lönnebergagatan 55, 212 45 Malmö Pris: Gratis, men hör gärna av dig så att vi vet ungefär hur många vi blir. Arrangör: SFLK; för styrelsen; Jessica Schmidt (072 3506578) och Niklas Waitong (070 2952499) Inbjudna: Alla SFLK:s medlemmar och andra intresserade av det lösningsfokuserade förhållningssättet Hjärtligt Välkomna & OSA! Jessica & Niklas #SFLK #EBTA #SFBT #LiP #LF #SF #Lösningsfokus #lösningsinriktadpedagogik (på/i Malmö, Sweden) https://www.instagram.com/p/CaHHwBTszgq/?utm_medium=tumblr

#sflk #ebta #sfbt #lip #lf #sf #lösningsfokus #lösningsinriktadpedagogik

0 notes

succek · 3 years ago

Text

Våldsam rädsla!

Våldsam rädsla: Vi var rädda för tv- våldet. Och video- våldet. Vi var rädda för våldsamma arkad- och spelhalls spel. För att inte tala om bio/film- våldet! Vi var rädda för tv- och dataspels våldet. Just nu är vi rädda för våldet i verkligheten. Bara rädsla hela vägen. Men ingen handling. Varför? Är rädslan för våldet så stor att ingen vågar göra något åt det? I så fall är ju rädslan värre än…

View On WordPress

0 notes

viktorfredriksson · 4 years ago

Text

Streamingtips för höstmörkret

Höstmörker är synonymt med film och tv, och denna höst är extra mörk. Vad passar då bättre än ett gäng nya filmer och tv-serier att kasta sig in i? Har därför listat några av de mest aktuella filmerna och tv-serierna som finns att streama just nu.

TV-SERIER

The Queen’s Gambit

Höstens mest hyllade serie handlar om schack. Bara en sån sak. Berättelsen kretsar kring föräldralösa Beth Harmon, som tidigt flyr verkligheten in i schackspelets fyrkantiga värld. Vad som börjar med ett parti i källaren med barnhemmets surmulna vaktmästare Mr Shaibel, utvecklas snart till en lika oväntad som framgångsrik karriär – kantad av både missbruk och kärleksbekymmer. Huvudkaraktären delar många likheter med verklighetens Bobby Fischer, en av tidernas främsta och mest mytomspunna schackspelare, tillika något slags förkroppsligande av den tunna gränsen mellan genialitet och galenskap. Att låta en ung kvinna vältra sig fram genom denna oerhört mansdominerade värld är såklart ett vinnande drag. Lika självklart är det stora genombrottet för Anya Taylor-Joy; hon beväpnar Beth med lika delar intelligens, styrka och sårbarhet. En fantastisk gestaltning av ett fascinerande livsöde.

»The Queen’s Gambit« är en allmängiltig berättelse; en uppv��xtskildring, en kärleks- och underdog-historia – en nostalgisk hyllning till en svunnen era och en bortglömd sport. Scenografi, rekvisita, små välfunna detaljer – att skapa så mycket energi och atmosfär ur en sådan notoriskt stram värld är ett toppbetyg till hela produktionen. För mig, som närmast schackberoende (och som i 85% av fallen spelar Queen’s Gambit som vit), är serien såklart en enda stor njutning. Stormästaren Kasparov har anlitats som konsult för att säkerställa att schackpartierna och karaktärernas jargong håller måttet, vilket gör scenerna ännu mer kraftfulla. Inte minst vill jag fortsätta träna på Najdorf-variationen i Sicilian Defense och förbättra min slutspelsteknik.

Jag tänker också på Bobby Fischers berömda artikel där han dömer ut den aggressiva öppningen King’s Gambit som direkt undermålig: »The refutation of any gambit begins with accepting it. In my opinion the King's Gambit is busted. It loses by force«. Öppningens kvinnliga motsvarighet har visat sig vara betydligt mer motståndskraftig mot tidens tand – detsamma kommer gälla tv-serien.

Streamas på: Netflix (7 av 7 avsnitt har släppts)

Kärlek & Anarki

Lisa Langseths Netflixsatsning är någon slags satir på förlagsvärlden. Premissen är ganska löjlig: Tvåbarnsmamman Sofie arbetar som konsult på ett bokförlag där hon inleder en slags pubertal utmaningslek med företagets nya, unga IT-tekniker Max. Att påstå att trovärdigheten haltar är en underdrift, och två avsnitt in var jag skeptisk, men när man väl har förlikat sig med det fåniga anslaget är det en underhållande resa, som dessutom växer sig starkare längs med vägen. Bäst? Björn Kellmans mjäkiga chef och det oväntat lekfulla sjunde avsnittet. Skräckfilm nästa för Langseth?

Streamas på: Netflix (8 av 8 avsnitt har släppts)

Industry

youtube

Serien följer ett gäng nyexaminerade tjugonåntings med vitt olika bakgrunder som landar praktikplats på en ansedd investmentbank i London, där de konkurrerar om ett begränsat antal fasta anställningar. Lena Dunham är exekutiv producent och regisserar det första avsnittet av denna tveklöst indragande, om än något klichéartade, »eat or be eaten«-skildring av finansvärlden. Sex, droger, svinaktiga chefer – och ett pulserande score av Berlinbaserade EDM-producenten Nathan Micay som är något alldeles extra. Endast tre av åtta avsnitt har släppts än så länge.

Streamas på: HBO (3 av 8 avsnitt har släppts)

Top Dog

Svensk storsatsning som bygger på Jens Lapidus romantrilogi. Likt »Snabba cash« skildras mötet mellan den undre och den övre världen. Josefin Asplund spelar affärsjuristen som sätts på uppgiften att spåra den mystiskt försvunna arvtagaren till bolaget, och finner sig snart indragen i en smutsig Södertälje-härva tillsammans med den villkorligt frigivna Teddy. Serien är, likt många andra svenska kriminalare, väldigt tung på intrig. Sidospåren är många och plot-twistarna likaså. Något mer krut på karaktärsskildringar och atmosfär hade gjort serien gott. Men det är en välgjord produktion, även om man har sett det mesta förut. Asplund imponerar i huvudrollen, men bäst är Alexej Manvelov i rollen som den melankoliske gangstern Teddy.

Streamas på: C More (8 av 8 avsnitt har släppts)

The Undoing

HBO:s nya prestigedrama är en miniserie i sex delar. I huvudrollerna syns Nicole Kidman och Hugh Grant som spelar det framgångsrika paret Grace och Jonathan Fraser. Hon är parterapeut, han är en berömd barnläkare – sonen Henry spelar fiol och går på en exklusiv privatskola. Tillsammans bor de i en lyxvåning på Manhattan. Allt är frid och fröjd tills Elena, den unga gåtfulla mamman till en av elitskoleeleverna, hittas brutalt mördad, samtidigt som Jonathan spårlöst försvinner.

Serien är skapad av David E. Kelley (»Big Little Lies«) och samtliga avsnitt är regisserad av danska Susanne Bier. Miniserien har (kanske lite för) enkelt beskrivits som en östkust-variant av just HBO-succén »Big Little Lies«. »The Undoing« riktar dock större fokus på sina centrala karaktärer och det centrala mysteriet, på gott och ont. Det är välspelat, välgjort och spännande – men saknar (än så länge) den där sista glöden.

Streamas på: HBO (5 av 6 avsnitt har släppts)

FILMER

Orca

Josephine Bornebuschs långfilmsdebut om social distansering är såklart brinnande aktuell. Manuset skrevs på tre veckor i våras, efter att ett annat av Bornebuschs projekt blivit uppskjutet, och följer hur den priviligierade medelklassen brottas med tillvaron och sina relationer »i dessa tider« (även om någon pandemi aldrig uttryckligen nämns). Allt bakom skärmar såklart. Johan Rheborg spelar den kämpande författaren Claes som dagligen högläser sina pompösa texter för sin åldrande, sängliggande mor. Tova Magnusson är agenten som tänjer på etiska gränser i närmandet mot en ung skådespelare. Vera Vetali tar rollen som gravid influencer, syster till Bornebuschs stressade tvåbarnsmamma som tillfälligt flyr undan sin familj (Jerka Johansson spelar partnern) när de behöver henne som mest. Samtidigt försöker systrarnas pappa (Peter Andersson) knyta kontakt efter 28 års frånvaro.

Med det stora persongalleriet försöker Bornebusch skina ljus på pandemins mångsidiga effekter på oss människor och våra relationer. Vissa kommer varandra närmare, andra glider isär. Vissa plågas, andra försöker dra fördel av situationen. Ibland är tonskiftena väl abrupta, men överlag fungerar det väl. Även dialogen är förvånansvärt rapp och välskriven givet den snabba produktionen. Samtidigt är filmen nästan provocerande trångsynt. Trots en gedigen ensemble påverkas inga karaktärer direkt av situationen, åtminstone varken fysiskt eller ekonomiskt. Karaktärerna har kreativa yrken där hemarbete fungerar smärtfritt, och någon jämrar sig över streamingtjänsternas skrala utbud. Å andra sidan bjuder verkligheten på tillräckligt med elände som det är för tillfället.

Streamas på: Viaplay

The Trial of the Chicago 7

Jag har spenderat de senaste två veckorna med att plöja mig igenom Aaron Sorkins mästerliga »The Newsroom«, och känner redan en styng av saknad. Som bekant finns det ingen manusförfattare i världen som kan skriva dialog som honom. »The Trial of the Chicago 7« är hans andra film (efter sevärda debuten »Molly’s Game«) som skrivande regissör och handlar om de sju amerikanska demonstranter som 1968 åtalades för konspiration, anstiftande till upplopp och andra brott i samband med det demokratiska partiets konvent i Chicago i Illinois samma år. En intressant, välspelad och Sorkinskt pratig historielektion, där humorn stundtals faller platt.

Streamas på: Netflix

On the Rocks

Sofia Coppola och existentiell tomhet är en ryktbar duo. Mest framträdande i mästerverket »Lost in Translation« (2003) och underskattade pärlan »Somewhere« (2010). Hennes senaste film är inte lika minnesvärd men likväl ett habilt tillskott i Coppolas filmografi. Och Bill Murray visar att han har mer kvar att ge.

Streamas på: Apple TV+

Borat Subsequent Moviefilm

Den efterlängtade (?) uppföljaren är inte mycket till film egentligen. Den universala humorn från originalet har ersatts med en mycket tydlig politisk agenda inför det, nu avgjorda, amerikanska valet. I det avseendet är det nittio underhållande minuter. Filmen är mest uppmärksammad för att ha lurat Trumps personliga advokat Rudy Giuliani till en intim träff med en ung kvinna i filmen.

Streamas på: Amazon Prime

Onward

Pixar är bäst i världen på varma, detalj- och snillrika filmer för hela familjen. Ironiskt nog går magin förlorad i deras första film som uttryckligen handlar om magi. Filmens emotionella kärna, broderskapet, är inte tillräckligt underbyggt, och det stora äventyret lovar mer än vad det levererar. Tyvärr en av Pixars svagare filmer.

Streamas på: Disney+

David Attenborough: A Life on Our Planet

»This is my testimony«, proklamerar 94-årige David Attenborough förtroligt till tittaren i dokumentärens öppning. Det är omöjligt att inte trollbindas av Attenboroughs röst. Det kvittar egentligen vad han pratar om. När han i 80 minuter sammanfattar sina hisnande livsupplevelser från jordens alla kontinenter är det således bara att kapitulera. Han är en av få människor som har upplevt allt det där de flesta bara läser om; skövlingen av regnskogen, polarisarnas avsmältning, mängder av olika djurarters utrotning – om människans samlade avtryck på planeten. Hoppfullt nog föreslår Attenborough också en lösning.

Streamas på: Netflix

2 notes · View notes