#Det var ganska coolt ändå

[calmasyoghurt]

Drömde att jag var på en konsert med The Ark men istället för att köra nån egen låt så spelade de bara rockverisioner av gamla Taube-visor

[tryingtounderstandbrainheart]

Vattumåne!

Jag har kommit på att jag gillar mån vattumän! De är så skönt quirky och lite sådär off på ett himla charmigt sätt. Jag har klurat ett tag nu på om Helene är vädursmåne eller vattuman och jag har upplevt drag av båda. Hon har en vinnarattityd och temperament men hon äär så himla...bubblig och som ett barn som hoppar från leksak till leksak. Jag kollade upp flera kändisar med vattumansmåne och då slog det mig...Bruce Willis... Sandra Bullock...Helene...shit...hon äju en quirky vattumansmåne! De kan va lite luftiga och kalla för en stackars kräftmåne men jag är också solskytte och det gör det hela ganska trivsamt. Men även om jag inte känner lugnet och värmen i henne utan mest upptäcker en hoppetossa så uppskattar jag verkligen den. För vattumän är verkligen gycklarna. Jag har ju drag av det eftersom uranus är så nära min sol o whatnot men i mitt lugn är jag aaahabsolut inte sån. But she is :) Hon har inget "lugn" och tycker va? titta på tv tillsammans, gud va tråkigt :D

Karin var ju förfan också vattumåne..! Gud de är skitspretiga med på ett charmigt sätt. Men ja...lite cucooo :D

Träffade Izabella idag och satt sådär och ville gissa hennes soltecken. Hon visade drag av vädur och jag kände att hon var "starkare" än mig trots att hon är typ 160/50kg och 26 år. Hon behövde ha lite "frihet" så stenbockar och jungfruar gick bort och regler behövde ändå finnas och efter 1 timme så satte jag mig o klurade på det jag fått fram. Vädur va där för hon hade viss djärvhet och driv men samtidigt inte riktigt vädurens ännu mer chefiga attityd. Jag kom fram till att det lutade åt ett fast tecken och definitivt luft eller eld. Sen kom det...vågen...? Jag jämförde lite mot Linus vs Mia odå ba...eh....jag tror hon är våg. Japp. She was. Lite coolt :) Min första gissning jag fixat! Liiite mer koll :)

[photofabulicious]

🌅Det var en magisk solnedgång idag. Helt otrolig asså!😍 . 🏖️Började annars dagen med frukost/lunch och åt… allt. Haha. Sedan vandrade jag bort till paradiset igen. Stället där jag var igår. Dock så var det högvatten idag. Så det var inte lika coolt med grunda sanddyner, men ändå fantastiskt vackert! Blir inga mer turer dit nu, eftersom det tar så lång tid och mina fötter är helt döda. Men jag är så glad över att ha fått uppleva denna plats. Gick strandvägen tillbaka idag. Eller mer natur/mangroves än strand faktiskt. Men det var coolt. Hittade en liten strandbit för mig själv, där jag vilade ut ett tag. Otroligt mysigt! . 🥭Testade en sån där färsk mango (som de skär till en blomma) med chili på. Galet gott! Det är inte bara chili, utan salt och något surt. De har sånt på vissa maragrithas här. Vill ha den kryddan hemma!👌 . 🥑Hittade ett ställe vid stranden att käka middag på. Herregud så mycket mat jag råkade beställa. Försökte avbeställa sista rätten, men de har redan börjat laga den… Till förrätt tog jag avocado fyllda med tonfisk. Tallriken var helt enorm! Tog en ceviche som mellanrätt. Beställde den lilla, men den var inte liten. Trodde att det skulle serveras i ett cocktailglas, men nä… en hel tallrik till. Till huvudrätt blev det en köttbit… Är så mätt nu fortfarande att jag nästan håller på att spricka! Faktiskt riktigt bra mat med enorma portioner för ganska billig peng. Detta kostade t.o.m mindre än mycket annat jag beställt här. Restaurang Carioca’s heter den. Ett måstebesök om ni åker hit någon gång! . 🛖Sista natten här på Ohana. Mycket trevligt ställe må jag säga. Eftersom det var fullbokat här och jag stanna en natt till, så blir det i en sån där cool hydda imorgon. På fredag åker jag till Tulum och möter upp Westlife och Viktor. Då lär det vara slut på friden!😂 ….. 🦶Har så ont i fötterna att jag blir hemma på rummet hela kvällen. Vill ta en drink, men hela kroppen skriker nej just nu efter allt vandrande, så tänkte lyssna på den för en gång skull. Buenas noches! . #mexico #islaholbox #sunsetporn #travelblog #travelbug #globetrotter #exploremore #letsgosomewhere #sunsetlovers #beachlover #beachsunset #instagay #travelgram (på/i Isla Holbox) https://www.instagram.com/p/Cmu8XGQuLrv/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[klaraahedberg]

MITT FOTOMONTAGE

Ja såhär blev det, mitt fotomontage, efter mycket krångel. Syftet med uppgiften var som sagt att lära oss göra ett montage och även att ta någon utav bilderna till montaget själv. Efter att ha kollat på inspiration tillsammans så fick man ju en slags mall att utgå ifrån. Från den mallen valde jag plats vilket var öknen, struktur vilket var en sten och färgen röd. Man ser ju självklart hur jag fick in platsen men strukturen och färgen kan vara kluriga att förstå så jag tänkte förklara dem lite. Med stenen som struktur så tänker jag på sanddynorna och de små “topparna” som påminner mig om den ojämna stenstrukturen. Med färgen röd tänker jag på värme och därför har jag med mycket varma toner i bilden och värme kopplas även till öknen självklart. Man fick ju också välja att ha med dröm/känsla och där utgick jag från mina egna känslor. Hur jag ville ha bilden, men mer om det kommer när jag förklarar hur allt gick tillväga.

När jag började med denna uppgiften fick jag rätt så snabbt en klar bild i huvudet, jag ville ha med en öken och något i kontrast till detta.En smältande glass var då mitt första val. Men jag visste inte riktigt hur jag skulle göra montaget coolt och overkligt förens jag tittade på en video där en la in snöberg i en en glass som smälte och fick det att se realistiskt ut. Det var då min tanke med jorden kläcktes. Jag tänkte att det vore coolt om jorden var glassen, och att den smälte. Då fanns det ju också plötsligt ett budskap med bilden och det är här min känsla/dröm i bilden kommer in. Jag ville ha budskapet att vi måste rädda jorden innan det är försent och min första tanke var att göra en ganska mörk och deppig bild så jag laddade ned en skuggig öken och en png bild på eld. Sedan ändrade jag blandningsläge på elden och satte den över himlen så plötsligt såg det ut som om himlen brann. Det blev coolt, förmedlade en känsla, och efter att ha gjort bakgrunden suddig var det dags för nästa steg, att lägga in min egen bild. Jag fotade då min mamma när hon höll i en glasstrut framför en vit vägg. Allt gick kanon och jag la in bilden i ett nytt dokument, kollade runt lite på hjälpvideos och efter en kort stund hade jag klippt in jorden i glassen och det såg hyfsat ut. Det var här problemen började.. 

Jag insåg hur svårt det var att få glassen att se realistisk ut och även att få till “dropparna” av den smälta glassen. Allt såg fel ut och jag blev ganska så irriterad. Jag insåg även att jag skulle behöva skugga rejält och bra på den alldeles för ljusa handen. Jag är inget proffs på att skugga i photoshop och det kändes bara som en sån stor uppgift. Speciellt när allt med denna kursen är på distans och jag inte kunde få hjälp så samma sätt. Så jag gav upp för ett tag, gjorde lite andra montage som jag blev halvfärdig med. 

Sedan en dag när skolan var slut för dagen så fick jag bara en sån energikick och kom på en ny ide. Att byta ut den allt för svårt skuggiga, deppiga bakgrunden och det gjorde jag. Jag började om helt. La till en ny bakgrundsbild på en öken och blå himmel, utan massa skuggor,  som såg mycket trevligare ut. Jag funderade på om det ändå var bättre att ha ett budskap men på ett mer positivare sätt. Arbetet flöt på, jag klippte in bilden på min mammas hand och glasstruten och på något sätt fick jag till dropparna så att de såg okej ut. Jag fick sitta ett tag med det. Sedan så insåg jag att något fattades. Bilden kändes fortfarande tråkig. Jag la till lite text “ Save the earth” för att få ett tydligare budskap. Men det kändes inte helt rätt. Tills jag kom på hur man gör texten rundad och la den som en båge över glassen. Då älskade jag det. Speciellt efter jag gjort en blå skugga bakom texten som jag tyckte var fin. Det sista jag gjorde med bilden var att ladda ned en png bild på ett ljussken, ändrade blandningsläge och la den bakom glassen. Detta gav en stark känsla till bilden anser jag själv. Sedan var det bara lite färgkorrigeringar kvar och TILLSLUT efter många irritationsutbrott, stress och tvivel så var jag klar.

Jag kunde gjort bilden bättre, mer avancerad osv men jag är nöjd. Jag är faktiskt det eftersom jag har jobbat så mycket med bilden och att så mycket gick fel och blev svårt. Jag gillar budskapet, färgerna i bilden och hela iden. Det här är mitt resultat och jag känner att jag stolt kan visa upp det, för kanske behöver inte allt vara perfekt, bara man kämpar för att göra sitt bästa.

[oscarhellichius]

5

Hungrig, hungrig. Svag och trött men ändå starkare. Har inte spenderat mina 28,75 kr. Sparar dem till något viktigt. Plötsligen är de av värde. Inte bara nummer på internet. Går inte ut idag, orkar inte. Det hade varit bra. Kroppen krymper. Musklerna blir ihåliga igen. Huvudet skarpt. I min toalett, på porslinet står bokstäverna: IDO och siffrorna 59. 13 dödsfall i dag, 5543 i helhet, den siffran kan vara något fel. Vad går på tv ikväll? På svt går x&y. Fel filmen går inte på svt, utan på svt play, så den kan jag inte se. Jo se där den går faktiskt på svt1 kl 00:05. Sover förhoppningsvis då. PÅ 4 an går någon beck film. På 5 an går The great wall kl 22:00. På 8an går how do you know kl 22:00. På tv12 går crocodile dundee 2 kl 23:00. Vi får se vad jag kollar på, hoppar antagligen fritt mellan dem alla. Jag har behov av att äta. Ingen riktig vilja att göra det men jag har ett behov. All skit jag kan stoppa i munnen. Väldigt sugen på att läsa Bukowskis dikter, bryr mig egentligen inte om vilken av dem det är jag läser. En filmkompositör dog idag. Mitt huvud har en speciell form, skallen är liksom underlig, en knöl på baksidan av skallen, liten haka som, med bakåtdragna hårstrån blir pannan väldigt stor, överdelen av huvudet blir för stor i relation till den undre delen av huvudet, jag tycker det ser konstigt ut, jag kollar mig i spegeln en del. Det har jag gjort länge, innan var jag rädd för att se mig själv i spegeln, undvek den så gott, såg bara in i spegeln när det var helt svart i rummet men då blev det läskigt, så jag slutade snabbt, nu vågar jag se mig själv i spegeln utan några hinder egentligen. Det är ganska skönt egentligen tror jag, att få stå där och bara stirra in i sig själv tills man tror sig ha hittat något, en gång när jag hade druckit mycket under två dagar i rad, gått hem med en äldre tysk kvinna såg jag mig i spegeln, vi hade aldrig sex, jag och den tyska kvinnan, eller det var ingen penetration involverad om det inte gäller min tunga i henne, mina fingrar med. Vi träffades på en bar, min förra favoritbar, jag var där med min äldre bror, vi drack några öl och blev lite lulliga. Vi pratade, han sprang och köpte cigaretter, märket Winston blå. Dem är goda. Fan va gott det hade varit att röka en cigarett nu! En eller två öl hade inte varit fel heller. När han var borta eller innan, kommer inte riktigt ihåg, så var hon där, kom hon in eller var hon redan där? Hon hade halvlångt mörkbrunt, kastanjefärgat lockigt hår. Vackra vakna ögon, ett tennisrack eller var det badmintonrack i handen? Jag tror att det var ett badmintonrack. Hon drack öl, eller var det cider? Skit samma. Inte viktigt, Jag såg på henne, hon såg på mig tror jag, det måste hon ha gjort, baserat på vad som hände sedan, hon såg spännande ut, jag var avslappnad för jag var med min broder, kände något som man gör när man ser någon på en bar som verkar intressant. Det var hon säkert också men det kan inte jag säga, när brorsan kom tillbaka sa jag, att hon verkar intressant, jag orkar inte berätta den här berättelsen noggrant, den betyder för lite, bara en sexuell upplevelse om ens det. VI åkte hem till henne, brorsan blev full så han åkte hem, 11 ans spårvagn mot slutet av majorna, lämna aldrig majorna om du är i Göteborg. Vi drack white russian, något jag tyckte va väldigt coolt för jag hade hört och sett drinken på film och tv, hört om den i musik. Vi rökte gräs och hon spydde. La oss i sängen, hon satte på tv serien modern family på sin svarta laptop, något som chockade mig, det byggdes på när hon sa på Engelska “ I den här sängen får man inte ha kläder på sig” Jag skrattade, hon sa för att förtydliga “här måste man vara naken”. Okej tänkte jag och klädde av mig allt förutom mina kalsonger. Svarta kalsonger. Jag la mig i sängen och förväntades göra någonting, hon låg med rumpa och rygg mot mig, hennes kropp var större än min, det blir alltid så konstigt. Jag ska ju vara den som kan omsluta och beskydda. Hjärtat började rusa som det alltid gör när man närmar sig varandra. Hon hade på sig några svarta underkläder, inte bara trosor och bh utan något mer tilltufsat, lite mer cinematiskt, ett svart nattlinne i spets, tänkt att vara sexigt tror jag men i stunder som dessa hinner jag aldrig stanna upp och faktiskt tycka eller tänka att det där är sexigt, utan allt bara rullar snabbt på, jättefort. Det dånar liksom nästan, jag ser inte, jag rör inte, jag smakar inte, allt blir bara huvud och kuk. Den blir omotiverat sten hård. Det är sällan trevligt utan bara mekaniskt, jag behöver tid tror jag, någon som orkar vänta och vrida på allt om och om igen. Eller så handlar det bara om att släppa allt, släppa till och släppa lös något som  annars går hårt fastkedjad i ton på ton. När hon hade somnat, eller nej, när hon var nära på att somna tror jag, jag vet inte, är det här fel? Det kanske är jättefel, jag vågade inte göra något. Men när vi hade legat där ett bra tag blev jag bekväm, hon märkte att jag närmade mig och sa något, hon vände sig emot mig och vi låg nära varandra, ansikte till ansikte. Jag ville pussa eller kyssa henne, men det ville inte hon göra, hon spydde ju förut så det kanske jag borde vara tacksam för, sen började famlandet, jag framstod i varje situation som gullig. Jag kommer inte ihåg hennes namn, jag kommer ihåg att när vi gick ut från baren för att röka, alltså när vi tog kontakt för första gången och hon frågade om tändare, så frågade jag som svar efter hennes namn, jag kommer inte ihåg namnet men jag kommer ihåg att det var vackert, jag kommer också ihåg att jag sa det till henne, att hennes namn var/är vackert. Jag kommer inte ihåg exakt men hon sa att hon gillade min tröja och att hon tyckte vid fråga att det är männen som ska gå fram till kvinnan och påbörja allt inte tvärtom. Hon var motbeviset på denna sak, jag tror att jag tvingade henne att be om tändare, jag fattade men vågade bara inte gå fram till henne först, det var kanske min bror som tvingade mig att gå fram till henne efter att jag druckit lite flytande mod. Ja! Just det, när vi kom hem till henne, ville hon ha gräs, så vi åkte till något parkeringsgarage i hennes lilla volkswagen mitt i natten, hon hade en franskbulldog eller var det en engelsk boxer? Jag vet inte men den var sandfärgad och var döpt efter en grekisk filosof, jävlar vad hungrig jag är! Skitsamma, vi åkte efter att hunden fått kissa, hon var spy ful så bilresan var spännande, det fanns ju nästan inga bilar på vägen så, så farligt var det inte. Hon ringde någon, det kom ut en ung langare, hon gick ut ur bilen, betalade och fick gräset, i parkeringsgaraget. De vinkade hejdå till varandra, sedan åkte vi vingligt tillbaka, jag var hungrig. Det har jag alltid varit när jag har varit med någon av det andra könet, jag vet inte hur jag ska benämna dem, kvinnor, unga kvinnor, tjejer, aja det kommer säkerligen. Det kanske inte ens är så viktigt i slutändan. Undra vad jag kan köpa för mina 38,75. Kanske en falukorv, det kan inte vara något gott, måste ha redigt med mättande medel. Vi kom hem till henne, rastade hunden på nytt, vi rastade hunden på en kyrkogård, vi rökte cigaretter samtidigt, hunden sprang och kissade mellan gravarna  samtidigt som jag och hon försökte hålla en konversation vid liv. Nu tillbaka till själva handlingen, det började med röv mot kuk, fram och tillbaka, retande absolut, konstigt absolut, det fanns liksom ingen relation mellan oss, i stunden var hon ett skrev och jag en kuk, tunga andetag, ofrivilliga stön, många tankar, för många tankar eller inga, vet inte exakt. Jag tror att jag blev modig vid något tillfälle, tog för mig lite, något hon kanske väntat på? Kanske inte. Jag tror att jag sträckte mig efter hennes skrev, det var första gången, okej kanske andra gången, kanske tredje gången jag närmade mig det området. Alltid lika sakta och fumlande, utforskande kanske man ska säga. Okej om man var 15-16 men inte när man var äldre. Hon var nog snäll och bemötte det med förstående stön. Plötsligt var jag inne, efter mycket smekande runt skrevan. INte plötsligt, utan mycket försiktigt, som spelet jag spelade när jag var liten, det var en låda i plast med en målad patient på, det var håll i den målade patienten, däri låg vita ben i plast som man plockade upp med en medföljande metall pincett. Spelet hette operation, googla om du undrar. Om man stötte till kanterna när man lyfte upp ett av dessa plast ben så började patienten att tjuta vida billiga högtalare installerat i den orangea eller gula plast lådan, då fick man börja om på nytt. Så var det, men plötsligen var jag inne i henne med en av mina fingrar, det var oväntat trångt men fuktigt, eller var det det? Vill jag att det ska vara fuktigt nu i efterhand? Aja, oviktigt nu i efterhand tänker jag. Hon visar med kroppen att det var njutbart, vet inte om det var sant eller falskt men vad betyder det nu i efterhand, hon tryckte sin kropp mer och mer mot min, andades tyngre och tyngre, ett finger till vågade jag på mig, plötsligen var det två. Jag rörde omkring därinne och visste inte vad jag höll på med. Jag försökte minnas vad jag sett på internet, var klitorisk och g-punkten låg, när jag tro mig hittat rätt, så tog hon tag i mig. Det var en chock, precis som nu kändes det som att kroppen, musklerna blev ihåliga, jag var då som nu väldigt hungrig så det förklarar det hela. Hon tog tag i mig och började runka av mig, en stund under allt detta var det fräckt, jag gav henne och hon gav mig något, det var dock svårt att fokusera på det jag gjorde. Plötsligen gick det för mig, visst försökte jag hålla tillbaka en stund men det fanns ingen chans, det gick av farten, omöjligt att bara få det att upphöra. Jag kom mycket i mina svarta kalsonger, stönade pinsamt högt och okontrollerat. En sådan känsla, det slog verkligen att göra det själv, första saken jag gjorde när jag kom var helt på instinkt, jag lutade mig över kvinnan som fortfarande låg på sidan med huvudet vänt bort från mig mot väggen, med ryggen och röven mot mig, jag började kyssa henne i ansiktet, inte ens kyssa utan bara pussa, så som man pussar en familjemedlem, lätt och försiktigt, det var som om jag tackade henne för något. Jag kunde inte hindra mig och hon började skratta, inte skratta kanske men fnissa som jag var gullig, och exakt det sa hon, “you are sweet”. Jag lutade mig tillbaka och slog det ifrån mig, kollade upp i taket och bestämde mig sedan för att ge allt det jag känt tillbaka till henne, det gjorde jag på gott och ont, jag gick ner på henne och hånglade med hennes skåra så gott jag bara kunde, jag blev andfådd och undrade om mitt nyligen framväxta skäggstubb skavde mot hennes känsliga inre skin, men det verkade inte så, det smakade järn, gott, ett varmt mynt, eller en nyckel man haft i handen länge. Jag vet inte hur det var för henne, för jag frågade aldrig men jag tog hennes rörelser och stön som något positivt, jag fick självförtroende när jag var där nere, det var ju nästan som en porrfilm, tillslut var jag slut, jag orkade inte mer. Jag vräkte mig över henne och landade på hennes navel, jag kommer ihåg hur härligt det va att få ta av hennes trosor. Jag försökte kyssa henne men hon vände sig bort, det kan jag förstå. Jag torkade av mig henne från läpparna med underarmen. La mig på sidan och va beredd på mer, stenhård igen, nu igång, inte lika osäker, men där blev vi liggande bredvid varandra, vi myste lite men i mer, det hade vi ju redan gjort. Nu var jag igång, hon sa på nytt att jag var söt, “you are so sweet”, det gjorde inte mig direkt glad men kuken uppfattade inte förolämpningen. Hon somnade efter en stund, jag låg vaken under resten av natten. Mamma ringde klockan fem och undrade var jag va, sa att min bror var jättefull och att jag lämnade honom, sa att hon inte visste var jag va. Det visste hon inte heller, jag sa vart jag va och la på. Kvinnan i sängen, som nu såg mycket äldre ut, frågade nästan uppmanande om jag skulle hem, jag sa nej ihop om en till chans för något mer. Jag öppnade hennes franska balkong och rökte en cigarett till den svarta natten, det var en jävligt god cigarett, mättade hungern en del. Varm och dålig andedräkt hade jag, hon med. Jag la mig i sängen igen, vi kröp nära varandra och gosade lite, inget sexuellt, vi delade bara lite närhet. Jag sov ingenting den kvällen, gryningen kom och jag hade nu väntat i flera timmar efter något mer, det kom inte, hon gick och duschade efter att hon la sig på mitt bröst ett bra tag, det njöt jag av, jag kände mig, jag kände mig som något jag inte varit förut. Då njöt jag inte av det för jag ville ha mer, men nu när jag tänker tillbaka på det njuter jag. Hon drack vatten ur en flaska som stod vid sängen, båda var väldigt bakfulla, hon var säkert mer bakfull en jag. Hon reste på sig och tog en dusch, jag låg kvar i sängen och ville att hon skulle komma tillbaka och gosa mer, hon gjorde kaffe, apelsinjuice, avokadomackor och bjöd mig upp. Vi åt mackorna, drack kaffet och juicen, det var ganska pinsamt tror jag, hon frågade om råd angående vad hon skulle vara på den halloweenfest hon skulle på, hon hade några alternativ, Uma Thurmans karaktär Mia i “Pulp fiction” eller serie kvinnan i filmen “Who framed roger rabbit”. Sedan gick jag därifrån, inte där en sekund för länge. Sa hejdå till hunden och hon, sa när dörren stängdes hoppas vi ses igen, hon sa bara hej då. Jag gick ut i den kalla, klyschigt gråa oktober morgonen och rökte en cigarett vid hållplatsen, satte på musik i mina hörlurar och luktade på mina fingrar. 

Amen.

[lovisarova]

För en månad sedan var jag och Luis i Shibuya och såg dinosaurier. Det var människor inuti roboten men de var så verkliga att man nästan blev rädd när de kom riktigt nära. Svansarna svishade och smockade till oss i publiken men det var okej eftersom de var mjuka som skumgummi. Showen var en timme lång och definitivt värt 3000 ¥, väldigt coolt! En annan helg när jag och Luis promenade hem från att ha druckit craft beer i Gotanda (vi dricker mycket craft beer på sistone!) gick vi förbi Musashikoyama och vann efter en våldsam bergodalbana av känslor en gigantisk Eevee (pokémon) i en klomaskin. Vi var asstolta kan jag säga! Fast det var inte helt gratis, Luis offrade generösa mängder av sina 100 ¥-mynt... Helgen efter spenderade vi två en halv natt på ett ryoukan i Ryugoku för att kunna se Sumo nästa dag. Klockan ett bankade Luis på dörren för att få tyst på ett grabbgäng som babblade extremt högljutt. Det blev nästan tysta efter det, nästan. Vi gick upp 3:45 och promenera till arenan. Skytree har aldrig varit så vackert som i den soluppgången! Vi kom dit i god tid och had ungefär nummer 20 i kön. Luis köpte frukost som vi käkade sittandes på asfalten, läsandes böcker och pratade. Det är en speciell sammanhörighetsfeeling i att sitta och vänta tillsammans med främmande galningar halv fem på morgonen alltså. Mysigt! Kön växte fort och snart ringlade den runt korsningen och bort tills man inte såg slutet längre. Vi skrattade rått inombords åt främst andra gaijins som kom fram alldeles för sent, alltså kring klockan 5. Desperationen lyste i deras chockade ansikten. Klockan 9 kom vi in på arenan och kollade på framtidens mästare tävla, och utforskade anläggningen. Gick ut och åt lunch och satt sen till klockan 6 och kollade sumo, av stigande betydelse och vikt, både tävlingsmässigt och i förhållande till atleternas kroppar... Matchen börjar när båda tävlande sätter båda knytvänarna i golvet. Det var spännande, men lite tradigt att de jämt ska låtsas att de ska börja exakt tre gånger och på fjärde gånger kör de. De första tre minutrarna av matchen är alltså bara två sumobrottare som squattar, går för att hämta mer renande salt att kasta på ringen, och sen squattar men ångrar sig igen... Tills de är "redo" och kör. Det går fort! Den bästa matchen var den näst sista, med Japans Yokozuna, den högsta rank en sumobrottare kan ha. Kisenosato heter han. Han blev nästan bortknuffad redan i starten, han stod på tå mot ringen, men återvände och vann tillslut. De tusentals åskådarna i publiken blev helt tokiga, och jag och Luis skrek också av upphetsning. Det är mycket hopp, förväntningar och ära på spel i Sumo. Och pengar såklart! En annan helg var jag och Takuya och gick in i en moské. Men efter någon minut kom en snubbe och sa att jag måste täcka mitt hår (mitt orena, besudlade djävulskvinnohår) och ta på mig en slags burka-morgonrock men det tänkte jag absolut inte göra så vi stack istället. Jag skulle ha sagt åt dem att jag är en man! Undrar vad de skulle gjort då. Vägrat tro mig? Krävt id-kort kanske? Hmm? Nästa gång vill jag testa. I fredags hade skolan sin årliga Speech contest som jag och en till tjej, Aliona från Ryssland i min klass ställde upp i. Vi hade förberett oss i veckor med skrivande, rättande, props och utantillinlärning och jag har till och med reciterat talet i sömnen... Takuya var ledig så han kom och kollade. Jag var nummer åtta av elva tävlande och alla var så nervösa och glömde bort sig eller gjorde andra misstag att det lugnade ner mig en aning. Vi elever fick rösta på varandra vem vi gillade mest, men lärarna i juryn delade också ut tekninska poäng. Jag kom på andra plats! Jättestolt och glad och fick ett presentkort på 5000 yen vilket sitter ganska skönt... Alla tävlande fick en rätt najs tshirt också. Det var än ära att kunna framträda på det där sättet efter ett och ett halvt års studier! Ärligt talat är jag inte helt nöjd med mitt tal, det är inte dåligt men passar kanske inte alls temat lika bra som till exempel Alionas; hon pratade om viktiga ord hennes mor/farfar sa till henne innan han dog (djupt!). Jag pratade om hur annorlunda min livsstil här är jämfört med Sverige, och att det viktigaste är att göra det man vill medan man fortfarande kan. Pratade om hur mina kompisar (Takuya och Luis) har delat och varit grund till den bästa tiden i mitt liv hittils, och att det varit roligt på ett helt nytt sätt än vad jag var van vid i Sverige. Under hela min uppväxt har jag ju mest sportat eller promenerat med Frost och spelat spel, ensam för de mesta. Såklart nämnde jag också att det blir hemskt svårt att lämna livet i Tokyo men att jag ska göra mitt bästa för att fortsättningen av mitt liv ska fortsätta vara i alla fall nästan lika awesome som den här tiden i Tokyo. Vi får se hur det går... Som vanligt har jag inte höga förhoppningar alls. Efteråt gick jag och fransk/kinesiske Nick och amerikanske Isac till Torikizoku och åt middag och drack lite öl och sånt i tre timmar! Det blev oväntat trevligt och det var spännande att prata med dem eftersom vi aldrig hängt förut. Förra helgen var Luis på resa med Temple University så jag och Takuya spenderade dagen på kafé och sen med volleyboll i Yoyogi park. Vi var där för två veckor sedan efter att blivit bortvisade från moskén, och då blev vi joinade av till slut FEM okända människor, japaner och utlänningar, som spelade med oss och det var väldigt roligt och knäppt. Den här dagen blev vi lämande i fred men istället satt vi mycket i skuggan och pratade (ganska mycket skit om folket runt om oss xD) och promenerade. På söndagen hängde jag med Gino hela dagen i Ueno. Vi gick på zooet och pratade japanska hela dagen och till middag åt vi Takoyaki och Kebab på en fullpackad Ameyoko (shoppinggatan kring Ueno station) vi spelade spel i game stations också och jag försökt förgäves vinna ett Bonobono-gosedjur..! Minns inte om jag nämnt det men Bonobono är ett filosofisk barnprogram som Takuya och jag (tack vare honom) älskar. Medan vi stod och tittade ut över dammen i Ueno med alla färglada båtar pratade Gino om att hon nog inte har kapacitet att jobba i Japan efter språkstudierna. Hon tror inte hennes skills räcker. Jag blev jätteupprörd och sa att det är så störigt att sedan man vara liten se på när idiotiska killar utan någon som helst självinsikt eller talang, tar för sig och har mage att tro sig vara så duktiga att det är bättre än någon annan. Samtidigt som smarta, schyssta och osäkra människor (mest kvinnor) håller sig och hålls tillbaka i brist på självsäkerhet. Jag sa att det vore hemskt synd på en så fin och kapabel människa om hon slänger bort sina drömmar utan att ens ha försökt. Gino blev liksom rörd, hon sa att det var det mest omtänksamma och stöttande någon sagt till henne, och jag blev så glad att se henne skina upp och verka fått ny styrka av något så enkelt som att jag bara sa det som kom dök upp i huvudet av att lyssna på hennes bekymmer. Jag tycker synd om henne för hon säger att hon nog skulle ha fortsatt vid Kudan istället eftersom det tydligen var bättre än att plugga på Keio University. De är så stela, formella och pratar inte speciellt mycket under lektionerna där tydligen. Ändå är hon alltid så pigg och glad och jättetrevlig, och det känns lättande att veta att hon har en del Taiwanesiska polare som hon oftast hänger med. Av någon anledning har vi inte träffats mycket. Troligtvis eftersom jag har Takuya och Luis. Hon sa att hon ser mig som sin bästa vän, vilket är värmande men också sorgligt på något sätt.Tänkte att jag ska se till att träffa henne mer innan hon ska åka iväg i slutet på juli till Kyoto för att jobba på ett ryoukan i en månad. Hoppas och tror att vi kanske ses igen långt in i framtiden också! Undrar hur världen kommer vara då..? Vid 6 sa vi hejdå och jag var helt slut. Ingen vila! Somnade supertidigt. I tisdags hade vi skolavslutningsfoto! Vi klädde oss i kimono, jag valde den minst rosa kimonon xD faktiskt frågade Kawamata-sensei om jag inte ville ha kimonon för män istället vilket jag tyckte var lite roligt och förvånande. Det är sant att jag är rätt otjejig, och uppskattar att de är så chill att de frågade mig bara sådär. Även om jag ändå körde på en svart/röd vanlig kimono. Jag tyckte faktiskt vi var asnygga, allihopa! Vi tog foton och jag gjorde mig en ny kompis i en blond svensk Alfred från Piteå som till synes istället för att hänga med på sin lektion spenderade resten av skoldagen med att skicka memes till mig. Idag kom han förbi mitt klassrum och visade upp ett nytt korttrick han tränat på, hahaha! Han är astaggad på att åka hem till Piteå och spela spel med alla kompisar i lägenheten och skaffa ett jobb (efter först ha slappat en månad eller så och agerat "housewife" åt sin roomie). Garanterat estetare, tänkte jag. Medan jag och min klasskompis Akane (27 år från Kina, men extremt världsvan efter fyra år spenderade i London. Hon har precis fått jobb här i Tokyo! Väldigt cool tjej.) satt och pluggade joinade Alfred oss och babblade på som bara den, utan att bry sig speciellt i om vi lyssnade. Det jag vill säga här är att det har varit himla kul att spendera 1,5 år på Kudan. Alla typer av ADHD folk, nördar, vänliga latmaskar, knäppa kineser (det är ofta de som är mest svårförståeliga, utom Akane. Det finns en till tjej från Kina i min klass som jag inte fattar, men hon är riktigt oskyldig och lite rolig så jag menar inte att det nödvändigtvis är dåligt att få stämpeln knäpp kines), american idiots, en Schweizisk tjej som kan prata svenska etc... Tänkte att jag ska skriva ett inlägg här en dag om mina klasskompisar, vi har ju trots allt spenderat mycket tid tillsammans utan att jag tänkt speciellt mycket på dem utanför skolan. Dock så ska jag bli "sjuk" imorgon eftersom jag och Luis ska på äventyr i två nätter, först en natt i Kusatsu Onsen! Vi planerade åka dit för över ett år sedan, i maj, men sköt upp det i och med att jag förlängde och inte for till Sverige som planerat. Får se hur det blir! 😄 jättetaggad!

[donniek87]

Basta med finnar

Idag gick vi på spa. Ett jättehäftigt spa! Vi tog ingen behandling, utan vi nöjde oss med att bara hänga i spa-avdelningen, vilket var nog så väl. Spa-avdelningen bestod av flera olika bassänger och jacuzzis, säkert ett tiotal olika typer av bastu, och olika typer av duschar för att svalka sig emellanåt. Ganska tidigt gick vi ut på anläggningens takterrass där det fanns en ”igloo-bastu”. Vi hoppade in i den och hade den för oss själva till en början. Det var riktigt varmt där inne. Sådär så att det nästan sved lite i huden. Bara någon minut senare steg en stor medelålders finsk man med en riktigt pondusingivande mage in och sätter sig mittemot mig. Man har ju hört om finnarnas bastuvanor innan, så jag började bli riktigt orolig nu... Mannen med pondusmagen börjar hälla på vatten på bastuelementet. Han frågar inte om det är okej för oss andra - det är väl självklart att det ska hällas på vatten? Luly går snabbt ut, men jag vill ju inte visa mig vek, så jag stannar kvar. Man är ju ändå en viking... Nu börjar det svida i huden på riktigt och det blir svårt att se. Finnen häller på en skopa till. Jag försöker se avslappnad och lugn ut, men i själva verket vill jag bara fly. En skopa till. Jag fortsätter andas lugnt och anstränger mig hårt för att se ut att njuta av värmen. En skopa till. Nä, nu får det räcka. Jag ställer mig försiktigt upp och går så ”coolt” jag bara kan ut och ställer mig i duschen. Ja, jag duschar kallt!

Efter allt bastande och chill i jacuzzis gick vi in till stan och åt middag och fikade. Vi sprang på en uppvisning med traditionell folkdans, vilket var ganska kul att se.

I morgon tar vi sikte mot nästa land - Lettland och närmare bestämt Riga.

[neverbeenacorpse]

Det är inte bara på grund av latin’s rötter och dess givna magiska förmåga som det är populärt i fantastik och urban fantasy. Till exempel Harry Potter, där flera namn är tagna från latinska versioner av specifika ord, varvid det mest intressanta är Remus Lupin. Båda orden/namnen är egentligen en form av ‘varg’, så han heter mer eller mindre Varg Varg. Inte undra på att han blev/är en varulv.

Men det är väldigt givande att använda latin – mycket på grund av att det är klassiskt. Det är enkelt, för vi har det i vardagen, och det har en klang som är enkel men fortfarande mystisk, och vi ser latin som ett magiskt språk nästan.

Det är också enklare, för att det är utdött – det finns inga som har latin som förstahandsspråk, inga som växer upp med endast latin som talspråk, och på så vis är det enkelt att ta de orden och använda som en känner för. Nästan alla våra djur och växter har latinska namn, så att benämna individer eller imaginära varelser efter latinska ord är långt ifrån unikt eller oväntat. Men trots det har det ändå en unik klang, en slags demonisk känsla över det hela.

Det går att använda andra språk, men problemet är att många av dem redan talas av otaliga människor, eller är halt bortglömda, och om du själv inte talar dem så kan det vara väldigt svårt att bedöma vad för ord som passar som namn eller benämning.

En av mina absoluta favorit-anekdoter gällande namn är när en klassisk fantasy-författare behövde ett namn för en muskulös, yxbärande barbar, och då författaren var engelsktalande så hade hen en annan syn på namn än till exempel skandinaviska personer.

Så karaktären fick heta Berit. För på engelska låter det jävligt coolt – Beeerit, passande en muskulös krigare, men när författarens böcker skulle översättas till svenska, så framstod ett problem. För väldigt många av de dåvarande vuxna hade föräldrar eller gammelmödrar som hette just Berit. Så det var svårt att se det namnet på någon som per deras definition var exakta motsatsen till deras egna erfarenheter.

Namnet byttes, i svenska versionen, på grund av det.

Jag fick i samma veva som denna berättelse en insikt i hur en kan finna ‘bra’ fantasy-namn – se på kartor över turkiska områden.

Kanske bortsett från Batman, i så fall…

Många av de namnen är, om en ‘förenklar’ dem till klassiskt engelskt uttal och skrift, så är de typiska fantasy-namn. För oss i Europa och norra västvärlden, i vilket fall, där många av de fantasy-böckerna kanske finns.

Men om de böcker som baserar sina namn på turkiska områden lyckas ta sig ner till Turkiet, och översätts till turkiska – så skulle den uppfattningen förändras. Precis som med ‘Berit’, så finns chans att benämningarna kanske behövs förändras, eller kanske ha en helt unik ton i Turkiet än vad de har i Skandinavien.

Att komma på egna ord och namn är på så vis väldigt riskfyllt – det är omöjligt att veta hur andra kulturer och språk använder de ord som för mig är nya och unika. En annan klassisk berättelse är att i Indien så heter Coca-Cola istället Coke – för att coca är ett nedsättande ord som betyder ungefär hora/slyna. Kanske inte riktigt vad en vill marknadsföra sig som till en hel befolkning på över flera miljoner personer…

Så latin blir en väldigt givande språk att använda – du kan garanteras att folk ska kunna hitta en koppling till det du önskar (se ‘Varg Varg’ ovan) och du kan vara ganska säker att ingen kommer tvingas byta namn i en eventuell översättning för att ditt påkomna ord betyder något väldigt nedsättande eller har helt fel kopplingar. Även om det skulle ha det, så är det troligen något som är redan känt, och inte något som är helt unikt för ditt specifika ord eller namn (se ‘Coca-Cola’ eller ‘Berit’ ovan).

Det är ändå alltid en viss risk i att skapa egna ord och namn, även om det kommer någonstans ifrån. Men en kan göra sitt bästa för att minska risken att det misstolkas, eller blir något överdrivet. Att ta ett ord från ett, för dig, unikt och okänt språk som talas av en befolkning, kommer att slå tillbaka mot dig om böckerna någonsin översätts. Ordet kanske är vackert och fint, men det betyder inte att läsarkretsen inte kommer tolka det så som du gör – speciellt inte om de har kunskap i sagda språk.

  Latin och ovanliga namn Det är inte bara på grund av latin's rötter och dess givna magiska förmåga som det är populärt i fantastik och urban fantasy.

[nordquists]

Reselogg Gladan

14 januari

När jag gick på gatorna i Los Cristianos tyckte jag att marken gungade. Men det var ingenting mot hur precis allting gungade under natten och morgonen när vi började korsa mot La Palma. Det blåste rejält, gick höga vågor och tyvärr tyckte inte min kropp att det var en bra idé.

Vi hade vakttjänst och jag gick fram och tillbaka mellan min post och att hänga över relingen. Man kan säga att även om det fortfarande är vackert och coolt att segla är det typ omöjligt att njuta av det när man mår illa. Illamående slår ut mig totalt, allt jag vill är att ligga ned och blunda. Skulle man faktiskt kräkas blir det bättre ett tag, men det kommer tillbaka igen och efter ett par timmar mådde jag typ som en urvriden trasa. Inte så kul.

Tvingade mig själv att äta och dricka för "återställ vätskebalansen!" och "det är skönare om det finns något som kan komma upp!" och andra goda råd. "Sluta vara sjösjuk!" är också en bra. Det sjuka är att det trots allt är väldigt mentalt. Det gäller verkligen att inte tänka på att det gungar, hur det känns och att det kanske kan få en att må illa. Vilket är helt omöjligt när du väl börjat må illa och ingenting jag lyckades med.

Alla är dock så hjälpsamma och förstående, min vakt som tar över mina poster och kommer med vatten, besättningen som frågar och kommer med tips (som inte alla är dåliga). Men gled ändå runt trött, kall och allmänt oppep.

Det blev bättre nån gång på eftermiddagen, när havet lugnade sig och solen kom fram. När illamåendet försvinner går livet rakt upp och allt är magiskt, bara för att jag kan göra saker utan att vilja kräkas. Hade nån fin timme på kvällen när solen gick ner, kadetterna mätte solhöjd och bäringar och det simmade grindvalar runt fartyget.

Sen började det blåsa igen och då gällde det att snabbt som attan lägga sig i sin hängmatta för där känns inte gungningarna på samma sätt. Så tack vare det lyckade jag faktiskt sova, innan vi purrades igen kl 03:30 för nattskaffning och dagvakt.

15 januari

Att komma upp i blåsten på ett mörkt och blött däck under en himmel täckt av stjärnor är en upplevelse, att stå på utkikspost och kräkas i en plastpåse en annan. Jag hann med båda inom loppet av en timme. Det var rätt kämpigt där mellan 4 och 7, men sen hade jag lyckats få i mig några skorpor, bärgat ett segel och var redo att fånga upp posten som rorgängare.

Det var ändå en häftig känsla, att stå och styra ett fartyg på kryss mot vinden, med saltstänk i ansiktet medan solen gick upp. I kängor som är två storlekar för stora och gigantiska orangea galonbyxor över jacka och fodrade arbetsbyxor, så inte jätteromantiskt. Men kan i alla fall vara säker på att bli omtyckt för vem man är och inte hur man ser ut.

Men vi såg ganska fina ut när det var dags att gå in i hamn. Då är det dags att rätta till klädseln och ta på flytvästen. Jag fick vara line handler igen, åka gummibåt in på kajen för att ta emot tampar och se när Gladan svängde in och alla stod redo på däck med smäck på huvudet.

Vi har lagt till i Santa Cruz de La Palma och alla utom de som går vakt har permission till imorgon bitti. Det verkar som att typ varenda människa vill gå ut på stan och bli asfull, men själv är jag mer sugen på en löptur och en dusch. Allt är täckt med salt! Håret är strävt, huden börjar få sm�� sprickor, mina läppar har spruckit, kläderna är vitfläckiga och varenda yta ombord klibbar. Eller klibbade, för det första vi gjorde efter att ha förtöjt var att dra fram vattenslangen och skölja och våttorka överallt. Sen hade vi förhör på tampar - den som inte kunde sin station fick inte gå iland. Men alla blev godkända, så nu är det fest!

Riktigt vilken sort får vi väl se...

[thelilylocket]

Lilja, Caspian

Hon ville brista ut i gråt, låta känslorna välla ur henne som ett väldigt vattenfall likt Niagara, ge efter för det oroliga och obeskrivligt tunga inom trängdes inom henne, som åt upp henne inifrån. Men känslorna lät sig inte hanteras så enkelt. Tårarna var slut. I början av veckan hade hon vaknat med mörka, tunga moln inombords. De hade varit fyllda av tårar som regnade ur hennes ögon under måndagen och tisdagen. Då hade det känts lite bättre, bortsett från att huden under ögonen blev röd och öm och hon fick slut på näsdukar. På onsdagen gick det inte längre att gråta. Hon var tömd. Helt tom. Tomheten var förlamande. Hon blev passiv och orkade inte ta sig för någonting. Till jobbet skyllde hon sin frånvaro på vinterkräksjuka. Det var enklast så. Förhoppningsvis blev det bättre under helgen, tänkte hon. Om inte fick hon tvinga sig att arbeta hemifrån ett par dagar. Så länge hon klarade av att slå alla känslor av hopplöshet och meningslöshet ifrån sig skulle allting ordna sig. Hon hade krupit upp i fönstret och betraktade regndropparna som tävlade nedför rutan. Ljudet från regnet smattrade melodiskt och fyllde henne med ett efterlängtat lugn. Hennes lägenhet var i kaos, saker låg utspridda över hela golvet och smutsig disk trängdes på den smala köksbänken. Hon såg sig om och tänkte på hur det hade sett ut i Rikards lägenhet och hur lugn hon känt sig där. Kanske var det hans närvaro snarare än något annat som präglat atmosfären där, men Lilja greps ändå av en impuls av att vilja städa undan. Det tog hon som ett gott tecken. Ett väldigt motstånd tog tag i henne när hon hasade ner från fönsterbrädan och bort till köksdelen. Hon tvingade sin motvilliga kropp att ta fram en stor svart soppåse och började fylla den. Saker som plastförpackningar, kartong, tidningar och diverse annat som låg på golvet som dök ner i påsen. Lilja kände hur hon fylldes av en stark känsla av tillfredsställelse. En timme blev till två, sedan tre och fyra... Hon fann sig själv rensa ut gamla schampoflaskor och hudkrämer i badrummet, gamla håliga kökshanddukar som hon ändå aldrig använde, gräsligt fula värmeljuslyktor som hon fått i födelsedag för flera år sedan. I papperskassar staplade hon gamla cd-skivor, böcker, kläder, till och med köksredskap ryktes ur sina lådor. Lilja inspekterade sin lägenhet och utvärderade de åtta timmar av maniskt rensande som hon just lagt ner. Det såg faktiskt riktigt bra ut, bortsett från papperskassarna som samlat i hallen. Hon skulle lämna dem hos andrahandsaffären så fort hon vaknade i morgon, bestämde hon. Magen knöt dig av hunger. Hur längesedan var det hon åt? I kylskåpet hittade hon en oöppnad havregurt och i frysen lite bär som hon värmde i en skål. När hon fått i sig maten gick hon direkt till badrummet, tömde sin menskopp och borstade tänderna. De få dropparna blod som samlats i koppen antydde att helvetet snart skulle vara över, redan i morgon om hon hade tur. Så perfekt det sammanföll med hennes rensning, tänkte hon när hon kröp ner under täcket. En välbehövlig nystart. Dagen därpå slog det henne att hon inte hade tänkt igenom hur hon skulle få med sig alla kassar till andrahandsaffären. Hon bläddrade bland kontakterna i telefonen, letade efter någon som skulle kunna hjälpa henne, men insåg snart att hon kände väldigt få på det sättet, som vanliga vänner utan "benefits". Tummen stannade till och vilade högst upp i listan: Adam? Nej, det gick inte. Nästa namn på listan var Astrid. Det skulle kunna gå, tänkte hon, och tryckte på namnet innan hon hann ändra sig. Flera signaler gick fram utan att någon svarade. "Hej det är Astrid, jag kan inte svara just nu, men-" Lilja tryckte av samtalet och kände ett stygn av besvikelse. Nästa namn i listan var Caspian. Hon var ganska säker på att det inte var hans riktiga namn, men hon hade inte sagt något när han knappade in det tillsammans med sitt nummer i hennes telefon. De hade träffats oplanerat på ett sätt klichéartat sätt; det regnade och han erbjöd henne att ta skydd under hans paraply. De gick vidare till ett fik och hamnade sedan hemma hos honom. De hade träffats ett par gånger till men hon tappade snart intresset för honom och slutade höra av sig. Så som det brukade bli. Hon tvekade en sekund, suckade lite, men tryckte sedan på namnet. Ett par signaler gick fram innan det raspade till i luren. "Hallå?" "Hej, det är Lilja. Jag vet inte om du minns..." "Klart jag gör", sa Caspian glatt. "Vad kul att du hörde av dig!" Lilja nöp sig om näsbenet och knep ihop ögonen hårt. Vad höll hon på med? "Jo, jag eh... Vill du ses? Jag... Alltså, det är så att jag behöver lite bärhjälp." Det blev tyst en kort sekund i luren. "Okej..."

Caspian var lång och slank men muskulös. Det blonda håret slutade strax ovanför hans käkben och vilade löst bakom öronen. Han var ledigt klädd i håliga jeans och en vit t-shirt. Den raka raden av kritvita tänder var nästan bländande när hon öppnade dörren och han leende steg in i hallen. Leendet föll litet när Caspian fick syn på papperskassarna i hallen. "Jag tyckte du sa att du inte skulle flytta?" sa han med en delvis retsam, delvis undrande, ton i rösten. "Det blev visst en del, ja", svarade hon och skruvade litet besvärat på sig. "Vi behöver inte ta med oss allihop. Jag kan gå ett par gånger själv med det som vi inte får med oss." "Hur mår du?" frågade han. Det lät som att han verkligen undrade, inte bara som att det var en lösryckt artighetsfras. Det förvånade henne. Hon hade redan från början tyckt att han verkade trevlig men samtidigt ganska ytlig och lite opersonlig. Han hade aldrig ställt en fråga på ett sådant sätt tidigare. Å andra sidan hade deras föregående träffar inte dominerats av konversationer direkt. "Det är bra", svarade hon. Det var ju bra nu. "Jag kände bara att jag behövde bli av med en massa skit som jag ändå aldrig använder." Caspian kikade i en av papperskassarna och plockadeplockad upp ett silvrigt etui. Den var till för att hålla kreditkort och hade en svart örn ingraverad på ovansidan. "Vad snygg! Ska du verkligen inte ha den?" "Ta den", svarade hon. "Du får den gärna." Caspian blottade den vita tandraden på nytt och fiskade upp sin plånbok ur bakfickan på sina byxor. Han flyttade sina kort till den silvriga etuin. "Fan vad najs! Tack!" sa han. Hon log tillbaka.

Caspian hjälpte Lilja att bära samtliga kassar till andrahandsaffären. Han bar fyra åt gången, två i vardera hand. Själv förmådde hon knappt att bära två åt gången. Ur ögonvrån såg hon hur ärmen på hans tröja stretade runt hans överarm när musklerna där spändes. Hon kunde inte förneka att hon tyckte om det hon såg. När de kom upp till hennes lägenhet efter det att de sista kassarna lämpats av bjöd hon honom på det lilla hon kunde hitta i sitt skafferi: havreyoghurt, en banan som de delade på och några krossade nötter som hon sprinklade på toppen. Hon ursäktade att hon inte hade något mer hemma, men Caspian försäkrade att det inte var någon fara. De slog sig ner i bäddsoffan som för tillfället stod placerad i mitten av rummet, hon hade inte flyttat tillbaka den sedan gårdagen och hon varken ville eller kunde med att be honom om ännu en tjänst. Caspian log och strök bort en skvätt yoghurt som fastnat i hennes mungipa. "Vad söt du är", sa han. "Och tokig. Det gillar jag." Av någon anledning kände sig Lilja illa till mods när han rörde vid henne på det sättet. Hon var van vid att bli tagen på med begär, den här beröringen var öm och omsorgsfull. "Jag blev glad när du ringde förut", fortsatte han. "När du inte hörde av dig mer tog jag det som att du inte längre var intresserad av att ses." "Förlåt", sa hon. "Det har varit mycket på sistone bara." Det var ju delvis sant. "Jag ska ha fest nästa helg om du har lust att vara med." Det hade hon inte. "Jaha, vad kul", svarade hon ändå. "Jag har varit sjuk och måste jobba ikapp tyvärr, men om jag får tid över kommer jag gärna." "Härligt!" sa han med ett leende. "Du jobbade med programmering va?" Hon var förvånad att han mindes det. "Ja precis, det stämmer", svarade hon. "Min kompis, hon håller också på med sånt. Jag tycker det är coolt. Hon kommer på festen, förresten." "Jaha, okej", sa Lilja och försökte le. "Är allt okej?" frågade Caspian och studerade henne med en smula oro i blicken. Det spände till i hennes tinningar. Hon ville inte prata mer. Hon ville att han skulle vara tyst. De var svettiga efter dagens turer till och från andrahandsaffären och hon längtade efter att skölja av sig. Hon ställde sig upp, drog tröjan över huvudet och lät den falla till marken. Caspian satt tyst kvar och studerade henne. Snart stod hon där i bara bh och trosor. Några rosa streck över den mjuka magen markerade var byxorna suttit åt som mest. "Jävlar", sa Caspian andlöst med blicken fastnaglad i höjd med hennes bröst. "Jag behöver duscha", sa hon. "Ska du med?" Han nickade stumt och följde efter henne in i badrummet.

[photofabulicious]

⏰Det har blivit av en grej för mig att vakna runt lunch. Ändå skönt. . 🥘Åt sen lunch på Mini Mutfak igen. Så gott! Och billigt. Dom har flera olika rätter man kan välja bland och de byter maträtter varje dag. Bästa! Jag mixar lite av allt möjligt. Ägaren gillar mig redan. Haha. . 🏖Gick till Kleopatrastranden idag. Ingen höjdare. Vågorna var för starka och klipporna var mycket halare på platsen jag var på idag. Det var inte alls många som badade idag faktiskt. Lite för strömt. Ska testa en annan strand nästa gång. . 🚠Precis vid linbanan fanns det en kattpark. Jag dog sötdöden då det fanns massa kissebebisar där!😻 Åkte sedan upp i linbanan (köpte enkelbiljett) och kom upp på berget där slottet finns. Det fanns ganska mycket att titta på, men det var för varmt, så jag skyndade mig igenom allt. Annars var det ett ganska coolt ställe. Valde att gå hem sen… jösses vad dumt. Iaf i flipflops!🤦‍♂️ Det tog mig typ 2 timmar att komma hem. Haha. Men gick förbi galet häftiga restauranger och utsikten var verkligen magisk. Plus att jag fick se getter som hoppa runt på klipporna. Bild finns i albumet, men dom blev lite väl små… Alanya är iaf väldigt vackert. . 🐬Har medvetet inte gjort några utflykter utan bara tagit det lugnt. Vet att jag brukar göra för mycket saker på mina resor och det slutar alltid med att jag inte känner mig utvilad. Men nu blir jag stressad över att inte ha gjort något alls istället. Hahaha. Man kan åka på massor av olika båtturer, besöka ett stort akvarium, forsränning, jeepturer, cityturer, kvällsturer, dyka, se en dansshow som jag verkligen vill se (ganska dyr dock), tandemskärmflygning, åka luftballong eller resa till Palmukkale. Palmukkale är den utflykten jag mest vill åka på, men den pågår typ i 16 timmar och jag måste upp 04.00… Ska väl boka några utflykter snart iaf. Lite saker vill jag ändå upptäcka/uppleva. Men målet är ändå att chilla. Så ska försöka att verkligen göra så lite som möjligt. …… #alanya #turkey #türkiye #traveltheworld #travelgram #travelblogger #travelblog #travelbug #exploremore #exploreturkey #tourist #beachlife #vacation #vacaymode #semester #sightseeing #instagay #gaystagram #loveislove #travelphotography #catstagram (på/i Alanya) https://www.instagram.com/p/ChIMQsijfTQ/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[idontbroaround-blog1]

Trasig iPhone-skärm

NEJ! Telefonen glider sakta ur handen och du ser den falla i slow motion. Vi hoppas den ska landa på något mirakulöst sätt så att inte glaset går sönder. Mirakel verkar vara till för andra människor, för min iPhone 6 sprack när den landade med glaset nedåt på grus. Hade den bara landat med baksidan nedåt så hade skalet förmodligen skyddad displayen.

Skal som skyddar skärmen

Mitt skal är i samma höjd som glaset vilket inte känns superskyddande om man tappar det. Hade gärna haft en kant som stack upp på sidorna och det var som en silikonkant högst upp och längst ner på displayen, för då tar detta i backen först, och borde skydda skärmen. Får googla runt på detta. Men framtidens skärmas spås bli tåligare: http://bloggar.aftonbladet.se/prylbloggen/2017/04/ny-design-och-oled-skarm-riskerar-att-forsena-iphone

Laga iPhone till billigt pris i Stockholm

Måste ju fixa telefonen. Ringde apple och det skulle vara apdyrt eftersom min garanti tydligen inte gäller trots att jag har 1 år, och det bara gått 6 månader. Men garantin försvinner om man får någon skråma på telefonen, eftersom dom tycker att det är mitt eget fel då. Förståeligt men irriterande.

Att reparera iPhone själv är ju inget jag vågar, men här hittade jag billigast pris för vad vanliga mobilreparatörer vill ha för att byta skärmen. Spanade dock in hur man ska göra för att laga själv på https://www.youtube.com/watch?v=40Ph1J5ElpE. Coolt att folk faktiskt vågar fixa telefonen själva!

iPhone spräcktes

Om jag inte lagar telefonen, så kanske det är dags för att köpa en ny. Börjat komma massa nya märken som Huawei Honor, LG och Motorola. Budgetmärken som gör ganska schyssta telefoner. Testade en i en butik och det var sinnessjukt hur bra dom kändes för att kosta så lite. Dock lite luffigt kanske, jämfört med en iPhone i alla fall. Dock så kostar en ny mobil bara lite mer än vad det kostar att köpa en budgetmobil.

Fixa iPhone i Stockholm

Fanns ett gäng reparatörer som reparerade för okej pris. Riktigt tråkiga pengar att bränna, men jag vill ju ändå ha en fungerande skärm. Lite oklart vad som händer med hemknapparna nu för tiden. Många telefonen börjar få så mkt skärm över hela framsidan så den kanske blir glas istället för en knapp. När displayen tar över hela framsidan av telefonen, så borde den också bli omtåligare tycker man. Såvida inte dom gör starkare glas framöver. Man kan ju hoppas.

[hannakristenssson]

Har vi låtit en anonym diktator ta kontrollen över vår yttrandefrihet? Det är frågan jag ställde mig inför detta projekt. För jag anser att rätten till yttrandefrihet är absolut en av det viktigaste rätterna som finns då den står till grund för många andra förmåner och privilegium. Idag lever vi i ett ganska så enformigt samhälle vad gäller yttrande av egna tankar och åsikter, det är mycket som sägs efter trender och vad andra högre uppsatta människor tycker och kanske i vissa fall tvingar andra till att tycka och tänka. Det förekommer främst i diktaturer men även i andra kulturer och länder som finns världen över. 

När jag tänkte på det här med yttrandefrihet och hur den rättigheten missbrukas på ett felaktigt sätt kom jag att tänka på hur det trådlösa nätverket idag är ett enormt stort forum som har utvidgat möjligheterna för yttrandefrihet men det vill säga igenom det trådlösa nätverket. Jag tänkte då på motsatsen till trådlöst. Vad kan det vara? Jo, trådar och sladdar som faktiskt har ett slut. De är begränsade och man vet att det någon gång kommer att upphöra och inte räcka längre. Sladdar bär även på information och eftersom yttrandefrihet också kan kopplas till att människor tvingas tycka och tänka på ett specifikt sätt, så tänkte jag att sladdarna skulle bära på likgiltig information som säger att vi alla ska tycka och tänka samstämmigt. Jag ville då för att förtydliga detta, ha en bunt med sladdar i olika färger där varje sladd med likadan färg bar på en bestämd information och eftersom att yttrandefriheten inte gäller för alla människor ville jag visa det genom att sladdar med samma färg, alltså samma information, skulle leda in in människors huvuden där den informationen sedan skulle få utöva sin kraft. Människan som är kopplad till sladden har alltså inte en chans att komma undan och tvingas till göra det som sladdens information säger åt en att göra.  

Det finns ju även någon eller något som styr detta och enligt mig är det hela världen. Hela jordens befolkning kan påverka denna rättighet och hur den underrättas. Jag gav alltså jorden en kropp så att den skulle få framträda som en utav oss. För det är inte endast en av oss som är skurken i detta, de är vi alla.

Jag ville också förtydliga att vi människor är så olika men samtidigt så otroligt lika och när vi tvingas till tystnad så är det svårt att vara unik och leva sitt liv så som man vill. Ellen fick vara min modell i det här och hon hade precis det kroppsspråket jag sökte och verkligen förstod hur jag ville ha det. Jag önskade mig nämligen bilder på henne tagna ur samma typsnitt men ur olika vinklar så att det senare i bilden kunde symbolisera oss människor idag. Hur vi i stort sett har bildats till en och samma person trots att vi alla är olika individer sedda ur olika perspektiv.

Tillverkningen av min bild tog mina kreativa utsträckningar till en helt ny nivå. Kanske är bilden inte så speciell men det är alla mina tankar och ideer bakom som gör den så kraftfull och betydelsefull för mig. Jag började med att skissa upp en plan på analogt vis. Jag tog helt enkelt fram papper och penna för att skissa ner den bild jag hade i huvudet. Jag visste tidigt att jag ville ha en bunt sladdar som någon hade kontroll över. Dessa sladdar ville jag skulle leda till ett x antal människor som såg någorlunda lika ut, som återigen skulle representera att vi alla är så lika men ändå så olika. Jag skrev också ner ett fåtal ord och tankar som jag tänkte skulle förtydliga det jag hade målat och också de känslor jag ville förmedla. När skissarbetet var någorlunda färdigt för stunden gick jag över till själva föremålen jag behövde fota inför min bild. Jag började med att ställa upp Ellen framför den vita bakgrunden. Jag brydde mig in om bakgrundens utseende så mycket mer än att den skulle vara ljus så att Ellen lätt kunde klippas ut senare i Ps. För det var nämligen det hon skulle bli, utklippt, så därför la jag mest fokus på hur ljuset la sig på henne. Jag använde mig utav två soft-box placerandes framifrån så att hon syntes tydligt. Efter många kort tagna ur olika synvinklar kände jag mig nöjd över bilderna på Ellen och fortgick med att ta bild på min sladd-hög som fanns sparad på skolan. Till detta foto fick jag lära mig att använda ljusbordet som används för att fota föremål och lite mindre saker, inte människor främst. Vi placerade en soft-box underifrån och isolerade ljuset ifrån att komma ut. Samt ställde vi en soft-box framifrån som hade i uppgift att göra sladdarna synliga och tydliga. Efter många justeringar i sladdarnas placering var även den bilden klar och jag kunde släppa kameran för att fortsätta jobbet i Ps. 

I Ps började jag med att frilägga alla bilder på Ellen och även sladdarna som krävde enorm koncentration och ett fåtal raster tills de äntligen var klara. Nu ville jag hitta min bakgrund och bild på en tecknad kostym bl.a. Samt en bild på jorden. Detta gjorde jag på Pixabay, en gratissajt sär du kan ladda ner upphovsrätts fria bilder gratis och använda i egna projekt så som detta. Jag hittade en superfin bild på en gata i New York som jag tyckte skulle passa in perfekt som bakgrund i min bild . Den väckte ingen uppmärksamhet och hade inte heller någon särskild tanke bakom sig utan fanns bara där som en snygg och intetsägande bakgrund. 

Efter detta använde jag mig utav magnetlassot för att markera Ellen ifrån det områden i bilden som jag inte ville ha med och klistrade in henne i min bakgrund. Detta gjorde jag med varje bild jag ville använda på Ellen och placerade henne som fyra olika individer nånstans på övergångsstället i bilden. Efter detta Klistrade jag även in min kostym och min planet som jag i olika lager formaterade och roterade tills jag hade ett nöjsamt resultat. Näst på tur stod sladdarna som jag i en evighet, noggrant hade frilagt och klippt ut så som jag ville ha den. Men tyvärr så ville inte Ps samarbete med mig och friläggningen fungerade inte som den skulle när bilden väl var inne i bakgrunden. Då bestämde jag mig för att istället radera sladd bunten, använda de en annan gång och istället rita fram mina sladdar. Detta visade sig vara ett mycket effektivt sätt att illustrera det jag ville ha och det blev ett mycket cleant och snyggt resultat, anser jag. Jag valde en lite skrikigare färg till de sladdar som kopplades till Ellens huvuden så att de skulle dra åt sig uppmärksamhet och inge en tydlig ide av vad jag ville illustrera. Jag försökte även med att färja Ellens skjorta var för sig i olika nyanser så att de skulle få någon slags skildring mellan sig men återigen ville inte Ps samarbeta så jag lät det vara och kom i slutändan fram till att det såg snyggast och renast ut så som det var ändå. 

Sist men inte minst kom vi till texten. Rubriken till min bild som hade i uppgift att väcka opinion. Den var viktig och jag började göra en mindmap full av tankar och ideer på hur jag skulle kunna skriva den. Allt jag skrev ner hade ett ungefärligt likgiltigt innehåll och tillslut kom jag fram till det: 

Har vi låtit en anonym diktator ta kontrollen över vår yttrandefrihet? För det är precis så jag känner, att någon eller vi rättare sagt, har helt plötsligt låtit någon ta kontrollen över våra liv. Bestämt att vi inte ska få tycka och tänka som vi vill. Jag ville få det att låta lite dumt, som att “Vad håller vi på med?” “Hur kan vi vara så dumma att ha låtit detta hända?” Det ska ju självfallet vara en självklarhet i alla länder och kulturer att alla har rätten att yttra sig fritt om allt. Texten placerade jag i mitten i en ganska så mesig gul färg men som ändå skapar kontrast mot det röda, blå och gråa i bakgrunden, för att det skulle framhävas och vara fokuset i bilden. Framhäva och förmedla mitt budskap.

Jag är väldigt nöjd över slutresultatet. Jag tycker att jag har lyckats skapa en helhet i min bild med många fina och annorlunda val av bakgrund, motiv och färger. Jag tycker också att jag har lyckats bra med mitt budskap och att det är hyfsat tydligt. Men jag måste medge att man faktiskt tvingas klura på den en stund men texten till gör den självfallet enklare att förstå, vilket är meningen. Jag älskar hur jag valde att använda mig utav samma person i bilden och hur det tydligt talar om att vi alla är så lika. Just den delen av bilden är lite inspirerad av Beatles omslag där det går på ett övergångsställe och det allihopa ser extremt olika ut men ändå så lika. 

Sedan måste jag ändå säga att trots Ps val av att inte samarbeta så tycker jag ändå att sättet att rita fram vad jag ville ha ser ganska så coolt ut och blev exakt placerat där jag ville. Färgerna på sladdarna ger även de, bilden en helt annan utstrålning vilket jag tycker är fint. Det enda jag skulle vilja förbättra till nästa gång är nog beskärningen utav bilden. Den är lite skev och skulle ha skalats av en bit från höger sida så skulle det blivit mer symmetriskt. Jag skulle även vilja ha redigerat vidare i Ellens ansikte där vissa delar är ljusare än andra och kan få det att verka som att en kamera med blixt har reflekterats i hennes glasögon. Det går inte ihop lika bra med resten av ljuset i bilden, men det fungerar. 

Med ett ord kan jag beskriva mig själv som nöjd!

[lovisarova]

Mellan 21-31 mars åkte jag och Luis på en resa mes seishun-18-kippu, en billig tågbiljett som ger unlimited snigeltåg i fem dagar för cirka 900 kronor. Rätt billigt eftersom man kan ta sig hela vägen från Tokyo till Beppu (halva Japan) om man så vill. Vi var en dag i Kyoto och tursitade en massor. Åkte buss till Luis favorittempel fullt med stenmänniskor. Var på ett berg med vilda apor, tittade på tempel och hälsade också på en Australiensisk vän till Luis som jobbar ensam på ett kafé. Det sista vi gjorde innan vi åkte vidare till Osaka var att klättra hela vägen uppför trapporna i Fushimi Inari Jinja, den kanske mest berömda shintohelgedomen i hela Japan. Det var ganska magiskt, speciellt i mörkret och eftersom inte så hemskt mycket turister orkar hela vägen upp. Det var fullt med katter! Vi sov i ett litet hål på ett hotell med tillsynes en i personalen, inget tvål på toan och endast två duschar för alla gäster. Speciell upplevelse men främst var det billigt. Hade en jättehemsk dag på Universal Studios! Vi var där i god tid innan öppning men fick ändå köa som tusan, och vi sprang bokstavligen till Harry Potter-delen där vi inte behövde köa speciellt mycket, tog massa bilder på slottet, drack Butterbeer och faktiskt trivdes, troligtvis mycket beroende på att de har en limit på hur många som får komma in samtidigt..! Tråkigt nog var alltid extremt dyrt så jag köpte ingen souvenir, men det var roligt att äntligen åka dit! När vi lämnade Harry Potter-delen såg vi att det var otroliga 4 TIMMARS KÖ på praktiskt taget alla åkturer. Oturligt nog hade alla Japans studenter lov samtidigt som jag så alla vallfärdade dit och sabbade för oss. Vi klagade en massa och Luis nästan svimmade när han insåg att de inte längre har gratis "fast-pass" som man kan hämta upp och "boka" tid på de populära attraktionerna. De hade det förut, men nu har de gjort om så man måste köpa, som i USA, ett speciallpass för hela dagen som kostar 15,000 ¥ plus vanligt inträde för 7,000! Man måste alltså betala cirka tvåtusen kronor för att kunna åka alls... Vi väntade i en timme för att kolla på en show, och sen en timme till för en annan men sen gav vi upp. Det är ju meningslöst att köa i fyra timmar, extremt tidsslöseri. Folk köade i slingor bara för att köpa popcorn!! Extremt dyra popcorn..! Vi gick kring tretiden. For in till Osaka och åt kushiyaki, takoyaki och lite annat på olika barer som vi hoppade mellan. Vi åt såklart inte på Universal Studios pga de extrema priserna, så vi åt ganska mycket trots att vi skulle träffa Luis vän Ryo och äta Okonomiyaki till middag, Osakas specialitet. Ryo är jättetrevlig och alla mat vi åt var väldigt god, så jag kommer aldrig rekommendera någon att åka till USJ, det är bättre att turista i det riktigt Osaka. Mycket mera prisvärt!! Dagen efter åkte vi förbi Himeji och kollade på deras slott. Det är det enda som finns där men det är ett bra slott som man kunde klättra hela vägen upp i. Fortsatte och på eftermiddagen kom vi till Kinosaki-onsen, kanske bästa stället på resan. Hade ett rum på ett ryoukan, och på kvällen gick vi till totalt sex (6!) olika onsens. Efter tre bad tog vi en paus och gick i våra starwars-yukata och åt middag, och sen gick vi till tre till. På kvällen lyste rosa lanternor upp floden som rinner genom den lilla byn och det var hemskt coolt! Alla går runt i yukata och dricker öl och det kändes som taget ur en film. Vi gick säkert en kilometer till den sista onsen, i japanska träskor med två klackar onödigt nära mitten vilket är riktigt obekvämt och vingligt. Efter 6 bad var det inte så skönt längre, sved liksom och man kände att kroppen var trött på varmvatten. Vi ville bara se alla bad och var ganska nöjda när vi kunde promenera hem! Det coolaste baden var ett täckt med stenar och ett konstgjort grottak, och sen ett bad med ett stort vattenfall som rann ner framför ögonen på en medan man satt i vattnet och kollade ut mot buskarna. Nästa dag åkte vi aslångt till Hiroshima. Anlände på kvällen hos ett slags Airbnb, ett hus i japansk stil en bit utanför staden och sov nästan direkt. Nästa dag var vi turister i Hiroshima, först åkte vi båt ut till Miyajima och klappade rådjur, tog foton med den berömda toriin i vattnet och såg en parad med dansande folk och monster och sånt. Väldigt avslappnat ställe, och vi hade tur med vädret också. Kollade in slottet som tyvärr behövts renoveras rejält så endast utsidan fortfarande ser äkta ut, insidan är ett vanligt museum. Promenerade i fredsparken och åt Okonomiyaki, Hiroshimastyle. Tog buss hem och tittade på originalversionen av ninja warrior och drack varsin öl sittandes under kotatsun i vardagsrummet. Jag råkade ta sönder pappersväggen när jag skulle öppna dörren. Först fick vi panik sen skrattade vi väldigt mycket. Pappersdörrar är en asdålig idé. Nästa dag var det mest tåg igen och vi mötte Takuya i Fukuoka på ryoukan-rummet. Vi promenerade igenom Fukuoka och åt middag och satt sen på en hemskt dyr och liten make-shift-bar (ett skul på 8 kvadrat) på strandpromenaden ovanför en flod. Jag var dödstrött nästa dag men vi använde tiden ändå till fullo och efter frukost på ett old style Mugiwaraboushi-liknande kafé åkte vi till Fukuoka tower (de har världens hemskaste temasång, usch, asjobbig, googla). Sen åkte vi tåg till en gammal stadsdel med mycket tempel. Det var riktigt vackert, speciellt när vi klättrade upp på det lilla berget, bort från turisterna. Vi klättrade genom en skog och kom till en tunnel av toriis liknande dem i Kyoto. Plötsligt ljöd musiken som spelas över hela japan klockan fem (lång historia) och det var riktigt magiskt att stå och lyssna till det ute i skogen. Lite högre upp bakom templet på toppen hittade jag en grotta det fanns ljus och fler rävfigurer att be till. Vi hade ett litet äventyr ute i skogen helt enkelt! Sista dagarna spenderade vi i onsenstaden Beppu. Näst sista dagen på resan kunde vi tack vare någon kampanj bada gratis på det dyraste badet, uppe på en höjd. Det bestod av flera små bad utomhus i varierande temperatur med utsikt över staden och mot havet. Fanns en bastu också och det var inte speciellt mycket folk. Klinkers istället för stenar är inte så mysigt men det var lite roligt att det regnade hela tiden, och att man slapp sitta nära andra människor. På det andra badet vi besökte blev jag attackerad av en jättefet gammal tant som började visa mig hur man skulle tvätta sig (?!?) vilket var motbjudande och störigt eftersom jag knappt förstod vad hon sa eftersom hon pratade på dialekt. Efteråt pratade tanterna om utlänningar (de trodde nog inte jag hörde) och jag skyndade mig ut och när jag berättade för Takuya och Luis om vad som hänt kom den smällfeta kärringen ut igen och började prata med Takuya om att hon behövt förklara saker för mig, fast att det var svårt för henne eftersom jag inte verkade fatta... Vi flydde. Asirriterande, låt folk vara..! Sista dagen åkte vi med en liten buss över en kam ner till en dal på andra sidan av ett berg. Hamnade i en jättefin liten by som vi promenerade bort ifrån i en cirkel och sen kom tillbaka till. Längst vägen fanns ett antal bad. Det var varmt och soligt så inte helt nödvändigt, och eftersom jag var lite trött på hetvatten räckde det med ett bad. Men vi hade en avslappnande sista dag tack vare naturen med skog och vatten, utsikt över berg, tempel och sånt. Somnade nästan på väg till flygplatsen och det var så sjukt skönt att komma hem!!

[lovisarova]

Kommer ett urval av dagar i Tokyo. Som vanligt upptagen med jobb, roligheter, äventyr, skola eller bara med att sova ikapp fram till lunch en tisdagsmorgon...

Första dagen i skolan åkte vi till Tokyo Tower. Aldrig varit uppe förut så det var himla roligt. Fint väder men Fuji syntes inte. Men bara tornet har en så cool siluett, speciellt sett från byggnaderna precis underifrån... Mäktigt liksom. Här utsikt mot Tokyo Bay och Haneda.

Sen jag och Luis kom tillbaka till Japan har vi mött upp Sergio som också kom hit precis efter oss, han gör sin master i arkitektur på Kyushu (och sen har han ett till äventyr på ett universitet på Hokkaido efter det!). Jag, Luis, Takuya, Shibata och Sergio samlades på Torikizoku såklart innan vi vinkade av honom nästa dag. Så jäkla coolt, jag vill också göra något liknande i framtiden.

Jag, Takuya och Luis var på samma matfestival som jag var på precis när jag kom hit för ett år sedan! Den är varje år i Tokyo Dome. Kan tala om att det var grymt mycket roligare att vara där med två vänner än helt ensam. Och nu kan jag ju prata japanska också..! Vi drack svart öl med 12%, åt unagi (ål) och drack en blå öl som smakade vatten... Intressant. Nebuta-matsuri-dansare var där men vi var inte så impade, vi har deltog ju i “the real deal” i somras.

Jag och Luis gick och hälsade på på den italienska restaurangen. Te-chans födelsedag var den 16:e januari och jag hade inte glömt bort det eller att jag lovat rita en teckning till honom. Han såg mina klottriga läxor en dag och villa att jag skulle rita något till honom så jag gjorde det. Det blev dinosaurier som äter pizza! Det gjorde jag och Luis också, och pasta, och drack vin, och fick service-salad och Te-chan yrkade på servitrisen att ge oss 30 procent rabatt också..! Han är så härlig, ville prata en massa och visade Luis ett foto på teckningen han inte är klar med än. Det har gått över en månad och jag har inte fått min födelsedagsteckning än men den blir väl färdig tillslut!

Har jobbat lite för mycket, blev sjuk med feber och var rädd att jag fått influensan men det gick över på tre dagar. Chefen på bageriet (med det roliga namnet Fujii, alltså Fujii-san) sa att han skulle skriva upp mig på färre skift vilket jag tror är en bra idé... För två veckor sedan jobbade jag 7 till 12, sen var det skola till klockan 17 och sen direkt hem och ett till skift, 18 till 21:30. Efteråt bjöd Fujii-san mig och den andra tjejen på ramen till middag och sen jobbade jag nästa dag 7 till 12 igen... Fick en jättepåse med överblivet bröd att ta med hem! Bra grej är att det funkar som frukost, lunch och middag nästa dag, plus att jag kan ställa påsen på bordet i köket så tar Sanno, Tanaka, Luis och Takuya också bröd. Gratis är gott!

Jag är lite irriterad eftersom mitt lönebesked var extremt lågt trots att jag jobbade en hel del ändå. Har pratat med chefen om det, att han måste ta och titta på mitt stämpelkort igen, vilket han lovade göra. Om problemet inte fixas blir jag riktigt upprörd... Tråkigt om man gått upp klockan sex i ett svinkallt Tokyohus (utan isolering) och kravlat sig bort i soluppgången helt i onödan. Jag och Takuya såg på TV om en tjej som fick “straffbetala” sin lön till arbetsgivaren efter att hon varit sjuk. Hon jobbade alltså inte, och tvingades samtidigt betala lönen hon alltså inte fick! Dubbelt lose-lose. Helt sjukt. Men samma sak händer nog inte mig, det är nog bara gubben som sett fel.

Luis jobb, Coto Work, hade öppningsparty på lördagen för två veckor sedan vilket var riktigt kul. Jag räckte upp handen och var med som frivillig på improv-showen (blev många Trumprelaterade skämt...) och efteråt gick vi vidare till en pub i Roppongi (Shot bar Geronimo, om man vill googla) med tinnitushög musikvolym där Luis coworker Stephanie bröd på shots och vi drack någon öl och skrikandes försökte kommunicera i oljudet. Väggarna i baren är fyllda med plåtbitar varpå kunders namn är ingraverade och ett valfritt citat. Alla som dricker 15 shots på en kväll får en egen. En var skriven på svenska! “Jag har en bruten tå”.

Det var trångt men vi vrålade med i sångerna och hoppade upp och ner tills en japansk man sa någonting ohyfsat till Takuya som sen inte ville vara kvar längre. Det var nästan tur, för vi hann precis med sista tåget och jag jobbade klockan sju igen nästa dag...

Efter skiftet åkte jag, Takuya och Luis till IKEA! (Inte en lugn stund.)Takuya hade aldrig varit där. Tänkte köpa en semla men den var hemskt ful och liten, kvalitén på IKEA-maten är långt sämre än det svenska originalet. Hyfsat dyrt också och spylånga köer och oväntat mycket gnälliga småbarn... Finns bättre Ikeor.

Häromdagen var jag och Takuya i Jijugaoka och gick på ett tokjapanska kafé. Såg precis ut som ett klassiskt japanskt hus, men det var nästan så överdrivet att det kändes fejk. Åt superdyr fruktsallad och drack té och pratade. Blev lite orolig då Takuya sa att han funderat på att flytta hem till Aomori, plugga och få bra på poäng på lärartestet i höst och sen söka nytt jobb. Han ska ha ett TOIC-test i engelska snart också. Han funderar på att bli japanskalärare och vill satsa på sin engelska också, använda det i yrket. Men japaner skiter i om du kan engelska eller inte, det enda viktiga är om du har “bevis” för det; ett officiellt provresultat eller utlandsstudier i ett engelskspråkigt land. Han blev dissad av sin no-english, sexistiska idiot till chef (vi klagar ofta på honom) som inte vill att Takuya ska göra uppgifter som kräver engelska längre eftersom det finns medarbetare som är bättre. Det verkar dock som att han kanske hittar ett nytt jobb istället, med en bättre chef.

Förra fredagen åkte skolan till Hakone. Precis som med familjen åkte vi piratskepp! Men vädret var bättre så vi såg Mount Fuji. Var på en onsen med vin-, sake-, choklad-, grönt té-, och kaffebad bland annat... Var inte som en vanlig onsen, lite för stökigt och förutom att vi fick kleta choklad på oss i chokladbadet var det lite av en besvikelse. Baden luktade lite av respektive dryck men det var inte särskilt stark. Behövde ha badkläder vilket jag behövde hyra. Föredrar vanlig onsen. Kul koncept ändå!

Efter att ha kommit tillbaka med bussen till Tokyo, mötte jag Luis, Amelie, Stephanie och Shibata i Stephanies lägenhet i Shirokanetakanawa. Diskuterade halvkritiskt tvprogrammet vi kollade på med Shibata (en japansk version av Big Brother typ...) tills de andra var redo och vi fyra promenerade in till den där shotbaren igen. Vi gick vidare till en klubb och sen Torikizoku och kom till slut hem klockan tre på natten! Vart ett ganska roligt spontanäventyr i Roppongi... Schysst av Luis att bjussa på en drink, och Stephanie bjöd hela gänget på inträdet och första drinken på klubben, plus en shot. Det är inte billigt att gå ut i Roppongi! Jag klarade mig ändå, tack vare polarna.

Idag har jag och Luis varit i Nippori, en stadsdel som är tokig i katter. Vi gick på ett kafé där man kan måla sin egen manekineko (katt med uppsträckt tass, bjuder in lycka och pengar) plus att man får en kopp té och en kattformad kaka. Luis gjorde en salaryman och jag gjorde en Luis. På baksidan av sin katt skrev Luis något om att pengar inte är allt, men att han hellre är deprimerad på en snygg rikemansstrand med en drink i handen än i ett fattigt ruckel... Det är riktigt snygga! Härligt med en egengjord (tja, egenmålad) souvenir.

Åt stekt bläckfisk och promenerade runt och ojade oss över hur fint och gammalt Nippori är. Det drog in moln, började snöa lite och blev riktigt kallt till slut, då åkte vi hem. Det är ganska kallt nu. Igår gick jag till onsen i Musashikoyama efter skolan innan jag åt sushi, det är riktigt effektivt. Man blir varm rakt igenom, och det sitter i i flera timmar. Snöade lätt när jag promenerade hem i mörkret, och kunde skymta ett upplyst Tokyo Tower på horisonten. Passar perfekt till soundtracket från “Kimi no na wa”!