#Blå hallen | Explore Tumblr posts and blogs

neynarus · 4 years ago

Photo

Mannen suckade. Lakanet låg klistrad mot hans kropp. Frustrerat, och med en sådan kraft att sängen skakade (följt av ett oroväckande gnissel under hans vikt), sparkade han ner det mot fötterna igen. Sommaren hade varit ovanligt varm men den här natten var den värsta på länge. Det kändes nästan som feber. Stora svettfläckar täckte madrassen under honom och inte ens fläkten, som under de tidigare nätterna varit hans enda räddning, hjälpte. Han slöt ögonen. Utanför kunde han höra hennes andetag. Hennes små, nästan ohörbara snarkningar, och ett plötsligt illamående bolmade upp i hans magtrakt. Han svalde. Hon var bara ett barn. Han hade försökt vara snäll, men hon var bara ett barn och hela situationen var ett misstag. Han hade anat det redan från början, känt det ända in i benmärgen, men viftat bort det varenda gång. Hur kunde något som detta vara fel? Men nu letade sig blåljusen in genom persiennerna och han visste att de sökte. Att de snart skulle vända sina blickar mot hans hus.

Och inte ens fläktens trygga brummande kunde vagga bort den oron.

ETT ÅR TIDIGARE

Saga

Hon sneglade upp från skolboken och ner mot Simon. Eller, mot det ställe hon alltid hade sett honom innan. Det var en vana hon inte riktigt hade fått kontroll på ännu. Hans sida av bänken stod fortfarande tom. Det hade inte kommit någon ny elev som tagit hans plats ännu, trots att det snart hade gått ett år. Det knöt sig i magen av saknad. Längst fram i klassrummet, till höger närmast dörren, stod den. Hans bänk. Tjock-Albin satt på sin plats vid den, med drömsk, dimmig blick på whiteboard-tavlan. Han var stor och rultig och hade alltid med sig godis till skolan, trots att han visste att Alex och Robin skulle sno det ifrån honom. Han hade försökt springa efter dem i början, så som barn gör när något de älskar tas ifrån dem (och för Tjock-Albin var godiset det viktigaste han hade), men hans kropp hade värkt när fettet skumpat, och han hade hatat deras hånande skratt när de med lätthet sprungit ifrån honom. Så han sprang aldrig längre, inte ens när de tog de bästa godisarna. Han bara lät det ske. Tjock-albin var aldrig med på gympan (gympaläraren hade helt enkelt gett upp), och han gick på extramöten med skolsjuksköterskan varje torsdag. Hon med den ständigt bekymrade rynkan i pannan som tycktes bli ännu djupare när han klev in. Där pratade de om vikt och mat. ”Är du fortfarande hungrig så ska du inte fortsätta äta, Albin. Inte efter en portion. Du vet ju det”. Hon sa att det handlade om välvilja, men det var alltid efter hennes samtal som Tjock-Albin stod framför spegeln i badrummet och nöp i fettet, med det där brinnande självhatet i halsgropen. Men sedan blev Simon hans bänkgranne. Och Simon verkade ha gillat honom, trots att han var fet. Det hade inte funnits någon elak gnista i hans ögon. På tråkiga lektioner hade han lockat fram det där okontrollerade fnissandet ur Albin. Det där skrattet han hört alla andra i hans ålder skratta, det som bara bubblade upp ur dem trots att de skulle vara tysta. Det som hade väckt det där sugande hålet av ensamhet i hjärtat. Och när läraren skällde ut dem hade Albin aldrig blivit rädd över utskällningarna, uta tittat på Simon med glittrande blick. På slutet hade de börjat göra varandra sällskap på vägen hem, småsnaskande på godiset som fanns kvar, och på sista tiden hade även Saga varit med eftersom Saga och Simon så gott som satt ihop. I vilket fall som helst så hade Simon tagit på sig rollen som bänkgranne på bästa tänkbara sätt, och när han hade ropat hans namn var det alltid “Albin” han hade ropat. Inte Tjock-Albin. Och nu var det tomt bredvid honom. Det hade varit tomt i en evighet.

Han gav henne en flyktig blick, Tjock-Albin, när hon gick förbi honom ut ur klassrummet efter skoldagens slut. Hon rynkade pannan över sig själv - Jag måste sluta kalla honom för Tjock-Albin, Simon hade blivit arg. Bobas, skolans fritidshäng där de stora ungarna (som hade fyllt 10, alltså) fick vara skulle öppna om fem minuter. Hon slank förbi några av de väntande barnen som hängde utanför dörren. Hon var fortfarande bara 9, fast hon kände sig nästan som 12. Det är väl det som som händer med sorg, tänkte hon allvarligt. Man blir gammal. Och inte längtade hon in dit heller, till Bobas där man fick köpa godis (även på vardagarna!), spela spel och hyra datorer, xbox eller till och med en hel musiksal med musikinstrument ifall man ville. Bobas var det häftigaste som fanns, och hon hade längtat in dit förut. Fantiserat om hur det skulle vara där inne, hur känslan av att vara stor skulle kännas. Hon och Simon hade lovat varandra att de skulle hyra musiksalen, och att han skulle spela trummor och hon gitarr, och så skulle de skapa ett band som hette “SochS”, som stod för Saga och Simon. Sedan hade de planerat att kanske låta Tjock- Alb…. Albin, spela också, för de skulle ju faktiskt behöva någon på bas (Att Albin kanske inte alls ville spela bas var inget de tänkte på, men Albin hade älskat att vara med i vilket fall som helst). En sångare behövdes också. Det var i alla fall vad Simons pappa hade sagt när de berättade om idén, att det såklart var okej att bara ha en trummis och gitarrist men att det behövdes mer ifall de ville skapa ett riktigt band. Men då hade de kommit på att de skulle vara tvungna att lägga in fler namn i SochS, och det ville de inte. Det var ju Saga och Simons band. Inte Sagas, Simons, Albins och någon annans band. Nu skulle det bara bli Sagas band, och det gjorde ont i magen. Så därför ville hon inte in dit, fast hon kände sig som nästan 12. I stället fortsatte hon ut ur skolan. Vårbrisen mötte henne när hon började gå ner till den lilla sjön vid lillskogen, dit hon egentligen inte fick gå men gick ändå. Det hade blivit hennes plats. Det var något med kluckandet från sjöns vågor som lugnade henne. Hon sneglade ner på klockan på armen. Hon gillade den inte, mycket för att den var blå och hon hatade blått, men framförallt för att den påminde om det hon inte fick prata om. Minnet slog emot henne varenda gång: pappas hysteriska, rödsprängda ögon. De bensindränkta, skakande händerna när han satte sig på huk framför henne. Kraften i hans grepp runt hennes arm."Det här berättar du inte för någon Saga. Fattar du?... FATTAR du?! Du säger inte ett jävla SKIT OM DET HÄR!". Hon mindes hans isande, sökande blick på henne under julaftonskvällen några veckor senare, när hon öppnade julklappen och tog upp klockan. Familjen och släktens åh-ande. "Och bara dess tryck mot handleden räckte för att hela tiden påminna henne. Hon hade kunnat ta av den när han inte var nära och kunde se, men hon var för rädd. För om han skulle se (och han såg nästan allt) skulle han bli arg. Så den förblev på. Hon stannade upp mitt i steget för att försöka lista ut hur mycket klockan var. Den stora pekaren är där....och den lilla där... Hon hade fått en djup, koncentrerad rynka mellan ögonbrynen. Vårvinden lekte med lockarna som slitit sig loss från hennes tofs. Hon såg fantastiskt söt ut. Tillslut lyckades hon klura ut att klockan var fem minuter i 3. Hon fick leka tills klockan 4.

Lars

Han stirrade in i spegeln. Ett blekt och hålögt ansikte stirrade tillbaka. Lars hade varit en levande man. Det syntes inte nu, och för många hade nog den bilden vittrat bort i takt med honom själv, men det hade funnits en tid då han hade blomstrat. Det hade det ju. Han stod naken, lät blicken vandra från ansiktet ner mot magen. Betraktade fettvalkarna. Hade en läkare sett honom nu hade de beskrivit honom som “adipös”, och eftersom han var en läkare, eller snarare hade varit en läkare, var det just precis det han tänkte, av ren automatik. Adipös hade han blivit. Fet, alltså. Duschen stod på bredvid honom men han kunde inte förmå sig att gå in. Vattenstrålarna skvätte mot hans kropp när de slog mot marken. “Skärp dig nu för fan”. Han väste fram det. Han visste att det inte hjälpte att bli förbannad på sig själv, att självhat inte var den rätta vägen och blablabla... men för i helvete, han behövde bara ta tre steg, sen skulle han vara där. Och efter det skulle han bara höja armarna lite och ta tag i allroundtvålen (som både är duschtvål och schampoo, det fanns inte energi till att använda två olika tvålar) och börja tvåla in sig. För att sen skölja av sig. Och till sist skulle han ta sig ut, torka sin lönnfeta kropp och vara klar. Han hade gjort det varenda jävla morgon tidigare, på ren rutin. Vad fan var problemet? Men han förblev där han var, stående vid spegeln med de adipösa armarna hopplöst hängande nerför hans kropp. Oförögen att röra sig. Han kände hur han stank. Det var en syrlig, klibbig lukt som tycktes sitta fast i huden på honom. Han mindes den från alla de äldre han vårdat under sin läkarperiod. Gamla hudrester, ingrodd svett och… död? Ja. Sjukdom och död. Om han nu skulle gå in i duschen hade han fortfarande luktat när han gick ut igen, hur mycket han än gnuggat. Som en ständig jävla påminnelse om vem han hade blivit. Det var nästan så att han skrattade åt det, så som han tidigare skulle ha gjort när livet gav honom en snyting. Men nu fastnade det i halsen.

Det blev ingen dusch, och det skulle inte heller bli någon dagen efter, eller dagen efter den. I stället tog han på sig kläderna igen, inklusive tröjan med matfläckar från någon smaklös frysrätt han ätit framför tv:n några dagar tidigare, och hasade sig vidare ut i hallen. Med förvånansvärd smidighet (med tanke på den kroppshydda han bar på) manövrerade han sig mellan alla papperspåsar med skräp som täckte golvet. Han hade varit en omtyckt man. Han hade haft en plats. Han upprepade det för sig själv när han gick ut i köket. Han hade inte hört dunsen från katten när den hoppat ner från sin sovplats ovanför bokhyllan i vardagsrummet, ivrigt medveten om att husse klivit in i köket och att köket per automatik alltid innebär mat, så när den nu kom farande mellan hans ben snavade han till i sitt försök att undvika att kliva på den. Med ett förskräckt flämtande for han framåt och lyckades gripa tag i dörrkarmen, men benen fortsatte vidare och han behövde sträcka till ryggen åt bara fan för att balansera upp sig och inte vurpa omkull. Han stelnade till av smärta. Sedan drog han efter andan. “FÖR I HELVETE!!!” Katten satt vid köksmattan och iakttog honom, inte ens ett morrhår ryckte till. Han släppte dörrkarmen. Ansiktet var rödflammigt. “Vad har jag sagt om att springa mellan benen på mig, va?!” Han började ta sig fram i köket igen, med handen vilande på ländryggen. Skafferiet öppnades, kattmaten togs fram och han fick återigen stanna upp när katten strök sig längs hans ben. “Jaja, akta på dig då”, han motade bort henne med ena foten. Mjukt. Sedan hällde han maten i skålen.

Magen var i vägen och han fick sträcka på fingrarna för att nå ner till snörena ordentligt när han skulle få på sig skorna. Ett väsande ljud lämnade honom vid varje andetag när fettet tryckte upp mot hans lungor. Han hade redan hunnit bli dyngsur av svett när han satte sig upp igen. I hans hand, vars knogar var vita av det krampaktiga taget, höll han i brevet. Det brev som han hade funnit några veckor tidigare och som hade kommit som ett knytnävsslag i magen. Han kunde innehållet utantill, varenda mening. Han mindes till och med dagen han läste det för första gången. Det hade varit en tisdag, den 17/1 för att vara exakt, och snön hade fallit ner utan avbrott i flera dagar. Utanför hade det varit tryckande tyst, så där tyst som det bara kan bli av nyfallen snö. Som om hela världen höll andan. Han mindes den iskalla kåren längs hans rygg. Pappret som dalade ner mot golvet. Det taktfasta tickandet från vägguret som plötsligt lät så avlägset och dämpat, och hur han i vad som kändes som timmar stirrat framför sig utan att egentligen se, för att tillslut luta sig ner för att ta upp brevet igen. Sedan hade han läst det om och om igen, med händer som skakat med en sådan kraft att han knappt såg vad som stod. “Du kan enligt våra beräkningar inte få ersättning från sjukförsäkringen från och med...” ... Orden hade varit som iskalla piskslag. “När du fått sjukpenning eller sjukersättning i maximal tid erbjuds du att delta i en arbetslivsintroduktion hos arbetsförmedlingen...”. De ville att han skulle gå på en arbetslivsintroduktion. En arbetslivsintroduktion?! Hur i helvete skulle han kunna ARBETA?! Han hade drämt knytnäven i bordet med en sådan kraft att kaffekoppen fallit över dess kant och ner mot golvet. Sedan hade han fallit bak mot stolen. Hans blick uppspärrad och flackande som hos ett skräckslaget rådjur. Nu dör jag, hann han tänka mellan flämtningarna. Han hann till och med välkomna det. Men efter ett tag hade andetagen blivit djupa, händerna fallit till hans knä och köket återfått sin tystnad igen. Bara det taktfasta tickandet från vägguret hade hörts.

“Det…. det handl...DET HANDLAR INTE OM PENGARNA!!!!” hade han vrålat i telefonen till sin handläggare från försäkringskassan dagen efter. Framför honom på köksbordet stod vinflaskan, det flytande modet. “Det handlar om att jag inte KAN för i helvete!! Det handlar om att ni tar beslut över mitt jävla huvud! JAG KAN INTE JOBBA, JAG KAN INTE!! HÖR NI INTE VAD JAG SÄGER?!!” Den sista meningen hade varit ett enda panikslaget skrik. Saliven hade flugit ur hans käft. Rösten i andra änden hade varit lugn, nästan monoton, när den svarat att det inte fanns något att göra och att Lars, om Lars dök upp på det inbokade mötet, skulle få allt förklarat mer ingående. Han hade slängt på luren. Men nu satt han där på stolen vid hallen, med brevet i sin hand, och stirrade ut mot dörren. Han skulle bli sen om han inte reste sig snart. Ett plötsligt llamåendet vällde över honom, det som inte längre kom som en överraskning. Han slöt ögonen. Inte idag. Han fick det inte ofta längre, illamåendet. Knappt alls egentligen, men då och då drämde den till. Han hade många gånger i sitt yrkesliv klappat sina oroade, spyrädda, patienter på axeln med orden “det är bara lite illamående, spyr du så spyr du”, men ifall det var det här illamåendet de upplevt ville han ge sig själv en käftsmäll. Det var inte bara en orolig mage eller en rädsla för att spy. Det var känslan kopplad till spyan. Minnena. Kallduschen och skräcken. Rösterna och de bekymrade händerna strykande över hans rygg. “Jag beklagar”. Han hade själv använt den meningen, själv strykt hulkande ryggar, själv sett en annan persons liv falla i bitar. Men aldrig trodde han att han skulle uppleva det. Att han skulle vara den som blev tröstad. Man gör ju inte det. Man är aldrig beredd. Och hade någon utomstående sett honom i det ögonblicket, just precis när han darrande lutade sig fram över knäna på stolen, i den överbelamrade hallen för att vänta ut illamåendet, hade de sett en liten, liten man. En grå skugga av den han en gång hade varit.

Hade han lämnat hemmet på det första försöket hade han kunnat ta sig till bilen utan att möta någon, men nu gick han vid 08.27 och redan när han öppnade ytterdörren kunde han höra fotsteg mot grus stanna upp längre fram. ”Godmorgon Lars!” Solen bländade honom, men han visste direkt vem det var som hade hälsat. Han slöt ögonen. Med så snabba steg han kunde förmå, utan att riskera att halka på isfläckarna som vårsolen ännu inte nått så tidigt på morgonen, skyndade han fram till bilen. Magen gungade i takt med stegen. ”Vad kul att se dig Lars!” Johan Karlsson, ordförande i samfälligheten och som i sin enfald fått för sig att styrelsearbetet även innebar kallprat med grannarna vare sig de ville det eller ej, började gå mot honom. Hans blick flackade osäkert, och hade en kraftfull vind kommit hade han nog blåst med. Det fanns knappt någon fettcell på människan. Han stannade en bit ifrån Lars, väl medveten om stanken som annars skulle slå emot honom, och brast ut i ett tomt leende. ”Nu är våren här. Fantastiskt va? Snart slipper man tjafset med vinterkläder och ett ”jag måste kissa pappa” när man väl bylsat på allt. Ja, du vet ju hur det är med...”. Han tystnade tvärt och gav Lars en snabb blick, sedan blev tyst emellan dem. En röd ton började ta form i hans ansikte. Han såg ut som en gris. “Jo…” började han igen och tycktes tveka. “Ja, men, jag tänkte bara fråga… å-årsmötet?” Det var samma fråga varje jävla år. Det var som att han envisades i förhoppningen att han en dag skulle få höra ett glatt “självklart!”. Så som det en gång hade varit. “Kommer... ja men, kommer du på årsmötet?” “Nej”. Det blev tyst. Trots att de stod en bit ifrån varandra slog en varm, sur andedräkt emot honom när Johan började tala igen. ”Jag… " Johan tvekade. "Jag säger det här i all välmening, tro inget annat… “ men hans ögon glänste av något annat, kanske en irritation över det faktum att han avskydde känslan av att alltid trippa på tå runt Lars. “Men du måste börja släppa det nu. Jag vill ju verkligen inte vara okänslig, det hoppas jag att du förstår... men vi börjar oroa oss. Du kan ju inte leva såhär längre Lars. Det kan du ju inte”. Lars hade stelnat till. I tystnad stirrade han ner mot den istäckta marken. Vad i helvete sa han? Illamåendet växte i styrka. "Lars..." Han höjde blicken. Johan ryckte till över över det plötsliga mörkret som tagit över dem. Det hade varit så enkelt att slå in tänderna på människan. Att för en gångs skull täppa igen den där jävla käften. Han skulle precis höja den knutna näven när han plötsligt vacklade till av osäkerhet. Blicken föll till marken. Det är inte värt det. Utan att säga ett ord vände han sig om mot bilen, satte sig i den, la ur handbromsen och körde iväg. I backspegeln kunde han se Johan stå kvar och betrakta honom. Det osäkra flinet var fortfarande där. Hans grepp om ratten hårdnade.

Lupinvägen hade alltid varit definitionen av idyllisk, redan under Lars barndom. Han mindes den trygga känslan som hade infunnit sig när han hade följt med sin bästa kompis Anders hem efter skolan. Husen var stora och välkomnande, trädgårdarna välvårdade och han kunde fortfarande minnas doften av de nybakta bullarna som Anders mor alltid bjöd på. Här hälsade alla på alla och under skolloven förvandlades området till ett enda myller av barnskratt och äventyr, medan föräldrarna fikade på altanerna, eller bakade julbröd och log mot barnen ute i snövallarna. Det var helt annorlunda i jämförelse med den gråa, betonglägenheten på Stockstensvägen. När han tillsammans med sin fru väl köpte ett hus på gatan, ungefär 20 år senare (trots faderns höga protest: “det är ett jävla borgarområde!” ) hade han känt sig tillfreds. Som om han hade hittat hem. Men det var innan allt hände. Det finns nämligen en osynlig regel på gatan, som han i sin barnsliga naivitet aldrig lade märke till som liten, eller ens som vuxen. Men nu såg han den. Hade man råd med ett hus på Lupinvägen hade man även råd att upprätthålla bilden av perfektion, i alla lägen. Det var självklart att ett hem på Stockstensvägen kunde vara ostädat och sunktigt. Det var ju så det skulle vara. Men inte på Lupinvägen. Så när Lars hus det senaste året började få allt smutsigare fönster, trädgården omvandlas till ett hav av ogräs och han själv osade av ångest och vanvård så fort han klev utanför dörren, var han en nål i ögat för hans grannar. Han var för i helvete inte dum i huvudet. De oroade sig inte över honom, de ville eliminera huset som förstörde den perfekta illusionen. Som om det skulle göra allting lättare, som om det skulle få den varande sorgeklumpen i hans bröstkorg att plötsligt lösas upp. Troligtvis sket de i vilket, bara huset blev rent. Han ökade farten. Ilskan var kvävande, men det dröjde inte länge innan det ersattes av något annat. Något som växte i styrka ju mer han försökte ignorera det. Halsmusklerna krampade. Tillslut var han tvungen att svänga av in till en liten skogsväg och stanna bilen. Klockan visade att han vid det här laget skulle vara närmare 15 minuter sen till mötet, men de spelade ingen roll. Han stirrade ut genom fönstret. Gick igenom Johans ord igen. Det högg till i hjärtat. Krampen i halsen ökade ett steg. Det var inte händelsen vid bilen som hade etsat sig fast. Det var det Johan hade sagt innan. Det som hade fått honom att tystna. Det där med barnen. Du vet ju hur det är med barnen, hade han tänkt säga. Lars blundade.

“Pappa…”

En plötslig minnesbild dök upp, rösten lika klar som om det hände där, precis intill honom.

“Pappa, titta!”

Simon...

“Det snöar pappa!” De blåa, stora ögonen tindrande av iver.

“Jamen, det gör det ju! Sätt på dig mössan så går vi ut och.... Vänta, nu har du satt fel fot i….”

“Åååh!! Foten sitter ju faaaast!”

Han öppnade ögonen. Betraktade skogen utanför. Det gick några minuter i tystnad innan han tillslut drog efter andan och startade motorn igen

3 notes · View notes

tayloriplier · 5 years ago

Text

Stockholm, Sverige.

Detta är centrum för konst och kultur i Stockholm. Det ligger på ett livligt torg i stadens centrum. Kulturhusel öppnades 1974. Det finns bland annat utställningar för mode, fotografi och konst. Stockhoms Stadstheater ligger också här och det finns flera restauranger och kaféer. Tänk på att Kulturhuset är stängt varje måndag.

Ett annat alternativ är att köpa ett Stockholmskort. Detta gör att du kan resa obegränsat med alla tunnelbanor, båtar, bussar och tåg i Stockholm under en viss tid. Detta kort erbjuder också "gratis" tillgång till mer än 70 museer, sevärdheter och andra attraktioner.

Detta är kustområdet precis utanför Stockholm. Ett besök i detta område rekommenderas starkt under de varma sommardagarna. Det finns cirka 24 000 små steniga öar som kallas raköar. Många invånare i Stockholm har en båt och kommer hit regelbundet. Det finns också många hus på skärgården där lokalbefolkningen går under helgdagar och helger. Förutom segling kan du också njuta av fiske och bada här.

Ett trevligt faktum om tunnelbanan är att de kör till vänster, medan hela Sverige kör till höger. Detta härrör från tiden (fram till 1967) då alla i Sverige fortfarande körde till vänster.

Medeltemperaturen i januari är -2 ° C och i juli 18 ° C. Särskilt på sommaren rekommenderas det att besöka Stockholm. Det är då en trevlig temperatur att utforska staden.

Det mest enkla och vanliga sättet att komma till Stockholm är naturligtvis med flyg. Det finns flera dagliga flygningar till Stockholms flygplats, Arlanda. Stockholms flygplats ligger cirka 38 kilometer från Stockholms centrum. Flygningen från Nederländerna till Stockholm tar cirka 2 timmar. Efter det kan du ta de vanliga bussarna till Stockholms centrum. En taxi är också ett alternativ men med cirka 30 euro per åktur är detta mycket dyrare än kollektivtrafik.

Stadshuset är den mest kända och en av de mest slående byggnaderna i staden, och därmed Stockholms ikon. Det designades av Ragner Östberg mellan 1911 och 1923. Tornet är 106 meter högt och har tre gyllene kronor. Du kan klättra upp i tornet själv, även om detta är en lång stigning, rekommenderas det definitivt uppifrån eftersom du har en fantastisk utsikt över Stockholm. Men även byggnadens insida är vacker. Till exempel Blue Hall (som förresten inte är blå utan röd) där den årliga banketten för Nobelpristagare hålls den 10 december. Tyvärr är det inte möjligt att besöka den berömda hallen. Du kan dock besöka orgelet, som med 10 000 rör och 138 stopp är ett av de största organen i Europa. Golden Hall är den andra berömda och mest slående hallen i stadshuset. Det designades av Einar Forseth som ansvarar för de mer än 18 miljoner bitar av mosaikglas och guld som gör hallen så speciell.

Även om den kungliga familjen inte längre bor här, sker ändringen av vakten fortfarande här. Det är en imponerande händelse som hålls varje dag kl. 12:15. under sommarmånaderna. På söndagar och helgdagar är det kl 13:15. Under de andra månaderna byter vakten endast på onsdagar, lördagar och söndagar.

Detta är Stockholms gamla centrum. Bokstavligen betyder Gamla Stam "gamla staden". Medeltida centrum är mycket mysigt med sina smala gator, små kaféer, färgglada hus. I denna del av staden ligger också Storkyrkan, även känd som den stora kyrkan, ursprungligen från 1300-talet men har byggts om flera gånger. Det är den äldsta kyrkan i Stockholm och här har många monarker krönats. Gamla Stan är nästan ett komplett fotgängareområde, så du kan se allt tyst.

Förutom tunnelbanan är bussen också ett billigt sätt att resa. I Stockholm gäller en biljett i 2 timmar. På dessa två timmar kan du ändra så ofta du vill. I stadens centrum kör de röda bussarna, till de yttre områdena av staden kör de blå bussarna.

Hornstulls Strand är en populär gata i Stockholm. På helgerna från april till september hålls en av de berömda stora marknaderna, Street. Det finns många oberoende marknadshandlare här som säljer sina egna designade kläder. Dessutom har gatan ett kafé, en nattklubb och flera restauranger.

Sedan 1981 är detta den svenska kungafamiljens bostad. Byggandet började 1662. Arkitekten Nicodemus Tessin byggde den i barockstil, han tog slottet i Versailles som ett exempel. Under nästa århundrade tillkom både en fransk och en engelsk trädgård. Palatset är till stor del öppet för besökare, bara zuiden

varje vinge används av kungafamiljen. Höjdpunkten i palatset är Drottningholms teater, en av de bäst bevarade barockteaterna i Europa. I den franska trädgården finns statyer av den holländska konstnären Adriaen de Vries. Dessa är kopior, de ursprungliga finns i 'Museum de Vries'. Att du kan besöka palatset.

Det finns också en zoo i museet. Här kan du se de typiska skandinaviska djuren. Dessa inkluderar renar, brunbjörnar, rävar, älgar och lodjur. Under jul hålls stadens stora julmarknad här med sin julatmosfär. Och rekommenderas starkt om du besöker Stockholm vid denna tid på året.

Naturligtvis kan du också köra till Stockholm med din egen bil. Denna enhet är över 1500 km lång och tar cirka 15 timmar. Du kan sedan ta vägavgången mellan Danmark och Sverige, men ett alternativ är bilfärjan från Danmark eller Tyskland till Sverige.

Detta är det äldsta friluftsmuseet i världen och därför definitivt värt ett besök. År 1891 grundades Skansen på ön Djurgården av en svensk lärare Artur Hazelius. Hans mål var att visa alla människor i Stockholm hur människor bodde i andra delar av Sverige. Så i museet kan du se de olika gamla arkitektoniska stilarna i Sverige. I parken har hela stadskärnor rekonstruerats, inklusive en autentisk kyrka, butiker och en skola. Du kan också se väderkvarnar och gårdar. Dessa innehåller människor i traditionella dräkter som utför det autentiska svenska hantverket.

Stockholm är fortfarande en relativt ung stad, den nämndes först 1252. Staden grundades av Birfer Jarl för att skydda Sverige från andra folks attacker. Stockholm blev snabbt Sveriges viktigaste stad, delvis på grund av dess strategiska läge. Staden har direkt tillgång till Mälaren. Sverige var länge medlem i Kalmarunionen, förbundet mellan de tre kungariket: Danmark, Norge och Sverige, men avskildes 1521, vilket ledde till ett blodigt krig i Stockholm. Detta krig varade fram till 1524. Men Sverige blev officiellt oberoende redan 6 juli 1523. Stockholm var dock ännu inte huvudstad vid den tiden, det blev först staden 1634. Mellan 1713 och 1714, den dödliga sjukdomen, svartdöden , regerade i staden. Detta orsakade många dödsfall och efter 1714 stagnerade stadens befolkning och ekonomisk tillväxt.

Det var först på andra hälften av 1800-talet som den industriella revolutionen kom till Sverige. Stockholm industrialiserades snabbt och blev Sveriges viktigaste stad igen. Under 1900-talet blev staden världen över känd för sin arkitektur och modernitet. Staden blev mer och mer populär bland den svenska befolkningen och invandrare. På 60-talet gjorde regeringen en plan för att snabbt utvidga de stora svenska städerna, Millions-programmet. Målet var att bygga en miljon nya hus i Sveriges stora städer. Cirka 150 000 extra hus byggdes i Stockholm. Detta skapade områdena Rinkeby, Sollentuna och Tensta.

Som i alla större städer i Europa kan du resa i Stockholm med vanliga transportmedel. Taxi, buss, tunnelbana och eventuellt tåget. Ändå är tunnelbanan den mest rekommenderade. Med 3 tunnelbanelinjer kan du enkelt komma var som helst i staden. Du kan köpa en enda biljett, men billigare är ofta 24 eller 72 timmars biljetter. Tunnelbanorna går på natten upp till 1 timme. Endast på fredag och lördag kväll kör de fram till klockan 4.

I tv-tornet som är 155 meter högt har du en vacker utsikt över Stockholm. Från denna punkt, som i åratal (fram till 2000) var den högsta i staden, kan du tydligt se att Stockholm består av flera öar. Du kan också äta något i den inte alltför dyra restaurangen.

Stockholm är också lätt att nå med internationella tåg. Det snabbaste går via Köln och Hamburg. Tågresan tar cirka 17 timmar och anländer till stadens centrum. Du måste ta hänsyn till att för de internationella tågen ofta måste bokningar göras.

Detta är det förra svenska kunghuset, för sedan 1981 bor kungafamiljen inte längre här. Det är en enorm byggnad med mer än 600 rum, den används nu som ett arbetspalats. I statsrummet kan du se silverkrona av drottning Kristina. I statens skattkammare finns de andra skatterna i kungafamiljen.

Bussen till Stockholm är också en möjlighet. Detta är det billigaste alternativet, men kom ihåg att resan tar över 25 timmar. Och att du förmodligen kommer att vara på väg i flera dagar.

Artikel från Stadsinfo

#Stadsinfo #Stockholm #Sverige #stad #resa stockholm

1 note · View note

morconny · 3 years ago

Text

Aktiv weekend

Ud over at vi mistede en time til sommertiden, har weekenden budt på andre ting, der kan øge trætheden sådan en mandag i marts.

Alle aktiviteter var hyggelige og med gode mennesker, men de tærer alligevel lidt på ressourcerne.

Lørdag var hyggedag med yngstedatteren med familie. Efter brunch tog vi på skovtur i Ravnsholt Skov, som ligger lige bag vores bibliotek. Jeg havde pigerne fra den anden familie med derhenne for et par uger siden, og de nød den virkelig høje hestegynge, der er ved bålhytten. Drengebarnebarnet var knap så tryg ved gyngen, men så kastede vi med bladene, løb op og ned af bakkerne og klatrede på store væltede træstammer. Vi oparbejdede en god sult, så det var dejligt at komme hjem i huset og få noget frokost.

Søndag udnyttede jeg, at jeg havde vundet to billetter til Historiske Dage i Øksnehallen.

Øksnehallen blev oprindeligt opført i 1901 som kvægtorv (‘øksne’ er gammel flertalsform af ‘okse’) og blev tegnet af Ludvig Fenger, der i den periode også var stadsarkitekt i København. Der var plads til 1600 stykker kvæg ad gangen. I 1984 blev Øksnehallen fredet, og i 1993 påbegyndtes renoveringen. Som en del af Kulturby 96 blev Øksnehallen indviet som udstillingshal, og i 2005 overtog DGI-byen forpagtningen, og de driver den stadig som udstilllings- og eventsted. Stedet er vældig flot med udsyn til den flotte gamle bjælkekonstruktion.

Søren og jeg tog af sted ved 9-tiden og tog hjem ved 15.30-tiden. Derimellem havde vi nået at overvære seks foredrag og set på stort set alle boderne i hallen. Kun skyllet ned med en kop kaffe, en fransk hotdog og en superlækker pandekage med Nutella og skumfiduser.

Vi startede med en veloplagt Clement Kjersgaard, der causerede over DE SENESTE 50 ÅRS VERDENSHISTORIE – OG DE NÆSTE 50 og fik også taget Ukraine-krisen med ind.

I en pause mellem foredragene nåede vi at overvære noget af en spændende fortælling med livetegning om OPBRUD OG OMSTILLING GENNEM 1.000 ÅR.

Vi skyndte os hen til næste foredrag, der gjorde os klogere på neandertalerne, ved en samtale mellem en dansk og en engelsk forsker i neandertalerne - ALT HVAD VI VED OM NEANDERTALEREN - baseret på en nyudgiven bog af den engelske forsker.

Vi hoppede lidt frem i tiden med foredraget KVINDELIGE HERREMÆND hvor journalisten Dorthe Chakravarty interviewede historiker Grethe Jacobsen om de adelige kvinder, der i middelalderen og reformationstiden sad som herremænd med stor magt på lige fod med mændene.

I foredraget SLAVEEJERENS DØD fortalte historiker Niels Brimnes om H.C. Schimmelmann, der i 1700-tallet var Danmarks skatmester, en af Nordeuropas rigeste personer og landets største slaveejer. Schimmelmann var en af hovedmændene i den florissante periode, der bragte stor rigdom til især nogle københavnske handelsmænd. I den senere tid har man fokuseret meget på, at denne rigdom skyldtes slavehandlen, mens Niels Brimnes også fortalte om den øvrige handel, der fandt sted.

Vi sluttede af med noget lokalt for os, nemlig VEDBÆKFUNDENE: JÆGERSTEN- ALDERENS SVAR PÅ GULDHORNENE? På vores lokale museum (tilbage i Rudersdal Kommune) har vi en udstilling af nogle stenalderfund, der især på deres fundtidspunkt (omkring 1975) var ganske opsigtsvækkende. Med dagens nye metoder har man fundet ud af mere om, hvordan disse stenalderfolk så ud, mørklødet hud, blå øjne, m.m. Desværre var jeg lidt uopmærksom (= øjnene faldt i) ved dette, dagens sidste, foredrag, så jeg kan ikke give et ordentligt svar på, hvorfor fundet var så opsigtsvækkende på fundtidspunktet.

Nu var klokken blevet 15.30, og så gik togturen hjemover, for vi skulle videre til Espergærde for at fejre ældstedatterens autorisation som psykolog. Hun gav bobler og kage, og familierne hyggede og snakkede i et par timer, hvorefter vi kørte hjem - med et lille ophold for at få pizza med hjem.

Weekenden blev afrundet med et afsnit af Borgen og af Sommerdahl. Borgen giver mig ondt i maven over alle de dilemmaer, de medvirkende kommer i. Sommerdahl er ren krimihygge - hvis man kan sige det om mordgåder.

#familie #historie #hygge #krimi #tv-underholdning

0 notes

theroyalcorrespondent · 3 years ago

Text

Her Royal Highness Princess Sofia of Sweden Attends a Graduation Ceremony.

Photo courtesy of the Swedish Royal Court/P.T. Nilsson On Friday, March 25, 2022, Her Royal Highness Princess Sofia of Sweden attended the Sophiahemmets Högskola graduation ceremony held inside the Blå Hallen (Blue Hall) at the Stockholm Stadshus. The princess is honorary chairman of the Sophiahemmets Högskola. During last Friday’s ceremony, Princess Sofia awarded various scholarships from the…

View On WordPress

#Princess Sofia of Sweden #Swedish Royal family

1 note · View note

unavidadeviajero · 3 years ago

Text

Ayuntamiento de Estocolmo: Aquí se entregan los Premios Nobel

El ayuntamiento de Estocolmo o ‘Stockholms stadshus’, es el edificio donde se encuentra la sede del gobierno de la ciudad de Estocolmo. Este bello e interesante edificio se encuentra situado en la isla de Kungsholmen. Dentro del edificio se encuentra la famosa Sala Azul o “Blå hallen”, la cual es la sede del banquete anual de los Premios Nobel. Si quieres saber más sobre los Premios Nobel, te…

View On WordPress

#Europa #Suecia

0 notes

ashlyblakecosplay-blog · 6 years ago

Photo

Concert tonight at Bla Hallen, the City Hall of Stockholm where the Nobel Prize Banquet is held every December. Sang with the Swedish Radio Symphony Orchestra. The crowd was extremely receptive and I loved every minute of it! #sweden #stockholm #scandinavia #performer #performancelife #performance #choir #symphony #orchestra #blåhallen (at Blå Hallen, Stockholms Stadshus)

#performancelife #symphony #blåhallen #performer #orchestra #sweden #performance #scandinavia #stockholm #choir

2 notes · View notes

helloawakeningworld · 4 years ago

Text

Jag vandrar under träden

17/4 Sockret på tungan löstes upp i hallen, stegen till hållplatsen, glida in på vagnen. Man vet aldrig vad som väntar,. Vagnen är en snigel och jag har en tickande bomb i magen, som ska rakt upp i hjärnan och ut genom ögonen. Över bron, genom stan, pirret i magen, en till vagn. Det eviga flängandet, är fri som en fågel men låst i betong. Tungheten i kroppen, de eviga stegen, kroppen som bär mig, du vid min sida. Grus, människor, växter, träd, blommor, pirret i magen, sockret i kinderna, mungiporna som vill upp. I början är det alltid lätt, allt är nytt och spännande och man vet aldrig vad som väntar. Ett barns naiva inställning till livet, jag med en psykoaktiv substans i blodomloppet. Man glömmer smärta, det måste man göra för att våga göra det igen. Man glömmer hur stormen på havet kändes, man ger sig ut igen, man glömmer hur kärlekens kniv skar, man ger sig in igen, man glömmer smärtan av sitt första barn, man skaffar ett till. Ett guldigt träd väntar på oss, det skimrar i solen vi äter det med ögonen. Vi viker av från stigen, nu känner vi det båda, sätter oss på en stor sten under träden. Hör porlande bäckar, det känns som att jag är i regnskogen. Känner syran nu, känner mig mindre som en människa och mer som ett djur. Tiden som flyter fram genom mig, nu vill hjärnan skärma av, jag vill inte göra någonting annat än att bara iaktta. Barn som går förbi, dom är stora, skönt. En man kommer gående och vi ger oss av. ”Ni trodde ni hittat privat plats - satte er mitt i vägen” skrattar han. Jag skrattar för mycket, för högt, det är för intensivt och i en trädgård i ett land med en svensk narkotikalagstiftning kan man inte skratta för mycket. Hela världen är min men alla dessa människor som lever sina egna liv, ett flöde av andra varelser som jag ser på avstånd. jag är aldrig ensam jag är alltid ensam. Mossa, skog, träd, bäckar, höjder, stubbar, mer träd, en bänk. Skön att sitta på, skön att vila på. Lutar mig tillbaka och hamnar i ingenmansland. Jag är mossan, stenarna, gräset på marken, jag är utanför mig själv nu. Jag är varje mönster i allt och jag vet inte ens om jag är levande eller död och det spelar ingen roll för tillstånden är likadana. Den totala tystnaden, uppslitandet från mig själv, bort från smärta och glädje, in i skogens mönster. Ingenmansland är oändligt, kroppen har jag tappat bort, jag är överallt och ingenstans nu. Översvämmad av liv fast i död. En vacker dag kommer ingenting finnas kvar hursomhelst. Allt liv som stals. Allt jag försökte hålla om blåste bort. En gång var vi barn, tillsammans är vi barn nu. Skymtar av pojken, hur du log, innan vi lärde oss att stänga av. Vi går genom den japanska dalen, här är allt från Japan, jag har kommit från mina föräldrar. Benen bär oss uppför, höjdskillnad, högt gräs och kala berg. Änggårdsbergen. Solen är slö nu, den är eftermiddagssol som får det gula gräset att skimra. Vi är ovanför ett träd som solen blekt genom tiden, det ligger fallna träd över det. ”Barn har byggt detta” säger jag. ”Nä det har nog fallit ner över det andra trädet” säger du. ”Nej, det är nog ett barn som har byggt detta” säger jag. Skrattet i magen, virvlande, pirrande, porlande, gråten i ögonvrån, den svämmar över mig. Det barn som har byggt denna kojan är ett enormt barn och det är mitt, det når kanske ända upp till molnen på samma sätt som det nådde mig ända rakt in i själen, hjärtat, hjärnan, du var hos mig bara några veckor men du var överallt och ingenstans. Höll dig men kommer aldrig hålla dig. Tårarna som är varma på kinderna, solen i ansiktet, förvirringen, en damm som svämmar över. Du kommer alltid vara underbar, varken mer eller mindre. Du var den modigaste själen jag någonsin stött på, du som valde mig med vetskapen om att jag bara skulle avguda dig på avstånd. Jag orkade inte föda dig och jag är ledsen för det men kroppen och det lilla huvudet räcker inte till just nu i livet. Jag har ingenting att ge dig. Jag måste bygga ett bo först, du har byggt en koja. Oändlig sorg oändlig lättnad tar sig runt mig, full av känslor tom på ord. Ögonen är hjärtats ventil. Det är som det är jag ska leva med det varje sekund, minut, timme, vecka, månad, år. Tiden är en språngbräda in i oändligheten. Rör oss ner i skogen, nuddar spindelnät, mitt psyke är skörare än spindelnät. Vi måste lämna en nyckel, verklighet, asfalt, bilar, stress, tider, tiden. Snurra runt i eftermiddagssol, inlindad i en park, det börjar kännas klaustrofobiskt. Är tillbaka vid det guldiga trädet, narkotikalag, blå, alla mönster, vägar, träd, jag är en båt på havet min släkt var fiskare jag känner vågorna jag med stormen är jag. Går ut från Botaniska, lämnar nyckel, dom blå gör ingenting, ger mig ingenting ska ge mig lugn, kanske kommer det sen.

Står på motorvägen vi är ovanför och under. Bilarna som swishar förbi, vinden i håret, solbländad tystnad. Smälter ihop med dig, nu smälter vi verkligen ihop. Är i din famn, i din mun, i ditt huvud, din själ som flätas in i min. En vacker dag kommer ingenting finnas kvar hursomhelst. Det spelar ingen roll då men du höll mig perfekt hårt och mjukt samtidigt. Om du lämnar mig nu så är det ändå bättre än att aldrig ha varit under dig. Vi fick några minuter mitt i livet. Man sätter minnen inuti varandra som tar sig förbi slutet. Slottskogen, hundar, sälar, vatten, vågor, gräs, vi hittar ett privat ställe. Försöker läsa Processen det är den tråkigaste boken jag någonsin läst, en evighetsprocess av tråkigheter händer honom. Han är fast och dömd på förhand. Jag väl inte det? Nu, under träden, rök som slingrar sig ur min mun, lilarosa träd som lyser upp. Plötsligt är vi i en skidbacke, det är snö omkring oss, jag har varit överallt och ingenstans idag. Hemma i din lägenhet, ett rum med fyra väggar, tystnad, lugn. Surret i hjärnan elektroniska stötar i kroppen. Jag i du du i mig syran tar aldrig slut vi är så nära man kan vara. Natten söker morgon som jag söker sömn, når den inte andas sakta, känner allt. Låtsas att jag inte hör min otrygga ambivalenta anknytningsstörning skratta allt högre. Min tid på jorden är det jag får känna.

0 notes