#Agnetapleijel

[litteraturvetare]

"Minnen blir opålitliga och förändras medan man lever. Ju äldre man blir, desto mer blandar man ihop år, dagar och händelser. Att få en klar bild av sig själv och av världen är svårt.”

“Medvetandet byggs upp av motsatser. Tack vare dem görs tillvaron gripbar. Kallt mot varmt, stort mot litet, hårt mot mjukt. Ensamhet kontra gemenskap. Kollektivism mot individualism. Ordet individ kommer av latinets individuum som betyder odelbar. Samma betydelse som i grekiskans atomos. Men atomen visade sig vara delbar, vilket gav upphov till kärnkraften och atombomben. Som ledde till katastrofer, först demonstrerad i Hiroshima och Nagasaki när jag var fem. Om jag ska dra någon slutsats av det här är det att min generation från början mycket väl visste att världen inte är oförstörbar. Inte i något avseende, vare sig fysiskt eller mentalt. Klyvnad hör till min uppväxts starkaste intryck.”

“Gränsen mellan liv och död blir otydligare med åren. De döda befolkar vårt medvetande lika mycket som de levande. De förra ibland som spöken och när så inte är fallet, som sällskap. Jag låter bli att radera namnen i mobilen på de döda; det vore oförsynt. Ofta får jag anstränga mig för att komma ihåg i vilken dimension de dväljs.”

“Jag skriver också när jag inte har möjlighet att sätta ord på papper. Jag tror det gäller för alla. Det skrivs i var och en medan man lever. Det kan också kallas för att tolka omvärlden. Och foga samman det med vad som händer i en själv. Alla skriver utifrån ‘sig själv’. Från sin egen brygga, alptopp eller stuga. ‘Världen är allt som är fallet’, som Wittgenstein skrev. Den består av oräkneliga ‘sig själv’, som alla berättar från sin utsikt. Vilket naturligtvis bäddar för felaktigheter, projektioner och vanföreställningar. I en nerskriven notisen många år gammal kan man finna att man har förändrats.”

“Längta hem är att längta att leva i kärlek. Det är svårt att ge ord åt men ingår i längtan efter sammanhang och mening. Så som världen ser ut är det en av dess största brister, kanske den största. Vanmakt, förtvivlan och hunger är realiteter i mångas liv. Innerst innebär det brist på kärlek.”

Det första jag läser av Agneta Pleijel och jag älskar henne redan. 💌

[pergrankvist]

"Agneta Pleijel skriver i laddade minnesbilder fram en ung flicka som hon en gång var" står det träffande på baksidan. Snart står det klart att minnesbilderna också är lite svajiga, otydliga och dåligt exponerade. Språket är klart och enkelt och fångar flickans naiva syn på saker samtidigt som vuxna Agneta då och då glider in och temporärt förändrar perspektivet från tredje till första person. Resultatet är en text som först känns mild och okryddad men som har massor med smaknyanser. Överraskande och läsvärd. #agnetapleijel #spådomen #boktips #persboktips #roman #läsning

[pergrankvist]

"Agneta Pleijel skriver i laddade minnesbilder fram en ung flicka som hon en gång var" står det träffande på baksidan. Snart står det klart att minnesbilderna också är lite svajiga, otydliga och dåligt exponerade. Språket är klart och enkelt och fångar flickans naiva syn på saker samtidigt som vuxna Agneta då och då glider in och temporärt förändrar perspektivet från tredje till första person. Resultatet är en text som först känns mild och okryddad men som har massor med smaknyanser. Överraskande och läsvärd. #agnetapleijel #spådomen #boktips #persboktips #roman #läsning