sagalaserbocker

[sagalaserbocker]

we’re going on an adventure.

Har varit så orimligt peppad på denna sen den kom ut i maj. Fingrade på den i SF-bokhandeln ett tag, stod i kö på bibblan, sen fick jag den, läste den och GUD SÅ BRA DEN HÄR SERIEN ÄRRRRR. Jag tror (?) att jag tyckte om första boken ännu mer om möjligt. Eller? Nä, kanske inte. Jag vet inte. Båda har så himla mycket att ge. Så många intressanta koncept att dyka ner i. Som att ställa sig frågan “vad är egentligen liv????” och få ett 600 sidor långt skitspännande äventyr som svar. 

Gillade särskilt hela grejen med infektionen, hur dess medvetande fungerade. Sjukt obehagligt och läskigt men så SPÄNNANDE. (Meningen “we’re going on an adventure” ger mig fortfarande rysningar längs ryggraden obs). Får även 1000 miljoner poäng för karaktärerna, som trots att handlingen står i centrum ändå är jävligt bra skrivna, och att deras exempelvis bakgrund, sexualitet, etnicitet och så vidare inte spelar någon roll för berättelsen men att det ändå underförstått hintas om att typ alla är queera och poc. FRAMTIDEN <3 

Mer än något annat handlar den här uppföljaren om att överbrygga gapet mellan olika livsformer. Språkligt, kulturellt, biologiskt, teknologiskt. Den väcker så mycket nya tankar, idéer. Det är därför jag älskar Adrian Tchaikovsky, för att det känns som att min hjärna liksom öppnar sig och expanderar och rymmer så mycket mer efter att jag har läst hans böcker. Det en av världens bästa känslor. 

***

Titel / Children of ruin

Författare / Adrian Tchaikovsky

Förlag / Macmillan

År / 2019

Sidor / 565

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

på senaste tiden.

Har varit lite busy på senaste tiden. Skolan började och mest läser jag kurslitteratur, men också lite smått vid sidan om (plus att jag plöjt en tjock space opera under tiden också). Detta “smått” är alltså poesi och serier. 

Serierna först: på bild har vi Sex criminals vol. 1. Har velat läsa den länge. Den handlar om ett par som får tiden att stanna när de kommer, så de bestämmer sig för att ha sex på en bank och råna den. Sjukt fina skildringar av att upptäcka sexualitet för första gången faktiskt. Plus att den var sjukt ROLIG. 

Läste även Alltid fucka upp av Moa Romanova. Också väldigt ROLIG och med helt galet mycket igenkänning. Den handlar (för mig) mest om psykisk ohälsa och tyckte det tacklade det *tunga* i ämnet så himla bra, med lagom mycket humor. 

Nu till poesi!

Läste antologin Berör och förstör (Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar har valt ut dikterna). Svensk samtidspoesi i all sin glans liksom. Har bläddrat fram och tillbaka i den och läst hela från pärm till pärm. Några dikter tycker jag mycket om, men har svårt att njuta av en sådan här antologi. Det är för mycket i den som jag inte känner någonting alls för. Jag tycker att den känns lite svår för att vara riktad till unga faktiskt, det var så många av dikterna som var helt intetsägande för mig. Några var okej. Några hade vackra meningar i sig. De få jag verkligen fastnade för var Theodor Hildeman Togner, Lina Ekdahl, Elis Burrau, Thomas Tidholm, Jenny Wrangborg, Emil Boss (mest som en note to self). Och sen älskar jag ju redan Johannes Anyuru, Nino Mick, Hanna Rajs Lara, Bodil Malmsten, men inte för det som fanns med i den här antologin, utan för andra saker jag läst av dem. Så jag vet inte. Tror inte att det här formatet passar mig riktigt. Måste ha lite mer dikt för att kunna bilda mig en uppfattning tror jag. Här blir det för mycket att processa på en gång. 

Härigenom hittade jag dock till Hanna Rajs Laras diktsamling Armarna. Och det var ju en vinst i sig! För den är fantastisk! Tio av tio! Älskar att hitta poesi som jag faktiskt riktigt njuter av!!!!

Det var alles!

[sagalaserbocker]

most people are somewhere in between.

Jag har läst en hel del på sistone. Mest av allt böcker om valpar (pga valpen) och böcker om tidigmodernt boktryckeri (pga skolan) och så Vågorna såklart, för andra gången (pga kär i Woolf). 

Först några ord om den sistnämnda. Vågorna. Jag läste om den på svenska direkt efter att jag läst den engelska versionen. Blev inte lika golvad av språket (som verkligen är svårt att göra rättvisa i översättning) men kände att jag förstod mer, greppade saker som jag först hade missat och kunde knyta ihop trådarna till ett tightare nät, om man nu ska använda någon slags metafor. Den här boken är. ett. mästerverk. Jag har på allvar lust att sätta mig för tredje gången och läsa om den på engelska, igen. För att få återuppleva alla detaljerna. Bernard som tappar sin biljett och står på perrongen och vinkar. Vattendroppen som innehåller ett helt konkavt hus. Neville som väntar på Percival på restaurangen, varje gång någon kommer tittar han upp, och så är det inte Percival, och hur Percival för handen till nacken och Rhoda med sina blomblad i skålen och ÅHHHHH. Små små oskyldiga meningar, nästan som minnesbilder, som etsar sig fast. 

I looov u virginia.

Okej, nu går vi vidare.

Patrick Ness. 

Hej, igen, gamla vän. Jag älskade din Chaos Walking-trilogi när jag var ungefär högstadiegammal, men har sedan dess inte läst någonting mer av dig, förrän nu. Förlåt. Det var dumt. Och jag är glad att jag äntligen öppnade din vackra A monster calls, för den är fantastisk. Den är pissigt sorglig, men fick mig att känna glädje. Är det konstigt? Kanske. I vilket fall som är jag fett jäkla glad över att det finns så mycket BRA SKIT för unga att läsa. Det finns massor av människor som behöver den här boken. Jag tror att jag behövde den lite grann. Jag hoppas att jag kommer att få läsa någonting mer av dig snart. Hälsa förresten den där Jim Kay att illustrationerna är helt otroliga. 

Vänligen

din Saga

***

Titel / A Monster Calls

Författare / Patrick Ness (Idea: Siobhan Dowd. Illustrationer: Jim Kay). 

Förlag / Walker Books

År / 2011

Sidor / 214

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

woolf & woolf & woolf.

JAG HAR EN NY BESATTHET.

Jag lånade en hel drös med böcker på biblioteket, men har de senaste veckorna suttit klistrad vid min Kindle och läst Virginia Woolf. Bara Woolf. Har nu (efter Mrs. Dalloway och A Room of One’s Own) läst ut Orlando och The Waves samt essän On Being Ill. Och jag är helt fast, tycker att hennes meningar är så fascinerande, hennes språk, hur hon fångar detaljer, vattendroppar, LJUSET, hur hon fångar ljuset!!!! och hur varje karaktär är en karaktär som antingen är JAG eller som finns i mitt liv – och hur varje mening får mig att humma och nicka och tänka “ja, så är det, jag har också sett en regndroppe falla på precis ett sådant sätt”. 

Med det sagt: Woolf är svår. Orlando är svår. Den kräver all min koncentration, och jag tror inte att jag förstod allt, greppade alla delar av den. Det är en så pass stor och krävande roman att den behöver läsas om, tror jag, kanske på svenska. Det ska jag i alla fall göra med The Waves, Vågorna, jag ska, faktiskt, låna den på biblioteket idag, för jag vill liksom inte slitas från den, jag läste ut den nyss och vill fortsätta läsa, vill lära mig mer om de här karaktärerna, om Neville, om Rhoda, om Bernard. Vill läsa en gång till om hur det låter när vågorna landar på sanden. Vill förstå mer. Behöver mer. 

Att läsa Vågorna känns som att flyta. Eller. Inte riktigt. Jag tror inte att jag kan beskriva hur det känns att läsa den här romanen. Den måste upplevas. Obs, den är också svår, krävande. Ibland förstod jag inte. Men det gör liksom ingenting när den är så vacker. En glittrande jävla ädelsten i handflatan. Orden liksom fladdrar kring mig som fjärilar och jag tänker: livet, där här är livet, komprimerat till en mening. 

Klockan är 09.13. Nu ska jag gå och borsta tänderna och sedan gå till biblioteket och låna den bok som jag precis läste ut :)

***

Titel / Orlando

Författare / Virginia Woolf

Förlag / Hogarth Press

År / 1928

Sidor / 228

Språk / Engelska

och

Titel / The Waves

Författare / Virginia Woolf

Förlag / Hogarth Press

År / 1931

Sidor / 297

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

kiddo & birdman & cherry & hero & mrs a & wilmot & the moon

Högläste den här tillsammans med min roomie. Så fint sätt att uppleva den här historien på. Det är en nyversion av Tusen och en natt/Arabian Nights, kort sagt helt nya sagor med en feministisk (och lesbisk) twist, helt otroliga illustrationer (färgerna!!!) och en atmosfär som samtidigt verkligen fångar känslan av gamla folksagor. Budskapet: berättelser, och särskilt kvinnors berättelser – kvinnors röster – är viktiga, revolutionära, kan förändra världen. I’m all here for that, men (!) det är inte den skarpaste feministiska analysen jag kommit över direkt. Jag kände ibland att den var lite förenklande, romantiserande. Men så utspelar den sig också i en medeltida miljö (såååå kanske på sin plats med en triggervarning för helt extremt rutten och direkt sexism och kvinnohat). 

I alla fall. Den är verkligen unik och rolig och så himla vacker att titta på! En helt UTMÄRKT högläsningsbok för regniga sommarkvällar!

***

Titel / One Hundred Nights of Hero

Författare / Isabel Greenberg

Förlag / Jonathan Cape (Penguin Random House)

År / 2016

Sidor / 224

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

so long as you write what you wish to write, that is all that matters; and whether it matters for ages or only for hours, nobody can say.

BAM! BAM! BAM!

Publicerad 1929 och fortfarande en punch in the face!!!!

Att Woolfs feministiska argumentation fortfarande känns aktuell är läskigt, men också helt fantastiskt häftigt. Jag kände mig så nära henne när jag läste den här (eller snarare nära den fiktiva berättaren kanske, men även nära alla skrivande kvinnor genom tiderna). Den är smart, välskriven, rolig och fick mig att bli ännu mer kär i Woolf än jag var efter att ha läst Mrs. Dalloway. Just nu är jag mitt i Orlando och älskar den också. 

Häftigt hur varenda bok jag läst av henne hittills har varit skamlöst queera för sin tid och nämnt kärlek mellan kvinnor. Det tycker jag känns så jäkla stort. 

Slutligen: ja, Virginia, jag ska också skriva i Shakespeare’s döda systers ära. 

“I told you in the course of this paper that Shakespeare had a sister; but do not look for her in Sir Sidney Lee’s life of the poet. She died young—alas, she never wrote a word. She lies buried where the omnibuses now stop, opposite the Elephant and Castle. Now my belief is that this poet who never wrote a word and was buried at the cross–roads still lives. She lives in you and in me, and in many other women who are not here to–night, for they are washing up the dishes and putting the children to bed. But she lives; for great poets do not die; they are continuing presences; they need only the opportunity to walk among us in the flesh. This opportunity, as I think, it is now coming within your power to give her. For my belief is that if we live another century or so—I am talking of the common life which is the real life and not of the little separate lives which we live as individuals—and have five hundred a year each of us and rooms of our own; if we have the habit of freedom and the courage to write exactly what we think; if we escape a little from the common sitting–room and see human beings not always in their relation to each other but in relation to reality; and the sky. too, and the trees or whatever it may be in themselves; if we look past Milton’s bogey, for no human being should shut out the view; if we face the fact, for it is a fact, that there is no arm to cling to, but that we go alone and that our relation is to the world of reality and not only to the world of men and women, then the opportunity will come and the dead poet who was Shakespeare’s sister will put on the body which she has so often laid down. Drawing her life from the lives of the unknown who were her forerunners, as her brother did before her, she will be born. As for her coming without that preparation, without that effort on our part, without that determination that when she is born again she shall find it possible to live and write her poetry, that we cannot expect, for that would he impossible. But I maintain that she would come if we worked for her, and that so to work, even in poverty and obscurity, is worth while.” 

***

Titel / A Room of One’s Own

Författare / Virginia Woolf

Förlag / Hogarth Press

År / 1929

Sidor / 112

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

det är för dem jorden ska rämna

Satte mig en stund på Kirsebergsbiblioteket härom dagen och läste om den här. Lika kraftfull varje gång. 

Första gången jag läste den grät jag som ett barn över sista sidan. Jag tycker att det är den mest gripande i hela samlingen. Den här gången grät jag inte, men kanske förstod jag desto mer den här gången. Athena är inte bara bra, hon är också svår. Det krävs ganska mycket av läsaren. Jag har ganska ofta svårt att hänga med, hon skriver över huvudet på mig ibland. Men jag kämpar vidare och plötsligt kommer en sådan där pangmening som borrar sig igenom mitt tjocka pannben och så sitter man där på bibblan och bara: ja. Ja, precis så är det. Och då är det värt mödan hundra gånger om. 

***

Titel / Vitsvit

Författare / Athena Farrokhzad

Förlag / Albert Bonniers 

År / 2013

Sidor / 71

Språk / Svenska

[sagalaserbocker]

hieroglyfer och sånt

Den här! Var! Så! Intressant!!! 

Blir ju helt knäsvag av lingvistik!!!!!! Till exempel att vara en person som vet i vilken ordning strecken ska ritas i ett kinesiskt tecken eller att fornegyptiska hieroglyfer faktiskt inte är en bildskrift. Eller att lära sig hur det faktiskt går till när språkhistoriska forskare dechiffrerar ett dött språks skrift. 

Borde verkligen läsa mer lingvistik. Och lära mig fler språk. Hjärtat börjar liksom slå lite snabbare bara jag tänker på det.

***

Titel / The Writing Systems of the World

Författare / Florian Coulmas

Förlag / Basil Blackwell

År / 1989

Sidor / 273

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

it’s raining, annie.

En mjuk och fluffig lesbisk klassiker på min mjukaste fluffigaste filt :):):)

Den här klassas alltså ofta som den viktigaste banbrytarna inom lesbisk ungdomslitteratur. Kom ut -82 och har sedan dess blivit förbjuden lite här och var, samt uppeldad offentligt i Kansas. Den hade gallrats på mitt lilla bibliotek och jag kunde inte motstå att ta med den här lilla skärvan av queerhistoria hem. Fick en himla fin och hoppfull kärlekshistoria för det! Precis så gullig som det gulliga omslaget! Men det är också en sorglig och extremt brutal bok på många sätt. Homofobin som skildras är riktigt knivskarp och vidrig. 

Jag gillade dramaturgin mycket, Garden bygger upp relationen väldigt fint och låter allt ta sin tid. Det känns trovärdigt, men också spännande (huset, förhöret, framåtblickarna!!!), det är svårt att lägga den ifrån sig, svårt att inte bry sig om Liza och Annie och deras *kääärlek* trots att det är lite klyschigt och mycket gulligull på vissa ställen, just för att boken inte väjer för det svåra och hemska. 

Längst bak i boken finns även en intervju med Nancy Garden om att växa upp som flata på femtiotalet och att skriva lesbiskt nu och då. Det var nästan det bästa i hela boken. Missa EJ. 

Titel / Annie on My Mind

Författare / Nancy Garden

Förlag / Square Fish (Macmillan)

År / 1982

Sidor / 263

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

favorithobby: läsa böcker som får en att glömma att en inte är tolv år gammal längre

Det här är en fantastisk bok.

Det är en barnbok för typ mellanstadieåldern, vilket måste vara typ den svåraste åldern någonsin att skriva för. Särskilt om boken även ska kännas relevant för vuxna. 

Men den här boken känns så jävla relevant.

Det är kanske den enda boken jag har läst i vuxen ålder som har tagit mig tillbaka till den tiden då jag upptäckte böcker, upptäckte fantasy, magi, allt det där som var min räddning och flykt och verklighet när jag var barn. 

Den är magisk och jätterolig och fantastiskt välskriven och full av plot twists som jag inte alls förutsett. Den är helt och hållet originell. Och den är så spännande! Och karaktärerna är svinbra! Och miljön. Miljön! Som om Narnia och Alice i Underlandet får ett kärleksbarn som de skulle kunnat döpa till Harry Potter, men så blev det Morrigan Crow istället.  

Har redan reserverat andra boken men det är typ 2 månaders väntetid biblioteket :’( pls help det är så spännandeeeee

***

Titel / Nevermoor – The Trials of Morrigan Crow

Författare / Jessica Townsend

Förlag / Hachette Book Group

År / 2017

Sidor / 461

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

sex!

En samling erotiska queera noveller för unga!!!! tänkte jag. Och Anna Ahlund är redaktör!!!!! Och Saga Becker är med!!!!!!!!! 

Tackar alla gudar för att den här boken EXISTERAR. Är också lite ledsen över att den inte existerade när jag var, typ, femton år. Nu kändes den faktiskt inte så jävla het och de enda jag egentligen tyckte var bra var Anna Ahlunds och Saga Beckers noveller, författare som jag redan vet att jag gillar. De andra var sådär. 

Men ändå? Den här boken existerar! Skål för det! Ska rekommendera den till alla förvirrade femtonåringar jag känner!

***

Titel / Hetare

Författare / flera (red. Anna Ahlund)

Förlag / Rabén & Sjögren

År / 2018

Sidor / 140

Språk / Svenska

[sagalaserbocker]

mmm fina klänningar

Plöjde igenom den här söta serien innan läggdags igår kväll. Jag hade hört så himla, himla bra om den, så kanske var mina förväntningar lite överdrivet höga, men jag blev faktiskt lite besviken. Trots att den är väldigt fin, har en bra story och krossar könsnormer och allt det där braiga så kändes det som att den stannade lite på ytan och vid “fint med en pojke i klänning!!!” än att faktiskt på riktigt diskutera eventuell transidentitet och vad det kan innebära. Den stannade liksom vid “gullig berättelse” och blev aldrig något mer än så. (Med det sagt så uppskattar jag en gullig berättelse och i det avseendet är den här boken perfekt.)

***

Titel / The Prince and the Dressmaker

Författare / Jen Wang

Förlag / First Second

År / 2018

Sidor / 277

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

dörrar, dörrar överallt

Det här är en uppgörelse med dagens flyktingsituation ur ett migrantperspektiv. Det är magisk realism. Det är kraftfullt men ändå subtilt, som en storm förklädd till en bris, ungefär. Det är en kärlekshistoria. 

Exit Väst var mycket mer än jag trodde att den skulle vara. Politisk, ja, men också mjuk och vacker, poetisk, men enkel, liksom självklar. Kärlekshistorien kändes trovärdig, jag kunde spegla mig själv i den. Hur den brinner och sedan slocknar långsamt. Jag tänkte ofta: det här är jag. Det här är på riktigt. Dörrarna, de är på riktigt. Öppnas och stängs. 

Boken har mycket att säga om livet; hur varje liten del av det påverkas av geografi, vad i världen du befinner dig, föddes, växte upp. Vad misär gör med kärlek. Vad misär innebär. Migration som kris; en kris för vem? Vilka? Mönster. Vägar. Människor.

“Kanske hade de kommit fram till att de var oförmögna att göra det som måste göras, att ringa in och bloda ner och om så krävdes slakta flyktingarna, och hade avgjort att man måste tänka ut något annat sätt. Kanske hade de fattat att dörrarna inte gick att stänga och att nya dörrar skulle öppnas hela tiden, och begripit att vägran till samexistens krävde att ena parten upphörde att existera, och att den utplånande parten också förändrades på kuppen, och att alltför många av de infödda föräldrarna inte skulle ha kunnat se sina barn i ögonen efteråt, inte ha kunnat berätta med högburet huvud om vad deras generation hade gjort. Eller kanske hade blotta antalet där det nu fanns dörrar gjort det meningslöst att kämpa emot på enstaka ställen.” (s. 159)

Den här boken är orden på allas läppar, de onda och de goda, de drabbade och de skonade. Och de som är kära och de med brustna hjärtan. 

***

Titel / Exit Väst

Författare / Mohsin Hamid

Förlag / Natur & Kultur

År / 2017

Sidor / 219

Språk / Engelska

Översättning / till svenska av Molle Kanmert Sjölander

[sagalaserbocker]

the shape of power is always the same; it is the shape of a tree.

Så mycket tankar efter den här boken.

Jag har väldigt svårt att beskriva vad jag tycker om den, men den väckte tankar.

Premissen går ut på att alla unga kvinnor (och senare alla kvinnor) utvecklar ett organ som gör att de kan använda elektrisk kraft med sina bara händer, vilket ger dem ett fysiskt maktövertag över män. 

Den började ganska platt. Det tog lång tid för mig att verkligen fastna i konceptet och historien, även om den är spännande från början. Det är en av de minst intersektionella feministiska böckerna jag har läst – det vill säga den fokuserar bara på könsmaktordningen på vad jag tyckte var ett ganska ensidigt sätt. Det gör analysen lite plattare än vad den hade kunnat bli (å andra sidan hade boken kunnat bli fem gånger så lång om allt skulle täckas i lika stor utsträckning – men jag saknade viss diskussion av saker som nämndes, men lämnades hängande i luften, som om det saknade betydelse).

Jag tycker också att den här tioårsperioden är för kort. Det är det enda som gör att boken som helhet inte känns trovärdig – att den här utvecklingen som beskrivs i princip skedde över en natt på vissa ställen. Tyckte överlag att boken hade behövt vara ett par hundra sidor längre för att få med allt som kändes viktigt. Det kändes ibland som att saker utelämnades eller stressades fram.

På den goda sidan: ramberättelsen! Jag ÄLSKADE den. Tyckte den var genial. Sista meningen exempelvis. Den gav mig rysningar. Karaktärerna är spännande, även om språket tar ganska mycket distans till dem. Gillade särskilt Roxys komplexitet. (Det var förresten en annan sak jag saknade: fler kvinnor som ifrågasatte sin nyvunna makt och inte på två dagar gick över till att bete sig typiskt manligt och sedan plötsligt börja tycka det är kul att mörda och våldta? Det var så himla mycket av det, utan någon riktig diskussion kring varför, att det inte kändes realistiskt.)

Jag tyckte att det var snyggt med nedräkningen – ten years to go... Here it comes! Byggde upp spänningen riktigt mycket och sista kapitlet knöt ihop allt så himla snyggt.

Och det bästa med att läsa den var som sagt tankarna som kom efteråt. Jag läste den här boken tillsammans med en vän och vi har diskuterat mycket kring boken. Det är verkligen en undersökning av makt, maktens natur, vad den gör med människors natur. Älskar hur den inte undersöker jämställdhet utan flippar rollerna, och hur den fullständigt PUNKTERAR myten att en värld styrd av kvinnor hade varit en mer fredlig värld. Att det inte har med könet att göra utan maktstrukturerna i sig. Det här diskuterade vi mycket. Jag började också fundera över mig själv. Om jag hade haft the power, hur hade jag använt den? Min vän sa något smart: titta på hur du använder den makten du har idag, så vet du. Och det har jag gjort: tänkt på mig själv och de maktstrukturer som jag är en del av att upprätthålla, hur jag gör det, och vad jag kan göra annorlunda.

***

Titel / The Power

Författare / Naomi Alderman

Förlag / Penguin Random House UK

År / 2016

Sidor / 339

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

mrs. dalloway said she would buy the flowers herself.

En bra känsla: att vilja läsa Virginia Woolf länge och sedan hitta hennes Completed Works för gratis nedladdning till min Kindle. 

Började med Mrs. Dalloway. 

En annan bra känsla: att lägga sig i en flod och låta sig föras med strömmen, fridfullt, och att kunna se allt som man passerar, och samtidigt läsa allas tankar, och tänka att ja, såhär blev livet, såhär är det att leva. 

Att observera från något slags vatten. Så känns det att läsa Woolf. 

***

Titel / Mrs. Dalloway

Författare / Virginia Woolf

Förlag / The Hogarth Press

År / 1925

Sidor / 194

Språk / Engelska

[sagalaserbocker]

falsterbo-danzig-lodz-kraków-brno-dresden-leipzig osv osv

Den här boken utspelar sig på 1350-talet. Pesten härjar i Europa och en ensam kvinna, Sigrid, lämnar sitt hem i södra Sverige. Varför hon ger sig av? Vart hon är på väg? Det vet vi inte, men vi följer henne på en lång vandring genom ett medeltida Europa. 

Eftersom jag ällllsssskkkkar historia och historisk litteratur var mina förväntningar kanske något h��ga på den här boken. Jag ville nog att den skulle vara... mer? än den var, mer episk, större. Jag kände inget riktigt driv när jag läste den. Boken traskar omkring lika planlöst som Sigrid. Den hade behövt ett mål, en starkare röd tråd. Som det är nu är det ett gäng intressanta platser och möten som passerar förbi genom Sigrids olika alter egon. Det var det bästa med boken – skildringarna av platser, tidsdokumenten. Men det knyts aldrig ihop. Blir aldrig ett narrativ på riktigt. Jag känner mig distanserad till karaktärerna genom hela boken, blir aldrig riktigt rörd av deras levnadsöden, aldrig riktigt engagerad i Sigrids resa. 

Dock var det spännande hur Boardy låter henne resa både som man och som kvinna, utforskar hur olika världen ter sig beroende på hennes olika alter egon, hur kön påverkar hennes möjligheter i en medeltida kontext. Och jag gillade konceptet med att varje plats får en liten framåt-blick istället för en tillbakablick – vad hände just här, senare? Hur hänger det ihop med bokens nutid? Det väckte intressanta tankar.

Och plus också för en fint gömd Sonja Åkesson-referens. Och fint omslag. 

***

Titel / Tiden är inte än

Författare / Elin Boardy

Förlag / Wahlström & Widstrand

År / 2017

Sidor / 274

Språk / Svenska

[sagalaserbocker]

sebastian & fride & miriam & yodit & johannes & aron & linn

This is: äkta feel good för unga. 

Jag visste inte att jag letade efter en pirrig, lättsam ungdomsbok med jävligt välskrivna sexscener, ett superbrett spektrum av queera karaktärer och erfarenheter och dessutom Karin Boye-referenser överallt, men det gjorde jag uppenbarligen, och jag hittade den. 

Det är så uppfriskande att läsa något där ungas sexualitet och/eller könsidentitet aldrig ifrågasätts eller ges utrymme att bli något mer än just bara en del av karaktären, inte hela historien. Anna Ahlund skriver så trovärdigt om just relationer och allt som hör till. Den här boken följer en hel massa karaktärer samtidigt, och jag tror att just därför saknade den lite av magin som fanns i Du, bara, hennes debut, men den är fortfarande 100% läsvärd om en vill åt lite gymnasiedrama/mys/queers som gillar varann. Önskar att någon hade lagt den här boken på mitt nattduksbord när jag var 15. 

***

Titel / Saker ingen ser

Författare / Anna Ahlund

Förlag / Rabén & Sjögren

År / 2017

Sidor / 413

Språk / Svenska