moaromeo

[moaromeo]

what the fuck is going on in this world. vart fan är medmänskligheten? så många fega, egoistiska, elaka så kallade "ledare" som kommer till tals, och driver igenom deras hatiska världssyn, men också får så många människor med sig på deras tåg. det tåget har bara en slutdestination, och det är avgrunden självt. hur kommer det sig att människor som kollektiv ständigt kommer tillbaka till och utövar politik som bygger på hat och separation, trots att historien har bevisat igen och igen och igen att det förstör allt fint som finns och är.

jag vägrar att det ska släcka allas vårat ljus.

för att citera mlk (igen): "returning hate for hate multiplies hate, adding deeper darkness to a night already devoid of stars. darkness cannot drive out darkness; only light can do that. hate cannot drive out hate, only love can do that."

[moaromeo]

[moaromeo]

fly birdies

[moaromeo]

är ju med i en gospelkör som heter sthlm mass choir, och förrförra söndagen hade vi konsert (igen). att få leva sin dröm... uh. djup tacksamhet för kören här. den är typ svår att sätta ord på. lär mig så mycket av musiken, och allt det här. tack cedwin, sabina, sara, alfonso, jonathan och instrumentalisterna, och såklart alla otroliga fellow körare i smc. ni är bäst!

[moaromeo]

när saker och ting förändras, och framtiden känns oviss, men man vet av erfarenhet att man kommer växa i samband med det. growing pains. att bli äldre är rätt fint ändå. jag ser fram emot nästa kapitel, och att få se vad som finns på andra sidan.

reste till peru själv för några år sedan. var ute på en vandring med hästar en dag. väl uppe på berget blåste det något enormt. ställde mig nära kanten av berget, fällde ut mina armar, och omfamnade vinden med min kropp och själ. lärde mig att konfrontera det där jag helst hade velat springa ifrån. det var ett utmanande kapitel av mitt liv, men resan där gjorde något.

[moaromeo]

ericeira, portugal

[moaromeo]

synthspaning!

jag ska sälja min midikeyboard från arturia (keylab essential 49) och införskaffa mig en annan synthesizer som passar mig bättre. dessutom har min dx7a midifunktion, så kan använda den till det också. arturian är bra, men den gör bara inte sitt för mig, personligen, så den kanske kan få flytta in hos någon som skulle ge den mer kärlek än jag. är en sucker för grejer som har analoga funktioner, så ska försöka hitta något sådant. jag vill ha en som är både analog och digital, liten och lätt att ta med när man reser, och man kan vara jävligt kreativ med (så man kan göra egna ljud bland annat). har spanat in en microkorg. den första microkorgen släpptes -02, och att den har funnits med ett litet tag är ett plus enligt lillnörden här. hur som helst, någon som har erfarenhet av den? eller har tips på annat?

[moaromeo]

little blue - jacob collier part 2

[moaromeo]

little blue - jacob collier part 1

[moaromeo]

jacob collier hade konsert på hovet i sthlm igår. det var ärligt, musikaliskt, konstnärligt och magiskt som fan faktiskt. låtarna "little blue", "the sun is in your eyes" och "in too deep" var några personliga favoriter under kvällen.

[moaromeo]

sthlm, you’re growing on me

[moaromeo]

en tanke har slagit mig, som har känts fin när det kommer till allt det här med att våga sjunga offentligt. när jag sökte in till musikklass inför högstadiet var piano mitt huvudinstrument. var då med i ett band, varav jag var keyboardisten i gänget, så it made sense att köra på det. sjunga gjorde jag inte mer än i körsammanhang eller i min ensamhet. var med i en barnkör (med ledning av otroliga birgit lindberg), och när jag blev lite äldre brukade jag även sitta i mitt rum, i umeå, och spela keyboard och sjunga covers, eller låtar som jag själv hade skrivit (haha, cute), så sången har alltid varit närvarande på ett eller annat sätt. hur som helst, jag blev antagen till musikklass med piano som huvudinstrument, men hade ju den där hemliga drömmen att sjunga, och, ja, dessutom tyckte jag pianolektionerna var tråkiga, och ville spela på mitt eget sätt, haha. tillslut tog jag klivet, hoppade ut, och frågade musiklärarna om jag fick byta, vilket jag fick! till min förvåning kändes det inte ens så läskigt att börja sjunga inför andra. föll pladask för sjungandet! under den tiden kände jag mig dålig på annat i skolan, men sången gick liksom lätt på ett annat sätt, och det blev min identitet under hela skoltiden. älskade skiten... sånglektionerna, ensemble, stå på scen... rubbet! kom sedan in på musiklinje även på gymnasiet, och fortsatte bygga vidare på musicerandet.

efter jag tog studenten fick jag en skada som heter (oromandibulär) dystoni, som gör att jag har nervsmärtor och så kallade "ofrivilliga" muskelsammandragningar kring käken, som bland så mycket annat påverkade sången, vilket ledde till att jag la musiken på en hylla under några år. fyfan. ett fucking heartbreak var det! dystonin är en annan, väldigt lång historia, så jag ska och vill inte gå in så djupt på det nu, men det jag kan säga är ju att jag sjunger igen, efter många år av om och men, thank god!

hur som helst, nu är jag där, igen, och börjar känna den där viljan att sjunga inför andra, och typ göra livegrejen.

just det... och den där tanken som jag nämnde i början? att sjunga inför folk post skadan har känts som ett för stort berg att ta sig över, men, det känns typ lite enklare att tänka att jag liksom är i samma position som lilla moa var i. det handlar ju i grund och botten om att man vill göra något, men är rädd? nu är jag vuxen, och rädslorna bottnar sig i något annat, men det är trots allt en rädsla, oavsett orsak. ”dom” säger ju att rädslor kan övervinnas, vilket hon på bilden faktiskt gjorde, så jag kanske kan göra det igen? för allt jag vill är ju bara att sjunga och stå på scen, egentligen. det är och har alltid varit min hemlis.

ps. gubboutfiten på bilden, haha! jag var inspirerad av robert wells.

[moaromeo]

29/05/24

[moaromeo]

just at home fuckin around, no judging.

[moaromeo]

jonatan rec session. en natt i somras. dygnade i studion, från solnedgång till soluppgång. finaste inspelningsstunden jag haft. recade yamaha dx7 och sång. hatar fan att spela in röst egentligen, pga prestationsångest bla. det är invecklat, allt det där. orkar inte gå in på det nu dock (allt med dystonin och hur det har påverkat mitt sjungande genom åren). däremot en annan grej: iom att jag ej använder tuning plugins (ps. inget fel med att använda det såklart, utan bara en personlig preferens när det kommer till hur jag jobbar med min egen vokalmix atm) kan jag istället bli perfektionistisk som satan vad det gäller att sjunga i pitch… men jag vet inte, den där natten kände jag mig bara lugn och trygg, och lät det bara bli. helig upplevelse för mig tbh. rörde knappt jonatan sen efter inspelningsnatten, så det kanske är lite demo över honom (?), men som jag ju vill ha det dock, för imperfektionerna ska med på mitt tåg trots allt.

[moaromeo]

Long conversations

Talking 'til the sun goes up

Tiptoeing on rocks

Forming bridges over streams

Put your head on my chest

Let's breathe for eternity

If you give me time

I will give some of mine

Hide it away, thoughts

Put them on a shelf in the back of a cabinet

I always let love go

Want roses but get thorns

Feisty yet fragile

Sensitive but with a shield of steel

He knows

There's a lot he doesn't know

As a shadow falls over me I turn to my imagination

I can touch the sun, Jonatan

I can touch the sun, Jonatan

A wilting flower

Deprived of soft sunlight

Astray in my own house

I wanted out

Then you entered the scene

Emancipating my liberty

Now when the rain pours down,

touching my skin, I beam

As a shadow falls over me I turn to my imagination

I can touch the sun, Jonatan

I can touch the sun, Jonatan