klarareser

[klarareser]

[klarareser]

[klarareser]

Uppdate

Georgien - vilket land! Har bestämt mig för att ligga lågt på sociala medier när jag är här, känns som jag blir mer närvarande då (klyschigt men sant). Så den här uppdateringen kommer l��gligt nog efter exakt en veckas tid. Efter lite äventyr i huvudstaden tog vid oss via lokalbuss (i form av "vans" som kallas marshrutky, vilket betyder planerad rutt på ryska) till Borjomi, en nationalpark några timmar västerut. Där sov vi två nätter i tält och vandrade bland de vackra bergen. Sprit till trangiaköket visade sig vara svårt att få tag på, de flesta gav oss rådet att testa den lokala spriten chacha, (något vi också faktiskt gjorde, men utan framgång) så vi blev utan mat en kväll och lagade mat över öppen eld den andra. Det hela avnjöts tillsammans med en flaska hemmagjort Georgiskt vin. Hög mysfaktor. Dagen därpå åkte vi på en tour till massor av historiska platser i området, där höjdpunkten var grottstaden Vardzia. Det man ser är endast 30 % av det som en gång byggdes, och man hittar fortfarande nya gångar och grottor. Efter en rekommendation hittade vi till ett underbart guesthouse i en grannby, där vi behandlades som prinsessor av fina Majka. Fick äntligen äta hemlagad Georgisk mat och uppleva den Georgiska gästfriheten, som är utan like. Där bodde vi två nätter, och blev visade de vackra omgivningarna, inbjudna till att dricka Georgisk konjak hos nyfunna vänner, och hade det allmänt härligt. Lägger in lite bilder i nästa inlägg!

[klarareser]

Hej! 

Har inte skrivit någonting här den här gången. Dels för att jag inte längre vet vilka som läser (ju färre desto bättre tänker jag) men även för att jag helt enkelt inte haft lust. Men nu behöver jag skriva av mig lite.  Jag befinner mig sedan i slutet av februari i Guatemala. Trots att jag har älskat att vara här och trots att det är otroligt vackert så ska det bli skönt att åka härifrån om några veckor. Det finns sån förskräcklig ojämlikhet att man bara blir ledsen. 

När vi var på en liten “get-together” hos en av släktens vänner uppskattade vi att värdet på båtarna var mer än en miljon dollar. Guatemala är billigt. Att bygga en skola eller någon annan typ av social investering kräver inte mycket pengar - kanske lika mycket som de lägger på att köpa den senaste båtmodellen innan den tidigare blivit ens ett år gammal.  Men istället för att fösöka se till att landet går framåt och underlätta livet för sina medmänniskor,  så sluter man sig i sin lilla bubbla, stannar i sin lilla exklusiva värld. Varför? Tja, varför inte? Varför skulle de vilja göra det? “No les conviene” - det passar dem helt enkelt inte. 

För det vore ju såklart inte praktiskt om de fattiga får bättre utbildning. Hur ska man då kunna betala all personal i de olika husen man har runt omkring i landet? Hur ska man då kunna fortsätta leva som kungar i ett medeltida europa, med lyx och flärd, samtidigt som barn som inte ens fyllt fem får men för livet till följd av malnutrition. 

Det här kanske låter enfaldigt  “det är klart det finns fattigdom och ojämlikhet i världen, rika och fattiga, har du fattat det först nu?” men för mig har det varit en annan sak att se och leva det första hand (svinglish?), under flera månaders tid, än att se det på tv, läsa om det, eller bara förstå det rent intellektuellt.

Eftersom vi har släktingar som tillhör de rikaste tio procenten i Guatemala har vi under vår tid här “stått under deras beskydd” - bott i deras hus, gått på fester, etc. Så det har blivit en hel del socialiserande. Och trots att de är underbara på många sätt, otroligt gästvänliga, vänliga och intelligenta, så kläcker de ibland ur sig saker som får dem att låta som en parodi på sig själva. Det är på en sån nivå att det omöjliggör all typ av diskussion. Det är svårt att ens ta till orda - var börjar man när någon tycker att “Obama är en kommunist som försökte omvandla USA till gamla Sovjetunionen”? Att “alla har lika stor chans att lyckas” eller att “det är ju bara vi som betalar skatt” när man bor i ett land med så utbredd fattigdom, brist på utbildning och kassa löner?   Resultatet blir såklart att det fortsätter att föreviga sin egen sanning, gång på gång, för de tycker ju alla likadant. Men när man som vi kommer utifrån bubblan, fått en liten inblick i deras värld, och än mindre inblick i den värld resten av befolkningen lever i (eftersom vi bara kan observera den på avstånd) så ter sig allting verkligen helt absurt. Framförallt när man som jag nämnde vet hur billigt det är här, och hur små investeringar det skulle krävas för att göra livet mer drägligt för miljontals människor.  Men de som har makt vill inte släppa ifrån sig den, vill inte ha förändring. Så då är det lättare att måla upp någon slags bild där de själva är de som får landet att gå runt, de som är barmhärtiga och ger ut arbete åt människor, till exempel som servicepersonal i hemmet. Det ligger såklart någonting i det - de skapar arbete - men betalar knappt en dräglig lön då de behöver pengarna för att skaffa ett nytt sommarhus. Samtidigt beklagar de sig över de faktum att de inte känner sig säkra någonstans, att brottsligheten är hög, att indianerna har en depressiv natur och att gemene man är outbildad - el guatemalteco no es culto. 

Jag skulle kunna skriva mycket längre om det här, för har som sagt fått en hel del input under dessa månader, men kommer inte riktigt någon vart (och då har vi inte ens talat om landets historia!). Nu ger det här inlägget såklart en väldigt negativ vinkling på min tid här i Guatemala - jag vill bara säga att det har varit absolut underbart på otroligt många sätt, men skulle ha svårt att klara av samhället här under någon längre tid. 

[klarareser]

Sitter och dricker det som lär bli den sista koppen kaffe inte bara i lägenheten, men också i Singapore. Whaaat. Yes. Nu är det slut.

De två senaste veckorna har ägnats åt tentaplugg och hejdå, då vänner lämnat i takt med att tentorna blir klara. Terminen slutar ju tidigare här så många som åker ut och reser, försöker lagra lite extra d-vitamin inför Sverige och vintern. Jag åker till norra Thailand innan jag åker hem 21 december.

Tänkte att jag skulle skriva någon slags sammanfattning eller något vackert och eftertänksamt men fick precis höra att vårt internet kommer brytas alldeles strax ( så synd) så får bli något i punktform istället.

Saker jag har tyckt om med Singapore som stad:

- värmen

- alla träd och grönområden.

- att ha tillgång till faciliteter som gym och mega-pool

- att det är enkelt att göra sig förstådd (eftersom nästan alla pratar engelska)

- billig mat om man äter ute

- nära till alla exotiska resmål

Saker som jag inte tyckt lika mycket om med Singapore som stad:

- värmen (framförallt fuktigheten), att alltid behöva ha AC på.

- att inte ha närhet till naturen (vackra parker i all ära, men väljer en skog eller en strand vilken dag som helst)

- dyr mat om man vill laga själv (förhållandevis)

Men ett utbyte ska väl egentligen inte bara handla om vart man åker någonstans utan givetvis även studierna. Så hur har skolan varit?

Bra:

- typ hälften av mina kurser tyckte jag väldigt mycket om och lärde mig mycket

- vackert campus

- engagerade lärare

Mindre bra:

Lite svårare att skriva det här i punktform så får försöka mig på någon slags sammanfattning. Har ju överlag varit väldigt nöjd med skolan och utbytet, men finns såklart en del kulturella skillnader som inte riktigt kunde förstå/anpassa mig till. Vad gäller själva materialet i kurserna så var det inte särskilt svårt. Kan ju också vara för att jag läser något som jag trivs med och tycker är kul, då brukar det ju bli lättare, men verkade ändå som att deras “grundnivå” i psykologi (som jag läste) inte kräver lika mycket som i Sverige. Framförallt neuropsykologin som jag läste i Lund i våras hade mycket fokus på forskning, att kunna läsa och ta till sig artiklar, etc, något som var i princip helt frånvarande i mina kurser här (alltså vi fick läsa om studierna men aldrig de faktiska artiklarna).

Jag tycker som sagt de flesta av mina lärare var väldigt duktiga, men det är en helt annan dynamik i föreläsningssalarna här än i Sverige. Om jag bara ska spell it out så kändes det av att eleverna är yngre här, och atmosfären kändes ofta mer som i gymnasiet. I Sverige behandlar lärarna eleverna som vuxna människor, och antar att de är där av egen vilja för att de vill lära sig. Till exempel var det inte ovanligt att eleverna sitter och pratar högt på lektionerna, något som aldrig hänt mig i Sverige.

Det finns också en helt annan betygshets här i vad jag upplevt i Sverige. Vet inte om jag skrivit om det tidigare, men de slutgiltiga betygen förväntas följa en normalfördelningskurva, vilket innebär att det spelar ingen roll hur många poäng du får på tentan om alla andra får lika bra - det finns begränsade antal A i varje kurs. Det här är något som skapar en enorm stress hos många, och de flesta fasar över att få reda på var de hamnar längs “the bell curve”. En singaporiansk vän berättade för mig att han ser till att plugga för tentorna inte bara för att han vill få bra betyg, utan också för att om han inte gör det hjälper han ju andra (eftersom han “cushion the bell curve”). Vi utbytesstudenter har så goda hjärtan och hyser så mycket välvilja för våra Singaporianska vänner att vi istället ser till att hjälpa dem genom att se till att inte sno de högsta betygen, utan lägga oss lite längre ner på kurvan.

Men det här med betyghetsen har med mer att göra än bara bell-curve såklart. Betygen spelar väldig stor roll när de sedan kommer ut på arbetsmarknaden, och generellt sätt så är många här oerhört tävlingsinriktade i allt de tar för sig. Det här går tillsammans med andra drag, som till exempel snålhet, in under begreppet “kiasu”, som sägs beskriva Singaporiansk mentalitet väl. Googlar man kiasu står det:

According to the Singlish Dictionary, kiasu refers to “one who is afraid to lose out to someone else, often to the point of selfishness; an over-cautious person” and also being “afraid of losing out to someone else, and therefore often behaving selfishly and disregarding others.” ( hittade också en sida som hette kiasu-parents, https://www.kiasuparents.com/kiasu/forum/index.php)

BREAKING DOWN 'Kiasu'

Kiasu describes being (or a person who is) greedy, unwilling to share, or competitive in order to advance one's self. Examples of Kiasu include driving aggressively to get to the front of a traffic line or registering young children early at top schools, prior even to knowing the child's aptitude. Kiasu describes the idea that one must outdo and outshine all others, have more of any given thing, pay the least amount for items (thereby getting the best deal) and always be the first or best.”

Lite extremt såklart, men efter att ha varit här i några månader kan man ändå se det rätt tydligt.

MEN - på det stora hela har de positiva sidorna helt klart vägt upp de mindre bra, och jag har haft en fantastisk termin. Särskilt kul har det såklart varit att resa, blir oerhört nyfiken på den här delen av världen, och skulle älska att få ha några månader här till att bara resa runt och uppleva. Men (oroa dig inte mamma) först blir det till att avsluta universitetsstudierna!

[klarareser]

[klarareser]

[klarareser]

[klarareser]

[klarareser]

Siem Reap & temples of Angkor

Efter Phnom Penh åkte jag buss upp till Siem Reap för att besöka de närliggande templen, mest känt är Angkor Wat. Jag bodde på ett hostel strax utanför staden, och trots att det bara var 10 minuters cykelresa från centrum var känslan som om man var mitt ute på landsbygden. Var en skön kontrast både från Singapore och Phnom Penh, var bokstavligt talat uppe med tuppen varje dag. 

Sitter egentligen och tentapluggar nu så ska fatta mig kort - var fantastiskt! Templen var underbara, åkte runt i en tuk tuk och tittade runt, utforskade, lyckades hålla mig undan alla stora turistgrupper och en dag cyklade fram till ett tempel där det inte var en människa. Alltså inte ens en vakt eller någonting. Indiana Jones feeling på hög nivå. 

Tog alldeles för många bilder men inte en enda gör templen rättvisa. Slänger upp några ändå. 

Efter två dagars utforskande bestämde jag mig för att låta templen vila lite, och lät dagen ta mig dit den ville. Cyklade ut på vägen, förbi risfält och kossor, och blev inbjuden till lunch av en familj. Bortsett från en av döttrarna som kunde säga “hi, how are you, what’s your name, what’s your favorit color” så pratade ingen engelska, men det gick bra ändå. Vi åt ris och kycklingsoppa - jättegott! Är överlag väldigt imponerad över maten i landet, lite lik Thailändsk mat i kryddorna men nästan godare (och billig!). 

Var borta i en vecka totalt så nu har jag suttit dagarna ut och pluggat inför mina tentor, onsdag, torsdag och fredag, samt onsdag nästa vecka. Ska återgå till det nu, hej hej 

[klarareser]

[klarareser]

Kambodja - Phnom Penh

Alltid så kreativa rubriker på dessa inlägg. 

Hej! 

Nu är jag hemma i Singapore igen efter en oförglömlig vecka i Kambodja. 

Först tillbringade jag två dagar i Phnom Pehn, där jag gjorde det svåra men nödvändiga besöket till dödens fält, strax utanför stan. Det var en av platserna dit man under diktaturen tog människor som suttit fängslade och blivit utsatta för tortyr för att dödas på de mest förskräckliga vis. Mellan 1,5 och 3 miljoner människor ligger begravda där, och när man går runt kan man se rester av ben, tänder och tygstycken (de kommer ständigt upp till ytan). De har byggt ett monument, en minnesstupa, där en del av benresterna bevaras bakom glas.  

Trots att det skedde så nyligen och trots att så många människor blev mördade (omkring en fjärdedel av befolkningen, 2 miljoner människor) så vill jag mig inte minnas att vi fick lära oss mycket om det i skolan. Det var ett lärorikt och såklart  hemskt att se men är glad att jag åkte dit. Därefter åkte några i gruppen jag var med (några britter jag träffat på hostelet) vidare till det före detta fängelset Tueol Sleng som nu är museum. Jag hade läst på om det tidigare, om alla foton man får se och all detaljerad information om olika typer av tortyr och kände inte att jag orkade med det på samma dag så följde inte med. De som åkte berättade senare att det var för mycket och för hemskt så de besökte bara första halvan. 

Dagen efter gick jag på en kort “walking tour” med ägaren till hostelet, besökte en marknad och fick lära mig lite mer om staden. Kort därpå tog jag bussen upp till Siem Reap, som jag berättar om i nästa inlägg (cliff hanger) 

[klarareser]

[klarareser]

[klarareser]

Halloween

[klarareser]

Mini-uppdatering

Sitter på metron påväg till flygplatsen. Komprimerar tentaplugget och åker till Kambodja. Ska bli jättespännande! Reser själv, något som också känns bra. Det är verkligen något speciellt med att resa själv. Kan förklara mer när jag kommer hem. Har inte skrivit här på länge, haft fullt upp med skola, besök från Sverige, och en kort avstickare till Thailands vackra stränder. Tycker inte riktigt om att skriva från mobilen men slänger upp lite bilder istället! Tjohej