jmjobring

[jmjobring]

Mark Zuckerberg är som VD för Facebook förstås fortfarande en väldigt inflytelserik person. Han har trots allt fortfarande runt 2 miljarder dagliga användare på sin plattform. Därför är det ju ändå ganska intressant när han ger sig på att försöka sia om det kommande decenniet, även om få medier uppmärksammar det, vad jag har sett. Tidigare år har Mark gett sig själv en utmaning, som att lära sig ett nytt språk, men nu byter han ut dessa utmaningar mot att blicka framåt. För alla er som inte orkar läsa hela inlägget sammanfattar jag kort nedan och avslutar med en egen reflektion, men det som jag själv tycker är mest häpnadsväckande är att han inte med ett enda ord nämner den valuta han själv är med och vill skapa. Det om något borde ju forma nästa decennium, hur våra banker och betalningsströmmar ska transformeras borde väl ändå ha kommit med, men avsaknaden kanske säger en del? Generationsförändring  Mark skriver att han trodde att han byggde Facebook för sin generation, men upptäckte att det var flera generationer som ville göra sig hörda. Men han tycker inte att det har lett till den förändring han hoppades på. Men han tror att det kommer att hända det här decenniet. Han tror också att ju fler millennials (födda tidigt 80-tal till mitt 90-tal) som kliver in som beslutsfattare, desto bättre kommer det att bli. Mark och hans frus stiftelse kommer att ”fokusera mer på finansiering och att ge en plattform till yngre företagare, forskare och ledare för att möjliggöra dessa förändringar.” En privatare plattform Zuckerberg fortsätter sin spådom på ett spår han varit inne på tidigare; att våra sociala plattformar kommer att gå från att vara torg till att bli vardagsrum.  Vi söker privatare former av umgänge och här tror Mark att våra sociala plattformar kommer att omstruktureras för att tydligare hjälpa oss i våra privata interaktioner. Decentraliserade möjligheter Under den rubriken resonerar Mark om att Facebook, och de andra plattformarna i familjen, redan hjälper entreprenörer och företag att nå ut, antingen gratis eller till en bredare publik via annonser. Hans vision är att snart ska vem som helst kunna sälja produkter direkt på Instagram, prata med sina kunder via Messenger, eller skicka pengar till ett annat land direkt och till låg kostnad genom WhatsApp. Nästa teknikplattform På 1990-talet regerade den stationära datorn, på 2000 talet webben och under 2010-talet mobiltelefonen. Nästa steg är någon form av VR-glasögon, spår Mark. Han tror dock att det kanske tar längre tid än 2020-talet, men tror att de mot slutet av decenniet är när den lösningen. Nya sätt att styra Mark kan inte gärna undvika att prata om regleringar. Han spekulerar i att Internet kanske måste får regleringar,  men förordar inte oväntat den lösning Facebook nu bygger upp med ett eget Oversight Board – en slags fristående egen övervakningsenhet som Mark tror kan bli en förebild för andra online-verksamheter i framtiden. Hur påverkar detta oss idag? Mest spännande är, som sagt, kanske det han inte skriver om, nämligen valutan. Men även det faktum att han fortsätter prata om de mer privata sfärerna är intressant sett till hur plattformarna troligen kommer att utvecklas – algoritmerna favoriserar privata interaktioner till nackdel för företag och organisationer. En utveckling vi sett under de senaste åren och som direkt har påverkat allas våra online-strategier. Jag har själv i vår podd Jakob&Jakob siat om att vi faktiskt får se en ny plattform som blir relevant för oss marknadsförare redan under år 2020, vi får väl se hur rätt jag får där, men klart är nog ändå att Facebooks totala dominans de senaste åren faktiskt har minskat något. En utveckling som säkert kommer att fortsätta, även om vi ständigt behöver påminna oss om att 51 % av svenskarna säger att de är på Facebook dagligen, det är fortfarande oslagbart. Om jag tolkar Mark lite fritt så lever vi mot slutet av 2020-talet i ett samhälle som styrs av millennials som vågar ta långsiktigt kloka beslut, vi umgås i slutna VR-rum på Facebook med hjälp av våra enkla VR-glasögon, vi köper våra grejor direkt på Instagram och swishar pengar vart vi vill i världen med hjälp av WhatsApp. Och våra stora online-plattformar styrs av fristående övervakningsstyrelser, som kanske får minst lika mycket inflytande som våra lagstiftande församlingar har över det övriga samhället idag. Har han rätt tror du? / @jmjobring som idag lyssnar på Happy med Oh Wonder.  

https://blogg.resume.se/jakobmjobring/2020/01/10/vad-sager-varldens-maktigaste-man-om-nasta-decennium/

[jmjobring]

Jag skrev här på bloggen om hur min snart åttaårige son kontrollerar hela sitt fotbollsuniversum via Google. Nu har Google tagit det ett intressant steg längre. De håller inte bara koll på resultaten i realtid och skapar resultatlistor och tabeller, Google ger sig också in i ”silly season”. Ni vet den galna säsongen när fotbollsspelarna ska byta jobb. I skärmdumpen ovan kan vi se att ”Rafael Leao började i AC Milan nyligen”. Den något klumpiga formuleringen på svenska kommer sannolikt av att en robot på Google själv har skapat en nyhet utifrån förändringar som har skett på diverse sajter. Klickar vi på nyheten ser det ut som nedan. Det finns alltså ingen egentlig nyhetstext utan Google har skapat en egen ”nyhet”, eller ja i alla fall en rubrik, utifrån förändringar på sajter som Transfermakt och Wikipedia. Kikar vi på nyhet nummer fyra i min dump längst upp med rubriken ”Nicolas Pépé började i Arsenal FC nyligen” hamnar vi endast på Wikipedia, se nedan. Kickar jag på den nyheten hamnar jag alltså direkt på Wikipedias artikel om spelaren i Pépé. Klickar jag på fliken ”Nyheter” får jag givetvis se ett urval av alla de nyheter som också finns om övergången, se nedan, men det är alltså inte någon av nyhetsförmedlarnas sajter som Google hänvisar till som förstaval om jag bara klickar på nyheten i mitt Google-flöde. Google skapar alltså en egen variant av nyheten om Pépé utan att ”snylta” på någon annans nyheter. Sannolikt ett svar på alla stämningar om att Google utnyttjar nyhetsleverantörernas material utan att ersätta dem. Utan att veta i detalj hur detta fungerar gissar jag att det är ett väldigt automatiserat flöde som skapar dessa ”nyhetskort” för mig och min son. Vi kan till exempel se att roboten byter tempus mellan ”nyligen” och ”igår”, men i övrigt är det ingen vidare nyhetscopy. Ska jag fortsätta gissa kommer det här säkert i förlängningen också att påverka nyhetsförmedlarna. Den snabba nyheten att Pépé går till Arsenal behöver de knappast ens berätta. Men jag vill givetvis veta mer om bakgrund, lön och annat och då kan förstås nyhetsförmedlaren fortfarande spela en roll. Spelet mellan nyhetskaparna och Google är minst lika spännande som fotbollens silly season… /@jmjobring som rekommenderar nya singlen Blood Red med Refused för alla som börjar arbeta idag.    

https://blogg.resume.se/jakobmjobring/2019/08/05/en-automatiserad-silly-season/

[jmjobring]

Min sjuårige sons fotbollsintresse exploderade efter fotbolls-VM. Han startar därför varje dag med att kolla alla resultat på hemmets iPad. Helst innan han stiger upp. Resultaten från flera av de stora fotbollsligorna ska analyseras. Vilka var målgörare, vem fick sitta på bänken och hur gick det i matchen? Allt ska analyseras. Men han lämnar aldrig Google. Google bjuder idag på allt från tabeller till snabba sammanfattningar av i princip alla matcher och alla ligor. Och om han lämnar Google har han ingen koll på vem som ger honom den där videon med höjdpunkterna. Det kan vara Aftonbladet eller La Gazzetta dello Sport eller Fotbollskanalen. Han har ingen aning och bryr sig inte. Sjuåringens fotbollsnörderi startar och slutar i Google. Min son och hans fotbollskompisar börjar och slutar sin fotbollsdag på Google. Nej, min son utgör inget stort underlag för en trend. Men i ett inlägg på Linkedin skriver den alltid lika uppdaterade Ola Andersson (följ honom om ni vill ha koll på det digitala) om att Google resultaten har förändrats rejält på senaste tiden. Resultaten blir hela tiden mer innehållsrika. Det är idag allt oftare en video eller en bild eller en ”snippet”, en kort sammanfattning från t ex Wikipedia som gör att du inte behöver ta dig till Wikipedia för att få informationen, du får den direkt i Google.  Och tydligen har visningar av videosnuttar, bilder och snippets mer eller mindre exploderat på Google senaste tiden. Kolla graferna över bildvisningarnas utveckling nedan och ännu fler grafer i inlägget på Search Engine Roundtable där graferna kommer ifrån. Vi ser alltså en väldigt stor ökning i hur många gånger det visas en bild bland de tre översta sökresultaten. Och de andra graferna visar liknande utveckling av hur Googles sökresultat innehåller allt mer information. Detta innebär att färre behöver lämna Google för att få reda på det de sökte efter. Oavsett om det är hur det gick på Camp Nou igår eller om du vill veta hur gammal Carles Puyol är (han är 41 år, du slipper googla). Det är snart avspark på Camp Nou. Hur det gick hittar du i Google. Men spelar det någon roll om min son får alla fotbollsresultat på Google? Ja. Utmaningen för alla som på något sätt bygger ett varumärke, oavsett om det är Aftonbladet eller Alfa Laval, är ju att om ingen lämnar Google hamnar de inte heller på vår egen webbplats. Den enda lilla digitala ytan vi fortfarande har kontroll över. Är SEO-slitet lönlöst? Google har förstås ett bra skäl att hålla kvar oss på Google, de kan visa mer reklam för oss. Medan vi sliter med att göra en SEO-vänlig webbplats och uppdaterar vår blogg för att vi ska hittas när våra presumtiva kunder söker på saker vi säljer, kämpar Google för att inte släppa iväg de som söker till vår webbplats. Nja, vi är inte riktigt där ännu. I alla fall inte om vi heter Alfa Laval, däremot har ju kanske Aftonbladet mer att fundera över hur de ska få besökaren att hinna uppfatta deras varumärke vid ett hastigt videobesök. Och ingen kan leva på att enbart visa hur det gick i matcherna och vem som gjorde målen eftersom Google gör det minst lika bra. Samtidigt fäktar man ju i Bryssel om just det där. Hur mycket ska Google få visa utan att betala till exempel bildrättigheter för de bilder som syns i söket? Exakt hur långt detta kommer att dras av Bryssel eller Google är svårt att sia om. Google är ju trots allt i grunden en sökmotor och därför beroende av att andra bidrar med innehåll. Precis som de sociala medierna är beroende av att vi vill posta något. Skapar vi inget innehåll eller postar har de inget att visa. Eller är slutpunkten att de också själva skapar allt innehåll? Nej, troligen inte. Konstig dragkamp Egentligen är det svårt att se hur den här dragkampen kan sluta lyckligt. Jättarna på den ena sidan är extremt starka på egen hand, men samtidigt beroende av den stora massa av innehållskapare på andra sidan. Men massan av innehållskaparna konkurrerar egentligen inte med jättarna, de konkurrerar med varandra och har förstås därför svårt att dra åt samma håll. Eller så är det kanske inte ens en dragkamp? Alla är ju väldigt beroende av varandra, men samtidigt så väldigt ojämlika eftersom de ena parten har hunnit växa sig så stark. Komplext och intressant är det i alla fall. Fast det bryr sig förstås inte min fotbollsintresserade sjuåring om. Bara han får sin fotbollsstatistik på morgonen är han nöjd. Att han dessutom, utan undantag, söker med rösten och inte skriver något i Google, är en helt annan historia, om än nog så intressant. Men den får jag säkert skäl att återkomma till. / @jmjobring som  just nu ofta får höra Gerry & The Pacemakers ta ton i Google Home-högtalaren.        

https://blogg.resume.se/jakobmjobring/2019/04/26/min_son_lever_pa_google/

[jmjobring]

Kusinkompisar på påsklovsäventyr. http://bit.ly/2Dp5u1T

[jmjobring]

Garderobsresning. 26/8 -98 släpptes Den blå säsongen. Kanske dags för nyutgåva? https://ift.tt/2CmdsbG

[jmjobring]

Fredag kl 12-13 sitter jag på Utopia Shopping i Umeå och skriver och säljer #katjalyss3 till Bokveckanpris. Kom gärna förbi och säg hej! #bokvecka #littfest https://ift.tt/2u6sA8e

[jmjobring]

Smart av SJ att förse oss resenärer med delbart skryt. Även om mina 3 500 km har inneburit en del förseningar funkar det än så länge rätt bra att vara #flygfri. #jagstannarpåmarken https://ift.tt/2GWUQ5G

[jmjobring]

Idag spelade jag och Jakob Rydberg in vårt tionde avsnitt av podden Jakob & Jakob – digital marknadsföring i spenaten – där vi pratar om digital marknadsföring för oss som arbetar utanför storstäderna. Vi har tio gånger satt oss ner i något litet rum med varsin mikrofon framför oss och försökt hitta relevanta saker att prata om som någon ska vilja lyssna på. Men vad har jag lärt mig av dessa tio avsnitt då? 1) Formatet är viktigt. Våra avsnitt är mellan 35-50 minuter långa. Två personer som samtalar om ett huvudämne och några korta mer nyhetsinriktade saker. Ett klassiskt upplägg kanske, men jag tror det är en stor vinst att ha satt det innan man drar igång och sedan hålla sig till det, på ett ungefär. Det underlättar för lyssnaren och framförallt för dig som ska förbereda inspelningen. Det är lättare att fylla i ett par fack än att skapa något från noll varje gång. (Med det sagt är vi redo att rubba lite på formatet och börja plocka in gäster nu, så tipsa oss gärna om gäster du vill höra i podden. Enda kravet är att de ska verka norr om Dalälven.) 2) Använd Lagom mycket manus. Vi har som sagt ett huvudämnen och korta nyheter. De senare är ofta enkla att hitta då vi båda är nördigt intresserade av den bransch vi verkar i. Där klrar vi oss ofta med en länk också plockar man ut godbitarna direkt under inspelning. Det förutsätter att man kan ämnet och har läst artikeln några gånger förstås. Det långa ämnet har vi heller inte haft jättesvårt att hitta, men det gäller att hitta det i tid så att båda två hinner fundera och skriva ner sina reflektioner innan vi sätter oss ner och poddar. Där klarar man sig inte utan anteckningar, men punktformen är att föredra så att du inte lockas att läsa innantill. Utan punkter kommer du garanterat att missa ett antal aspekter som du grämer dig över efteråt. Bra också om alla deltagare i podden hinner se varandras punkter, så att alla har ett hum om vad de andra ska prata om. Jakob & Jakob in action, Rydberg till vänster och jag till höger. 3) Hitta nerven. Vi sänder ju aldrig direkt, inte hittills i alla fall, så allt går att ta om, men vi försöker undvika det, vi vill ha en viss nerv i samtalet, så att det ska bli spänstigt och dessutom roligare för oss själva. Har man pratat genom allt i detalj innan blir det lätt att du tappar energi när man väl slår på mikrofonen. Vi försöker alltid ha något i bakfickan som kan överraska den andra lite. Var beredd på att vissa fel kan smyga sig in och att du kan behöva korrigera i senare avsnitt, men det är en del av samtalsformatet, allt går inte att få med och allt kan inte vara en absolut sanning. 4) Sjung upp. Det är viktigare än man tror att verkligen peppa igång innan man slår på inspelningen. När jag arbetade på Sveriges radio fick man lära sig att det hörs tydligt när man ler i radio. Det stämmer i högsta grad även för poddandet, det hörs om man är pepp och har roligt, vilket man ofta har när man väl är igång och har diskuterat en stund i skarpt läge. Lägg därför en del tid på att snacka igång er innan, skrika, tjoa och få upp pulsen, helt enkelt. Då slipper ni en seg startsträcka för lyssnaren. 5) Sprid, sprid, sprid. Som med allt annat innehåll gäller det att få ut det. Nu har vi varit så lyckligt lottade att Resumé lyfter upp vår podd och hjälper oss att få spridning, men är det en renodlad företagspodd ska du ha en spridningsplan på plats innan du börjar spela in. Kanske har ni också något branschorgan som behöver innehåll? Ta in gäster med egen stor räckvidd är ju ett klassiskt knep, då det är möjligt. Fundera som vanligt också genom vad du har för mål, så att inte inblandade eller ledning blir besvikna på satsningen. Podd är ett långsamt media där det tar tid att få upp lyssnandet, men du har sedan en väldigt lång svans eftersom det trillar in lyssnare långt efter att ni har lagt ut avsnittet. Många Lyssnar också ikapp när de springer på en podd som har kört ett tag. Värt jobbet? Är det värt allt jobb då? Ja, absolut! Men… jag tror det underlättar väsentligt om du har en vana att framställa innehåll i andra sammanhang, till exempel att du har bloggat eller skapat nyhetsbrev eller liknande, då det ju handlar mycket om att hitta och vaska ur det bästa ur det innehåll som flödar förbi eller finns på företaget. Och ja, jag tror att många, många fler skulle ha mycket att vinna på att spela in en podcast, även företag. Du får en naturlig chans att fördjupa dig och visa att du behärskar det du pratar om, bygga expertrollen. Och du skapar ett väldigt intimt förhållande till någon när du får chansen att prata rakt in i deras öron. / @jmjobring som idag lyssningstipsar om vår podd Jakob & Jakob förstås  

https://blogg.resume.se/jakobmjobring/2019/02/14/fem-saker-jag-lart-mig-om-poddande/

[jmjobring]

Satt ovanpå @boklaholm i helgen och skrev i deras underbara lägenhet, och hälsade på familjen förstås. Vill slå ett slag för att du ska köpa din nästa bok på @boklaholm eller på din egen boklåda, dessa kunniga entusiaster ska vi vara rädda om. Handla lokalt och av entusiaster, det tjänar vi alla på i längden. #lästips #läsvärt http://bit.ly/2DQKwcN

[jmjobring]

Nike gjorde det i slutet på året. Gillette inleder året med det. Försöker ta ställning. Den stora skillnaden är att Nike fixar det och Gillette får en massa skit. Varför? Det enkla svaret är att Nike, liksom Starbuck och Ben & Jerry och en del andra stora amerikanska företag, har en klangbotten att få resonans i. De har arbetat med de här frågorna under en längre tid och förstått att varumärken måste ta ställning. När Gillette yrvaket kastar sig in i detta finns det ingen botten. De går från att ha varit sinnebilden för extremt stereotyp reklam till att helt plötsligt börja bry sig. Vem tror på det? Då är det väldigt lätt att de nedåtriktade tummarna plockas fram på YouTube. Inte trovärdigt Det kan också finnas en viss trollfaktor i de negativa kommentarerna då Gillette ger sig på själva manligheten, vilket brukar vara ett känsligt område för Internet-trollen. Men mest hänger nog detta på att vi inte tror på när någon helt plötsligt vaknar upp och skriker rakt ut. Att tänka på för dig som också måste börja arbeta med det syftesdrivna; starta  med insidan. Inled inte med att ropa ut hur bra ni är. Gör först, snacka sen, är en enkel och bra devis i detta sammanhang. Då brukar det funka bättre än det gjorde för Gillette. Med det sagt, som en kollega precis sa, ”jag ser hellre att min son ser den här reklamfilmen än alla reklamfilmer Gillette har gjort tidigare i historien.” Så är det ju definitivt. / @jmjobring som nu också är med podd, lyssna gärna här.  

https://blogg.resume.se/jakobmjobring/2019/01/17/gor-forst-snacka-sen/

[jmjobring]

Sista flighten. Testar att resa på marken 2019 och utesluta flygandet. Det innebär en förändring, även om den bara är min högst personliga förändring så kanske det kan påverka dig eller någon annan. Till slut är vi kanske jättemånga som försöker. Jag vet inte, men jag provar. #jagstannarpåmarken #flygstopp2019 http://bit.ly/2EWbaTv

[jmjobring]

Två gubbar som gör podd. I en ljudenhet nära dig. Avsnitt 3 om ’engagemang’ ute nu. Kan redan nu avslöja att #4 handlar om bloggandets ädla konst. #digitalmarknadsföringispenaten https://ift.tt/2BDybHG

[jmjobring]

Två dagar med horisont. #mellbystrand https://ift.tt/2zoW9oX

[jmjobring]

I en podcastspelare nära dig. Jag och @rydbergjakob kliver in i poddvärlden. #podcast https://ift.tt/2B7Zhqn

[jmjobring]

Enligt statistik så har nästan var femte hushåll i USA idag en aktiv högtalare i hemmet. Häromdagen släpptes Google sin assistent även på svenska och började sälja Google Home. Så nu står det en sådan i mitt kök och svarar på frågor, så gott den kan.  Det som är tydligt efter någon veckans användning är: Den väljer geografiskt nära om jag frågar efter var jag kan köpa t ex ett kylskåp, den föreslår med andra ord aldrig en webbbutik. Bra för miljön, obra för e-handlarna. Om jag använder uttryck som ”bästa” och ”godaste” så rankar den efter betygen från Google och släpper den geografiska rankingen. För restauranger som lever på take away gäller det alltså att börja få goda recensioner på Google, men även för den som säljer stövlar eller kylskåp spelar recensionerna på Google snart alltså roll. Funktionen att lägga till saker på en inköpslista är väldigt praktisk, men själva listan är sedan en väl gömd feature i mobilappen Google Home. Kan tänka mig att ICA eller COOP skulle vilja kliva in där. Barnen tycker om skämten som den levererar Här finns även en lite hint från ”Think with Google” med ett exempel på hur man  har använt ljud på ett kreativt sätt. Vill du höra mer om mina första intryck av Google Home (och en hel del annat) kan du som bloggläsare tjuvlyssna på en ny podd som jag och en god kamrat kommer att lansera i dagarna ”Digital marknadsföring i spenaten” av Jakob & Jakob. / @jmjobring som ofta ber Google Home att ”spela Robyns nya album på Spotify”  

https://blogg.resume.se/jakobmjobring/2018/11/13/ok-google-vem-lyckas-med-ljudsoket/

[jmjobring]

Laddar för #kullamannen med friskt och salt havsbad. https://ift.tt/2RvYdSt

[jmjobring]

Det sägs att Astrid Lindgren inledde telefonsamtalen med sina systrar Ingegerd och Stina i telefon med orden ”döden, döden” för att ha det avklarat. Idag undrar jag om det låter likadant när chefredaktörerna för småtidningarna ringer varandra? I min gamla hemstad går nu Laholms tidning i konkurs och i min nuvarande hemstad Umeå kastade gratistidningen Umeå tidning in handduken igår. Ingen av de här konkurserna var speciellt oväntade, men väldigt sorgligt förstås. Laholms tidning har under många år haft det tufft gentemot konkurrenten Hallandsposten, men grundproblemet är förstås färre läsare och färre annonsörer. Laholms tidning kämpade på i 87 år. Umeå tidning höll ut i sex år, men var också en ganska knepig produkt redan från början. Det var en gratistidning som skulle konkurrera med en annan gratistidning och en väldigt stark prenumerationsbaserad lokaltidning. Mest förvånade var kanske att de höll ut så länge. Spelar döden någon roll? Men spelar den här döden, döden då någon roll? Ja, på flera plan. Det mest uppenbara är att bevakningen av Laholm och Umeå försvagas. Nu kanske ingen av tidningarna var kända för grävande reportage, men ingen affärsidkare eller kommunalråd skulle vilja bli uthängd av dem. Den risken är borta, även om det finns bevakning kvar på båda orterna förstås. För affärsidkare i de båda regionerna har också en annonsplats försvunnit. Även om jag villigt erkänner att jag många gånger har ifrågasatt nyttan med de här annonsaffärerna jämfört med våra stora digitala plattformar, så har de förstås spelat roll för alla de som ändå har valt att annonsera där. De har en annonsplats mindre nu. Den tredje är att småtidningarna alltid har varit goda plantskolor för journalister. Laholms tidning har till exempel fostrat chefredaktören Fredric Karén på Svenska Dagbladet som har gjort sådan succé där att han nu ska göra ett år i Toronto för att hjälpa ett mediehus där att bli mer digitalt. Var ska journalisterna nu starta sin bana? Och ja, vem kommer överhuvudtaget att vilja utbilda sig till journalist? Borde Karén åkt hem? Karén borde kanske ha åkt hem till Laholm istället för att åka till Toronto och rädda tidningar? Men inte ens Karén skulle nog ha klarat av att rädda den sjunkande skutan Laholms tidning. En annan händelse som ser ut som en tanke är att Mittmedia häromdagen till slut slutade skylla sina dåliga annonsaffärer på Facebook och Google i ett väldigt intressant inlägg på Medium. De skriver bland annat att ”Hela sanningen måste vara historien om den traditionella mediebranschens tillkortakommanden och oförmåga att förnya sin affär, i flera dimensioner.” Kort sagt är döden, döden högst närvarande i mediebranschen fortfarande även om många mediehus nu både har kommit till insikt om sin egen oförmåga att haka på konkurrenternas sätt att behandla sina kunder och att flera har fått igång sina digitala prenumerationer. Låt oss hoppas att de blir bättre på att vårda och exploatera sina urstarka varumärken, som de ju så ofta är. Jag hoppas i alla fall att vi slipper läsa fler mediedödsannonser på ett tag. Kämpa lokalmedier. Vi behöver er. / @jmjobring som tröstar sig med Greta Van Fleets nya album som låter ungefär som Laholm gjorde när jag bodde där.    

https://blogg.resume.se/jakobmjobring/2018/10/24/doden-doden/