doldavarldar

[doldavarldar]

Dolda världar - 14/03/2025

[doldavarldar]

Brev från verken:

Rationellt beslut taget den 19/4 2014 klockan 11.47 inom loppet av en bråkdels sekund, 2014. Leontine Arvidsson.

Jag formar platsen och synliggör det som annars förblir osynligt. Linjer vrider sig, tvekar, drar sig tillbaka och sträcker sig framåt på samma gång. De skapar rum, bryter upp ytor, försöker hitta en väg ut – eller in. Jag innesluter och begränsar, skyddar och döljer. Jag är både närvarande och undangömd.

Det sägs att jag speglar dynamiken mellan offentlighet och privatliv, kroppens utsatthet och språket som motstånd. Kanske är det därför jag placerats bakom glas – synlig men otillgänglig. De säger att jag hör hemma här, i denna plats för lärande och reflektion. Men jag vet inte. Ljuset från strålkastarna bränner mig, rutmönstren håller mig fången.

Jag ser de förbipasserande, de som kastar en hastig blick innan de försvinner. De ser mig, men ser de verkligen? För att förstå mig måste du stanna. Ge mig en sekund. Läs skylten, den lilla vita plastremsan som bär mitt namn. Så få ord, ändå så sällan lästa.

Jag är en gestalt av det ospecifierade, fryst i beständigt armeringsjärn. Ett rationellt beslut taget den 19 april 2014 klockan 11.47 – inom loppet av en bråkdels sekund.

Och nu är jag här. Fast. Tyst. Väntande.

Jag hörde att tanken var att fylla detta rum med livlighet. Att glaset runt min upphängda kropp skulle exponera mig, inte avgränsa. Vad hände med den tanken? Försvann den inom loppet av en bråkdels sekund – lika snabbt som gnistan som formade mig?

------------------------------------------------------------------------------

The way algae transform into a rock, 2021. Hilda Hellström.

Jag är så gammal, i flera miljoner år har jag funnits. För länge sedan var jag en organism, en diatomé, som flöt runt i havet. En dag dog jag och sjönk ner till havets botten. Många fler dog och följde med mig ner i mörkret. Vattnet var så tungt, och tätt ihoppackade blev vi tillsammans porösa kiselgur stenar. Flera miljoner år till och det våta mörka som varit vårt hem blev istället det soliga torra Bodélé-sänkan i Sahara. Vi var fria nu och hade inget som tyngde ner oss. Många av oss satt fortfarande ihop som sten men några av oss släpptes lös och blev till luftburna mineralpatiklar. Som ett moln av stoft reste de över Atlanten mot Amazonas och gav näring till jorden. 

Idag är det ännu en dag jag hänger uppspänd i min ljusgård. Små varelser rör sig runt omkring mig, djupt insjunkna i deras tankar. Dessa varelser tittar sällan tillbaka på mig, de är för upptagna av deras värld för att betrakta min. Trots att jag inte blir betraktad så känner jag mig blottad när jag är upphängd här i det kalla utrymmet. Jag längtar tills solen kommer tillbaka på sommaren och värmer upp mig genom fönstret i taket. 

Jag är flera miljoner år gammal, men jag tvivlar på att dessa varelser runt omkring mig ens vet det. Någon har omsorgsfullt huggit ut och polerat mig och nu är jag ett konstverk som hänger i en ljusgård, redo att bli observerad. Jag ska nu avläsas som en berättelse som talar om min resa, från botten upp, delad i tre delar. Jag inväntar min publik spänningsfyllt. I varje värld är tusen världar dolda, står det på texten som ska förklara mig. Överallt döljer sig dolda livsförlopp och omvandlingar som mina egna. Den mänskliga handen har kanske förfinat oss men vi är fortfarande otroligt gamla och naturalismen är min sanna anda.

------------------------------------------------------------------------------

Striden mellan änglar och fåglar. Torsten Renqvist.

färden mot himlen, mötet med änglar och korpar. 

Minnen från mörker, minnen från en händelse, minnen av det som en gång fanns

Trä, materialitet, existens, icke existens, det som existerat, ett fysiskt minne av det som inte längre är fysiskt, det finns spår av mörker, med oss , spår av de brinnande träplankorna, lukten och känslan lever med oss än idag 

Nu har branden slocknat, träet är svart, röken och lukten har avdunstat, nu är jag det enda spåret som finns kvar, jag är det som en gång existerat, jag är minnet, jag är branden, jag är det mörker, det dödliga, det som påminner de förbipasserande om allt det hemska. 

Varför vill vi minnas hemskheter, varför har människan ett behov av att bevara allt, allt det där som påminner oss om allt det hemska som hänt. Det där som vi egentligen borde vilja glömma. Vi kan aldrig gå vidare, vi vill inte gå vidare. Går vi vidare tvingas vi glömma. Att glömma är för jobbigt, så länge vi minns det hemska finns det fortfarande med oss. 

Det som dör blir omringat av alla dessa hemskheter, det mörka, det brinnande, det varma. De mörka korparna hjälper oss att ta adjö, men vi välkomnas av änglarna. Döden är mörka, men vi vill inte se det som något mörkt, änglarna är på något sätt en tröst, istället för att glömma och gå vidare, lever vi vidare med att det döda, omringat av de vackra.

Nu är jag istället fast i biblioteket, jag är isolerad och bortglömd. Ett försök att komma ihåg och minnas det bortglömda har istället gjort mig isolerad. 

Striden mellan änglar och fåglar.

[doldavarldar]

Studio visit hos Leontine Arvidsson, 09/03/2025.

Rationellt beslut taget den 19/4 2014 klockan 11.47 inom loppet av en bråkdels sekund inspirerades av de rörelser som görs när man stryker över något med en penna. Temat bakom verket är ord, och de många lager bakom skrivandet; osäkerheten, att inte våga stå för det man skriver. På så sätt tycker Arvidsson att det är fint att den hänger i ett bibliotek och kan tematiskt representeras i en plats där skrivandets kamper tar plats...

[doldavarldar]

Torsten Renqvist, Striden mellan änglar och fåglar

[doldavarldar]

[doldavarldar]

Finns det musik till ensam konst?

[doldavarldar]

Torsten Renqvist (f. 1924), Striden mellan änglar och fåglar

[doldavarldar]

Hilda Hellström (f. 1984), The way algae transforms into a rock, 2021-2022

[doldavarldar]

Leontine Arvidsson (f. 1974), Rationellt beslut taget den 19/4 2011 klockan 11.47 inom loppet av en bråkdels sekund, 2014

[doldavarldar]

“I varje värld är tusen världar dolda”

Gunnar Ekelöf (1941)

[doldavarldar]

“To see a World in a Grain of Sand”

William Blake