Mitt lilla ställe där jag kan skriva av mig om sånt jag ser som intressant. Det är politik, hockey och ibland allmäna tankar.
Don't wanna be here? Send us removal request.
Text
Att tycka synd om sig själv eller självdiagnostiserad GAD?
Jag stör mig något enormt på mitt egna beteende och mående. Det är som att hela jag är en kaka bakad utav dubbelmoralens urmoder själv.
Den ständiga oron för att något negativt ska ske är en oro jag levt med så länge jag kan minnas. Jag har liksom köpt den och alltid lyckats jobba igenom den. Trots det tär den på min energi som någon form av andandes individ.
Vad händer om jag berättar den där saken för min chef?
Varför suckade hen precis när jag sagt något?
Varför svarade hon på det där sättet på det jag skrev?
Det känns som att alla andra utvecklas framåt men jag själv står ganska stilla!
SLUTA TYCK SYND OM DIG SJÄLV DENNIS. ALLA MÄNNISKOR MÅR DÅLIGT IBLAND. DET KALLAS "LIVET".
Men innebär livet att man ständigt ska gå runt och oroa sig för allt konstant? 999 gånger av 1000 sker ju inte den där katastrofen jag målat upp. Men bara energin av att tänka på dom där 999 gångerna som det faktiskt inte går käpprätt åt helvete tär på mig.
SÖK HJÄLP DÅ DENNIS!
Dom brukar säga det. Man kan få hjälp. Jag vet ju om det. Men tänk om detta bara är mitt naturliga jag då? Att faktiskt gå runt och ha en ständig oro i magen för allt du säger, eller andra säger till dig. Någonstans måste man ju där då också själv inse att hjälpen behövs. Och jag menar, 999 gånger av 1000 går det ju faktiskt inte åt helvete? Men tänk om det går åt helvete då...
Tänk om ja. Dom där jävla tankarna som ständigt går runt i hjärnan på mig. Nu går det åt helvete. Nu fuckar du upp den där saken igen Dennis. Du är ju unikt dålig på det där. Gör rätt istället Dennis.
Jag tycker väldigt sällan synd om mig själv. Senast jag gjorde det var hösten 2018 när jag i princip var bostadslös och var i akut behov av att hitta ett tak över huvudet. Vad hade jag gjort för att förtjäna den tunga börda det faktiskt var för mig där och då? Annars? Nej, det är inte synd om mig. Men det är jobbigt. Och så måste jag få känna. Att jag ibland kollapsar mentalt och får mina panikångestattacker.
Någonstans har man ändå under 27 levnadsår lärt sig en del. Oftast löser sig uppkomna problem. Det är en sådan lärdom. Men tänk om det faktiskt inte gör det nästa gång? Tänk om det faktiskt skiter sig? Tänk om det där mejlet till chefen tas på fel sätt, eller det där messet till tjejen du börjat gilla rätt mycket gör att hon inte svarar längre? Då har du fuckat upp. Igen.
DU LÅTER SOM EN 12 ÅRIG PUBERTAL FJORTIS NU DENNIS!
Okej. Då får jag göra det. Det här är jag och jag behöver hjälp. Men inte nu. Jag är inte redo. Ännu. Kanske snart. Men inte nu. Än så länge är inte hjärnan ett flytande smörpaket. Inte ännu i alla fall.
0 notes
Text
Ska vi återuppta detta då?
"Förr i tiden" användes denna lilla blogg som någon form av plattform utav mig där jag kunde skriva av mig tankar om samhället och politik. Det är trots all tid som gått roligt att gå tillbaka och se hur ens tankar gick på den tiden, och hur vissa förändrats idag.
Så. Ska vi försöka återuppta detta då? Jag är i grunden en människa som gillar att skriva. Jag skriver konstant anteckningar om livet och sådant i mobilen. Men saker som aldrig publiceras. Låt oss göra detta till en sådan plattform istället där mina tankar, känslor och åsikter kan få komma ut till en extremt liten skara människor.
Vi testar. Det kan bli kul, tragiskt eller bara jävligt ensamt. Vi kör.
0 notes
Text
Är jag fortfarande sjuk?
Jag trodde att jag var klar med min sociala fobi. Fram tills i Fredags kväll. Då jag av ren slump läste an artikel om en kvinna som har social fobi.
Det var när hon berättade om hur hon såg på sin sociala fobi som jag insåg att hennes syn på det hela är ju så jag lever med min sociala fobi idag. Såhär, vi tar det kortfattat. Efter år av mobbning kom gymnasietiden, där fick jag min sociala fobi. Jag kunde inte åka buss hursom, handlade inte mitt på dagen, ogillade skarpt nya sociala sammanhang, mådde fysiskt illa av att träffa nya människor osv osv. Hela den här situationen har jag lärt mig hantera och är enligt mig själv klar med sen nåt år tillbaka eller två. Men. Social fobi kan tydligen vara fobi mot det osociala också.
Kvinnan som berättade om sin sociala fobi i texten beskrev det som att hon var rädd för tystnad och hela tiden strävade efter "sociala sammanhang". Och EXAKT så är jag också. Jag är sedan många år rädd för tystnaden. På jobbet låter det ju konstant bland barnen, och är jag mot förmodan själv på jobbet gör jag ljud. Sjunger, nynnar, trummar på saker. Så fort jag slutar jobbet åker hörlurarna på och jag lyssnar på podcast eller musik. Samma sekund jag sätter fötterna innanför ytterdörren hemma åker hörlurarna av, men stereon på med podcast eller musik. När jag ska sova startar jag en podcast jag redan hört för att "vaggas" till sömns. Jag är rädd för den konstanta tystnaden. Och det kan, enligt artikeln, vara en del i ens sociala fobi.
Jag som var över den. Jag som varit så stolt över att vara "klar" med den. Nu är jag fortfarande "sjuk". Vad fan hände? Hur ska jag överleva detta? För mig är det inget problem att inte klara av tystnad. Men hur blir det med en eventuell seriös relation i framtiden? För min partner lär ju inte vilja somna till AMK Morgon eller Dumma Idéer eller Adam och Kompani? Men den dagen den sorgen kanske.
Jag kanske måste KBT:a bort det. Inte starta podcast när jag ska sova. Inte ta med hörlurarna till jobbet. Fan. Jag klarar inte av tystnaden. Jag får ju på riktigt panik när det är tyst. Skit också...
0 notes
Text
Fritidsgårdar skapar kriminella!
Det har sen en tid tillbaka skett en diskussion kring och om fritidsgårdar. Någon person skrev på Twitter, kring debatten att det behövs fler fritidsgårdar, att det var där som dom planerade sina brott.
Fan vad cool du är! Att du planerade ett brott på fritidsgården, tuffa killen ju...
Såhär. Självklart finns det dom som gör kriminella handlingar på, kring och om fritidsgårdar. På samma sätt som det finns människor som gör kriminella handlingar på dagis, elbolag, statliga arbetsplatser och så vidare. Som en nära person till mig alltid brukar säga. “Det finns idioter till allt.”. Gör detta fritidsgårdens vara eller icke vara till något negativt? Såklart inte.
Jag gick på fritidsgård från sjuan i högstadiet till och med ettan på gymnasiet. Det var där jag satt och spelade Counter Strike med likasinnade, surfade på nätet och spelade biljard med fritidsledarna. Jag var en mobbad kille som hittade likasinnade på “gården” och som förlitade mig på personalen som jobbade där. Det var dom som fick mig att i åttan på högstadiet bestämma mig för att bli fritidsledare. Vilket jag blev några år senare. Fanns det “rötägg” på den här fritidsgården? Såklart att det fanns, det finns det alltid. Tuppfäktande killar (vilket det oftast är) som ständigt blev utkastade ifrån fritidsgården. Väl tillbaka så skötte dom sig, ett tag. Sen blev dom utkastade igen. Gjorde dom här killarna något kriminellt? Nej, åtminstone inte på fritidsgården. Det mest kriminella som dom gjorde var att dom stal en dammsugare (bakverket) i kaffeterian. Men sanningsenligt nu, det gjorde även vi “laglydiga” när chansen gavs. Vad dessa “tuppar” gjorde utanför fritidsgården vet jag inte, det kan jag tyvärr inte säga då jag inte tillhörde dess inre krets. Eller yttre för den delen.
Så, är fritidsgården ett tillhåll för unga kriminella killar? Såklart det är. Men inte till den grad att man kan säga att fritidsgårdar SKAPAR kriminella. Om det nu är så att fritidsgårdar runtom i Sverige skapat 10, 50 eller 150 kriminella, vad är då det att jämföra med alla dom killar och tjejer som dom gett hopp om i livet? Den där killen som kanske träffar sin första flickvän på fritidsgården? Den där tjejen som BARA går utanför sitt hus när det är tjejkväll på fritidsgården? Den där killen utan fadersgestalt som får en fadersgestalt i någon av de killar som jobbar där? Eller den där tjejen som träffar en ny tjejkompis som hon sen håller “kär” resten av sitt liv? Och de positiva fallen kan bara fortsätta oändligt.
Nej, självklart är det inte bra om det på fritidsgårdar sker kriminella handlingar eller planeringar till kriminella handlingar. Det är därför fritidsgårdar ska ha uppföljande och löpande kontakt, vilket jag vet att många fritidsgårdar har, med polis och socialtjänst. Men med biten kring polisen kan det bli bättre. Jag minns själv när polisen kom förbi fritidsgården. Först var alla misstänksamma, därefter, när polisen visade sig vara människor, så blev det ju, ursäkta ordvalet, rätt “chill” att ha dom där på fritidsgården.
Sen är det upp till arbetsgivarna som driver fritidsgårdar att se till att ha kompetent personal som vet hur man skall agera. Ser någon i personalen något skumt så ska hen se till att det går rätt väg. Är det bara allmänt stökigt och bråkigt så kan man kasta ut personerna i fråga. Ser man planering till kriminella handlingar, ja då är det kontakt med polis och socialtjänst som ska tas. Fritidsledare kan inte se sånt här genom fingrarna, det är då kritiken uppstår.
Så, skapar fritidsgårdar kriminella? Ja, men jag kan garantera att dessa till synes få individer ändå blivit kriminella även om en fritidsgård inte funnits tillgänglig. Så att skylla på fritidsgården i sig är fel. Speciellt när fritidsgårdar i övrigt bidrar till så mycket positivitet i sitt omgivande. Kan fritidsgårdar bli bättre? Ja. Men det gäller alla yrken och alla arbetsplatser. Den dagen man känner sig nöjd och klar, den dagen är något riktigt fel.
Borde man öppna fler fritidsgårdar? Jag är tudelad, självklart är fler fritidsgårdar positivt, men samtidigt. Jobbar inte kompetent personal på gårdarna spelar det ingen roll. Och nej, jag menar inte på att man behöver vara utbildad för att vara kompetent. Jag har sprungit på många människor i mitt liv som inte är utbildade fritidsledare som jag tänkt, “Fan, den där personen hade varit grym på en fritidsgård med kidsen där!”. Det handlar inte ALLTID om kunskap på papper, ibland är den sociala vetskapen viktigare. Så länge den vägs upp med någon som också besitter kunskapen på pappret.
Vill du utbilda dig till fritidsledare? Utbildningen är två-årig och finns just nu på 22 folkhögskolor. Jag utbildade mig till fritidsledare på Lidingö Folkhögskola (som sedan 2014 ligger i Bromma och heter Bromma Folkhögskola). Två år jag aldrig kommer glömma och är evigt tacksam för. Både personligt utvecklingsmässigt, och för den delen kunskapsmässigt. Så gå in på denna länk och läs vidare om du är intresserad: http://fritidsledare.se/
0 notes
Text
När tog skolan över fritidshemmen?
I mitt senaste inlägg här på sidan så skrev jag ett inlägg om mina politiska åsikter. Bland annat tog jag upp frågan kring fritidshem kontra skola i korthet. Nu tänkte jag fördjupa vad jag menade med detta och förtydliga och fördjupa mig i frågan.
Först och främst. Låt oss se sanningen ute i många skolor och fritidshem. Fritidshemmen har blivit en förlängd arm till skolan där många skolor nyttjar fritidshemmen genom att även driva skola under fritidstiden. Det är allt ifrån matematik till språkövningar. Visst, fritids i sin helhet har fortfarande mestadels lek och klassiska “fritidsgrejer”, men skolan har närmat sig och fortsätter närma sig fritids ännu mer. Vad beror detta på?
Först och främst, all statistik och forskning kring svenska skolan senaste tiden visar att svensk skola inte mår bra. Vissa hävdar att det är kommunaliseringen av skolan fel och menar att staten borde ta över skolan igen, andra att lärare har fått för mycket att göra och för lite tid till det lärare egentligen ska göra, lära ut. Andra menar på att svensk skola inte anpassat sig till dagens unga som inte är unga på samma sätt som generationerna innan. Man kan alltid hitta fel, och vad som är rätt låter jag experterna ta reda på. Det jag ser som anställd inom skolvärlden ÄR att lärare har MASSOR att göra. Lärare som kommer klockan 7 på morgonen och går hem 19 på kvällen, och då har dom ännu inte hunnit med allt dom ska göra. Detta är ett existerande problem politiker och experter redan borde titta närmare på.
Som utbildad fritidsledare och som anställd inom bland annat fritids (jag är även “personlig assistent”) så ser jag även fritidshemmens del i skolan. Det är detta jag vill ta upp.
På skolverkets hemsida kan man finna följande citat: “Betydelsefulla inslag i verksamheten är lek, rörelse och skapande arbete. Fritidshemmet har också ett uppdrag att samverka med förskolan, förskoleklassen och skolan för elevens bästa i ett helhetsperspektiv.“
Sista meningen har, vad jag tror, blivit en tolkningsfråga ute i skolans värld. “Fritidshemmen har också ett uppdrag att samverka med förskolan, förskoleklassen och skolan för elevens bästa i ett helhetsperspektiv.” Jag förstår att skolan är prioritet ett, och så borde det även vara. Men ordet “samverka” är ordet jag skulle vilja få förtydligat. För många skolor där ute tror att detta innebär att fritids ska agera skola, och det blir även så då skolan och lärare inte hinner med att lära ut allt dom har krav på sig att lära ut, detta tack vare flera olika anledningar.
För mig är fritidshemmet det första ordet i just det ordet. FRITID. Vi som jobbar fritids ska finnas där för barn och unga som behöver stanna kvar efter skolan av olika anledningar. Det är något unikt vi har i Sverige med fritids och det ska vi vara jävligt stolta över. Att vi faktiskt har ett fritids. Men jag tycker att fritidshemmen borde få fokusera mer på att fördriva barnen och de ungas fritid istället för att även ha skolan krav på sig. Det kan vara att jag är färgad för att jag är utbildad fritidsledare och inte fritidspedagog, men jag tycker att fritidshemmen ska innehålla lek, pyssel/skapande, utflykter osv utan att ha kravet på sig att se “hur kan vi få in skolan i detta?”.
Visst, fritids är också ett perfekt ställe att lära barnen om sånt i livet som man kanske inte lär sig om i skolan men än i teorin. Vad är demokrati i praktiken, till exempel? Teoretiskt vet de flesta vad det är, men hur använder man demokratin i praktiken? Där är fritids ett perfekt verktyg att träna detta på, utan att tänka matematik, svenska, engelska osv osv.
En sak som funnits i svenska skolan men som strykits är vad jag kallar “livskunskap”. Detta till fall för saker som matematik, engelska och liknande. Låt fritidshemmen ta över “livskunskapen” och prata känslor och sånt barn och unga faktiskt och tänker och funderar kring. Utan att tänka matematik, engelska...ni kan min åsikt vid detta laget.
Så hur ska detta genomföras? Först och främst, skolan behöver skiljas från fritids, utan att detta skadar skolan. Och det är där jag personligen vill få in ett tionde skolår (exklusive förskolan). Men med samma innehål som skolan har idag. Då skulle lärare inte behöva pressa allt dom ska hinna lära ut och på det sättet slippa missa vissa bitar osv. Rent krasst skulle jag också vilja ha en “fritidshemsrektor”. En rektor som tillsammans med skolan rektor samarbetar men som har som mål att utveckla fritidshemmet på den aktuella skolan. Fritidshemsrektorn ska fokusera på hur man gör fritids till de bästa fritidset i världen, inte tänka “hur gör vi vårt fritids till det bästa genom att också tänka skola?”. Låt barnen ha fritid p�� fritids.
En annan sak att ta upp är att det idag till och med heter “fritidslärare”. Nu är inte jag utbildad “fritidslärare” utan fritidsledare, men även om jag hade varit utbildad “fritidslärare” hade jag varit fundersam. Vart på fritids är jag lärare egentligen? Visst, som fritidshemmen ser ut idag tvingas man till att vara “lärare”, men så borde det inte vara. Låt fritidslärare få vara fritidspedagoger och lärare vara lärare. För dom som är lärare gör ett grymt jobb, även om dom har ett tufft jobb. Jag har länge funderat på om inte lärare är lite bittra innerst inne över att fritidspedagoger idag också är lärare?
Ska man drömma, för låt oss vara ärliga, ovanstående kommer aldrig ske. Men låt mig få drömma. Hade jag fått bestämma helt själv hade skolan och fritids inte ens varit i samma lokaler. Skilj även fysiskt på skolan och fritids och låt barnen koppla fritids till en egen lokal. Ingen vidare jämförelse, men vi äter och bajsar ju inte på samma ställe, eller hur? Detta är såklart en dröm och kommer aldrig att genomföras, åtminstonde inte under min livstid.
Allt ovanstående baseras på min egna, kollegors, kollegor ute i landets och i viss mån även vissa lärares tankar kring detta.
Så låt oss tänka om. Den politiker som ser till att det genomförs att fritids skiljs från skolan kommer få min röst i det aktuella valet!
0 notes
Text
Vad har jag egentligen för politiska åsikter?
Såhär, jag kallar mig själv för vänsterliberal. Andra kallar det socialliberal. Jag röstade i senaste valet på Centerpartiet men funderade även på att rösta på Feministiskt initiativ eller Miljöpartiet. Här ska jag klargöra att jag är oerhört glad över att jag inte röstade på Miljöpartiet, det hade jag ångrat idag. Jag är också glad att jag inte röstade på Feministiskt Initiativ, även om jag tycker att deras åsikter är OERHÖRT viktiga i dagens politik med deras feministiska politik och antirasistiska agenda så är deras ekonomiska politik lite fucked up. Kortfattat så blir det troligen Centerpartiet även i nästa val... (Detta skrivs mitt i natten, så eventuella stavfel ber jag om ursäkt för redan nu)
Men, jag har hittat ett politiskt quiz med över 200(!) frågor. Jag kommer inte redogöra alla, men här nedan redogör jag några och mina åsikter kring dessa frågor. Vill du göra quizet själv så kommer en länk längst ner i detta inlägg.
“Skatten på pension ska sänkas” Först och främst, det är JÄVLIGT konstigt att vi betalar skatt på vårt jobb som ska gå till bland annat vår pension, sen när vi väl blir pensionärer så ska vi även skatta på dessa pengar. Så JA, jag är för en sänkning av skatten på pensionen!
“Kärnkraften ska byggas ut” NEJ! Men vi ska inte ta bort den totalt redan nu, först måste vi se till att all form av förnybar energi blir enkel, billig och enklarare att använda än den är idag. Därefter kan vi börja fasa ut kärnkraften helt och hållet.
“Rösträttsåldern ska sänkas” Detta är en spännande fråga, det finns (främst) ungdomsförbund som vill sänka rösträttsåldern till till exmepel 16 år. Jag är snarare för en höjning av rötträttsåldern till säg 20 år. För mycket hinner ske mognadsmässigt mellan år 18 och år 20. Så NEJ, rösträttsåldern ska inte sänkas!
“Arbetslivserfarenhet ska kunna ge behörighet till högskola” Först och främst, jag var EXTREMT skoltrött av flera anledningar i gymnasiet. Med tre månader kvar hade jag 9(!) IG varningar och när jag tog studenten hade jag 5 IG:n. Trots mina betyg lyckades jag komma in på Lidingö Folkhögskola och deras fritidsledarutbildning, men hade jag velat plugga någon pedagogisk inriktning på högskola hade det varit enormt mycket svårare. Självklart tycker jag att man ska få en andra chans i livet och därmed ska även arbetslivserfarenhet kunna ge behörighet till högskola.
“Bensinskatten ska sänkas” JA! Men samtidigt ska priserna för bensindrivna bilar höjas och priserna för miljösmarta bilar sänkas!
“Fildelning av upphovsrättsskyddat material ska vara tillåtet för privat bruk” Nja. Inte gratis. Jag är helt för tjänster som Spotify, Netflix och HBO Nordic och liknande där man för typ 99 kronor i månaden kan få MASSVIS med filmer, musik och liknande. Samtidigt så ser man idag hur kreatörer skapar sina egna marknader. Många svenska podcastare använder idag till exempel tjänsten Patreon där man kan be sina lyssnare att betala in X antal dollar varje månad eller per avsnitt. Ett sätt att få ihop pengar på ett schysst sätt.
“En samtyckeslag borde införas” Kortfattat, en samtyckeslag innebär att man ser till att alla är med på att man har sexuellt umgänge. Och JA, det borde införas, men först när allt tydliggörs och klargörs hur man skulle lösa eventuella konflikter som skulle uppstå där en part menar på att man varit överens och en part menar på att man inte varit överens. Men JA, det borde finnas en samtyckeslag.
“Försvaret borde vara Alliansfritt” Nej, vi borde gå med i NATO. Sverige klarar sig inte ensamma idag försvarsmässigt om vi skulle bli anfallna. Varför nu någon skulle vilja anfalla oss.
“Tiggeri ska förbjudas” Nej, ingen tigger för att hen tycker att det är kul utan för att det är någon form av sista utväg. Man kan inte förbjuda folk ifrån att vara så fattiga att dom känner sig tvingade till att tigga. Sen kan man tycka precis vad fan man vill om att “men tiggare förstör bilden av våra torg och gator...”. Skit på dig om du tycker det...
“Invandringen ska minska” Nästan samma anledning som kring tiggerifrågan. Så länge det finns krig i världen, så länge det finns länder som är totalt upfuckade och inte vill ändra sig, så länge folk flyr andra länder pga politiska eller religiösa skäl så kan vi inte kräva att invandringen ska minska. Jag är för öppna gränser, men gärna en reformation på hur integrationen ska fungera. För den funkar uppenbarligen inte klockrent idag.
“Arbetsgivaravgiften borde sänkas” Enkelt för mig, JA, den borde sänkas. Fler arbetsgivare skulle våga anställa, fler småföretagare skulle våga anställa fler. Med andra ord, fler skulle få jobb. Och att driva ett företag med anställda är dyrt då löner till sina anställda OFTA är den dyraste utkomsten ekonomiskt. Så alla sätt som gör det lättare och billigare att anställa människor borde införas.
“Lärarnas löner borde kunna skilja sig mer” Öh, ja. Jag tycker att alla yrken ska individuell löneanpassning. Men ska vi ta just yrket lärare så finns det så många urusla lärare som är totalt opedagogiska och allmänt odrägliga där ute som har, säg 30 papp i månaden. Samtidigt har världens mest pedagogiska och bästa lärare 31 papp i månaden. Bra arbetare, oavsett yrke, ska självklart kunna tjäna betydligt mer än vad en dålig arbetare gör. Så även lärare.
“Vinster i välfärden borde vara tillåtet” En väldigt aktuell och varm potatis. Ja, jag kan tycka att det borde vara tillåtet, men med EXTREMA kontroller på att verksamhet som är vinstdrivande gör det dom ska göra. Minsta grej man gör fel ska göra att man får EN varning, återställer man inte problemet ska skiten stängas ihop. Jag tror inte ett land eller en kommun är bäst på att driva exempelvis en skola eller en vårdcentral.
“TV-avgiften ska betalas via skattesedeln” Jajamensan. Det är rätt unikt att ha statlig TV och radio som är (relativt) neutrala, även om det finns statistik på att många anställda på SVT och SR röstar på vänsterpolitiska partier så håller man en väldigt hög neutral ådra utåt. Det är inte rysk TV som alltid hyllar Putin eller FOX News som hyllar Donald Trump för minsta grej han gör. Så JA, låt oss betala TV-avgiften via skatten istället för en extern avgift.
“Nolltolerans mot mobbning” Where will I start? Nej men såhär, ordet nolltolerans är ett ord jag inte tror på. Så nej, just nolltolerans mot mobbning ska inte införas. Däremot borde en skolas ledning rättsligt kunna fällas om man inte gjort allt för att motverka mobbning eller stöttat en utsatt elev. Och mobbare borde kunna stängas av från skolor och till och med tvingas byta skola om det skulle vara ett behov. För mig som tidigare utsatt för mobbning är det ett skämt att visa barn och föräldrar anser sig tvingade till att byta skola för att skolan inte gör något åt att man blir utsatt för mobbning. Lägg därtill att ungefär ett barn per vecka tar självmord på grund av mobbning. Härligt va? Nej men vi pratar för mycket om mobbning...gå och bajsa på er...
“Fritidspedagoger ska ges lärarlegitimationer” För fan, lägg ner. Fritidspedagoger är inte lärare och lärare är inte fritidspedagoger. Inför istället en fritidspedagogslegitimation och sära på fritids och skola. Jag fattar inte hur man fortsätter fösa ihop skolan och fritids på det sättet man gör idag. Fritids enligt mig är till för att ge barn en värdig fritid EFTER skolan, men som det är nu tvingas man till att även ta in skolan på fritids på olika sätt. Anledningen till att man gör på detta vis är enkelt, skolan gör inte ett bra jobb och då tar man den lätta vägen ut och tvingar fritids att agera lärare och skola också. Nej, särskilj skola och fritids åt och är skolan så dålig att man behöver mer tid till att lära barnen det dom ska kunna så lägg till ett extra år i skolan i såna fall, men rör för fan inte barnens fritid!
LÄNK TILL QUIZET: HÄR!
0 notes
Photo
Aftonbladet, vi har ett problem. Det är inte det att ni tillsammans med Expressen DAGLIGEN sprider artiklar om hur man går ner i vikt. Det får man väl nånstans acceptera i den utseendefixerade äckliga värld vi lever i. Det är dock det att ni med just DENNA artikel sprider ett ÄCKLIGT mått på psykosocial stress till oss överviktiga. Först. Kolla på bilden på Stina innan träningen. Hon har LITE överhudsfett. Långt ifrån dödligt. Hos många även sexigt, om vi ska fortsätta på den utseendefixerade biten. Det hade varit en grej om det var en bild på mig med min fetmamage och artikelnamnet "Så gick Dennis ner 70 kilo". Men nej. Stina går ner 10 kilo på 6 dagar. Med den där lilla plufsmagen hon har så ifrågasätter jag hur hälsosamt det är. Jag kan tappa 10 kilo på 6 dagar väldigt lätt om jag anstränger mig. Men då väger jag 145 kilo också och 10 av 10 kilo skulle vara vätska. Aftonbladet. Ni sprider en vikthets, i detta fall till de kvinnor som ser artikeln och tänker "det är fel med överhudsfett", men även till mig. När publicerar ni artikeln om hur glada vi tjockisar är för att vi äter PRECIS vad vi vill äta? Choklad och coca cola. Mums! Nej Aftonbladet. Denna artikel är BARA äcklig. Tack för att ni fortsätter sprida ett självhat till oss som lever med övervikt och utseendemässigt kanske inte ser ut som normen, den norm ni är med och sprider. Tack, äckliga Aftonbladet...
0 notes
Text
Löjlighetens skimmer över supporterföreningar!
Som supporter så tycker jag självklart att det är jobbigt om en av “mina” spelare åker på ett straff som gör att han inte kommer spela ett par matcher framåt pga nåt spelaren gjort på isen. Men straffet är lagt och ska självklart vara där. Matcher+böter är oftast utgången.
Därför blir det oerhört löjligt när supporterföreningar runtom i landet väljer att gå samman och betala spelarens böter. Inte fan ser man sånt i den “riktiga” världen. Ingen går ihop och betalar av den där misshandlarens dagsböter hen fått. “Det går inte att likställa” kanske någon skriker nu. Men det gör det visst. Visst, det är inget lagbrott att crosschecka någon, men utgången kan bli likt en misshandel. Felriktad crosschecking i exempelvis ansiktet eller huvudet kan ju skada den träffade individen länge. Flera spelare har exempelvis varit tvungna att lägga av med ishockey pga fula tacklingar. Som Modoit glömmer man ju till exempel inte borta Chris Campolis tackling på Peter Öberg...
Nej. Jag må heja på Modo för allt vad det gäller, men skulle en av våra spelare tackla någon annan spelare så den tacklade spelaren inte kan spela hockey mer så skulle jag skämmas om vi supportrar gick ihop och betalade av spelarens böter!
0 notes
Text
Dags att våga, Modo(?)
Jag har varit inne på det förr och kommer in på det igen. Dom matcherna jag har sett med Modo Hockey den här säsongen så har jag fått upp en enda sak i huvudet. Det känns som att killarna orkar spela hockey i 2 av 3 perioder!
Jag kan inte vara ensam om att ha fått den här känslan. Att det känns som att Modo Hockey inte hänger med minst en period i matcherna. Ibland blir man totalt frånåkta och räddas i vissa matcher utav ineffektiviteten och inkompetensen att göra mål hos motståndarna. Visst, vi har ett ungt lag, speciellt på den defensiva sidan. Men nåt måste göras. Modo Hockey måste våga titta över sin ledartrupp och se om fysen verkligen är så effektiv som den skulle kunna vara.
Byta fystränare, ändra träningsupplägg, jag vet inte hur man ska göra men jag vet att nåt måste göras. För vi kan inte fortsätta spela bra hockey i 2 perioder och i en period inte vara med alls på banan. Ibland inleder Modo sina matcher som att skridskorna inte är slipade och ibland så är det i mittperioden som man satt klister under skridskorna. Trejde perioden ska vi inte prata om. Där har klubben torskat en del matcher.
Modo Hockey är ett allsvenskt lag, det måste vi leva med. Men kan andra allsvenska lag spela fysisk hockey och snabb hockey kan även vi!
0 notes
Text
Tack, Bodil Sidén!
December 2012 så bestämde jag mig för att lämna Moderaterna efter att ha varit medlem sedan 2007. Jag hade då varit sekreterare, vice ordförande, ordförande i MUF Oxelösund och medlem i styrelsen i Moderaterna i Oxelösund. Jag hade varit vice ordförande för MUF Nyköping dessutom på ett hörn. Men December 2012 räckte det. Partiet började redan då sakta men säkert bli mer populistiskt och tendenser fanns att man drog sig åt håll jag inte kunde stå för.
När det i Oxelösund skulle diskuteras om fria sprututbyten i Sörmland så diskuterades detta inte ens under styrelsemötet då “vi redan vet vad vi tycker”. Tydligen tyckte vi inte att fria sprututbyten var något att ha. Min personlig åsikt har dock alltid varit att fria sprututbyten är något riktigt, riktigt bra. Det fanns och finns en kultur inom Moderaterna runtom i landet att om man inte håller med partiet så ska man tystas och får mindre förtroende. Det fick inte jag. Jag hade hur mycket förtoende som helst ifrån Moderaterna. Men jag valde att lämna partiet ändå. Jag orkade inte med längre att Moderaterna sakta, sakta gled åt det mer konservativa.
En gång i tiden var jag väldigt konservativ. Ska vi vara ärliga så var jag så konservativ en gång i tiden att jag förespråkade ett förbud mot abort. Japp, så korkad var jag i min ungdom! Men jag har med åren blivit allt mer liberal och allt mer åt det sociala, något Moderaterna inte är och inte varit. (Jag har varit för fria aborter sen långt tillbaka vill jag här tillägga)
Januari 2016 så gick Moderata Ungdomsförbundet, MUF, ut med att man ville att moderpartiet, Moderaterna, skulle under alla möjliga sätt försöka fälla den rödgröna regeringen, även om det var tillsammans med Sverigedemokraterna. Då sa Moderaterna varken eller. Men smällen var hög. Den väldigt kompetenta och den för mig en gång i tiden stora inspirationskällan Bodil Sidén valde att hoppa av uppdraget som vice ordförande för MUF på riksnivå. Sen en dryg vecka tillbaka så öppnar nu även Moderaterna för att samarbeta med Sverigedemokraterna för att fälla den rödgröna regeringen. Detta med ETT år kvar innan nästa val. Trumpretoriken närmar sig även i Sverige...
Idag, 24 Januari, går Bodil Sidén ut med på sin Twitter att hon även avslutar sitt medlemskap i Moderaterna. Hon skriver följande på sin Twitter: “Jag engagerade mig för idéerna. Kinberg Batra vill nu samarbeta med SD. Därför har jag lämnat mina uppdrag för M och är inte längre medlem. “.
Jag vill tacka Bodil Sidén för att hon står upp för sina egna åsikter och sin egna ideologi! Jag vill även tacka Bodil Sidén för den inspiration hon gav mig som ung Moderat mellan åren 2007-2012. Tack, Bodil!
Idag har jag inget engagemang alls för politiken. Självklart är jag samhällsintresserad och läser på vad som sker politiskt. Men det där drivet att “förändra världen” som en gång i tiden fanns hos en ung Dennis är stendött. Jag vet av egen erfarenhet och av andras att det inte går att vara medlem i ett politiskt stort parti och förändra politiken där igenom. Man tystas ner, så enkelt är det. 2014-2016 var jag medlem i Centerpartiet. I alla val sen 2010 har jag röstat på Centerpartiet och kommer så även göra 2018. Anledningen till mitt avslutade medlemskap har ingenting att göra med partiets åsikter, utan mer min privata ekonomi och att jag inte “orkar” engagera mig. Och jag fungerar så att är jag medlem i något så “måste” jag engagera mig. Jag kan inte stå på sidan och bara vara “stödmedlem”. All heder till dom som orkar det!
Svensk politik är på väg åt helvete. Av dom partierna som idag sitter i riksdagen finns det två partier som enligt mig har värdiga åsikter idag. Det ena partiet ligger mer åt mina personliga åsikter, det andra är mer vänster än vad jag är. Det är Vänsterpartiet. Tillsammans med Centerpartiet så vågar dessa två partier stå för ALLAS rättigheter på ett sätt som 2017 är ovanligt inom svensk politik.
Låt valet 2018 vara en förändring i politiken. Låt valet 2018 medföra en mer mänsklig politik än den som är idag. Och låt valet 2018 vara valet då Alliansen är döda och Centerpartiet vågar stå för sina egna åsikter!
En god vän till mig brukar ofta säga “Mer kärlek till folket”. Idag stjäl jag dom orden ifrån honom: MER KÄRLEK TILL FOLKET!
0 notes
Text
Öppet brev till Modo Hockey!
4-7 mot IK Pantern är okej om man spelar på ett bra sätt. Men efter kvällens match så går det inte att säga att det är en okej förlust. Det är uruselt!
Modo Hockey. Det är dags att börja förändra något. Vi gör ju mål framåt, men bakåt läcker vi likt Titanic 1912 efter att man krachade med isberget. Vi behöver få in en till tränare till laget, en defensiv tränare som kan agera bollplank till Olausson och Johansson och förbättra Modo Hockeys urusla defensiv. Allt går inte att skylla på målvakterna, även om vissa mål hittills ska kunna tas även av dom. Dags att agera!
Jag vet att ni sitter där uppe i Örnsköldsvik och kanske inte ens läser detta inlägg, skrivet av en Stockholmsbo som är född och uppvuxen i östra Sörmland. Men oavsett om jag ses som en utböling som hejar på er så ska ni veta att ni sårar mig djupt. En förlust är okej sålänge man spelar acceptabelt. Men spelet just nu är inte acceptabelt nånstans. Vi kan inte kicka Andreas och Fredrik. Däremot vill jag att föreningen tar sig en fundering kring andra poster. Jag älskar Svartvadet för vad han gjort för föreningen. Men han kan inte vara ansiktet utåt för det klubben valt att kalla för ett “sportråd” längre. Dags att kliva åt sidan eller ge någon annan posten som ansiktet utåt, det andra klubbar kallar för general manager. Dessutom, vad tränar klubben för fysik? Det ser ut som man i varje match blir ifrånåkta flera gånger om, och det kan inte bara ha att göra med att man har “tunga” och “långsamma” spelare. För det har andra klubbar också. Vi har dessutom ett gäng juniorer som också blir ifrånåkta. Något måste ske. Ge killarna i laget mer fysisk träning, på rätt sätt. Ge killarna mer tid att träna lite A och O träning. Mer fart, mer fysiskt spel. Mer kämparlust. Vart finns uppoffringarna i spelet? Jag har inte sett en enda avbruten klubba vid förlust eller misstag av enskilda spelare, men jag kan ha missat nåt och ser självklart inte vad som sker i omklädningsrummen. Men mer jävlaranama vill jag se.
Vi visste att det skulle bli tufft för Modo i Allsvenskan. Alla lag kommer vilja slå oss lite extra, vi kommer ha domarna emot oss lite extra osv osv, men vi måste ju ändå nånstans visa upp vårt bästa. Och det gör vi inte idag.
Jag är inte för att man ska använda en “piska och morots” pedagogik. Men en avhyvling och hårtork ifrån Andreas Johansson eller någon annan “högre uppsatt” inom klubben hade jag inte saknat alls. Tvärtom. Det hade visat att klubben vill något. Som det känns idag är det samma gamla gäng inom klubben som håller i taktpinnen. Slöa hundar byts ibland ut för nytt, färskt blod. Kanske dags att göra en totalomvandling i klubben. Vart är hjärtat hos enskilda individer? Vart är “Jag säger upp mig och tackar nej till lönen” personerna? Brinner man för en förening så ska man fanimej också visa det.
Vi har en spelartrupp för topp 5 i Allsvenskan. Nu måste föreningen i form av sportråd, fysiktränare, Johanssons och Olaussons defensiva taktik, ordförande och övriga komma med något annat. Vi kan inte fortsätta skylla och låtsas som att allt är spelarnas fel. För det är det inte. Spelarna har sin del, men det är inte den enda delen i tårtan som gör att Modo Hockey idag ser ut att få kvala ner till Division 1.
Så Modo Hockey. Jag vet att min röst inte betyder ett skit. Jag har knapppt 70 följare på Twitter och är långt ifrån en av de supportrar som betyder mest, för det finns det andra som gör. Men snälla, snälla, agera och agera inte så som ni brukar genom att kicka tränaren/tränarna. Kicka er själva först. Om någon ska kickas alls.
Men när vi ändå är inne på att kickas. En spelare kan vi göra oss av med. Drew Paris. Jag tänker inte säga mer än så. Det behövs faktiskt inte.
Jag köper matchtröjor, jag köper mössor, halsdukar och gör vad jag kan härifrån min lilla etta i Stockholm. Hade jag varit miljonär hade jag tagit helikopter till varje hemmamatch. Men nu ser jag istället dom matcher jag kan se live, live.
Modo Hockey. Jag älskar er av hela mitt hjärta. Men just nu är ni som den där partnerna som misshandlar mig psykiskt, men jag vägrar lämna er och tror någonstans att ni kan förbättra er. Så hemska ni är nu kan ni inte vara!
För evigt Modoit, för alltid Modoit!
0 notes
Text
Saker en tjockis får utstå!
Jag satt idag på tunnelbanan så som jag ibland gör. Och då började jag åter tänka på vad jag, och mina medmänniskor med rejäl övervikt ständigt utsetts för. Oftast i det dolda och säkerligen utan att folk tänker på det. Jag ger er: “Saker en tjockis får utstå” listan;
1. Blickarna på gatan - Ja, är man som mig en man med rejäl övervikt som syns utåt sett så kommer blickarna att komma. Folk tittar, säkerligen omedvetet, lite extra länge på en. Det går säkert att jämföra med en kvinna med stora bröst och en rejäl urringning, man tittar någon sekund extra utan att egentligen tänka på det. Och ja, jag ser dessa blickar ifrån er. Men det är okej.
2. Ensamheten i bussen/tåget - När jag åker buss eller tåg så tar en del av min överkropp även en liten del av platsen bredvid mig. Jag vet om detta och jag ber mentalt om ursäkt till alla varje gång jag åker buss eller tåg. Beroende på hur man ser det hela kan det vara både positivt och negativt. Gillar man att sitta ensam är det skönt, är man som mig en social jävel så kan det ibland bli lätt jobbigt att man alltid får sitta ensam då folk inte vill sitta bredvid en tjockis.
3. Blickarna i affären när du köper godis - Alla människor äter godis. Även dom människor som tränar mest i världen stoppar ibland i sig en Daim, det går inte att undkomma. Men jag som tjock får alltid en extra blick emot mig när jag lägger fram den där chokladkakan på rullbandet vid kassan. Antingen är det kassören som ger en en menande blick i stil med, min tolkning, “Ska du verkligen köpa den där”, eller så är det personen bakom en i kön som ger blickarna. Oavsett vad. Den där chokladkakan är god, och det tycker även du som smal.
4. Tjockisar på gymmet - Det sker kanske rent logiskt inte så ofta att vi som tjockisar besöker ett gym. Men det sker ibland av olika anledningar. Och allt som oftast möts vi av samma sak. Den där träningsnarkomaniska tjejen som byter plats på springbandet för att slippa se en eller den där snubben som drar lite för lättsamt i en hantel som ler lite mot dig på ett underligt sätt. Det är som jag skrev på min Facebook för ett par dagar sen: Folk som skrattar åt tjockisar som besöker gym borde också skratta åt anorektiker som äter mat, för det är i princip samma sak.
5. Inga kläder passar - Jag vet att även andra har problem med kläder. Tjejer kan ha problem med tröjor för att brösten är för stora medans kroppen är för kort, killar kan ha problem med byxor för att benen är för tjocka och midjan för tajt, ni hänger med. Men jag som tjock får allt för oftast köpa kläder på speciella ställen. Merparten av mina egna kläder är till exempel köpta på Ellos avdelning för 2-6 XL eller Dressmann XL. Två riktigt bra butiker, men inte riktigt samma utbud som för er “smala”.
6. Tjockisar är per automatik lite “fulare” - Förlåt för min ärlighet, men så är det. Är man tjock så är man allt för ofta betraktad som mindre snygg än genomsnittet. Bevis nummer 1? Låt en tjockis gå ner massor i vikt, plötsligt får hen höra av fler människor än innan hur “snygg” han eller hon är. Och det är okej, på samma sätt som jag personligen kanske inte attraheras av en typ av tjejer så behöver man inte attraheras av tjockisar. Det är okej. Men man ska veta att tjockisar per automatik blir lite osexigare än er andra. Av någon jävla anledning.
7. Att äta mat med en smal person - Detta är en liten slinkis på listan, jag har blivit drabbad av den ett par gånger men inte hela tiden. Jag, tillsammans med en smal vän, ska äta mat på valfri restaurang. Min smala vän beställer mat innan mig och får sin beställning utan frågor från kassören. Min tur att beställa. Beställningen görs och så från ingenstans kommer frågan från kassören, den magiska sådana: Vill du ha en större dricka/pommes/köttbit än du annars får? Ja, alltså om du erbjuder mig mer mat och jag slipper betala mer, så varför inte. Mat är ju gott liksom.
8. Samlagsställningar - Dags för den “sexiga” delen av listan. Som tjock kan man inte knulla i alla ställningar som finns. Det är något mellan penis/vagina och huvud som liksom sätter stopp för vissa ställningar. Men det är okej det också, för jävlar vad man blir expert på dom ställningarna man faktiskt kan genomföra. Det är inte för inte det finns forskning på att rejält överviktiga människor är bättre i sängen än smala människor.
9. Ursäkten ifrån alla smala som sagt något om tjockisar - Alla tjockisar har någon gång utsatts för den ursäktande vännen. Ni vet, du är ute med en kompis på stan. Det går förbi en riktigt tjock person som din smala vän kommenterar, och mitt i sin kommentar får din vän syn på dig och inser att du är lika tjock som personen som din smala vän skojar om och så kommer orden du redan visste skulle komma...”Men jag skojar bara, tjocka människor är ju också människor.”
10. Stolar som går sönder - Jajamensan. Som tjockis har jag suttit sönder en och annan stol. Det är inte alltid stolarna går sönder, ibland så ser jag som tjock bara till att stolen börjar låta lite läskigt eller att någon skruv lossnar. Men faktumet är, stolar är inte bygga att bära människor som väger över typ 120 kilo.
Det var det, en liten tjockislista. Och nej, jag är inte bitter utan tycker mest det är underhållande vad vi tjockisar får utstå för. Jag vet att jag är tjock, så jag är fine med ovanstående. Man vänjer sig med livet liksom. =)
1 note
·
View note
Text
Tankar inför Hockeyallsvenskan 16/17
Den här texten kommer innehålla tankar inför Hockeyallsvenskan säsong 16/17, tippning av Allsvenskan samt lite tankar kring mitt lags kommande säsong. Hur kommer det gå för Modo?
Först och främst, Allsvenskan är alltid en svårtippad serie. Det finns alltid något favorittippat lag som går dåligt och placerar sig på nedre planhalvan, alltid något lag som tippas komma typ sist som skräller och tar sig vidare till kval uppåt istället för nedåt. Det finns alltid dom där lagen som i December ligger tvärsist och när serien summeras i Mars så ligger man typ 1-5 i serien. Så vad ska vi ha för förväntningar på säsongen egentligen? Personligen tror jag inte att serien kommer vara så jämn som den relativt varit senaste säsongerna. Vi har flera lag som vuxit och tagit in bra spelare medans andra lag halkat efter. Så poängfördelningen mellan dom som kommer etta och sist kommer vara större än på flera säsonger är min tippning. Jag tror dessutom att vi kommer få se en lite fulare serie också, Allsvenskan är väl lite småkänd för att ha ett “fulare” spel än storebror SHL, men nånstans känns det som det kan bli ännu lite skitigare i år. Ska vi chansa på första “5 matchers avstängnings diskussion” redan runt match 3-5 nånstans där?
Och hur tippar då jag Allsvenskan 16/17? Jo såhär har då min sluttippning efter många tankar och funderingar ändå blivit tillslut. 1. AIK 2. Modo --------------------------- 3. Oskarshamn 4. Timrå 5. Västerås 6. Almtuna 7. Tingsryd 8. Vita Hästen -------------------------- 9. Mora 10. Karlskoga 11. Björklöven 12. Västervik -------------------------- 13. Södertälje 14. Pantern
Kommentar på tippningen: AIK känn som stensäkra favoriter att “springa hem” Allsvenskan i år. Man har en ganska komplett trupp och mycket ska väl hindra dom från att klara Allsvenskan. Plats 2 är lite av en chansning också, mitt älskade Modo kan lika gärna komma längre ner i tabellen, men hjärtat och hjärnan säger nånstans att mitt enda orosmoln i målvaktsspelet tillslut kommer lösa sig och man placerar sig tvåa tillslut. Hur kan jag tippa Oskarshamn så högt upp? Jag tycker man har ett grymt spännande lag på pappret, och det enda som kan stoppa laget är väl egentligen att det inte finns någon “vinnarkultur” möjligtvis. Gamla “storlag” som Mora och Karlskoga placerar jag under “spela vidare” strecket, och det gör jag för att Karlskoga har tappat massor av bra spelare och Mora likaså. Samtidigt har lag som Vita Hästen, Almtuna och Timrå riktigt spännande lag på pappret. Pantern kommer komma tvärsist, det är det enda jag egentligen är 100% säker på. Får man inga superlån av Malmö Redhawks så ska man inte kunna klara av att komma högre upp i tabellen. Västervik klarar sig på det kända “håret” kvar i Allsvenskan. Att man tagit sig till näst högsta serien kommer ge tillräckligt med energi för att spela sig kvar minst en säsong till.
Så hur ser jag på “mitt” lag, Modo Hockey? Jo så här: Man tappade massor av spelare, vilket i sig är helt logiskt efter att man åkt ur SHL. Men man fick behålla Oscar Hedman, Byron Ritchie, Jonathan Bjurö och “rättigheterna” till Patrik Karlkvist. En helt okej stomme ändå att stå på någonstans mitt i det hopplösa att vi inte längre tillhör SHL. Därefter har man fyllt på med, sett till Allsvenskan, klasspelare som Drew Paris, Axel Eidstedt, Henrik Björklund, David Rundqvist.
På backsidan tillhör Modo topp 5 sett till övriga lags backar. Likaså på forwardssidan. Där ligger man enligt mig också i toppen. Däremot ifrågasätter jag målvaktssidan. Jonathan Bjurö är absolut en kandidat till att vara en riktigt het målvakt, men efter förra säsongens spel i Modo måste man ifrågasätta målvaktsspelet. Och dessutom har man unga Markus Olsson som jag antar är backup till Bjurö. Olsson tillhörde Modo även förra säsongen men lånades ut till Sundsvall. Hur det gick för Sundsvall vet vi, men Olsson spelade ändå en “okej” hockey mellan stolparna. Men det i ett bottenplacerat lag. Modo ska ligga i toppen och tippad även göra så av många, hur ska man lyckas hamna där med en på pappret skakig målvakt i Jonathan Bjurö och en på pappret egentligen oprövad backup i Markus Olsson? Det är en bra fråga. Min “dröm” hade varit att vi lånar ut Olsson till ett lag i Division 1 eller ett bottenplacerat lag i Allsvenskan, därefter plockar in den nyligen sparkade Skellefteå-keepern Erik Hanses eller varför inte den något gamla men stabile Johan Backlund som ryktades till Modo redan under förra säsongen. Både Hanses och Backlund skulle gå in i ett Modo och bli förstekeeper med en då något mer utvilad Bjurö som backup som jag tror kan prestera en bättre hockey om han är backup-keeper. Man kan ju få drömma i alla fall...
0 notes
Text
Min köttkonsumtion är ett hån mot min egna framtid!
Såhär. Låt mig få börja med att säga att jag älskar kött. Det är få saker jag smakat i livet som klår en riktigt bra grillad entrecoté med lite klyftpotatis och någon god sås till. Det finns god vegansk och vegetarisk mat och icke vegansk och icke vegetarisk mat som inte är kött som också är gott. Men få saker kommer i närheten smakmässigt än en köttbit.
Men problemet är ju att jag äter för mycket kött. Jag äter inte entrecoté varje dag, det kommer jag nog aldrig ha råd med här i livet. Men jag äter ofta köttfärs, billigare köttprodukter, korv av olika slag etc etc. Jag skulle utan att egentligen ha räknat på det kunna säga att jag äter kött 5-6 dagar i veckan, och då vet ju alla att det är 7 dagar på en vecka. Med andra ord, alldeles för mycket kött.
Jag vet att köttkonsumtionen i samhället är för hög för vårt egna bästa. Hälsomässigt som såväl miljömässigt, etiskt är det inte heller alltid det bästa att äta kött så ofta med tanke på att alla länder inte alltid behandlar djur så bra. Låt oss inte gå in på den biten mer egentligen, men vi kan ju bara råka kasta in Danmark och antibiotika.
Så hur ska jag då göra? Jag tycker vegansk och vegetarisk mat är god, men inte lika gott som kött. Men jag vet ju att för min hälsas skull och mina kanske eventuella barns framtid miljömässigt borde äta mindre kött. Precis som alla andra. Jag vet ju hur man lagar kött, det är jag inte proffs på, men jag kan hantera råvaran bra. Vegetariska och veganska råvaror har jag desto svårare med. Jag vet inte hur jag ska göra. Och visst, man kan ju köpa färdigproducerade maträttet som är vegetariska och veganska såsom färdiga morotspuckar, jordnötsbiffar och rödbetsbitar och liknande. Men det känns som att färdigmaträtter, även veganska/vegetariska, inte kanske är dom mest hälsosamma som finns. Jag vill ju laga mat från grunden med bra produkter. Hur gör jag då detta? Ja, antagligen på samma sätt som jag gjorde med köttet. Övning, teoritisering och smakande. Jag måste in i köket och prova helt enkelt.
Det var bara det där med att släppa den säkra sargen och prova något man inte är van med...
0 notes
Text
Kristallengalan - Lite av ett skämt!
Den 4 September kommer den kanske största ryggdunkargalan i Sverige att gå av stapeln. Kvällen där TV-kändisar kommer lägga ut bilder på andra TV-kändisar och skriva hur grymma och bra dessa är. Och visst, det kanske är så att dessa människor tycker så, men en större ryggdunkargala finns inte i Sverige. Vart du än letar.
Och vad är egentligen Kristallengalan för något? Enligt dom själva är det en gala som ska ge pris till årets bästa TV-program i diverse kategorier. Och okej, jag ska vara ärlig. Vissa av de nominerade programmen är värda ett pris. “Livet i Mattelandet”, nominerat i “Årets barn och ungdomsprogram”, “Absolut svensk” med Soran Ismail som är nominerad i kategorin “Årets fakta och aktualitetsprogram” samt “Gympaläraren” som är nominerad till “Årets program” är alla TV-produktioner som borde vinna priset. Men vi vet ju alla vad som kommer ske där.
“Livet i Mattelandet” kommer besegras av det mer kända “Tusen år till julafton” eller “Familjen Rysberg”. “Absolut Svensk” som är ett viktigt program kommer gå under radarn och förlora mot “Vi kallas tiggare” eller “Breaking News”. Mitt personliga bästa TV-minne från det gångna året är “Gympaläraren”, men det programmet kommer torska mot “Så mycket bättre” eller “Parneviks”.
Kristallengalan handlar inte om vilka TV-produktioner som är bäst, utan vilket program som fått mest tittning, pratats om mest, vilken produktion som knytit til sig flest kändisar och som debatterats mest. Det är därför sorgligt att en både visuellt vacker produktion som “Gympaläraren” lika viktig som den är kommer att förlora mot ett relativt skitprogram som “Så mycket bättre” eller “Parneviks”. Och må alla energier som finns i världen låta mig ha fel, inget program är mer värt ett pris i år än “Gympaläraren”!
Hur ska man då bemöta ryggdunkargalan Kristallen? Det behövs inte, det görs redan genom den andra TV-galan “Skämskudden”. Skämskudden som utser pris till årets sämsta TV-produktioner och händelser. Till exempel har man gett pris till “Bastuklubben”, förra årets kanske sämsta TV-produktion, man har även gett pris till Malou von Sivers hjärnsläpp i “Malou efter 10″. Och Skämskudden behövs. I tider när TV-branschen tar sig själva på för stort allvar och tror att man betyder mer än vad man egentligen gör så måste det finnas något i vågskålen som väger upp all skit som finns. Det är därför jag väljer att gå på Skämskuddengalan den 8 September istället.
Och visst, jag kommer se på Kristallengalan också, men det enbart för att jag hoppas av hela mitt hjärta att Gympaläraren ska vinna “Årets program”!
0 notes
Text
Därför borde vi hylla och inte håna Pokémon GO spelande!
Jag ska börja detta med min egna Pokémon historia. Jag avgudade Pokémon under dess “första generation” och började intressera mig för annat när dom släppte sin “andra generation” av Pokémons. Så under drygt 15 års tid har jag inte brytt mig alls om spelet.
Jag har trots mitt icke existerande intresse laddat hem spelet Pokémon GO till min mobiltelefon. Jag tänkte i början att jag bara skulle prova det hela, men är nu rätt så fast i spelet. Att ta en promenad, åka bil eller bara sitta hemma och fånga pokémons är faktiskt oväntat roligt. Jag blev faktiskt rätt nöjd och löjligt glad när jag lyckades fånga en Jigglypuff, inte för att jag vet om den är svår att fånga, men det väckte känslor i mig.
Jag blir lite besviken när jag läser vänner till mig som hånar spelet på sin Facebook. Okej, Pokémon får kanske anses lite nördigt, men varför lägga ork och energi på ett intresse för andra? “Ja men folk kommer ju skada sig när dom letar Pokémons ju, och vissa har redan dött ju!” Absolut, men folk dör när dom springer, cyklar, paddlar kanot och plockar svamp också. Jag har ingen statistik som belägg, men motionscyklandet i världen skadar nog fler människor varje dag än vad Pokémon letandet gör.
Dessutom, dom positiva sidoeffekterna av spelet är så otroligt många. Deprimerade människor har kommit utanför sitt hus och träffat människor, sånt dom inte gjort på flera år, överviktiga människor har gått ner i vikt efter alla promenader och jagande av Pokémon och jag noterade någonstans att det till och med är så att det finns folk som träffat sin partner via spelet. På samma jävla sätt som folk gör med andra intressen.
Visst ser det lite larvigt ut när folk går runt med sina mobiltelefoner i högsta hugg och letar, men då ska ni bara veta vad jag tycker om er som köper dom dyraste löparskorna som finns och springer i dom, eller vad jag tycker om er som köper dom modernaste ekrarna till er tävlingscykel, eller för den delen vad jag tycker om er som scrapbookar eller lägger pärlplattor. Är jag som Pokémon jägare larvig, vad är då ni?
Låt oss se det positiva i spelet istället för att håna dessa människor som spelar spelet. Folk kommer ut och går, gratis motion har väl få skadats av. Folk träffar människor och blir sociala, något som är positivt för alla då man behöver social kontakt som människa. Och Nintendo har varit smarta, dom har lagt in små “treats” till oss jägare. Ingen jävel skulle ha berömt mig för att jag tar en promenad på 10 km, men Pokémon GO gör det. Och visst, man ska inte behöva beröm hela tiden som människa, men faktumet är att vissa (exempelvis mig) är i stort behov av beröm av olika anledningar.
Så visst, fortsätt håna spelet ni som gör det, men jag kommer fortsätta jaga Pokémon och jag kommer fortsätta hylla alla som gör det. Chansen att gå ner i vikt, vara social med andra jägare samt chansen, om än miniminimal, att träffa sin partner ska man hylla, inte håna!
0 notes
Text
Jag och mitt skägg!
Jag sitter just nu med ett skägg där det som längst mäter 13 cm. Men tanken är inte att det är längden som är det viktigaste för mig, utan hur skägget känns, ser ut och mår. Just nu har jag inte haft någon skäggprodukt i skägget på en dryg månad, och det märks. Massor av skäggstrån ligger på kudden varenda morgon. Så igår beställde jag en ny skäggolja samt ett skäggbalsam. Återstår att se om skägget kan återkomma till sin fina glans, mjukhet och lättsamma följsamhet som det hade en gång i tiden.
Dom skäggprodukter jag har köpt och använt mig av har jag införskaffat via http://www.sliqhaq.se/
I detta inlägg tänkte jag rescensera ett par produkter jag redan använt mig av till mitt skägg. Håll till godo:
Skäggkam: Den skäggkam jag använder mig av dagligen är “Captain Fawcett Folding Pocket”. En mycket trevlig liten sak som får plats hur lätt som helst i fickan. Jag kammar igenom skägget minst fem gånger om dagen och det enda som har hänt med kammen är att loggan har nötts bort av allt nötande i fickan. Kammar igenom skägget lätt och följsamt, fastnar inte och är dessutom rätt snygg i mitt tycke. Visst, det finns dyrare skäggkamar, men varför slänga massa pengar på en dyr kam när man kan få en billig men ändå bra? Köp den, det är min rekommendation! http://www.sliqhaq.se/folding-pocket-skaggkam-p-1295.html?cPath=6_122_127
Skäggborste: Proraso Military Brush är en något klumpig skäggborste men som gör sitt jobb. Jag själv borstar bara skägget varje morgon och varje gång jag tvättat skägget. Trots sin lilla klumpighet så gör borsten det den ska, dessutom är den lätt att göra ren när eventuella skäggstrån eller annat skit fastnar i borsten. http://www.sliqhaq.se/military-brush-p-2166.html?cPath=6_122_128
Skäggolja: Recipe for Men Beard Elixir är en mycket trevlig skäggolja som är något i det fetaste laget. Den gör det den ska och är den mest effektivaste oljan jag haft i mitt skägg. Trevlig doft, men den hade kunnat fått sitta kvar lite längre än den gör. Skulle varmt rekommendera den till folk med mycket torrt skägg, http://www.sliqhaq.se/beard-elixir-p-1243.html?cPath=6_122_125
Skäggolja: “The Bearded Man Company Black Coffe” är den skäggolja jag använt mig mest utav. Perfekt för mitt skägg, inte för fet och inte för lättsam. Dessutom så luktar den så enormt gott, och doften räcker länge. Efter 6 timmar kan man ibland känna små puffar av kaffedoften som kommer ifrån skägget. Rekommenderad starkt till folk med ett längre skägg. http://www.sliqhaq.se/black-coffee-p-1249.html?cPath=6_122_125
Skäggschampo: “The Bearded Man Company Beard Wash” är ett skäggschampo som har hållt otroligt länge. Jag tvättar skägget med detta speciella skäggschampo varannan dag ungefär och den gör absolut sitt jobb. Något söt doft som sitter kvar nån timme efter tvätt. En av fördelarna med skägget är att den innehåller Aloe Vera så skäggbotten håller sig len och naturligt fuktig. Dessutom innehåller den en pump så man kan helt enkelt inte använda sig för mycket av schampot. Rekommenderas starkt. http://www.sliqhaq.se/beard-wash-p-1242.html?cPath=6_122_171
Jag vet att det finns flera andra sajter som säljer skäggprodukter, men just Sliqhaq är stället jag handlar ifrån.
Skägget så som det såg ut för 6 månader sen. Har ingen nyare bild, tyvärr.
0 notes