#vitrinskåp

[hypedfire]

Loft-Style Living Room

[importanttragedyfan]

Jag Fick Välja – ATT Festa Eller ATT Vara Med Honom - Året Runt | Everand

[charleskeatington]

I samband med den stora vårstädningen av sviten kommer salongen att få en ny ordning. Bland annat skall detta linneskåp, som jag i brist av ett riktigt vitrinskåp använder som vitrinskåp, flyttas till motsatt det av rummet. Det säges ju, att bra karl reder sig själv. Att avlägsna glas, dörrar, och lådor lät sig göras utan någon större ansträngning. Därefter tog det stopp. Man måste tydligen vara antingen stålmannen eller två för att verkställa flytten av själva skåpet. #thediaryofadissident (at The Keatington Suite) https://www.instagram.com/p/CcLD-Cts3WB/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[tankaren]

Naglar över svarta tavlan

rispar våra klackar

Slipar spjuten

lackar och fernissar

Behöver dreja något nytt

Nåt ojämnt

måla färger och dra linjer

skapa nåt från fukt till torrt

bränna det färdigt

kanske krossa det i olust

Hoppa över struntpratet

limma ihop

Ställa det i vårt vitrinskåp

Visa upp för gäster som kommer på besök

Låta det gå i arv

Låta det gå till fördärv

[dagenssvenska]

Vilka är de värsta orden du vet? Liksom, vilka ord ger dig rysningar? För mig är det typ Fötter och Vitrinskåp. Huhh.

Det ända ord jag kan tänka på som gett mej rysningar recently är “transa”, men det var mest för att det tog mej så off guard när jag hörde det. Hade typ glömt bort att det var ett ord folk ens använde längre.

Alltid lika roligt att bli påmind om att vi trans personer har våra identiteter använda so skällsord /sarkasm 

[remadebytheres-blog]

Vitrinskåp https://www.instagram.com/p/B8tBNYqJgCL/?igshid=tp7ar2fm58qo

[teambergqvist]

Har varit en härlig jul och nyår med fullt hus hela tiden. Alla barn hemma och släkt från Stockholm gjorde att frukost var alltid för tio personer. Har ändå kunnat träna på bra. Fortsätter med mycket styrka för ben och bål. Kör inte mycket för överkropp då cirka 8km sim i veckan räcker för att hålla dessa muskler i gång. Vet att jag har lätt att bygga på mig muskler och tänkte bli lite mer löpare utan jobbiga biceps att syresätta. Frugan vill bli av med vitrinskåp där mina skidpokaler står. På den tiden levde jag mycket av min tid i stakmaskin och armhävningar.

Idag var en dag då mina ben var tomma från start när 12 km snabbdistans skulle avverkas i löpning. Det hela började i söndags med extrem tung styrka för ben och bålträning, skall försöka klara en timme att stå plankan under 2020 har jag tänkt. På måndagen var det löp 15 km var av 10 st 1000m i 4 tempo start var 5 minut asjobbigt körde på löpband. Igår Spinning där vi avslutade med att rosta bröd, krävs 700 watt sa ledaren jag vann med 510 watt i två minuter i snitt. Pass slutar 19.30 och sim börjar 20:00 fick i mig en banan innan 3700 m skulle avverkas. Att det var mycket ben kändes så där. Har vilat 14 dagar från sim så i morse trodde jag SJ lagt om spåren förbi Högstorp, helt mörbultad i överkropp.

Kanske inte så konstigt att farten i benen inte fanns idag,men jag tuggade på med ben som känns när man har 2 km kvar på maran.

Mellan passen bytte jag golv på 50 kvm i huset skönt att koppla av lite mellan all träning

Mvh Micke

[ava682]

Lantkök med vedspis och gammalt vitrinskåp https://ift.tt/2Lo6J79

[orsakullan]

Vitrinskåp med porslin. Nu har vitrinskåpet fått lite fint porslin i sig. Detta ni ser är Vinranka, Rörstrand Sundborn, Swedish grace. Jag är helnöjd med detta skåp. Det blev perfekt för köket.

[kitchencabinetideas]

IKEA - BJÖRKSNÄS, Vitrinskåp, björk, Massivt trä är ett slitstarkt naturma...

https://kitchen.rezeptework.com/?p=51215 IKEA - BJÖRKSNÄS, Vitrinskåp, björk, Massivt trä är ett slitstarkt naturma... IKEA – BJÖRKSNÄS, Vitrinskåp, björk, Massivt trä är ett slitstarkt naturmaterial. Fast hyllplan ger ökad stabilitet. Flyttbara hyllplan gör att du kan anpassa din förvaring efter behov. Glasdörrar håller dina saker dammfria men ändå synliga. Kombinera gärna med andra möbler i serien BJÖRKSNÄS. #bjork #bjorksnas #massivt #naturma #slitstarkt #vitrinsk https://kitchen.rezeptework.com/?p=51215

[onlinepinsite-blog]

IKEA Hack: Billy bokhylla till Vitrinskåp. inspirami.blogg.se More

https://onlinepin.site/?p=21491&wpwautoposter=1566476813 IKEA Hack: Billy bokhylla till Vitrinskåp. inspirami.blogg.se More - #billy #bokhylla #hack #IKEA #inspiramibloggse #Vitrinskåp - https://onlinepin.site/?p=21491&wpwautoposter=1566476813

[ingenaning]

Det blir ett hem först när en får besök, sa nyss en vis person. Vi har flyttat in. Jag chockerar när jag säger att jag ser fram emot att börja plugga igen och att jag ser fram emot att bo stabilt på längre sikt. Det är inget förstahandskontrakt vi skrivit på, men jag har aldrig signerat för ett helt år så det känns som det, nästan bättre. Så tillfredsställd av att ha besök en fredag. Mötas vid Årstavikens brygga en torsdag för ett efter-jobb-dopp. Sitta på tunnelbanan med en paj i knät för att jag blivit bjuden på kräftskiva. Mitt hem har ett vitrinskåp, jag tror inte ens jag visste vad det var för ett år sedan, men jag har nu ställt glas och böcker där. Gör en det? Jag gör det. Nästa vecka ska jag upp i landet och hälsa på Ellen - äntligen! Men nu ska jag ta ett dopp i vattnet som plötsligt är varmare än luften. Sommaren 2018 - underbar men kuslig. Plötsligt kändes regn och moln KUL, SPÄNNANDE, exotiskt nästan.

[fyndpris-sweden-blog]

Vitrinskåp massivt återvunnet trä 90x40x190 cm , Det här vitrinskåpet i massivt återvunnet trä är färgglatt och elegant och kan även användas som avlastningsskåp eller högskåp. Skåpet blir ett imponerande tillskott till vardagsrummet! De olika ådringarna och färgerna ger det här skåpet en unik karaktär. 7 930,70 kr> 13% Rabatt https://www.fyndpris.com/8243344-fyndpris-vitrinskap-massivt-atervunnet-tra-90x40x190-cm.html

[elowisa]

25 juni 2018

Om allt går rätt i denna text kommer det här förmodligen vara det jobbigaste jag skrivit. Jag har länge ignorerat vad jag känner. Jag har länge blundat för hur min verklighet ser ut. Jag har inbillat mig att jag mår bra, att allt är lugnt. Men vid närmre eftertanke mår jag inte bra och allt är inte lugnt.

Jag vaknar ur mardrömmar, jag finner mig själv sitta och oroa mig med en känsla i magen som smärtar. Jag vill inte behöva gå runt och oroa mig för att saker inte ska bli som jag vill. Jag vill inte behöva leva med konstant rädsla att drömmen snart krossas.

Januari, jag har väntat sedan dess. Jag har tålmodigt vandrat bredvid dig och väntat på att duga. Jag har utsått så många hemska tankar om mig själv till följd av detta.

Men jag har fått nog nu. Jag orkar inte gå runt och känna mig som ett andrahandsval, i en panikartad väntan på att det en dag ska komma någon som framstår som bättre än jag i dina ögon, eller om hon redan gjort entré i ditt liv.  Jag kämpar, jag sliter och jag gråter om natten. Desperat försöker jag vagga mig själv till sömns genom att omfamna mina armar och blunda. Jag blundar i tron att mardrömmarna och den osäkra verkligheten ska försvinna.  Jag slår upp ögonen när jag inser att det bara är förgäves, att verkligheten förblir just verkligheten. En oklar limbo där jag å ena sekunden kan hoppa av glädje och förhoppning, för att andra sekunden ligga ner och skaka likt ett asplöv på marken en mörk och kall höstdag. Förmultna i väntan på att vintern ska komma och bryta ner mig så att spår av hösten aldrig syns.

Du kommer aldrig förstå, för du har inte behövt genomgå det jag går igenom. Inte med mig. Du har aldrig behövt fundera var jag tillbringar natten eller vem som gör mig sällskap när småtimmarna kryper fram och jag inte hört av mig. För du har haft mig i ett järngrepp hela tiden och vetat exakt var jag befunnit mig, utan att ens behöva kontrollera det. Du har vetat.  Du har alltid vetat. Därför har du aldrig genomgått det jag går igenom nu. Ändå har du mage att säga att jag försöker bevaka dig, att jag är kontrollerande och dramatisk. Orden blir som piskrapp mot naken hud. Gång på gång. Timme efter timme. Om du bara förstod, då kanske allt hade varit lättare.

Du har aldrig behövt oroa dig över vad kondomen varit till för och varför den sedan varit borta. Du har inte behövt undra varför Björne legat i en påse i garderoben, eller under sängen, när du själv inte hade lagt honom där efter att ha tillbringat en natt på distans. Låg han där för att gömmas? Eller är det hjärnspöken?  Du har inte varit rädd för att fråga, varit rädd för att återigen få höra hur jobbig du är och hur du är så dramatisk. Du har inte behövt vara tyst samtidigt som tankarna har ätit upp dig inifrån. Du har inte behövt vara rädd hela tiden, konstant rädd för att förlora det sista hopp du har.  Du har undkommit rädslans naglar och hjärnspökenas mentala misshandel av tankarna som försöker upprätthålla distans och klarhet. Du har inte drunknat i tankar och förtvivlan när hoppet försvann. Du har inte öppnat dörren och hittat någon annan där.  Där du brukar ligga, på det ställe du trodde var din plats. Du har sluppit de hårda orden, blicken som kunde döda, du har inte behövt snubbla ner för sex trappor på skakande ben och trillat halvvägs. Du har inte legat i en park mitt på ljusa dagen, mitt bland barnfamiljer, och skrikigt så högt att rösten brustit och tårarna forsat så fort att andningen försvann. Ingenting har du behövt gå igenom.  Du hänvisar istället till att det inte finns några skyldigheter, inga “do’s and don’ts”.  Varje gång du säger det så försvinner en bit av mitt hopp. Sakta men säkert ser jag hur jag seglar iväg, långt bort från det jag hoppades skulle vara min framtid. Snart välter båten och jag kommer drunkna där nere på havets botten.  Frågan är om du någon gång kommer förstå fullt ut vad jag fått gå igenom den senaste tiden, om du ens stannat upp och reflekterat över hur ditt beteende påverkar mig och min vardag, när den rådande osäkerheten är ett faktum.

Nej.  För du har aldrig behövt undra eller oroa dig över mig. Du har vetat. Du har alltid vetat.

I mitt mörkaste inre går jag och tänker att jag ska släppa taget om dig och drömmen om oss. Att jag inte förtjänar det här. Att jag förtjänar så mycket mer än knapphändiga ord med halv bekräftelse och vilseledande ord. Att ena sekunden dras in i hoppet, för att sedan bli påmind om att jag inte är där. Att vi inte är där. För du vet inte och vi har inga skyldigheter och ingen rapporteringsplikt.  Jag får gåshud på armarna när jag skriver det; inga skyldigheter och ingen rapporteringsplikt. Det får mig bara att förstå ännu mer att du inte satt dig in i min situation eller kan erinra dig om att jag också finns med i bilden. Jag är en person med känslor, vars känslor bör beaktas. Men de är sekundära. Hur jag mår av det här är inte primärt, nej. För du måste bara veta om det är rätt eller inte. Men vet du, det kommer du aldrig kunna svara på förrän du försökt. Du kan inte låta en person springa efter dig i en evighet för att se om denne orkar det på egenhand. Kärlek och relation handlar inte om ett enmansjobb. Det är något som sker i ett lag om två. En duo som tillsammans kan skapa snudden på perfektion. Inte en person ensam. Jag är trött på att springa ensam och aldrig kunna lämna över stafettpinnen när jag känner att mina muskler inte orkar mer. Jag vill bara ha den kärleken jag förtjänar, någon som kan ge mig det som jag kan ge.  Allt. Jag vill inte behöva gå runt och vänta på att kanske duga, att jag kanske ska få det jag vill och drömmer om. 

Jag klarar inte av att gå och undra, att gå runt och känna mig dålig eller otillräcklig. Jag har gjort det för länge nu. Jag börjar lessna rejält. Mitt psyke orkar inte genomgå allt det här en längre tid. Jag trodde jag var oövervinnerlig och att jag skulle kunna bibehålla ett järngrepp om vardagen och planen, likt ditt järngrepp om var jag stått, men jag hade fel.

Jag hade så fel.

Jag kan inte lida mig igenom mer. Att vakna kallsvettig om natten ur mardrömmar, se er ligga bredvid mig alldeles stillsam, det är något jag vill kunna njuta av. Men då kommer verkligheten tillbaka, gör sig påmind. Samtidigt som jag precis drömt att det varit någon annan istället för mig med dig, så kan jag inte besvara frågan om det är så. Det sliter mig mellan gott och ont. Jag önskar att jag fick vakna upp och känna “det var bara en dröm, han är min”. Men ovissheten gör sig påmind. Jag vet ingenting. Det är det som gör att alla småsaker du säger, alla småsaker du gör, de blir så mycket större och jag uppfattas som dramatisk. En liten tillrättavisning kan uppfattas som en fysisk käftsmäll och brännas rakt in i själen, långt in. Hade jag däremot vetat var du står, vad du vill och fått en garanti, då hade jag kunnat släppa allt. Men nu kan jag inte det, för jag vet ingenting. Vilket återigen placerar mig i den där limbon som nu är mitt andra hem.

Jag går dagligen och undrar “vem pratar han med nu? Letar han efter någon annan än mig? Har han tröttnat? Är jag inte bra nog? Varför duger jag inte? Varför vill han inte ge mig allt? Vem är Emelie? Vem är Hanna? Vad tycker han om Mimmi egentligen?”. Inga svar. Det är bara tusen frågor som förblir obesvarade. Frågor som blir allt större inom mig då osäkerheten har den sortens inverkan. Du tycker jag är galen, vilket stämmer. Jag är galen i dig och påverkas negativt av allt det här. Men du kommer aldrig förstå, för som sagt så har du sluppit genomgå det jag går igenom. Du har sagt att du förstår att det är jobbigt, men jag vet att du inte förstår innebörden av det. Du förstår inte hur ont det gör när tankarna sprider sig i kroppen och andan går förlorad när ett hjärnspöke kommer och hälsar på. Eller är det ett hjärnspöke? Det är det här som gör mig så förbannat ont. Jag vet inte, jag vet ingenting när det kommer till dig. Förutom en sak, och det är att jag tycker så fruktansvärt mycket om dig. Jag gillar att se den där blonda kalufsen ostyrd på morgonen, jag gillar att se din bröstkorg sakta åka upp och ner när du sover, jag gillar hur du irriterar mig genom att kittla mig och röra vid min navel, jag gillar hur du kivas med mig trots att jag ser grinig ut. Jag gillar allt detta för att det är du, men jag gillar inte vad min nuvarande verklighet gör med mig.

Jag kan inte förstå hur du kan tveka. Hade jag fått det som jag vill ge dig hade jag varit lycklig. Nu är jag inte det. Jag är ledsen hela tiden. Sedan kommer några få ord och en enkel varm beröring och får mig tillbaka på att hoppas igen. För att sedan hamna nere på botten igen med hjärtesorgen som enda sällskap. Jag undrar dagligen vad det är jag saknar, vad det är som gör att du inte vill vara med mig. Vad det är som saknas inom mig, med mig eller varför jag inte räcker till. Hur kan du inte springa efter mig, vilja vara med mig och bygga ett imperium? 

Förut handlade det om tid, att du behövde tid för att landa i dig själv och i oss. Nu säger du att det inte längre handlar om tid, utan att du måste se om jag är rätt. Det sätter en enorm press på mig och osäkerheten blir mer påtaglig. Jag måste hela tiden tänka på vad jag gör, jag placeras som i ett vitrinskåp och vågar knappt andas. För det enda jag vill är att vara rätt. Allt handlar bara om dig hela tiden, att jag ska duga för dig, att jag ska vara rätt för dig, att jag ska känna saker för dig och göra bekännelser. Samtidigt som du får göra vad du vill, för vi har inga skyldigheter eller rapporteringsplikt till varandra. Men du vet var jag står. Det vet du. Det har du alltid vetat. Därför är det enkelt för dig att säga så. Det är orättvist och det gör så förbannat ont. 

Jag vet inte om jag orkar mer. Jag orkar inte gå runt och må dåligt över att det finns någon annan bakom min rygg. Att jag inte duger. Det förstör mig.

Jag har fått nog.

[krystalroser-blog]

Modern bathroom by kseniz13 featuring quote wall art ❤ liked on Polyvore

Jayson Home ceiling light / Wall art / Oliver Gal Artist Co quote wall art / Snö F Vitrinskåp, $30