#präst

[atlastheboylyboy]

@queeraliencheese har inte lyssnat så mycket än men jag kan vara präst på ert bröllop ändå

FINALLY!!!!!!!! TMAGP LENT ANIMATION HAS BEEN FREED FROM PROCRASTINATION HELL!!!!!!!!

This took way too long bc the malevolent brainrot got in the way so,,,,,, yeah I hope y’all enjoy!!! started this I mid-march so that’s why this has more first half of s1 vibes :))

also the YouTube link!!

[divi2012]

Thanks for the tag @realredbanana 💜

Last song:

Dum (Acoustic version)

Last film:

Alita, Battle Angel. I did not choose that one 🫣

Last TV show:

The umpteenth rewatch of "The Big Bang Theory" 😉

Last book:

I started reading "Gruppen" by Sigge Eklund a while ago, but I mostly only read fanfic these days.. Sometimes I re-read stuff for work.

Last thing I searched:

"bli katolsk präst i Sverige" 👀🫠

Looking forward to:

The weekend. Going on holiday in February, and obviously Omar's concerts 🤩

If anyone reads this and wants to take part, feel free 💜

[forfattaresophia]

Väsenjägarna - Ett steg i rätt riktning

”När mamma och pappa dog… Alex hanterade inte det speciellt bra, jag menar- ingen av oss hanterade det speciellt bra, men Alex stängde ner helt”, sade Jack tankfullt. ”Han ville inte prata, han ville inte äta, jag kunde knappt få kontakt med honom… Men du lyckades.”

   Nelly hatade när Jack fick Alex att låta bättre än han var.

    ”Du var sju år gammal och du behövde någon som tog hand om dig…” förklarade Jack. ”Det var så mycket som behövde göras för att ens få vårdnaden av er, och jag… Jag hade inte tiden som krävdes, men Alex tog sig an dig då. Han såg till att du fortsatte måla dina bilder med kritor, att du sjöng med i dina favoritlåtar och att du fick fortsätta vara ett barn i ett litet tag till.”

* * *

”Alex, du måste verkligen äta något”, sade Jack allvarligt. 

    Jack var trött. Tröttare än vad han någonsin hade varit i sitt liv.

    Det hade nästan gått fyrtioåtta timmar sedan polisen hade lämnat dem med beskedet att deras föräldrar inte längre levde.

    Jack hade ringt runt till andra väsenjägare, begravningsbyråer, en präst och skolor och försökt få koll på situationen.

    Alex hade suttit på samma plats i sitt rum ända sen han fick reda på vad som hade hänt.

    Jack suckade och ställde ner tallriken på Alex skrivbord. ”Jag kommer inte klara det här om du ska fortsätta såhär. Du är fan snart fjorton år gammal, jag ska inte behöva mata dig.”

    Alex vände undan blicken irriterat. 

 ”Jag vet att det här är förjävligt, men du måste ta dig samman”, sade Jack, nu nästan vädjande i sin ton. ”Om du inte kan tänka på dig själv, tänk på Nelly, hon har frågat efter dig flera gånger och jag vet fan inte vad jag ska säga till henne längre.”

    Alex svalde tungt och torkade bort en tår som föll. 

”Tänk på att du ändå har fått tretton år med mamma och pappa”, sade Jack. ”Du har fått jagat med dem, du har fått se deras brister, du har bråkat med dem och du kommer alltid att kunna behålla alla fina minnen. Nelly är inte ens åtta, hon kommer kanske inte ens komma ihåg dem när hon är vuxen.”

    ”Hur är det värre?” ifrågasatte Alex, det första han hade sagt på flera dagar. ”Jag önskar att jag kunde glömma dem, hon behöver åtminstone inte känna det enorma tomrummet om hon inte ens kommer ihåg dem.”

    ”Alex…” sade Jack med en suck. ”Det är verkligen inte så det fungerar. Du har inte ens sett henne, hon är helt förkrossad.”

    ”Som att inte jag är det?” sade Alex frustrerat. ”Varför ska jag behöva vara en större person?”

    ”Därför att Nelly är din lillasyster och hon behöver oss båda mer än någonsin”, sade Jack. ”Vi är allt hon har.”

    Alex snyftade när Jacks mobil började ringa igen.

Jack suckade. ”Det är Mia”, sade han. ”Jag måste ta det.” 

Alex nickade.

    ”Ät”, sade Jack varnande innan han gick iväg för att svara.

Alex blängde på tallriken innan han motvilligt tog den och satte den i sitt knä. 

    Hans blick föll på en bild han hade på sitt nattygsbord. En bild från senaste julen när hela deras familj stod samlad framför julgranen. 

    Båda deras föräldrar log glatt i matchande jultröjor. Helt omedvetna om att det var den sista julen de någonsin skulle få fira.

    Alex kämpade mot sina tårar innan han tog gaffeln och spetsade ett par pastaskruvar som han tuggade irriterat. 

    Sen gjorde han samma sak igen och fortsatte tills tallriken var tom.

    Han lade ifrån sig tallriken och stirrade mot sin vägg igen. Då hörde han hur Nelly plötsligt ropade på Jack.

    Han bestämde sig för att ignorera det och låta Jack hantera det.

    Nelly ropade på Jack igen och Alex hörde att hon lät orolig.

    Alex suckade innan han ställde sig upp och gick ut mot vardagsrummet. 

    ”Jack”, ropade Nelly igen. 

”Han pratar i telefon, vad vill du?” frågade Alex skarpt. Förmodligen med en mycket hårdare ton än vad han hade velat. 

    Nelly tittade mot Alex förvånat, hon stod i sin dörröppning och kramade sin kudde som nästan drog i golvet.

    Hennes ögon var svullna och hennes näsa röd, hon verkade inte veta riktigt vad hon skulle säga.

    Då insåg Alex att det var mitt i natten och att Nelly egentligen behövde sova.

    Nelly backade och försvann i sitt rum igen.

Alex suckade motvilligt innan han följde efter. Han knuffade upp hennes dörr innan han hörde en snyftning.

    Nelly satt på sin säng med ansiktet gömt i kudden och skakade medan hon försökte gråta så tyst som möjligt.

    Alex gick och satte sig bredvid henne och lade en hand på hennes rygg. ”Jag vet”, sade han. ”Det här suger.” 

    ”J-jag saknar mamma”, sade Nelly så tyst att det nästan inte ens hördes.

    Alex tog ett djupt andetag. ”Jag vet”, sade han instämmande och svalde för att hans röst inte skulle spricka. ”Jag med.” 

    ”K-kommer de komma efter oss?” frågade Nelly plötsligt oroligt.

    ”Vad?” frågade Alex förvirrat. 

”Monsterna”, förtydligade Nelly. ”De som… De som dödade mamma och pappa.” 

    Alex tittade på Nelly i flera sekunder medan han försökte bestämma sig för vad han skulle säga. ”Nej”, sade han tillslut. ”De är djupt ute i skogen, långt härifrån.” 

    Nelly tittade upp mot honom oroligt. ”Tänk om de kommer hit?” 

    ”Då dödar vi dem”, sade Alex kallt. ”De är bara skepnadsskiftare, jag har fan dödat farligare saker.” 

    Nelly vände bort blicken. ”Jag vet inte hur.”

”Du skulle ändå inte få hjälpa till”, påpekade Alex. ”Jag och Jack skulle behöva fixa det själva.”

    Nellys blick förändrades och hon såg helt plötsligt sur ut. ”Varför får inte jag hjälpa till?” 

    ”Därför att du är ett barn”, sade Alex. ”Och som du nyss sade, du vet ingenting om väsenjakter, du vet knappt vad väsen är.” 

     Nelly ställde sig upp med en irriterad blick och gick ut ur sitt rum. 

    ”Var ska du?” frågade Alex men fick inget svar. ”Nelly?”

    Nelly svarade fortfarande inte.

Alex suckade irriterat och följde efter henne. 

    Ute i vardagsrummet så såg han att Nelly klättrade på bokhyllan för att komma åt en av de gamla väsenjägarböckerna som stod högre upp.

    Han märkte även att bokhyllan vinglade till och började långsamt att luta sig framåt.

    Han visste att det bara var en tidsfråga innan bokhyllan välte och krossade allt under den, inklusive hans lillasyster.

    ”Nelly!” sade han irriterat och skyndade sig fram för att hålla emot bokhyllan innan den välte.

    Nelly tog ut boken och hoppade ner från bokhyllan med en lätt duns. 

    ”Vad fan håller du på med?” ifrågasatte Alex. 

”Vad ser det ut som?” frågade Nelly irriterat och slog upp boken på golvet. ”Jag lär mig om väsen.” 

    ”Lägg av, du kommer bara få massa mardrömmar”, sade Alex när Nelly passande nog slog upp en sida om maran.

    Nelly tittade på bilden av den beniga kvinnan med vida ögon. 

    Alex tog boken ifrån henne.

”Alex!” snäste Nelly och ställde sig upp för att ta tillbaka boken.

    Alex höll boken långt ifrån hennes räckhåll innan han ställde tillbaka den igen och drog bort Nelly från bokhyllan. ”Vad har pappa sagt om att klättra i hyllor?” 

    Nelly tittade på honom förvirrat i ett par sekunder. ”Att de kan välta om man inte är försiktig.” 

    ”Och var du försiktig?” frågade Alex.

Nelly skakade på huvudet. 

    Alex tog ett djupt andetag. ”Jag kan inte springa och jaga runt på dig för att se till att du inte får dig själv krossad under en hylla”, sade han. ”Jack har inte heller tid så du måste börja ta ansvar för dig själv.”

    Alex märkte hur tårar började samlas i Nellys ögon och han kände själv att han hade gått över gränsen och mer eller mindre skrikit åt ett barn.

    Jacks ord började sjunka in och han insåg att deras mamma inte längre kunde svepa in och fixa deras bråk och få dem att bli sams igen.

    Om han inte ville att Nelly skulle växa upp och hata honom så behövde han ta ansvar över det själv.

    Hon var bara sju år och var mer eller mindre helt försvarslös.

    Det innebar att det var upp till honom att beskydda henne och göra allt han kunde för att värna om deras relation. 

    De hade precis förlorat sina föräldrar och deras familj var plötsligt mindre än någonsin.

    Han ville inte riskera att den blev mindre.

Jack och Nelly behövde bli hans högsta prioritet och han skulle se till att inget någonsin hände dem.

    Han vägrade att förlora dem som han hade förlorat sina föräldrar. 

    ”Jag kan lära dig om väsen”, sade Alex istället. ”Men klättra inte i bokhyllorna och gör inget annat dumt så du skadar dig.”

    Nelly nickade men mötte inte hans blick. 

”Jag kommer göra allt jag kan för att se till att inget händer dig”, lade Alex till. ”Det lovar jag.”

    Nelly vände försiktigt blicken mot honom och torkade bort sina tårar med tröjärmen. ”Jag kommer att skydda er också”, sade hon. ”Så gott jag kan.” 

    Alex log roat. ”Tack, Nelly.” 

Nelly nickade beslutsamt innan Jack öppnade dörren till sitt sovrum och tittade på henne förvirrat. 

    ”Vad gör du vaken?” frågade Jack. 

”Jag kunde inte sova”, sade Nelly. ”Jag ville fråga om du kunde läsa något?” 

    Jack suckade. ”Jag väntar på ett annat samtal”, sade han motvilligt. ”Kan du inte kolla på någon film eller något?”

”Vad vill du läsa?” frågade Alex istället.

    Nelly tittade på Alex förvånat. ”Kan du läsa?”

”Såklart jag kan läsa”, sade Alex, nästan som han blev kränkt. ”Varför skulle jag inte kunna läsa?” 

    ”Jag har aldrig sett dig läsa”, sade Nelly som om det var uppenbart. 

    ”Hämta en bok så ska jag visa”, sade Alex. 

Nelly log och skyndade sig iväg. 

    ”Klarar du det?” frågade Jack plötsligt oroligt. 

”Varför tror ingen att jag kan läsa?” ifrågasatte Alex.

    ”Jag menar att natta Nelly”, förtydligade Jack. ”Det tar minst två timmar och hon kommer rätta dig varje gång du läser fel. Ditt humör är inte speciellt stabilt just nu och jag vill inte att du låter det påverka henne.”

    ”Jag klarar det”, sade Alex ärligt. ”Nelly har inte direkt någon annan hon kan fråga och jag vill inte att hon ska förlora allt hon har haft. Om hon kan få behålla godnattsagor så är det ändå som att en liten bit av mamma och pappa fortfarande finns kvar.” 

    Jack nickade instämmande. ”Vi får helt enkelt försöka hjälpa varandra att hålla deras minne vid liv”, sade han. ”Så länge vi kan.” 

    Alex höll med helt och det kändes verkligen som ett steg i rätt riktning.  

    Han torkade snabbt bort tårar som hotade att falla när han hörde hur Nelly kom springandes tillbaka in i vardagsrummet. 

    ”Jag tog med några böcker som jag tror att du kan gilla”, sade Nelly och höjde på bokhögen hon hade i armarna. ”Men du får välja vilken du vill läsa.”

    Alex nickade och tog upp en av böckerna. ”Enhörningen som rockar?” läste han högt. 

    Nelly ryckte på axlarna. ”Den är rätt rolig.”

Alex himlade med ögonen roat. ”Den blir toppen.”

Slut.

[kompasskurs]

Svamppaj

Härlig paj för dig som vill ha något helvegetariskt med mycket smak. Går säkerligen att variera med andra svampar utefter smak och tillgång. Testa gärna att tillsätta soltorkade tomater och andra kryddor.

cirka fyra portionier cirka 700-800 gram färska champinjoner1 gul paprika1 röd paprika1 förpackning Phildelphia ost med svampsmak1 svambuljongtärning1 dl kasellasalt, peppar, paprikapulver och sambal oelek efter behagriven ost, gärna präst 1 dl kasella50 gram smör1,5 dl vetemjöl Gör så här Blanda kasella, smör och vetemjöl till en jämn deg, gärna i en matberedare. Tryck ut degen och en…

[fannynilsson]

Vars skriver man in sig för att få diplom för världens sämsta förälder?

Hur har man ens livslust efter en hel dag med bara ”sluta strypa katten” ”sluta putta Max” ”sluta hålla fast Tyras gåstol” ”sluta kasta mat på golvet” sluta slutaslutaslutasluta är tamefan det enda man säger och det fungerar 0 gånger per dag.

Så då byter man ju taktik rimligtvis. (Behöver jag ens säga att Tålamod pedagogik avledning och sånt tjafs redan är beprövat och det fungerar absolut sämst) så nu skickar jag iväg honom på sitt rum när han gör illa någon. Nu är vi numer nere på 0 varningar, är han elak får han utvisning direkt vilket gör att dehär ”spelet” han håller på med där ”hur många gånger kan jag tänja på gränsen innan det är nog” lixom blir uteslutet. Han älskar det spelet. Första varningen när han gör nåt flinar han så ondskefullt att jag måste fan ringa en präst o få ordning på dehär. Upplever att han FAKTISKT tänker sig för lite innan han elakar sig då, för han vet att det inte blir lika kul om man ba får gå på sitt rum helatiden.

Men det är så jääääääöääävla trist.

Efter kvällens läggning som bestod av typ 30 min skrik går det inte att inte grina. Vad gör jag för fel? Ungen får faking nyttig hemlagad mat varje dag, leksaker påhitt glass fredagsmys med popcorn och barnfilm, och utflykt på morgonen då vi är till lekparken för hans skull och det enda han gör är att sura där borta. Jag har händerna fulla med tvillingar som skriker men tänker att de må va om dom skriker nån annanstans än hemma så jag tar med hela högen till lekparken för Lukas skull och så vill han inte ens va där när vi kommer dit?! För jag inte har tid att gunga honom från början för Tyra skriker som en gris? Vi har farit hit för att du ska få leka på nytt ställe hopp o lek?! Vägrar gör han. Tårarna börjar bränna igen. Vad är felet? Jag kan ge dig ALLT förutom all min tid just nu men jag ger dig allt annat du behöver istället, du är 3 använd din kreativitet o lek?! Nej.

Det enda han vill ha är min tid. Min famn. Min uppmärksamhet. Mig själv. Jag har inte det just nu. Och han ser till att jag får lida för det istället. Att aldrig räcka till är vidrigt. Jag får klaustrofobi. Låt mig va om jag är så hemsk? Sluta slit i mig om du nyss ignorerade mig? Sluta göra mig ledsen för att få min uppmärksamhet? Sluta hacka på mig och förstöra saker med fäst ögonkontakt och när jag väl pratar med dig ignorerar du mig som om jag inte finns?

Jag fattar att det är hemskt att gå från fan hela släktens första barn till trea på bollen från en dag till en annan, men det är väl mer trist att bråka hela dagarna? Hur kan det vara logik?

Och den som vågar öppna käften som INTE har tvillingar och en våldsam treåring i sin prime-trots-time kan harne så jävla långt att det pratas andra språk där borta.

Att tvillingar skulle vara så himla lätt men en treåring så jävla svårt. Det är så OLOGISKT

Hästar är så jävla enkla. Mer hästar till folket

[trekadventureportugal]

2 aug Muscha

Checkade ut från härberget vid tio över åtta kände mig inte bra i ryggen tog min ryggsäck och gick ner till strandkanten och satte mig vid en lekpark och stretchade. Såg när jag gick ut att det fanns signal om att fler hade slutat här.

Tänkte att det är lika bra att byta härbärge och bo kvar en natt till för att vara rädd om ryggen än att gå 2 dagar till. Hinner inte till Santiago på 2 dagar ändå.. 

Nästa härbärge öppnar klockan 12 så det är bara att vänta. Med fin havsutsikt så är det inga problem.

Det beräknas bli cirka 30 grader här idag men solen har inte brutit igenom ännu. Hade sällskap av en stor måsfågel, det var ett evigt kacklande, då de hade flygfärdiga ungar.

Tittade mig omkring och det fanns ute-träning i parken också. Jag testade en lutande bänk och lyckades knäcka ryggen.Stärre delen av smärtan lättade direkt. Det var så skönt.

Strax efter 11 var jag uppe på första härbärget men där var det redan fullt. Jag fick tips om att gå till @, det tyckte jag var lite roligt då jag använder @ som signatur... Det blev @ en natt.

Jag checkade in och gick o la mig att sova ett par tim. 

När jag vaknade och reste mig så var det en enorm skillnad från i morse.

Jag ringde roots and Boots o bokade säng till i morgon. Gått upp till 18€ nu. Kostade 10 sist, samma säng.

Jag gick sen till affären, köpte ett bröd och tomat ost och lite att dricka.

Sen gick jag ämot fyren. Måste ju gå dit kände jag, även om jag redan fått pappret.

Solen hade rensat alla moln och det var varmt och skönt igen.

Jag gick längst ut på klipporna och satte mig, jag var den ende som satt där, men inte så länge. Plötsligt kom fler på att det gick att gå ut dit. Men jag hade lärt mig, idag satt jag högst 😎

Jag lagade smörgås och åt och även då fick jag sällskap av en hungrig mås.

Delade med mig lite av mackan.

Folk kom o gick. Ljudet från havet och vyn filtrerade bort stökiga italienare som tjattrande. De hade även en egen gudstjänst bland stenarna? Med präst o allt.

Jag satt där ett par tim innan jag gick till km Zero och avslutade resan.

Stannade även till i kyrkan o tog en stämpel.

Reagerade lite över att kyrkruinen var nord syd men nya kyrkan var öst väst. Undra varför?

Kollade med turistinformationen vilka tider som gällde i morgon då det är lördag. 11:45 låter bra, men för säkerhets skull så blir det nog 11:30 Utcheckning är 09 så lite tid att fundera på tills bussen går.

T ex varför alla slutat hälsa nu?

Jag passerade affären o köpte lite pasta o grädde. Satte mig i matsalen och väntade på att spisen skulle bli ledig. Lagade mat o åt, sen när kl var solnedgångsdags drog jag ner till platsen jag satt på i morse och såg solen gå ner i havet..

Musik hördes från fyrplatsen, de hade satt upp en scen där, så mesta folket var nog där. Orkade inte gå dit. 😉 Jag skrev lite sen gick jag o la mig.

Känns lite konstigt att inte gå mer...

[languagestoday]

KONSERVERA ÄNKAN var ett uttryck som användes förr om seden att en präst ingick äktenskap med den avlidne företrädarens änka, för att få anställning i pastoratet och därigenom trygga änkans försörjning.   I ”Lunds Stifts Herdaminne” utgivet 1855 finns ett brev skrivet 18 april 1734 av prästen Olof Kjellander som sökte befordran till ett pastorat:   ”Jag wet wäl att en enkia är uti pastoratet, på hwilkens conservation högeligen arbetas .. Skola Prästeenkior och döttrar nödwändigt conserveras, så är det den kraftigaste merit att wara ogift .. Om jag wisste det en merit wara att gifta sig med en prästeenkia eller dotter, så skulle jag äfwenwäl på den meriten mig beropa.”   Olof gifte sig 1735 med prästänkan Anna Sophia och arbetade som pastor i Glemminge medeltida kyrka, som revs i slutet av 1890-talet och ersattes av en större kyrka.

[bojonascarlsson]

Präst sa att han är kvinnoprästmotståndare - anmäldes | Kyrkans Tidning

https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/prast-sa-att-han-var-kvinnoprastmotstandare

[anderslindberg]

En 97-årig präst i kajak gör mer nytta än COP28

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/wAoqdM/cop28-ar-ingenting-mot-en-97-arig-prast-i-kajak?utm_source=dlvr.it&utm_medium=tumblr

[evilcrimecase]

Mördad, styckad och tillagad på Thanksgiving

1991, måndagen efter Thanksgiving, började varningsklockorna ringa när William Nelson, en 56-årig deltidsprogrammerare och budbärare från Costa Mesa, Kalifornien, inte dök upp för sitt jobb på Cannon Mortgage Inc. i Tustin. Han delade sitt hem med sin unga fru, 23-åriga Omaima Aree Nelson, en infödd i Egypten som hade flyttat till USA 1986.

Paret hade knutit knuten i en telefonceremoni som förrättades av en egyptisk präst ungefär en månad före Williams försvinnande. Detta var bara fem dagar efter att deras vägar först hade korsats. Men okänd för Omaima, William var fortfarande lagligt gift med sin tidigare make, eftersom deras skilsmässa inte hade avslutats.

Strax efter att William förklarades försvunnen skakade ett skrämmande samtal till Costa Mesa-polisen från en av Omaimas bekanta alla. Omaima hade anlänt till hans tröskel i ett tillstånd av hysteri, nedsmetad i blod och erkänt att hon hade styckat William efter en attack. Hon visade till och med en sopsäck full av mänskliga kvarlevor.

För Jose Esquivel, hennes vän, beskrev Omaima sin historia om att bli bunden, skuren och överfallen av William innan hon lyckades slå ut honom med en lampa. Hon fortsatte med att beskriva hur hon hade skurit William i bitar och kylt hans huvud. I en desperat vädjan sökte Omaima Josés hjälp med att göra sig av med kroppsdelarna och erbjöd honom en betydande summa, men han larmade myndigheterna istället.

När de nådde Nelson-bostaden hälsades de brottsbekämpande tjänstemännen med en fruktansvärd syn. De upptäckte Williams stympade kropp i stora sopsäckar utspridda runt huset och placerade på framsätet på hans bil. Hans huvud, som hittades inne i frysen, och händerna hade kokats i olja.

Den efterföljande arresteringen såg Omaima anklagad för mord av första graden. Under domstolsförhandlingen som följde berättade Jose berättelsen Omaima hade delat med honom. Ett annat vittnesmål från en ex-pojkvän som också hade erkänt mordet bekräftade fallet mot Omaima. Domaren, övertygad av de framlagda bevisen, tillät rättegången att fortsätta. Den offentliga försvararen hävdade att Omaima hade agerat i självförsvar och beskrev henne som ett offer utnyttjat av William.

Rättegången inleddes i december 1992. De inledande uttalandena målade en makaber bild av Omaima som slog William upprepade gånger, knivhögg honom, styckade hans kropp, kokade hans kvarlevor och stoppade resterna i soppåsar och lådor. Försvaret bestred inte Omaimas agerande men uppmanade juryn att överväga hennes mentala tillstånd vid den tiden. De hävdade att hon hade dödat William i självförsvar efter att ha utsatts för hans övergrepp och uppmärksammade hennes historia av att bli offer i Egypten och USA.

Åklagaren bestred dessa påståenden och påpekade bristen på bevis för att stödja anklagelserna om övergrepp av William. De stämplade Omaima som en manipulatör som jagade äldre män, med tidigare fall av att hon rånade män efter att ha lockat dem under sken av intimitet. De föreslog också ekonomisk vinning som motiv, med tanke på att William nyligen hade fått en betydande skilsmässouppgörelse. Ytterligare misstankar uppstod när en granne rapporterade att han hörde konstiga ljud under Thanksgiving-helgen och en del av Williams kvarlevor hittades aldrig.

Omaima, som vittnade till sitt försvar, talade om ett liv plågat av övergrepp, som kulminerade i dödandet av William efter att ha utstått veckor av brutalitet och sexuella övergrepp. Hon skildrade William som en inledningsvis snäll och mild man som förvandlades till en krävande och våldsam partner. Hon redogjorde för sin kamp och desperation för att dölja sina handlingar, inklusive att koka Williams händer för att ta bort hans fingeravtryck.

En psykiater menade dock att sättet på mordet antydde mer än en önskan att dölja ett brott. Han avslöjade Omaimas fixering vid blodets färg och hennes bisarra beteenden under styckningen. Han avsl��jade att Omaima erkände att han lagade mat och smakade på delar av Williams kropp som hämnd för överfallet.

Trots Omaimas försvar fann juryn henne skyldig till mord av andra graden. Hon fick maxstraffet på 27 år till livstids fängelse.

[ellenvonellen]

Kyrkbron

Funderar i vändor att gå till en terapeut med mina sexproblem Men det är farligt att medikalisera sex och olust Dessutom borde det vara för mig att dekonstruera

Funderar i vändor att gå till en gynekolog med mina smärtsymptom Men det är farligt att se någon rycka på axlarna Dessutom gör man inget åt cystor och tårar

Funderar i vändor att gå till en präst med min existenshysteri Men det är farligt att förlita sig på en mansindustri Dessutom tror jag inte på Gud eller män och deras böcker

Äsch.

[drinkingproblem]

Höga visan Tolvtimmarssömnen Nej, vi gifter oss i St Nikolais katolska kyrka, i min församling, i den församling jag kommer att tillhöra / Kyrkorummet ser fint och ljust ut / Min präst kan viga oss / Äta på indisk restaurang, doppa min brudslöja i saffransriset / Åka hem / Jag vill att du ska smaka kryddat vin, jag honung och mjölk / Kan det dofta myrra, som i Jerusalem, när vi fullbordar vårt äktenskap? Riddaren och Melona Det är ju också du och jag Inte dina barn Skjuter dom sina kompisar när vi fullbordar vårt äktenskap På något sätt är det, att säga ja, till allt liv

[amicidomenicani]

Fråga God morgon, Fader Angelo, ära vare Kristus.  Jag skulle vilja be om ett klargörande om avlaten. Enligt kyrkans doktrin, så minskar eller upphör det tidsbestämda straff som vi måste utstå i denna eller nästa värld eftersom våra synder efterges vid bikten. Vad som är oklart för mig, kan tidsbestämt straff även betyda den botgöring som prästen utdelar till den ångerfulle efter bikten? Exempelvis, när prästen ålägger mig att fasta en dag, med anledning av en synd, som botgöring. Kan då en fullständig avlat som erhålls efter kyrkans seder och bruk eliminera behovet av den botgöringen, det vill säga, är det isåfall fortfarande nödvändigt att fasta en dag? eller elimineras inte den botgöring som prästen “ålägger” oss vid bikt av avlat? Jag tackar dig i förväg för ditt svar, med varma hälsningar. Kära, 1. Den fullständiga avlaten ersätter inte den botgöring som utdelas av biktfadern. Den utplånar det som återstår efter att boten fullgjorts, men den ersätter den inte. Doktrinen om avlat formuleras i ett dokument från magisteriet:  “När en dödlig synd har förlåtits, och då det eviga straff som denna skuld förtjänar eftergivits, men även när till och med en ringa eller ursäktlig synd efterges, kan syndaren fortfarande vara i behov av förlåtelse genom rening, det vill säga syndaren kan fortfarande vara bunden av ett tidsbestämt straff, antingen i detta jordiska liv eller i nästa, nämligen, syndaren kan behöva avtjäna ett tidsbestämt straff i detta livet eller i det som kommer efter, i skärselden. En avlat som syftar till att efterskänka detta straff, kommer från kyrkans underbara skatt som nämns ovan. Kyrkans doktrin om tron beträffande avlat samt möjligheten att erhålla den, bekräftar och tillämpas av, med speciellt hänseende för uppnå helighet, Kristus mystiska kropp ( kyrkan) och helgonens förbund (kyrkans medlemmar på jorden, i skärselden och i himlen)” (Enchiridion indulgentiarum quarto editum, 16.7.1999). 2. Vi måste komma ihåg att den botgöring som utdelas av prästen är en integrererad del av sakramentet. Således, om den medvetet inte fullföljs, så vanhelgas biktens sakrament och den är ofullständig.  Det är en synd att frivilligt utesluta botgöringen. Då boten är modest, så kan man anta att det handlar om en ringa, förlåtlig, synd. Åliggandet är gravt endast om det är en avsevärd botgöring som prästen klart och tydligt anger som gravt allvarligt.   3. Det måste också påpekas att ingen kan på eget bevåg ändra den botgöring som prästen har utmätt vid bikt. Den har utmätts oss genom biktfaderns rättsliga makt.  Den kan endast ändras av en annan präst under bikt.  4. Slutligen, även om full avlat är en fantastisk skatt som ges genom kyrkan, så är den inte enkel att förtjäna, uppnå.  Det är inte nog att helt enkelt utföra den handling som anges, utan även total utplåning av synd, även förlåtlig synd, krävs också. Endast på så vis, kan fullständig avlat, radikalt förnya en människa.  Annars så kommer rester av dåliga böjelser  eller den “smittsamma källan till synd” (John Paul II, Reconciliatio et paenitentia, 31, III), vilken kräver rening efter döden (skärselden) och som  “alltid måste bekämpas med förödmjukelse och bot” i detta liv (ib.), bli kvar i oss. Jag kommer att komma ihåg dig i mina böner till Herren och jag välsignar dig. Fader Angelo

[efshedemora]

Mässa 19 mars

Mässa i Hedemora kyrka söndag 19 mars kl. 18. Karolin Baesch predikar och celebrerar mässan (EFS-präst i Jakobs kyrka, Borlänge). Lotta Stevens spelar och leder lovsången.