#magnesiumtrassel isn't over

[tryingtounderstandbrainheart]

D.A.N.D.Y

Det hade börjat bli bättre. Jag hade orkat mer igen och kunde orka handla, gå fram och tillbaka till bilen och sov helt ok. Jag hade bestämt mig för att lämna källarjobbet ett tag och bara faktiskt njuta av solen och semestern. 

Så jag började göra just det. Jag satte mig i solen och började göra Karinska saker. Jag lyssnade på soft musik och bara hade det bra. Lite lugnet efter stormen. I deserved it. Jag blev kreativ igen. På kvällen började vi göra hyllan. Den fina nya som vi bara hade ställt skräp i och inte gjort klart. Vi gjorde klart den och det var ovanligt bra stämning mellan oss. Ovanligt trivsligt att göra nåt tillsammans igen. 

Vi tog in alla mina kreativa saker som jag hade ställt i förrådet. Nästa stekpanna; min identitet har varit INLÅST.  Kläderna i klädkammaren som inte gått att gå in i och alla mina kreativa saker i ...förrådet. Jag har stängt ute..mig. “snacka om att låst ute din identitet” eller nåt sa han och och jag kände en flodvåg av tårar som ville ut. Men jag satt mest och stirrade och skakade på huvudet. Sen fortsatte vi.

Hyllan blev en hyllning till mig. Den jag är, det jag tycker om och det jag håller på med för tillfället. Lite grenar, mina pennor, digderidoon, brädan, färger och allt annat Karinskt som jag hittade och ba whoooah, dehääär. 

Dagen efter ville jag fixa ordning lite extra och började lägga parfymiga kläder i blöt. Det gick sådär. Jag tänkte inte på att allt luktar ju 23 gånger mer när det är blött. Jag märkte det i halsen på natten och behövde nästan bricanyl för första gången på forever. Jag vägrade dock och åt lite magnesiumrika grejer. It worked och jag somnade ändå till sist. 

Men det var dagen efter det som tog en jävla... Stämningen hade fortsatt vara bra och det var dag två av kramkalas som var ren heroin. FlllllAaaaaaaaaAAaagL. Det var såpass bra att det ledde till att vi var intima för första gången sen 1922. Jag ville väl mest ha det bra igen och var FETT trött på hela ojojoj vad MörKt och jobbigT det äääär. Jag visste att det skulle “kosta” på magnesiumfronten och jag hade lite ryckben innan men jag tyckte näe, fuck it. Let’s do this. Så det blev nån variant som kanske 93 åriga Agda skulle klarat, allt för att bevara maximalt med min dyrbara magnesium. 

Jag åt magnesiumrik mat efter och duschade 30 minuter för att verkligen göra det jag kunde för att inte sabba. Jag fick sova 4 timmar i soffan. När jag dock gick och la mig i sängen var det kört. Så fort jag slappnade av var den där motkraften i mig som väckte mig over and over. Det GICK inte att somna. Så jag åt mer näringsrik mat men nope. Vi skulle egentligen fortsätta med det eviga klädprojektet men jag menade att jag snarare behövde bada igen. 

Vi drog till ånnaboda och jag låg som ett trött sill på min luftmadrass. Astrött men låg kvar där för att få bort inte kunna sova. 30 minuter senare började jag frysa lite och bli lite yr. Jag gick upp. Hemma tog jag ytterligare 30 minuters dusch för att maximera och inte lukta sjö. 

När det var dags att sova märkte jag...nope. Samma sak som dagen innan typ. Nääästan somna men nix. Han sov och jag blev rådvill och lite ledsen. Det kändes som ett straff eller nåt. Så jag gick upp och duschade benen i typ 50 minuter. Badkaret har inte kommit än och jag frös av hoppa in hela jag i duschen. Så där satt jag. Ändå inte ledsen, men uppgiven och kände mig lika stor som nåt som kröp på golvet. 

Jag fick sova en timme och sen vaknade jag till och efter det sov jag två timmar. That was...all. Igår var jag superledsen och behövde 7 år av tröst. Idag är jag lite mer...numb? Lite stirra ut och tycka happ... Jag har ändå orkat göra min bananpannkaksfrukost och kan ändå stå på benen. Idag är det för kallt för bad så jag mest är en hög. 

fnnnnnnnfghng.