En evighetslång text om mitt 2021 ingen bett om
Den fjärde januari skriver jag ett mail till mitt framtida jag. Tagen av konceptet tid och det nyår gör med en, går jag in på futureme.org och formulerar en lägesrapport. Mina fingrar dansar över tangentbordet. Livet är så enkelt just nu. Vackert till och med.
För några dagar sedan bjöd jag och Victor in till nyårsfest. Nästan alla vi bryr oss om var där. Vi lagade trerätters, tävlade i nyårsquiz och bråkade om årets bästa låtar. Hade fixat små gästböcker som folk skrev blödiga hälsningar i till varandra. Du e snygg, skrev han – den store poeten – i min.
Sen gick alla gäster. Vi smällde ballonger och plockade undan halvdruckna ölburkar medan vi såg på varandra och konstaterade att det bästa med året som gått var varandra.
I februari hoppas jag det mailet aldrig kommer fram. Han har lämnat mig och allt annat värt att nämna i det brevet har gått förlorat. Jag kommer alltså pissa mig själv i ansiktet när det trillar in i inkorgen om ett år. Kanon. Formulär 1A i Jinx: jag.
Det är väl hundåren. Extremt mörkt om det inte är det, men det fungerar som en tröst. Planlöst pulsar jag fram i snön över söders höjder och megalomaniskt tänker hur filmiskt detta är. Boken om Mig måste innehålla kapitel om denna uppförsbacke till tid. Hur det varje dag duttade ner tårar i stekpannan och hur jag satt i ett nedsläckt badrum till spellistan Sad Indie som den förutsägbara människa jag är.
Känner mig djupt besjälad med kvinnosläktet och väljer att jobba på mig själv istället. Trött på att plugga. Skriver ett mail i natten till Fredrik Strage och frågar hur man gör, alltså börjar skriva, utan att känna någon som gör detsamma. Horar ut mig på Linkedin och söker en miljon jobb.
Mina polare är – i brist på bättre ord – bäst mot mig. Hur klarar sig människor genom hjärtesorg utan vänner. Ofta ringer de mig och frågar hur jag mår, eller berättar något annat sjukt som hänt för att få mig på andra tankar. Strösslar hjärtemojis över mig. En kväll skickar Moa en låt av Solen till mig. Solen går upp över mitt nya liv, sjunger de. Äntligen får jag en paus från mitt ältande och hoppas på lite lite ljus igen.
Den tredje mars plankar jag på pendeln till Uppsala och får en bot. En SL-kontrollant med Napoleonkomplex lyckas alltså, om än möjligt, göra mitt liv ännu pissigare.
Jag har åkt hit för att träffa Moa och Jenny. Vi steker rårakor och delar på en box vin fast det är tisdag. När jag efteråt sitter och bleker Moas hår berättar Jenny att han som precis dumpat mig träffat en ny. Skrattar en millisekund, gråter sen. Moa blir förbannad och wingar mig i affekt.
Redaktionen till tidningen jag skickat min krönika brinner ner.
I april träffar jag honom, han Moa tycker jag borde träffa. Max heter han. Det är jag som bokar bord på en bar på Bondegatan. Jag har aldrig varit där förut men det berättar jag inte för honom. Jag vill framstå som en person som är tjenis på stället.
Samma dag publiceras min första krönika för Gaffa. Den handlar om, ja gissa, hjärtekross. Han som gjorde texten möjlig nämns såklart inte, men jag ser det som tyst krigsföring att blottlägga honom på det sättet, och som en sista punkt för allt det där.
Jag och Max bestämmer oss för att ses igen. Timmar innan vi ses får jag jobb på Klarna och vi firar med årets första Aperol på en uteservering. Står och duttar varandras armbågar i kön in. Jag kanske inbillar mig, men visst graviterar baren mot oss? Gänget bredvid trillar flera gånger in i vårt samtal. De säger att vi är fina ihop. Visst är vi, svarar han. En ensam kvinna några bord bort har en gigantisk kamera med sig. Såg du, hon fotar oss, säger han.
Jag åker till Eskilstuna för att fira påsk. Min farmor och farfar är vaccinerade och hungriga på livet igen. Innan jag tar tåget tillbaka till Stockholm träffar jag tjejerna över en lunch. Vi sitter på torget och en fittgullig bebis ler mot oss. Blir du inte sugen, frågar Astrid och tittar på Ida. Hon skrattar och gläntar på jackan. Gängets första bebis? Svindel.
På min födelsedag intervjuar jag Krunis. Några dagar innan frågar redaktionen vem som vill träffa honom för en intervju. Tror ingen någonsin svarat snabbare på ett mail än jag just då. Vi ses i hans studio och jag hoppas han inte känner igen mig från någon spelning. Pinsamt att vara ett fan. Jag tror det är obalansen i det som får mig att vilja dö. Du är jättebra!!! kontra Vem fan är du.
Sommarstockholm golvar mig. Kanske är det för jag blivit en vio-åkare, tre år försent. Med flit placerar jag mig nästan alltid längst bak i voi-tågen. Det är en så fin bild att se sina bästisar susa genom stan. Ibland duckar de för syren- och häggbuskarna som hänger över cykelbanan och fintar varandra i kurvorna. Dessa dårar. Att vi valt varandra.
Den sjätte juni vaknar vi upp på en båt, jag och Max. Det är imma på fönstren och vi har sovit i jeans. Vidriga förhållanden jag vill ligga kvar i. För igår pratade vi om Oss. Ni vet det där första trevande samtalet om vad vi gör, vad vi är. Att blottlägga terrorbalansen och försiktigt bekräfta varandra.
Resten av månaden springer jag in och ut på 7-eleven mellan jobb och det som sker efter jobb. En kokt på bussen till Rålis medan jag får ett sms från han som mosade mitt hjärta i februari. Tänker att parallella universum finns. Trycker en french och träffar Jennys Anton för första gången. Blir rörd över att se henne rodna. När Sverige spelat ut Polen i EM firar jag med en tunnbrödsrulle på Rörstandsgrillen.
En dag är vi på sjön, jag, Moa, Max och hans polare. Det är sommarens första dag. Innan vi åker tillbaka ställer han sig på taket av båten och tar en bild. Det ser ut som en Prips blå reklam, det han lägger ut. Glittrande hav i solnedgång och solkyssta kroppar. Men det som drabbar min paradoxalt rationella och Allt Har En Mening-hjärna är inte bilden, utan det han skriver till den.
Jag har noll semesterdagar i juli. Men det är okej. Även om jag inte hinner eller orkar göra något om kvällarna sipprar myllret från Skånegatan in i mitt vardagsrum. Sarah Klang spelar nedanför en kväll. Johannes Räihä en annan.
Jag spenderar också några veckor i Eskilstuna. Det blir den sista sommaren där. Mina föräldrar ska sälja huset och flytta till Skåne till nästa. Jag som torgfört deras drömmar om något annat ångrar mig plötsligt. Aldrig mer Tunis?
I augusti går jag ensam på konsert jag och Max skulle gått på tillsammans. Karakou på Nomad. En vecka innan berättar han för mig att han inte orkar ses längre. Han säger att saker är piss. Stök och bök. Och plötsligt blir saker piss, stök och bök i mitt liv igen också.
Helgen efter har vi möhippa för Evylina. Vi dricker bubbel på bastuflotte, klubbar och går till en spådam. Det är 80% skitkul. Alla mina närmsta tjejer samlade och vi firar kärleken.
Men det egoistiska hjärtesorg gör med en gör det 20% mindre kul. Stirrar missunnsamt ner i mitt ölglas, tittar ibland upp med ett forcerat leende, medan Den Långa Kärlekshistorien om hur Evy och Markus träffades och Allt Som Gör Honom Till Världens Bästa Kille berättas.
I september åker jag, Moa, Jace, Bente och Linus till Västkusten. Vi stannar där fyra dagar. I bilen påväg ner formar flyttfåglar v efter v i himlen och vi stannar någonstans vid Jönköping för att titta på stjärnhimlen. Noterar Karlavagnen. Det enda jag kan. Resten är bara samma lysande pluppar alla människor alltid sett.
Vi är där sommarens sista helg. Fiskar ostron mellan jobbmöten och steker pannkakor på lunchen. Har sittning på kvällarna och jag får sitta bland tomma shotglas och fimpar på mornarna när jag börjar. En form av diskbänksrealism jag kan leva med.
Och Gaffa ringer mig. Jag svarar och river nervöst av grässtrån medan de frågar mig om jag vill bli redaktör. Jag säger självklart ja.
Den första oktober gifter sig min bästa vän, Evylina med sin Markus. De som träffades på ett X-ide-klibbigt dansgolv i Eskilstuna. Nu herr och fru. Feta turister står och gluttar med all inclusive-drinkar i händerna under vigseln på en strand i Spanien. Jag grinar ändå. Det blir nästan vackrare med det. Jag och Jenny är toastmadames och jag hatar inte att prata i mikrofon.
En vecka senare går jag på Popaganda. Det är den första festivalen på två år. Solen spelar och jag undrar om han är här. Tänk om vi står och just nu sjunger våra låtar exakt samtidigt.
Det gör vi.
Efter spelningen står han framför mig. Människan jag tänkt på sedan vi ovetandes sa hejdå till varandra i min hall för flera månader sedan. Då luktade vi solkräm, nu står vi docs och yllekappor. Två minuter av förlåt. Sen är allt som förut.
Vi går hem tillsammans. Jag sover inte en sekund den natten. Tänker att det är en sådan waste att slösa bort den sista natten med honom på att vara medvetslös. Låg istället och stirrade in i hans ryggtavla medan jag visste att den inte var min. Ljusa jag.
Den första november bestämmer jag mig för att det är kört. Jag är bra på sånt, när jag väl gör det, att bestämma mig. Det är liksom asskönt och råpiss på samma gång att sula igen dörren. Gör en ny lista på Spotify och raderar den om honom. Har Kent-kväll med Moa och Jace och Ida blir mamma.
Månades sista helg ska jag vara i Göteborg. Jag, Astrid och Nadde har pratat om det i månader. Hur vi ska dricka öl på Nefertiti och leva rövare i Sveriges andra stad. Men det skiter sig. Och jag hamnar på en Solen-spelning i Uppsala istället. Och jag träffar Max igen.
Vi tittar knappt på varandra under spelningen. Men allt jag skriksjunger i hans kompisars ansikten är till honom. Några timmar senare står vi och hånglar till Whitney Huston på Harrys dansgolv.
Jag är tydligen inte så bra på att bestämma mig.
Det har gått en vecka av december. Jag har hunnit gå på countryklubb och insett att jag på många sätt är precis lika dum som förra året. Eller, oj reservation för vidrig Gandhi-retorik, på många sätt inte.
Jordens största late bloomer har fått sitt hjärta krossat för första gången. Gånger två. Känt mig extremt oönskad i både kärleks- och jobbrelationer. Varit ca noll ledig. *bebisgråt*
Men jag har känt saker. Återkommer ständigt till att det är det som är att leva. Att känna saker. Mycket gick åt helvete men jag lever mycket hellre ett liv där saker händer än ingenting alls. Och mycket var ju faktiskt vackert. Bortom grin i mörka badrum till Sad Indie har jag haft så jävla kul och känt så jävla mycket kärlek.
Och det är givetvis övertydligt och känsloporrigt, jag vet, men om Solens senaste platta ringat in majoriteten av mitt år så är de absolut sista orden på hela skivan extremt betryggade.
Det är ingen fara. Allting ordnar sig.
0 notes
Lägesrapport
Det var videomöte med arbetsterapeuten igår och vi pratade om den senaste tiden och hur det har varit och så. Jag har ju varit ganska trött under jul och fram till nu. Hon sa att det var normalt och att det troligtvis bara är en jobbig fas som bör gå över. Det känns skönt. Jag hoppas att jag kan bli lite piggare nu på våren och att D-vitamintabletterna hjälper mot vårdeppen jag normalt får.
Jag måste dock se till att jag inte gör för mycket. Det skulle vara bra om jag alltid kan hålla mig på en nivå som gör att skoven slutar komma. Då kan kroppen förhoppningsvis börja läka. Men jag har så svårt att låta bli att gå skogspromenader när jag är någorlunda pigg, och det gör ju att jag blir sämre efter det -.- Jag försöker hålla mig i skinnet!! Wish ME luck.
En sak är dock positiv! (får inte glömma att skriva positiva saker också ju!!) Jag har gjort lite mer saker senaste dagarna, och inte blivit helt sänkt!! YAY!!! Vi får se om det håller i sig. Jag tror det kanske börjar bli så pga att jag inte jobbar längre. Kroppen kan chilla lite med att påminna mig om att inte röra på mig. Det känns väldigt skönt.
Även om det går långsamt, så är jag på g att bestämma vad för gånghjälpmedel jag ska ha. Men det är så otroligt svårt :(( Och jag kan inte koncentrera mig så länge under internetjakten, och sen när jag kollar nästa gång igen, har jag totalt glömt bort allt. Mamma kanske kan hjälpa nästa sommar om hon hinner :´) Nä, skoja hon hjälper jättemycket i allt. Vi kanske ska åka och kolla på några trehjuliga cyklar i enskede snart, om vi har tid. Just nu har vi skickat in saker till FK om bostadstillägg och till mitt försäkringsbolag. Det känns bra!
5/2-2020
0 notes
Hemsidan & smått och gott!
Dags för en liten lägesrapport om allt som händer här. Vi håller på med allt möjligt här samtidigt. Vi håller på att måla 12 kvm stugorna som bäst. De var i behov av det. Samtidigt har vi börjat på med gräsröjningen runt alla sjöar och Flugströmmen. Gräset växer ju och blir högt så man får gå runt och röja kastplatser och stigar. Idag håller vi på med flugströmmen. Vi får ju passa på när det inte är folk där. Det är ju lugnare med folk här just nu, vilket är förståeligt med tanke på värmen.
Jag tror aldrig vi har varit med om en liknande vår (sommar). Fisket har varit konstigt. Sjöarna har legat som döda. Inga kläckningar att tala om. Dåligt med vak och riktigt dåligt med ytaktivitet överhuvudtaget.
Ändå är jag uppriktigt sagt förvånad över att det har fångats så pass bra med fisk under maj som det har gjorts. Trodde det skulle vara mycket sämre. Så det är inte kört här fiskemässigt. Nu har de lovat lite svalare väder denna veckan, vilket borde vara positivt för fisket. Vi hoppas på det.
Flugströmmen är dock fortfarande för varm. Vi avråder folk från att fiska där men en del vill och då hindrar vi dem inte. Det var 24 grader i går eftermiddag vilket är katastrofvarmt. Fast de få som fiskat där får fisk, främst under tidig morgon. Man får ju börja kl 4 på morgonen nu så länge det är varmt. Det lönar sig att fiska där då. Men vi behöver ha ner temperaturen där till under 20 grader för att få tillbaka riktigt bra fiske. Vi får se hur det utvecklar sig med vädret?
Många har problem med att komma in på hemsidan, eller att se senaste nytt och fångstjournalerna. Vi vet om problemet. Det kommer och går. Grejen är att vi har inte själva kommit åt att kunna redigera hemsidan sedan förra året. Den är gjord i ett program som heter Adobe Muse, och Adobe har slutat uppdatera Muse. De lägger i princip ner programmet, vilket innebär att vi inte längre kommer åt hemsidan. Vi har försökt på alla vis, men har fått ge upp. Detta innebär att vi just nu håller på med en ny hemsida. Jag får se första prototypen i morgon. Så vi ber er ha tålamod för det kommer upp en ny inom kort.
Håkan
0 notes