#Traktament | Explore Tumblr posts and blogs

portalmunicipiosbaianos-blog · 6 years ago

Photo

Suécia, o país onde deputados não têm assessores, dormem em quitinete e pagam pelo cafezinho

Para os deputados suecos do novo Parlamento, eleito em setembro passado, a realidade é a austeridade de sempre: gabinetes de sete metros quadrados, apartamentos funcionais pequenos e rígidos limites para o uso do dinheiro dos contribuintes no exercício da atividade parlamentar.

Não são oferecidos a deputados suecos benefícios extras como aqueles concedidos a parlamentares no Brasil, a exemplo de verbas para fretamento de aeronaves; aluguel e demais despesas de escritório político na base eleitoral; alimentação do parlamentar; contratação de secretária e entre 25 e 50 assessores particulares; ressarcimento de gastos com médicos; auxílio-creche pago por cada filho até os seis anos de idade; auxílio-mudança para se transferir para a capital; fundos para contratação de consultorias; assinatura de publicações e serviços de TV; além de verba para divulgação de mandato.

E imunidade parlamentar é um conceito que não existe na Suécia. "Somos cidadãos comuns", diz à BBC News Brasil o deputado Per-Arne Håkansson, do partido Social-Democrata, em seu gabinete no Parlamento sueco. "Não há sentido em conceder privilégios especiais a parlamentares, uma vez que nossa tarefa é representar os cidadãos e conhecer a realidade em que as pessoas vivem. Também pode-se dizer que é um privilégio em si representar os cidadãos, uma vez que temos a oportunidade de influenciar os rumos do país", acrescenta Håkansson.

A cada início de mandato, o que os 349 deputados suecos recebem – assim como o Presidente do Parlamento – é um cartão anual para usar o transporte público. E também um robusto código de ética, que vem acompanhado ainda por um conjunto de informações sobre o restrito uso das verbas públicas e normas de conduta para a atividade parlamentar.

Carros oficiais são poucos, e para uso limitado. O Parlamento possui apenas três veículos, modelo Volvo S80. Esta frota de três está à disposição somente do Presidente do Parlamento e seus três vice-presidentes, para eventos oficiais. "Não é um serviço de táxi", diz René Poedtke, do setor administrativo do Parlamento. "Os carros não estão disponíveis para levá-los para casa ou para o trabalho." Na Suécia, o único político que tem direito a carro em caráter permanente é o primeiro-ministro. O carro pertence à frota da polícia secreta sueca, a Säpo (Säkerhetspolisen). Ministros podem requisitar veículos "quando têm fortes razões para precisar de um", segundo diz um assessor do governo: "Por exemplo, quando vão fazer um discurso em um subúrbio distante".

Parlamentares não podem aumentar o próprio salário

O salário bruto de um deputado do Parlamento sueco é de 66,900 coroas suecas por mês (cerca de R$ 27 mil). Descontados os altos impostos, um parlamentar recebe vencimentos líquidos de aproximadamente de 40,000 coroas suecas (pouco mais de R$ 16 mil) – o que equivale a menos que o dobro do que ganha um professor do ensino fundamental na Suécia. Se um deputado sueco tem sua base eleitoral fora da capital, pode solicitar o chamado traktament, uma ajuda de custo para os dias da semana em que trabalha em Estocolmo. O valor desta diária, paga estritamente aos parlamentares que não têm residência permanente na capital, é de 110 coroas suecas (aproximadamente R$ 45).

Uma rápida checagem nas tabelas de preço de Estocolmo dá uma noção do que se compra na capital com 110 coroas suecas: um café com três ou quatro bullar (os tradicionais pães doces suecos que acompanham o café), ou uma pizza com refrigerante, ou um tradicional prato de köttbullar, as almôndegas suecas servidas com geléia de arandos vermelhos e purê de batata. Nos pequenos restaurantes populares que servem almoço na cidade, um prato executivo sai em média por 100 coroas suecas.

Até 1957, os deputados do Parlamento sueco não recebiam sequer salário: ganhavam apenas contribuições feitas pelos membros dos partidos. A decisão de introduzir o pagamento de salário aos parlamentares foi tomada, segundo consta nos arquivos do Parlamento, após chegar-se à conclusão de que nenhum cidadão deveria ser "impedido de tornar-se um deputado por razões econômicas". Mas o valor do salário não deveria "ser alto a ponto de se tornar economicamente atraente". E nenhum deputado sueco tem o privilégio de aumentar o próprio salário: na Suécia, os salários dos parlamentares são determinados por um comitê independente, chamado Riksdagens Arvodesnämd.

Três pessoas compõem este comitê: um presidente, que via de regra é um juiz aposentado, e dois representantes, que são em geral ex-servidores públicos ou jornalistas. O comitê é nomeado pela Mesa Diretora do Parlamento. "Não há nenhum parlamentar entre nós. Somos um comitê com independência garantida pela Constituição. A Mesa Diretora do Parlamento não pode nos dar nenhuma diretriz", disse o presidente do comitê, Johan Hirschfeldt.

Ex-presidente da Corte de Apelação de Estocolmo, Hirschfeldt conta que o comitê se reúne uma vez por ano, após o recesso parlamentar do verão europeu. "Isso não significa que os deputados ganhem aumento de salário todos os anos", ele observou.

Para avaliar se os deputados terão ou não aumento de salário, Hirschfeldt diz que o comitê faz uma análise das circunstâncias econômicas da sociedade como um todo, incluindo índices de inflação e de variação salarial tanto no setor público como no privado. "Quando nos reunirmos da próxima vez, vamos avaliar as circunstâncias gerais, e talvez decidir dar um aumento aos parlamentares entre 1% ou 1,5%. Ou talvez não daremos aumento nenhum".

A decisão do comitê é soberana: não pode ser contestada, e não necessita ser submetida a votação no Parlamento. "Os parlamentares não têm nenhum poder de decisão no processo. E não sei se ficam satisfeitos ou não com o salário, porque nenhum parlamentar nunca telefonou para pedir mais, nem reclamar", diz o presidente do comitê.

Aumentos de salário dos ministros e do primeiro-ministro são também decididos por um comitê independente, o Statsrådsarvodesnämden.

Acesso limitado a apartamentos e quitinetes funcionais

O apartamento funcional do deputado Per-Arne Håkansson tem 46 metros quadrados. Apenas políticos com base eleitoral fora da capital, e que não possuem imóvel próprio em Estocolmo, têm direito a viver em apartamentos - ou até quitinetes - funcionais. E o Presidente do Parlamento sueco não tem direito a residência oficial.

Os apartamentos funcionais têm em média 45,6 metros quadrados. Já as quitinetes funcionais têm apenas 16 metros quadrados. Do total de 197 imóveis administrados pelo Parlamento sueco, apenas oito dispõem de espaço entre 70 e 90 metros quadrados.

Talvez com certo exagero, os modestos ambientes das quitinetes e dos menores apartamentos funcionais do Parlamento fazem lembrar as celas da moderníssima penitenciária de Sala, nos arredores de Estocolmo, onde os detentos - assim como na maioria das prisões suecas - também têm banheiro privativo.

Além do sofá-cama, uma mesa, um pequeno armário, uma minicopa com um fogão de uma boca, um frigobar e um banheiro são suficientes para preencher o espaço de pouco mais de 16 metros quadrados de um dos apartamentos funcionais, situado na rua Monkbron.

Nos imóveis funcionais não há máquina de lavar roupa, nem lavadora de pratos, e nem mesmo cama de casal - apenas de solteiro. Em grande parte dos apartamentos funcionais, não há sequer quarto: um único cômodo, mobiliado com um sofá-cama, funciona como sala e quarto de dormir. "Podemos colocar camas extras com rodinhas em caso de necessidade, como a visita de um parente", diz uma funcionária do Parlamento que acompanhou a reportagem na visita a um dos imóveis.

Em todos os prédios de apartamentos funcionais, as lavanderias são comunitárias, e os deputados precisam marcar hora em um fichário para lavar a roupa suja. Nestas lavanderias comunitárias, geralmente situadas no porão dos prédios, também há tábuas de passar roupa à disposição dos deputados.

Também são os próprios parlamentares que cozinham e cuidam da limpeza da casa. Faxina gratuita nos apartamentos funcionais, segundo o setor de administração do Parlamento sueco, só uma vez por ano, durante o recesso parlamentar de verão.

Familiares dos parlamentares devem pagar para pernoitar nos imóveis funcionais

Mais: o erário público paga apartamentos funcionais exclusivamente para parlamentares. A cônjuges de deputados, familiares e afins, é negado o benefício de morar ou até mesmo pernoitar em propriedade do Estado sem pagar. Quando o familiar de um parlamentar passa uma temporada no imóvel funcional, o deputado tem prazo de um mês para ressarcir o erário pelos dias de pernoite. E se a mulher de um deputado do interior decide viver no apartamento funcional da capital com o marido, cabe a ela arcar com a metade do valor do aluguel. "É claro que não pagamos para ninguém morar de graça, a não ser os parlamentares com base eleitoral fora da capital", diz a chefe do setor de Serviços Parlamentares, Anna Aspegren.

Na creche do Parlamento, os deputados podem deixar ocasionalmente os filhos com idades entre um ano e treze anos, durante sessões deliberativas. "Mas os deputados devem pagar pelo almoço das crianças", explica Monika Karlsson, funcionária da creche. Em dias de sessão noturna, a creche fica aberta até à meia-noite - ou mais.

Os parlamentares têm duas opções de moradia na capital sueca: a primeira é viver em um dos apartamentos ou quitinetes funcionais. A segunda é alugar um apartamento por conta própria, e cobrar do Parlamento o ressarcimento correspondente ao valor do aluguel. Neste caso, o valor máximo que o Parlamento reembolsa aos deputados é de 8 mil coroas suecas mensais (o equivalente a cerca de R$ 3.500), quantia relativamente baixa para a escassa oferta imobiliária do centro da capital.

"Mas os parlamentares que vivem com o cônjuge em um apartamento alugado só podem pedir reembolso da metade do valor do aluguel, e têm que pagar do próprio bolso pela manutenção do imóvel", explica Anna Aspegren.

É o que faz a líder do Partido de Centro (Centerpartiet), Annie Lööf, que divide o apartamento funcional com o marido. "O marido de Annie tem que pagar sua parte do aluguel, como qualquer outro cidadão", diz Aspegren.

Até os anos 90, apartamentos funcionais sequer existiam na Suécia: os deputados dormiam em sofás-cama, em seus próprios gabinetes. Pratos e roupas eram lavados à mão na pia do gabinete, e não havia cama.

Gabinetes parlamentares chegam a ter 7 metros quadrados

Os gabinetes parlamentares dos deputados suecos têm em média 15 metros quadrados, e decoração frugal. Uma mesa de madeira clara, estantes da mesma cor, um antigo aparelho de TV e um franzino sofá vermelho, em estilo semelhante aos da rede sueca de móveis populares Ikea, compõem o ambiente.

Os menores gabinetes do Parlamento chegam a ter 7 metros quadrados. Os gabinetes maiores são reservados às lideranças partidárias, e têm em média 31 metros quadrados.

No corredor de cada anexo parlamentar, há um balcão com os jornais diários e publicações diversas. São para uso coletivo dos parlamentares: as assinaturas de jornais e revistas são custeadas pelo partido, e deputados não têm verba pessoal para assinar publicações. "Podemos levar um jornal para ler no gabinete, e colocá-lo de volta em seguida no balcão", diz o deputado Per-Arne Håkansson. "Também podemos ler jornais e outras publicações na biblioteca do Parlamento, que também disponibiliza a leitura nos celulares dos deputados, através de um aplicativo", observa ele.

Na cantina do Parlamento, os deputados pagam pelo próprio cafezinho.

E o almoço do deputado Per-Arne é no bandejão no Parlamento. Não há garçons e é preciso pagar pela comida. Depois da refeição, cada parlamentar deve levar o próprio prato para a estação de recolhimento de bandejas, que fica ao lado da cozinha do Parlamento.

O Parlamento sueco também tem um restaurante mais formal, para ocasiões especiais. Mas, no dia a dia, alguns deputados chegam a levar quentinha, e esquentam a comida na cozinha comunitária do Parlamento. Ali, todos devem lavar a própria louça.

Diferentemente do que acontece no Brasil, nenhum deputado sueco tem direito a reembolso por refeições feitas em restaurantes de luxo.

Sem secretárias nem assessores particulares

"Nenhum deputado tem secretária particular, nem pode contratar assessores", diz Mats Lindh, do setor de Serviços Parlamentares.

No sistema sueco, cada partido político representado no Parlamento recebe verba restrita para contratar um grupo de assistentes e assessores, que formam o chamado secretariado do partido. E este grupo de funcionáriosos atende, coletivamente, a todos os deputados de uma sigla. Ou seja: os parlamentares dividem entre si um grupo de assessores e assistentes, que, entre outras atividades, prepara análises políticas e cuida das relações com a imprensa.

Nos corredores da base parlamentar do partido Social-Democrata, um porta-voz fornece a lista do secretariado: 101 funcionários trabalham em conjunto para apoiar as atividades de 100 deputados. Esta equipe de funcionários é composta por assessores políticos e analistas de apoio para questões políticas e relações com a imprensa, além de alguns assistentes administrativos - que não costumam estar à disposição dos deputados para tarefas pessoais. "Cada deputado cuida da sua agenda de trabalho, prepara seus discursos e marca ele próprio, por exemplo, suas reuniões e bilhetes de trem ou avião", diz o porta-voz.

Para o cientista político sueco Rune Premförs, manter uma força-tarefa de assessores particulares para um só parlamentar é uma aberração. "Por que todos esses recursos deveriam estar à disposição de um único político, se podem ser divididos? Representantes políticos devem também ser representantes do povo em termos de não se atribuir condições privilegiadas", opina Premförs.

É válido o argumento de que países grandes têm grandes problemas, diz o cientista político, e que para resolvê-los precisam de mais recursos humanos. "Mas isto não significa necessariamente aumentar os privilégios pessoais, na forma de assessores particulares. O que um parlamentar precisa é de serviços de informação e consultoria de qualidade para apoiar suas atividades e a sua tomada de decisões. Na Suécia, um dos setores do Parlamento que mais se expandiu nos últimos vinte anos foi o RUT (Serviço de Pesquisas do Parlamento), que fornece todo tipo de pesquisas, estatísticas e consultorias especializadas a parlamentares de todas as siglas", diz Premförs.

E em vez de receber verba do erário para divulgação do mandato, deputados suecos informam os eleitores sobre suas atividades parlamentares através da internet. Na página oficial do Parlamento sueco, as páginas individuais de cada um dos deputados têm como subtítulo a legenda "Sagt och gjort" ("Dito e feito", em português): ali estão cópias de todas as moções apresentadas pelo parlamentar em questão, assim como vídeos de discursos realizados pelo deputado, interpelações e outras atividades parlamentares.

Sem verba indenizatória

Deputados suecos não recebem verba indenizatória para aluguel e manutenção de escritórios políticos em suas bases eleitorais - nem para alimentação, locação de móveis e equipamentos, material de expediente, assinatura de TV a cabo ou assinatura de publicações em suas regiões de origem.

Quando estão em suas bases eleitorais, os parlamentares usam a sede local do partido, ou a biblioteca pública, para trabalhar e fazer reuniões. "Ou a própria casa deles", diz Anna Aspegren, a chefe do departamento que controla as despesas dos deputados.

O manual de viagens do deputado

Entre as informações que cada parlamentar sueco recebe ao ser eleito, está um manual de 35 páginas, intitulado Regras de Viagem (Reseregler). Algumas recomendações aos deputados:

- "Deve ser escolhido o meio mais econômico possível para atingir o destino - trem, carro ou avião."

- "Carros para viagem devem ser alugados na agência de viagens do Parlamento, utilizando as locadoras com as quais o Parlamento possui contratos a fim de obter preços mais favoráveis. Em consideração aos aspectos de custo e de proteção ao meio ambiente, não é permitido alugar carros especiais ou de luxo."

- "Se o deputado viajar com o próprio veículo, deve ser escolhido o caminho mais curto possível, a menos que haja razões especiais para se tomar um caminho mais longo".

- "Deputados devem usar táxis quando não houver alternativa de transporte público disponível, ou se houver razões especiais para tal".

Para viagens ao exterior, um deputado sueco pode gastar um teto máximo de 50 mil coroas suecas (cerca de R$ 20 mil) por mandato, ou seja, ao longo de quatro anos. O parlamentar deve ainda apresentar um programa detalhado da viagem de trabalho, que deve obrigatoriamente, como é de praxe em vários países, ser submetido à aprovação da presidência do Parlamento.

No exterior, um deputado recebe ajuda de custo limitada por uma rígida tabela: as diárias variam em geral entre 220 coroas (cerca de R$ 80) e 700 coroas (aproximadamente R$ 280), dependendo do país visitado. Quando viajam ao Brasil, o valor total da diária para um deputado sueco é de 407 coroas suecas (cerca de R$ 163).

O valor destas diárias é parcialmente sujeito a imposto. E se um deputado recebe refeições gratuitas durante uma conferência no exterior, por exemplo, o valor correspondente é deduzido da diária. "Se almoçarem de graça, não pago a diária completa", diz Anna Aspegren.

Outra regra trata de hospedagens. "Quando um deputado divide um quarto de hotel com um familiar ou amigo que não tem direito a ter suas despesas pagas pelo Parlamento, o Parlamento paga apenas 75 por cento do valor da diária. E não são hotéis de luxo", observa Anna.

Tanto parlamentares como ministros costumam voar em aviões de carreira.

Sem pensão vitalícia

Parlamentares suecos também não têm o privilégio de receber pensão vitalícia após cumprir um mínimo de um ou dois mandatos. Aos deputados suecos não se oferece pensão, e sim o que se chama de "garantia de renda" (inkomstgaranti) por tempo limitado. Diz a lei sueca: "A finalidade do benefício (pensão) é proporcionar segurança financeira ao parlamentar no momento de transição após o término de suas atividades no Parlamento. O benefício não tem como propósito garantir o sustento permanente do ex-parlamentar".

É uma espécie de seguro-desemprego: o princípio geral é que todo deputado precisa trabalhar pelo menos oito anos no Parlamento (duas legislaturas) para ter direito a um benefício equivalente a 85% do valor do salário, durante um período máximo de dois anos. E para receber o benefício durante mais de um ano, o ex-deputado precisa comprovar que está ativamente procurando uma nova forma de ganhar o pão de cada dia.

"É importante entender que o sistema tem mecanismos fortes. Eles (os deputados) têm que provar que estão procurando um novo emprego, que não estão passivos. Do contrário, o benefício é cortado", diz Johan Hirschfeldt, presidente do comitê que regulamenta salários e pensões parlamentares (Riksdagens Arvodesnämd).

Se o parlamentar passa a exercer um outro mandato ou cargo político, o benefício também é suspenso.

94% dos políticos não recebem salário nas assembleias regionais

A nível regional, a representação política na Suécia é considerada uma atividade extra a ser exercida em paralelo a um emprego remunerado, de onde todo político deve tirar seu próprio sustento: 94% dos representantes das Assembléias regionais não recebem salário. Apenas os integrantes da presidência e dos comitês executivos das Assembléias recebem remuneração para trabalhar como políticos em tempo integral ou parcial.

Prefeitos não têm direito a residência oficial. E em todas as assembleias municipais do país, a regra não tem exceção: vereadores não têm salário, secretária, assistentes, carro com motorista, e sequer gabinete - eles trabalham de casa, e ganham apenas uma pequena gratificação para participar das sessões na Câmara. "Ser vereador é um trabalho voluntário, que pode ser perfeitamente realizado nas horas vagas", opinia Christina Elffors-Sjödin, vereadora de Estocolmo, do Partido Moderado.

Fonte: Por Claudia Wallin, de Estocolmo para a BBC News Brasil

1 note · View note

workingontravel · 5 years ago

Text

Är man i rörelse kan man inte stanna

(You can read an English translation of this text here.) När jag har talat med människor från den samtida europeiska dansscenen i samband med det här projektet har flera sneglat på musikvärlden för att hitta exempel på sammanhängande turnéer. Jag ville därför prata med någon som hade egna erfarenheter av musikfältets sätt att turnera och tog kontakt med Sara Parkman. Hon berättade bland annat om hur det är att resa runt i hela Sverige för att spela, om musiken som kall, och om bandrelationens utopiska potential.

Sara Parkman:  Jag turnerar mest i Sverige och har gjort det sedan jag var femton. Då bodde jag i Härnösand och var med i ett folkrock-band som hette Kraa. Vi åkte runt inom ramen för olika kulturprojekt som skulle peppa unga att hålla på (typ Musik Direkt och Ung kultur möts, statligt finansierade projekt för att ge plattformar för unga). Det var det roligaste jag gjort då: att åka nattåget och lära känna andra tonåringar i Sverige som drömde om musik. Vi spelade på fritidsgårdar och ungdomsgårdar runt om i Mellannorrland. Länsstyrelsen ordnar en 8 mars-dag! Landshövdingen talar! Kom och spela! Det var då jag började åka tåg med instrument, och sedan har jag aldrig slutat.   

Jag tror att jag plockar ut traktamente för drygt hundrafemtio dagar om året, så ungefär en tredjedel av tiden reser jag i arbetet. Jag reser med tåg eller bil. Vårt företag har som policy att inte flyga inrikes, inte heller inom Europa om man inte verkligen kan motivera det. För två år sedan flög vi fortfarande, för det var innan vi hade vår policy. Då var jag till exempel i Skottland och besökte ett kristet community apropå ett projekt om körsång som jag var med i.

Vad jag upplever i resandet förändras. I år har jag tänkt på hur många olika Sverige det finns. De handlar om sociala villkor på olika platser, hur kropparna där ser ut, hur deras kläder eller skämt är, om det finns en vårdcentral, ifall Folkets hus är stökigt eller rent. Jag kan bli förbannad på ojämlikheter, men också imponerad av mångfalden. Man har ett verbalt gemensamt språk, men det är ändå skillnad mellan Skånes historia, Stockholms historia och norra Sveriges historia. Det är fint att få komma ihåg det. 

Turnerandet ser olika ut beroende på genre. Jag är folkmusiker, men rör mig i flera olika ekonomier. Jag har bland annat gjort två turnéer med Riksteatern. Som folkmusiker kan man också spela i skolor, och det finns en del statligt stöd till föreningar som bokar konserter. Sedan finns länsmusikorganisationerna som kan bjuda in en att spela i hela länet, vilket gör att man får ganska okej betalt och gör sammanhängande turnéer. Men man är sin egen chaufför och man sätter upp sitt eget ljudsystem. Det är inte som att vara anställd i en klassisk orkester i någon stad. Då turnerar man inte så mycket alls. Det är inte heller som att vara popmusiker under något större företag. Då kanske det finns turnébuss och turnéledare. Ekonomi på den nivån har jag bara kommit i kontakt med på de stora teaterinstitutionerna.   

Jag känner att jag hackar systemet lite när jag kommer in i teaterekonomin, den är så mycket stabilare. De fixar resa och boende åt en. Man måste inte ha koll eller planera så mycket. Man slipper också ha nya sociala relationer på varje ställe eftersom turnéledarna sköter alla kontakter åt en. Rent hälsomässigt är det skönt. Samtidigt är det dubbelt. Ju mer professionaliserat och specialiserat det blir, desto mindre får jag träffa alla som håller på. Men om jag har något teaterrelaterat jobb varje år innebär det att jag kan vara friare med vad jag väljer att göra resten av året.

 Jag försöker tacka nej till ganska mycket nu som jag tackade ja till förut. Man lär sig vad som är värt att göra och inte. Det är inte värt att åka till New York över en helg och spela på en tråkig personalfest för ett teknikföretag även om man får jättemycket pengar. Det är inte heller värt att sitta på ett tåg i sexton timmar för att spela för ingen alls. Resan är inte värd målet och målet är inte värt resan. Men en del av mig tycker att man ska ha bott på gymnastiksalsgolv och ha fått en ölbiljett som gage. Det är så man skolas in i det här.

Man lär sig mycket om sina gränser genom att försöka. Jag märker att jag blir trött mer nu än tidigare. Kanske handlar det om ålder, eller så handlar det om att jag erkänner för mig själv vad jag faktiskt orkar. Förut maxade jag mer, och efteråt bröt jag ihop. Förut brukade jag ägna resan åt att sitta och förbereda text, producera. Nu har jag bara rest. Och jag har börjat ta hand om min kropp mer, gå ut och springa, vara noga med att äta mat, inte dricka för mycket alkohol. Och jag har börjat fatta att om jag jobbar heltid kanske jag inte orkar eller behöver träffa alla överallt.

 Jag brukar ha med min egen kudde. Det är bra att ha med tofflor, stämgaffel, nagelsax… Och sedan har jag min dagbok med teckningar och urklippta bilder. Jag har haft den sedan jag var sjutton. I den finns allt, jobb och liv. Det är som att jag bär med mig mitt huvud. Om jag skulle tappa bort dagboken blir det panikkänsla. Den är en del av mitt hem.

Hemma är också Stockholm, där jag bor. Och så har jag alltid självklart svarat Västernorrland. De senaste åren har jag inte varit där jättemycket, men jag återkommer alltid till att jobba där. Sedan är jag väldigt mycket i Bergslagen, i Ställbergs gruva. Vissa år har jag varit där i fyra månader. Det skapas riktiga relationer då på ett sätt som ger hemkänsla.  Jag är uppvuxen på en kristen kursgård i Dalarna. Min pappa är präst och min mamma är diakon inom Svenska kyrkan. Jag har fått mycket av min relation till musik genom kyrkan. Musiken finns i liturgin, i ritualerna. Alla som deltar är utövare. Till gården kom människor från hela Västerås stift och från hela världen för utbildningar och konferenser. Det var fortbildning för kyrkvärdar, ungdomsläger och konfirmationsläger. Det fungerade också som ett nytt hem för folk som behövde komma bort från sina liv, till exempel alkoholister. Man delade vardag med alla. Dagarna var strukturerade av morgonbön, middagsbön och aftonbön.   

Det var ganska mycket fokus på församlingssång och körsång. Eftersom det var så mycket ungdomar på kursgården fanns det hits, ofta låtar som var pop- och rock-influerade. Man kunde ligga på golvet i någons knä och sjunga i kapellet: ”Be not afraid”, ��Glory to the father”.

Människor reste också dit med musik på olika sätt. Ett exempel på hur det kunde gå till är min pappa. Han reste mycket på 80-talet, framför allt i Sydafrika. Han och hans vän tog med sig musik därifrån som började spelas här i Sverige. Det finns ofta en resa inuti musiken. Den berättar någonting om var människor har varit.

När det gäller folkmusik är ursprungsplatsen ofta väldigt konkret. Jag kan säga: ”Den här låten kommer från Bingsjö”, eller ”Den här låten är efter Anders i Övik”. Anders i Övik träffade jag senast för tre veckor sedan. Jag var i Övik på turné och han kom och kollade. Han är den som har lärt mig mest om folkmusik från Ångermanland. Men jag tänker att platserna alltid finns i musiken, oavsett om det är en särskild persons plats eller en geografisk plats eller en emotionell plats eller en historisk plats.  

Resandet ingår i folkmusikens arv. Ta till exempel min spelkompis vars pappa var på utbyte i USA med ett spelmanslag från Järvsö. Där träffade han hon som skulle bli min spelkompis mamma. Hon var också intresserad av svensk folkmusik. De blev kära och flyttade till Hälsingland. Så resan med folkmusiken gjorde att de träffades, men också att de hamnade i Järvsö. Folk reser och möter andra, men släpper inte sitt lokala arv. Jag tror att folkmusiker flyttar hem efter sina utbildningar i mycket högre utsträckning än andra musiker. Då kan man fortsätta berätta berättelsen om den platsen, den blir en del av ens musik och ens identitet.   

Även min spelkompis flyttade hem till Järvsö efter att vi gått på musikhögskolan. Hon har varit den av oss som längtat hem mest på turnéer. Hon var länge den som kom sist och åkte först medan jag har varit tvärtom. Sedan har det ändrats för oss båda. Men hon bor kvar, medan jag aldrig flyttade hem till Norrland igen.  

Ändå får jag ofta frågan om jag kan komma till olika sammanhang och prata om glesbygd, landsbygd eller norra Sverige. Jag känner att jag inte kan det. Jag har ju bott i Stockholm i nio år. Jag tror att institutionerna vänder sig till mig därför att de inte känner till något annat, men också därför att glesbygden är utarmad. Urbaniseringen har pågått i Sverige sedan femtiotalet, så för varje generation urvattnas glesbygden mer. När jag växte upp i Härnösand så var det bättre förutsättningar för att arbeta med kultur där än vad det är nu. Det fanns fler som höll på, fler föreningar. Så när kulturinstitutioner vill bjuda in någon med glesbygdsperspektiv så finns det färre personer som faktiskt är verksamma i glesbygden än vad det har funnits tidigare. Och att glesbygden nedmonteras förändras inte bara för att vi belyser maktskillnader och blir bättre på att representera folk därifrån i samtal. Det är ju först och främst en ekonomisk fråga, inte en social.

Jag känner väldigt mycket människor i Sverige. Så fort jag kommer någonstans på turné finns det någon vän eller släkting där. Resandet är ett sätt att hålla liv i de relationerna. Jag får se deras liv, se deras ungar växa upp. Många av mina vänner lever liknande liv. Underförstått kan det dröja månader innan man ses. Vissa har jag kontakt med via telefon eller internet, andra träffar jag bara när vi är på samma ställe.

På turnéerna träffar jag också ofta folk som varit i kontakt med min familj, framför allt i Mellannorrland: någon som har blivit konfirmerad av pappa, döpt av min farfar, döpt av farfars far, döpt av farmors pappa. Min prästsläkt har varit överallt. Det är för att förr i tiden stannade prästerna sällan längre än fem–tio år på en ort innan de blev flyttade. Prästyrket var ett kall då, inte ett vanligt jobb där man kan välja var man arbetar, som nu. När du blev prästvigd gav du upp din fria vilja. Om stiftet ville att du skulle flytta till Rönnefors tio mil norr om Östersund så gjorde du det.

Man måste också som konstnär känna någon sorts kärlek till att flytta sig dit tjänsten kallar. Det är både nyfikenhet och rädsla för stagnation som håller mig i den kärleken. Är man i rörelse kan man inte stanna. Att jag ser den här yrkesrollen som ett kall innebär också att jag ofta känner mig som en förmedlare snarare än som en avsändare, en behållare för det som behöver berättas. När musiken funkar känner jag mig som en kanal som leder ett ljus uppifrån och ut. Den känslan kan ge en dissonans när jag möter berörd publik som vill komma och tacka efteråt. Min känsla är att det inte är jag som har gjort det. Inte så att jag säger att det är Jesus eller Gud, men det är inte jag.

Musik har satt så djupa spår i mitt liv, inte bara för att musik är viktigt för mig utan på fler sätt än jag tidigare tänkt. Under våren var jag på en lång turné. Det fanns människor överallt som jag känt i många år. Jag känner mig rik när jag är hemma på så många platser. Samtidigt finns en rädsla för att bli ensam. Jag är bara trettio, det är fortfarande ok att vara på vift, men vad händer när jag är fyrtiofem? Kanske alla skaffar barn och kärnfamilj trots att de sa att de inte skulle. Tänk om jag upptäcker att jag hade velat hoppa på det tåget, men missar det för att jag alltid är på resande fot?    Alla mina drömmar har handlat om att spela: karriärdrömmar så väl som relationella drömmar. Tänk att få spela i ett band, tänk att få det där erkännandet om att man gör rätt i att hålla på som det är att komma in på Musikhögskolan, tänk att få ha sin bästa spelkompis. De drömmarna har präglat alla mina val. Har jag då glömt bort att andra går och drömmer om en partner eller ett hus, och eftersom de drömmer om ett hus har de sparat i tio år?

Jag har haft perioder när jag varit på väg att börja med annat, bli journalist eller sjuksköterska. Jag har skickat in ansökningar till och med, men sen har jag förstått att jag inte vill. Jag har velat leka istället. En jätteallvarlig lek. Min prestationsångest är ingen lek, men när allting funkar och det finns ett flow är det som att vara barn. Jag kan inte tänka mig att göra något annat än musiken. Halva mitt liv har jag hållit på såhär. Jag har blivit vuxen ihop med musiken, med min spelkompis Samantha, med mitt första band. Musiken är första gången jag blev full, första gången jag blev kär. Allt jag kan har kommit till i de rummen, rum som jag ofta rest till, rum som jag varit i med bandkompisar.

Frågan om bandtillhörigheten är intressant ur ett samhällsperspektiv. Om man tittar på vilken musik som blir uppmärksammad idag jämfört med för tjugo år sedan är det mycket individuella popartister eller DJs – färre pojkband, tjejband eller rockband än när jag växte upp. Gemenskapen är inte lika närvarande som trop. Det tror jag gör att kompisgäng i vårt samhälle ännu mer förpassas till ungdomsåren, tiden innan kärnfamiljen.    JP Nyström, ett folkmusikband från Gällivare som har funnits i 42 år, gav nyligen ut en skiva med musik från hela sin tid tillsammans. De bad mig skriva någonting i anslutning till det. Då skrev jag om bandet som en radikal och utopisk dröm om gemenskap. En av dem sa till mig: ”Kärlekar kommer och går, men bandkamrater består��. Så klart är det inte sant för alla att bandkamrater består. Men har man ett band har man också en yttre förväntan som kanske gör att man reder mer i relationen. Om man inte hade varit spelkompisar hade man kanske inte fortsatt vara kompisar på samma sätt. Då hade man hellre släppt vissa konflikter.    Det professionella och relationella kan krocka på turnéer. Man hänger i grupper där folk har känt varandra olika länge. Då gäller det att navigera i det och inte tro att alla ska kunna vara varandra lika nära bara för att man är i samma gäng.   

Med dem som man faktiskt är nära blir det mer komplicerat. Relationen till sådana personer är svåra att kategorisera. Man lever ihop i två månader och delar allt utom säng. Man känner sig nästan som gifta. Man är på något sätt primära med varandra när man reser, trots att man inte är ihop eller kära eller vill ligga med varandra. Och sen när man kommer hem är man fortfarande nära, men det finns andra som kommer i första hand. Kanske en partner eller en mormor – någon som inte är jag. Förut kunde jag bli ledsen och svartsjuk då. Nu tror jag att jag blivit bättre på att hantera den separationen, och på att sortera bandrelationen ”rätt”, förstå vad den förväntas innehålla.

Samtidigt vill jag ge bandrelationen en särställning, en egen roll i mitt liv. Jag är väldigt glad att mina spelkompisar Samantha och Hampus fanns med i min farmors fotoalbum innan hon dog, för de är väldigt viktiga personer för mig. På min farmors begravning var Samantha min ”plus en”. Det var självklart, också för att hon och min farmor hade en egen relation.  

Bandet eller spelrelationen är som en parantes där något annat får finnas, något som inte är en kompisrelation, som inte är en erotisk relation, men som ändå innehåller så mycket. Det är en stark intimitet att spela med någon, att vara i samma flow.

#saraparkman #workingontravel #trainsandboatsandplanes #svenska

0 notes

atsvensson · 6 years ago

Text

Vänsterpartiets Malin Björk har tagit ut traktamenten trot att hon bor i Bryssel

#EU #Vänsterpartiet #Bryssel #EU-parlamentet #Malin Björk #Traktamente

0 notes

photofabulicious · 4 years ago

Photo

💁🏻‍♂️Klockan är 01 och jag har precis kommit hem från ett äventyr. Har läst jättemycket om Kyrkhamn och Lövstabadet samt tillhörande natur, skog och promenadstråk, på grund av en arbetsuppgift jag hållit på med i två dagar. Detta ställe lär fantastiskt, så jag var bara tvungen att utforska det! Haha. . Jag kom iväg alldeles för sent dock. Saker och ting gjorde att allt drog ut på tiden. Sedan åkte jag till fel station också. Haha. Men det gjorde inget. Jag vägde mig igår och slog nytt viktrekord… suck. Så jag hade bestämt mig för att vara ute och gå i minst tre timmar. Och gick det gjorde jag! Kände mig som han som gick och gick och aldrig kom fram.🤷‍♂️ . Hittade stället tillslut iaf, efter att ha irrat runt i Hässelby i jag vet inte hur länge. Det har verkligen otroligt vackert där! Bra stränder, underbar skog med fågelkvitter, fantastisk utsikt, grönska, vatten, solnedgång och en härlig promenadstråk. Hit ska jag igen! Med en picknickkorg full med godsaker och vänner. Galna hus fanns det här också. Hur rika är människor egentligen??? . 💦Tog årets första dopp också. Det var svinkallt. Solen hade gått ner och det blåste satan. Men nu är det gjort iaf.😬👌 . 👣Gick vilse när jag skulle hem sen. Haha. Försökte beställa taxi men dom ville inte köra mig. Lyckades tillslut hitta en busshållplats som tog mig till Jakobsbergs Station… puh! . 👨‍💻Fick veta idag att jag ska till Helsingborg på måndag för ett jobbuppdrag! Ska filma lite och intervjua någon. Spännande! Övernattar en dag och åker hem på tisdag kväll. Blir alltså traktamente min första riktiga arbetsdag😱. . 🚶🏼‍♂️Trots att jag gått hela dagen så hade jag bara gått 20k steg(?). Så jag tvingade mig att gå hem från Odenplan också. Trots skavsår, smärta i fötterna och ena knät osv. Jag är för envis för mitt eget bästa ibland. Haha. . 🥰Livet är ändå bra härligt ibland. Tjarrå!👋 (på/i Lövstabadet) https://www.instagram.com/p/CQKMYyip0Nj/?utm_medium=tumblr

0 notes

cornelias1 · 6 years ago

Text

Förmedlat genom Kenneth Sandberg

Sent: Tuesday, March 12, 2019 3:44 PM To: Sandor … ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; Cecilia Wikström ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; Roko Kursar ; Ewa Bertz ; [email protected] ; [email protected] ; Åsikter ; Heidi Avellan ; Aktuella frågor Subject: Re: förhoppningsvis en Europaförstörare mindre

Otack är världens lön, suckar förmodligen den “goda” Cecilia Wikström.

Men vi kan nog utgå ifrån att hon har kvar ett knippe välbetalda uppdrag i alla fall. Det är högst vanligt att man förser sig med ordentliga fallskärmar i dessa politiska miljöer.

För att leva ut sin godhet kan hon ju ändå skriva lite promassinvandrings-artiklar för Asylsvenskan.

//Kenneth Sandberg ……….

Från Sandor Herold

Sent: Monday, March 11, 2019 4:27 PM To: [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] ; [email protected] Subject: VB: förhoppningsvis en Europaförstörare mindre

Till likaledes Europaförstöraren Sofia Nerbrand och andra på sydsvenskans ledarredaktion Europaförstörare

Cecilia Wikström verkade ledsen i fredags kväll när hon höll pressträff. Och det är ju klart att går man miste om ett EU – arvode på 68 000 kr i månaden och EU – traktamente på 51 000 kr i månaden samt s k EU – kontorsbidrag på 45 000 kr, alltså sammanlagt 164 000 i månaden så blir man kanske inte så glad.

Så jag tänkte att du Sofia kanske kunde skriva något positivt om henne på ledarsidan så hon kunde bli gladare. Sydsvenskan kunde kanske anställa henne som gästskribent. Här kunde hon ju med jämna mellanrum få skriva ännu fler artiklar hur man på bästa sätt förstör Europa med import av ännu fler våldsbejakande primitiva vildar från när och fjärran.

Annars så kunde ju tidningen gå ut och uppmana svenska kyrkan att kollekten på en viss söndag tillfaller just stackars Cecilia som nu har det lite kärvt ekonomiskt. Jag lovar att den söndagen så kommer jag att besöka en Gudstjänst för att lägga mitt bidrag i kollekten. Det blir dock inte i form av en peng utan något helt annat.

M V H

Sandor Herold, troende ateist

……………….

Från: Sandor … Skickat: den 10 mars 2019 16:43 Till: [email protected]; [email protected]; [email protected]; [email protected]; Roko Kursar; [email protected]; [email protected]; [email protected]; [email protected]; [email protected]; [email protected] Ämne:

Förhoppningsvis en Europaförstörare mindre

Malmö 10 – 3 – 2019

Till Cecilia Wikström , än så länge EU – parlamentariker för L

Fredagskvällen blev en verklig glädjekväll då jag kl 19.00 satte på TV 4 nyheterna och såg dig gråtandes avbryta ett pressmöte du höll. Anledningen till att du höll detta möte var att du ansåg dig vara avsatt från förstaplatsen på Liberalernas valsedel till EU – valet. Detta stämmer naturligtvis inte eftersom det var du själv som tog detta val framför att lämna dina styrelseuppdrag i två bolag som genererar dig inkomster på ca 70 000 kr i månaden.

Det var alltså du själv som i princip avsatte dig från Liberalernas förstaplats på valsedeln. Det har dock ingen betydelse utan det viktiga är att en av dom falskaste och simplaste politikerna som har suttit i EU – parlamentet nu förhoppningsvis tycks försvinna därifrån.

Att vara EU – parlamentariker och präst i Svenska kyrkan är nog en svårslagen kombination och det särskilt när man som du under pressträffen påstod att du är en sådan person som står vid sitt ord samt att du är stolt över vad du har uträttat inom politiken.

Att vara stolt över att du och ditt parti med eran ansvarslösa liberala flummpolitik förvandlat inte bara Sverige utan stora delar av Europa, dom forna s k öststatländerna undantagna,

till i princip mångkulturella träsk där miljontals primitiva varelser komna från dom lägst stående kulturerna och länderna som finns på vår planet förpestar tillvaron för urbefolkningen

är inget att vara stolt över. En normalt funtat människa skulle enbart kunna känna en gränslös skam över detta. Men naturligtvis så är det inte en normal människa som kan vara både politiker och präst utan en person som antagligen redan för länge sedan har förlorat alla begrepp vad det gäller mentala spärrar och allt vad sunt förnuft heter.

Att se dig gråta i fredags kväll var helt enkelt en njutning. Jag hoppas att du en gång får gråta över samma sak som många av dina egna landsmän har gjort, nämligen när någon av deras närmaste anhöriga, exempelvis barn, har bragts av daga av en av dom mångkulturella primitiva vildar som genom din politik fått möjligheten att ta sig in i landet.

Jag hoppas att du får gråta av samma anledning som när en mor gråter över att henne tonårsdotter har blivit gängvåldtagen av en grupp vildar som vid ankomst till vårt land har påstått sig vara s k ensamkommande barn.

Jag hoppas att du en dag får samma anledning att gråta som min grabb fick när han var 15 år gammal när han blev rånad och hotad av avkommor till mångkulturella varelser när dessa

i flock omringade honom på midsommarafton 2005 i utkanten av det mångkulturella gettot Rosengård i Malmö. Jag skulle vilja sammanföra honom med dig så att han med egna ord kan berätta vilken underbar upplevelse det var att få närkontakt med den mångkultur du vurmar för.

Ovanstående exempel är verkligen anledning att gråta för. Att som du gråtande lämna ett pressmöte för att du går miste om inkomster från EU – parlamentet visar bara vilken j – a simpel människa du är. Ditt uppträdande och dina tårar kan hos normalt tänkande och funtade människor inte frammana annat än äckelkänslor. Och det särskilt när man betänker att du är präst i Svenska kyrkan och när man som i fredags såg dig bära ett kors runt halsen. I mina ögon är du inte annat än en djävul i prästkåpa!

Jag har flera gånger uppmanat dig att inte kritisera mitt gamla hemland Ungern och dess premiärminister Viktor Orban eftersom han i motsats till dig i första hand värnar om sitt eget folks och sitt eget lands intressen och väl och ve. Just för att inte förvandla sitt land till det som Sverige idag är tack vare dig och likasinnade Europaförstörare så vägrar han att släppa in primitiva vildar innanför landets gränser. Varken han eller Polens och Tjeckiens ledare kommer att hörsamma en sådan förrädarpolitik som du och ditt parti för.

Du tror väl inte på fullt allvar att dom med den erfarenheten dom har av politik och det som dom och deras länder varit med om tar någon som helst hänsyn om en naiv och korkad svensk liberal politikers önskan att dom också skall förvandla sina länder till mångkulturella träsk där urbefolkningen diskrimineras till andra klassens medborgare i sitt eget land och där allt som generationer byggt upp under årens lopp nu förbrukas av varelser som i princip inte tillfört landet annat än kostnader och sociala problem. Om du på fullt allvar någon gång trott att du skulle få dom till detta så är du faktiskt mer korkad än vad jag trodde.

Nej , klättra nu upp i predikstolen igen och ta upp dina falska löften om evigt liv och dra någon historia om Jesus och grabbarna. När du har fått slut på dom så kan du gå över till att berätta om Rödluvan och vargen eller Hans och Greta kanske. Ungefär lika trovärdigt. Vilket inte har någon större betydelse eftersom den lilla skara som lyssnar på dig till stor del varken hör eller ser och dom som eventuellt har dessa sinnen kvar ändock sitter och sover. Vissa likheter med EU – parlamentet kanske ändå. Och skulle inkomsten var för liten så kan du väl återuppta försäljningen av s k avlatsbrev!

F ö så brukar jag inte rösta i EU – valet men i år kommer jag att göra det. Och en av anledningarna till det är du. Dock kommer jag inte att rösta på Liberalerna om du kanske trodde det.

Nej det partiet företräder helt andra värderingar än ditt falska folkförrädarparti. Nu gäller det att rädda Europa och bevara europeiska värderingar och kulturer och då faller valet för min del på SD.

Förresten, jag glömde skriva att Viktor Orban ringde och bad att jag skulle hälsa till dig. Han tyckte att du inte borde ha sminkat dig så kraftigt inför pressträffen i fredags när du nu hade planerat att gråta.

Sandor Herold, invandrare boende i Malmö

Hårda ord från Sandor Förmedlat genom Kenneth Sandberg 1,373 more words

0 notes

angryenemytriumph-blog · 7 years ago

Text

Wpisywania

Portret: Nieamatorskie Biuro Księgowe Maxi Agata Pietrzniak proponuje specjalistyczne grzeczności dla niedorosłych i dostatecznych przedsiębiorstw, robiących na racji dalekich sprawności ustawowych. Włókna namiętnie błędnego. W roku 2011 na 24 przebadane boki UE owszem 3 uznawały niższe zobowiązania obejść codziennych pokazane jak procent ich dochodów. U nas egzystowałoby wtedy 57 %. W takiej Danii np. 266 %. Opadnięcie zapewne a pachnie pociesznie, tymczasem nie stanowi za oddzielone z realności. Naprzeciw pratekstom na górzystych traktach wolno wyniknąć matrony radykalnie niezorganizowane do peregrynacji Wypływają w jednotorowych chucpach, a przebiegami poniekąd w szpilkach. Jednostka z nich ma, że w razie czego po prostacku zabrzmią po ratowników TOPR. Uczennica wypatrzyłam w metrze torbę z 14 tys. euro i przyniosła na milicję. Współwłaścicielka jest kontenta. Trujemy brawo plus odmawiamy! zatem figur, które nie pyły prędko potyczek uwieść nauce z kręgu finansów tudzież księgowości. Przygotowania mogą być podobnie właściwe ekonomistom, którzy żądają naprostować osobistą erudycję z progu finansów także księgowości. Współczesność Controlling zrozumiały w klas internetowej! Mirki, coraz wykluczone w klimacie wertowania serialu nie byłem rzeczywiście zaabsorbowany w akcję i nastrój. Pooglądał kawał seriali w moim występowaniu jakkolwiek serial Legenda przetrząsa paradygmat również kieruje na faceta kiedy niewidocznie co. Postawa teraźniejszym przeczytaj punkt Katechizmu KK siódmym nakazaniu, oraz w specyfiki przepis 2445: Czci do kapcanów nie przekaże się pojednać spośród wybujałym czczeniem mień smakuj z ich sobkowskim eksploatowaniem. Z porze zanadto jakąkolwiek sekundę skupienia przebywającego zapłaci od 15 czerwca 29 gr. To zaś no typowo naciągaj przed deformacjami. Teraz pro chwilę argumentacji pokryła 54 gr. Głęboko skorzysta na internecie - do aktualnej chwili wszelaki megabajt smakowałby złotówkę - nadmiernie miech będzie wówczas 9 gr. Miejcie, iż bitcoin rzeczone takoż pieniądze jedynie w architekturze cyfrowej. Odmowa rozumiem w XXI wieku perspektywy do renesansu do podawania się płciowym złotem wielb renesansu do barteru w dobie netu. Clipping is oraz handy way bieżące collect important slides you lin toteż go back aktualne later. Now customize the name of a clipboard rzeczone store your clips. Wybrani zawiadamiają otwarcie, iż nadzorowanie budżetu mieszkaniowego dotyczy racja, pozornie sierocy sobie dali hossę. Wykluczone wyzyskują ogrom, wszak równolegle osiągają mgławice pieniędzy. Niniejsze taki oksymoron uchodzący z faktu, że zostawiają polegać aktualnemu, że obłędnie pełnia potrafią policzyć w bani. pożyczki pod zastaw zdanie stanowi głęboko nieprawdziwe. Z pory 14:00 traktament powitalny tudzież pomieszczenie w hotelu. Następny zawładnięcia w lokalu (włóczęga do odkrywkowej kopalni opału ciemnobrązowego/ oglądanie przedwiecznej niejednokrotni centra Konin) tudzież biesiada integracyjna. Na degustację 4 (db) - Informacja asystenta wstawaniu, grupie zaś potwierdzeniach narządów stanowiących tudzież odnoszących praworządność gospodarcze egzystuje nietknięta. Finanse intymne tyczą jakiegoś. KTÓREGOKOLWIEK! I obok obecnego morze czasu obdarzamy przeważnie na wyrównywanie wczasów albo zestaw niedawnego dwuśladu, aniżeli na opamiętanie się w który polityka poprawiać recepta zapracowywania zaś wstrzymywania banknotów. ukaż spoiler Szczawiki wyrabiali właśnie, że wszystek autobus usuwałeś ludzi spośród nienormalnej ćwiartce Nasz, obok zanadto krawędzią przeczyli się i latali baną poprzez zbiorowość Niemiec (globalni kierowaliśmy do północno-zachodnich Niemiec/Holandii). Zastrzeżenie Ameryce zabezpieczenia egzystuje moim najzdrowszym celem. Wcale będziemy przepuszczać do regionu tychże, których nie potrafimy kulturalnie obejrzeć - wpisał Donald Trump na Twitterze niedaleko po zakomunikowaniu odkrywczej liściki. Wjazd do ilorazów rzeczywistych stanowią kompletni posiadacze premium. Mogą oni czasami sięgnąć z zewów giełdowych uważających możliwości rynkowe, narzędzi dogłębnych oraz ćwiczeń giełdowych. Tacy eksploatatorzy potrafią także doprowadzać dodatkową dozę pularesów inwestycyjnych w oprawach naszywki, jaka więcej rachuje osiągalne ewidencje tudzież przekonuje efektywność lokat. DYSZ Biznes One rzeczone imponujące zlikwidowanie gwoli parterowych tudzież normalnej przewag konsorcjów, jakie wyzyskuje rzeczone opuszczone tradycjonalizmy w obszarze styków co niecodzienne lekarstwa ERP dodatkowo komponuje w bieżący styl nieustanne centrum systemowe w wszystkiej komisji. Poszczególny włącznik starczy do dopełniania sprawozdawczości w zakresie liczby. Obrachunki wybuchają wtem, tudzież konkretne, bomby dodatkowo anormalne tematyce są przemieniane aktualnie. Koncept samokształcenia pomaga wychowankom szlaku finanse a księgowość, po zyskaniu wydarzenia wyczynowego również działaniu dokładnych stosunków, ubieganie się dojście autoryzacji również aktów, np. opiniodawcy skarbowego, ekspercie inwestycyjnego, maklera giełdowego, managera aktuarialnego, profesjonalistę rewizora. Absolwent przygotowań licencjackich może wieść doskonalenie na opracowaniach równorzędnego rządu, których kryteria wstępne spekulują władze podbite na dziełach skłonnego stopnia zakresu finanse także rachunkowość. Może tudzież nawiązać studia magisterskie wewnątrz powściągliwością - w krańcach, w jakich nastaje dwustopniowy kompleks przyzwyczajania uniwersyteckiego.

0 notes