#Piren restaurang | Explore Tumblr posts and blogs

donniek87 · 3 years ago

Text

Främmande planet och glass till middag

Idag fläktar det gött. Det är varmt, men sommarbrisen bidrar till en välkomnande svalkande effekt.

Efter frukosten idag väntade de vanliga morgonrutinerna - diska, gå på toa och allt sånt. På vår camping är det alltid kö till vad man än ska göra. Vi tvättade häromdagen - kö, ska vi diska - kö, ska man gå på toa - kö, ska man till receptionen - kö… Det känns som att campingen har fler gäster än vad servicehusen kan ta emot. Eller så skulle de behöva bygga ut lite. Det är lite frustrerande i att få stå i kö till allt man ska göra. Och när man väl ska köra ut från campingen, vad möts man av då? - Bilkö…

Men när vi väl kommit ifrån bilkön hade vi siktet inställt mot norra Öland och närmare bestämt Neptuni åkrar. Detta är ett naturreservat med ett stort klapperstensfält. Det ser nästan ut som en främmande planet. Vi var främst nere vid vattnet och vadade bland sjögräs och vågor på stenklappern (jag tog ett litet dopp också), men högre upp i fältet växer en hel del ovanliga blommor och växter. Neptuni åkrar är mest känt för sin färgsprakande blomning av blåeld.

Foto: Luly Hoheb

När vi var klarar vid Neptuni åkrar åkte vi in till Byxelkrok hamn och åt lunch på en mysig restaurang. Vi satt på deras balkongservering och hade utsikt över havet. Bättre utsikt får man leta efter!

Efter lunchen strosade vi runt bland hamnbodarna. Bland dessa hittar man en massa olika småbutiker säljandes diverse olika hantverk och konst, mat/fika och en del loppisar huserade där också. Det var nästan som en liten miniatyrby. Hur mysigt som helst! Jag och Luly köpte på oss en massa olika marmelad från en bod som sålde mathantverk. En av marmeladerna vi köpte - hallon/lakrits - vann guld i mathantverk-SM 2019 - yummy!

Utmed piren i Byxelkrok hamn hade folk byggt en massa stenskulpturer.

Vi ville ju inte vara sämre, så jag och Luly byggde en egen (se nedan). Vi var nog de enda som byggde en kreation som vilade över två stora stenar. Vår är alltså inte mest unik på stället, den är snyggast också!

Eftersom vi passerade Källa Glassgård på vägen tillbaka till campingen, kunde vi inte låta bli att stanna där. Tänk dig en vanlig restaurang med hovmästare, bordsplacering, meny och allt sånt. Men menyn består endast av glass. I stora lass! Det blev vår middag. Har man semester så får man unna sig och mätta blev vi. (Min är den med munken).

Nu sitter jag nere vid vattnet och skriver detta inlägg. Vi har precis tagit ett kvällsdopp och det blåser en del, så vi fryser lite. Men det känns som att man bör sitta här bara för att man kan. Man vet ju inte hur den svenska sommaren kommer fortsätta. Därför är det säkrast att hänga på stranden när man väl kan.

#Gotland #Öland #Borgholm #Corona

0 notes

efterslapp · 8 years ago

Text

Seniorernas resa till Gdańsk 8 – 13 maj 2017

Gdańsk och Malbork har länge varit med på Seniorutskottets lista på tänkbara resmål. I fjol började vi äntligen bearbeta idén. Då kom vi på att Herman Lindqvist skulle vara en perfekt guide för oss. Det var ju att sikta ganska högt, men det kunde ju löna sig att försöka . Herman har ju tillbringat hela sin skoltid i Helsingfors och känner sig som en finlandssvensk, och så har han nyligen flyttat till Warszawa då han gifte sig med sin tredje fru Liliana. Från Warszawa kommer man behändigt till Gdańsk med tåg. Jag skrev ett mail till honom och började med att presentera våra föreningar. Svaret kom snabbt och han inledde med att skriva ”klart jag känner till Tfiffen”. Hösten 2016 var för honom hektiska tider då han lanserar sin nya bok om de vilda Vasarna. Men våren 2017 gick bra. Han tackade ja och begärde bara ett symboliskt arvode. Jag träffade Herman med fru Liliana på bokmässan 2016, och då fick vi veta att Liliana också kommer med, vilket gladde oss mycket.

Reinhold Enqvist ansåg att vi alla bör känna till Tyska ordens historia för att riktigt förstå Gdańsks, Preussens och Polens historia. Inför resan arrangerade vi en klubbkväll i Orfeus, under vilken Reinhold presentade bakgrunden till Tyska orden och de viktigaste händelserna i regionen. Alla resenärerna fick materialet sig tillsänt.

Bokningarna på nätet satte igång kring julen och intresset var kolossalt. De 35 förbokade platserna fick snabbt utökas till 45. Trots detta var det många, som inte rymdes med. Att guida en så stor grupp är en nästan omöjlig uppgift. Vi kom på en lösning på problemet. Om guiden talar i en mikrofon med sändare och varje deltagare har en mottagare med hörlur går det bra för gruppen att vimla omkring och ändå få information utan att guiden behöver skrika och störa andra turister i grannskapet.

Måndagen den 8 maj

Resenärernas antal blev slutligen 44 personer, eftersom en måste avstå från resan pga sjukdom. Kl 8 på måndag morgon äntrade vi den trånga ATR-kärran och upptäckte att vi utgjorde mer än hälften av alla passagerare ombord. Ca 2,5 timme senare stod vi vid bagagetransportören i Gdańsk och undrade vart vårt bagage hade tagit vägen. Ett fåtal fick sina väskor. Vi andra fick köa vid disken för att anmäla försvunnet bagage. Det blev snart klart att ett par bagagevagnar, som enligt ögonvittnen stod invid planet i Helsingfors, plötsligt körde iväg av okänd anledning utan att lastas på planet. I ankomsthallen stod sedan vår lokala guide Elzbieta Zarzycka, ”Ela”, och undrade var vi höll hus. Vi äntrade bussen och var och en fick en mottagare och liten påse med en hörlur i. Ela instruerade oss hur skulle använda ”lurhörarna”. Vi skrattade gott åt hennes förvrängning av ordet, och hörlurarna fick heta lurhörar resten av resan. Kraftigt försenade kom bussen iväg och körde oss till den mondäna badorten Sopot. Vädret var oss inte nådigt. I 6 – 7 gradig temperatur med snål nordostlig blåst och regn i luften trotsade vi motvinden. Vi beskådade det berömda Grand Hotel och vandrade ut på den världsberömda 515 m långa piren. Men inne i vår lunchrestaurang Smaku var det varmt och skönt. Och maten smakade. Enligt många var detta den godaste maten vi fick under hela resan, ankbröst. Vi anlände programenligt till hotell PURO ca kl 14. Hotellet var hypermodernt, men byggt enligt medeltida förebild med gaveln mot gatan. För att få dagsljus i hotellet var lobbyn öppen uppåt med glastak. Efter incheckningen hade vi ett par timmar fri tid. Personligen passade jag och min fru på att åka pariserhjulet, som var granne till hotellet. Snart anlände Herman och Liliana och vi fick vår första introduktion i stadens historia i den enormt höga lobbyn. Redan där kom lurhörarna till användning eftersom där också fann en lika stor norsk grupp. Euforin var stor när vårt bagage plötsligt anlände efter att ha gjort omvägen via Warszawa. Så småningom vandrade vi alla iväg in mot gamla stans paradplats Długi Targ. Vår middagsrestaurang var ”den flygande holländaren” i Holland House, som serverade en välsmakande filebiff. Herman fortsatte sina presentationer där. Det är värt att notera att akustiken var perfekt i vår restaurangsal.

Tisdagen den 9 maj

Frukosten intog vi i lobbybaren. De långsamma kaffeautomaterna var ett litet irritationsmoment. Ett större irritationsmoment var att det yrde snöslask utan för hotellet och att temperaturen bara var några få plusgrader. Men då Herman och Liliana uppenbarade sig vid 10-tiden hade nederbörden avtagit så att vi kunde sätta igång med dagens program. På med lurhörarna. Vi gick först till Mariakyrkan, som likhet med de flest andra byggnaderna i staden hade blivit sönderskjuten av röda armens artilleri och därefter nedbränd. Under kommunisttiden återuppbyggdes staden in i minsta detalj. Det var en anmärkningsvärd bedrift i synnerhet som Danzig egentligen aldrig var bebodd av polacker. Vi fortsatte till det gamla rådhuset och beundrade dess medeltida prakt. och vidare till Dwór Artusa – Artushovet, som var ett gilleshus för köpmännen och en viktig samlingspunkt. Härifrån fortsatte promenaden via Mariagränden med alla dess bärnstensaffärer till den gamla kranen. Det var så kallt att vi måste värma oss i sjöhistoriska museets biljetthall en stund innan vi löste inträdet till kranen. Med fyra stora tramphjul som enda energikälla lyckades kranen lyfta upp till fyra tons last till en höjd av 14 m. Vi tog den lilla färjan över floden Motława och promenerade till vår lunchrestaurant Browarnia. Där märkte vi att vi hade tappat bort Charlotta, hon blev kvar i bärnstensbutiken på Mariagränden. Efter lunch promenerade vi till Bärnstensmuseet i ändan av långa gatan och plockade upp Charlotta på vägen. Museet är inrymt i ett gammalt torn med smala passager, så bara hälften av gruppen rymdes in på en gång. Alltså måste vi dela upp oss i två grupper.

Efter en kort fri stund för alla träffades vi på nytt i lobbyn och vandrade med Herman och Liliana i spetsen iväg till restaurang Pod Lososiem – under laxen. I denna underbara miljö från 1500-talet åt vi vår första avskedsmiddag. Reskassan bjöd på vinet och middagen kröntes av ett litet glas Goldwasser med äkta guldflarn i botten. Det var dags att tacka och ta avsked av herrskapet Lindqvist. Vi stortrivdes allihop.

Onsdagen den 10 maj

Återigen yrde det snöslask utanför. Denna dag slutade det aldrig regna, och temperaturen var om möjligt lägre än dagen innan. Vi äntrade bussen och träffade Ela igen. Dagens utfärdsmål var Tyska ordens huvudborg i Malbork – Marienburg. Där fick vi trängas med många busslaster polska skolbarn på utfärd för att se detta UNESCO världsarv. Även detta fornminne hade skjutits sönder och samman av röda armen i tron att där inne gömde sig naziofficerare. Ordensborgen har efter Tyska ordens tillbakagång använts av både polska kungar och tyska kejsare och givetvis har allt lösöre förstörts. En stor sevärdhet var det ändå. Och utan lurhörar hade det inte varit möjligt att slussa en stor grupp genom de smala gångarna. Avslutningsvis åt vi en lunch inne borgens ölkällare vid namn Piwnicka. Under tillbakaresan väcktes iden att besöka den lokala operan i Gdańsk – Opera Baltycka. 10 personer var intresserade att delta. Kvällens föreställning av baletten Pinokio var nästan slutsåld, men vi fick platser längs bak på balkongen. Garanterat dåliga platser enligt biljettförsäljaren. Vi som besökte operan tyckte att platserna var relativt bra. Och en av deltagarna medgav att han egentligen avskyr ballett, men aldrig har haft så roligt på en opera förut. Det var en ballett med inslag av akrobatik med studsmattor. Den var verkligt humoristisk. Många av dem som inte gick på operan återfanns på Browarnia senare på kvällen.

Torsdagen den 11 maj

Calle Geust och herrskapet Riska måste avvika från sällskapet pga egna uppdrag i hemlandet. Elaka tungor påstod dock att de led av tentamensskräck och inte ville vara med om sista kvällens svåra frågor. Vi andra äntrade bussen och åkte mot dagens resmål östersjökusten och Słowinski nationalpark. Under resan fick vi av Ela veta allt om Kasjubien, en region som ingen hade hört talas om tidigare. Ett eget språk har kasjubierna och de värnar starkt om sin särpräglade kultur i denna del av Pommern. Landskapet är också aningen avvikande från resten av norra Polen, det är delvis starkt kuperat, även om höjderna inte är svindlande. Vid nationalparkens gräns flyttade vi oss över i elektriska bussar. Temperaturen var nästan behaglig i varje fall i jämförelse med de tre senaste dagarna. Vi vandrade upp på sanddynerna som är i ständig vandring, vilket bevisas av nästan begravda träd. Det är ett ökenliknande landskap, vilket general Rommel använde för att träna sina trupper för krigsföring i norra Afrika. Efter besöket i parken åt vi en skaplig buffélunch på Łeba Hotel & Spa. På hemvägen ville den ivriga guiden Ela visa oss två slott, Ciekocinka och Krokowa. I det sistnämnda bjöd reskassan på förfriskningar. Vi åkte vidare till Gdynia. Staden och den stora hamnen grundades efter första världskrigen då Polen fick kust vid Östersjön. Den kom att utgöra Polens viktigaste hamn då ju Danzig var ju en tysk fristad, som inte Polen hade tillgång till. Vi körde paradgatan ända fram till havet, och man måste motvilligt medge att 20 och 30-talsarkitekturen var tilltalande på sitt karga vis. Innan vi kom till hotellet körde bussen förbi det fd. Leninvarvet, där Lech Wałęsa grundade Solidarność. Vid varvet ligger det europeiska solidaritetscentret , en oerhört ful men fascinerande byggnad i rostig cor-tenplåt. Undertecknad och flera andra med mig besökte centret under sista dagen och det är ett fantastiskt fint museum som hyllar Polens frihetskamp mot kommunismen. Innan vi steg av bussen avtackade vi Ela, för hon skulle inte vara med oss nästa dag. Kvällen var ledig för privata aktiviteter.

Fredagen den 12 maj

Denna morgon kom äntligen solen fram och temperaturen steg stadigt mot 20 grader. Vi äntrade bussen kl 9 och körde mot Toruń ca 170 km rakt söderut längs den fina nya motorvägen bekostad av EU. Toruń är ett UNESCO världsarv pga av sin fina gotiska arkitektur. Staden blev inte alls förstörd under andra världskriget. Vår guide för dagen var Tomek, en ung kille, som har varit Elas elev på universitetet. Hans historier var intressanta, i synnerhet de om storkarnas liv och leverne och om mistlar. Vi inledde besöket i staden med att köra över floden Wisła och se på det fina panoramat man har därifrån. Tiden blev lite knapp, så att efter ett besök i Mariakyrkan fick vi rusa direkt till lunchen i restaurang Spichrz (jämför tyskans Speicher,= behållare, cistern). Lunchen var som vanligt tre rätter och drog förskräckligt ut på tiden, den tid vi hade behövt för att se mer av staden. Vi vandrade först genom ruinerna av Tyska ordens borg och fortsatte direkt till pepparkaksmuseet. Alla hade tagit fasta på Elas berättelser om pepparkakorna och alla ville köpa hennes favorit, de med pådrag av vitchoklad och svartvinbärsmarmelad i mitten. Shoppingen tog en massa tid, men vi hann med museet också. Därefter var det bara att snabbt passera förbi Copernicus monument och sedan raka spåret till bussen. Vi måste hinna i tid till avskedsmiddagen. För säkerhets skull ringde vi och senarelade middagen med en halvtimme.

Vår avskedsmiddag firade vi på restaurang Filharmonia i huset med samma namn, dvs konserthuset. Utrymmet var fantastiskt bra för oss. Deltagarna delades i fem lag och reseledaren delade ut sluttentsfrågorna, som alla ivrigt kastade sig över. Det vinnande laget vars namn träffande nog var ”Fullträff” vann första priset, som var en flaska rödvin donerad av restaurangen.

Lördagen den 13 maj

Vår sista dag hade vi inget annat gemensamt program än lunchen på restaurang Gdańske Bowke på strandpromenaden nära den gamla kranen. Vädret var nu ljuvligt skönt med sol och 20 grader. Glömd var snöyran. Många var på shopping i gamla saluhallen, andra besökte museer. Alla såg glada och nöjda ut när vi slutligen träffades för avfärd till flygfältet. Finnairs avgång 20:05 blev ca 15 minuter försenad. Ungefär vid midnatt fick alla sitt bagage och kunde fara hemåt åt olika håll.

0 notes