#Beter Mens | Explore Tumblr posts and blogs

tribalauthor · 3 months ago

Text

THE WISEWOMAN (roman reigns ff) <chapter 17>

⚠️ smut warning ⚠️

word count: 3.5K

Sophia's POV

"You are so fake for not telling us anything." Tiffany playfully scolded me as we were in the makeup room.

She was already dressed with her pink and blue gear while I am with red velvet strap dress above the knees, red glossy heels and black blazer with red flowers printed on it.

Now we are working on our makeup.

"We just wanted to be a surprise. Not even Jimmy and Solo knew." I said in my defence.

"And how is it? Do you spend time together?" Tiff asked curiously and I smiled.

"We do." I nodded my head. "He is an amazing man."

"Is he a romantic?"

"Yes." I applied some black pencil in my undereye in my waterline and Tiff squealed slightly.

"We always knew Roman is a hidden lover boy." she remarked.

"How are you with Ludwig?" I asked her.

"Normal. I wonder what he plans for us on Valentine's Day." she giggled with her wide beautiful smile. Tiffany is a really pretty woman.

"I am sure he would make a grand surprise for you." I said confidently. "How long is it that you've been with him?

"Two years." she said and I raised my eyebrows.

"Cheers to more years of you together. And I hope I am invited to the wedding."

"Definitely." she said surely.

When I got all ready for the show, Joe called me to go to the locker room but while I was on the way I bumped into Cody Rhodes.

"Miss Heyman. Hi. It's a pleasure to finally see you in person." he said while he reached his hand for a handshake. I eventually reached mine too and shook his hand hesitantly.

"Nice to meet you, Mr. Rhodes." I said politely. He is a tall man and he is wearing a blue-gray suit which goes well with his icy blue eyes but I am really not sure about his hair, though.

"How is Paul?" he asked me.

"Beter but it will take time to recover fully so until then, Mr. Rhodes, you will have to deal with me." I said with a note of warning.

"Great. I mean as I learned you are very loved by the fans but even more loved within the male roster." he winked at me. "They all hated seeing your uncle coming but with you things are way more different now."

"Cute." I gave a simple reply with a tiny smile. "But how are they gonna feel now when they know they can't have me?" I asked with hoarse voice. "See you later, Mr. Rhodes."

I finally got into the room of the Bloodline.

"There you are." Joe said looking impatient but he suddenly changed the expression when he saw how I am dressed. "Ooh." he licked his lips.

Men are so easy, I swear to God.

I smirked and we crashed into each other's arms and exchanged few soft kisses.

"Wait, you are actually letting me kiss you before a show?" Joe was pleasently surprised because once I put my makeup on he is not allowed to touch me.

"Because I bought a new red lipstick that is smudge-proof, so you can kiss me all you want." I explained and he didn't wait for a second invitation.

He attacked my lips like a hungry person who sees a buffet table. As much of slow kissers we both are, right now there is a not so unexplainable lust between us.

My back was against the wall, my hands behind his back and my thigh in his one hand while the other was on my waist. Let's say we are practicing for later.

"I wonder what's underneath that dress." he whispered through the kissing.

"Guess you are gonna find this out later." I replied with heavy breaths.

As we moaned softly into each other's mouths I felt the temperature rising all over my body and explosion almost happened when I heard the door opening, seeing Jimmy, Solo...

...and the Rock.

I just had a look of horror and removed my leg from Joe's hand, fixed my hair a bit, pressing my lips and clearing my throat.

Poor way of trying to keep my cool and not seem awkward.

"If we got a little more late, who knows what would we have witnessed." Jimmy shook his head and I saw the Rock coming to us.

"So you are Sophia. The heart stealer of my cousin." the enormous man gave his hand for a handshake and I immediately shook it. He is very, very strong and buff.

About the same height as Joe. No wonder they are cousins.

"Nice to meet you, Dwayne." I greeted him. "Sorry you had to see-"

"I am a grown man, Soph. I understand my cousin the best." he spoke cheerfully. "My second wife is also 12 years younger than me."

Just like me and Joe. But will I be his second wife? We will see.

"Birmingham, Alabama." Roman growled into the mic after we did our long entrance. We payed attention to the details, too.

While my uncle walked slightly behind him with the title on his shoulders, I walked right next to Roman and he had the title on his own shoulder.

The crowd went crazy when they saw us together.

"First of all." Roman raised his index finger up. People are definitely expecting him to say "Acknowledge me" since I saw a lot of them raising the ones up but the Tribal Chief has different plans for tonight.

Instead, he turned to me and kissed me. Thank God, for that red Pat Mcgrath lipstick I just bought. I have to buy other colors as well because I know I won't be smudged at all.

Me and my boyfriend decided to include a little tongue this time and the crowd's yelling almost pierced my eardrums.

When we broke the kiss slowly, I touched my lips with my thumb.

"Second of all." he continued. "Acknowledge me." Roman growled and the crowd went crazy once again. Almost all of them were standing with their ones up in the sky.

"I'm gonna be honest. I saw a lot of people's reactions on the Internet after me and my Wise Woman exchanged a kiss." he spoke and he turned to me with a smile on his face, bringing memories when we lurked on the social medias. "Y'all seem to be surprised."

Crowd screamed "Yeah."

"Why? Isn't it perfectly clear that the Tribal Chief gets the best? The main events, the matches, the money, the title, yeah, that's right, Seth." he called out one of his biggest enemies in the business. "And of course, the best woman too." he pulled me by the waist closer to him. "Look at her. I bet you all men drooling over Sophia like crazy. I see yall well but if you want a woman like that, you gotta be the Tribal Chief first." Roman was speaking with those taunting tone with a note of childishness.

We made an eye contact before he smooched my lips once again and then let me go.

"I don't like doing recaps and all but I'm gonna address my little brother Seth Rollins. Everybody that faced you for your title which you claimed is the number one title, went through me first." he said and I exchanged some small talks with Jimmy in the meantime, agreeing.

"And failed miserably as we all saw." I added. "That's why they go for the second option. Just like men want the best woman for them, 10/10, self confidence, high standards and everything but since they can't pull her, they go for an easier option." I just made a real-life comparison which brought some serious reaction.

"Exactly." Roman agreed with me. "And he has the audacity to say he is the guy" he started laughing out loud and I chuckled as well. "He also claimed he is a workhorse but broke his back while trying to carry Raw." if Seth is watching all this, he is getting really mad right now. "And then he attacks my schedule." my boyfriend shook his head. "I work less than you, yes, actually I work like 10 times less than you...and I still make 10 times more than you." he yelled and the crowd laughed out loud. "I'm gonna ask yall, you want Seth Rollins money or Tribal Chief money?" he growled into the mic and everyone started chanting his name.

Not long after this they started screaming for Cody. Clearly, the crowd wants to see them two fight together again.

"So Cody, I'm not gonna beg you like the other guy. You either choose to be number two or you get your chance with number one again. It's your choice." Roman said with pure confidence and then licked his lips.

After Cody's music hit and did his patriotic entrance, he stepped into the ring and greeted the people that came here to see us. Everybody is really happy when they see him. I guess he has that effect on people. Cody has completely different type of aura than Roman and it's completely normal. They look different too.

My man gives off Aquaman while Cody is like Ken for some reason with just a little more dignity and smartness compared to the doll. Something I am never gonna confess in front of Joe is that Cody is the type of guy I would usually fall for. Something in him really reminds me of both of my ex-boyfriends and it doesn't have to do anything with the looks. The energy he radiates itself.

"I know what are we gonna talk about." Cody changed his catchphrase a bit. "First off, I have to congratulate our newest power couple in the company, ladies and gentlemen, Roman and Sophia."

The crowd started clapping.

"Look at them. She came here as a substitute special council but I start to think she came to find a substitute uncle." Cody said in a very witty tone and honestly I felt like laughing but I had to act angry, so did Roman. My boyfriend crossed his arms.

"Mr. Rhodes I profoundly appreciate your sense of humor but let's cut to the chase and discuss whether you are gonna fight for the Undisputed WWE Universal Heavyweight title." I spoke in a formal tone. "Also, allow me to add that I have only one uncle and his name..." I looked at the crowd, waiting for them to scream with me "...is Paul Heyman." I accomplished the desired effect. Man, I gotta love the WWE Universe.

Roman just continued sitting with his big arms crossed and a smug expression on his face, flashing me with a proud smile then turning back to Cody.

"I took a great deal of counselling this week - from friends, family and legends about who I should face at Wrestlemania." Cody started speaking. "Last year, you cheated me." he meaning the Wrestlemania 39 match where everyone was convinced Cody is gonna be the new champion but my boyfriend proved him wrong.

Me and Roman just exchanged some funny side eyes from Cody's statement. He also talked about how he almost had him, that Seth made some great points besides calling the Undisputed title 'the Hollywood title' plus adding the fact that this is the championship that was taken away from his father. The blonde man also got in a heated monologue which is typical for me usually. He started doing some deep explanation of what does "finishing the story" mean and all that.

"I'm gonna take everything from you, Roman, until you are left with nothing." Cody made a promise. "Everything." he repeated and looked at me as well. I saw Roman starting to get heated up.

I just stood there with judgy expression on my face because I'm about to laugh and I need to keep my serious composure.

"I am coming for you, Roman Reigns." Cody slightly shouted and my boyfriend grinned at him then turned to me.

"Is this familiar to you?" he asked me off mic and I pressed my lips. Oh, he is so dirty-minded.

"But not at Wrestlemania." Cody added and suddenly we were all confused. Me and Roman exchanged some puzzled expressions.

"One of the people I took counselling from knows you very well." Cody spoke and suddenly it all became silent until a music hit.

And that music was the Rock's. Everybody went completely nuts hearing this and the crowd was screaming, making me think how much people are gonna talk about tonight's segment.

As The Rock stepped into the ring, he had an intense stare down with my boyfriend and it honestly brought some chills all over my body.

I am witnessing a historical moment right here. Wrestling fans have been dreaming about this for more than a decade and if this match happens, the stakes will go the highest they have ever been.

As for tonight we are getting just a face to face stare, however. Nothing else since the team wants to test the waters what the crowd is more open to and I think for now it's perfectly clear.

Joe invited me at his house for the night. The flight was a bit more than two hours so right now is around midnight already.

I came prepared with clothes and everything although he suggested it while we we were flying. You have to be prepared with this man because you don't know where he is taking you.

We got in the spacious living room. I really love the designing of this house - everything is literally black and white marble.

It kinda screams "Joe" really. Wow. He really has a good eye for things and is indeed a man of detail and I admire that about him so much.

"Anything for drink?" he asked me as he took my coat off leaving me with the dress only.

"As of now, no. Thank you." I responded and then he attacked my lips.

"You promised me something." he whispered through the kisses and then went to kiss my neck. His beard and tongue were sending tingles through my whole body.

"What?" I moaned.

"To show me your underwear." he replied and started licking my neck increasing the volume of my moans.

"Take off the dress and see for yourself." I instructed him seductively and after not even two seconds, he unzipped my dress and slid it off me.

Then I turned to face him. Red lace lingerie, no bra and the red high heels. Joe bit his lower lip so hard that it could bleed.

I saw a big bulge forming in his pants.

Is he getting an erection? I didn't do anything. How is that even possible?

"See what you do to me? See?" he said through his teeth and I sensed a nuance of embarrassment in his voice. "Almost 40-year old man acting like a teenager." he shook his head. "Give me a few minutes." he was about to leave, probably to go to the bathroom and handle all of this alone but I caught his arm to stop him.

We made an eye contact and I got on my knees, looking at him with doe eyes.

"You got a woman like me in front of you and you are gonna go to the bathroom to pleasure yourself?" I asked with a shocked tone and his mouth slightly dropped.

Then I dropped down his pants.

"Let me take care of it, okay?" I asked him and he seemed pretty convinced.

"You're not obligated to." he finally spoke and I slightly chuckled.

"I am not but I do feel a bit guilty." I smirked. "Didn't expect this reaction." I spoke frankly as I dropped down his boxers as well and now I am face-to-face with it.

Normal me would be scared but right now I feel excitement and adrenaline. Not gonna lie, I am feeling really, really horny lately.

Me and Joe haven't done any touching besides kisses for a whole week and now I start to understand. This man is really bringing out the tigress in me as my friends said and that tigress was deeply, deeply hidden in me.

Have I done blow jobs before? No. Never liked the idea of it and probably that's why I couldn't keep my relationships, who knows? All I know is that I gotta play with that thing like a lollipop now.

I think I can make it work.

Although I saw it being shiny from the pre-cum that was forming, I still gave wet kisses on the head, making it ever more wet.

My boyfriend let out a soft groan and I felt him grabbing my hair in a ponytail with one of his hands.

After that I started licking it slowly as if I just bought my favorite ice cream in the summer, not caring it can melt from the heat.

I looked up to him and I saw his eyes close shut, gritting his teeth, so I decided to go faster. After that I started sucking on it, not completely deepthroating yet since I fear that thing can literally choke me.

I gotta test the waters first.

I put it in my mouth like half of it and it was fine. Weird but fine. I felt like I have several marshmallows stuffed - it's wide and long.

"Mm babygirl, can you try a bit deeper, please?" Joe asked as he tried not to moan and just was breathing extra heavy. Of course, I listened to his polite request.

Fuck it.

I took the whole dick in my mouth and I felt it reaching my throat, almost choking me, tears forming in my eyes.

My boyfriend moaned. They love this shit way too much.

Before the gag reflex makes the things awkward, I started going up and down with my mouth on it. Still looking directly at him.

He had his head tilted back but suddenly, like a clockwork or more like cockwork in this case, he looked down at me with a look of deep pleasure, lust and acknowledgement even I would say.

"Soph." he breathed out as I slightly fastened the pace. I bet he goes crazy from my eye contact and the way I am devouring his dick. I go crazy too from the way he is saying my name, the way he looks at me, the way he still holds my hair to help me out.

"Soph." his breaths became even heavier which made me speculate he might finish but I actually don't want him to yet because I wanna play with it a little more.

I stopped the sucking process and started licking it again with a few soft kisses here and there. Moans started coming out from him. But those really, really desperate ones which you don't expect to hear from a man.

I swear to God, my red thong got soaking wet from the sound alone. I really just got an enormous and dominant man like him moaning like that.

"You sound just amazing." I purred and then sucked on it again and after a few movements, I felt him cum in my mouth.

He let out a loud groan of relief and I felt the warm liquid filling my mouth and soon throat as I swallowed it. It had an amazing and fresh taste, not very salty. I can't quite describe it but it's definitely good. I mean he's an athlete. Of course it's gonna be tasty.

"Sophia. You are dangerous." Joe concluded and I got up to kiss him. He wrapped his hands around my waist.

"Was it good?" I asked for a feedback.

"It was perfect." he furrowed his eyebrows slightly.

"I'd need a bit more practice with the adjustment and I would need to work on that gag reflex then it would be more than perfect." I spoke as if I'm a professional blowjob judge and he just shook his head.

"It's your first time with a size like this so it will get better and better but I honestly can't imagine it better than this." he seemed sincere and I am shocked because I have never done this before.

Well, guess it isn't so hard after all.

"Thank you." I kissed him. "Also, you are delicious." I whispered.

"I am trying, you know?" he grinned. "Now, babygirl." he slid his hands down from my waist to my butt, gripping it and I let out a gasp. "I want you to walk down to that beautiful black couch with your pretty heels, lay on it and spread those beautiful legs for me cause now is my turn for a midnight snack." Joe instructed me.

I turned around and started walking slowly to that couch, swaying my hips and my pilates butt slightly jiggling.

When I reached to the couch I took off my lacy lingerie leaving myself completely naked except the shoes and then I lied on it with my legs spread waiting for Joe to devour me.

His eyes darkened, almost becoming black and he slowly licked his lips before he attacked me like a beast attacks its prey.

#roman reigns #tribal chief #wwe #head of the table #the bloodline #roman reigns fanfiction #wwe fanfiction #wwe fandom #the rock #joe anoa'i

29 notes · View notes

mintmatcha · 6 months ago

Note

I’m reading inevitable once again and I’ve always wondered about something. What did Aizawa grumble to Hizashi???

“Parked right behind you is a very familiar sports car, your favorite blonde and your least favorite coworker standing right beside it. Both men are staring directly at you with very contrasting expressions: Hizashi excited, Aizawa enraged. The shorter man yanks on his hoodie strings, closing his hood comically tight around his head, and grumbles something to his friend. Hizashi nods enthusiastically.”

hahaha he asked "is this REALLY happening right now?" and hizashi gave him a nod with a fake smile (he's a beter liar than aizawa)

because they were both gobsmacked that you were with a hickeyed out denki

34 notes · View notes

svenskjavel · 11 months ago

Note

Inatt så drömde jag att Pippi Långstrump åkte omkring på rullskridskor på en random lekplats. Hon berättade för Annika (som satt på en gunga) att hon skulle sätta upp plakat där det stod ”kämpa för transrättigheter”. Annika svarade då ”men Pippi, får du sätta upp plakat?”

Pippi svarade då ”Javisst! Jag är ju asexuell!” och gjorde ett stort hopp i luften innan hon åkte iväg på sina rullskridskor i fjärran.

Anyway enligt min dröm är Pippi en asexuell transaktivist 💜

Det absolut roligaste är att det verkligen är ungefär så Pippi beter sig

#frågelådan #weirdthoughtsandideas

61 notes · View notes

maviriss · 3 months ago

Text

Hayatı boyunca yapmak istediği tüm iyiliklerden men edildikten sonra iyi biri gibi hatta biraz bile iyi hissetmesi olanaksız artık. Yolculuğu sürdürebileceği bir rota kalmadı. İyiliği içinde kaldı. Hapsoldu, iltihaplandı, daha tuhaf ve beter bir şeye dönüştü..”

#black history #book blog #book review #booklr #books #books & libraries #reading

20 notes · View notes

bumblebeehug · 4 months ago

Text

Jag väljer alltid dig

Summary: Efter ännu ett jobb som slutat i lågor, säger Lucy ifrån. Natsu gör sitt bästa att fjäska tillbaka sig till sin position som hennes favoritperson. Swedish NaLu one-shot. Ao3 - FF.net

***

Lucy knuffade igen porten till gillets hus med en suck. Hela dagen hade hon slitit som ett djur: jagat vildsvins-liknande monster bort från böndernas fält, byggt barriärer för att skydda gårdarna framöver, och som om det inte var nog hade Natsu och Happy endast eldat på dilemmat. Bokstavligen. Uppdraget hade sett missvisande ut på pappret: planen var att det skulle ta några timmar, max, men tyvärr var monstren oväntat stora, elden spreds, och Lucys himlakroppsvänner var extra trotsiga. Att dessutom behöva torka spya från sina nya skor på vägen hem, var helt enkelt pricken på i:et.

Med släpande fötter tvingade hon sig till baren, där hon sedan satte sig med en duns.

“Jobbig dag?” Kontrasten mellan Miras vänliga exteriör och Lucys slitna utseende fick henne att känna sig ännu fulare. Utan skam grymtade hon fram ett stön.

“Utan tvekan.”

Hon tog tacksamt emot glaset med vatten som Mira ställde framför henne.

“Jag trodde att du sa att du tyckte jobbet verkade enkelt när du skrev på kontraktet?”

Lucy skickade en blodtörstig blick åt hennes håll. Det var likt henne att retas på det viset, men idag var hon inte på humör. Miras änglalika, uppmuntrande leende låg kvar på läpparna.

“Uppdraget i sig var inte så illa.” Hon strök bort hår från pannan. “Visst, det var tungt och brötigt, men hade Taurus hjälp till istället för att flirta med bondens fru så hade det gått fint. Problemet var-” portarna slogs upp, och nykomna individerna eggade fram ett högljutt skrål ur gänget, “... han.”

Mira skrattade lätt.

“Han är väl alltid sån? Du kan inte vara förvånad,” menade hon.

“Förvånad, nej. Besviken? Som tusan. Han vet att jag har hyra att betala om två dagar ,” hon betonade tidspressen, “men ändå beter han sig som ett barn. Inte en chans att jag teamar upp med honom igen denna veckan.”

“Teamar upp med vem?” Natsu kastade en arm över Lucys axel innan han slog sig ner på stolen bredvid. “Du är väl inte otrogen,” flinade han och drog i hennes kind. Lucy slog bort hans hand.

“Jag får göra mina jobb med vem jag vill, lägg dig inte i.” Hennes ton lät ilsknare än hon menat, men Natsu tycktes inte bry sig.

“Äsch, vi tar bara ett nytt jobb imorgon.” Ett irriterande flin var påklistrat; han trodde verkligen att han kunde slå följe till henne utan konsekvenser. Hon skakade bort hans arm från sina axlar.

“Om du jagar efter mig på mitt jobb, så kommer jag mura igen mitt fönster. Jag var så tydlig man kan vara när jag berättade om hyran! Ändå förstörde du för mig.”

Lucy vände del av sin uppmärksamhet till glaset hon hade framför sig, och tog långsamma klunkar. Till bästa förmåga försökte hon ignorera Natsus närvaro; en omöjlig uppgift visade det sig. Hans bekväma sätt att slå sig ner som om han ägde platsen, och den lilla värmen som spred sig från hans kropp där han satt nära henne – det gjorde det omöjligt att koppla av.

"Vad klagar du egentligen på?" frågade Natsu och sträckte sig över bardisken för att sno en av småkakorna Mira hade ställt fram åt Lucy. "Vi tog ju ner monstren, eller hur? Jobbet är klart! Fixat och donat!"

Lucy stirrade på honom, nästan mållös. Hon satte ner glaset med en tydlig duns.

"Jag klagar på att det kostade mig mer än det gav ! Vi brände nästan ner en gård, du skrämde hälften av byborna, och vet du vad? Jag får betala för skadorna på deras fält! Jag har inte råd med detta!"

Natsu lutade sig bakåt, armarna bakom huvudet, helt oberörd.

"Det är ju bara pengar. Vi tar ett nytt jobb imorgon och fixar det. Lätt som en plätt."

Hon kände en pulserande irritation växa inombords. Det var så typiskt honom. Allt var bara en lek. Allt kunde lösas imorgon, och det var aldrig hans problem om saker gick snett. Men samtidigt var det svårt att bli riktigt arg på honom. Hans självsäkerhet, hans avslappnade inställning – det var en del av vad som gjorde Natsu... ja, Natsu. Hennes absolut bästa vän.

"Det är inte poängen, Natsu," sa hon till slut, tvingade ner irritationen och försökte tala sakligt. "Jag kan inte bara 'fixa det' varje gång du bestämmer dig för att improvisera. Jag måste planera. Jag måste... ta ansvar. Och ibland känns det som att du bara dyker upp för att ha kul och stöka runt."

Han såg på henne med ett snett leende, men det var något i hans blick som fick henne att stanna upp.

"Det är inte sant," kontrade han enkelt.

"Inte? För det känns så," svarade hon snabbt. "Som idag. Jag bad dig att inte gå överstyr, men vad hände? Eld. Överallt. Jag bad dig att hålla dig till planen, men vad gjorde du? Precis tvärtom."

Han lutade sig framåt och stödde armbågarna mot bardisken, hans röst låg och lite retsam. Lucy tryckte ner lusten att trubba ner hans ego.

"Och ändå gick det ju bra. Du är här, eller hur? Ingen dog. Vi vann. Det är väl det som räknas."

"Det räknas inte när jag knappt har råd att betala min hyra!" Utbrast hon och slog ut med händerna. Om hon vaknade med gråa hår imorgon visste hon precis vem hon skulle vända sitt finger mot. Den här stressen åldrade henne onaturligt snabbt. "Natsu, jag har inte samma frihet som du,” fortsatte hon. “Du har ett hus! Jag har hyra och ansvar att betala den. Jag måste... jag behöver saker att funka."

Han betraktade henne ett ögonblick, hans tidigare retliga flin mjukare nu.

"Du borde slappna av lite mer, Lucy. Oroa dig inte så mycket. Det löser sig alltid." Lucy suckade och begravde ansiktet i händerna.

"Du har inte riktigt förstått mig, eller hur? Det handlar inte om att vi löser det imorgon. Det handlar om att jag behöver kunna andas, inte hela tiden vara orolig."

Natsu lutade sig framåt, hans röst plötsligt allvarlig.

"Jag fattar mer än du tror." Med en försiktig hand strök han bort en hårslinga från Lucys ansikte; en oväntad och förvånansvärt mjuk gest som fick Lucy att haja till. “Jag vill att du ska må bra. Inte för att jag fattar exakt vad du känner och tänker, men jag vill vara här för dig, på mitt sätt.”

Lucy öppnade munnen för att säga något, men hennes ord fastnade i halsen. När han tittade på henne så intensivt, bestämt, kändes det som om han såg rakt in i henne. Inte bara ytan, utan djupt , in i de sår och rädslor som hon sällan visade för någon annan. Abrupt stoppade hon sig själv innan hon hann tänka klart i det ledet, skakande på huvudet. Detta handlade inte om deras historik, om undangömda känslor eller om vänskap; Lucy var mitt i ett försök att smälla in vikten av hyfs och vett i hans tjocka skalle. Det här var en fråga om pengar , inte om hur många vänskapsarmband de kunde pyssla ihop på ett dygn.

"Du är hopplös." Hennes ton snuddade mot uppgiven.

"Nej då," sa Natsu och reste sig upp. Han sträckte sig efter Lucys påfyllda glas med vatten och svepte det innan han lutade sig fram mot henne. "Vet du vad jag tror?"

Hon såg upp mot honom genom ögonfransarna, fortfarande irriterad men plirande nyfiken.

"Vad tror du?"

"Jag tror att du gillar att ha mig där." Hans andetag var varma mot hennes ansikte. Hon stirrade på honom, och för ett ögonblick trodde hon att hon tappade fattningen.

"Ha?"

"Du skulle kunna jobba med vem som helst här," sa han med en gest mot det högljudda gänget i gillets sal. De hade ännu inte märkt att stämningen mellan henne och Natsu hade skiftat: hade de vetat, hade det varit knäpptyst här inne. Gillet var trots allt nästan mer förtjusta i relationsdrama än i att slåss. Nästan. "Men du väljer alltid mig,” fortsatte Natsu. “Även om jag... ja, du vet, råkar elda upp saker ibland." Han skrattade lågt.

Lucy öppnade munnen för att protestera, men insåg att han hade en poäng. Hon hade egentligen fortfarande kunnat välja en partner som var mer pålitlig, mer organiserad, partnerskap eller ej. Ändå var det alltid Natsu hon återvände till.

I ögonvrån såg hon Mira studsa mellan borden i gillesalen, stissig som en duracellkanin. Hon var definitivt medveten om deras konversation, även om ingen annan var. Varningslarmet började ljuda i Lucy’s huvud; det var dags att avleda henne, innan samtalet började snudda romantiskt.

"Det är för att du inte ger mig något val!" Kontrade hon, lite för högt. "Du bara dyker upp, oinbjuden, och insisterar på att följa med."

"Ändå säger du aldrig nej," retades Natsu, svar på tal och med ett triumferande leende lekandes på läpparna.

Hon tystnade och rodnade lätt. Det var sant, och det störde henne att han visste det. Hade hon sagt ifrån på riktigt, hade Natsu troligen aldrig irriterat henne dag in och dag ut på det här viset. Mira lyckades lugna ner sig själv tillräckligt för att fylla på Lucys vattenglas.

"Han har en poäng, Lucy," inflikade hon med ett varmt leende innan hon gick tillbaka till de andra gästerna, med lite för mycket schvung i kroppen. Den luriga maran.

Lucy suckade och kastade en blick mot Natsu, som nu såg mer nöjd ut än någonsin. Hon visste att hon borde säga något, svara på hans påstående med något klipskt, men orden fastnade i halsen. Natsu lade armbågen mot bardisken och lutade kinden mot handen.

"Kom igen, Lucy. Du vet att jag alltid backar dig. Oavsett vad."

Motvilligt kände hon hur hennes ilska långsamt smälte bort. Hans självsäkerhet var irriterande, men den grundade sig i ren sanning. Han fanns alltid för henne, på sitt eget, ofta väldigt unika sätt. Och trots allt som gått fel idag, visste hon att hon kunde lita på honom när situationer kärvade sig på riktigt.

"Vi får väl se," sa hon till slut, med en liten suck. "Men om du förstör nästa jobb, så blir det inga fler."

Hans leende blev bredare, om möjligt. Fånigt brett, så fånigt att Lucy nästan fick en ostoppbar lust att stoppa ett kassettband i munnen på honom. Se om cirkusmusik skulle börja spela.

"Jag lovar att göra mitt bästa. Men du vet att jag är bäst när jag är... spontan." Hans armar hittade Lucys midja, fortfarande bestämd i idén av att reta upp henne. Han sökte väl en specifik reaktion; hon hade ingen aning vilken. Dock kunde hon inte hindra ett leende från att sprida sig över hennes ansikte.

"Det är just det som är problemet."

Happy, som hela tiden hade suttit okaraktäristiskt tyst bredvid, flög upp med ett retligt fnitter.

"Dejtar ni nu?" Ett finger pekade mot deras armar som vilade i en halvhjärtad omfamning.

“Nej, men vi tänkte dela vårdnadshavande på dig, vilket betyder att jag äntligen kan kastrera dig!” Kvittrade Lucy med eld i blicken. Ett tomt hot förstod alla som hörde det, men det räckte för att ge Happy rysningar ända ut i vingarna.

"Att vara adoptivpappa är en sak, men adpotivfarfar? Inte en chans." Natsu var med på Lucys noter, vilket fick Happy att slänga en servett i ansiktet på honom.

Lucy drog ett djupt andetag och lutade sig lite närmare Natsu, med ett roat men utmanande uttryck i ansiktet.

"Så, vad säger du? Ska vi samarbeta och se hur snabbt vi kan göra Happy galen? Jag tror vi är uppe i rekordtid redan." Natsu flinade brett och skakade på huvudet.

"Vi behöver inte ens anstränga oss, han snurrar in sig i sitt eget galenskap."

Happy, som fortfarande muttrade surt över hotet om kastrering, vände sig om i luften och pekade anklagande på dem båda.

"Jag hör er! Ni kan inte planera sånt här bakom min rygg!"

"Det gör vi ju inte. Vi gör det rakt framför dig," påpekade Lucy och ryckte på axlarna.

Natsu skrattade och tog Lucys handled. . "Kom igen, låt oss ta det här till din lägenhet. Det är bättre att ha ett hemmaplan när vi ändå ska diskutera vårdnadsfrågor."

Lucy suckade teatraliskt men kunde inte dölja leendet som letade sig fram. "Fint, men om ni rör mina böcker eller äter upp allt i kylskåpet kommer jag se till att ni båda blir utan bollar."

"Så hotfull," retades Natsu och följde efter henne ut, med Happy flygande tätt bakom, fortfarande mumlande något om att han borde hitta bättre lagkamrater.

När de gick genom stadens gator bestämde sig Happy för att flyga i förväg. Lucy och Natsu hade i ett tyst samförstånd bestämt sig för att ge en straffande tystnad; bara för att retas lite förstås. Det var dock tillräckligt för att driva Happy till vansinne, därav hans tidiga avresa.

Utan Happys tjuriga muttrande lade sig tystnaden fort mellan Lucy och Natsu. Det var bekvämt; det enda de behövde lyssna på var ljudet av deras fotsteg mot kullerstensgatorna, vågorna från ån som slog mot murarna som omgav, fåglarnas milda kvittrande, och det låga bullret från marknaderna de passerade. Vitt brus som lugnade Lucy’s sinne olikt någonting annat. Att dessutom ha Natsus kroppsvärme mot hennes vänstra axel kändes som höjden av lyx. Stressen från dagens slit smälte bort som vax under en låga; det var omöjligt att hänga upp sig på irritationen Natsu kom med tidigare. Lucy tog ett djupt andetag, njöt av lukten av nybakat bröd och äppelträden som börjat blomma ovanligt tidigt i år.

“Skönt väder,” kommenterade hon. Hon missade en sidoblick från Natsu, som försökte tolka hennes humör.

“Vi borde gå ut och fiska innan abborresäsongen är över.”

Lucy vände blicken mot Natsu och gav honom en godkännande nick. Hon kanske inte älskade att spendera hela dagen till sjöss, men hon var tvungen att erkänna att det var rätt så mysigt att sitta där i Natsus och Happys umgänge, lyssna på deras tramsande och sedan tvinga på dem jackor när det började skymma. Inte för att de påverkades av kylan på samma sätt som hon; en av dem hade päls, den andra en inre vedugn.

“Är du fortfarande sur över jobbet?” Frågade Natsu prövande. Hon skakade på huvudet denna gången.

“Inte sur, men lite upprörd,” förtydligade hon. “Det är bara det att lägenhetshyran alltid är en extra stress för mig… Du har inte det problemet, det fattar jag. Du äger ditt hus. Jag, däremot, måste upprätthålla hyresvärdens förtroende, annars har hon all rätt att kasta ut mig. Då kan varken jag eller du komma hem till min lägenhet längre.”

Lucys röst var mjuk, men Natsu förstod att hon var seriös. Det satt inte riktigt bekvämt i magen för honom när hon var upprörd; helst skulle hon aldrig behöva oroa sig över någonting någonsin om han fick bestämma. Ändå lyckades han ställa till det såhär för henne, gång på gång – det gav honom helt ärligt lite dåligt samvete.

“Förlåt för idag.” Hans ord var knappt ens en viskning, och hans öron kändes varma i genans, men Lucy tycktes höra honom. I en enda trygg rörelse tog hon hans arm i armkrok.

“Det är okej. Vi löser det med pengarna imorgon.”

Ett leende ryckte i mungipan på honom.

“Så får jag alltså följa med på nästa uppdrag?” Lucy kunde nästan tro att han skulle börja göra hoppsasteg i sin nyfunna glädje – han tog i hennes överarm och ryckte exalterat i den. Hon skrattade lätt.

“Du får väl det,” medgav hon, “vi är ju ändå ett team. Jag valde dig.”

Medan Natsu sprang cirklar runt Lucy, babblandes om vilka jobb han kollat in och de olika lönerna för dem, kunde Lucy inte låta bli att le varmt. För det spelade faktiskt ingen roll om han tände eld på varje peng hon tjänade in – inte i längden. Visst, det var alltid tjatigt att argumentera fram en förlängning på hyran, och det tog några år av hennes livstid varje gång hon såg siffrorna hon var skyldig arbetsgivarna efter skadorna de åstadkommit, men i slutändan hade hon valt honom. Sedan första gången de träffades i kuststaden Hargeon, och sedan om och om igen.

Som en mal är dragen till flamman, var Lucy dragen till Natsu. Om det fanns en konstant i hennes liv, som hon kunde lita på, så var det han.

#fairy tail #lucy heartfilia #natsu dragneel #nalu #fairy tail nalu #nalu fanfic #swedish fanfic #swedish #sweden #fanfic #fanfiction #fluff #bumblebeehug writes #idk how to tag this actually #it's so weird when it's a swedish fic #i'm just posting it so i can link it properly in my masterpost lmaoooo

14 notes · View notes

one-with-the-tree · 5 months ago

Text

Heb een Villa Volta iceberg chart gemaakt met alle willekeurige trivia die ik door de jaren heen heb opgepikt. Informatie is beneden te vinden!

Tier 1

Bokkenrijders - Waar de rit op gebaseerd is. Volgens mythen waren dit rovers die in de jaren 1700 de Kempen en Limburg onveilig maakten. Ze zouden op bokken gereden hebben en satanisten zijn. Van de mythologie is vrij weinig waar, maar er waren echte benden “Bokkenrijders” actief rond deze jaren en er zijn honderden mensen gemarteld en soms zelfs vermoord in deze heksenjacht.

Vrouwe Goeds - Een van de hoofdpersonages van de rit, de vrouw die Hugo vervloekt nadat hij de abdij beroofd. Ze staat op het dak en wuift met haar armen.

Hugo van den Loonsche Duynen - Hoofdpersonage van de rit. Bokkenrijder die vervloekt is nadat hij de Abdij van Postel heeft beroofd en de waarschuwingen van Vrouwe Goeds negeerde.

Muziek - Villa Volta heeft een geweldige soundtrack, volgens sommigen een van de beste pretparksoundtracks ooit.

Bokkenpoot - Het satanische gildeteken van Hugo en zijn bende, te vinden in de eerste voorshow.

Abdij van Postel - De abdij die door Hugo en zijn bende wordt beroofd. Deze abdij bestaat overigens echt.

Madhouse - Het type rit dat Villa Volta is. Villa Volta is het eerste madhouse ter wereld op deze schaal.

Tier 2

Ruud Bos - Componist van de Villa Volta soundtrack. Hij is helaas in 2023 overleden.

Jules Croiset en Lucie de Lange - De stemacteurs van Hugo en Vrouwe Goeds, respectievelijk.

Ton van de Ven - Designer van de rit. Helaas overleden in 2015.

Invalidenshow - Helaas kunnen bezoekers in een rolstoel de hoofdshow niet bezoeken, dus is er deze show zodat zij ook de rit op een andere manier kunnen beleven.

Pins - Er zijn door de jaren heen verschillende Villa Volta pins gemaakt. De eerste set van drie gaat soms voor meer dan €100 op Marktplaats en is moeilijk te vinden.

De deuren openen in uw richting - Iconische lijn dialoog die men in de tweede voorshow kan horen na Hugo’s speech. Vroeger ging de omroep “Dames en heren, let u op, de deuren openen in uw richting”. Tegenwoordig is het een inclusievere tekst.

Vekoma - Fabrikant die de rit heeft gemaakt.

Lichtshow - In sommige jaren van de Winter Efteling was er een lichtprojectie op Villa Volta te zien die het verhaal uitbeeldt. Jules Croiset en Lucie de Lange spreken weer de stemmen van Hugo en Vrouwe Goeds in.

Tier 3

13 - Nummer dat ongeluk brengt dat veel op en rond Villa Volta voorkomt. Zo zijn er dertien bokken bij het huis te vinden, en dertien vensters.

Spiegels - Aan de spiegels (en vazen) tijdens de hoofdshow kun je zien hoe de banken nou precies hangen. Dankjewel, zwaartekracht.

Hugo: De historie achter Villa Volta - Een korte film die het verhaal van de attractie vertelt. De film is niet 100% canon en retcont wat informatie van de echte rit.

Ton van de Ven cameo - Het portret dat naast Hugo ligt in de tweede voorshow is een foto van de designer van de rit, Ton van de Ven.

Tier 4

En ze leven nog lang en gelukkig - Door de Efteling gepubliceerd sprookjesboek dat ook het verhaal van Villa Volta bevat, vanuit het perspectief van Arjan de Stoere, een van de dorpelingen.

Wat is Vrouwe Goeds? - Refererend naar het feit dat we niet precies weten wie en wat Vrouwe Goeds is. De meest logische aanname is dat ze een engel of geest of een andere boodschapper van God is, maar dit is nooit helemaal bevestigd. Ze kan ook van vorm veranderen (volgens het verhaal in En ze leven nog lang en gelukkig, waar ze de gedaante van een hert aanneemt).

Hugo’s redesigns - Hugo is door de jaren heen meerdere keren geredesigned en heeft meerdere “maskers” gehad, de een van betere kwaliteit dan de andere.

Hugo is een meervoudig moordenaar - Volgens de korte film Hugo: De historie achter Villa Volta heeft Hugo ten minste twee mensen om het leven gebracht, zijn beste vriend Matthijs en zijn rivaal Lodewijck.

Tier 5

Wipkip in een tonnetje - In feite precies wat Villa Volta is, alleen dan in het groot. De kamer is een “ton” die ronddraait en de bezoekers zitten in een soort schommel. De timing van de schommel met de “ton” is zo afgesteld dat het lijkt alsof ze over de kop gaan.

Geestverschijningen in de vloer - Er zijn twee geestverschijningen in de vloer van de hoofdshow te vinden. Volgens Eftepedia zou dit Hugo zijn maar ikzelf vond het altijd meer of Vrouwe Goeds lijkt.

Ton van de Ven als Hugo - Tijdens het programmeren van Hugo’s animatronic werd zijn stem eerst ingesproken door Ton van de Ven. Voor zover ik weet is deze dialoog nooit boven water gekomen. Later werd zijn stem ingesproken door Jules Croiset.

Jules Croiset zet zijn ontvoering in scène - Niet 100% Villa Volta gerelateerd maar wel interessant. Precies zoals het klinkt. Hugo’s stemacteur heeft in de jaren ‘80 zijn eigen ontvoering in scène gezet.

Namen van de dorpelingen - De meeste personages van de eerste hoofdshow hebben namen. Zo zijn er Marie en Trees (de twee vrouwen), Jonge Peer, en ook Arjan de Stoere wordt bij naam genoemd. Arjan werd later het hoofdpersonage van het Villa Volta verhaal in En ze leven nog lang en gelukkig.

“Val der opstandige engelen” - Een fragment van dit schilderij hangt in de eerste voorshow.

Tier 6

Boeken in Villa Volta - Hugo leest schijnbaar graag. Bij zijn voeten ligt het boek van Dostojevski: Schuld und Sühne, en in de huiskamer ligt het boek Tempel der Zanggodinnen.

Hugo en Bokkenrijders verborgen dialoog - Als je naar de achtergrondmuziek/geluiden van de tweede voorshow luisterd zonder Hugo’s speech komen er wat extra beetjes dialoog naar boven van Hugo en zijn makkers die de kapel beroven. Deze zijn met Hugo’s speech eroverheen nauwelijks te horen.

Hugo heeft de Efteling beroofd - Refererend naar het feit dat er veel Efteling-dingen in Hugo’s huis te vinden zijn (de dranghekken met een Eftelingse E, het Eftelingse wapen, een bankje uit het Sprookjesbos.

Tier 7

Lodewyck/Hugo van den Cetsheuvel - Conceptuele namen voor Hugo. Ironisch genoeg is Lodewijck de naam van Hugo’s rivaal in de korte film.

Hector - Een airconditioningsunit die tot 2019 in de tweede voorshow was te vinden. De koosnaam Hector is gegeven door Efteling-fans.

Hugo spreekt Duits - Aangezien er een Duits boek van Dostojevski aan zijn voeten ligt, lijkt het dat Hugo de Duitse taal meester is.

Gebrek aan Villa Volta merchandise - Helaas voor Villa Volta fans is er, naast enkele pins door de jaren heen, niet heel erg veel Villa Volta merchandise in de souvenirwinkels te vinden.

Tier 8

Vrouwe Goeds is een Witte Wief - Theorie gebaseerd op het feit dat veel van Vrouwe Goeds’ eigenschappen overeenkomen met die van een Witte Wief uit Baron 1898. Ze is een vrouw-geestverschijning gekleed in een wit gewaad en waarschuwt een gierige man. Wanneer hij niet luistert, wordt hij vervloekt.

Elmo - Hein Boele, de stem van de verteller in de eerste voorshow, heeft ook jarenlang de stem van Elmo ingesproken in de Nederlandse versie van Sesamstraat.

De Steenbok - Verschillende decoratieve elementen uit Villa Volta (de bokkenkoppen) waren te vinden bij de Steenbok. Dit horecapunt is tegenwoordig gesloten en de bokken zijn er niet meer te vinden.

Hugo’s initialen - Hugo’s initialen zijn te vinden op een rol zeildoek in de tweede voorshow.

Tier 9

Regenpijp - Ik wil het er niet over hebben.

Hugo heeft een geweer - In En ze leven nog lang en gelukkig heeft Hugo een geweer. Hij gebruikt het echter niet.

Vrouwe Goeds in het Wapen van Raveleijn - In dit horecapunt is een boek met de beeltenis van Vrouwe Goeds te vinden. Leuke easter egg.

#tekst #efteling #villa volta #moet iets met al m'n nutteloze kennis als villa volta-autist

10 notes · View notes