#nykter

[asiljebrand]

Nykterhet

Att se nyktert på situationen istället för att fokuset dikteras av ett skript av det förflutna. Frågor att ställa sig när känslan begär/otillräcklighet tar över i kroppen och det rationella sinnet hamnar i bakgrunden. Ser du på det här nyktert eller gör du det större än vad det är? Är det här av primär betydelse att försöka fixa eller finns det viktigare saker att lägga din energi, tid och…

[casxuls]

¿Do you recommend any songs? You have good musical tastes. 😭

Thank you very much I appreciate that a lot. I try to keep in touch with multiple styles and genres of music so my tastes are a bit all over the place right now but, here are some songs I recommend by artists I’ve been enjoying lately.

Cursed Palace by Manierisme

HADES by Scarlxrd

Nykter idag by Apati

Puppets by Motionless In White

Paralysis by BVDLVD

Angry by Mars Argo

Hailie’s Song by Eminem

Skin Tight by Suicide Silence

Cruel World+ by Slutty Sonny

Dream Ended This Way (Demo Version) by antihoney

Ghost Town by AdoreBlackMetal

[anniekimsvedin]

1/10-24

Dagarna går bara i ett nu. Har hamnat lite i det där ekorrhjulet, alla dagar ser typ lika ut.

Ville åka till mamma i helgen egentligen men pappa sa att han skulle komma men kom aldrig, såklart.. Vad hade jag förväntat mig. Är så less på honom att jag vill spy.

Önskar så många gånger att jag hade ett syskon på hans sida så vi tillsammans kunde slå näven i bordet och säga upp bekantskapen tills han är 110% nykter och har varit det och kommer att vara det, men jag är helt själv och har varken ork eller kraft till att ta en striden, inte just nu i alla fall.

Idag en stund efter jag och Lara lämnat Ofelia på förskolan så gick vi och la oss och sov i typ 3 timmar!! Wtf hände där? Vi båda behövde nog sova och jag känner mig sjuk behövde verkligen få vila. Vaknade med halsont och kände mig allmänt hängig, nu känns det lite bättre.

Har förresten börjat baka nu på senaste, både bröd och paj 😋 Ska se om jag orkar baka lite bullar inför kanelbullens dag.

Nä, försöka glömma Anders och njuta av min sista föräldraledighet. Ta vara på dagarna med barnen och försöka tänka positivt ❤️ Ser hellre att barnen är utan morfar än att ha en missbrukare som bara öjufer till morfar. Dom har ju också mammas sambo Peter som är fantastisk! 🥰🫶🏻

Jag kommer alltid sätta mina barn i första hand, ALLTID!❤️

[strokesurvivorlife]

För ganska exakt 14 år sedan så drabbades min pappa av stroke.

Den fredagen som jag pratade med honom i telefon var han låg efter en stor sorg. Men han ville prata så det lät jag honom göra, jag lyssnade.

Min pappa har alltid varit den som "klarat sig själv, fixat och donat, en uppfinnarjocke, storväxt men alltid varit som en nallebjörn mot oss barn. Även om alkoholen flödade på helgerna.

Han pratade på, pratade om känslor som jag inte trodde han hade. Han var inte nykter men inte heller så full som han brukade vara.

Vi sa godnatt och jag kände att jag skulle behöva kolla läget dagen efter.

Jag ringde på sena eftermiddagen den lördagen. Få höra hur det var. Min magkänsla sa mig att det var nått som inte stämde.

Han svarade, sluddrigt och upprepade exakt det han talat om kvällen innan. Det var som en skiva som hakat upp sig.

"Drick inte mer nu pappa, gå och sov så hörs vi imorgon" sa jag. Den frasen minns jag så klart och tydligt.

Söndag och jag ringde före 10 men inget svar. Nä, han sover väl ruset av sig tänkte jag.

Ringde 12, fortfarande inget svar. Då började jag att bli orolig. Till saken hör att vi bodde många mil ifrån varandra så det var inte bara att åka över.

Jag ringde mina bröder och en jobbade ännu längre bort än mig och den andra svarade inte.

Jag mådde så dåligt men tillslut svarade pappa.

Meningarna var osammanhängande, han frustade i luren som en häst efter att ha travat.

Där och då borde jag förstått att det var dags att ringa ambulans men i mitt huvud ekade det: Han har supit rejält, jävla gubbe.

Jag blev sur och la på luren. La mig för att sova.

Dagen efter som då var en måndag, ringer min bror som jobbat. Han hade åkt hem, tagit vägen förbi pappa. För att se hur det var med honom helt enkelt.

Min bror hittade pappa på hallgolvet, ringde efter en ambulans och det blev ilfart till sjukhuset.

Det konstaterades att han fått en stroke.

Det gör så förbannat ont att återberätta, jag har alltid mått dåligt över mitt eget agerande just den helgen men ser det här som min egen "terapi" när jag får skriva om det.

Hur min pappa har det idag kommer jag att skriva om mer längre fram.

Din sidekick// N

[londonunderground]

Sommarnattens heta värme hade letat sig in i den mörka lokalen. Cami brydde sig inte. Senaste timmen hade hon rört sig till den dunkande musiken, mitt i smeten där hon och Lola hade tryckt sig in och claimat en minimal yta som deras. Basen hade blivit hennes guide, och i det flimrande ljuset och kvällens uppsluppna stämning svängde hon med höfterna och dansade så att håret yrde. Den djupröda silkesklänning smet om hennes kropp, accentuerade den på precis rätt ställen utan att hämma henne i rörelserna. Det var länge sen hon släppt lös så här, men fan vad det var underbart. Lola lyckades alltid dra ur det värsta ur henne, men på det allra bästa av sätt. Tyngden av omvärlden liksom föll av. För varje drink och varje skratt som kom från de persikomålade läpparna framför henne luckrades hon upp och blommade ut. De hasselnötsfärgade ögonen fylldes med ett glittrande bus som stegrade i takt med att människorna runt omkring henne blev allt onyktrare. 

De senaste minuterna hade dock den fria känslan dämpats och den slingrande paniken hade börjat leta sig in i hennes bröst för att ta dess plats. Nu och då råkade hon stöta ihop med någon av de andra, svettiga, varma axlar och händer och lår som fick henne att rynka på näsan i avsmak. Hon var för nykter för det här. Nykter var nog ett starkt ord för att beskriva hennes tillstånd. Allt kändes lättare, stegen i de svarta stövlarna hade aldrig flödat bättre till någon rytm någonsin och världen var lite sådär suddig i kanterna, men hon var absolut för nykter för att stå ihopklämd mellan tio svettiga snubbar som juckade i otakt. Riktigt så illa var det väl inte, men hon var full och behövde ta ett andetag av något som inte var sjutton olika svettdofter blandat med en uppsjö av parfymer. 

“Kom, jag måste ha något att dricka!” Hon lutade sig fram för att säga orden tätt intill Lolas öra. Musiken var alldeles för hög för att hon skulle höra annars. Hennes vän nickade så det för kvällen lockade håret dansade runt henne, och hand i hand påbörjade de det svåra uppdraget att ta sig ut från dansgolvet. 

Efter tio minuters envist stångande lämnade de äntligen golvet bakom sig. Cami fann sig själv släppa ut en lättnadens suck när hon äntligen kunde gå två steg utan att behöva pressa sig förbi någon annan som bara störde sig på att hon avbröt deras dans. 

“Där! Jag ser dem andra, kom!” Lola drog med sig henne vidare bort mot resten av deras grupp. Jay stod borta vid baren med armen om Ana, hans blonda rufsiga hår som en flagga för att leda dem rätt. Bredvid dem stod även de andra tre; Warren, Mark och Helena. Lola pep iväg före henne, ivrig att få prata med Mark om Cami fick gissa, och hon tog sig långsamt fram efter henne. Området vid baren var nästan lika smockat som dansgolvet, och då någon krockade in i henne bakifrån vände hon ilsket runt, fullt förberedd på att snäsa av personen som så ohyfsat nästan fått henne att snubbla. Då ögonen landade på mannen framför henne fastnade avhyvlingen plötsligt i halsen. Pupillerna vidgades medan hon skannade mannen från topp till tå. Hello there, handsome. 

Innan hon visste ordet av prydde ett retsamt leende de rödmålade läpparna. Hennes ena hand for upp för att rätta till de vilda danslockarna medan hon mötte hans mörka ögon med lätt höjda ögonbryn och något hungrigt i blicken. 

“Är det så man behandlar kvinnor nu för tiden? Huh. Jag har visst inte varit ute på ett tag.” Hon tog ett steg närmare, våghalsig tack vare alkoholen som simmade i hennes ådror. “Vad har du så bråttom till om man får fråga?”

[apokalyptiskgengangare]

Jag vill förkunna att jag är fullkommligt nykter när jag skriver detta. Amerikanerna är så jävla töntiga när de fördömmer socialdemokratin sen citerar de lenin för evigt mot en. Usch och tvi vi borde deportera alla Jänkare, SD:are och faktiskt hela Tidöbunten men de är ju så gott som synonyma med Amerikaner.

[toki-is-the-king]

Jag kan inte göra det här längre herregud. Jag hatar dessa panikattacker. jag kan inte göra det här. jag vill springa iväg. jag kan inte andas. jag vill inte vara nykter. jag kan inte tänka. jag vet inte vad som är fel på mig.

Ignores this.

-Skwisgaar

[kompasskurs]

För väldigt många år sedan, någon gång i mitten av 90-talet var jag på en anställningsintervju för ett jobb som cirkelledare i Söderhamn. Och det var en av de märkligaste intervjuer jag varit på genom åren, varken förr eller senare. Framåt slutet av intervjun fick jag veta att det var kvinnan som höll i intervjun, som ensam bestämde vem som skulle få jobbet – och just det kanske inte är så särskilt konstigt. Men hon bestämde där och då att jag skulle få jobbet om jag fortfarande var intresserad. Så hon föreslog att vi skulle gå igenom villkoren för tjänsten och sedan skulle jag få några dagar på mig att fundera på om jag var fortsatt intresserad. Redan när hon kom till lönen bestämde jag mig; den låg nämligen på 350 kronor per termin, vilket även på 90-talet var en oerhört låg lön för ganska mycket arbete – som det innebär att undervisa. Men så kom nästa punkt, som verkligen avgjorde det hela totalt. Nämligen att man krävde att alla anställda på det här studieförbundet var helnykterister. Man fick inte dricka en droppe under sin anställningstid. Och visst, för rätt jobb skulle det inte vara några problem för mig att hålla mig nykter under några månader. Men av princip bestämde jag mig för att tacka nej, så länge mina alkoholvanor inte går ut över vad jag presterar på jobbet så har min arbetsgivare inte med det att göra.

Men det är en svår gränsdragning för vad arbetsgivaren har med att göra eller ej när det kommer till vad man gör på fritiden. För till viss del kan faktiskt arbetsgivaren ”lägga sig i” vad jag gör utanför arbetstid. Det kan vara vad jag har för bisyssla, vad jag lägger ut på sociala medier och liknande. Jag kan exempelvis inte kritisera min arbetsgivare hur som helst på Facebook eller en blogg, eller lägga ut känsliga uppgifter om mitt arbete. Samtidigt blev jag själv nyligen av med en provanställning, bland annat med motiveringen att jag bloggar på min fritid. Vilket är ett argument jag själv inte riktigt köper – inte minst när jag genom min anställning på en statlig myndighet förbundit mig till att verka för saker som demokrati och yttrandefrihet. Jag vill nämligen hävda att min yttrandefrihet skadas om jag inte får vara aktiv på sociala medier. Självklart finns det gränser för vad jag kan lägga ut, men jag ser ingen skillnad mellan att ha en blogg eller ett aktivt Facebookkonto – något som ju de allra flesta har idag.

Hur mycket ska en arbetsgivare "lägga sig i" vad man gör på sin fritid? Vad är er uppfattning? Kan man kräva att anställda är helnyktra, inte är aktiva i sociala medier och så vidare?

[overcitylightsphotography]

Nyter idag / Sober Today

instagram / flickr

[daisy-thinking]

Att se någon man älskar bli sjuk. Att någon man sett upp till gör dig besviken. Igen och igen. Att förstå att du antagligen är i konstant smärta och inte ser en annan väg ut än att bedöva. Det värsta av allt är att jag ibland ser samma sjukdom i mig som du har. Att jag ibland har samma symtom, samma begäran att bedöva. Jag önskar jag vågade säga åt dig att be om hjälp men modet räcker inte till, jag blir liten igen. Ditt destruktiva beteende gör att jag backar, det gör för ont att iaktta. Du blir värre för varje gång jag ser dig och du förändras mer och mer. Som att mindre av dig själv finns kvar för varje gång vi ses. Jag tror inte du förstår att du är sjuk och jag önskar att du förstod att du är som bäst när du är nykter.

[importanttragedyfan]

Tillsammans håller vi oss nyktra | Allas

[spirit-of-an-angeel]

De säger att alkoholen drar ur en sanningen.

Drar alkoholen fram ens sanna mående med?

För jag skulle absolut kunna tänka mig att dö just nu och nykter så kände jag mig helt okej

[anonymalkoholistblogg-blog]

Det blev riktigt jobbigt där ett tag, kändes som att jag skulle gå sönder. Men jag lyckades att ta mig ur den senaste omgången av nedstämdhet och supande också, trots mitt andra jag. Nu har jag varit nykter i 16 dagar. Fast suget efter alkohol och drickatankarna börjar smyga sig på igen. Jag har varit kluven hela veckan på om jag ska dricka imorgon eller inte. Bestämde mig först när jag vaknade idag...

[killsyouwithfire]

ingen:

jag, skitfull:

[atmosfaerie]

I went to the theatre with a friend and I have not laughed this hard in. I can’t remember how long. It was absolutely incredible and fucking hilarious

[skenpiel]

?????????? VILKEN gällande situation????????????