kvinn1igtv8ldskapita1
3 posts
Don't wanna be here? Send us removal request.
Text
0 notes
Text
Jag fick en symaskin av mamma i examenspresent. Det är ett intrikat litet maskineri. Den har många funktioner och hakar. Det första jag lärde mig var att fylla den lilla spolen med tråd. Steg ett är att dra ut ratten på sidan av maskinen. Det gör att nålen slutar röra sig upp och ned. Sedan trycker man fast spolen uppe på symaskinen och skjuter den åt väns-ter, trär övertråden genom en liten rund hake och sedan igen-om ett mycket litet hål i spolen. Sedan trycker man spolen åt höger och pressar foten mot pedalen. Bara en halv sekund. Sen klipper man av tråden som man trädde genom spolen och fortsätter att trycka på pedalen tills spolen är full.
När man sitter där första gången tänker man, misstroget (eftersom man har gad), på det som står i bruksanvisningen om att symaskinen ska stanna av sig själv, automatiskt, heter det, och man sitter där med foten medan tråden snurrar runt runt runt så snabbt och man tänker på att man läst någonstans på internet att ocd är tvivlets sjukdom men att det känns orättvist att sätta den träffsäkra etiketten på bara en orosjukdom och inte alla oros-sjukdomar och i synnerhet min oros-sjukdom. Jag sitter och bävar inför att tråden ska rinna över spolen som vinet över bägaren (vad är det ens att bäva inför?!) men rätt som det är klickar maskinen till och tråden stannar men ljudet av sy-maskinens motor fortsätter att dåna och då lyfter man på foten så att det blir tyst och tänker att jaha det där var ju onödigt att oroa sig över.
0 notes
Text
0 notes